Denna blogg är inte längre aktiv. För en lista på aktiva bloggar, gå till bloggar.aftonbladet.se.
Jag tror att hälsolivet börjar gå överstyr. I natt hade jag en mardröm om skrumplever och eftersom jag är lätt hypokondrisk har jag haft ont i levern hela förmiddagen.
När jag besökte Maria beroendecentrum visade mig läkaren en vidrig bild på en skrumplever och berättade vad som hände i kroppen när levern slutar fungera.
Det var en skräckpropaganda som funkade utmärkt på mig.
Nu ser jag en skrumplever framför mig varje gång någon häller upp ett vinglas. Ja, jag vet. Det är lite väl skruvat men jag är ganska morbid när det gäller sjukdomar.
Visste ni att den som har fått skrumplever oftast dör av att åderbråcken som bildas i halsen spricker? Man kvävs med andra ord av sitt eget blod.
Eller visste ni att levern är det enda organ förutom huden och skelettet som kan läka sig själv? Det krävs med andra ord mycket supande för att få en sådan här:
En annan effekt av alkoholintag är fettlever. När någon dricker för mycket har inte levern tid att bryta ner fett utan lagrar den istället medan den kämpar med alkoholen. Då får man en sådan här:
En frisk och normal lever ser ut så här:
Företagsläkaren Micke Löwgren tycker att jag överdrev min konsumtion i artikeln om alkohol.
Själv anser jag att jag att två, tre glas vin ett par gånger i veckan är lagom för mig och allt därutöver är för mycket. Var och en får ju bestämma sig för hur mycket man tål och ska dricka.
Kolla om du dricker för mycket här.
Veckokonsumtion för en fullt frisk och vuxen person som ej visar tecken på alkoholberoende
MAN 14 glas:
KVINNA 9 glas:
Låg risk för skador: Ökande risk för skador: Skadlig nivå: |
Berusningsdrickande medför risk
Att dricka mer än fyra standardglas, för kvinnor och mer än fem standardglas för män vid samma tillfälle medför ökad risk.
Standardglas
Med ett standardglas menas alkohol innehållande 12 g 100% alkohol, ungefär denna mängd alkohol finns i
2 fl lättöl | 45 cl folköl | 33cl starköl | 15 cl vin | 8cl starkvin | 4 cl sprit |
Sonen har precis fyllt fjorton och som de flesta mödrar i ett sådant här läge förstår jag inte hur åren kunde rassla iväg så snabbt.
Det är i stunder som dessa man känner sig uråldrig och häpen, trots ny sund livsstil och allt.
Nåväl, ingen mening att också få åldersnojor också. Det räcker så bra med att hålla sig borta från rökningen så man kan andas obehindrat när han fyller arton.
Hoppas alla sluta-röka-kompisar har det bra och håller ut. Och om ni inte har gjort det hoppas jag ni tar nya tag.
Hälsominister Maria Larson citerar min artikel om alkohol och riskbruk i ett tal. Läs här.
Hon tar upp kvinnor som dricker under graviditeten. Det debatteras ju mycket om en blivande mamma kan ta sig ett par glas vin eller inte under graviditeten.
Men varför chansa när det viktigaste är att bäbisen mår bra.
Gårdagens hälsokontroll gav både goda och dåliga resultat. Min kondition och syreupptagningsförmåga har ökat rejält.
Jag hade gått ned ett kilo i vikt, vilket var oväntat. När jag slutade röka började jag äta enligt tallriksmodellen och det var uppenbarligen mer effektivt än jag trott.
Däremot hade inte min kol förbättrats vilket känns dystert. Måste erkänna att jag bar på en naiv förhoppning på att sjukdomen mirakulöst skulle ha förbättrats under dessa rökfria veckor. Fast så funkar det ju inte, vilket jag också visste innerst inne.
Nåväl, ingen mening med att gräva ned sig på grund av detta. Det här är ju bara de första stegen på min förändrade livsstil och det kommer att ta lång tid innan resultaten verkligen märks. Tänker i alla fall glädja mig åt att jag mår oändligt mycket bättre redan nu.
Kleerup svarar på min antiknarkkolumn på Newsmill i ett tämligen rörigt inlägg med rubriken ”Alla har vi våra laster och ska respekteras för det.”
Är man artist och förebild för en unga människor borde man nog tänka ett varv till.
Tänker dock inte sparka på denna musiker. Det är uppenbart att han inte mår bra.
Jag har ju skrivit om hur droger tas upp av receptorerna i hjärnan och sedan styr belöningssystemet.
När bruket sedan förvandlas till missbruk är det drogen som styr individens hjärna och beteende, inte människan.
Det finns inget häftigt med att dra en lina eller röka på. Det är bara sorgligt, tragiskt och är ett sätt att förstöra sitt och andras liv. Därför har jag så oerhört svårt för romantiserandet av knarkandet, de tragiska bortförklaringarna, koketterandet och poserandet.
Och det finns ingen anledning att respektera någon som är beroende, oavsett vilken drog som används. Däremot behöver människan ifråga förstå att hon eller han har ett problem och sedan få hjälp och stöd att sluta.
Missbruk är missbruk, oavsett vilken drog det handlar om. Det finns utmärkta program, behandlingshem och vårdmetoder som kan hjälpa individen bryta den onda cirkeln.
Jag hoppas innerligt att de som missbrukar kommer att ta sig ur det och bli friska igen. Livet blir ju så oändligt mycket bättre då.
Här är dagens artikel.
Ännu en rökfri vecka!
Hoppas ni alla står ut med att sluta och inte deppar ihop om råkat trilla dit.
I dag ska jag gå till doktorn och se om jag och mina lungor är i bättre skick än förr.
Känner mig ganska säker på resultatet, vet ju att jag mår betydligt bättre än för en månad sedan.
Bokförläggaren Carl-Michael Edenborg skriver i ett flummigt debattinlägg på Newsmill att förbudet mot knark beror på samhällets rädsla för eufori och att andra droger, som alkohol, ju minsann är legala. Edenborg har intervjuat ett trettiotal författare, många av dem har använt droger för att öka sin kreativitet.
”Författare intresserar sig ofta för de där gränserna mellan psyken, kroppar, individer, grupper, samhällen och arter, de ägnar sig åt att undersöka dem, gestalta dem, ifrågasätta dem, upplösa dem.”
Herregud vilket skitsnack! Jag har skrivit sex böcker som nästan sålt i en miljon exemplar utan att behöva knarka.
Och med tanke på att jag ägnat de senaste veckorna åt att under stor möda bekämpa en legal drog, nikotin, blir jag rent ut förbannad över att behöva höra knarkpropaganda. En missbrukare är en missbrukare, oavsett om drogen är legal eller ej är bortförklaringarna desamma och det finns därför ingen anledning att romantisera bruk av några former av gift.
Och ja, jag vet faktiskt vad jag pratar om. Jag testade allt i tonåren men la av när jag skulle fylla sjutton år eftersom jag inte ville sluta som en patetisk looser. Jag såg ju själv hur jobbiga och spattiga kokainisterna var, för att inte tala om haschrökarna som påstod att deras drog var ofarlig samtidigt som de uppförde sig som psykfall.
Sant är att man inte blir beroende av en enda lina men kokain är beroendeframkallande, drogen tar över receptorerna i hjärnan, kidnappar dem och sedan börjar styr missbrukarens beteende. Det finns ingen kreativitet i detta, eller värdighet.
En av mina förebilder är en av landets skickligaste musiker. Han missbrukade allt från sprit till knark under många år och först när han gick till botten med sina problem klarade han av att bli nykter. Som bonus blev han också bättre på sitt jobb.
Det är någon att respektera i stället för de stackare som klagar på att de blir gripna snortande på toaletter eller Kleerup som klagade över att han fick lämna urinprov på Grammisgalan. De här människorna är inte häftiga eller trendiga för att de knarkar. De är trasiga människor som inte klarar av sin egen verklighet utan klamrar sig fast vid en kemisk illusion. Inte mycket rock ’n’ roll i det.