Tiden går fort, och vi är redan en dryg tredjedel in på säsongen. Därför tänkte jag summera vad som skett hittills.

Vi börjar nerifrån i tabellen.

20:e plats – Real Betis (9 poäng)

Säsongen hittills: Europa League-framgångarna är det som håller Betis säsong vid liv utan att klassas som ett totalmisslyckande. Men man har givetvis ett alldeles för bra lag för att ligga sist i tabellen. Ja, Betis ska överhuvudtaget inte ha någonting med bottenstriden att göra. Duon José Cañas och Beñat Extebarria har blivit svårare än väntat att ersätta på innermittfältet, men framför allt har Rubén Castro saknats enormt mycket i anfallet i och med sin skadefrånvaro. Dessutom har Pepe Mel haft svårt att hitta en kontinuerlig startelva att spela ihop.

Den mest lysande stjärnan: Javier Matilla hade först väldigt svårt att platsa i Betis, men efter en lyckad lånesejour i Murcia är nu den mittfältaren tillbaka och har verkligen levererat. Matilla har visat att potentialen man såg från Villarreal-tiden inte bara var en bluff.

Har underpresterat: Joán Verdú värvades för att bli lagets referenspunkt och självklare kreatör i offensiven. Ska vi vara ärliga har Salva Sevilla hittills gjort det betydligt bättre än Verdú i rollen som tia.

Har framtiden för sig: Álvaro Vadillo är den största talangen Betis har skakat fram sedan Joaquín Sánchez, och först den här säsongen har 94-modellen börjat utmana om en startplats på allvar.

Mitt tips inför fortsättningen: Betis har ingenting med bottenstriden att göra när vi närmar oss sluttampen av säsongen, men lär få svårt att upprepa fjolårets succé.

—

19:e plats – Osasuna (10 poäng)

Säsongen hittills: Inget lag har gjort färre mål – bara fyra lag har gjort fler. Det sammanfattar Osasunas säsong så här långt ganska bra. Egentligen är det ingenting, förutom försvarsspelet hemma mot Barcelona, och hela matchen borta mot Málaga, som sett riktigt bra ut. Man har redan tappat oroväckande många poäng hemma på El Sadar.

Den mest lysande stjärnan: Oriol Riera värvades från Alcorcón med en uppgift – göra mål. Hittills har han gjort fem, hälften av Osasunas samtliga fullträffar.

Har underpresterat: Man har väntat länge på att Álvaro Cejudo skall kliva fram och ta mer ansvar, något han hittills inte gjort.

Har framtiden för sig: 16-årige José García gjorde debut i senaste ligaomgången och är klubbens mest talangfulle mittfältare på väldigt länge.

Mitt tips inför fortsättningen: Osasuna kommer få jobba hårt för att hålla sig kvar och tar man inte fler poäng på hemmaplan ryker man.

—

18:e plats – Rayo Vallecano (12 poäng)

Säsongen hittills: Rayo både släppt in alldeles många mål (hela 30 stycken, mest av alla i ligan) och dessutom producerat för snålt framåt. Däremot finns intentionerna, och det är snarare effektiviteten som saknats än chanserna.

Den mest lysande stjärnan: Roberto Trashorras är en av de som slår flest passningar i hela ligan och betyder A och O för Rayo.

Har underpresterat: Det var upplagt för att Lass Bangoura skulle få sitt stora genombrott den här säsongen, men trots elva matcher har den vindsnabbe yttern inte lyckats stå för en enda poäng. Kan betydligt bättre.

Har framtiden för sig: Atlético-lånet Saúl Ñíguez, 18, är en av de mest spännande centrala mittfältarna i ligan för tillfället. Tuff, spelsäker och flexibel.

Mitt tips inför fortsättningen: Paco Jémez får bättre och bättre ordning på sitt Rayo – trots att han måste bygga om på nytt varje säsong. En förstärkning till defensiven hade varit att föredra, men lyckas man bli mer effektiva kommer Rayo fixa kontraktet ändå.

—

17:e plats – Almería (12 poäng)

Säsongen hittills: Inledde säsongen väldigt bra spelmässigt, men fick inga resultat med sig. Sedan vände allt på Mestalla med en 2-1-seger mot Valencia, och därefter har Almería klättrat från jumboplatsen över strecket.

Den mest lysande stjärnan: Den före detta Barcelona-talangen Rodrí har efter flera halvdana utlåningar verkligen hittat rätt i Almería. Anfallaren har hittills stått för sex av lagets 15 mål och varit inblandad i väldigt mycket.

Har underpresterat: Óscar Díaz har visserligen mestadels fått förlita sig på inhopp, men har under sina hittills nio spelade matcher inte gjort särskilt stora avtryck.

Har framtiden för sig: Liverpool-talangen Suso, 19, har varit fullkomligt briljant och om ingenting går snett kommer han blomma ut till en riktig stjärna. Lär inte spela kvar i Almería nästa säsong.

Mitt tips inför fortsättningen: Det såg otroligt mörkt ut när man förlorade hemma mot Rayo, men på ett mirakulöst sätt har Francisco Rodríguez nu lyckats skrapa ihop tre segrar. Spelmässigt har det sett bra ut för Almería och fortsätter man så kommer man hålla sig över nedflyttningsstrecket.

—

16:e plats – Celta Vigo (12 poäng)

Säsongen hittills: Ett av lagen jag tippade som en potentiell uppstickare. Hittills har man inte levt upp till förväntningarna – men ändå visat tendenser på att kvalitén finns.

Den mest lysande stjärnan: Álex López har verkligen hittat rätt under Luis Enriques ledning och blommat ut till en nyckelspelare.

Har underpresterat: Ingen förtjänar att hängas ut fullständigt, men Michael Krohn-Dehli har inte riktigt kommit upp i den nivå han höll förra säsongen.

Har framtiden för sig: 17-årige Santi Mina är en fantastisk talang som kan spela både centralt och på kanten i anfallet. Redan gjort tio matcher under säsongen.

Mitt tips inför fortsättningen: Celta Vigo kommer lyfta från bottenträsket och ta en mer stabil plats i mitten av tabellen.

Rayo spelar som de vore ett topplag
Det var toppen mot botten i Vallecas på lördagskvällen. Ett topplag mot ett bottenlag. En klubb med oändliga ambitioner och tillika resurser. En klubb som kämpar för att gå runt, och är nöjda med det de har.

Men ibland behöver inte fotboll avgöras av politiken, och det lag som har de bästa och dyraste spelarna behöver inte alltid vara bäst. Är det inte någonstans därför vi är så många som fastnat för den här sporten? Och vecka ut och vecka in sätter oss framför TV:n, datorerna eller på arenorna, och följer alla matcher vi behagar? Jag tror det.

Hade allting avgjorts på vem som har mest stålar i bakfickan hade allt varit hemskt ointressant. Som tur är det inte fallet. Åtminstone inte alltid.

I Madrid-derbyt mellan Rayo Vallecano och Real Madrid var det ett lag som var bättre på alla punkter utom en: målskyttet. Rayo vann skotten med 23-11 (på mål 6-5), de vann hörnstatistiken med hela 6-1 och bollinnehavet med 59-41.

Innermittfältsduon med en inlånad yngling från Atlético Madrid i Saúl Ñíguez och en omskolad ytttermittfältare i Roberto Trashorras bevisade Rayo att det med alla medel går rulla sig förbi vilket mittfält som helst – bara man vill det, och framför allt tror på det. Paco Jémez har präntat in sin filosofi i alla spelare, och alla tror på det. Långt ifrån alla gånger fungerar taktiken, och Jémez och Rayo har sina brister. Ibland funkar det inte att pressa högt upp i planen och ställa upp med en hög backlinje. Vissa lag utnyttjar det alldeles för enkelt.

I Vallecas utnyttjade även Real Madrid Rayos brister till en början, och efter 0-3 i början av andra halvlek hade nog Carlo Ancelottis manskap räknat med att det kunde bli en handfull mål. Mycket riktigt, fem mål skulle falla i matchen, men de två sista till Rayos fördel.

Real Madrid var smarta, effektiva och gjorde var som krävdes. Men Rayo gav aldrig upp, och fortsatte tro på sin idé och sin fotboll trots underläge 0-3 mot storebror. Själv lyfter jag på hatten för Rayo, som alltid spelar fantastisk fotboll. Spelmässigt är de alldeles för bra för att ligga sist i tabellen, som de nu gör efter att Almería tagit ytterligare en trepoängare (1-0 hemma mot Valladolid). Ett effektivare och mer resolut Rayo hade lika gärna kunnat ta en Europa-plats. Så hårfin är skillnaden, och så viktigt är det att ha spelare som kan tillföra det där lilla extra.

Spelare som Rayo saknar, spelare som Real Madrid kan luta sig tillbaka mot. I Vallecas den där söndagskvällen var det just det som var skillnaden – för spelmässigt syntes det knappast att det var botten mot toppen.

Celta är redo att avancera uppåt
Det verkar som Luis Enrique äntligen lyckats trasslade upp alla ihopsnörade trådar och få ordning på sitt Celta Vigo. ”Luchos” manskap fick ingen kanonstart på säsongen, och har generellt haft en väldigt tungt höst. De senaste veckorna har man dock märkt att saker och ting har ändrats – både spelmässigt och sett till resultaten.

5-0-segern borta mot Málaga förra helgen var mäkta imponerande, och på söndagen tog man ytterligare en blytung trea på bortamark. Mycket har man förstås Beto i Sevilla-målet att tacka, som stod för en alldeles vanvettig tabbe när han skänkte bollen till Álex López, men faktum är att Celta förtjänade att vinna. Sevilla hade sina chanser, men Celta Vigo har förbättrat sitt försvarsspel och känns numera inte lika uppstressade när de ska spela sig ur trassliga situationer.

Får Luis Enrique tid och ro, vilket han nu har, kommer han leda det här Celta Vigo till stora framgångar. Man har en hyfsat bred trupp och flera spelare som kan stå för det där lilla extra. Vigo-klubben har potential att redan den här säsongen ta en Europa-plats, men då måste mycket klaffa.

Efter en tuff säsongsinledning går nu Celta Vigo in i en på pappret enklare period, där de har chans att hämta många poäng. Om de har vad som krävs för att avancera uppåt återstår att se, men jag tror att de är redo för uppgiften.

17 augusti 2013:
Getafe möter Real Sociedad i San Sebastián. La Real spelar ut alla sina kort på hemmaplan och trots att man inte matchar bästa laget rullar man ut Getafe fullständigt. El Geta känns oinspirerade, oengagerade och framför allt lider man av en tydlig spelidé.

Matchen slutar 2-0 till Sociedad – siffror som kunde blivit betydligt större. Slutsatserna som drogs efter den matchen var att La Real kan bli ett lag som etablerar sig i toppen, medan Getafe får det tufft att klara sig kvar.

Idag låter det helt annorlunda, och vi har i alla fall lärt oss att inte dra förhastade slutsatser. Medan allting vände åt det negativa hållet för Real Sociedad, som tog sin första seger sedan Getafe-matchen i lördags mot Valencia, har Getafe bytt ut kräftgången mot sprudlande anfallsfotboll.

Det tog visserligen fram till omgång sex innan spelet satte sig på riktigt för Getafe. Innan dess hade man bara fyra poäng – en poängskörd som nu, fyra matcher senare, har fyrdubblats.

Getafe har fyra raka segrar i protokollet och medan defensiven varit chockerande stabil har också anfallsspelet börjat fungera. Pedro León, Pablo Sarabia och Diego Castro verkar ha hittat sina roller i laget och är samtliga tillräckligt kreativa för att servera Adrián Colunga i anfallet. Dessutom har Luis García äntligen hittat en balans på det centrala mittfältet i form av Borja Fernández och Pedro Mosquera, något som uppenbarligen varit väldigt svårt sedan Xavi Torres lämnade i somras.

Getafe har under flera säsonger haft ett lag bra nog för att kämpa om Europa-platser. Man har haft ett jämnt lag, en bred trupp, men saknat de där spetsspelarna som alltid levererar. Om Adrián Colugna kan vara anfallaren som gör sina 15-20 mål för Getafe, eller om Pedro León kan återfinna sin gamla form återstår att se. En sak är dock säker: Luis García har fått ordentlig snurr på maskineriet och efter fyra raka segrar ligger man just nu på en femteplats och är Villarreal på hälarna.

Men det är först nu, när ligaspelet går in i en tuff och intensiv period, som Getafe kommer få bekänna färg på riktigt. Att de inte kommer ramla ur, som var lätt att tro efter deras gråa insats mot Real Sociedad i första omgången, är svårt att tänka sig. Om de däremot ska vara med och slåss högt upp i tabellen måste de även prestera mot direktkonkurrenterna. I de tre kommande omgångarna har Getafe att möta Athletic (hemma), Villarreal (borta) och Valencia (hemma).

El Geta är ett lag för den övre halvan av tabellen. Hur högt de kan sikta och nå kan de bara svara på själva, men vi lär få en fingervisning inom de närmsta veckorna.

Rayo vann ödesmatchen
Den på förhand mest betydelsefulla matchen, som jag även skrev om inför omgången, slutade med en segrare och en stor förlorare. Rayo Vallecano vann ödesmatchen borta mot Almería efter en svängig tillställning som lika gärna hade kunnat sluta 4-4. Istället blev det bara ett mål, något som Rayos mittback Alejandro Gálvez såg till efter att ha slagit in en fantastisk frispark kvarten från slutet.

Det känns väldigt svårt att analysera en match där försvarsspel knappt existerade, men där det ändå bara föll ett mål. Egentligen vet jag inte vad som är mest häpnadsväckande – att Rayo, som dessutom var en man kort stora delar av andra halvlek, inte släppte in något mål, eller att Almería å sin sida inte gjorde något.

Klart är i alla fall att Rayo lämnar sin plats under nedflyttningsstrecket och får nu titta långt bakom axeln för att hitta Almería – som är kvar som jumbo. Tåget har varken kommit eller gått än för Almería, men de rödvita måste rycka upp sig och får definitivt inte tappa alla poäng mot direktkonkurrenterna hemma på Juegos Mediterráneos.

Landslagsuppehållet är över för den här gången, och återigen kan vi börja fokusera fullständigt på ligafotbollen. Till helgen, med start lördag, inleds den nionde omgången i La Liga.

Frågorna är många inför det som komma skall där såväl toppstriden som bottenstriden kan få markanta vändningar och ytterligare spänning. När jag slår blicken över matcherna som ligger runt hörnet fastnar jag varken mest för Athletic-Villarreal eller någon match innehållande topptrion.

Nej, för även om Real Madrid-Málaga har alla förutsättningar för att bli en charmig match (där Isco för övrigt också ställs mot sina gamla lagkamrater för första gången), eller såväl Osasuna som Espanyol kommer bli svåra nötar för Barcelona respektive Atlético att knäcka på bortaplan är det en annan match jag spänner blicken i lite extra. Nämligen den mellan jumbolagen Almería och Rayo Vallecano.

På söndag eftermiddag kommer 22 spelare med samma ambition springa ut på Estadio Juegos Mediterráneos i Almería. Ett krig kommer utspelas mellan två lag som normalt sett är underdogs, men nu är förutsättningarna annorlunda. Varken Almería som Rayo vill underkasta sig och båda lagen lär inte spara på krutet då en seger skulle kunna bli livsavgörande för såväl nuet som framtiden.

Två av spelarna som kommer stå i centrum inför och troligtvis under matchen är de spanska U21-landslagsmännen Saúl Ñíguez och Suso. Den senaste veckan har de varit lagkamrater och tillsammans varit delaktiga i Spaniens segrar över först Bosnien & Herzegovina och sedan Ungern i EM-kvalet.

På söndag ställs de däremot öga mot öga på planen – och med tanke på att Saúl är defensiv mittfältare, eller mittback som han spelat de senaste matcherna, och Suso ofta har en fri roll på Almerías offensiva mittfält lär de sammanstöta ett antal gånger under matchen.

– Vi vet vad vi har framför oss och vi har en tydlig idé om hur vi ska ta oss uppåt i tabellen. I de flesta matcherna har vi spelat väldigt bra, men haft svårt att stänga dem. Alla poäng är oerhört viktiga framöver – men framför allt på hemmaplan. Vi får inte förlora mot våra direktkonkurrenter, säger Suso.

Trots att Almería gjort fler mål än hela nio klubbar i säsongens La Liga (elva fullträffar) har man ännu inte lyckats inkassera en enda seger. Faktum är, som jag har tagit upp tidigare i bloggen, att Almería hade legat sexa i tabellen om matcherna bara hade varat i 80 minuter.

Rayo å sin sida har lyckats två gånger om med det som söndagens motståndare hittills inte har klarat av. Det är också de sex poängen man har än så länge, jämfört med Almerías tre. Men om vi ska fortsätta jämförelsen har Rayo haft betydligt svårare att göra mål – men skapat minst lika många chanser, om inte fler.

Ett effektivt Rayo Vallecano hade liksom ett defensivt bra Almería legat betydligt högre upp i tabellen. Förra omgångens trepoängare hemma mot Real Sociedad satt hårt inne – men var en rejäl moralseger och gav en stor skjuts för självförtroendet. Innan matchen hade man nämligen sex raka förluster.

– Vi spelar ofta bra, kommer till lägen, men har inte haft marginalerna med oss så här långt. Det var väldigt skönt att ta tre poäng mot Sociedad och om vi fortsätter spela bra är jag säker på att vi kommer ta oss uppåt i tabellen, säger Rayos yngling Saúl Ñíguez, som är på lån ifrån Atlético Madrid.

Två lag som spelmässigt varit väldigt charmiga under säsongsinledningen, men fått väldigt lite valuta för pengarna. Under Paco Jémez spelar bara Rayo på ett sätt – full fart framåt. Almería lär samtidigt inte parkera bussen utan inför hemmapubliken svara på exakt samma sätt. På söndag väntar ett bottenmöte som mycket väl kan bli helgens mest sevärda match i Spanien. En sak är i alla fall säker: Det är definitivt den match där poängen är mest värdefulla.

Citatkällor: LFP & Marca.

Champions League har gjort ligaspelet lidande för Sociedad
Säsongen började alldeles fantastiskt för Real Sociedad med en säker seger i ligapremiären hemma mot Getafe, följt av avancemang i CL-kvalet mot Lyon med totalt 4-0. Men därefter har det gått lås i maskineriet. Mycket kan Jagoba Arrasate ta på sig själv.

Även om matchandet har varit tufft drar jag slutsatsen att Arrasate roterat sin spelartrupp på tok för mycket under säsongsinledningen. I nästan enbart CL-matcherna har bästa möjliga startelva spelat – annars har det varit små rotationer hela tiden. Klarar man av att hålla igång så många spelare som möjligt samtidigt vinner man enormt mycket på det i längden. Men har man inte tillräckligt skickliga ersättare och samtidigt roterar för mycket blir det ingen kontinuitet vilket snarare medför en negativ effekt.

Jag skulle vilja säga att La Real tog fjärdeplatsen förra säsongen just för att man roterade en hel del och har en bra kvalitativ bredd i truppen, framför allt offensivt. Samtidigt är det hyperviktigt att få en bra start på säsongen så man inte halkar efter konkurrenterna. Arrasate har roterat från första ligamatchen och i det här fallet har utfallet inte varit lyckosamt.

Det är förståeligt att man vill satsa på att ta sig vidare i Champions League efter tio års väntan och den strålande säsong man gjorde ifjol. Men någonstans måste man ändå prioritera. För en klubb som Real Sociedad måste ligaspelet vara av högsta prioritet, i alla fall vid det här skedet av säsongen. Det är inte meningen att man ska låta reserverna spela i CL – men samtidigt inte vila för många nyckelspelare i ligaspelet så att det blir lidande.

På lördagen fick Real Sociedad 0-0 hemma mot Málaga, en match som hade kunnat sluta precis hur som helst. Det var La Reals sjätte poäng på fem matcher, något som inte är helt godkänt. När lag som Valencia, Sevilla och Real Betis, som är förväntade konkurrenter i kampen om Europa-platser, är läget förstås inte lika kritiskt. Men då ska man samtidigt komma ihåg att samtliga nyss nämnda lag har haft riktigt tuffa spelscheman inledningsvis och garanterat kommer lyfta i tabellen. Sociedad går först nu in i en tuff period där flera svåra matcher väntar i ligaspelet. Redan på tisdag åker gästar man Camp Nou för att ta sig an Barcelona.

Vi såg alla vad som hände med Villarreal när de inte lyckades kombinera ligaspelet med Champions League för ett par säsonger sedan, och ramlade ur La Liga. Nu är vägen dit otroligt lång för Real Sociedad, och rycker man bara upp sig kommer man inte vara inblandade i någon bottenstrid. Men då måste man också ta sig i kragen och Arrasate måste börja prioritera rätt.

Víctor Valdés – Barcelonas just nu bäste spelare
Lionel Messi gjorde hattrick mot Ajax i onsdags. På lördagskvällen var det Pedro Rodríguez tur mot Rayo Vallecano. Men för tillfället råder det inga som helst tvivel om vem som är Barcelonas bäste spelare – Víctor Valdés.

Målvakten har varit helt enorm under säsongsinledningen och gång efter annan klivit fram som en räddande ängel för katalanerna. Mot Ajax stod han för tre-fyra fantastiska räddningar och nu senast, mot Rayo, klev han på nytt fram och räddade Barcelona åtskilliga gånger.

När spelet i vissa matcher blivit mer direkt, vilket framför allt är när Xavi Hernández inte spelar, blir också defensiven mer lidande. Det har inte osat någon självsäkerhet i Barcelonas försvar, och hade det inte varit för Valdés smått sinnessjuka formtopp hade man nog inte haft full pott i ligaspelet vid det här laget.

Först när Valdés lämnar Barcelona tror jag den allmänna uppfattningen om honom kommer ändras. Han är en ideal målvakt för den katalanska klubben och det kommer bli en nästan omöjlig uppgift att ersätta honom.

I övrigt bör Paco Jémez och hans Rayo hyllas för insatsen mot Barcelona. Nu räckte man inte till över 90 minuter, men framför allt den första halvleken var fantastisk bra. Allt från publikens energi och passion till spelarnas intensitet och mod att gå ut och möta Barça med samma spelfilosofi var fantastiskt att se. Faktum är att Rayo, som första lag på över fem år, faktiskt vann bollinnehavet i matchen med 51-49 räknat i procent. Tacka vet jag Paco Jémez för det.

Koke återigen enorm för Atlético
När Arda Turan på nytt vilades flyttades det tyngsta lasset gällande kreativiteten på mittfältet över på Koke. Och återigen bevisade den nyblivne landslagsmannen vilka kvalitéer han besitter. 21-åringen var bäst på plan för sitt Atlético borta mot Valladolid i lördagens sena match.

Framför allt visade Koke återigen upp sitt spelsinne och utomordentliga passningsspel. Han har alltid varit en utpräglad passningsspelare, men frågan är om han inte tagit ytterligare ett par kliv framåt gällande just den fronten. Han hittade flera gånger om fram med den avgörande passningen och skapade säkert fem livsfarliga lägen tack vare sin spelskicklighet och sin känsliga högerfot.

Att han också fick kreditteras för två assist blev grädden på moset. Först slog han till med en läcker volleyassist till Raúl García, något som mycket väl kan vara en kandidat till säsongens assist. Därefter frispelade han Diego Costa som punkterade tillställningen med sitt 2-0-mål.

Det var många lag som hade mycket att bevisa och var i stort poängbehov under söndagen. Några besvarade förväntningarna – några raka motsatsen. Här kommer tankar och analyser från söndagens två sena matcher.

Har Málagas hittat sin målskytt?
Málaga har länge saknat en pålitlig målskytt. När man nådde fjärdeplatsen i La Liga säsongen 2011/12 var Salomon Rondón lagets bäste målskytt med elva mål. Ifjol gjorde Isco från sin offensiva mittfältsposition flest ligamål för klubben, nio stycken. Även om detta handlar om de två mest framgångsrika säsongerna i klubbens historia, går det inte komma ifrån det faktum att man saknat en etablerat och pålitlig målskytt. Det problemet kan vara löst nu.

Det är i alla fall känslan man får efter söndagens match hemma mot Rayo Vallecano. Fiorentina-lånet Mounir El Hamadaoui, som tidigare bland annat gjort succé holländska ligan med såväl AZ som Ajax, gjorde sin första start för klubben – och som han tog chansen. Den marockanske anfallaren nöjde sig inte med ett eller två mål, utan slog till med ett hattrick. Därtill assisterade han också till ett mål när Málaga spelade alla sina kort rätt och vann övertygande med hela 5-0.

El Hamadaoui visade spelintelligens och en rörlighet som har saknats i Málaga. Det är tidigt att redan sätta en stämpel, men insatsen gav verkligen mersmak och höjde förhoppningarna inför framtiden. Om El Hamadaoui är den anfallaren Málaga länge sökt efter kommer man få betydligt fler mål ”gratis” än tidigare säsonger.

Matchen i övrigt då? Ja, för Rayos del var det inte mycket som stämde. Precis som mot Atlético Madrid på Vicente Calderón för ett par omgångar gick man ut med en hög backlinje, något som återigen straffade sig rejält. Málaga visade däremot väldigt mycket kvalité och trots spelarflykten i somras verkar Bernd Schuster ha fått ihop laget snabbt. Francisco Portillo, Pedro Morales och Eliseu bildade en giftig offensiv trio på mittfältet och kan ge publiken på La Rosaleda mycket att glädjas åt under säsongen.

Får Djukic mer tid än Pellegrino?
Säger man att Valencia inlett säsongen dåligt vore en komplimang för klubben. Kraven var betydligt högre på Miroslav Djukic inför säsongen och tre poäng på fyra omgångar är definitivt inget godkänt facit för den förre Valencia-spelaren.

Lagets hittills enda seger kom i premiären hemma mot Málaga. Men faktum är att man inte ens då övertygade spelmässigt, och hade liksom i övriga matcher svårt att skapa målchanser. Då räddades man av ett misstag från Willy Caballero som Ricardo Costa utnyttjade. Men mot Espanyol, Barcelona och nu senast Real Betis har man inte fått några gratischanser.

Det är mycket som inte har stämt för Los Ché. Presspelet, som var något Miroslav Djukic pratade om väldigt mycket när han anställdes, har inte alls fungerat. Inte heller passningsspelet har hållit en tillräckligt hög nivå och ofta har det slarvats på det centrala mittfältet – vilket motståndarna inte varit sena med att utnyttja.

Men detta är bara några grejer som Djukic måste få ordning på, och det illa kvickt. Mauricio Pellegrino fick bara 14 omgångar på sig ifjol. Då låg Valencia på en tolfte plats i ligan. Hur lång tid för Miroslav Djukic på sig att vända den negativa trenden? Hur länge står ledningen ut med uteblivna resultat, och hur lång tid har man råd att låta gå innan det måste hända något?

Läget är långt ifrån optimalt i Valencia-lägret, och efter 1-3-förlusten mot Betis har man än mer att fundera på.

Salva fyllde Verdús lucka mer än väl
Från att inte ha spelat en enda minut i ligaspelet den här säsongen fick Salva Sevilla chansen axla nummer tio-rollen för Betis i Joan Verdús frånvaro. En chans han minst sagt tog vara på. Först assisterade Salva till Jorge Molinas tidiga 1-0-mål, innan han själv skulle hitta nätmaskorna både en och två gånger innan matchens slut.

Salva Sevilla personifierade Betis insats mot Valencia. Med sitt presspel, sin kreativitet och effektivitet ledde han de grönvita till 3-1-seger på ett imponerande sätt. Efter bra insatser i Europa League-kvalet följt av den här insatsen har jag svårt att se Pepe Mel motivera att lämna Salva utanför laget fortsättningsvis. Han lär åtminstone inte få stå över tre raka ligamatcher igen.

Radamel Falcao, Mesut Özil, Roberto Soldado & Álvaro Negredo är några som har lämnat ligan. Men Beñat Extebarria, Giovani dos Santos & Isco är några som har valt att fortsätta sina respektive karriärer i Spanien – samtidigt som ligan har kryddats till med namn som Gareth Bale, Neymar & Kevin Gameiro.

Då pengarna tagit överhand fullständigt inom fotbollen har jag i år valt att slopa en mer traditionell lista. Varför? Det är helt enkelt oerhört svårbedömt och jag känner att jag sparar väldigt mycket tid och kraft på att istället bara välja ut de 20 enligt mig bästa övergångarna. För att ge ett exempel: Real Betis har värvat Cedrick Mabwati för en ynka euro, medan Real Madrid pungat upp närmare en miljard för Gareth Bale. Och det råder förstås inga tvivel om att den sistnämnde är en bättre fotbollsspelare – men sitt till priset har förstås Cedrick alla möjligheter att bli ett bättre köp.

Jag har bedömt utefter den köpande klubbens behov, prislappen och framför allt spelarens kvalitéer.

Jonathan Viera (Rayo Vallecano)
Offensiv mittfältare, 23 år, från Valencia på lån.
Trots en briljant försäsong med två mål i 4-0-matchen mot Inter som höjdpunkt valde Valencia att låna ut Jonathan Viera. Spanjoren väntar fortfarande på sitt stora genombrott i La Liga, och fick förra säsongen på tok för lite chanser att bevisa sina kvalitéer. Nu välkomnas han med öppna armar av Rayo som mycket väl kan ha gjort en av sommarens bästa övergångar. Viera är precis den kreatör som behövs i Madrid-klubben.

Dani Carvajal (Real Madrid)
Högerback, 21 år, från Bayer Leverkusen för €6 miljoner.
Ingen blev väl särskilt förvånad när Real Madrid offentliggjorde övergången av Dani Carvajal tidigt i somras. Högerbacken som tidigare tillhört den spanska huvudstadsklubbens ungdomssektion gjorde en fullkomligt strålande säsong i Bundesliga och blev snabbt en publikfavorit hos Bayer Leverkusen. I Carvajal får Madrid det alternativ till Álvaro Arbeloa som man länge letat efter och jag hade inte blivit överraskad om den unge ytterbacken tar en startplats redan den här säsongen.

Cedrick Mabwati (Real Betis)
Yttermittfältare, 21 år, från Numancia för €1
För er som är noggranna och tror att jag bara har glömt att lägga till ”miljoner” efter övergångssumman så är svaret nej. Den vindsnabbe yttermittfältaren Cedrick Mabwati gick till Real Betis från Numancia för en peng man inte ens hade fått ett tuggimmipaket för i Sverige. Kommer bli en stor tillgång på flanken och erbjuder en speed som ingen annan har i truppen.

Rafael ”Rafinha” Alcântara (Celta Vigo)
Central mittfältare, 20 år, från Barcelona på lån
Den yngre broderns Alcântara som genom åren alltid ansetts som den största talangen. Flyttades enligt kontraktet upp permanent till Barcelonas A-lag inför säsongen men på det redan tätbefolkade mittfältet togs beslutet att låna ut honom till Celta Vigo. Rafinha har två fantastiska säsonger i Segundan i ryggen och återförenas nu med före detta Barcelona B-tränaren Luis Enrique i Celta. Kan ge laget en extra dimension i passningsspelet.

Asier Illarramendi (Real Madrid)
Central mittfältare, 23 år, från Real Sociedad för €39 miljoner
En av sommarens stora följetonger som till slut ebbade ut i en övergång. Asier Illarramendi var en nyckelspelare i det Real Sociedad som tog Champions League-plats i ligaspelet förra säsongen, och var dessutom med och vann U21-EM för Spanien i somras. Lär få det tufft att platsa även om han håller enormt hög kvalité, men är lika mycket en värvning för nuet som för framtiden.

Joshua Guilavogui (Atlético de Madrid)
Defensiv mittfältare, 22 år, från Saint-Étienne för €10 miljoner
Diego Simeone eftersökte en defensiv mittfältare hela sommaren, men först sista transferdagen gjorde man helt klart med Joshua Guilavogui från Saint-Étienne. En relativt nybliven fransk landslagsman som gjort det fantastiskt bra i Ligue 1 och hade ett helt gäng klubbar efter sig. Kommer erbjuda ett bättre passningsspel på Atléticos defensiva mittfält och lär direkt utmana Mario Suárez om startplatsen.

Kevin Gameiro (Sevilla)
Anfallare, 26 år, från Paris Saint-Germain för €10 miljoner
Har varit eftertraktad av Valencia under tre somrar i följd, men valde nu istället Sevilla och kommer där bli en direkt ersättare till Álvaro Negredo. Hittade nätet ofta i PSG men bakom Zlatan Ibrahimovic och mångmiljontillskottet Edinson Cavani kände nog Kevin Gameiro att det var läge att röra på sig. Kommer få stort förtroende i Sevilla även om konkurrensen är stor på anfallspositionen.

Haris Seferovic (Real Sociedad)
Anfallare, 21 år, från Fiorentina för €2,5 miljoner
Stor framtidsanfallare som inte riktigt fick chansen i Fiorentina. Kommer nu för att kampera med Imanol Agirretxe om startplatsen längst fram i planen för Real Sociedad. Har bra bollbehandling och tillslag, och erbjuder något nytt i anfallsspelet. Väldigt nyttig förstärkning om La Real ska klara sig på flera fronter under säsongen.

Suso (Almería)
Offensiv mittfältare, 19 år, från Liverpool på lån
Gjorde 14 matcher i Premier League för Liverpool förra säsongen men fick mestadels speltid under hösten. Nu lånas han ut till Almería och få mycket speltid för att utvecklas i rätt takt. Besitter ett bra spelsinne och är svårstoppad när han kommer med fart. Kommer erbjuda La Liga-nykomlingen finess och finurlighet i offensiven.

Marko Marin (Sevilla)
Yttermittfältare, 24 år, från Chelsea på lån
Fick inte alls något förtroende i Chelsea under förra säsongen och lånas nu in av Sevilla i hopp om att kunna ersätta Jesús Navas. Var stundtals helt magisk i Werder Bremen och lär definitivt få en nytändning då VM står runt hörnet nästa sommar. Kommer bli en trevlig bekantskap på Sánchez Pizjuán under säsongen.

Beñat Extebarria (Athletic Club)
Central mittfältare, 26 år, från Real Betis för €8 miljoner
Var med och ledde Betis tillbaks till La Liga 2010/11, och har därefter utvecklats till en av ligans bästa mittfältare. Besitter en magisk högerfot som inbringar många poäng, framför allt på fasta situationer. Återvänder nu till Athletic Club, där han tidigare spenderat elva år av sin karriär. Hade intresse från många storklubbar i Europa.

Isco (Real Madrid)
Offensiv mittfältare, 21 år, från Málaga för €30 miljoner
Fick sitt definitiva genombrott i Málaga förra säsongen, men har länge ansetts vara en av Spaniens största talanger. Den så tekniske och spelskicklige mittfältaren tar nu steget till Real Madrid där han direkt kommer utmana om en plats i startelvan. Har potential att bli en av de riktigt, riktigt stora.

Joan Verdú (Real Betis)
Offensiv mittfältare, 30 år, från Espanyol gratis
Har dirigerat och styrt anfallsspelet i Espanyol de senaste fyra säsongerna och gjorde ifjol kanske sin bästa säsong någonsin då han mäktade med hela nio mål i ligaspslet, hans bästa målnotering i karriären. Sedan Beñat försvunnit kommer Joan Verdú bli en självklar referenspunkt i offensiven och mycket kommer gå genom den nu 30-årige spanjoren.

Charles (Celta Vigo)
Anfallare, 29 år, från Almería för €1 miljon
Smällde in hela 27 mål för Almería i Segundan förra säsongen, och värvas nu in för att ersätta Iago Aspas som flyttat till Liverpool. Är mer av en renodlad anfallare än Aspas, vilket kan vara positivt för Celta då det är en spelartyp man har saknat i flera år. För priset på en miljon euro kan Charles bli ett kap.

Dorlan Pabón (Valencia)
Anfallare, 25 år, från Monterrey för €7,5 miljoner
Den stora anfallsvärvningen sedan Roberto Soldado såldes för €30 miljoner till Tottenham. Gjorde en helt magisk vår i Real Betis och var en av de stora anledningarna att klubben nådde Europa Leauge-plats. Han såldes till Monterrey tidigt i somras men hann bara spendera ett par månader i den mexikanska storklubben innan Valencia kom och knackade på dörren. Dorlan Pabón har en stor fördel i att kunna användas såväl centralt som på kanten och lär därför bli otroligt nyttig för Valencia. Ger också laget en dimension med sitt fruktade skott.

Gareth Bale (Real Madrid)
Offensiv mittfältare, 24 år, från Tottenham för €100 miljoner
Sommarens längsta följetong fick till sist ett slut. Prismässigt är det förstås häpnadsväckande summor, men det råder förstås inga tvivel om Gareth Bales kunskaper på fotbollsplanen. Var förra säsongens bäste spelare i Premier League och den klart mest lysande stjärnan i Tottenham. I La Liga och Real Madrid kommer han få större konkurrens och frågan är hur han fungerar tillsammans med Cristiano Ronaldo i praktiken.

Piti (Granada)
Släpande anfallare, 32 år, från Rayo Vallecano gratis
En av ligans absolut bästa spelare förra säsongen som gjorde hela 18 mål från sin position som släpande anfallare. Lämnar nu gratis för Granada som framför allt hade problematik med målproduktionen förra säsongen, ett problem som Piti definitivt är tilltänkt att bidra till att lösa. Börjar bli till åren men har bara blivit bättre och bättre de senaste säsongerna.

Neymar JR (Barcelona)
Ytteranfallare, 21 år, från Santos för €57 miljoner
Frågan är om någon spelare varit så uppmärksammad och välkänd som Neymar utan att ens sätta sin fot i den europeiska fotbollen (möjligen bortsett från Pelé). Jag tror inte det. Barcelona vann kampen om den talangfulle brassen som kommer för att erbjuda någon nytt i Barcelonas anfallsspel. Har oändlig potential och visade i Confederations Cup att han håller mot motstånd i världsklass.

Giovani dos Santos (Villarreal)
Släpande anfallare, 24 år, från Mallorca för €6 miljoner
Efter flytten till Tottenham har Giovani dos Santos karriär stagnerat. Men i Mallorca förra säsongen började mexikanaren hitta rätt igen och avslutade våren väldigt starkt. Flyttar nu vidare till Villarreal där han har förväntningar och förhoppningar på sig att vara den fulländade ersättaren till Guiseppe Rossi. Kan bli ett av säsongens stora utropstecken.

David Villa (Atlético de Madrid)
Anfallare, 31 år, från Barcelona för €5,1 miljoner
Radamel Falcaos ersättare som kommer för ett reapris sett till hur fotbollen har utvecklats och vilka priser som klubbarna lägger på spelare. Kommer vara motiverad till tusen för att få en plats i den spanska VM-truppen och känns på förhand som klippt och skuren för Atléticos kontringsfotboll. Lär dessutom få spela i sin favoritroll som klassisk nia.

Är det någon spelare ni saknar? Vilken övergång tror ni blir sommarens bästa?

Från att räkna ner månader till veckor, veckor till dagar, så kan vi nu börja räkna ner timmar och minuter. I detta skede är ligastarten bara några timmar bort och därefter har vi 38 förväntansfulla och intensiva omgångar framför oss. Och visst är det här kanske den härligaste perioden på hela säsongen? När alla lag står på noll – alla lag är lika, fyllda av egna förhoppningar och förväntningar. Vem tar hem titeln i år? Vem blir säsongens utropstecken á la fjolårets Real Sociedad? Vilket lag överraskar negativt och slåss i botten trots bättre förutsättningar? I dagläget kan vi bara gissa, spekulera, eller rent av chansa.

Senast igår ställdes jag mot väggen och blev tillfrågad ”hur känns det att La Liga återigen tappar så många stjärnor?”. Personen i fråga syftade förstås på den handfull dos av stjärnanfallare som har försvunnit från ligan. Radamel Falcao har lämnat Atlético Madrid för storsatsande Monaco, Roberto Soldado har bytt den vita Valencia-tröjan mot den vita Tottenham-tröjan, Álvaro Negredo har tagit klivet från Sevilla till Manchester City och Gonzalo Higuaín har bytt Real Madrid mot Napoli.

Och visst svider det för oss La Liga-fantaster att inte kunna se alla dessa fantastiska fotbollsspelare i den spanska ligafotbollen kommande säsong. Å andra sidan har det hänt förut. Atlético Madrid verkar onekligen sitta inne på mallen att hitta duktiga anfallare när stjärnor har försvunnit. Att spelare som Fernando Torres, Diego Forlán, Sergio Agüero och senast Radamel Falcao spelat i klubben säger det mesta. Nu har man fått in David Villa som en direkt ersättare till Falcao, och ska historien upprepa sig kommer även ”el Guaje” göra bra ifrån sig i Madrid-klubben.

Utöver Villa har de andra klubbarna inte ersatt sina stjärnanfallare med lika tunga namn – även om Valencia fortfarande är på jakt efter en anfallare. Men det brukar, om vi fortsätter på det historiska spåret, inte vara några problem. Det är i andra ligor de riktigt stora pengarna finns. I Spanien finns däremot talangfabrikerna. Att Falcao, Soldado & Higuaín lämnar öppnar större möjligheter för spelare som Léo Baptistão (Atlético), Paco Alcácer (Valencia) och Álvaro Morata (Real Madrid). Om ett år kanske jag sitter här och snickrar på en liknande text, och vem vet vilka som är de stora stjärnorna då?

Eftersom det brukar kunna hända en hel del de sista veckorna av transferfönstret väljer jag att vara lite feg när det gäller tippning av säsongens tabell. Därför tänkte jag dela in alla lag i olika fack, var jag tror de kommer placera sig under säsongen.

Lagen som slåss om titeln: Real Madrid och Barcelona

Atlético Madrid hängde med längre än förväntat förra säsongen, men blev till slut omsprungna av stadsrivalen Real Madrid som knep andraplatsen bakom Barcelona. Och är det något lag som ska hänga med gigantduon i toppen, så är min självklara gissning att det är Atlético Madrid. Diego Simeones manskap känns stabila och har sin stomme kvar sen förra säsongen. Men att utmana om ligatiteln? Nej, där står det mellan Real Madrid och Barcelona, och jag tror det kommer bli ett långt guldrace den här säsongen.

***

Lagen som slåss om Europa-platser: Atlético Madrid, Valencia, Real Sociedad, Sevilla, Athletic Club, Real Betis & Villarreal

Jag tror att i första hand sju lag kommer kämpa bakom giganterna i toppen om de åtråvärda Europa-platserna. Atlético behöver ingen närmare presentation och är favoriter att knipa tredjeplatsen. Valencia kommer sakna Roberto Soldado om ingen etablerad målskytt värvas in, men man har fortfarande ett på pappret bra lag och har många unga spelare som står på kanten för att blomma ut på allvar. Inte minst Juan Bernat och Jonathan Viera som kan bli två riktiga utropstecken under säsongen. Real Sociedad har visserligen tappat Asier Illarramendi men i unge Rubén Pardo och nyförvärvet Esteban Granero finns ändå gott om ersättare. Framåt ser det riktigt bra ut för La Real, som däremot saknar bredd bakåt.

Ett lag som inte saknar bredd är Real Betis, som värvat för fullt under sommaren och har ett riktigt spännande lag på gång. Athletic är kanske den klubb som tillsammans med Barcelona & Real Madrid av de förmodade topplagen som på pappret ser bättre ut än i fjol. Beñat är en klassvärvning och nye anfallaren Kike Sola ger Aritz Aduriz konkurrens i anfallet.

Sevilla har underpresterat sett till lagmaterialet de senaste säsongerna, och har nu ruskat om rejält i truppen. Gammalt och rutinerat har bytts ut mot nytt och ungt. Jag tror effekten kommer bli positiv.

Slutligen finns även nykomlingen Villarreal, som jag tror redan nu kana återta en plats på övre halvan och vara med och utmana om en Europa-plats. Med fantastiska spelare som Giovani dos Santos, Mateo Musacchio & Bruno Soriano förfogar Marcelino över en riktigt stark trupp och får man bara igång en målskytt ser det riktigt lovande ut.

***

Lagen som slåss i mitten: Málaga, Celta Vigo, Granada, Espanyol, Getafe & Elche

Málaga har tappat alla sina storstjärnor förutom Willy Caballero, men Bernd Schuster har ändå en relativt stark trupp att jobba med. Ett lag med etablerade spelare som Roque Santa Cruz, Eliseu och Weligton bör inte ha någonting med en bottenstrid att göra. Ett lag som i fjol hade det kämpigt och klarade sig kvar med ett nödrop var Celta Vigo. Nu har man dock ett starkare lag än på länge och med karismatiske Luis Enrique på tränarbänken kan det leda till en mer stabil placering den här säsongen.

Granada har också värvat otroligt smart och ser alldeles för starka ut för att ha med bottenträsket att göra. Espanyol och Getafe är redan tillräckligt etablerade och Elche har liksom Granada och Celta förstärkt sin trupp avsevärt. Dessutom imponerade man väldigt mycket när man lekte hem Segundan förra säsongen.

***

Lagen som slåss i botten: Almería, Osasuna, Levante, Valladolid & Rayo Vallecano

Almería har i stora delar samma lag som förra säsongen men har blivit av med stjärnan Charles (lämnat för Celta Vigo). Nej, det kommer bli en tuff säsong för andalusierna. Likaså gissar jag att det blir för Osasuna, Levante, Valladolid och Rayo. Samtliga har helt enkelt för dåliga trupper och även om något lag säkerligen lär överraska positivt är min gissning att dessa kommer få kämpa ända in i det sista om förnyat La Liga-kontrakt.

—

Slutligen måste jag tillägga att jag snarare går runt med känslan ”det kunde varit värre” när det gäller spelarflykten. Det är många spelare, framför allt anfallare, som har lämnat ligan för nya äventyr. Men det är lika många stjärnspelare som hade attraktiva bud från andra ligor – men istället valde att fortsätta karriären i Spanien och La Liga. Isco, Piti och Beñat är tre praktexemplar på detta. Kryddat med lite nytillskott och den talangfabrik som finns i Spanien är jag övertygad om att vi har en alldeles strålande säsong framför oss.

Vad tror ni – hur slutar ligan? Vem tar hem titeln? Vilka når Europa? Vilka åker ur?

Det är dags att ta itu med ett lag som förra säsongen i det närmaste stod för en mirakelinsats och slutade åtta. Finns det en gnutta chans att det återupprepas nu?

RAYO VALLECANO

Förändringar:
Som vanligt har det hänt mycket i Rayo Vallecano som inte har några stålar att handla för. Storstjärnorna Piti (Granada), Léo Baptistão (Atlético) och Javi Fuego (Valencia) har lämnat klubben och ersättarna är knappast av samma klass eller status. Raúl Baena kommer på fri transfer från Espanyol och lär ta Fuegos plats på innermittfältet. Annars är det svårbedömda spelare som anslutit till truppen. Nery Castillo och Johan Mojica känns som typiska Rayo-värvningar där båda kommer utifrån och är relativt okända. Det kanske mest intressanta nyförvärvet än inlåningen av Atlético Madrids 18-årige talang Saúl Ñíguez, som kommer slåss om en plats på innermittfältet.

Förutsättningar:
På pappret ser det i nuläget oerhört tunt ut för Rayo. Men det sa jag vid samma tidpunkt även förra säsongen. Då klev såväl Javi Fuego som Piti fram mer, samtidigt som Léo Baptistão flyttades upp från reservlaget och gjorde omedelbar succé. Tar Roberto Trashorras samma ansvar nu, och nyförvärven gör bra ifrån sig har Rayo alla möjligheter att få stannar kvar i högsta divisionen. Den största nyckeln är förstås tränaren Paco Jémez som gjorde ett fantastisk jobb förra säsongen och under sommaren förlängt till kontrakt med klubben. Redan där är mycket vunnet.

Tänkbar startelva:

(4-2-3-1)

Rubén
—
Tito
Álex Gálvez
Rodrí
Anaitz Arbilla
—
Raúl Baena
Roberto Trashorras
—
Lass Bangoura
Adrián González
Juan Carlos
—
Nery Castillo

Rimlig målsättning:
Jag har väldigt svårt att den så fina åttonde placeringen från i fjol kommer upprepas nu. Rayos enda mål är att hålla sig kvar.

Säsongen är över och klubbarna börjar summera sina prestationer och samtidigt förbereda sig inför nästa säsong. Här följer mina betyg för varje lag sett över hur de presterat under säsongen bedömt utifrån förväntningar och förutsättningar. Jag går lag för lag enligt bokstavsordning.

Betygsskalan ser ut enligt följande:
1 – Underkänt
2 – Godkänt
3 – Bra
4 – Mycket bra
5 – Optimalt

—

Málaga – betyg 4/5
För att ha stora ekonomiska problem, vilket gjorde att man fick sälja stjärnor som Santi Cazorla och Salomon Rondón inför säsongen, samt all kalabalik på en högre nivå i klubben har Málaga ute på fotbollsplanen presterat fantastiskt bra. I ligaspelet har man varit ett stabilt topplag där framför allt spelet hemma på La Rosaleda klickat väldigt bra. Att man dessutom var en minut ifrån semifinal i Champions League drar inte ned betyget för Málagas säsong.

Mallorca – betyg 1/5
På förhand såg det bra ut med Joaquín Caparrós som tränare och flera starka nyförvärv, men Mallorcas säsong har varit under all kritik. Inte ens Giovani dos Santos uppåtpekande formkurva räcker för ett godkänt betyg.

Osasuna – betyg 2/5
Pamplona-klubben har genomfört en säsong där man ständigt legat på nedre halvan men mot slutet aldrig var riktigt nära att blanda sig in i bottenstriden. Med fjolårets fina sjundeplats i åtanke borde man krävt betydligt mer av Osasuna, som ändå gjort en godkänd säsong.

Rayo Vallecano – betyg 4/5
Jag tror egentligen inte någon inom Rayo-kretsar är missnöjd med säsongen. Man tappade stjärnor som Michu och Diego Costa inför säsongen, utan att värva in några utpekade ersättare, och slutar ändå på åttonde plats. Paco Jémez arbete med Vallecas-klubben har gett storartade resultat.

Real Madrid – betyg 2/5
Huvudstadsklubben vill utmana om alla titlar – den här säsongen lyckades de inte vinna någon. Det i sig är förstås ett misslyckande, men att samtidigt bara vara ett mål ifrån Champions League-final samt två inhemska andraplatser i form av ligaspel och Copa del Rey gör att säsongen inte kan underkännas. Även om klubben hade förväntat sig mer av laget och José Mourinho.