Arkiv för kategori Real Betis

- Sida 3 av 5

Ny säsong – samme Diego Costa

av Adam Pinthorp

Isco stor matchvinnare utan att imponera
Helgens kanske mest intensiva match var onekligen den mellan Real Madrid och Real Betis. De grönvita gästerna från Sevilla chockade Madrid inledningsvis och anföll med både fart och kraft. Framför allt imponerade den vindsnabbe yttern Cedrick Mabwati och Nosa Igiebor på det centrala mittfältet. Sin vana trogen gjorde även Jorge Molina mål mot Real Madrid – men efter chanser åt båda håll var det sedan helt utjämnat genom Karim Benzema. Den gången stod Isco för framspelningen.

Och han skulle få mer att säga till om i matchen, Real Madrids nye lille tekniker. Men han gjorde överlag ingen jättematch, Isco. Långt ifrån. Han hade uppenbara problem att komma loss och få de ytor han vill ha. Men som sagt – han skulle få mer att säga till om. Med bara ett par minuter kvar knoppade han nämligen in segermålet på ett alldeles briljant sätt, och blev därmed stor matchvinnare med ett mål och en assist. Och för att vara första officiella framträdandet får ändå Isco klart godkänt. Fotboll handlar ju om att göra mål, att vinna matcher. Det såg Isco till att Real Madrid gjorde.

Något annat som var ytterst anmärkningsvärt från matchen var att Madrids nygamle högerback Dani Carvajal hade stora problem, dels med Cedric som kom förbi gång efter annan, men även i positionsspelet där han inte riktigt hängde med. Offensivt råder det absolut inga tvivel om att Carvajal håller en högre nivå än Álvaro Arbeloa, men ynglingen måste bli mer solid i defensiven om han ska få behålla sin plats i startelvan.

Ny säsong – samme Diego Costa
Duktig fotbollsspelare, gnällig, ett hatobjekt för motståndarlaget och målskytt i Copa del Rey-finalen. Ringer det några klockor? Just precis, det är Diego Costa jag pratar om. Det må vara en ny säsong, men Atlético Madrids energiske och provokative brasse förblir likadan. Det bevisade han om inte annat direkt när Atlético tog sin an Sevilla i söndagens stormatch. Sin vana trogen retade han upp motståndarna på löpande band, och framkallade inte mindre än tre gula kort. Dessutom ledde han sitt lag till tre poäng i form av två helt avgörande mål. Än så länge ser Atlético ut att klara sig utan Radamel Falcao.

En annan som imponerade mot Sevilla var inhopparen tillika supertalangen Óliver Torres. 94-modellen kom in med en halvtimme kvar istället för Arda Turan, som inte hade sin bästa dag på jobbet, och förändrade matchbilden till Atléticos favör. Med sin eminenta bollbehandling och sitt fina spelsinne erbjöd han en ny dimension i passningsspelet varpå Atlético successivt tog över bollinnehavet allt mer, och i slutändan också kunde avgöra matchen.

Förutsättningarna för en fantastisk säsong

av Adam Pinthorp

Från att räkna ner månader till veckor, veckor till dagar, så kan vi nu börja räkna ner timmar och minuter. I detta skede är ligastarten bara några timmar bort och därefter har vi 38 förväntansfulla och intensiva omgångar framför oss. Och visst är det här kanske den härligaste perioden på hela säsongen? När alla lag står på noll – alla lag är lika, fyllda av egna förhoppningar och förväntningar. Vem tar hem titeln i år? Vem blir säsongens utropstecken á la fjolårets Real Sociedad? Vilket lag överraskar negativt och slåss i botten trots bättre förutsättningar? I dagläget kan vi bara gissa, spekulera, eller rent av chansa.

Senast igår ställdes jag mot väggen och blev tillfrågad ”hur känns det att La Liga återigen tappar så många stjärnor?”. Personen i fråga syftade förstås på den handfull dos av stjärnanfallare som har försvunnit från ligan. Radamel Falcao har lämnat Atlético Madrid för storsatsande Monaco, Roberto Soldado har bytt den vita Valencia-tröjan mot den vita Tottenham-tröjan, Álvaro Negredo har tagit klivet från Sevilla till Manchester City och Gonzalo Higuaín har bytt Real Madrid mot Napoli.

Och visst svider det för oss La Liga-fantaster att inte kunna se alla dessa fantastiska fotbollsspelare i den spanska ligafotbollen kommande säsong. Å andra sidan har det hänt förut. Atlético Madrid verkar onekligen sitta inne på mallen att hitta duktiga anfallare när stjärnor har försvunnit. Att spelare som Fernando Torres, Diego Forlán, Sergio Agüero och senast Radamel Falcao spelat i klubben säger det mesta. Nu har man fått in David Villa som en direkt ersättare till Falcao, och ska historien upprepa sig kommer även ”el Guaje” göra bra ifrån sig i Madrid-klubben.

Utöver Villa har de andra klubbarna inte ersatt sina stjärnanfallare med lika tunga namn – även om Valencia fortfarande är på jakt efter en anfallare. Men det brukar, om vi fortsätter på det historiska spåret, inte vara några problem. Det är i andra ligor de riktigt stora pengarna finns. I Spanien finns däremot talangfabrikerna. Att Falcao, Soldado & Higuaín lämnar öppnar större möjligheter för spelare som Léo Baptistão (Atlético), Paco Alcácer (Valencia) och Álvaro Morata (Real Madrid). Om ett år kanske jag sitter här och snickrar på en liknande text, och vem vet vilka som är de stora stjärnorna då?

Eftersom det brukar kunna hända en hel del de sista veckorna av transferfönstret väljer jag att vara lite feg när det gäller tippning av säsongens tabell. Därför tänkte jag dela in alla lag i olika fack, var jag tror de kommer placera sig under säsongen.

Lagen som slåss om titeln: Real Madrid och Barcelona

Atlético Madrid hängde med längre än förväntat förra säsongen, men blev till slut omsprungna av stadsrivalen Real Madrid som knep andraplatsen bakom Barcelona. Och är det något lag som ska hänga med gigantduon i toppen, så är min självklara gissning att det är Atlético Madrid. Diego Simeones manskap känns stabila och har sin stomme kvar sen förra säsongen. Men att utmana om ligatiteln? Nej, där står det mellan Real Madrid och Barcelona, och jag tror det kommer bli ett långt guldrace den här säsongen.

***

Lagen som slåss om Europa-platser: Atlético Madrid, Valencia, Real Sociedad, Sevilla, Athletic Club, Real Betis & Villarreal

Jag tror att i första hand sju lag kommer kämpa bakom giganterna i toppen om de åtråvärda Europa-platserna. Atlético behöver ingen närmare presentation och är favoriter att knipa tredjeplatsen. Valencia kommer sakna Roberto Soldado om ingen etablerad målskytt värvas in, men man har fortfarande ett på pappret bra lag och har många unga spelare som står på kanten för att blomma ut på allvar. Inte minst Juan Bernat och Jonathan Viera som kan bli två riktiga utropstecken under säsongen. Real Sociedad har visserligen tappat Asier Illarramendi men i unge Rubén Pardo och nyförvärvet Esteban Granero finns ändå gott om ersättare. Framåt ser det riktigt bra ut för La Real, som däremot saknar bredd bakåt.

Ett lag som inte saknar bredd är Real Betis, som värvat för fullt under sommaren och har ett riktigt spännande lag på gång. Athletic är kanske den klubb som tillsammans med Barcelona & Real Madrid av de förmodade topplagen som på pappret ser bättre ut än i fjol. Beñat är en klassvärvning och nye anfallaren Kike Sola ger Aritz Aduriz konkurrens i anfallet.

Sevilla har underpresterat sett till lagmaterialet de senaste säsongerna, och har nu ruskat om rejält i truppen. Gammalt och rutinerat har bytts ut mot nytt och ungt. Jag tror effekten kommer bli positiv.

Slutligen finns även nykomlingen Villarreal, som jag tror redan nu kana återta en plats på övre halvan och vara med och utmana om en Europa-plats. Med fantastiska spelare som Giovani dos Santos, Mateo Musacchio & Bruno Soriano förfogar Marcelino över en riktigt stark trupp och får man bara igång en målskytt ser det riktigt lovande ut.

***

Lagen som slåss i mitten: Málaga, Celta Vigo, Granada, Espanyol, Getafe & Elche

Málaga har tappat alla sina storstjärnor förutom Willy Caballero, men Bernd Schuster har ändå en relativt stark trupp att jobba med. Ett lag med etablerade spelare som Roque Santa Cruz, Eliseu och Weligton bör inte ha någonting med en bottenstrid att göra. Ett lag som i fjol hade det kämpigt och klarade sig kvar med ett nödrop var Celta Vigo. Nu har man dock ett starkare lag än på länge och med karismatiske Luis Enrique på tränarbänken kan det leda till en mer stabil placering den här säsongen.

Granada har också värvat otroligt smart och ser alldeles för starka ut för att ha med bottenträsket att göra. Espanyol och Getafe är redan tillräckligt etablerade och Elche har liksom Granada och Celta förstärkt sin trupp avsevärt. Dessutom imponerade man väldigt mycket när man lekte hem Segundan förra säsongen.

***

Lagen som slåss i botten: Almería, Osasuna, Levante, Valladolid & Rayo Vallecano

Almería har i stora delar samma lag som förra säsongen men har blivit av med stjärnan Charles (lämnat för Celta Vigo). Nej, det kommer bli en tuff säsong för andalusierna. Likaså gissar jag att det blir för Osasuna, Levante, Valladolid och Rayo. Samtliga har helt enkelt för dåliga trupper och även om något lag säkerligen lär överraska positivt är min gissning att dessa kommer få kämpa ända in i det sista om förnyat La Liga-kontrakt.

Slutligen måste jag tillägga att jag snarare går runt med känslan ”det kunde varit värre” när det gäller spelarflykten. Det är många spelare, framför allt anfallare, som har lämnat ligan för nya äventyr. Men det är lika många stjärnspelare som hade attraktiva bud från andra ligor – men istället valde att fortsätta karriären i Spanien och La Liga. Isco, Piti och Beñat är tre praktexemplar på detta. Kryddat med lite nytillskott och den talangfabrik som finns i Spanien är jag övertygad om att vi har en alldeles strålande säsong framför oss.

Vad tror ni – hur slutar ligan? Vem tar hem titeln? Vilka når Europa? Vilka åker ur?

Inför säsongen: Betis

av Adam Pinthorp

Förändringar:
Här har det hänt mycket. Betis har varit ytterst aktiva på transfermarknaden och värvat ett dussin nya spelare för att komplettera och bredda truppen. Namnet som sticker ut mest är förstås den förre Espanyol-stjärnan Joan Verdú, som kommer på fri transfer och kan bli ett fynd. Några andra som sett väldigt spännande ut på försäsongen och kan bli utropstecken under säsongen är anfallaren Chuli från Alcorcón och högerspringaren Juanfran från Real Madrid Castilla. Däremot har man tappat två av fjolårssäsongens bästa spelare, José Cañas (Swansea) och Beñat (Athletic), som blir svåra att ersätta på innermittfältet.

Förutsättningar:
Real Betis har en större och konkurrenskraftigare trupp än på väldigt länge, och det är mycket som känns öppet inför säsongen. Men även om man breddat truppen rejält gäller det för Pepe Mel att få ihop gruppen. Dessutom blir Cañas och Beñat svåra att ersätta på mittfältet. Klarar man av det på ett bra sätt har Betis alla möjligheter att återigen slåss om Europa-platser. Offensivt ser det ruskigt starkt ut.

Tänkbar startelva:

(4-2-3-1)

Guillermo Sara

Chica
Paulão
Antonio Amaya
Nacho

Javier Matilla
Lorenzo Reyes

Juanfran
Joan Verdú
Álvaro Vadillo

Rubén Castro

Rimlig målsättning:
Med en bredare trupp än på oerhört länge och ett anfall som ser väldigt starkt ut på pappret har förstås Betis som målsättning att upprepa fjolårets sjundeplacering i ligan. En Europa-plats känns som ett klart rimligt mål för Betis även om känslan är att många lag kommer blanda sig i striden om placeringar på den övre halvan.

Kategorier Real Betis

Stjärnor försvinner – talanger pumpas fram

av Adam Pinthorp

De övriga toppligorna i Europa må kunna locka med stora summor pengar, och trots att profiler som Radamel Falcao, Jesus Navas och Iago Aspas har lämnat för utlandet är jag inte alls orolig för framtiden. Det finns ju trots allt få andra ligor som ständigt pumpar fram nya talanger och stjärnor. När dessutom spelare som Beñat Extebarria, Piti, Léo Baptistão och Joan Verdú väljer att byta klubbar, men ändå gör det inom Spaniens gränser får det gälla som ett kvitto att det fortfarande finns lite ekonomiska muskler i de spanska klubbarna.

Det faktum att La Liga hela tiden får fram nya talanger gör mig inte ens en gnutta orolig för framtiden oavsett hur många stjärnspelare som redan har och de som kommer lämna Spanien för nya utmaningar. Det har ju trots allt varit ständigt förekommande de senaste åren att stjärnor försvinner från ligan – samtidigt som nya talanger pumpas fram och slutligen växer ut till stora spelare. Därför tänkte jag göra en snabb genomgång med några spelare jag tror kan bli utropstecken till nästa säsong.

Óliver Torres (Atlético Madrid)
Född 1994, offensiv mittfältare
Atléticos egna juvel har vi redan fått en skymt av med hans åtta inhopp under den gångna säsongen. Till nästa säsong lär dock speltiden bli mer, då han är en spelare Diego Simeone både tror och litar på väldigt mycket. Med sitt utomordentligt spelsinne och sin oerhörda bollbehandling finns ingen anledning att inte tro att Óliver Torres är Spaniens nästa stora spelfördelare.

Álvaro Vadillo (Real Betis)
Född 1994, yttermittfältare
En megatalang som debuterade tidigt, men tyvärr stagnerat lite i utvecklingen på grund av skadebekymmer. Fick dock mer och mer speltid i Betis under våren och totalt blev det 14 framträdanden i ligan, varav tre från start. Nu när de grönvita ska ut och pröva vingarna i Europa finns stora möjligheter för ökad speltid för Vadillo. Tar han vara på möjligheterna kan han gå väldigt långt – för potential finns det gott om.

Bryan Rabello (Sevilla)
Född 1994, yttermittfältare
En spännande chilensk talang som kom till Sevilla redan inför förra säsongen och genomförde en väldigt bra försäsong med A-laget. Spenderade därefter säsongen i Sevillas B-lag, och fick därtill göra tre framträdanden i La Liga. Kan mycket väl ta ytterligare ett kliv i utvecklingen den här säsongen och bli en injektion i Sevilla.

Pablo Iñiguez (Villarreal)
Född 1994, mittback
Spelskicklig mittback som i slutet av den gångna säsongen fick mycket speltid i Villarreal, trots konkurrensen i form av Mateo Musacchio, Olof Mellberg och Chechu Dorado. Kan lånas ut för att få mer speltid, men har samtidigt visat upp en mognad i spelet vilket inte alls gör det omöjligt att han får chansen av Villarreal i La Liga kommande säsong. Varningsfinger för blivande storback.

Juan Bernat (Valencia)
Född 1993, yttermittfältare
Vindsnabb och teknisk yttermittfältare som trivs bäst till vänster. Gjorde visserligen tolv framträdanden i ligan för Valencia förra säsongen, men lär få ännu mer speltid framöver. Har potential för att växa ut till en ny version av David Silva, och det stora genombrottet kan mycket väl komma inom en snar framtid.

Jesé Rodríguez (Real Madrid)
Född 1993, offensiv mittfältare/anfallare
Jättetalang som briljerat för Real Madrid Castilla i andradivisionen den gångna säsongen. Kan agera både som spjutspets men även släpande anfallare vid behov. Har känsliga fötter, ett målsinne av rang och är dessutom en bra framspelare. Det är olika meningar sagt om Jesés framtid, och det är oklart om han stannar i Real Madrid den kommande säsongen eller lånas ut. En försäljning bör inte finnas på kartan.

Iñigo Ruiz de Galarreta (Athletic Club)
Född 1993, central mittfältare
Efter en stark försäsong och mycket speltid de tre inledande ligamatcherna ifjol skadade sig Iñigo Ruiz de Galarreta så illa att han blev borta resten av säsongen. Nu ska han vara återställd och om han visar upp samma kvalitéer på fotbollsplanen som innan skadan kommer Athletic ha nytta av den kreative innermittfältaren. Konkurrensen på mittfältet är dock stor i Bilbao-klubben.

Rafael ”Rafinha” Alcântara (Barcelona)
Född 1993, central mittfältare
Spelskicklig och teknisk innermittfältare som är flexibel nog att båda husera längre ned i planen som i en mer utpräglad offensiv roll. Flyttas permanent upp till Barcelonas A-lag under sommaren men kommer med allra högsta sannolikhet lånas ut. Ny destination blir troligast Celta Vigo med den förra Barcelona B-tränaren Luis Enrique på tränarbänken, där Rafinha i sådana fall kan komma att ersätta Iago Aspas i en ren nummer tio-roll. Har potential för att lyckas blir något stort, och har dessutom lite att brås på. Storebrorsan heter Thiago och pappan Mazinho, som bland annat vann VM med Brasilien 1994.

Spelare som Rubén García (Levante), Léo Baptistão (Atlético, förra säsongen Rayo) och Aymeric Laporte (Athletic Club) är praktexempel på spelare som dykt upp från ingenstans. De talanger jag plockat ut här ovanför är mer välkända, men väntar fortfarande på att slå igenom.

Det tål inte heller att glömma bort Barcelona-talangen Gerard Deulofeu, som tillsammans med Jesé och Óliver är en av de stora stjärnorna i Spaniens U20-lag i VM som just nu pågår i Turkiet. Anledningen att jag inte nämnde 1994-modellen mer djupgående var att han enligt många källor ryktas vara på väg utomlands – fast givetvis på lån. Han är ändå, för er som inte redan gjort det, ett namn att lägga på minnet.

Summa summarum: det kommer förmodligen, eller rättare sagt högst sannolikt, fortsätta säljas stjärnor från La Liga. Troligtvis hinner flera stora namn lämna innan ligaspelet drar igång i augusti. Men som jag ser det finns ingen anledning att vara orolig. Den professionella träningsgrunden och talangutvecklingen som finns i Spanien är svårtoppad och det forceras fram talang på talang runt om i klubbarna. Det är någonting som inte försvinner.

Säsongsbetyg lag för lag – del 1

av Adam Pinthorp

Säsongen är över och klubbarna börjar summera sina prestationer och samtidigt förbereda sig inför nästa säsong. Här följer mina betyg för varje lag sett över hur de presterat under säsongen bedömt utifrån förväntningar och förutsättningar. Jag går lag för lag enligt bokstavsordning.

Betygsskalan ser ut enligt följande:
1 – Underkänt
2 – Godkänt
3 – Bra
4 – Mycket bra
5 – Optimalt

Athletic Club – betyg 1/5
Sett till hur Athletic presterade under fjolårssäsongen, och med tanke på de förväntningarna som sattes inför säsongen har baskerna underträffat allt.
Istället för att ta ytterligare ett steg framåt och utmana ännu högre upp i ligatabellen blev det raka motsatsen, och i länga stunder en kamp i bottenträsket.
I Europa League, där man var i final ifjol, ramlade man ur redan i gruppspelet efter flera urusla insatser. Och i Copa del Rey, där man också var i final ifjol, blev det respass redan i första omgången mot Eibar.

Atlético de Madrid – betyg 5/5
Man tappade kreatören Diego Ribas inför säsongen, men fick behålla taktikern Diego Simeone vid sidlinjen, vilket föranledde den stora succén. Målet inför säsongen var att fixa Champions League-plats, helst via en direktplats. Resultatet? En bombsäker tredjeplats, som med lite marginaler även kunde blivit en andraplats, och därtill två titlar i form av UEFA SuperCup och Copa del Rey. Att man dessutom besegrade Real Madrid för första gången i tävlingssammanhang på 14 år vad grädden på moset för Atléticos främsta säsong sedan dubbel 1996.

Barcelona – betyg 4/5
Ser man till placeringarna har Barcelona gjort en klart godkänd säsong med ligatitel, samt semifinaler i såväl CL som Copa del Rey. Men att förlora med sammanlagt 7-0 mot Bayern i Champions League, och få lämna cupen efter att ha fått stryk av antagonisten Real Madrid gör förstås förlusterna än jobbigare. Sättet man genomför ligaspelet på är dock det som gör att betyget blir en fyra.

Betis – betyg 4/5
Real Betis med Pepe Mel i spetsen hade inte kunnat vänta sig mycket mer av säsongen. Det primära målet var att etablera sig i mitten av tabellen. Betis lyckades med mycket mer än så. Under delar av hösten låg man till och med på fjärdeplats i tabellen, något som till slut blev en storstilad sjundeplats och en biljett ut i nästa säsongs Europa-spel.

Celta Vigo – betyg 2/5
I och med det fixade kontraktet, och sättet man genomför de avslutande omgångarna på gör att betyget inte kan bli annat än godkänt. Men mer än så blir det inte för ett Celta Vigo som blandat och gett hela säsongen.

Det firas i San Sebastián och Vigo

av Adam Pinthorp

Wow, vilken avslutning vi fick igår. Tårar, mycket tårar, forcerade ner för spanjorernas kinder runt om i landet igår. För en del var det glädjetårar, men för en klar majoritet raka motsatsen.

För att istället göra flera långa historier tänkte jag i ett par korta meningar konstatera vad i huvudsak som hände igår kväll. Real Sociedad knep Champions League-platsen före Valencia, medan Zaragoza, Deportivo och Mallorca får spela nästa säsong i Segundan då Celta Vigo var det lag som klarade nytt kontrakt.

Här nedan kommer några rader om varje enskild match.

Real Madrid – Osasuna 4-2

En match som inte betydde särskilt mycket för något av lagen. José Mourinho närvarade som Realtränare för sista gången på Santiago Bernabéu, och tackades av med blandade reaktioner.

Barcelona – Málaga 4-1

Katalanerna knallade hem tre poäng i säsongens sista match, och spräckte därmed drömgränsen på 100 poäng. Det som ändå får rubrikerna från matchen är att Éric Abidal fick hoppa in sista kvarten och gjorde sin sista match på Camp Nou som Barcelona-spelare. Fransmannen möttes, förstås, av stående ovationer och det blev jubel så fort Abidal rörde bollen. Hos Málaga tackades även Manuel Pellegrini av på ett vackert sätt efter sina insatser som tränare i klubben.

Celta Vigo – Espanyol 1-0

Ett lag med allt att spela för, ett lag som redan visste vart de skulle hålla hus nästa säsong. Och hur många pårtföljer med pengar som Celta Vigos bottenkonkurrenter än kunde tänkas skicka till Espanyol så kunde inte Barcelona-laget rubba de ljusblåa. Celta vann matchen med 1-0, efter att stjärnan Iago Aspas precis som så många gånger förr spelat en huvudroll, och fixade nytt kontrakt i ligan.

Deportivo La Coruña – Real Sociedad 0-1

Deportivo hade allt i sina egna händer. Så länge man bara vann mot Real Sociedad fanns det inget lag i bottenstriden som kunde komma i kapp. Det enda problemet? CL-jagande Real Sociedad. Baskerna visade att man är ett bättre lag på i stort sett alla positioner och vann med uddamålet. Samtidigt som La Real säkrade den sista CL-platsen skickade man också tillbaka Deportivo till Segundan. Som om degraderingen inte var tragskt nog för alla Depor-fantaster tog publiken på Riazor också farväl av Juan Carlos Valerón.

Granada – Getafe 2-0

Två lag som i jämförelse som kunde spela ganska avslappnat i säsongens sista match. Granada vann med 2-0, och såg till att få en stabil säsongsplacering.

Levante – Real Betis 1-1

Redan Europa-klara Real Betis mot ett Levante utan att spela för blev inte så högintressant. Det blev i alla fall två mål, ett åt vardera håll.

Mallorca – Valladolid 4-2

Det var inte långt borta för Mallorca, det bör kännas till. Till skillnad från såväl Deportivo och Real Zaragoza vann Mallorca pliktskyldigt sin match, men då Celta Vigo gjorde detsamma mot Espanyol spelade det mindre roll. Mallorca spelar i Segundan nästa säsong, men slapp i alla fall sluta säsongen som ligajumbo.

Rayo Vallecano – Athletic Club 2-2

En match med intensitet, men som i praktiken aldrig betydde särskilt mycket. Rayo, som slutade åtta i tabellen, borde fått en Europa-plats med på grund av ekonomiska skäl fick man ingen licens av förbundet. Från matchen i säg bör väl tilläggas att Rayos fantastiske Piti gjorde mål nummer 18 för säsongen – ett makalöst facit.

Sevilla – Valencia 4-3

För att göra en lång historia kort: Álvaro Negredo sänkte Valencia. Sevilla-anfallaren gjorde lagets samtliga mål när man roffade åt sig samtliga poäng hemma på Ramón Sánchez Pizjuán. Utöver att skjuta Sevilla till en Europa-plats, gjorde Negredo även livet surt för Valencia, som missade Champions League-platsen. Mycket talar för att båda Unai Emery och Ernesto Valverde gjorde sina sista matcher som tränare för Sevilla respektive Valencia igår.

Real Zaragoza – Atlético Madrid 1-3

När Helder Postiga kvitterade för Real Zaragoza i 89:e minuten höll La Romareda andan och hoppades på en sista anstormning, ett sista anfall, ett sista andetag. Nej, det är bara katten som har nio liv – den här gången gick det inte vägen för Zaragoza. Istället för att få till en slutforcering gjorde Atlético genom Diego Costa både ett och två mål till.

Just nu ska jag bara andas in det här, och ta det lugnt för en kväll. Den närmaste tiden kommer sedan ett gäng säsongssummeringar och annat smått och gott. Och för den som inte fått nog av den spanska fotbollen håller Segundan fortfarande på, där vi så småningom också har ett kval att vänta på i kampen om den sista La Liga-platsen.

Messi såg till att guldfesten närmar sig

av Adam Pinthorp

När Cristiano Ronaldo knoppade in två bollar för sitt Real Madrid mot Valladolid – som däremot bjöd upp till starkt motstånd men till slut föll med uddamålet – sköt portugisen upp Barcelonas tilltänkta guldfest. För hade Real tappat poäng kunde Barça korka upp champagnen på hemmaplan om man besegrade Real Betis. Och det skulle man ju, även om guldfesten uteblev, göra. Men det satt sannerligen hårt inne. Det krävdes en viss Leo Messi, vars fysiska status ingen egentligen har hundra procent koll på, för att Barcelona skulle greja segern.

Betis gjorde en riktigt bra match, framför allt i första halvlek, och som vanligt när de båda lagen drabbades samman bjöds det på ett ordentligt målkalas. Dorlán Pabon gav gästerna ledningen, Alexis Sánchez utjämnade, innan Rubén Pérez fick drömträff från 30 meter och gav Betis ledningen på nytt innan paus.

Sedan kom Messi in från avbytarbänken. Strax innan gjorde visserligen David Villa 2-2 på huvudet, men först när argentinaren äntrade planen skulle Barcelona få det där massiva trycket man är så vana att se katalanerna ha. Messi smällde in 3-2 på frispark, och rullade enkelt in 4-2 i öppen kasse efter en upprullning som bara går att applådera.

Ronaldo sköt visserligen upp guldfesten, men Messi såg likväl till att segerjublet bara är millimeter ifrån Katalonien nu.

När man mot slutet av säsongen kollar på topplagens kvarvarande spelschema brukar man ofta räkna matcherna mot bottenlagen som enkla trepoängare. Varför, egentligen? Jag menar, det är ingen nyhet att de lag som kämpar för sin existens alltid är svårrubbade i slutet av säsongen, när varje poäng blir allt viktigare.

Nu räknade jag långt ifrån med att Rayo Vallecano, som fightats om Europa-platser hela säsongen, skulle ta tre lätta mot bottenlaget Real Zaragoza, men det faktum att de som kämpar för sin kvarlevnad i ligan alltid är extremt tuffa att möta blev allt tydligare på söndagen. Rayo, som spelat fantastiskt underhållande fotboll hela säsongen, hade inte i närheten av samma motivation och vilja som Zaragoza-spelarna. Man kanske slog fler passningar inom laget, lyckades med någon dribbling mer, men vad hjälpte det? Zaragoza vann med klara 3-0 inför fullsatta hemmaläktare, och är just nu uppe på säker mark igen.

Övrigt i bottenträsket tog de galiciska lagen Deportivo La Coruña och Celta Vigo varsin pinne i helgen, medan Granada överraskande vann det andalusiska derbyt mot Málaga. Osasuna, som blev överkörda av Valencia, har nu halkat ner till 17:e plats och måste akut börja kolla bakom axeln och öka tempot om de inte vill bli omsprungna i tabellen. Det är, precis som vi vant oss vid de senaste säsongerna, löjligt jämnt i botten av tabellen. Mellan jumbon Mallorca och 15:e placerade Granada skiljer det ynka sex poäng.

I och med Málagas förlust mot Granada är känslan att bara Valencia återstår som utmanare till Real Sociedad om den sista Champions League-platsen. La Real spelar på måndag mot Getafe borta, en klurig match mot en klurig motståndare, som fortfarande inte gett upp hoppet om en Europa League-plats. Men Sociedad-seger där och man är ytterligare ett steg närmare drömmen.

Galet derby, Sociedads CL-ryck & Deportivos storseger

av Adam Pinthorp

Hög intensitet och fantastisk stämning på Benito Villamarin både inför och under matchen. Ja, det var upplagt för för en precis så fantastisk match som det blev mellan Real Betis och Sevilla. Men, för att uttrycka det milt, så började det inte så bra för de grönvita.

Ivan Rakitic gjorde två mål innan Álvaro Negredo visade att hans målform håller i sig när han prickade in 3-0 efter bara en halvtimme. Det såg ut som Betis hittills fantastiska säsong inte var så mycket värt. Men det var innan Parma-lånet Dorlan Pabón sköt in reduceringen strax innan paus – ett mål som väckte hopp.

Tidigt andra livades hoppet upp ännu mer då Rubén Castro slog in 2-3 på straff och Gary Medel samtidigt fick syna det röda kortet. Sevilla gick från något som såg ut som en stabil 3-0-ledning till att med en man mindre spela med kniven mot strupen. Real Betis behövde bara ett mål för att utjämna, ett mål som också skulle komma. Nosa Igeibor av alla var den som frälste de grönvita med sitt 3-3-mål i den 89:e matchminuten – något som också blev slutresultat.

Sevilla var klart bättre i spelet elva mot elva, men trots att de stretade emot bra lyckades de inte hålla undan från Betis press mot slutet. Ivan Rakitic, som för övrigt gifte sig tidigare i veckan, gjorde två väldigt fina mål och en stigande formkurva. Det känns fortfarande inte som Sevilla fått ut mest av kroaten. När man hittar den lösningen har man också hittat en stor nyckel till det offensiva spelet. Kanske kan den vara funnen nu.

Betis fick hur som helst en poäng och slapp bli förnedrade två gånger av sin värsta antagonist, något som ändå gör säsongen mer åtråvärd för supportrarna. Dessutom, att vända 0-3-underläge på hemmaplan mot sin värsta konkurrent, visar både på enorm mental styrka och en otrolig tro på sig själva. Och för oss åskådare bjöds vi på en match där ingenting var självklart, och alla förväntningar man har inför ett derby uppfylldes. Det höga tempot, de heta känslorna, stämningen på läktarplats, många vackra mål och inte minst spänningen – allt fanns där. Till slut blev det Betis som lämnade matchen som vinnare. För Sevillas del är det bara konstatera att nej, det är inte deras säsong, även om de på pappret har betydligt mer klass än de flesta lagen som ligger ovanför dem i tabellen.

Real Sociedad har gjort ytterligare ett litet ryck i kampen om den sista Champions League-platsen. Idag söndag slog man Rayo Vallecano på bortaplan, och imponerade återigen spelmässigt. Imanol Agirretxe var matchens huvudperson då han stod för La Reals båda mål tidigt i matchen. Defensivt sett ser San Sebastián-klubben otroligt starka och kompakta ut.

Samtidigt tappade Valencia två blytunga poäng igår när man spelade oavgjort (3-3) borta mot Espanyol. En svängig match där Espanyol tog ledningen med 2-1 när bara åtta minuter återstod. Valencias kanske mest formstarke spelare, Jonas, utjämnade fem minuter senare, för att sedan se Roberto Soldado pricka in 3-2, och något som alla trodde var ett segermål, på tilläggstid. Men, Espanyol fick sista ordet och Sergio García satte verkligen käppar i hjulen för Valencia med sitt kvitteringsmål i matchens sista minut.

Nu halkar Los Ché efter i striden om fjärdeplatsen. Nästa omgång möter man en direktkonkurrent i form av Málaga på hemmaplan – ett Málaga som igår slog Osasuna med 1-0 efter ett sent avgörande av Júlio Baptista. Andalusierna ligger just nu på femteplats med 50 inspelade poäng – samma antal som Valencia. Real Sociedad som ligger fyra har fyra poäng mer. Resultatet i matchen på Mestalla kommande helg kan med andra ord bli direkt avgörande för hur allting slutar.

Dessutom möts Real Sociedad och Valencia om två veckor på Anoeta, och hemmaseger där hade förmodligen kunnat betyda att Los Ché får sikta in sig på spel i Europa League nästa säsong.

En annan match som väckt en del uppmärksamhet i helgen är den mellan Levante och Deportivo La Coruña. Gästande Depor – som verkligen prickat in formen – vann med hela 4-0 och krossade Levante på alla plan. 37-årige Juan Carlos Valerón visade Sergio Ballesteros (37 år fast tre månader yngre) att gammal fortfarande är äldst, och vilket mittfältsgeni han fortfarande är. Valerón öppnade målskyttet på Ciutát de Valencia, och avslutade målkalaset med att servera Bruno Gama fram till 4-0.

I skrivande stund är nu Deportivo uppe på säker mark, och eftersom Granada möter Atlético borta och Zaragoza får tufft besök av Barcelona finns alla chanser i världen att A Coruña-klubben kommer ligga kvar över nedflyttningsstrecket när omgången summeras. Vem hade kunnat tro det för fem omgångar sedan? Det är bara ställa sig upp, lyfta på hatten, och applådera Fernando Vázquez och hans jobb i Deportivo. Det är ruskigt imponerande.

Nu börjar dock det minst lika svåra för Deportivo – att fortsätta på samma inslagna väg, och inte tappa onödiga poäng. Det är fortfarande ett getingbo i botten av tabellen.

Tankar efter söndagens två toppmöten

av Adam Pinthorp

Valencia-Barcelona och Atlético-Real Betis var söndagens stora matcher i La Liga. Den förstnämnda slutade oavgjort, den senare med en Atlético-seger. Här kommer lite tankar efter de båda toppmötena.

Ett resultat som båda lagen är nöjda med
Det slutade 1-1 på Mestalla mellan Valencia och Barcelona. Ett rättvist resultat som båda lagen är nöjda med. Det klart tre poäng hade varit pricken över i:et för båda, men en poäng är alltid bättre än noll. För Valencias del innebär poängen att man inte tappar gentemot sina huvudkonkurrenter i kampen om den sista CL-platsen, men samtidigt inte heller knappar in. Hade Barcelona tagit tre nya poäng hade man tagit ett nytt jättekliv mot ligatiteln, där nu Atlético, efter segern mot Betis, fortsatt hakar på i racet. Men en poäng på Mestalla är alltid bra för oavsett lag, något som också såväl spelare som ledare påpekade efter matchen.

Valencias försvarsspel imponerade
Jag trodde steget från att släppa in fem mål mot Real Madrid till att göra en fläckfri försvarsinsats mot Barcelona var större än bara ett par veckor. Men, Valencia bevisade motsatsen. Men hög press och ett stort mod skapade man stundtals stor oreda hos de gästande katalanerna.

Kan man spela med samma höga press och vara lika distinkta i eget straffområde om drygt en vecka, då kommer Paris Saint-Germain få en tuff resa på Mestalla i Champions League.

Juan Bernat – bättre som inhoppare än startspelare?
Supertalangen Juan Bernats inhopp mot Deportivo La Coruña förra helgen var ruggigt imponerande. Efter hans prestationer i den matchen belönades med en plats i startelvan mot Barça. Men mot serieledarna lyckades den unga yttermittfältaren inte lika bra, även om man såg intentioner på vilken potential han besitter.

Frågan jag ställer mig efter matchen är om Bernat inte är ett giftigare vapen för Valencia när man kastar in honom i slutskedet av matcherna. Med sin speed och fina teknik kan han skapa ordentligt med oreda mot ett tröttkört försvar. Även om ”El Juan” har potential att bli en världsspelare och en otroligt viktig kugge för Valencia i framtiden tror jag han i nuläget gör sig bäst som ett så kallat ”supersub”. Då slipper han samtidigt den stora pressen som naturligt faller på när man startar matcher.

Vad anser ni? Bör Ernesto Valverde låta Juan Bernat agera inhoppare istället för att spela honom från start framöver?

Diego Costa – tungan på vågen för Atlético
Radamel Falcao var tillbaka efter ett par veckors skadefrånvaro, men märktes knappt av. Adrián López fick en ny chans från start av Diego Simeone men gjorde inte heller mycket väsen av sig. Arda Turan försökte, försökte och försökte, men lyckades inte.

Nej, det krävdes att Simeone bytte in sin brasilianske joker Diego Costa. Samma spelare som gjorde båda Atléticos mål mot Sevilla i Copa del Rey senast, och som varit en stor positiv överraskning hela säsongen. Efter att Costa byttes in tog det fem minuter för honom att hamna i målprotokollet, och också spräcka nollan på Vicente Calderón. Därefter blev stämningen på planen oerhört irriterad, och de gula korten började hagla. Anledningen? Diego Costa – som knappast är den som lägger fingrarna emellan. När Antonio Amaya spottloskade på brassen i slutskedet av matchen var det säkerligen inte helt oprovocerat. Men det gör inte aktionen i sig korrekt. Förmodligen kan Betis-försvararen vänta sig ett rejält straff i efterhand, då domaren missade situationen under matchens gång.

När matchen stod och vägde äntrade Diego Costa planen och vände allt för Atlético. Och han passade på att reta upp Real Betis rejält på traven.

Betis lider av Beñats formdipp
Han har bekräftat det själv, Beñat. Hans formsvacka alltså. Det var ingen stor överraskning att mittfältaren inte blev uttagen i Vicente Del Bosuqes landslagstrupp som den kommande veckan skall möta Uruguay i en träningsmatch. Beñat har nämligen inte varit sig helt lik de senaste månaderna, och framför allt inte sedan nyår. Passningarna sitter inte längre lika klistrade vid medspelarnas fötter. Om det är på grund av att motståndarna går allt tuffare på honom och försöker plocka bort honom ur matcherna är svårt att svara på. Klart är i alla fall att Betis lider när Beñat inte levererar på en lika hög nivå som man blivit vana vid det senaste året.

Nä, även om Real Betis gjorde en relativt bra insats på Vicente Calderón var det ändå inget direkt minnesvärt. Med svenska ögon var så klart Guillermo Molins inhopp med tio minuter kvar det roligaste. Dessvärre han den förre MFF-spelaren aldrig sätta sin prägel på matchen.

Tio nyförvärv i La Liga att hålla ett extra öga på

av Adam Pinthorp

Profiler som Nacho Monreal och Fernando Gago har lämnat Spanien och La Liga – åtminstone för den här gången. Men det har ju faktiskt, trots den ekonomiska situation som råder, värvats in ett antal spelare till ligan också. Här nedan följer tio värvningar som är värda att hålla ett extra öga på framöver. Notera att det inte rör sig om en lista, utan bara tio intressanta övergångar.

Diego Buonanotte (Granada)
Från Málaga för 2,3 miljoner euro.

Kommentar: Trots hans fenomenala prestationer de senaste månaderna har han inte fått alls den speltid han förtjänade i Málaga. Samtidigt som klubben bevisligen inte trodde fullt ut på den tekniske lille argentinaren, ville spelaren också lämna för mer regelbunden speltid. Granada nappade på det, och 2,3 miljoner euro senare var affären klappad och klar. Om Buonanotte fortsätter i de fotspår han trampat i de senaste matcherna kommer han bli en sanslös tillgång för Granada. Han är en spelare som rentav kan fixa ett nytt La Liga-kontrakt till klubben.

Diego Lugano (Málaga)
Från Paris Saint-Germain på lån med köpoption.

Kommentar: Manuel Pellegrini har fått använda sitt mittlås bestående av Martín Demichelis och Weligton väldigt mycket under säsongen. Anledningen? Det finns inga andra alternativ som håller lika hög standard. Sergio Sánchez är ett undantag ibland, men på sistone har han ofta huserat som högerback och då faller han bort som ett alternativ oavsett. Därför kommer förstärkningen av Diego Lugano lägligt. Nu kommer han till en klubb där han enkelt kan göra sig förstådd i – något som annars var ett problem i PSG. Dessutom har han stor rutin och är känd för sina ledaregenskaper.

Miguel De Las Cuevas (Osasuna)
Från Sporting Gijón på lån.

Kommentar: Har varit en nyckelspelare i Sporting Gijón under flera säsonger, och det är definitivt en spelare som bör hålla till i den högsta divisionen. Efter att Roland Lamah lämnat Osasuna för Swansea, kommer värvningen av De Las Cuevas bli en stor tillgång för Pamplona-klubben. Yttermittfältaren lär med största sannolikhet ta en ordinarie tröja på någon av kanterna direkt. Frågan är dock om han är rätt man får att hålla Osasuna kvar i Spaniens finrum?



Raúl Tamudo (Rayo Vallecano)

Från Pachuca gratis.

Kommentar: Espanyol-ikonen vänder tillbaks till Spanien efter en misslyckad sejour i mexikanska Pacheca. Han gör det till den spanska klubb han representerade allra senast – Rayo Vallecano. Förra säsongen gjorde den nu 35-årige anfallaren nio mål på 32 matcher i klubben, något som ändå måste klassas som ett väldigt bra facit. Om han lyckas ta en ordinarie plats i startelvan är det troligt att Léo Baptistão flyttas ner i banan ett snäpp, men det får tiden utvisa.

Emiliano Insúa (Atlético Madrid)
Från Sporting Club de Portugal för 1 miljon euro*.

Kommentar: Som en blixt från klar himmel rapporterades det att Emiliano Insúa var på väg till Atlético Madrid. Och det dröjde inte lång tid efter de första rapporterna innan argentinaren också var officiellt klar för Madrid-klubben. Vänsterbacken, som hunnit fylla 24 år, kommer i första hand vara komplement till Filipe Luis, men höjer samtidigt konkurrensen till en helt annan nivå än tidigare. Att han dessutom kan spela ytter gör anledning att tro att han ändå kommer få en del speltid. Dessutom är ju Atlético fortfarande kvar i tre turneringar.

* De första uppgifterna sa att övergångssumman låg på 3,5 miljoner euro, men enligt senare rapporter var summan alltså betydligt mindre. Anledningen var att portugiserna sedan tidigare var skyldiga Atlético pengar för Elías, som lämnade Spanien för spel i Sporting inför förra säsongen.

Nolito (Granada)
Från Benfica på lån.

Kommentar: Det som började så fantastiskt bra i Benfica har sedan fortsatt med mindre och mindre speltid i Portugal. Därför lånas nu Barcelona-bekantingen Nolito ut till Granada, där han i mina ögon har stora möjligheter att bli en riktig joker. Med sin målfarlighet och teknik har han alla förutsättningar att lyckas i La Liga. Vem vet, tillsammans med Buonanotte kanske han bildar ligans giftigaste radarpar under våren?

Lucas Piazón (Málaga)
Från Chelsea på lån.

Kommentar: Supertalang som är född 1994 och trivs allra bäst i en offensiv mittfältsroll. Kommer förmodligen få en hel del speltid med tanke på att Nacho Monreal lämnar Málaga för spel i Arsenal. Varför? Jo, den normalt sett ordinarie yttermittfältaren Eliseu lär med stor sannolikhet ta ett steg ner och bli bofast vänsterback under våren. Kommer Lucas Piazón blomma ut i den himmelsblå tröjan? Förutsättningarna är i alla fall goda.

Diego López (Real Madrid)
Från Sevilla för 4 miljoner euro.

Kommentar: Trots att han har varit en av ligans främsta målvakter under flera säsonger tog han aldrig en fast plats i Sevillas startelva i höstas. Nu seglar han vidare till Real Madrid – en klubb han representerat förr. Att han kommande säsonger skall peta Iker Casillas är väl mindre troligt, men att han kan vakta buren de närmsta månaderna när landslagskaptenen är skadad är desto troligare. Oavsett hur bra Antonio Adán har sett ut på träningarna inför José Mourinho saknar han något som Diego López har – ovärdelig rutin. Sådant som kommer behövas när Real Madrid nu går in i ett livsviktigt skede av säsongen.

Federico Fernández (Getafe)
Från Napoli på lån.

Kommentar: Har fått knapert med speltid i Napoli, men ändå varit frekvent återkommande i det argentinska landslaget det senaste året. Har potential och är fortfarande bara 23 år, men behöver putsa till vissa bitar för att kunna spela på den absolut högsta nivån. Det finns konkurrens i Getafe, men troligtvis lär han få en del speltid.

Paulo Assuncão (Deportivo La Coruña)
Från São Paulo gratis.

Kommentar: Den stenhårde mittfältaren återvänder till Spanien efter ett halvår i São Paulo. Med sin rutin och skicklighet att städa undan framför backlinjen är han på förhand en väldigt nyttig värvning för Deportivo.

För oss svenskar blir det naturligtvis också högintressant att fortsätta följa våra nytillkomna landsmän Daniel Larsson (Valladolid) och Guillermo Molins (Real Betis) i La Liga framöver. Båda har redan hunnit debutera och fortsätter det som det börjat lär de få ganska mycket speltid i sina respektive klubbar.

Sida 3 av 5
  • Tjänstgörande sportredaktör: Martin Björkman
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB