Spanien spelade igår oavgjort mot Finland, ett resultat som många spanjorer klassar som en förlust. ”La Roja” har redan inlett kvalet svajigt där 4-0-segern mot Vitryssland egentligen varit den enda match då vi riktigt känt igen de regerande världsmästarna.

Nu bör det poängteras att mina ögon inte var fullt fokuserade på Spanien-Finland igår, främst för att jag i landslagssammanhang är lika intresserad av att följa Sverige, som på förhand hade en betydligt tuffare uppgift mot Irland. Tufft blev det, både för Sverige och väldigt överraskande också för Spanien.

Sergio Ramos gav La Roja ledningen på El Molinón i Gijón, detta strax efter paus. När sedan Teemu Pukki kvitterade tio minuter från slutet hann inte Spanien trycka fram ett ledningsmål.

Efter 1-1-matchen hemma mot Frankrike har pressen varit nog stor för Spanien. Nu är det betydligt större när man reser till grannlandet som man på tisdag möter i en match som kan bli ruggigt avgörande för hur gruppen skall sluta. Spanien måste vinna för att ha allt i egna händer.

Jag är dock inte särskilt orolig för att Spanien skall missa VM i Brasilien nästa år. Inte ens om de förlorar mot Frankrike. Min teori är följande: har man två raka EM-guld och ett VM-guld därtill, kan man inte begära av alla spelare att motivationen ligger på max inför en drabbning mot exempelvis Finland. När det väl kommer till krita så är jag däremot helt övertygad om att vi kommer få se det Spanien vi vant oss vid, och blivit bortskämda med, de senaste åren.

Och vem skulle vilja möta Spanien i ett playoff? Ingen.

Att de regerande Europa- och världsmästarna besegras av Frankrike i gruppen vore en sak. Att se inte tar sig vidare från kvalet vore en helt annan, och det ser jag, hur oinspirerat kvalspelet än har sett ut än så länge, inte skulle kunna hända. Spanien är helt enkelt fortfarande för bra, och besitter på tok för mycket kvalité.

Men visst är det kul när skrällar som Finlands igår ändå förekommer. På pappret hade Spanien kunnat ställa upp med sitt sjunde bästa lag på pappret och ändå vara storfavoriter. Det är tur att fotboll spelas på planen, trots allt.

I morgon söndag är en väldigt speciellt dag. Katalanerna ska nämligen rösta om sin självständighet – ett val som kan få tydliga konsekvenser även för fotbollen. Men även om jag har svårt att se det framför mig att Katalonien, men även Baskien som också slåss för sin självständighet, ska få spela landslagsfotboll på ”riktigt” (de är inte fullvärdiga medlemmar i varken UEFA eller FIFA), kan vi inte utesluta någonting.

Ni kan läsa mer om bakgrunden inför valet i morgon här. För nu tänkte jag lämna just den biten, och helt och hållet ägna mig åt fotbollen och spekulationer. För om vi, rent hypotetiskt, säger att både Katalonien och även Baskien framöver blir självständiga nationer, då hade det också påverkat fotbollen.

Spelare som Carles Puyol och Xavi Hernández hade förmodligen valt att spela för Katalonien. Xabi Alonso och Iker Muniain hade förmodligen gjort detsamma för Baskien.

Jag har skissat på möjliga startelvor för såväl Katalonien som Baskien, som läget ser ut i dag.

Katalonien:

Valdés
Montoya, Piqué, Puyol, Alba
Xavi, Busquets, Fàbregas
Cuenca, Álvaro Vázquez, Tello

Ytterligare namn som hade utgjort en del av truppen: Víctor Ruiz, Joan Verdú, Javi Márquez, Fernando Navarro och Bojan Krkic.

Baskien:

Iraizoz
Iraola, Javi Martínez, Iñigo Martínez, Monreal
Beñat, Alonso, Ander
Susaeta, Llorente, Muniain

Ytterligare namn som hade utgjort en del av truppen: Mikel Arteta, Xabi Prieto, Aritz Aduriz, Óscar De Marcos och David Zurutuza.

Som ni ser handlar det om oerhört tunga namn. Spanien skulle tappa sina absolut mest passningsskickliga spelare i form av Xavi, Busquets, Alonso och Fàbregas. Dessutom hade man förlorat båda sina nuvarande vänsterbackar Alba och Monreal.

Som den spanska landslagstruppen sett ut under hösten (EM-kvalet) skulle man tappa följande spelare till Katalonien/Baskien: Víctor Valdés, Gerard Piqué, Jordi Alba, Nacho Monreal, Sergio Busquets, Xavi Hernández, Beñat Extebarria, Xabi Alonso och Cesc Fàbregas. Dessutom är Carles Puyol given när han är skadefri, och även Martín Montoya, Markel Susaeta, Iker Muniain och inte minst Fernando Llorente har också florerat i den spanska landslagstruppen det senaste året.

Som läget ser ut just i dag kanske dock inte Fernando Llorente, eller Javi Martínez för den delen, valt att representera det baskiska landslaget. Båda är födda utanför regionen och är inte de mest omtyckta personerna i Baskien efter den kaosartade sommaren, där båda deklarerade att de ville lämna Athletic.

Många av er undrar säkert; hur hade Spanien sett ut under dessa omständigheter?

Det är betydligt svårare att lista ut hur en eventuell spansk startelva skulle kunna se ut utan de katalanska och baskiska spelarna, men här kommer min gissning.

Casillas
Ramos, Botía, Albiol, Arbeloa
Javi García, Cazorla
Pedro, Silva, Iniesta
Villa

Ytterligare namn som hade utgjort en del av truppen: Juan Mata, Thiago Alcántara, Isco, Jesus Navas, Roberto Soldado och Fernando Torres.

Spanien skulle som ni ser inte ha ett så dåligt lag trots allt. Men de hade saknat sina främsta passningsspelare centralt i banan, och lider framför allt i backlinjen. Offensivt ser det väldigt giftigt ut.

Om jag kollar över dessa tre startelvor, så tänker jag i första hand på ett par saker.

1) Den spanska konkurrensen – framför allt på mittfältet – är helt galet stor. När en spelare som Mikel Arteta inte ens skulle vara tokgiven i ett baskiskt landslag förstå man hur konkurrenskraftigt mittfältet faktiskt är. Nu kanske Arteta hade tagit plats i ett baskiskt landslag, men oavsett vilket tvivlar jag på att han skulle vara hundra procentigt solklar. Det är ganska tuffa namn han skulle konkurrera med.

2) Hade Spanien splittras och blivit Katalonien, Baskien och Spanien så hade man i stället för ett bra lag haft tre riktigt bra lag. Samtliga hade tveklöst kunnat utmana om medalj i de stora mästerskapen.

—

Som tidigare nämnt har jag svårt att se detta bli verklighet, av många olika skäl. Dessutom skulle det heller inte ske med ett fingerknäpp, utan skulle ta väldigt lång tid. Men visst är det intressant att spekulera, då både det katalanska och baskiska landslaget hade haft riktigt konkurrenskraftiga lag?

Vilket landslag av de tre ovannämnda tror du hade blivit det främsta?

De allra flesta av er sitter förmodligen klarvakna med uppspärrade ögon och stirrar in i väggen. Ni tänker förmodligen också ”vad är det precis som har hänt”? Ja, jag syftar naturligtvis på Zlatan Ibrahimovic smått sagolika (nej, sagor har bara lyckliga slut, inte så här euforiska) show som fick inviga Friends Arena.

Men här kommer i alla fall lite läsning för er som fortfarande är vid medvetande, eller rentav kanske inte såg matchen. För det var ju inte bara Sverige och England som var igång under onsdagskvällen – även Spanien, bland många andra, spelade träningsmatch. Detta gjorde man med ett relativt reservbetonat gäng, där Athletics Markel Susaeta (Athletic) fick chansen att debutera, tog sin an Panama. Dessutom lät Vicente Del Bosque spelare som Xavi Hernández, David Silva, Xabi Alonso och Gerard Piqué vila från hemmaplan.

För motståndet stod alltså Panama. En skrattmatch för spanjorerna, om än ytterst speciell för i alla fall en spelare, men kanske det största som hänt på Panama – åtminstone på väldigt länge. Och det blev naturligtvis aldrig spännande. Spanien, med en för dagen alldeles briljant Andrés Iniesta, skojade hem matchen ganska snabbt. Spelare som Juanfran, Javi Martínez & Beñat fick starta matchen, samtidigt som Susaeta landslagsdebuterade i andra halvlek.

Något annat anmärkningsvärt från matchen, eller rättare sagt från de senaste landskamperna, är Pedro Rodríguez hysteriska målform. På de fem senaste matcherna har 25-åringen mäktat med sju mål i landslagströjan. Samtidigt gjorde han bara två mål på sina 18 första matcher för Spanien. Nu verkar det lossnat rejält för honom.

I klubblaget är det dock en helt annan Pedro vi under säsongsinledningen sett. Bara två mål på 16 matcher vittnar om det.

Vad är då skillnaden, Barcelona kontra Spanien för Pedro?
Är det bara tillfälligheter som gjort att Pedro lyckats så bra i landslaget under hösten – men inte alls haft samma flyt med målskyttet i klubblaget? Nej, naturligtvis inte. Jag tror inte heller det handlar om självförtroende – utan helt enkelt hans olika roller. I Spanien har Pedro i mångt och mycket varit den enda spelaren som på sistone gått i djupet och på något sätt brutit hela tiki-taka-mönstret.

Han har kunnat lägga mer vikt åt de offensiva löpningarna i landslaget och en betydligt mer fri roll när det gäller sitt rörelsemönster på planen. I Barcelona är det betydligt annorlunda. Där håller han sin kant, och lägger ner ett hästjobb i defensiven. Offensivt tar han inte lika många löpningar i djupled – av flera olika anledningar. Det finns fler som kan ta dessa löpningar, samtidigt som han sällan lämnar sin ytterposition.

Tito Vilanova har under säsongsinledningen mestadels dragit nytta av Pedros arbetskapacitet och defensiva egenskaper – som ständigt behövt med tanke på Dani Alves ständiga offensiva utflykter – medan 25-åringens kompetens när det gäller att göra mål kommit fram på ett betydligt mer klarare sätt under Del Bosque i landslaget.

Nästa steg för herr Vilanova – för att kunna utnyttja Pedro ännu mer – är att försöka använda honom mer i djupled så han kommer till fler avslutningslägen. För det är ingen tillfällighet att han gjort så många mål, och det är något Barcelonas bör dra större nytta av. Sedan spelar naturligtvis det faktum att en viss Leo Messi håller till i Barcelona också stor del i att andra spelare ofta får komma i andra hand och snällt ställa sig i skuggan. Någon liknande spelare finns inte i det spanska landslaget – därför kan en spelare som Pedro betydligt mer tid, yta och frihet att kunna briljera.

För Del Bosques del så känns det inte som han behöver några råd just nu. I alla fall inte som rör Pedro Rodríguez.

—

Panama – Spanien 1-5 (0-3)
Målskyttar Spanien: Pedro x2, David Villa, Sergio Ramos och Markel Susaeta.

Spaniens startelva; Víctor Valdés – Juanfran, Javi Martínez, Raúl Albiol, Jordi Alba – Beñat, Sergio Busquets, Andrés Iniesta – Juan Mata, David Villa, Pedro Rodríguez.

Kom in i andra halvlek: Cesc Fábregas, Jesús Navas, Roberto Soldado, Sergio Ramos, Iker Casillas och Markel Susaeta.

Tidigare har Lionel Messi enbart gjort två frisparksmål under en och samma säsong. Nu, den här säsongen, har han redan mäktat med fyra frisparksmål – och då har han ungefär spelat en sjättedel i förhållande till antal matcher han spelade i fjol.

När Argentina mötte Uruguay i VM-kvalet natten till lördag, hade Messi och hans lekkamrater i anfallet – Di María, Agüero och Higuaín – stor lekstuga. Efter en mållös halvlek satte Messi 1-0 från nära avstånd, innan man gav Uruguay en rejäl lektion i hur fotboll spelas och hur ett mål görs. Agüero sist på bollen till 2-0 men Messi & Di María stod för det så eleganta förarbetet.

Sedan kom då målet som redan är, och kommer bli så omtalat. Leo Messi fick ett frisparksläge strax utanför straffområdet, i ett perfekt läge för en vänsterfot. Men istället för att curla den över muren gjorde han som sin läromästare en gång gjorde – smekte den under muren. Resultatet? Spiken i kistan vilket betydde 3-0 för Argentina.

Jag har aldrig associerat Messi som en vass frisparksskytt – förrän nu. Man har tidigare aldrig känt att det är riktigt farligt när den lilla loppan lagt upp bollen för att skjuta en frispark. Han har en fantastisk vänsterfot, men det har tidigare snarare varit undantag än regel att smälla in frisparkar. Nu är det andra bullar. Fyra mål på hittills 14 matcher är imponerande. Och med det fantastiska målet mot Uruguay är det enkelt att dra kopplingar till hans läromästare – Ronaldinho. Ni minns väl när han charmade fotbollsvärlden med att slå in en frispark under muren mot Werder Bremen i Champions League för en herrans massa år sedan?

—

Spanien körde planenligt över Vitryssland och vann bekvämt med 4-0. Det blev däremot en väldigt speciell kväll för Pedro Rodríguez, som gjorde sitt livs första hattrick. Dessutom hälklackade han fram till Jordi Albas 1-0-mål. En hyfsad match, som gav Vicente Del Bosque rejäla problem inför matchen mot Frankrike. Kan han lämna en stekhet Pedro utanför startelvan? Vem skall i sådana fall bort? Det är inte alltid så lyxigt som det låter att träna Spaniens landslag.

—

Apropå spelare i form. Radamel Falcao gjorde två nya baljor när hans Colombia slog Paraguay med 2-0. El Tigre har nu gjort mål i nio (!) raka matcher: Athletic (3 mål), Chelsea (3), Uruguay, Chile, Rayo, Valladolid, Real Betis (2), Málaga & Paraguay (2). Makalöst.

—

En annan som under landslagsuppehållet bevisade att målformen håller i sig var Mallorcas Tomer Hemed, som hittills stått för fem mål i ligaspelet, eftersom han slog till med ett hattrick när hans Isreal enkelt besegrade Luxemburg. Samme Hemed som förra säsongen i stort sett bara kunde göra mål på straff. Vilken uppryckning!

När Vicente Del Bosque tog ut sin preliminära EM-trupp i maj var det ett par namn som stack ut från mängden. Ett av dessa var 25-årige Beñat Etxebarria från Real Betis. Mittfältaren hade visserligen en stark säsong i Betis i ryggen, men att få en plats på det redan så konkurrenskraftiga innermittfältet är imponerande. Det ska dock tilläggas att varken spelare från Barcelona, Athletic eller Chelsea, som fortfarande hade Copa del Rey- respektive CL-final att spela innan deras säsonger kunde summeras, fanns tillgängliga. Därför föll en del givna namn på mittfältet bort direkt – men samtidigt blev Beñat vald före mer etablerade namn som Borja Valero och Mikel Arteta.

– Det var en dröm som gick i uppfyllelse när jag fick representera landslaget. Det kom verkligen som en överraskning för mig, jag hade inte väntat mig det, säger Betis-mittfältaren till Marca.

Den 26 maj gjorde Beñat, som han kort och gott väljer att kalla sig, landslagsdebut. Detta i en träningsmatch mot Serbien. När den slutliga EM-truppen togs ut var Beñats namn inte med. Ändå hade han imponerat så pass mycket på Del Bosque att han var reserv. Det var nämligen så att Cesc Fábregas var småskadad inför mästerskapet och inte var helt hundra på att kunna delta. Ni som känner till historien vet att Cesc spelade – och blev en viktig pusselbit i det som blev Spaniens andra raka EM-guld.

Tillbaka till Beñat. Efter EM-slutspelet har Betis guldklimp varit frekvent återkommande i den spanska landslagstruppen. En spelare som Juan Mata har däremot varit utanför densamma.

Betis håller hårt i stjärnan
För ett par månader sedan var det däremot inte helt självklart att Baskien-födde Beñat skulle bli kvar i Betis. Intresset var stort från flera håll, bland annat Athletic, klubben som fostrade honom, men även Atlético Madrid. Sevilla-klubben hänvisade dock varenda gång till spelarens utköpsklausul på 20 miljoner euro – något som gjorde att de intresserade klubbarna backade. Och det är nog Betis väldigt glada över, med tanke på såväl mittfältaren som lagets succéartade säsongsinledning. Klubben ligger för närvarande på en storstilad fjärdeplats i ligaspelet. Det har synts i alla matcher att Beñat vuxit som spelare och tagit ytterligare ett steg framåt. I ligapremiären mot Athletic var han planens gigant. Släkten är värst, som man brukar säga. Med sina fyra assist står han också ensam på tronen i assistligan efter sju omgångar.

– Beñat är en vital spelare för oss. Det är han som styr lagets rytm. Han vet när tempot behöver höjas eller när vi kan ta det lite lugnare, säger Betis-tränaren Pepe Mel vid en TV-intervju.

Basken har dock haft en tuff karriär – och först slagit igenom på senare år. Efter att ha vandrat igenom Athletics ungdomsled fick han aldrig riktigt chansen i A-laget. Det blev bara en match i La Liga för Bilbao-klubben, innan han lånades ut en säsong till Conquense i tredjedivisionen. Därefter bröts kontraktet med Athletic, och sommaren 2009 skrev han på för Real Betis. Vid den tidpunkten låg Betis fortfarande i Segundan – och Beñat visade sig vara precis vad Sevilla-klubben behövde. En kreativ spelare med bra blick för spelet och som kan stå för det där lilla extra.

– Han växte oerhört mycket som spelare i Segundan, det var där han utvecklades till en stor spelare, menar Pepe Mel.

Beñat spelade en nyckelroll när Betis gick raka vägen upp till Spaniens finrum igen. Resten är, som man brukar säga, historia. Debutsäsongen i La Liga i fjol gick som på räls, och Betis, med Beñat som frontfigur, slutade på en hedersam 13:e plats.

– Jag har Betis att tacka för att jag är där jag är idag. De har gett mig allt och trott på mig, säger mittfältaren till Marca.

”Sevilla-dödaren”
Den 2 maj fick Beñat smeknamnet ”Sevilla-dödaren”. Han sänkte nämligen Sevilla FC, Betis bittra stadsrival, på kanske det mest förödmjukande sätt som går. Álvaro Negredo gav tidigt Sevilla ledningen hemma på Ramón Sánchez Pizjuan. Beñat kvitterade med en vacker frispark – som gick via stolpen och in. Därefter tryckte Sevilla på – och hade möjlighet efter möjlighet. Men det var Beñat som skulle få sista ordet. På tilläggstid dök ett nytt frisparksläge upp för Betis strax utanför straffområdet. Beñat stegade upp, och smekte bollen under Sevillas mur och in i mål. Via stolpen, så klart. Vilt firande utbröt, och Beñat hade sänkt värsta rivalen på ett sätt som knappt Betis-fansen kunnat drömma om.

– Det var en av de bästa dagarna i mitt liv, säger han själv om matchen.

Det ska tilläggas att när Sevilla-derbyt gick av stapeln på Benito Villamarin, Betis hemmaarena, förra säsongen slutade matchen 1-1. Även då gjorde Beñat de grönvitas mål – även då på frispark. Basken var faktiskt en av tre spelare förra säsongen som gjorde flest frisparksmål, räknat bland de fem största ligorna i Europa. Santi Cazorla, då i Málaga, och Bruno Grougi, Brest, var de övriga två.

Hur länge Betis får behålla sin guldklimp är oklart. Något som däremot står klart är att han finns tillgänglig för Vicente Del Bosque i kväll när de ställs mot Vitryssland i VM-kvalet. Vid spel skulle Beñat göra sin första officiella tävlingsmatch för Spanien. Och det skulle förmodligen inte bli den sista.

—

Den spanska landslagstruppen som Vicente del Bosque tagit ut till VM-kvalmatcherna mot Vitryssland och Frankrike;

Målvakter: Iker Casillas (Real Madrid), José Manuel Reina (Liverpool) & Víctor Valdés (Barcelona)
Försvarare: Álvaro Arbeloa (Real Madrid), Juanfran (Atlético) Sergio Ramos (Real Madrid), Raúl Albiol (Real Madrid), Javi Martínez (Bayern), Nacho Monreal (Málaga) & Jordi Alba (Barcelona)
Mittfältare: Sergio Busquets (Barcelona), Xabi Alonso (Real Madrid), Xavi Hernández (Barcelona), Beñat Etxebarria (Real Betis), Santi Cazorla (Arsenal), Cesc Fábregas (Barcelona), Andrés Iniesta (Barcelona), David Silva (Manchester City) & Jesus Navas (Sevilla)
Anfallare: Pedro Rodríguez (Barcelona), David Villa (Barcelona), Fernando Torres (Chelsea) & Roberto Soldado (Valencia)

Sett till EM-truppen är det en del ändringar. Piqué är borta på grund av skada – där är Monreal det nya namnet i backlinjen. Annars saknas Mata, Llorente & Negredo medan Beñat, Villa & Soldado gått in i deras ställe.