Arkiv för kategori Real Betis

- Sida 2 av 5

Betis-supportrarna kräver Garridos avgång

av Adam Pinthorp

Cristiano Ronaldo fick både tid och utrymme att panga in 1-0. Gareth Bale slog in en frispark fram till 2-0. Luka Modric lurade skjortan av hela Betis innan han serverade Karim Benzema till 3-0. Ángel di María testade från distans och satte 4-0. Álvaro Morata avslutade kalaset när han petade in 5-0.

Gemensamt för samtliga mål, mer än att de var väldigt fina? Real Betis-fansens reaktioner. De skanderade förre tränaren Pepe Mels namn och sjöng ”Garrido vete ya”, enkelt översatt till ”Garrido avgå”, efter varje mål. Ja, mer eller mindre under hela matchen.

Kaoset är större än på många år i Betis. Presidenten Miguel Guillén valde att sparka Pepe Mel i början av december, och inte mycket längre fick sportchefen Vlada Stosic vara kvar. Nu har också en styrelsemedlem, José Antonio Bosch, lämnat sitt uppdrag. Ingenting har fungerat den här säsongen, men det är framför allt sedan Guillén tog beslutet att sparka Mel som han har fått supportrarna emot sig. Fansen älskade Mel, både efter sina insatser som spelare i Betis men inte minst att han som tränare förde klubben tillbaka till La Liga och i fjol ledde laget till en sjundeplats.

Juan Carlos Garrido har knappast fått saker och ting att förbättrats sedan han kom in i början av december, och efter 0-5 hemma mot Real Madrid hänger han redan nu, efter blott en och en halv månad som tränare, extremt löst. Det sägs att Guillén redan letar efter namn som potentiellt kan ersätta Garrido.

Efter matchen mot Real Madrid samlades hundratals supportrar utanför Benito Villamarín och sjöng fram sitt budskap. Tyvärr lär de nog bara få igenom en av sina viljor. Att Garrido inom kort för söka ny arbetsgivare är en lågoddsare, men att klubben får tillbaka Pepe Mel känns i nuläget helt orealistiskt då han precis kritat på för West Bromwich Albion.

Betis är fortfarande klar jumbo i La Liga, och har fem poäng upp till Rayo Vallecano, som är närmaste konkurrent. Nästa helg möter man en annan direktkonkurrent när man åker till Balaídos för att möta Celta Vigo.

Vi får väl se om Juan Carlos Garrido får hänga med på den resan.

Kategorier Real Betis, Real Madrid

La Liga-spelarna som sitter på utgående kontrakt

av Adam Pinthorp

Transferfönstret för januari har precis öppnat och en del klubbar har sedan veckor och månader planlagt och förberett hur man ska gå till väga för att stärka truppen eller inte tappa för många nyckelspelare. En klubb som redan nu gjort klart med ett nyförvärv är Atlético Madrid, som plockat in José Ernesto Sosa på lån från ukrainska Methalist Kharkiv. En playmaker av profilen som Diego Simeone eftersökt, och att just dessa två jobbat tillsammans i Estudiantes har förstås varit en nyckelfaktor för att alla bitar i pusslet har lagts på plats.

Men det finns förstås en hel del andra klubbar som kommer och bör se sig om för nya spelare under transferfönstret. Fast det var i huvudsak inte det jag tänkte skriva om nu, utan lite om de spelarna som sitter på utgående kontrakt. Det finns ju nämligen en hel hög av spelare vars kontrakt tar slut till sommaren, vilket gör att de är fria att prata med andra klubbar redan nu, i januari.

Följande spelare har utlöpande kontrakt med sina respektive klubbar:

Almería: Esteban Suárez, Rafita, Fernando Soriano, Corona & Óscar Diaz.
Atlético: Daniel Aranzubía & Tiago Mendes.
Celta Vigo: Carlos Bellvís, Mario Bermejo & David Rodríguez.
Espanyol: Joan Capdevila & Simão Sambrosa.
Barcelona: José Manuel Pinto, Víctor Valdés, Marc Bartra & Martín Montoya.
Getafe: Alberto Lopo, Borja Fernández, Pedro Mosquera, Jaime Gavilán & Ciprian Marica.
Granada: Hassan Yebda.
Levante: Juanfran, Nikos Karabelas, Pedro López, Miguel Pallardó, Chris Lell, Nabil El-Zhar, Pedro Ríos & Ángel Rodríguez.
Málaga: Carlos Kameni & Eliseu.
Osasuna: Marc Bertrán, Lolo, Patxi Puñal, Álvaro Cejudo, Nino, Damià Abella & Eneko Satrústegui.
Rayo Vallecano: Rubén Martínez, Alejandro Gálvez, Anaitz Arbilla, Tito, Alberto Perea, Rodrí, Joaquín Larrivey, José Carlos, Adrián González & Seba Fernández.
Real Betis: Antonio Amaya & Salva Sevilla.
Real Madrid: Xabi Alonso.
Real Sociedad: Dani Estrada & Javi Ros.
Sevilla: Juan Cala.
Valladolid: Jaime Jiménez, Alcatraz, Javi Baraja, Víctor Pérez, Álvaro Rubio, Patrick Ebert, Humberto Osorio, Javi Guerra & Manucho.
Villarreal: Javier Farinós.

Ett par namn är ganska givna, en del andra mer överraskande. Det som mest av allt sticker ut är förstås Xabi Alonso, som hittills inte valt att förlänga sitt kontrakt med Real Madrid. Klubben har fortfarande tid på sig att övertala den spanske landslagsmannen att krita på, men räkna med att de får konkurrens.

Övriga namn som på förhand kan vara rejäla fynd att knyta åt sig på fri transfer är Patrick Ebert, Eliseu, Javi Guerra, Nabil El-Zhar & Martín Montoya.

Montoyas lagkamrat Víctor Valdés kommer definitivt att lämna Barcelona gratis, även om det är oklart vilken adress han tar sikte på härnäst. Målvaktskompanjonen José Manuel Pinto sitter också han på utgående kontrakt, vilket öppnar för inte bara en, utan eventuellt två nya målvakter i den katalanska storklubben till sommaren. Utöver Marc-André Ter Stegen, som är huvudfavorit till att ersätta Valdés, hålls också Pepe Reinas namn högt.

Marc Bartra lär däremot inte lämna Barcelona gratis, högst sannolikt inte alls. Mittbacken har gjort en sensationellt bra höst, och alla inblandade parter är i slutfasen för att nå en överenskommelse om förlängt kontrakt. Även Atléticos Tiago lär förlänga ytterligare ett år med Madrid-klubben om han fortsätter storspela som han har gjort hela hösten.

I sedvanlig ordning lär Rayo Vallecano – oavsett om de fixar nytt La Liga-kontrakt eller ej – tappa flest spelare till sommaren. Som synes sitter extremt många på utlöpande kontrakt, och då ska man också ha i åtanke att klubben har en handfull inlånade spelare också. Och är det i någon klubb det lär hända en del redan nu i januari är det i Rayo. Ja, ett nyrikt Valencia hade förstås kunnat bli extra intressant att följa också.

Pepe Mel sparkad – ett beslut som var påtvingat

av Adam Pinthorp

Real Betis och Pepe Mel har gått skilda vägar. Sevilla-klubben gick ut med nyheten att man sparkar sin tränare på måndagskvällen. Det var ett beslut som helt enkelt var tvunget att tas.

Flera supportergrupper har demonstrerat emot beslutet, något som bara vittnar om hur älskad Mel är och alltid kommer vara i klubben. Han gjorde över 100 matcher som spelare i den grönvita tröjan och har nu tränat Betis i tre års tid. Han förde klubben tillbaks till La Liga, och i fjol tog han dem till en historisk Europa League-placering.

Men det är historia nu, precis som kombinationen Pepe Mel och Real Betis. Och det är som vanligt när någonting inte fungerar att det ät tränaren som ryker i första hand. Det är betydligt svårare att rensa ut en hel spelartrupp, där det för övrigt redan finns väldigt mycket individuell kvalité.

En fråga jag däremot ställer mig är om inte Vlada Stosic precis som Mel borde fått sparken. Sportchefen har definitivt inte lyckats på sin post och har minst lika mycket ansvar som Pepe Mel vad gäller säsongens debacle.

Medan nyckelfigurer som Beñat Extebarria och José Cañas såldes plockade man inte in i närheten av lika bra ersättare, där en del dessutom har högra löner. Både Xavi Torres och Joan Verdú sitter på högre löner än de flesta av stjärnorna från förra säsongen (där en del har nu lämnat för bättre erbjudanden), men har på planen inte visat upp alls samma kvalité.

Efter en stark säsong som genererar i Europa-spel brukar det vara ett gångbart recept att satsa på kontinuitet. Det var omöjligt för Betis att behålla hela sitt lag. Beñat ville lämna och Dorlán Pabón skulle kosta för mycket att köpa loss permanent. Resten då? Var de tvungna att lämna? Inte alls. Allt låg i händerna på klubben, men i stället för att erbjuda vissa spelare med utgående kontrakt förlängningar så satsade man i stället mer pengar på nya spelare.

Det är givetvis inte hela historien bakom höstens misslyckande, men väl en del. Inget av nyförvärven har lyckats till hundra procent, och när skadelistan dessutom varit väldigt lång har Pepe Mel haft tuffa arbetsuppgifter.

Sagt och gjort, nu är allt som det är. Situationen var ohållbar och någon eller några var tvungna att lyfta på sig och lämna. Jag köper att Mel fick foten – men Stosic borde gjort honom sällskap.

Nu tar i stället La Liga-bekantingen Juan Carlos Garrido över det grönvita skeppet. Garrido som vi framför allt kommer ihåg sedan tiden i Villarreal där han ledde laget till Europa League-semifinal och en fjärdeplats i ligan 2010/11. Den efterföljande säsongen gick det sämre och Garrido sparkades efter en miserabel höst där man inte tog en enda poäng i CL-gruppspelet. Efter en ettårig sejour i belgiska Club Brügge är 44-åringen nu tillbaka i Spanien och ska försöka vända Betis usla trend.

Med Rubén Castro tillbaka från sin långa skadefrånvaro och en ny tränare vid rodret känns det som upplagt för en positiv effekt för Betis. Även om Garrido ska ratta ett lag som är ligajumbo kan han glädjas åt att det nästan vill till en unik prestation för att lyckas sämre än vad det hittills gått för Betis.

Kategorier Real Betis

Schism med Ramos det sista Madrid behöver

av Adam Pinthorp

Real Sociedad tackar Europa-äventyret för den här gången, och konstaterar nog för sig själva att de inte var helt redo för att slåss i Champions League. Real Madrid visade raka motsatsen när man på ett imponerande sätt hemmaslog Galatasaray med 4-1 – trots att man spelade en timme med en man mindre sedan Sergio Ramos blivit utvisad.

Även Valencia fick segra och tog revansch på Swansea efter premiärförlusten i Europa League mot walesarna med 3-0 hemma på Mestalla. Borta på de brittiska öarna lyckades ett starkt Valencia hålla tätt bakåt hela matchen (något som inte varit vanligt under hösten) medan Dani Parejo i stället gjorde matchens enda mål. Los Ché har nu åtminstone vänt den negativa trenden i Europa och är klara gruppsegrare inför slutspelsfasen.

Sevilla och Betis har också slaglägen att ta sig vidare som segrare från sina respektive grupper i Europa League. Jag är nog inte ensam om att börja fantisera om ett stadsderby längre fram i turneringen.

Men så till veckans stora snackis. Vi har ställt oss frågande till vad som händer i Real Madrid under lång tid. Iker Casillas är i frysboxen, Xabi Alonso har fortfarande inte kritat på något nytt kontrakt (det går ut nästa sommar) och det allra senaste berör ytterligare en stöttepelare – Sergio Ramos.

Enligt radioprogrammet El Larguero har mittbacken hamnat i en kylig situation med presidenten Florentino Pérez, och en del av schismen sägs vara Ramos kontraktssituation. Hans nuvarande kontrakt går ut 2017, vilket inte innebär någon brådska med en förlängning, och han sitter för all del på en ganska angenäm lön. Vad är då problemet? Jo, enligt Larguero tycker Ramos att hans kontrakt innehåller en alldeles för hög utköpsklausul – 150 miljoner euro – utifall han bestämmer sig för att lämna klubben.

Enligt samma källa ska Pérez även ha sagt sig acceptera om Ramos får in 65 miljoner euro till klubben om han flyttar – även om dessa pengar kommer från Barcelona.

Själv tror jag inte ett minsta dugg på det här, speciellt inte Ramos sammankoppling med Real Madrids katalanska antagonister. Men det verkar likväl som allting inte står rätt till i huvudstadsklubben.

Iker Casillas och Xabi Alonsos eventuella försvinnande känns mer logiska än om Sergio Ramos hade gått samma väg. Framför allt blir det viktigt för Real Madrid att inte tappa hela sin ryggrad inför framtiden. Vem ska leda Madrid framåt när Casillas och Alonso inte finns där? Allt är upplagt för att Ramos är den personen.

Det sista Madrid behöver just nu är att Ramos position i klubben skadas, eller att det till och med går så långt att han överväger att lämna på riktigt – även om jag tror det är ytterst långsökt.

Å andra sidan är ju Florentino Pérez som sällan tar in övrigas synpunkter utan gärna går sin väg när det gäller att hantera situationer.

M’bia personifierade el derbi Sevillano

av Adam Pinthorp

Förra säsongen slutade derbyt mellan Sevilla och Betis på Ramón Sánchez Pizjuan 5-1. Hade gästerna i de grönvita dräkterna läst på läxan till den här säsongen? Icke.

Återigen pressade Sevilla sönder Betis högt upp i plan och fick utdelning redan efter två minuter. Liksom i senaste derbyt på Sánchez Pizjuán blev det också avgörande för den fortsatta matchbilden.

Sevilla hade ork och energi att bibehålla sitt intensiva presspel, medan Betis blev allt mer avvaktande och lågmälda. Betis försökte spela sig ur, men de gånger man väl lyckades visste man inte var man skulle göra av bollen. Sevilla hade en klar och tydlig spelidé – och utförde den till hundra procent. Det blev återigen en kross (4-0) som i Sevilla-kreatsar redan är en klassiker.

M’bia personifierade matchen
Det var tjafsigt, småfult och extremt heta känslor såväl på planen som på läktarplats hela matchen. Och den som ute på den gröna mattan personifierade matchbilden allra bäst var Sevillas defensive mittfältare Stéphen M’bia.

För sitt Sevilla var han en jätte på mittfältet som både vann bollar och fördelade vidare. Men framför allt var han grinig, tjafsig och ett ständigt irritationsmoment för motståndarna. Han slängde sig lägg, provocerade både domaren och Betis-spelarna, och tog till vara på varje chans till tjuvnyp.

I Sevilla-derbyt är sådant tillåtet. Sådant hör till. Även om just filmningarna och efterslängarna togs till överdrift från M’bias sida var det hans som personifierade känslorna och händelserna allra bäst.

Reyes stod för årsbästa
Han var skadad de första månaderna på säsongen, och hade inför derbyt bara gjort ett par inhopp i ligaspelet. Men José Antonio Reyes vet mer än någon annan vad det betyder att spela ett Sevilla-derby, vilket gjorde Unai Emerys val av 30-åringen i startelvan till fullt motiverat.

Men det tog inte mer än knappt två minuter innan Reyes bevisade att han inte bara spelar på grund av sin rutin. Hans magnifika skarvning som friställde Carlos Bacca ledde inte bara fram till 1-0 utan var början på en stor Reyes-show.

Utöver Ivan Rakitic – som precis som alltid var en gigant på mittfältet – är det ingen offensiv spelare i Sevilla som varit helt gjuten i startelvan den här säsongen. Emery har velat fram och tillbaka mellan sina val av spelare, men känslan var att Reyes, när han skadade sig under försäsongen, skulle få tufft att konkurrera ut Jairo Samperio, Vitolo, Marko Marin och Diego Perotti. Det han visade upp i derbyt talade om raka motsatsen.

Reyes hade farten och finurligheten blandat med sin fina spelintelligens och rutin. En annan anledning att yttermittfältaren också fick förtroendet från start kan vara hans tidigare derbyinsatser mot Betis. Förra säsongen gjorde han två mål hemma på Ramón Sánchez Pizjuán mot de grönvita antagonisterna, och var liksom den här gången en av planens giganter.

Tyvärr har Reyes en vana att ofta dippa i alltför många matcher. I Sevilla har han höjt sig när det gällt som mest, men sjunkit ner till en alldeles för låg lägstanivå i vissa matcher.

Jag tror inte vi ska dra alltför stora slutsatser av Reyes helt strålande prestation mot Betis, men hans insats skapar sannerligen bara ännu mer tankar i huvudet hos Unai Emery, som nu har ytterligare en spelare av hög kvalité att välja på när det gäller de offensiva positionerna.

Men just nu är det förstås ingenting varken Emery eller Reyes tänker på. Just nu firar man bara att man är bäst i stan. Det är så det funkar.

Kategorier Real Betis, Sevilla

Ett derby som får övriga att framstå som skrattretande

av Adam Pinthorp

Derbyt i baskien mellan Athletic och Real Sociedad innehåller mycket prestige men kallas också för ”det vänliga derbyt” av en anledning.

Stadsderbyna mellan Barcelona och Espanyol, eller Valencia och Levante är skrattretande i jämförelse.

Det är möjligen huvudstadsderbyt mellan Real Madrid och Atlético, eller det galiciska hatmötet mellan Deportivo La Coruña och Celta Vigo som tål att nämnas i samma mening. Ändå är det ingenting.

Ska man se det mest passionerade, galna och i särklass mest prestigefyllda derbyt i Spanien är Sevilla staden att besöka. Staden som är uppdelad i en grönvit del, och en rödvit. Förr i tiden var skillnaderna mer tydliga än nu. Det finns fortfarande i väggarna, och i stora drag är det på precis samma sätt nu.Grönvitt mot rödvitt, arbetarklassen mot överklassen, Real Betis mot Sevilla.

Det är lätt att dra paralleller till Italien och Serie A. Nästan varje möte har sin unika historia och betyder mycket på sitt sätt. Men det finns en match som betyder mer än allt annat – Romderbyt mellan Roma och Lazio. Precis på samma sätt är det i Spanien.

– Var man slutar i tabellen spelar mindre roll om man inte slår Sevilla, säger Betis lagkapten Nacho Pérez.

Förra säsongen slutade Betis före Sevilla i tabellen, men på planen var det de sistnämnda som regerade. I matchen på Ramón Sánchez Pizjuán fick vi uppleva en av de största överkörningarna i derby Sevillanos historia. José Antonio Reyes gjorde 1-0 för Sevilla redan efter tolv sekunder – och det slutade till sist hela 5-1.

– Det var en av de bästa matcher jag någonsin varit med om, berättar Reyes.

Även i Betis hemmaborg Benito Villamarín var det Sevilla som tog tag i taktpinnen. Det sa pang tre gånger om tidigt i första halvlek, och gästerna hade en 3-0-ledning.

– Det var helt galet. Det kändes som allt gick med oss och ingenting kunde stoppa oss, minns Reyes.

Han hade fel. Kanske slappnade Sevilla av, kanske hade man fått slut på bränsle. För efter Dorlán Pabóns reducering strax före paus handlade sedan allt om Betis – och jakten på kvittering.

Efter en ny reducering var trycket enormt mot Sevillas mål, men tiden såg ut att springa ifrån Betis. Man skulle få en sista chans – en chans man också tog. Inbytte Nosa Igiebor skallade in 3-3 i absoluta slutskedet och Betis lyckades med det omöjliga.

– Den euforin och glädjen jag kände både inombords och från läktarplats tror jag aldrig jag kommer få uppleva igen. Det var helt otroligt, säger Nosa.

I kväll är det dags igen. Spaniens och ett av Europas hetaste stadsderbyn står runt knuten och det betyder i vanlig ordning att prestige inte är ett tillräckligt ord för att beskriva vikten av matchen.

Den här säsongen saknas profiler som Álvaro Negredo, Beñat Extebarria, Jesús Navas, Gary Medel och Dorlán Pabón. Men när gamla hjältar och syndabockar försvinner, är det fritt fram för nya att träda fram.

Hela staden Sevilla kokar, och i dag syns de uppdelade lägren tydligare än någonsin. I kväll kommer ett nytt kapitel i derbyhistorien att skrivas.

Citatkällor: ABC Sevilla & Marca.

Kategorier Real Betis, Sevilla

Summering av första tredjedelen – del I

av Adam Pinthorp

Tiden går fort, och vi är redan en dryg tredjedel in på säsongen. Därför tänkte jag summera vad som skett hittills.

Vi börjar nerifrån i tabellen.

20:e plats – Real Betis (9 poäng)

Säsongen hittills: Europa League-framgångarna är det som håller Betis säsong vid liv utan att klassas som ett totalmisslyckande. Men man har givetvis ett alldeles för bra lag för att ligga sist i tabellen. Ja, Betis ska överhuvudtaget inte ha någonting med bottenstriden att göra. Duon José Cañas och Beñat Extebarria har blivit svårare än väntat att ersätta på innermittfältet, men framför allt har Rubén Castro saknats enormt mycket i anfallet i och med sin skadefrånvaro. Dessutom har Pepe Mel haft svårt att hitta en kontinuerlig startelva att spela ihop.

Den mest lysande stjärnan: Javier Matilla hade först väldigt svårt att platsa i Betis, men efter en lyckad lånesejour i Murcia är nu den mittfältaren tillbaka och har verkligen levererat. Matilla har visat att potentialen man såg från Villarreal-tiden inte bara var en bluff.

Har underpresterat: Joán Verdú värvades för att bli lagets referenspunkt och självklare kreatör i offensiven. Ska vi vara ärliga har Salva Sevilla hittills gjort det betydligt bättre än Verdú i rollen som tia.

Har framtiden för sig: Álvaro Vadillo är den största talangen Betis har skakat fram sedan Joaquín Sánchez, och först den här säsongen har 94-modellen börjat utmana om en startplats på allvar.

Mitt tips inför fortsättningen: Betis har ingenting med bottenstriden att göra när vi närmar oss sluttampen av säsongen, men lär få svårt att upprepa fjolårets succé.

19:e plats – Osasuna (10 poäng)

Säsongen hittills: Inget lag har gjort färre mål – bara fyra lag har gjort fler. Det sammanfattar Osasunas säsong så här långt ganska bra. Egentligen är det ingenting, förutom försvarsspelet hemma mot Barcelona, och hela matchen borta mot Málaga, som sett riktigt bra ut. Man har redan tappat oroväckande många poäng hemma på El Sadar.

Den mest lysande stjärnan: Oriol Riera värvades från Alcorcón med en uppgift – göra mål. Hittills har han gjort fem, hälften av Osasunas samtliga fullträffar.

Har underpresterat: Man har väntat länge på att Álvaro Cejudo skall kliva fram och ta mer ansvar, något han hittills inte gjort.

Har framtiden för sig: 16-årige José García gjorde debut i senaste ligaomgången och är klubbens mest talangfulle mittfältare på väldigt länge.

Mitt tips inför fortsättningen: Osasuna kommer få jobba hårt för att hålla sig kvar och tar man inte fler poäng på hemmaplan ryker man.

18:e plats – Rayo Vallecano (12 poäng)

Säsongen hittills: Rayo både släppt in alldeles många mål (hela 30 stycken, mest av alla i ligan) och dessutom producerat för snålt framåt. Däremot finns intentionerna, och det är snarare effektiviteten som saknats än chanserna.

Den mest lysande stjärnan: Roberto Trashorras är en av de som slår flest passningar i hela ligan och betyder A och O för Rayo.

Har underpresterat: Det var upplagt för att Lass Bangoura skulle få sitt stora genombrott den här säsongen, men trots elva matcher har den vindsnabbe yttern inte lyckats stå för en enda poäng. Kan betydligt bättre.

Har framtiden för sig: Atlético-lånet Saúl Ñíguez, 18, är en av de mest spännande centrala mittfältarna i ligan för tillfället. Tuff, spelsäker och flexibel.

Mitt tips inför fortsättningen: Paco Jémez får bättre och bättre ordning på sitt Rayo – trots att han måste bygga om på nytt varje säsong. En förstärkning till defensiven hade varit att föredra, men lyckas man bli mer effektiva kommer Rayo fixa kontraktet ändå.

17:e plats – Almería (12 poäng)

Säsongen hittills: Inledde säsongen väldigt bra spelmässigt, men fick inga resultat med sig. Sedan vände allt på Mestalla med en 2-1-seger mot Valencia, och därefter har Almería klättrat från jumboplatsen över strecket.

Den mest lysande stjärnan: Den före detta Barcelona-talangen Rodrí har efter flera halvdana utlåningar verkligen hittat rätt i Almería. Anfallaren har hittills stått för sex av lagets 15 mål och varit inblandad i väldigt mycket.

Har underpresterat: Óscar Díaz har visserligen mestadels fått förlita sig på inhopp, men har under sina hittills nio spelade matcher inte gjort särskilt stora avtryck.

Har framtiden för sig: Liverpool-talangen Suso, 19, har varit fullkomligt briljant och om ingenting går snett kommer han blomma ut till en riktig stjärna. Lär inte spela kvar i Almería nästa säsong.

Mitt tips inför fortsättningen: Det såg otroligt mörkt ut när man förlorade hemma mot Rayo, men på ett mirakulöst sätt har Francisco Rodríguez nu lyckats skrapa ihop tre segrar. Spelmässigt har det sett bra ut för Almería och fortsätter man så kommer man hålla sig över nedflyttningsstrecket.

16:e plats – Celta Vigo (12 poäng)

Säsongen hittills: Ett av lagen jag tippade som en potentiell uppstickare. Hittills har man inte levt upp till förväntningarna – men ändå visat tendenser på att kvalitén finns.

Den mest lysande stjärnan: Álex López har verkligen hittat rätt under Luis Enriques ledning och blommat ut till en nyckelspelare.

Har underpresterat: Ingen förtjänar att hängas ut fullständigt, men Michael Krohn-Dehli har inte riktigt kommit upp i den nivå han höll förra säsongen.

Har framtiden för sig: 17-årige Santi Mina är en fantastisk talang som kan spela både centralt och på kanten i anfallet. Redan gjort tio matcher under säsongen.

Mitt tips inför fortsättningen: Celta Vigo kommer lyfta från bottenträsket och ta en mer stabil plats i mitten av tabellen.

Rubén Castros skadefrånvaro har fått Betis att sjunka

av Adam Pinthorp

Rubén Castros skadefrånvaro har fått Betis att sjunka
Det råder inga tvivel om vilka två som var Real Betis ledande spelare förra säsongen. Beñat Extebarria styrde tempot på mittfältet och var alltid ett gigantiskt hot på fasta situationer, medan Rubén Castro var anfallsspelaren som ofta stod för det lilla sista i straffområdet.

Trots framgångarna förra säsongen där laget slutade på Europa League-plats lämnade Beñat för hemklubben Athletic Club. Betis rustade upp rejält och värvade mest av alla La Liga-klubbar under sommaren – men ingen lika profilstark spelare som den forne mittfältsmotorn. Ett gigantiskt ansvar skulle i offensiven därmed läggas på Rubén Castro. Problemet så här långt? Anfallaren har varit skadad, och hittills bara spelat 22 minuter.

Rubén Castros skadefrånvaro är förstås inte den enda anledningen till Betis hittills väldigt miserabla säsong, men man har sett tydligt hur mycket spanjoren betyder både för målproduktionen och lagets spel. Med Jorge Molina har man en mer statisk anfallstyp, och nyförvärven Chuli och Braian Rodríguez har definitivt inte tagit vara på sina chanser hittills.

Utöver det har Pepe Mel hittills haft väldigt svårt att hitta en startelva som fungerar. Och det klart, med flera nyförvärv i varje lagdel där ingen sticker ut mer än någon annan är det väldigt svårt att veta vilket som är det bästa laget. Det centrala mittfältet är mest signifikativt för Mels problem. Xavi Torres, Javier Matilla, Nosa Igiebor och Lolo Reyes slåss om samma positioner på det centrala innermittfältet. Även om Matilla spelat mest i ligan och verkar komma upp i den potentialen man såg i honom under Villarreal-tiden, finns ingen självklar duo. Detsamma gäller positioner som central offensiv mittfältare, där Joan Verdú än så länge inte hittat helt rätt, utan snarare Salva Sevilla varit den som imponerat mest.

Huvudet på spiken för Pepe Mel och Real Betis krissituation var gårdagens 3-2-förlust borta mot Málaga – som gör att man fortsatt är under nedflyttningsstrecket. Två gånger om hämtade de grönvita i kapp underläge, men föll ändå på målsnöret då ynglingen Samu Sánchez hoppade in och tryckte in 3-2 på tilläggstid för Málaga.

Den stora snackisen från matchen annars är givetvis Damien Perquis huvudskada efter att ha skallat ihop med Fabrice Olinga. Betis-försvararen blev liggande medvetslös på marken och fick hämtas med ambulans, och klubben har själv gått ut och meddelat att det rör sig om en kraftig hjärnskakning och dubbla käkfrakturer. Förhoppningsvis kommer polacken tillbaks till spel inom en snar framtid.

Atlético städande undan Athletic som ingenting
Känslan var att det kunde bli en lurig match på förhand för Atlético Madrid när Athletic Club kom på besök till huvudstaden igår. Men trots att Atlético har många matcher i benen och att en viktig Champions League-match väntar mot Austria Wien i veckan städade man undan lejonen från Bilbao som ingenting.

Efter 20 lugna minuter utan stora chanser lade Atlético i både en och två växlar till och sprang ifrån till en 2-0-ledning före paus. I andra halvlek, som var sömnig, var Athletic egentligen aldrig nära att ens skapa nerv i matchen. Atlético säkrade upp defensivt och spelade av matchen i lugnt tempo.

Jag skulle vilja säga att detta var en av Atléticos bästa matcher den här säsongen. Man har offensivt både spelat bättre och gjort fler mål, men nu mötte man ett väldigt bra lag, men fick Athletic att se om som ett juniorlag. Att dessutom vara så spelmässigt överlägsna utan Arda Turan, som dras med skadeproblem, får segern att väga ännu tyngre. Där kan förstås Koke ta åt sig mest av äran, då han axlat rollen som kreatör på ett utomordentligt sätt hela säsongen. 21-åringen har nu gjort hela åtta assist den här säsongen. När dessutom anfallsduon Diego Costa och David Villa fortsätter att producera mål råder maximal harmoni i Atlético för tillfället.

Hur mycket tid får Miroslav Djukic?

av Adam Pinthorp

Det var många lag som hade mycket att bevisa och var i stort poängbehov under söndagen. Några besvarade förväntningarna – några raka motsatsen. Här kommer tankar och analyser från söndagens två sena matcher.

Har Málagas hittat sin målskytt?
Málaga har länge saknat en pålitlig målskytt. När man nådde fjärdeplatsen i La Liga säsongen 2011/12 var Salomon Rondón lagets bäste målskytt med elva mål. Ifjol gjorde Isco från sin offensiva mittfältsposition flest ligamål för klubben, nio stycken. Även om detta handlar om de två mest framgångsrika säsongerna i klubbens historia, går det inte komma ifrån det faktum att man saknat en etablerat och pålitlig målskytt. Det problemet kan vara löst nu.

Det är i alla fall känslan man får efter söndagens match hemma mot Rayo Vallecano. Fiorentina-lånet Mounir El Hamadaoui, som tidigare bland annat gjort succé holländska ligan med såväl AZ som Ajax, gjorde sin första start för klubben – och som han tog chansen. Den marockanske anfallaren nöjde sig inte med ett eller två mål, utan slog till med ett hattrick. Därtill assisterade han också till ett mål när Málaga spelade alla sina kort rätt och vann övertygande med hela 5-0.

El Hamadaoui visade spelintelligens och en rörlighet som har saknats i Málaga. Det är tidigt att redan sätta en stämpel, men insatsen gav verkligen mersmak och höjde förhoppningarna inför framtiden. Om El Hamadaoui är den anfallaren Málaga länge sökt efter kommer man få betydligt fler mål ”gratis” än tidigare säsonger.

Matchen i övrigt då? Ja, för Rayos del var det inte mycket som stämde. Precis som mot Atlético Madrid på Vicente Calderón för ett par omgångar gick man ut med en hög backlinje, något som återigen straffade sig rejält. Málaga visade däremot väldigt mycket kvalité och trots spelarflykten i somras verkar Bernd Schuster ha fått ihop laget snabbt. Francisco Portillo, Pedro Morales och Eliseu bildade en giftig offensiv trio på mittfältet och kan ge publiken på La Rosaleda mycket att glädjas åt under säsongen.

Får Djukic mer tid än Pellegrino?
Säger man att Valencia inlett säsongen dåligt vore en komplimang för klubben. Kraven var betydligt högre på Miroslav Djukic inför säsongen och tre poäng på fyra omgångar är definitivt inget godkänt facit för den förre Valencia-spelaren.

Lagets hittills enda seger kom i premiären hemma mot Málaga. Men faktum är att man inte ens då övertygade spelmässigt, och hade liksom i övriga matcher svårt att skapa målchanser. Då räddades man av ett misstag från Willy Caballero som Ricardo Costa utnyttjade. Men mot Espanyol, Barcelona och nu senast Real Betis har man inte fått några gratischanser.

Det är mycket som inte har stämt för Los Ché. Presspelet, som var något Miroslav Djukic pratade om väldigt mycket när han anställdes, har inte alls fungerat. Inte heller passningsspelet har hållit en tillräckligt hög nivå och ofta har det slarvats på det centrala mittfältet – vilket motståndarna inte varit sena med att utnyttja.

Men detta är bara några grejer som Djukic måste få ordning på, och det illa kvickt. Mauricio Pellegrino fick bara 14 omgångar på sig ifjol. Då låg Valencia på en tolfte plats i ligan. Hur lång tid för Miroslav Djukic på sig att vända den negativa trenden? Hur länge står ledningen ut med uteblivna resultat, och hur lång tid har man råd att låta gå innan det måste hända något?

Läget är långt ifrån optimalt i Valencia-lägret, och efter 1-3-förlusten mot Betis har man än mer att fundera på.

Salva fyllde Verdús lucka mer än väl
Från att inte ha spelat en enda minut i ligaspelet den här säsongen fick Salva Sevilla chansen axla nummer tio-rollen för Betis i Joan Verdús frånvaro. En chans han minst sagt tog vara på. Först assisterade Salva till Jorge Molinas tidiga 1-0-mål, innan han själv skulle hitta nätmaskorna både en och två gånger innan matchens slut.

Salva Sevilla personifierade Betis insats mot Valencia. Med sitt presspel, sin kreativitet och effektivitet ledde han de grönvita till 3-1-seger på ett imponerande sätt. Efter bra insatser i Europa League-kvalet följt av den här insatsen har jag svårt att se Pepe Mel motivera att lämna Salva utanför laget fortsättningsvis. Han lär åtminstone inte få stå över tre raka ligamatcher igen.

Sommarens 20 bästa övergångar i La Liga

av Adam Pinthorp

Radamel Falcao, Mesut Özil, Roberto Soldado & Álvaro Negredo är några som har lämnat ligan. Men Beñat Extebarria, Giovani dos Santos & Isco är några som har valt att fortsätta sina respektive karriärer i Spanien – samtidigt som ligan har kryddats till med namn som Gareth Bale, Neymar & Kevin Gameiro.

Då pengarna tagit överhand fullständigt inom fotbollen har jag i år valt att slopa en mer traditionell lista. Varför? Det är helt enkelt oerhört svårbedömt och jag känner att jag sparar väldigt mycket tid och kraft på att istället bara välja ut de 20 enligt mig bästa övergångarna. För att ge ett exempel: Real Betis har värvat Cedrick Mabwati för en ynka euro, medan Real Madrid pungat upp närmare en miljard för Gareth Bale. Och det råder förstås inga tvivel om att den sistnämnde är en bättre fotbollsspelare – men sitt till priset har förstås Cedrick alla möjligheter att bli ett bättre köp.

Jag har bedömt utefter den köpande klubbens behov, prislappen och framför allt spelarens kvalitéer.

Jonathan Viera (Rayo Vallecano)
Offensiv mittfältare, 23 år, från Valencia på lån.
Trots en briljant försäsong med två mål i 4-0-matchen mot Inter som höjdpunkt valde Valencia att låna ut Jonathan Viera. Spanjoren väntar fortfarande på sitt stora genombrott i La Liga, och fick förra säsongen på tok för lite chanser att bevisa sina kvalitéer. Nu välkomnas han med öppna armar av Rayo som mycket väl kan ha gjort en av sommarens bästa övergångar. Viera är precis den kreatör som behövs i Madrid-klubben.

Dani Carvajal (Real Madrid)
Högerback, 21 år, från Bayer Leverkusen för €6 miljoner.
Ingen blev väl särskilt förvånad när Real Madrid offentliggjorde övergången av Dani Carvajal tidigt i somras. Högerbacken som tidigare tillhört den spanska huvudstadsklubbens ungdomssektion gjorde en fullkomligt strålande säsong i Bundesliga och blev snabbt en publikfavorit hos Bayer Leverkusen. I Carvajal får Madrid det alternativ till Álvaro Arbeloa som man länge letat efter och jag hade inte blivit överraskad om den unge ytterbacken tar en startplats redan den här säsongen.

Cedrick Mabwati (Real Betis)
Yttermittfältare, 21 år, från Numancia för €1
För er som är noggranna och tror att jag bara har glömt att lägga till ”miljoner” efter övergångssumman så är svaret nej. Den vindsnabbe yttermittfältaren Cedrick Mabwati gick till Real Betis från Numancia för en peng man inte ens hade fått ett tuggimmipaket för i Sverige. Kommer bli en stor tillgång på flanken och erbjuder en speed som ingen annan har i truppen.

Rafael ”Rafinha” Alcântara (Celta Vigo)
Central mittfältare, 20 år, från Barcelona på lån
Den yngre broderns Alcântara som genom åren alltid ansetts som den största talangen. Flyttades enligt kontraktet upp permanent till Barcelonas A-lag inför säsongen men på det redan tätbefolkade mittfältet togs beslutet att låna ut honom till Celta Vigo. Rafinha har två fantastiska säsonger i Segundan i ryggen och återförenas nu med före detta Barcelona B-tränaren Luis Enrique i Celta. Kan ge laget en extra dimension i passningsspelet.

Asier Illarramendi (Real Madrid)
Central mittfältare, 23 år, från Real Sociedad för €39 miljoner
En av sommarens stora följetonger som till slut ebbade ut i en övergång. Asier Illarramendi var en nyckelspelare i det Real Sociedad som tog Champions League-plats i ligaspelet förra säsongen, och var dessutom med och vann U21-EM för Spanien i somras. Lär få det tufft att platsa även om han håller enormt hög kvalité, men är lika mycket en värvning för nuet som för framtiden.

Joshua Guilavogui (Atlético de Madrid)
Defensiv mittfältare, 22 år, från Saint-Étienne för €10 miljoner
Diego Simeone eftersökte en defensiv mittfältare hela sommaren, men först sista transferdagen gjorde man helt klart med Joshua Guilavogui från Saint-Étienne. En relativt nybliven fransk landslagsman som gjort det fantastiskt bra i Ligue 1 och hade ett helt gäng klubbar efter sig. Kommer erbjuda ett bättre passningsspel på Atléticos defensiva mittfält och lär direkt utmana Mario Suárez om startplatsen.

Kevin Gameiro (Sevilla)
Anfallare, 26 år, från Paris Saint-Germain för €10 miljoner
Har varit eftertraktad av Valencia under tre somrar i följd, men valde nu istället Sevilla och kommer där bli en direkt ersättare till Álvaro Negredo. Hittade nätet ofta i PSG men bakom Zlatan Ibrahimovic och mångmiljontillskottet Edinson Cavani kände nog Kevin Gameiro att det var läge att röra på sig. Kommer få stort förtroende i Sevilla även om konkurrensen är stor på anfallspositionen.

Haris Seferovic (Real Sociedad)
Anfallare, 21 år, från Fiorentina för €2,5 miljoner
Stor framtidsanfallare som inte riktigt fick chansen i Fiorentina. Kommer nu för att kampera med Imanol Agirretxe om startplatsen längst fram i planen för Real Sociedad. Har bra bollbehandling och tillslag, och erbjuder något nytt i anfallsspelet. Väldigt nyttig förstärkning om La Real ska klara sig på flera fronter under säsongen.

Suso (Almería)
Offensiv mittfältare, 19 år, från Liverpool på lån
Gjorde 14 matcher i Premier League för Liverpool förra säsongen men fick mestadels speltid under hösten. Nu lånas han ut till Almería och få mycket speltid för att utvecklas i rätt takt. Besitter ett bra spelsinne och är svårstoppad när han kommer med fart. Kommer erbjuda La Liga-nykomlingen finess och finurlighet i offensiven.

Marko Marin (Sevilla)
Yttermittfältare, 24 år, från Chelsea på lån
Fick inte alls något förtroende i Chelsea under förra säsongen och lånas nu in av Sevilla i hopp om att kunna ersätta Jesús Navas. Var stundtals helt magisk i Werder Bremen och lär definitivt få en nytändning då VM står runt hörnet nästa sommar. Kommer bli en trevlig bekantskap på Sánchez Pizjuán under säsongen.

Beñat Extebarria (Athletic Club)
Central mittfältare, 26 år, från Real Betis för €8 miljoner
Var med och ledde Betis tillbaks till La Liga 2010/11, och har därefter utvecklats till en av ligans bästa mittfältare. Besitter en magisk högerfot som inbringar många poäng, framför allt på fasta situationer. Återvänder nu till Athletic Club, där han tidigare spenderat elva år av sin karriär. Hade intresse från många storklubbar i Europa.

Isco (Real Madrid)
Offensiv mittfältare, 21 år, från Málaga för €30 miljoner
Fick sitt definitiva genombrott i Málaga förra säsongen, men har länge ansetts vara en av Spaniens största talanger. Den så tekniske och spelskicklige mittfältaren tar nu steget till Real Madrid där han direkt kommer utmana om en plats i startelvan. Har potential att bli en av de riktigt, riktigt stora.

Joan Verdú (Real Betis)
Offensiv mittfältare, 30 år, från Espanyol gratis
Har dirigerat och styrt anfallsspelet i Espanyol de senaste fyra säsongerna och gjorde ifjol kanske sin bästa säsong någonsin då han mäktade med hela nio mål i ligaspslet, hans bästa målnotering i karriären. Sedan Beñat försvunnit kommer Joan Verdú bli en självklar referenspunkt i offensiven och mycket kommer gå genom den nu 30-årige spanjoren.

Charles (Celta Vigo)
Anfallare, 29 år, från Almería för €1 miljon
Smällde in hela 27 mål för Almería i Segundan förra säsongen, och värvas nu in för att ersätta Iago Aspas som flyttat till Liverpool. Är mer av en renodlad anfallare än Aspas, vilket kan vara positivt för Celta då det är en spelartyp man har saknat i flera år. För priset på en miljon euro kan Charles bli ett kap.

Dorlan Pabón (Valencia)
Anfallare, 25 år, från Monterrey för €7,5 miljoner
Den stora anfallsvärvningen sedan Roberto Soldado såldes för €30 miljoner till Tottenham. Gjorde en helt magisk vår i Real Betis och var en av de stora anledningarna att klubben nådde Europa Leauge-plats. Han såldes till Monterrey tidigt i somras men hann bara spendera ett par månader i den mexikanska storklubben innan Valencia kom och knackade på dörren. Dorlan Pabón har en stor fördel i att kunna användas såväl centralt som på kanten och lär därför bli otroligt nyttig för Valencia. Ger också laget en dimension med sitt fruktade skott.

Gareth Bale (Real Madrid)
Offensiv mittfältare, 24 år, från Tottenham för €100 miljoner
Sommarens längsta följetong fick till sist ett slut. Prismässigt är det förstås häpnadsväckande summor, men det råder förstås inga tvivel om Gareth Bales kunskaper på fotbollsplanen. Var förra säsongens bäste spelare i Premier League och den klart mest lysande stjärnan i Tottenham. I La Liga och Real Madrid kommer han få större konkurrens och frågan är hur han fungerar tillsammans med Cristiano Ronaldo i praktiken.

Piti (Granada)
Släpande anfallare, 32 år, från Rayo Vallecano gratis
En av ligans absolut bästa spelare förra säsongen som gjorde hela 18 mål från sin position som släpande anfallare. Lämnar nu gratis för Granada som framför allt hade problematik med målproduktionen förra säsongen, ett problem som Piti definitivt är tilltänkt att bidra till att lösa. Börjar bli till åren men har bara blivit bättre och bättre de senaste säsongerna.

Neymar JR (Barcelona)
Ytteranfallare, 21 år, från Santos för €57 miljoner
Frågan är om någon spelare varit så uppmärksammad och välkänd som Neymar utan att ens sätta sin fot i den europeiska fotbollen (möjligen bortsett från Pelé). Jag tror inte det. Barcelona vann kampen om den talangfulle brassen som kommer för att erbjuda någon nytt i Barcelonas anfallsspel. Har oändlig potential och visade i Confederations Cup att han håller mot motstånd i världsklass.

Giovani dos Santos (Villarreal)
Släpande anfallare, 24 år, från Mallorca för €6 miljoner
Efter flytten till Tottenham har Giovani dos Santos karriär stagnerat. Men i Mallorca förra säsongen började mexikanaren hitta rätt igen och avslutade våren väldigt starkt. Flyttar nu vidare till Villarreal där han har förväntningar och förhoppningar på sig att vara den fulländade ersättaren till Guiseppe Rossi. Kan bli ett av säsongens stora utropstecken.

David Villa (Atlético de Madrid)
Anfallare, 31 år, från Barcelona för €5,1 miljoner
Radamel Falcaos ersättare som kommer för ett reapris sett till hur fotbollen har utvecklats och vilka priser som klubbarna lägger på spelare. Kommer vara motiverad till tusen för att få en plats i den spanska VM-truppen och känns på förhand som klippt och skuren för Atléticos kontringsfotboll. Lär dessutom få spela i sin favoritroll som klassisk nia.

Är det någon spelare ni saknar? Vilken övergång tror ni blir sommarens bästa?

Sida 2 av 5
  • Tjänstgörande sportredaktör: Martin Björkman
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB