Det har gått lite troll i Andy Murrays spel sedan den förlösande US Open-segern i september.

Sedan dess har han tappat matchbollar och låtit till synes bombsäkra segrar glida honom ur händern mot i tur och ordning Milos Raonic (Japan Open), Novak Djokovic (Shanghai Masters) och Jerzy Janowicz (Paris Masters).

Han tycks inte ha lyckats skaka av sig det där lagom till World Tour Finals.

I öppningsmatchen mot Tomás Berdych var han ovanligt stel och spänd, medan dagens match var symptomatisk både för honom och motståndaren Novak Djokovic.

Murray gick nämligen ut stenhårt med ett självförtroende större än Big Ben i första set, som han så ofta gör när det vankas tuffare motstånd, medan trögstartade Djokovic såg ut att ha glömt knyta skorna.

Det var inte som att Djokovic spelade direkt dåligt (som mot Roger Federer i Cincinnati Masters-finalen), han var helt enkelt bara långt ifrån Murrays nivå. Hade inte nog med krut i förstaserven och kom ofta fel till bollen när Murray skickade en lite mer offensiv boll emot honom.

Murray däremot servade helt otroligt bra och vann sina första elva(!) poäng i egen serve (förlorade endast tre poäng totalt). När han väl tappade sin första poäng i egen serve var det med ett dubbelfel.

Skotten fixade hur som helst ett servegenombrott i matchens första game och spelade briljant genom hela setet. Han var flera gånger nära att rubba Djokovic ytterligare, men världsettan har som bekant en förmåga att plocka fram sina mest effektiva vapen när stunden verkligen kräver det.

6-4 till Murray var nästan i underkant med tanke på hur bra världstrean spelade, men att Djokovic ändå följde med så bra trots att han inte riktigt om upp i den nivå som krävdes (särskilt i returtagandet) är ett kvitto på vilken extremt bra tennisspelare han faktiskt är.

I andra set höjde sig serben avsevärt (vilket brukligt är när man ligger under med 1-0 i set i en tresetare – min vilda gissning är att 80-90 procent av matcherna på ATP-touren följer just det mönstret) och visade inga som helst tecken på att vika ner sig.

Murray servade dock fortsatt stabilt, så att han plötsligt som från ingenstans bjöd bort ett break vid ställning 3-2 till Djokovic kom som en överraskning. Djokovic är förvisso fruktansvärt bra på att se skräckinjagande trygg och säker ut när han börjar få medvind, och en mästare på att utnyttja de chanser han får, men Murrays huvudlösa utflykt till nätet i ett risigt utfört serve & volley-trick var bara… dumt. Förmodligen kände sig Murray stressad av att Djokovic började få vind i seglen och sätta mer press. Rivalen lyckades helt enkelt, återigen, leta sig in under huden på skotten.

Den här omvända matchbilden höll i sig. Frustrationen som Murray stundtals visade i första set över enkla misstag (då han hade övertaget) blev nu en frustration över att han nu många gånger helt enkelt inte räckte till när Djokovic lade i en extraväxel.

Djokovic bärgade setet med 6-3 och fick med sig sitt momentum in i skiljesetet.

Efter ett tidigt break jobbade han sig upp till en trygg 4-2-ledning.

Då vaknade Murray till liv igen.

2-4 blev 5-4 och plötsligt låg pressen på Djokovic.

Som vanligt plockade han dock lägligt fram sin bästa tennis, höll sin serve och bröt till 6-5. När han sedan skulle serva för matchen gick Murray fram till 40-15 efter aggressivt returnerande.

Fyra poäng senare stod Djokovic ändå som segrare, efter ett par stentunga servar och solitt grundspel.

– Det var ännu en grym match, ännu ett fantastiskt framträdande från oss båda. Jag hoppas att folk som såg den håller med mig. Jag väntade mig inget annat än en tuff match, säger Djokovic efter segern.

– Det var troligen matchens två sista minuter som avgjorde den. Han bröt från 15-40, sen hade jag 40-15 i nästa game men lyckades inte bryta… jag hade chansen i tredje set. Man hade hoppats att ett game inte skulle avgöra en hel match, säger en lite bitter Murray efter den snöpliga förlusten.

Tomás Berdych mot Jo-Wilfried Tsonga senare i kväll. Inte riktigt lika spännande som den här matchen. Lite dåligt planerat att lägga Djokovic-Murray som första singelmatch och Berdych-Tsonga som kvällsmatch, kan tyckas.