Jag och en väninna såg ”Mamma Mia” i går på Heron city.
Filmen var kanon och kvällen trevlig fram till tolvtiden då det var dags att lägga sig.  Först då upptäcker jag att mobilen är borta.
Börjar desperat ringa till den, signalerna går fram men ingen svarar. Ser hela mitt liv passera förbi i revy….Det finns många nummer och bilder i den mobilen…

Till slut, vid ett svarar en man på bruten engelska. Ja, han har mobilen och jag kan komma och hämta den i Rönninge.
Lättad, men ännu inte helt övertygad om att jag verkligen ska få tillbaka den, beordrar jag min tonåring att klä på sig och följa med.
-Men du sa ju att jag borde ha lagt mig för länge sedan, klagade han trött.
-Detta är en kontraorder. Vill du att din mor ska träffa okända män ensam mitt i natten?

Men när vi väl var framme i Rönninge, två på natten, visade sig upphittaren vara en schysst man vid namn Christian som glatt överlämnade mobilen han hittat i sätet på biografen. Han hade tänkt börja ringa runt och leta efter ägaren på morgonen eftersom det var så sent.

Förra gången jag tappade mobilen var för flera år sedan. Då var det en taxichaufför från Etiopien som tog hand om den.
Tack gode gud för hederliga människor – och för den tur jag alltid har.

De sista soldaterna från tchadstyrkan, TD01, som jag skrev om i påskas, kom hem i går kväll och en medaljceremoni hölls på Livgardet i morse.

Själv missade jag det hela eftersom jag satt fast på Essingeleden i nästan två timmar eftersom en lastbil lyckats välta ner en vägskylt över ena körbanan. (Bygg en kringfartsled runt Stockholm nu!)

Lyckades ta mig till Livgardet så småningom och träffade bland andra Erik Carlson, en av de soldater som jag följde på plats.

Under de här månaderna hade han och de andra i plutonen bland annat vaktat när en brunn borrades i en by.
Han hade också tillbringat en vecka i Centralafrikanska republiken där soldaterna jobbade nära civilbefolkningen, något de uppskattade mycket.

Annars verkade svenskarna uppdrag mest ha bestått i att  vakta camper. Dessutom är det regnperiod i Tchad vilket innebär att det varit fullt med enorma insekter överallt.

En ny omgång soldater har nu tagit över i Tchad. När de gjort sin tur ska all utrustning släpas hem igen till Sverige. Mer om detta snart.

Överstelöjtnant Peder Ohlsson, chef för TD01 och Erk Carlson.

Supertrevliga Mona och Bosse. Trots Monas schlagerkärlek så brukar vi gå på en hårdrockbar ibland. Ville bara nämna det.

Lotta Bromé och Tony Irving

Jepp. Grannen Federley var självklart där. Det han inte vet är att när jag blev lite uttråkad uppmanade  en upprörd väljare att gå och fråga ut honom om FRA, vilket han gjorde. Oerhört underhållande.

Min fixering vid Rob Halford nådde maniska höjder i går kväll under Prideminglet.
Uppbackad av min polare Mats startade jag ett intensivt lobbyarbete för att se denna av homovärlden så försummade stilikon på scenen nästa år.

Det gick skrämmande trögt men vi lyckades vinna över en DJ på vår sida. Han hade å andra sidan en Judas Priest t-shirt på sig.

Någon pekade ut en man som en av de drivande för Pride men när jag ivrigt försökte sälja in Halford ville han bara prata om Irak. Det tog en stund innan jag fattade att det var migrationsminister Tobias Billström jag pratade med.

(Jag skulle bli en usel nöjesreporter, känner knappt igen min egen familj. Dessutom är det svårt att tänka på annat när man är besjälad av ett heligt uppdrag:=)

Respekterar att Billström och Bildt åkte till Bagdad för att skapa sig en bild av situationen på plats. Alltför många stannar hemma och har åsikter utan att ta reda på hur verkligheten ser ut.
Glädjande är också att Sverige återigen kommer att öppna ambassad i Bagdad, dessutom utanför Gröna zonen.

Talade också med en av de soldater som gått i uniform i paraden. Han hade varit tveksam först, tyckte att han först och främst var soldat och inte en sexuell läggning vilket är en fullständigt förståelig inställning. Men han var ändå glad att han hade gått och över det mottagande han fått.
Själv tycker jag att han och de andra soldaterna är fantastiska.

I kväll pratade jag i radio, i Kalas där världen bästa Lotta Bromé är programledare. Förklarade hur stort det är att militärer för första gången kommer att delta i paraden i uniform. (Något jag krävde i en kolumn förra året.)

Deltog sedan i en panel med Mian Lodalen, Magnus Carlsson och Fredrick Federley. (Ständigt denna granne)
Sa att HBT människors rättigheter är så självklara att det är sjukt att de fortfarande behöver ordas om. Däremot borde  homovärlden ta sig ur detta förhatliga schlagerträsk. Var är hårdrocken? Var är gitarrerna?

Förklarade att Judas Priest sångaren Rob Halford inte bara är bög utan också den som lärde hela hårdrockvärlden att bära läder och nitar. Denna kraftigt försummade stilikon var det naturligtvis ingen som någon hade hört talas om.

Sedan tog jag kort på  M.A Numinen.

Träffade min granne Fredrick Federley – Mr Gay Sweden – på Pride i går. Det var schlagerkväll och trots min muntra uppsyn var jag garanterad den som var minst exalterad över musiken. (Pride är kul men där spelas alldeles för lite hårdrock.)

Stötte också ihop med en lång rad vänner och bekanta till exempel : Pridedrottningen Mona Sahlin, tv-producenten Björn Persson, deckarförfattaren Marie Ljungstedt, Unni Drougge, mfl, mfl.

Pratade också bok och krigsrapportering på författarscenen vilket blev jättebra tack vare de som kom för att lyssna och ställa frågor. (Tack snälla för att ni tog er tid!)

Tidigare på dagen var jag moderator för ett seminarium under temat ”Räddningstjänst för alla – eller?”. Det finns inte en enda öppet homosexuell brandman i Stockholm, inte en enda kvinna heller. Faktum är att det tydligare är värre att vara tjej än bög bland brandmännen.

Räddningsverket har dock, sent omsider, engagerat sig i Pride för att öka mångfalden. Det blev en riktigt bra diskussion under seminariet. Stort var när en brandingenjör för första gången berättade att han var homosexuell för sina arbetskamrater. Läs mer här.

Andra anmärkningsvärda händelser från Pride var att jag fick skäll för att jag är för präktig. Fick veta att jag borde ställa till skandaler för att förbättra mitt ”marknadsvärde”.
Skulle inte tro det.

Nu är ”Älskade krig” färdig, textredigeraren har jobbat klart och boken har gått till sättning.
Det enda som återstår är att gå igenom korrekturet vilket är svårt  eftersom jag har gått igenom texten extremt många gånger och inte har någon som helst distans till den. Därför ber jag experter på olika områden att läsa så att inga irriterande småfel slinker igenom.

Otroligt skönt att vara klar, känns som jag fött barn.
Märkligt är också att jag för första gången i mitt bokskrivarliv har en bra känsla och inte ångest nu när jag är färdig.
Boken rockar. Den är  ”Back in Black” med AC/DC.
En grupp  journalister kommer förmodligen att hata den eftersom deras livsstil sågas i berättelsen vilket också är en rolig tanke.

Känns lite märkligt att vara nöjd med en text, det kanske är ett dåligt tecken, eller inte:=)
En sak är säker, ”Älskade krig” är mer avskalad och ren än Valhallatrilogin och Fördömd. Det är en rak berättelse med mycket action som är inspirerad av en verklig händelse som jag hittade i Irak.
I  slutet av september kommer den ut, i  samband med bokmässan.

Nu ska jag ha semester. Faktum är att jag är lite trött efter att ha skrivit en roman, gjort en reportageresa till Tchad och dessutom blivit sambo och förlovat mig – allt under loppet av sex månader. Fast jag är lyckligare än jag varit på år och dag.

Efter semestern ska jag blogga intensivt. Har fått en vansinnigt rolig idé som jag måste fullfölja. Mer om det senare.