Innan bloggen tar semester tänkte jag kasta mig över tränarna i La Liga den gångna säsongen.

Det här med betygssättningar är alltid vanskligt och lurigt, då väldigt mycket måste tas med i bedömningen. Spelarmaterialet, de ekonomiska förutsättningarna, spelarförsäljningar/nytillskott, förväntningar och klubben egen målsättning.

Betygsskalan ser ut som följer;

1 – Underkänt
2 – Godkänt
3 – Bra
4 – Mycket bra
5 – Mer än mycket väl godkänt

20. Real Betis
Pepe Mel – betyg: 1/5
En förevig hjälte i Betis-kretsar och förde först klubben tillbaka till La Liga, innan han i fjol tog laget till en sjundeplats och rakt ut i Europa. Men i höstas blev det magplask för Pepe Mel, som inte fick ihop spelargruppen och inte lyckades ersätta de nyckelspelare som lämnade.
Juan Carlos Garrido – betyg: 1/5
Fick bara några veckor på sig och lyckades praktiskt taget inte göra någonting. Hade supportrarna emot sig från dag ett, spelarna emot sig efter ett par veckor och kort därpå också ledningen.
Gabriel Calderón – betyg: 1/5
Det går inte sätta godkänt på en tränare vars lag ramlar ur ligan med huvudet före. Men spelmässigt har det sett bättre ut sedan Gaby Calderón tillträdde i slutet av januari – även om det inte blev den effekt som klubbledningen hade hoppats på.

19. Valladolid
Juan Ignacio Martínez – betyg: 1/5
Nej, det ville sig inte allt för JIM i Valladolid. Hans defensiva tänk sken igenom ganska snabbt, men spelarmaterialet för att utföra det på bästa möjliga sätt fanns inte där. Jag fick också känslan att han hade svårt att få med sig spelargruppen alla gånger – speciellt i slutspurten.

18. Osasuna
José Luis Mendilibar – betyg: 1/5
Den solklaraste ettan tillsammans med Juan Carlos Garrido. Inledde säsongen med tre raka förluster – det blev droppen.
Javi Gracia – betyg 2/5
Det är alltid svårt att sätta godkänt på en tränare vars lag åker ur, men hade tabellen bara räknat med Javi Gracias sejour i Osasuna hade klubben faktiskt klarat sig. Det är knappt det räcker för godkänt, men det faktum att det blev en tydlig förändring spelmässigt och att spelargruppen alltid trodde att det skulle lösa sig får bägaren att rinna över till Gracias fördel. Nu klar för Málaga.

17. Almería
Francisco Rodríguez – betyg: 3/5
Gjorde sin första säsong som tränare på den här nivån, och hade ett spelarmaterial som på pappret var sämst i ligan. Med det i åtanke, samt faktumet att Almería inledde säsongen riktigt dåligt gör att Francisco får klart godkänt. Fortsätter i klubben.

16. Elche
Fran Escribà – betyg: 2/5
Insåg en bit in i säsongen att det var ett måste att återgå till gamla principer och den defensiva fotbollen som faktiskt förde Elche upp till La Liga. Utfallet blev lyckat, och en överlag stabil säsong senare kan Escribà fira sommar med vetskapen om att träna Elche i högstadivisionen även till hösten.

15. Granada
Lucas Alcaraz – Betyg: 2/5
Kom in och bidrog med en positiv effekt 2012/13, och gavs stort förtroende inför den nyss avslutade säsongen. Däremot, sett till förutsättningar och ett riktigt bra spelarmaterial, var förväntningarna betydligt högre. Klarar sig på målsnöret.

14. Espanyol
Javier Aguirre – betyg: 3/5
Stabil säsong av mexikanen och hans Espanyol, även om det blev en betydligt lägre position än vad det borde sett till hur det såg ut några omgångar från slutet. Trots det en klart godkänt för Aguirre, som nu tackat för sig i Barcelona-klubben.

13. Getafe
Luis García – betyg: 1/5
Förfogade över ett spelarmaterial som snarare borde kämpat om Europa än i botten, och i mars fick ledningen nog. Ingen lyckad säsong för García.
Cosmin Contra – betyg: 2/5
Hade ingen lätt uppgift, och fick många motgångar direkt. Men den tidigare Getafe-spelaren lyckades rädda upp situationen, och fick, som det verkar, spelarna att tro på att saker och ting kunde vändas till något positivt. Fortsätter nästa säsong.

12. Rayo Vallecano
Paco Jémez – betyg: 4/5
Jag är en stor supporter av Paco Jémez och hans filosofi. Och jag blir än övertygad om att han en dag kommer träna en storklubb när jag tänker tillbaka på den gångna säsongen. I mångas ögon var Rayo helt uträknade när våren kom, men med samma fotbollstänk och en stor entusiasm lyckades Jémez få sina spelare att vända trenden och slutspurta in i mål som stora vinnare.

11. Málaga
Bernd Schuster – betyg: 2/5
Kontraktet hade automatiskt blivit förlängt om Málaga parkerade på övre halvan, och det ryktades att spelare inte gav allt i slutet för att just det inte skulle hända. Sant eller ej, Schuster blev inte särskilt lyckad i Málaga. Går nu skilda vägar med klubben.

10. Levante
Joaquín Caparrós – betyg: 4/5
Levante + Caparrós = sant? Ja, onekligen. Tränarvetanen visade sig vara en perfekt matchning för Levante och har lett klubben till en ny framgångsrik säsong med sitt defensiva tänk och engagemang.

9. Celta Vigo
Luis Enrique – betyg: 3/5
Huserade i lägre regioner än de borde gjort under stora delar av säsongen, men Luis Enrique fick till slut riktigt bra ordning på spelartruppen och hela våren har det spelmässigt sett väldigt bra ut. Är nu klar för sin tidigare klubb som spelare, FC Barcelona.

8. Valencia
Miroslav Djukic – betyg: 1/5
Såg allmänt uttråkad ut på Mestallas tränarbänk och fick inte alls med sig spelargruppen. Amadeo Salvo väntade in i det sista och ville ge Djukic säsongen ut, men var till slut tvungen att ge honom foten. Totalfiasko.
Juan Antonio Pizzi – betyg: 2/5
Poängmässigt blev det ingen jätteförändring när Pizzi kom in, även om det började riktigt bra med segern på Camp Nou som en höjdpunkt. Klarar ändå ett godkänt tack vare en spelmässig klar förbättring. Fortsätter nästa säsong.

7. Real Sociedad
Jagoba Arrasate – betyg: 3/5
Ingen vidare succé i Champions League (även om det var mycket stolpe ut) och en jobbig inledning på ligasäsongen. Men unge och orutinerade Jagoba Arrasate lyckades ändå behålla kylan och vända trenden. Det blev en fin sjundeplats till slut.

6. Villarreal
Marcelino García Toral – betyg: 4/5
Förde Villarreal upp till La Liga, och följer upp det med en sjätteplats i comebacken. Otroligt starkt, även om spelarmaterialet var riktigt bra. Nu är kraven och förväntningarna högre inför hösten.

5. Sevilla
Unai Emery – betyg: 4/5
Lyckades till slut hitta kontinuitet och få Sevilla att växa successivt under säsongen. En stark femteplats och som grädden på moset en Europa League-titel. Unai Emery kan känna sig riktigt nöjd.

4. Athletic Club
Ernesto Valverde – betyg: 4/5
Gjorde precis som i Valencia förra säsongen: kom in och skapade trygghet. Det räckte inte bara till en plats i toppskiktet, utan hela vägen till en kvalbiljett till Champions League.

3. Real Madrid
Carlo Ancelotti – betyg: 4/5
Maskineriet hackade periodvis under hösten, men med ett nytt spelsystem (genidrag) fick Carlo Ancelotti kontroll över allt. Real Madrid-maskinen trummade sedan på och fick med sig två av tre pokaler hem.

2. Barcelona
Gerardo Martino – betyg: 2/5
Kom in mitt under försäsongen under väldigt prekära omständigheter, då cancersjuke Tito Vilanova inte längre kunde fortsätta sitt uppdrag som huvudtränare för Barcelona. Och sett till det, att som helt ny i en klubb, i en ny miljö och med gigantiska förväntningar sett till att vinna är allt, måste Martino ändå få godkänt. Han var snubblande nära att ro hem en titel, men föll på mållinjen. Ändå: tvåa i ligan, final i Copa del Rey och kvartsfinal i Champions League. Men det räckte inte för en fortsättning.

1. Atlético de Madrid
Diego Simeone – betyg: 5/5
Det vore tjänstefel av mig att inte dela ut högsta betyg till Diego Simeone. Ja, nästa tjänstefel att inte dela ut högre än högsta betyg. Det är ett revolutionerande och otroligt beundransvärt arbete han har gjort med Atlético de Madrid. De har inte bara tagit sig upp till toppskiktet, utmanat de två stora giganterna i enstaka matcher, utan kan nu verkligen titulera sig som en av Spaniens stora giganter själva. Hatten av, Cholo. Vilket enastående jobb du har gjort!

—

Det var också de sista raderna ni kommer lösa på den här bloggen för åtminstone ett tag framöver. Nu tar den nämligen lite välbehövlig semester och undertecknad riktar i stället fokus mot sommarens stora fotbollsfest i Brasilien.

Tack för att så många varit med och läst under säsongen, ni har varit en stor inspirationskälla med kommentarer och tips. På återhörande!

Det är dags att fortsätta summera La Liga-säsongen, och närmare bestämt betygsätta lag för lag. Det kommer i fyra olika delar och vi börjar med lagen som placerade sig sämst i tabellen och vandrar uppåt.

Det är i första hand prestationerna i ligaspelet som bedöms, men även Europa-spel vägs in en gnutta, något som spelar in i ett par betyg.

Betysskalan ser ut som följer;

1 – Underkänt
2 – Godkänt
3 – Bra, inte mer
4 – Mycket bra
5 – Mer än väl godkänt

20. Real Betis – 1

Kommentar: Blev förvisso av med centrallåset på mittfältet Beñat Extebarria och José Cañas, men värvade in ett dussin nya spelare för att vara redo att slåss på flera fronter. Trodde man. Hoppades man. Det slutade med ett gigantiskt tungt magplask för Real Betis, som nu lämnar La Liga som solklar jumbo och med svansen mellan benen. Det blev inte riktigt som de grönvita hade tänkt sig. Störst del i floppen? Sportchefen, den numera sparkade, Vlada Stosic, vars värvningar misslyckades fatalt.

Säsongens bäste spelare: Rubén Castro.
Säsongens floppspelare: Joan Verdú symboliserar alla misslyckade värvningar.

—

19. Valladolid – 1

Kommentar: Har varit svårslagna hemma på José Zorrilla, men tagit alldeles för få segrar (sju stycken för att vara exakt). Det håller inte om man ska hålla sig kvar i La Liga, och även om man hade chansen i sista omgången räckte man inte till. Valladolid var för stabbiga och saknade spetskvalité. Får börja om i Segundan.

Säsongens bäste spelare: Javi Guerra.
Säsongens floppspelare: Petade målvakten Diego Mariño.

—

18. Osasuna – 1

Kommentar: Inledde katastrofalt, ersatte José Luis Mendilibar med Javi Gracia efter bara tre omgångar, och började därefter tugga igång. Det kändes länge som en säsong som vilken annan, där Osasuna inte är varken bra eller dåliga, men klarar sig kvar. Den här gången blev det annorlunda. Patxi Puñal fick inget drömavslut på karriären hemma på El Sadar, och i stället för att skjuta sitt älskade lag kvar i La Liga ramlade laget ur trots att man slog Betis med 2-1. Den stora anledningen? Uselt bortafacit.

Säsongens bäste spelare: Oriol Riera.
Säsongens floppspelare: Cristian Lobato har inte uppfyllt förväntningarna.

—

17. Almería – 3

Kommentar: Med ligans överlägset sämsta trupp på pappret och en helt färsk tränare lyckades Almería – trots att det såg väldigt mörkt ut en månad från slutet – fixa nytt kontrakt. Lagets slutspurt var otroligt imponerande och moralen alldeles enastående. Almería har inte spelat bäst fotboll, men har visat att motivation definitivt kan slå klass.

Säsongens bäste spelare: Aleix Vidal.
Säsongens floppspelare: Det finns ingen att peka ut på rak arm.

—

16. Elche – 3

Kommentar: Vann Segundan förra säsongen tack vare en utmärkt defensiv. Jag förutspådde inför säsongen att med samma recept och tillvägagångssätt skulle man klara sig bra även i Spaniens finrum. Det började si sådär, och Elche var något övermodiga. Sedan gick man tillbaka till tryggheten, och försvarade sig till poäng efter poäng. Har imponerat hemma på Martínez Valero. Stark comeback och stundtals riktigt fin fotboll.

Säsongens bäste spelare: Underskattade Rubén Pérez.
Säsongens floppspelare: Manu del Moral.

I tabelltoppen är det jämnare än någonsin, och mycket talar för att det kan bli en ren final på Camp Nou nästa helg. Men även i den andra delen av tabellen är det – precis som vanligt – ruggigt nervkittlande.

I Spanien brukar man prata om att 40 poäng är en magisk gräns att nå för att fixa nytt kontrakt. Just den gränsen har såväl Espanyol och Málaga nått, och det vill till något extraordinärt för att någon av klubbarna – som ligger på tolfte respektive trettonde plats – ska ramla ur.

Viktigt att tänka på är också att inbördes möten går före målskillnad, vilket kan krångla till det hela rejält. Hamnar flera lag på samma poäng görs en tabell mellan de inblandade klubbarna och deras matcher mot varandra under säsongen.

Så här ser förutsättningarna ut inför de två avslutande omgångarna.

12. Espanyol (41 poäng)
Kvar att möta: Osasuna (h) och Real Madrid (b).

Har plusstatistik mot: Elche, Málaga, Granada & Valladolid.
Har minusstatistik mot: Getafe & Almería.

Tips: Tar tre poäng hemma mot Osasuna och sitter säkert inför slutomgången.

—

13. Málaga (41 poäng)
Kvar att möta: Atlético (b) och Levante (h).

Har plusstatistik mot: Almería, Elche, Granada, Getafe & Osasuna.
Har minusstatistik mot: Espanyol & Valladolid.

Tips: Oavsett om det blir förlust eller inte mot Atlético sitter Málaga relativt säkert. Är man tvungna att ta poäng mot Levante i sista omgången lyckas man med det.

—

14. Elche (39 poäng)
Kvar att möta: Barcelona (h) och Sevilla (b).

Har plusstatistik mot: Almería, Valladolid & Getafe.
Har minusstatistik mot: Espanyol, Osasuna, Málaga & Granada.

Tips: Kammar noll poäng de sista två omgångarna och blir stående på 39 poäng.

—

15. Granada (38 poäng)
Kvar att möta: Almería (h) och Valladolid (b).

Har plusstatistik mot: Elche & Osasuna.
Har minusstatistik mot: Getafe, Espanyol & Málaga.

Tips: Spöar Almería på hemmaplan och lyfter till säker mark.

—

16. Valladolid (36 poäng)
Kvar att möta: Real Betis (b) och Granada (h).

Har plusstatistik mot: Málaga, Almería & Getafe.
Har minusstatistik mot: Elche, Osasuna & Espanyol.

Tips: Tar minst en poäng borta mot Betis, och vinner hemma på José Zorrilla mot ett redan klart Granada. Klarar sig.

—

17. Almería (36 poäng)
Kvar att möta: Granada (b) och Athletic (h).

Har plusstatistik mot: Espanyol & Getafe.
Har minusstatistik mot: Elche, Málaga, Valladolid & Osasuna.

Tips: Förlorar borta mot Granada, men lyckas kriga till sig en poäng hemma i slutomgången mot ett Athletic utan något att spela för, något som inte räcker.

—

18. Getafe (36 poäng)
Kvar att möta: Sevilla (h) och Rayo (b).

Har plusstatistik mot: Espanyol & Granada.
Har minusstatistik mot: Málaga, Elche, Valladolid, Osasuna & Almería.

Tips: Tar en poäng hemma mot ett Sevilla med tankarna på Europa League-finalen i Turin, kryssar borta mot Rayo. Getafe lär dock behöva någon trepoängare för att klara sig.

—

19. Osasuna (35 poäng)
Kvar att möta: Espanyol (b) och Real Betis (h).

Har plusstatistik mot: Elche, Valladolid, Getafe & Almería.
Har minusstatistik mot: Málaga & Granada.

Tips: Rår inte på Espanyol på Cornellà-El Prat och vinner mot Betis. Det räcker för ett nytt kontrakt tack vare inbördes statistik mot Getafe.

—

Summering: Det finns hur många olika scenarion som helst, och att tippa vid det här laget känns som alltid oerhört svårt. Det enda som är helt säkert är att det kommer leva ända in på mållinjen och att ett mål åt ena eller andra hållet kan ändra om alla förutsättningar. Det är bara göra sig beredd på ytterligare en galen avslutning. Ska jag ändå tippa är det alltså Almería och Getafe som gör Real Betis sällskap till Segundan.

Man går in med samma spända känsla – oavsett vilka spelare det ryktas om – när det närmar sig deadline day. Inget undantag den här gången, och visst bjöds vi på ett par rejäla skrällar från den iberiska halvön. Mer om de främsta och mest intressanta värvningarna väntar mer utförligt framöver. Här kommer först en summering på hur de spanska klubbarna handlat under transferfönstret.

ALMERÍA
IN: Julián Cuesta (målvakt, Sevilla), Hans Martínez (försvarare, Universidad Católica) och Mané (försvarare, Maccabi Tel Aviv).
UT: Cristian Pellerano (försvarare, Tijuana), Raúl García (mittfältare, Deportivo Alavés) och Oscar Ustari (målvakt, Sunderland).

Kommentar: Fått in ett par spelare som breddar truppen utan att för den delen förstärka den alltför mycket.

ATHLETIC CLUB DE BILBAO
IN: Iñigo Pérez (mittfältare, Mallorca).
UT: –

Kommentar: Högst transferbegränsade Athletic, men som inte är i något större behov av att förstärka truppen i nuläget, har varit lugna i januari. Beñat Extebarria har inte alls fått den nyckelroll som många förutspådde och ryktades inte minst till Premier League, men han stannar. Enda tillskottet är Iñigo Pérez som återvänder från en lånesejour i Mallorca.

ATLÉTICO DE MADRID
IN: José Ernesto Sosa (mittfältare, Metalist Kharkiv) och Diego Ribas (mittfältare, Wolfsburg).
UT: Léo Baptistão (anfallare, Real Betis, Joshua Guilavogui (mittfältare, Saint-Étienne) och Óliver Torres (mittfältare, Villarreal).

Kommentar: Slog ner som en bomb när det dök upp att Guilavogui var på väg bort på lån (men ändå inte helt överraskande med tanke på hans prestationer och speltid), varpå det föranledde effekten av en värvning och två utlåningar. Medans fransmannen drar tillbaka till Saint-Étienne flyttar Óliver Torres till Vila-Real för att få speltid. Den stora värvningen av Diego Ribas gör dock att den från början enda tilltänkta januari-signingen, José Sosa, nu framstås som ytterst märklig. Argentinaren kommer få slita hårt för att få speltid. Överlag ändå ett bra fönster för Atlético som med Diego kommer få in den dimensionen man har saknat.

BARCELONA
IN: –
UT: –

Kommentar: Har hållit sig i bakgrunden under transferfönstrets dagar, även om det var på gång att både Isaac Cuenca och Ibrahim Afellay skulle lånas ut.

CELTA VIGO
IN: Juan Delgado (försvarare, Valencia Mestalla), Iñigo López (försvarare, PAOK) och Welliton (anfallare, Spartak Moskva).
UT: Jonathan Vilà (mittfältare, Beitar Jerusalém), Samuel Llorca (Deportivo Alavés), Carlos Bellvís (mittfältare, Ponferradina), David Rodríguez (mittfältare, Brighton & Hove Albion) och Andrés Túñez (försvarare, Beitar Jerusalém).

Kommentar: Släppt en del spelare som inte kommer erbjuda några problem för Luis Enrique då samtliga nyckelspelare är kvar. Anfallaren Welliton från Spartak Moskva har ett bra målfacit från sejouren i Ryssland och kan bli ett nyttig tillskott.

ELCHE
IN: Garry Rodrigues (mittfältare, Levsko Sofia).
UT: Miroslav Stevanovic (mittfältare, Deportivo Alavés) och Diego Rivas (målvakt, Tenerife).

Kommentar: Visade intresse för ett par spelare med slutade ändå upp med enbart Garry Rodrigues från Levski Sofia. Kommer försöka fixa La Liga-kontraktet med nästan exakt samma trupp som under hösten.

ESPANYOL
IN: –
UT: Sergio Tejera (mittfältare Deportivo Alavés) och Thievy Bifouma (anfallare, West Bromwich Albion).

Kommentar: Också hållit sig lugna och förlitar sig på sin nuvarande trupp. Lånar vidare Thievy till West Bromwich där La Liga-bekantingen Pepe Mel numera drar i trådarna från tränarbänken.

GETAFE
IN: Sammir (mittfältare, Dinamo Zagreb).
UT: Alejandro Pérez (försvarare, Recreativo de Huelva) och Alberto Lopo (försvarare, Deportivo La Coruña).

Kommentar: Sammir har kopplats ihop med betydligt större klubbar än Getafe tidigare, och det är väl mest chockande att han väntat så länge med flytten från Dinamo. Nu blir det Getafe och brassemittfältaren har alla kvalitéer för att lyckas ta en plats och göra skillnad i El Geta.

GRANADA
IN: Tiago Ilori (försvarare, Liverpool).
UT: Matías Campos (försvarare, Unión Española) och Hassan Yebda (Udinese).

Kommentar: Vi har ju vant oss vid att Granada kan skrälla till det på transfermarknaden, men klubben har haft det ganska lugnt i januari. Tiago Ilori lånas in från Liverpool och är en framtidsman – men på mittbacksplatserna finns gott om konkurrens.

LEVANTE
IN: Víctor Casadesús (anfallare, Mallorca), Mohamed Sissoko (mittfältare, klubblös) och Nagore (försvarare, Alcorcón).
UT: Remi Gomis (Nantes), Aloys Nong (Recreativo de Huelva) och Chris Lell (klubb ej klar).

Kommentar: På förhand smarta värvningar av Levante, som så många gånger förr. Sissoko kan bli en injektion på innermittfältet och bidrar inte minst med rutin. Víctor Casadesús är en typisk Levante-värvning och anfallare kan mycket väl göra tio mål i vår.

MÁLAGA
IN: Pablo Pérez (mittfältare, Newell’s Old Boys), Nordin Amrabat (mittfältare, Galatasaray), Ezequiel Rescaldani (anfallare, Vélez Sársfield) och Alexander Jakovenko (mittfältare, Fiorentina).
UT: Roberto Chen (försvarare, Zulte Waregem), Bobley Anderson (Zulte Waregem), och Fabrice Olinga (Apollon Limasol).

Kommentar: Det händer alltid grejer på solkusten, så även i januari. Man har gjort ett par budgetvärvningar, men som likväl ser spännande ut. Pablo Pérez har sett vass ut i sina första matcher och Nordin Amrabat har kvalitéer. Däremot lite märkligt att man släpper stortalangen Fabrice för en struntsumma på en miljon euro.

OSASUNA
IN: Cristian Lobato (mittfältare, klubblös) och Javier Acuña (anfallare, Watford).
UT: Nino (anfallare, klubb ej klar), Ariel Núñez (anfallare, klubb ej klar) och Ion Echaide (försvarare, Hércules).

Kommentar: Lobato skördade framgångar i Barcelona B i Segundan, men är hittills oprövad på den högsta nivån. Kommer från en höst utan regelbundet spel men kan med sin flexibilitet bli nyttig på många plan för Osasuna.

RAYO VALLECANO
IN: Rubén Rochina (anfallare, Blackburn), Borja López (försvarare, Monaco) och Samuel Longo (anfallare, Internazionale).
UT: Rodrí (försvarare, Eupen).

Kommentar: Två spännande anfallare i form av Rubén Rochina och inte minst Samuel Longo ansluter. Den sistnämnde var stundtals bra i Espanyol förra säsongen och kan bli den målskytt laget suktar efter.

REAL BETIS
IN: Léo Baptistão (anfallare, Atlético de Madrid), Antonio Adán (målvakt, Cagliari) och Alfred N’Diaye (mittfältare, Sunderland).
UT: Stephan Andersen (målvakt, Go Ahead Eagles), Markus Steinhöfer (försvarare, 1860 München) och Sergio Rodríguez (Lugo).

Kommentar: Léo Baptistão är en klasspelare som redan under sina första matcher i den grönvita tröjan gjort avtryck. Antonio Adán är enligt José Mourinho en målvakt av toppklass, och vi får se om han tar platsen mellan stolparna och lyckas rädda Betis från en fiaskosäsong. Stephan Andersens genomusla insatser på slutet blev droppen och dansken har nu åkt ut med huvudet före.

REAL MADRID
IN: –
UT: –

Kommentar: Inte heller Real Madrid har varit aktiva under transferfönstret, även om det till en början pratades om att man skulle värva en ersättare till Sami Khedira.

REAL SOCIEDAD
IN: Sergio Canales (mittfältare, Valencia).
UT: Liassine Cadamuro (försvarare, Mallorca).

Kommentar: Kan ha stått för ett kap i och med €3,5 miljoners värvningen av Sergio Canales. Mittfältaren har varit skadebenägen och dalat formmässigt på sistone, men har fortfarande potential att bli en toppspelare.

SEVILLA
IN: –
UT: Raul Rusescu (anfallare, Sporting Braga), Hedwiges Maduro (försvarare, PAOK), Bryan Rabello (mittfältare, Deportivo La Coruña) och Julián Cuesta (målvakt, Almería).

Kommentar: Legat lågt vad gäller värvningar men lånat ut ett gäng spelare. Bland annat löftet Bryan Rabello som i vår får testa lyckan på Estadio Riazor i A Coruña.

VALENCIA
IN: Rubén Vezo (försvarare, Setubal), Eduardo Vargas (anfallare, Napoli), Seydou Keita (Dalian Aerbin), Vinicius Araújo (anfallare, Cruzeiro) och Philippe Senderos (försvarare, Fulham).
UT: Adil Rami (försvarare, Milan), Dorlan Pabón (anfallare, São Paulo), Andrés Guardado (mittfältare, Bayer Leverkusen), Hélder Postiga (anfallare, Lazio), Sergio Canales (mittfältare, Real Sociedad) och Éver Banega (mittfältare, Newell’s Old Boys).

Kommentar: Frågan är inte vad som hände i Valencia – utan vad som inte hände. Klubben har länge eftersökt stabilitet och kontinuitet. Vad man fick? Raka motsatsen. Omsättningen av spelare har varit enorm de senaste åren och det fortsätter i samma spår. Tyngsta tappet Sergio Canales som förutspåddes bli en viktig byggkloss i framtidens Valencia. Likaså Éver Banega, även om hans form varit alldeles för undermålig de senaste månaderna. Mest spännande på in-kontot är Eduardo Vargas och Vinicius Araujo. Seydou Keita lär också kunna bidra med en hel del såväl på som utanför planen.

VALLADOLID
IN: Stefan Mitrovic (försvarare, Benfica) och Jeffrén Suárez (Sporting Club de Portugal).
UT: Alcatraz (försvarare, Once Caldas).

Kommentar: Duktige Stefan Mitrovic lär bli en tillgång i försvaret och vindsnabbe Jeffrén, som många kanske minns sedan tiden i Barcelona, ger en dimension i anfallet. Positivt för Valladolid – mindre positivt för Daniel Larsson.

VILLARREAL
IN: Óliver Torres (mittfältare, Atlético de Madrid) och Joan Román (mittfältare, Barcelona B).
UT: Hernán Pérez (mittfältare, Olympiacos).

Kommentar: Har knytit åt sig en av spansk fotbolls största talang i form av Óliver Torres på lån – en deal som både Villarreal och Atlético lär tjäna på. Joan Román kommer i Hernán Pérez ställe men lär få det tufft att platsa.

Så här i mellandagarna passar jag på att titta tillbaka på vad som har hänt under hösten. Här presenterar jag tio spelare som överraskat positivt i La Liga så här långt in på säsongen. Det enda kriteriet är minst tio spelade ligamatcher, vilket gör att exempelvis Lisandro López (Getafe) och José Ángel (Real Sociedad) snällt får stå åt sidan.

Noterbart är att det är helt utan rangordning vem som överraskat mest.

Jeison Murillo (Granada)
21 år, mittback, totalt 15 ligamatcher (samtliga från start).

Motivering: Efter lånesejourer i först Cádiz och förra säsongen Las Palmas fick så Jeison Murillo äntligen chansen på allvar i Granada och La Liga. Och den unge colombianen har utan tvekan bevisat att han har potential att bli något alldeles extra. Han har lugnet, styrkan och bra passningsfötter. Kan mycket väl lämna för större uppdrag redan till sommaren.

—

Raúl García (Atlético de Madrid)
27 år, offensiv mittfältare, totalt 14 ligamatcher (sex från start).

Motivering: Från att vara en given reserv har Raúl García tagit klivet och börjat utmana om en startplats i Atlético på allvar. Har smällt in sex ligamål, tre i Champions League samt ett i Copa del Rey under hösten och därtill stått för en handfull assist. Det är mer än vad självaste David Villa åstadkommit, och det är ”el Guaje” som riskerar sin plats i startelvan allra mest.

—

Marc Bartra (Barcelona)
22 år, mittback, totalt tio ligamatcher (sju från start).

Motivering: Fick först chansen när såväl Carles Puyol och Javier Mascherano var på skadelistan, men då svarade 22-åringen med att imponera rejält. Bartra har lyfts i hierarkin och utmanar nu på allvar om en ordinarie plats i Barcelonas mittlås. Har dessutom fått chansen att debutera i det spanska A-landslaget.

—

David López (Espanyol)
24 år, central mittfältare, totalt 15 ligamatcher (samtliga från start).

Motivering: Återvände till Espanyol, som han har tillhört sedan 2007, i somras för att första gången på allvar konkurrera om en plats i A-laget. Och lånesäsongerna i först Leganés och i fjol Huesca – där han imponerade rejält – visade sig vara nyttiga. López har kommit tillbaka och verkligen varit en injektion på det defensiva mittfältet och utöver sina egenskaper att städa undan framför försvaret är han också ett farligt hot på fasta situationer.

—

Mikel Rico (Athletic Club)
29 år, central mittfältare, totalt 15 ligamatcher (13 från start).

Motivering: Värvades in sent under sommaren men har varit en av de som imponerat mest i Athletic den här hösten. Har trots ett otroligt starkt mittfält och konkurrens av bland andra Beñat Extebarria och Ander Herrera bitit sig fast i startelvan permanent. 29-åringen har dessutom stått för fyra mål – vilket är bäst internt tillsammans med Mikel San José.

—

Manu Trigueros (Villarreal)
22 år, central mittfältare, totalt 17 ligamatcher (elva från start).

Motivering: Gjorde väldigt bra ifrån sig i Segundan förra säsongen och visade prov på ett spelsinne och en teknisk förmåga som få andra i Villarreal. Frågan var hur han skulle klara sig på en nivå högre upp. Resultatet? Ytterligare ett steg i rätt utveckling för Manu Trigueros som på allvar bevisat att han kan bli något riktigt stort. Kan enkelt beskrivas som en vacker blandning mellan Borja Valero och Santi Cazorla – även om det är en lång väg kvar innan han når upp i deras standard.

—

Sergi Darder (Málaga)
20 år, central mittfältare, totalt 14 ligamatcher (tolv från start).

Motivering: Har fått otroligt stort förtroende under Bernd Schuster vid tränarrodret och dessutom visat varför. Trots orutin och blott 20 år har Darder agerat lugnt och stabilt på Málagas defensiva mittfält tillsammans med Fernando Tissone, och dessutom belönats med en plats i det spanska U21-landslaget.

—

Álex López (Celta Vigo)
25 år, central mittfältare, totalt 17 ligamatcher (14 från start).

Motivering: Blommat ut ordentligt under nye tränaren Luis Enriques vingar och är numera en nyckelspelare i Celta Vigo. Väldigt bra på att fylla på i straffområdet och fånga upp andrabollar.

—

Carles Gíl (Elche)
21 år, yttermittfältare, totalt 15 ligamatcher (samtliga från start).

Motivering: Valencia-utlånade Carles Gíl imponerade redan förra säsongen i Elche, men gick ner sig något under våren. Men formdippen har varit som bortblåst nu i höst och yttermittfältaren har visat sig från sin absolut bästa sida och känns definitivt redo för större uppgifter. Däremot hade han behövt producera mer poäng för att slå sig in i ett topplag på allvar.

—

Suso (Almería)
20 år, offensiv mittfältare, totalt 15 matcher (14 från start).

Motivering: Är inlånad från Liverpool har stått för den ena bländande insatsen efter den andra i Almería. Kreativ, kvick och ett fantastiskt spelsinne. Har charmat Almería- och La Liga-publiken den här säsongen. Dags att utmana på allvar i Pool nästa säsong?

Det var inte vilken bortamatch som helst. Det var en både vemodig men samtidigt upprymd och förväntansfull Willy Caballero som tog sikte på Elche under fredagskvällen.

För den nu 32 år gamle målvakten, som har fått sitt stora genombrott i Málaga och vuxit ut till en av Europas främsta målvakter under sina snart tre år i klubben, var det mer än att åka och möta en av säsongens nykomlingar.

För många spelare i Málaga var det premiär att få glida igenom Elches gator och äntra Estadio Martínez Valero. För Willy var det annorlunda. Argentinaren spenderade sju år i klubben, som också var hans första utanför Sydamerikas gränser.

Elche har ett helt annat lag nu jämfört med 2011, men för en del spelare, och inte minst Willy Caballero själv, var det ett kärt återseende. Framför allt fick han återvända till staden, klubben, och arenan som var hans hem under sju år. De åren som också lagt grunden till den spelare han är i dag.
– Det kändes speciellt att återvända till Martínez Valero. Jag hoppades att jag skulle bli mottagen bra, men jag har fått mer kärlek än jag kunnat ana och detta kommer jag bära med mig i mitt hjärta i framtiden, säger argentinaren, som fick stora hyllningar av Elche-publiken.

Matchen i sig var inte bara speciell, den var viktig också. Två lag i stort poängbahov ställdes mot varandra, och kändes det inte skrivet i sten att Willy Caballero skulle bomma igen butiken fullständigt och leda Málaga till seger? Jo då, sant som det är sagt.
Ignacio Camachos tidiga mål blev matchens enda, eftersom Willy – på ett sådant sätt han kan göra ibland – helt enkelt bestämde sig för att inte släppa in något mål.

Emellanåt, eller rättare sagt ganska ofta om vi talar om hösten, har hjälpen från försvaret varit avsevärt underhaltig jämfört med hur det såg ut i fjol. Det har förstås gett Willy ännu större chanser att briljera med sina målvaktskunskaper, och även om det inte alltid räcker till tre poäng, har 32-åringen återigen bevisat vilken enorm högstanivå han besitter.

En hållen nolla, tre poäng och fina hyllningar på bortamark gjorde förstås Willys kväll fulländad.
– Det här var inte den bästa versionen av Málaga, men sådana här segrar är otroligt viktiga och ger oss både andrum och självförtroende inför uppehållet, säger han.

Nu kan Málaga andas normalt igen efter en ganska vilseledande höst där mycket varit svajigt men där potentialen alltid funnits skyhög. Jag är helt övertygad om att de kan ta en Europa-plats om Bernd Schuster får alla bitar på plats efter nyår. Málaga har åtminstone en målvakt som är i klass nog att avgöra matcher på egen hand. Bara det är en vinst i sig.

Nu är det dags att Alejandro Sabella också inser det.

Källor: Diario Sur & Eldesmarquemalaga.

Tiden går fort, och vi är redan en dryg tredjedel in på säsongen. Därför tänkte jag, klubb för klubb, summera vad som skett hittills i fyra delar.

15:e plats – Valladolid (12 poäng)

Säsongen hittills: Trots tränarbytet inför säsongen är det ett ganska snarlikt Valladolid vi återspeglar från förra säsongen. Och med det är man också väldigt stabila. Har framför allt tagit viktiga segrar mot bottenkonkurrenter – segrar som kan bli guld värt i slutändan.

Den mest lysande stjärnan: Patrick Ebert visade redan förra säsongen vilken enorm maxkapacitet han besitter, och tysken har verkligen lyft sig ännu ett steg under hösten. I sina bästa stunder en av ligans bästa spelare.

Har underpresterat: Ingen har stuckit ut åt det här hållet.

Har framtiden för sig: Juventus-inlånade mittfältaren Fausto Rossi har successivt vuxit in i kläderna i Valladolid. 22-åringen är redan bra, men kommer bli ännu bättre.

Mitt tips inför fortsättningen: Jag trodde på förhand att Valladolid skulle få det svårt under andra året, men säsongsinledning har fått mig på andra tankar. Som man spelar nu fixar man kontraktet.

—

14:e plats – Málaga (13 poäng)

Säsongen hittills: Det är lätt att falla ner i den djupaste av gropar när man tappar såväl tränaren samt ett dussin spelare inför säsongen, men spelmässigt har Málaga i mångt och mycket gjort det bra. Däremot har man haft ett tufft inledande spelschema och inte riktigt fått med sig några enkla mål.

Den mest lysande stjärnan: Willy Caballero har under flera säsonger visat att han håller världsklass och har varit räddaren i nöden vid otaliga tillfällen för Málaga även den här säsongen. Att han fortfarande inte spelar i det argentinska landslaget börjar mer framstå som ett riktigt uselt skämt.

Har underpresterat: Det var upplagt för Ignacio Camacho att ta över som härförare på mittfältet efter att såväl Jérémy Toulalan som Manuel Iturra lämnade i somras. Men Camacho har mestadels fått nöta bänk, och även om han inte gjort bort sig när han har spelat måste hans säsong hittills ses som ganska slätstruken.

Har framtiden för sig: 19-årige Sergi Darder har kanske varit säsongens utropstecken i Málaga, men det är ändå omöjligt att inte nämna underbarnet Fabrice Olinga, 17, som den mest störst potential. Anfallaren får dessutom spela regelbundet.

Mitt tips inför fortsättningen: Málaga har ett lag bra nog att kunna utmana på övre halvan, och med tiden tror jag också man kommer jobba sig uppåt.

—

13:e plats – Elche (14 poäng)

Säsongen hittills: Efter den första månaden såg det ut som att Elches sejour i La Liga skulle bli kortvarig. Därefter återgick Fran Escribá till grunderna och den alltmer defensivt baserade taktik som tog klubben till La Liga ifjol – och därefter har det också gått bättre.

Den mest lysande stjärnan: Valencia-lånet Carles Gíl var bra redan när Elche tog klivet upp i högsta divisionen i våras, men 20-åringen har tagit ytterligare ett steg i utvecklingen nu. Yttermittfältaren har varit fantastisk hela hösten och en färgklick i Elche.

Har underpresterat: Manu del Moral skulle komma in och bli en av de ledande spelarna i Elche. Hittills har Sevilla-lånet däremot inte helt lyckats sätta sin prägel och offensivt inte tillfört den dimension Elche hade hoppats på.

Har framtiden för sig: Utöver Carles Gíl går 20-årige Richmond Boakye en väldigt ljus framtid till mötes.

Mitt tips inför fortsättningen: Elche får det tufft att behålla nuvarande tabellplacering, och kommer slåss i botten av tabellen ända in till slutet.

—

12:e plats – Espanyol (15 poäng)

Säsongen hittills: Espanyol har varit en positiv överraskning och stundtals spelat väldigt underhållande fotboll under hösten. Skalperna mot Atlético (1-0) och Valencia (3-1) väger tyngst men där finns också ett par bottennapp.

Den mest lysande stjärnan: Nyförvärvet David López har gjort det fantastiskt bra på det defensiva mittfältet hela hösten.

Har underpresterat: Héctor Moreno var en av Espanyols bästa spelare förra säsongen. Den här hösten har mexikanen mer sett vilsen ut och stått för otaliga misstag i försvaret.

Har framtiden för sig: Thievy Bifouma, 21, var utlånad till Las Palmas med bra resultat ifjol. Nu är han tillbaka i Espanyol och har direkt visat vilken potential han besitter.

Mitt tips inför fortsättningen: Espanyol kommer hålla sig mellan plats 10-15 i tabellen.

—

11:e plats – Sevilla (16 poäng)

Säsongen hittills: Sevilla verkar ha väldigt svårt att ta klivet över den där tröskeln man har varit fast vid under tre säsonger nu. Hemmaspelet fungerar ibland, men långt ifrån alltid, men framför allt måste bortaspelet förbättras om Sevilla ska blanda sig i någon Europa-strid.

Den mest lysande stjärnan: Ivan Rakitic har varit en klass för sig i Sevilla det senaste året. Bär laget på sina axlar.

Har underpresterat: Kevin Gameiro har visserligen gjort några mål i ligaspelet, men för €10 miljoner kan man ändå vänta sig mer av fransmannen. Carlos Bacca är klart före i hierarkin för tillfället.

Har framtiden för sig: 21-årige Alberto Moreno har stått för en kometkarriär och efter guldet i U21-EM i somras har vänsterbacken befäst sin startplats i Sevilla ytterligare, och dessutom A-landslagsdebuterat.

Mitt tips inför fortsättning: Jag tror Sevilla kommer bli bättre steg för steg, och definitivt ta sig upp på den övre halvan.

Igår trummade La Liga vidare med de sista matcherna av den elfte omgången. Tabelltvåan Atlético Madrid hade en tuff uppgift framför sig på Nuevo los Carmenos mot Granada – en uppgift som man till slut redde upp.

Det var en sådan där match som Atlético för fyra år sedan definitivt inte hade vunnit, kanske inte ens tagit poäng. Dagens Atlético har marginalerna med sig, och är framför allt tillräckligt skickliga defensivt för att inte släppa in mer än ett mål.

Diego Costa gjorde 1-0 från straffpunkten i slutet av första halvlek, något som David Villa fyllde på till 2-0 – också han från elva meter efter att Costa generöst lämnat över ansvaret. Och just anfallsduon var de som var den stora skillnaden i matchen, precis som många gånger tidigare under säsongen. Villa verkar spinna vidare på formkurvan och var en av planens bästa spelare.

Det blev till slut 2-1 till Madrid-klubben efter en sen reducering av Odion Ighalo. Målet för Granada kom lite för sent och även om spänningen steg på arenan var tiden för knapp för att hinna skapa något ordentligt tryck på Atlético, som dessutom hade fått Filipe Luís utvisad.

Efter matchen skrevs det om ”ännu en skitseger för Atlético”. Det är precis var det var. En match som spelmässigt inte höll särskilt hög kvalité, där flera individualister inte kom upp i normal standard. En match som lika gärna kunnat sluta 2-1 till hemmalaget.

Men så har vi det här Atlético Madrid – Diego Simeones version. De vinner sådana här ”skitmatcher” utan att behöva spela på topp, utan att alla stjärnor levererar topprestationer. Det är också precis sådana segrar som kommer göra att Atlético är med och fightas om ligatiteln hela vägen in i kaklet. Det är sådana segrar som ofta får ett lag att slutligen kliva högst upp på tronen.

Getafe knappade in på Villarreal och Athletic
Lite längre ner i tabellen slåss i första hand Villarreal och Athletic Club om fjärdeplatsen. Men nu har uppstickaren Getafe blandat sig i striden på riktigt, detta efter en stark 2-0-seger borta mot Villarreal igår.

Välförtjänt? Nja, trots tio man stora delar av matchen var Villarreal det bättre laget. Men uppenbarligen hade Villarreal utnyttjat all effektivitet i derbyt mot Valencia och gick mållösa av planen. Getafe gjorde två, varav det sista i absoluta slutskedet, och är nu en pinne bakom såväl ”de gula ubåtarna” som Athletic.

Just Bilbao-klubben hade faktiskt chans att dra ifrån i racet kring fjärdeplatsen, men missade den efter att ha fått oavgjort hemma mot Elche. Nykomlingen gick upp till en 2-0-ledning innan Athletic kunde få igång maskineriet och till slut hämta upp till 2-2.

Tre lag i toppen har redan dragit ifrån, men kampen kring den sista CL-platsen känns helt oviss och spänning lär bibehållas fram tills sista omgången är spelad i vår.

Efter att såväl Barcelona som Atlético Madrid gjort sin plikt i veckoomgången hakar Real Madrid på i tabelltoppen efter 2-1 borta mot Elche på onsdagskvällen. Men det var ingen match utan efterspel. Ni som såg den, eller har sett höjdpunkterna, vet varför.

Cristiano Ronaldo gjorde 1-0 för Madrid tidigt i andra halvlek. Det såg länge ut att också bli matchens enda mål, tills Richmond Boakye, som kom till Elche sent under sommaren, stack fram huvudet och skallade in kvitteringen på tilläggstid. Martínez Valero exploderade och supportrarna utbrast i fullständig extas. Elche hade gjort en bra match, och framför allt en gedigen kämpainsats där man slet för varandra och kollektivt gjorde en bra insats.

Men det var inte slut där. Domaren Muñiz Fernández lade till tre tilläggsminuter, och när klockan tickade upp mot 94 spelminuter fick Real Madrid hörna. I straffområdet hittade visselmannen, som bör tilläggas är väldigt kortvänlig och gärna tar över tillställningarna, en gruffsituation mellan Carlos Sánchez och Pepe. Rent spontant ser det ut som att Elche-mittfältaren är den som blir mest nerdragen, men Muñiz pekar på straffpunkten varpå Ronaldo skickar in 2-1-målet.

– Det känns som ett rån, sa Elches vänsterback Edu Albácar efteråt.
– Sergio Ramos skulle blivit utvisad i slutet och den straffen vi får emot oss finns inte, fortsatte han enligt AS.

Tyvärr är inte det här första gången något liknande sker, och inte första gången det gynnar någon av giganterna Barcelona eller Real Madrid. När Barcelona mötte Sevilla hemma på Camp Nou fick andalusierna ett mål väldigt märkligt bortdömt. När Real Madrid tog sig an Granada på bortaplan och hade en 1-0-ledning i slutminuten blev hemmalaget blåsta på en straff.

Resurserna på alla fronter är redan ofantligt stora mellan Barcelona & Real Madrid jämfört med resten av klubbarna i La Liga. Då nivån på domarkåren är väldigt låg överlag drabbar det förstås inget lag ensamt, utan i väldigt många matcher kan vi se sådana här typer av domslut. Däremot är det ingen tillfällighet att det gynnar någon av de stora klubbarna. Att Real Madrid får den här straffen ger ingen bra bild av La Liga och tron på en bättre och jämnare framtid ser knappast ljusare ut.

Om den spanska ligan ska bli jämnare måste den också bli mer ärlig. Den spanska domarkåren är för närvarande under all kritik och har varit så under hela min minnestid. Och Muñiz Fernández, som kanske är värst av alla, borde aldrig få döma några av de större klubbarna. Det kan bara sluta på ett sätt – att han tar över tillställningen fullständigt.

Det fortsätter att gå bra för de baskiska lagen under säsongsinledningen. I fredags tog sig Athletic Club an Osasuna på Real Sociedads arena Anoeta (mer om det kan ni läsa här) och tog en till resultatet sett en komfortabel seger. Men 2-0-resultatet speglade inte helt matchbilden.

Valverdes ändringar – en positiv effekt?
Redan nu går det utläsa stora skillnader mellan Marcelo Bielsas Athletic och Ernesto Valverdes dito. Under Bielsa rullade man nästan alltid igång från egen målvakt, försvararna försökte hitta spelvägar till mittfältarna eller ytterbackarna, och kortpassningsspelet var ett av lagets stora signum. Under Valverde har det sett helt annorlunda ut. Målvakterna har inte fått några direktiv att rulla igång spelet på marken, mittbackarna slår ofta långt och istället för att etablera ett spel och rulla runt försöker man istället hitta den avgörande bollen allt mer direkt.

Men, än så länge verkar onekligen Valverdes taktik fungera. Borta mot Valladolid i premiären blev det en knapp 2-1-seger, och i fredags tog man alltså en ny trea. Först fick man hjälp av Osasuna-försvararen Alejandro Arribas med 1-0-målet, som han styrde in i eget mål efter ett inlägg av Markel Susaeta. 2-0-målet kan man stolt höja näven och tillgodo ge sig själva helt och hållet. I en blixtsnabb kontring hittade Aritz Aduriz fram till Óscar de Marcos, som säkert punkterade tillställningen och satte bollen i nätmaskorna. Oavsett om det inte ser helt klockrent ut spelmässigt, åtminstone inte än, är det trots allt vinna det handlar om. Och utan att dra förhastade slutsatser verkar det som att Valverde lotsat Athletic in på det vinnarspår som Bielsa aldrig lyckades med under hela förra säsongen. Bara att vinna täta matcher, hur det än ser ut, är en enorm styrka.

Saborit debuterade från start
Något som annars var anmärkningsvärt från matchen var att ynglingen Enric Saboric startade som vänsterback för Athletic. Detta i hans första A-lagsframträdande någonsin, bortsett från ett gäng försäsongsmatcher. Saborit har varit en av Athletics mest ansedda talanger under en längre period, och A-lagsdebuten har varit på gång under flera år. Nu fick han alltså chansen från start, och gjorde definitivt inte bort sig. 92-modellen kan mycket väl bli en trevlig bekantskap under säsongen.

Sangalli fick välförtjänt chansen
En annan ung och talangfull spelare som fick debutera i helgen är Marco Sangalli, men för det andra baskiska laget i ligan – Real Sociedad. Ytteranfallaren har stått för en enastående försäsong och äntrade planen med en dryg kvart kvar i bortamötet med Elche, och hann med att uträtta en hel del. Med en briljant teknik och ett modigt spel bevisade Sangalli att han är ett namn att räkna med framöver.

Xabi Prieto ändrade matchbilden
Själva matchen mellan Elche och La Real slutade 1-1. Ferran Corominas tryckte tidigt in 1-0-målet för nykomlingen på Martínez Valero – som var klart bättre än Real Sociedad i första halvlek. Gästerna tog dock över allt mer i andra, och det var framför allt introduktionen av Xabi Prieto i mitten av andra som ändrade matchbilden. Efter kaptenen intåg i matchen fick baskerns med boll och lyckades successivt skapa ett tryck mot Elche. Till slut kunde också Carlos Vela, vem annars, styra in kvitteringsmålet efter ett inlägg från Prieto.

Det skall dock poängteras att Real Sociedad vilade ett gäng viktiga spelare och att mångas tankar säkerligen var på onsdagens retur mot Lyon i Champions League-kvalet.

Mer analyser och tankar från helgens matcher utlovas framöver.