Finns det någon tråkigare dag? Helt meningslös och allt är stängt.

Heloterna var det ju! Häftigt att så många med samma intressen läser bloggen och snälla fortsätt att debattera Iraks forntidshistoria. Jag älskar att läsa det ni skriver och skulle gärna lagt mig i men jag har en Irak-artikel kvar att skriva innan söndag. Plus en kolumn. Och sedan kanske jag ska åka iväg till ett nytt land….

Jag läste din superintressanta text men glömde lägga ut den. Det är fixat nu.

Soldaterna på Fob Iskan hade ett enda nöje, att se på piratkopierade filmer. Självklart var filmen 300, som handlar om spartanerna, deras favorit. Vad kan man vänta sig i en hypermanlig miljö där krigaidealet är allt?
En amerikansk soldat frågade om det var sant att spartanerna offrade sig för hederns skull i bergspasset. Jag svarade jag att jag trodde att det egentliga skälet var att de annars skulle ha mist makten över sitt slavfolk som höll uppe deras ekonomi. Visst hette detta slavfolk hoppliterna? Eller minns jag fel?
I vilket fall var spartanernas liv eländigt tråkigt och spartanskt. De fick inte ens äta god mat. Fast de uppfann en krigsföring som stod sig under tusentals år, och det är inte dåligt.

Mina otroligt snälla grannar har sopat min uppfart. I det hyperstressade läge jag befinner mig i just nu är detta det absolut bästa som kunde hända. (Tro mig, jag har varken tid eller lust med trädgårdsarbete.)
Och jag och sonen har precis köpt en Playstation 3. Om jag bara hade skrivit mina artiklar som jag har kvar från Irak så hade lyckan varit fullständig. Men det har jag inte. Så ingen mening med att gnälla, det är bara att jobba på.

Hej Johanne,

samma dag du och Mats lamnade FOB Iskan utbrot harda strider mellan Shia – och Sunnimuslimer i Iskanderiyah samt Haswa, tva fororter till Baghdad som ligger inom vart AO (Area of Operations).

Det borjade med att en sopbil fullastad med TNT sprangmedel kordes rakt in i en Shia mosque i Haswa (du och Mats akte forbi pa samma gata nar ni var ute pa patrull med oss) och en sjalvmordsbombare utloste en fruktansvard explosion.

Vi anlande till platsen en haltimma efterat, och det var ett kaos utan dess like. Overallt runt omkring ruinerna efter bomben (en s.k. VBIED – Vehicle Borne Improvised Explosive Device) lag det likdelar och sarade, samt doda manniskor. Vara medics (sjukvardare) forsokte radda sa manga de kunde.
Scenerna som utspelade sig pa platsen, med skrikande barn samt likdelar overallt, var mycket otrevliga, och jag madde illa.

Sedan borjade skottlossning och vi blev beskjutna (som vanligt). Vi tog skydd och forsokte avgora var prickskyttarna var gomda. Darefter kom en stor rysk 107mm raket vralande och forstorde Sunni-mosquen rakt over gatan. Skottlossningen fortsatte samt granatattackerna hela dagen och hela natten.

Nar sondagen var slut hade fem mosqueer forstorts. 11 civila doda, 44 skadade. En av vara soldater sarad.
Jag har inte sovit manga timmar.

Vi skall ut pa en ny patrull nu. Jag kanner mig trott.
Hoppas att allt gar bra for er dar ni nu befinner er.

Jag skriver mera nasta gang jag far tillfalle.

Vanliga Halsningar, Jacob.

Linda Skugge har läst min bok Freja och undrar i sin blogg i dag vad diser är. (Ni får hitta den själv för jag fattar inte hur man länkar.)

Svaret är i alla fall att enligt fornnordisk mytologi var diserna en grupp kvinnliga ande/gudinneväsen. Den främsta av dem var vanernas Freja som därmed var Vanadis. (Ett namn som lever kvar i Vanadisplan.)
Diserna kan ha haft samma roll som nornor och fylgior, det vill säga beskyddare av människor. Framför allt är de en påminnelse om att religionen inte alltid enbart handlat om manliga gudar utan att det förr fanns många kvinnliga gudinnor med makt över liv och död.
Freja, Ishtar och de andra var dessutom både fruktbarhets-och krigsgudinnor. Det fanns med andra ord lite mer spelrum än den traditionella kristna hora/madonna rollen som präglar vår kultur.
Nu ska jag återgå till den Irakartikel som jag håller på att skriva.

Så störtade jag rakt in i verkligheten igen med betalandet av räkningar och däckbyte. Herregud vad jag hatar att byta däck!
Tusen andra saker måste plötsligt göras….borde man inte få något form av frikort från verkligheten så man hinner landa? Fast det är i alla fall vår.
Och i kväll ska jag dricka vin och umgås med kvinnor, något jag verkligen har längtat efter.

Vi lyckades komma med ett plan till Frankfurt i natt och jag har nu precis kommit in genom dörren efter drygt 36 timmars resande. Mats, fotografen har sovit i fåtöljer två nätter i sträck men allt gick bra.
Känns konstigt att vara hemma, lite kluvet, men också skönt att ÄNTLIGEN få sova ut i sin egen säng. Kommer dock inte att vila så länge. Har ett par artiklar kvar att skriva från Irak och sedan ska jag förmodligen ut på nya äventyr.
Men först ska jag landa och det kan alltid vara lite kärvt.
Roligt att så många tyckte om artikeln om Jacob. Jag ska vidarebefodra hälsningarna, då blir han glad. Det är sannerligen inget lätt liv han har där nere. Och visst var Mats bilder fantastiska? Han har verkligen fångat Jacob och hans tillvaro på ett helt fantastiskt sätt. Jag blev så berörd av fotografierna att jag grät första gången jag såg dem, och tro mig det har ALDRIG hänt förr.

Blir däremot väldigt trött på de som skriver och tror att jag suttit i Green Zone hela resan. Mitt råd till er ”experter” är att ni själva åker till Irak och ser efter hur det är där istället för att sitta i soffan och tro att ni vet allt. Lite verklighet är alltid bra för att nyansera världbilden.
Däremot uppskattar jag diskussionen om kurdernas ursprung. Återkommer om detta….när jag sovit länge.
Godnatt

Har åkt ut ur Irak nu och vi befinner oss i Kuwait. Som vanligt har vi fått dåligt med sömn och är trötta. Somnar varje gång jag sätter mig ned. Så här såg det ut på trupptransportplanet i dag: