Ett styrkebesked från Roger Federer inför US Open.

Och precis raka motsatsen från Novak Djokovic.

Ja, finalen i Cincinnati blev inte så episk som vi hade hoppats, och mycket av det får världstvåan ta på sig.

Det händer ibland att även toppspelarna har riktigt dåliga dagar på jobbet, även om det är väldigt ovanligt. Särskilt i en match där så pass mycket står på spel.

Och en dålig dag på jobbet, ja det kan man lugnt påstå att Novak hade.

Superserben stod nämligen inte att känna igen i första set. Det kändes som att han klev ut på banan efter en långkörare på den lokala nattklubben utan att värma upp. Efter att ha räddat totalt 34 av 35 breakbollar i Toronto och Cincinnati tappade han tre servegame här i finalen. 6-0 till Federer – utan att racketkonstnären från Basel behövde slösa något krut alls.

Om Djokovic hade någon taktik i första set dolde han den väl, och siffrorna reflekterar precis hur dåligt han spelade: 50 procent förstaservar, fyra dubbelfel, tio oprovocerade misstag, blott en räddad breakboll och endast tio vunna poäng totalt.

Samtidigt hade Federer 73 procent förstaservar (av vilka han vann 73 procent), bara fyra oprovocerade misstag och vann 100 procent av poängen i sin andraserve.

Djokovic höjde sig dock i andra, efter ett lite svajigt öppningsgame och de båda kombattanterna följdes åt tack vare stabilt servande från båda två. Federers fina servesiffror från första set sjönk dock och i takt med att Djokovic spelade sig in i matchen kändes det också som att det var just världstvåan som var närmast ett övertag.

Andra sets tiebreak blev gastkramande, med en grym upphämtning från Djokovic efter 0-3-underläge. Vid ställning 4-3 svarade dock Federer för en smart retur och Djokovic brände sin chans att ta en trygg ledning inför Federers serve.

När Djokovic sedan avvärjde en matchboll vid ställning 6-5 kändes det som att han återigen var på väg att vända en viktig match mot Federer. Det ville sig dock inte den här gången, och efter en ny fantastisk retur från Federer i Djokovics serve vid ställning 8-7 kunde världsettan till slut smacka in en helt otagbar forehand i Novaks högra hörn.

Roger Federers femte titel i Cincinnati (de övriga vann han 2005, 2007, 2009 och 2010) – och han går således om svenske Mats Wilander, vars titelrekord han tangerade för två år sedan.

Djokovics insats, som innebär att han har 0-8 i set i Cincy-finaler, reser en del frågetecken kring världstvåan inför US Open. Serben förklarar själv förlusten så här:

– Jag hade mina chanser i andra set men jag missade dem. Roger förtjänar titeln.

Och på frågan om hur det känns inför US Open svarar han:

– Jag hade en fantastisk vecka i Toronto, jag förväntade mig inte att ta mig hela vägen till final i Cincinnati. Förhoppningsvis blir US Open fantastisk för mig.

I och med segern inkasserar Federer (som bara hade en kvartsfinal från i fjol att försvara) 820 friska poäng och ökar ledningen på rankingen till nästan 1,000 poäng (i morgon har Federer 12,165, Djokovic 11,270). Han knappar dessutom in på Djokovic på säsongsrankningen, som Djokovic dock fortfarande leder (8,710 inspelade poäng så här långt, mot Federers 8,545).

Naturligtvis otroligt intressant inför US Open, där

a) Djokovic har 2,000 poäng att försvara, Federer 720
b) Rafael Nadal inte utgör ett hot mot någon av dessa båda herrar på grund av sina knäproblem
c) Andy Murray kliver in efter en walkover i Toronto och en svag insats mot Jeremy Chardy i Cincinnati.

US Open kan således bli helt avgörande för hur maktbalansen ska komma att se ut framöver – och inför nästa säsong.

Det är spännande tennistider vi lever i.

Världsettan Roger Federer och världstvåan Novak Djokovic står som bekant för dagens drömfinal på herrsidan i Cincinnati Masters i dag. Och det känns som en match som kan sluta precis hur som helst, givet att båda tycks vara i otroligt bra form.

Federer gör verkligen sig själv rättvisa här på Cincys snabba underlag och även Djokovic har sett ut att trivas som fisken i vattnet. Tycker att Federer har ett litet övertag tack vare sina fyra titlar (2005, 2007, 2009, 2010). Han har ett väldigt högt självförtroende i den här turneringen, vet vad som krävs för att vinna och har en förmåga att höja sitt spel i de viktigaste matcherna.

Djokovic, däremot, har tre finalförluster (2008 och 2011 mot Andy Murray, 2009 mot Federer), samtliga i raka set. Superserben har alltså inte vunnit ett enda set i en Cincinnati-final. Ett psykologiskt hinder eller tändvätska som eldar på hans revanschlust? För matchens och tittarnas skull hoppas jag på det sistnämnda.

Annars oerhört svårt att skilja de båda åt. Båda har som sagt bjudit på makalös tennis och båda har dansat sig till finalen utan att tappa ett enda set.

Tycker därför att Federers 2,50 i odds (mot Djokovics 1,53) ter sig en smula märkligt. Den här tiden på året är som bekant Federers glansdagar och att han är svårslagen på snabba hardcourt-underlag råder ingen tvekan om. Skulle snarare vilja säga att Federer procentuellt har ett 53-47-övertag. Särskilt med tanke på att Juan Martín del Potro inte alls bjöd på den utmaning Djokovic hade behövt i semifinalen.

Men, som sagt – det känns verkligen som att det här kan sluta precis hur som helst.

* * *

Venus Williams fick en bitter sorti i Cincinnati. Veteranen som svarat för en magnifik turnering plågades av en ryggskada och föll mot Li Na: 7-5, 3-6, 6-3.

Samtidigt följde Angelique Kerber upp sin skrällseger över Serena Williams med att kämpa ner Petra Kvitová i tre set: 6-1, 2-6, 6-4.

Li Na slåss i finalen om sin första titel i år – efter tre finalförluster (Sydney, Rom och Montreal). Känns som att världsnian börjar komma i gång igen nu efter en knackig vår och sommar. Känns dock även som att hon inte riktigt hittat sin killer instinct och många gånger är sin egen värsta fiende.

Vore otroligt kul om Kerber kunde bärga sin första lite större titel, men det som talar emot henne är just hennes brist på finalrutin i dessa sammanhang. Det som talar för henne är att den här finalen spelas på hennes favoritunderlag (hon har bärgat två WTA- och nio ITF-titlar på hardcourt, en ITF på carpet och en på grus) samt att Li Na hade ett riktigt tufft schema i går på grund av regn (spelade både kvart mot Johanna Larsson och semi mot Agnieszka Radwanska).

Att den här matchen är jämn speglas dock bättre av oddsen: 2,00 för Kerber, 1,80 för Li Na.

Jag är benägen att satsa mina slantar på Kerber. Att hon trivs så pass bra på Cincys snabba hardcourt borde kunna väga upp hennes brist på rutin. Hoppas jag.

Ja, Roger Federer slog ju Stanislas Wawrinka. Hade vi väntat oss annat? 7-6(4), 6-3 känns helt enligt planen. Kändes som att Wawrinka gick stärkt ur kvartsfinalmötet med Milos Raonic och inte tänkte vika ner sig mot sin överlägsne landsman (10-1 i inbördes möten inför matchen).

Att Federer missade sju breakbollar i första set ser kanske inte så snyggt ut på papperet, men egentligen ingenting att oroa sig över. Lär vara mer på tårna mot Novak Djokovic, som inte tappat ett servegame sedan kvarten i Toronto, i morgon.

Och vilken drömfinal det blir i morgon. Otroligt mycket står så klart på spel så här nära inpå US Open. Första gången de båda möts i en Masters-final sedan Cincinnati 2009. Den gången vann Federer i raka set: 6-1, 7-5.

Hur det går i morgon står skrivet i stjärnorna. Just nu känns det som att det kan sluta nästan precis hur som helst. Själv hoppas jag på en episk, känslosam tresetare. Vem som slutligen vinner spelar inte så stor roll, bara vi bjuds på en riktigt förbaskat bra match.

Semifinalen mellan Novak Djokovic och Juan Martín del Potro såg otroligt smaskig ut på papperet. Som bekant en repris på bronsmatchen i London-OS, som ju del Potro oväntat vann.

De eventuella frågetecken kring del Potros vänstra handled som uppstod i matchen mot Viktor Troicki rätades till synes ut i kvartsfinalen mot Jeremy Chardy.

Hämndlystnad, hardcourt, fin form – ja, riktigt fina ingredienser till en supermatch, helt enkelt.

Och semifinalen började lovande, om än lite försiktigt från del Potros sida. Bara några game in i första set började dock ”skadan” plötsligt göra sig påmind igen.

Antingen det, eller så hade del Potro bara ingen lust att vinna. Det är svårt att på annat sätt förklara hans loja attityd, feltajmade slicar och svaga backhandslag.

I andra set såg han lite mindre grinig ut (del Potro är ju inte direkt känd för sin sprudlande glädje på tennisbanan), var mer benägen att jaga boll och överlag lite mer resolut i sitt spel.

Det räckte dock inte och efter ett tidigt break kändes matchen redan avgjord, då Djokovic utan större problem redan avstyrt fyra breakbollar i första set (har nu räddat 34 av 35 breakbollar i Toronto och Cincinnati. Senaste spelaren att bryta hans serve var Tommy Haas i kvartsfinalen i Toronto. Makalöst.).

Kändes som att luften gick ur del Potro – igen – ju längre setet led, och när Djokovic sedan fixade ytterligare ett servegenombrott vid ställning 4-2 var det godnatt för argentinaren, som inte kom närmare än 40-40 i matchens sista game.

Riktigt tråkigt att den här semifinalen inte höll vad den lovade. Desto roligare att se att Djokovics fina form håller i sig. Såg oerhört bekväm ut, trots några mindre vältajmade slag (18 oprovocerade misstag, mot del Potros 27).

Spelar han så här i finalen har han goda chanser att vinna sin första Cincinnati Masters-titel – även om motståndaren råkar heta Roger Federer (för inte lär väl han under några som helst omständigheter förlora mot landsmannen Stanislas Wawrinka i kväll?). Den matchen kommer garanterat hålla vad den lovar.

Nej, det där var ju faktiskt inte alls kul, Milos Raonic.

Har ingenting emot Stanislas Wawrinka, men tycker att en semifinal mellan Raonic och Roger Federer (om han nu slår Mardy Fish) hade varit roligare att se än en mellan Stan och Fed.

Och det kändes som att den där semifinalplatsen helt och hållet låg i Raonics händer. Drömstarten, 6-2 i första set, berodde till lika stora delar på resolut spel från kanadensaren som på lågt självförtroende hos motståndaren. Wawrinka hittade inte alls matchrytmen inledningsvis, blev bruten tidigt och tappade sedan serven igen vid ställning 5-2. Han var märkbart frustrerad och tjafsade vid flera tillfällen med domaren över vissa domslut.

I andra set kalibrerade han allt som gått snett i första (vilket var mycket: serve, forehand, backhand…) och hittade plötsligt fotfästet trots att han fortsatt hade vissa problem i egen serve. Han avvärjde dock de små kriserna och höll sin serve.

I andra sets tiebreak hade Raonic slagläge vid ställning 4-2, men tappade sedan fem raka poäng. Lika märkligt att se 21-åringen rasa ihop som ett korthus var det att se Wawrinka gneta sig tillbaka in i matchen. Schweizaren är inte direkt känd för sitt starka psyke.

I tredje set var Raonic helt ur balans, och efter Wawrinkas tidiga break kändes resten av matchen som en transportsträcka till matchboll, trots att kanadensaren däremellan hade två breakbollar (som han brände).

Nej, det här var verkligen inte en av Raonics bästa matcher i karriären. Särskilt inte med tanke på att Wawrinka under stora delar av matchen inte var i närheten av samma nivå som mot David Ferrer och Kei Nishikori. Trist.

Kuriosa: Linjedomarna var osedvanligt opålitliga. Räknade till minst fem hyfsat grova tabbar. Solsting?

* * *

Handledsskadan som störde Juan Martín del Potro mot Viktor Troicki i åttondelsfinalen tycktes vara helt behandlad och rehabiliterad i dagens kvartsfinal mot Jeremy Chardy. Andy Murrays baneman hade absolut ingenting att säga till om, och världsnian sluggade sig enkelt vidare till semin: 6-1, 6-3.

Argentinaren pangade på i stort sett som vanligt med sin backhand och utmanövrerade Chardy med stabilt servande och stentunga grundslag.

Riktigt skönt att se. Hade varit oerhört tråkigt om skadan varit så allvarlig att den riskerade spoliera resten av säsongen för del Potro. Att han valde att genomföra matchen – och på det sätt han sedan gjorde det – är dock ett tecken på att handleden mår bra. Är övertygad om att han inte äventyrat US Open för en eventuell semifinalplats i en Master.

* * *

Novak Djokovic seglade enkelt förbi Marin Cilic: 6-3, 6-2. Blir således drömfinal på nedre halvan, Djokovic mot del Potro.

* * *

Venus Williams kämpade ner Samantha Stosur i tre set: 6-2, 6-7 (2), 6-4. Sämre gick det för lillasyster Serena.

Venus möter Agnieszka Radwanska eller Li Na (som slog Johanna Larsson: 6-2, 6-2) i semifinalen.

Milos Raonic ångar på i Cincinnati. Det snabbare underlaget gynnar naturligtvis mammutservaren, men mot Tomás Berdych visade han återigen att han har fler vapen än bara den i sin arsenal.

Matchen i sig var ganska lik de flesta av Raonics matcher, men till skillnad från i mötet med Marcos Baghdatis var han i åttondelsfinalen den som gick ut hårdast i inledningen, grejade ett servegenombrott och servade hem första set: 6-3. Raonics serve var i det närmast felfri medan Berdychs var osedvanligt ineffektiv.

I andra kom Berdych som väntat ut starkare och bröt Raonic direkt efter att ha pressat tillbaka 21-åringen med aggressivt returnerande. Ytterligare ett genombrott vid ställning 5-2 gav Berdych en komfortabel seger med 6-2 och slagläge inför tredje set.

Det slarvade han bort omgående. Raonic tog kommandot, varierade både sin serve och sitt spel i övrigt och gjorde klart färre misstag än mot Baghdatis. Det märktes verkligen att Raonic insåg vikten av att för allt i världen inte slarva och bjuda bort onödiga poäng för att lyckas få världssjuan på fall.

Kanadensarens taktik var i stort sett intakt från föregående match, men jag tycker att han överlag utförde den betydligt bättre i kväll. Det som framför allt imponerar är att han inte vek ner sig efter att Berdych sluggat hem det där andra setet. Vilken annan ung spelare som helst hade säkerligen darrat på manschetten i ett sådant läge, men Raonic visade prov på det starka psyke jag skrev om i går. Visar också hur rutinerad 21-åringen är, sin ringa ålder till trots.

Tredje setet var över ganska snabbt, och med två servegenombrott och stabilt servande bärgade 19-rankade kanadensaren segern med övertygande 6-2.

Berdych är visserligen inte alls i bra form, men åtminstone i andra set bjöd han på en glimt av sitt rätta jag (med allt vad utskällningar av domarna och andra mindre lyckade försök till psykningar heter – mycket kan man beskylla den gode Berdych för, men särskilt sportslig är han sannerligen inte).

Alldeles oavsett är varje seger över en topp tio-rankad spelare ett kvitto på Milos Raonics stora potential. Dessutom riktigt skönt för honom att för egen maskin ta sig till en Masters-kvartsfinal, efter Andy Murrays walkover i Toronto. Han har ju dessutom riktigt goda chanser att slå Stanislas Wawrinka och på så vis ta sig hela vägen till semifinal. Vore hejdlöst kul med ett genombrott av den magnituden så här nära inpå US Open.

* * *

Roger Federer och Novak Djokovic är för övrigt, föga förvånande, klara för kvartsfinal. Federer efter komfortabel 6-2, 6-4-seger över Bernard Tomic, Djokovic efter att Nikolaj Davydenko kastat in handduken vid ställning 6-0, 0-0.

Inte mycket att orda om där egentligen. I kvarten möter Djokovic Marin Cilic, som slog Pablo Andújar (7-6, 6-2) och Federer möter Mardy Fish, som slog Radek Stepanek (6-3, 6-3).

Vad var det egentligen som hände precis just nu?

Är det över huvud taget möjligt att en 38-rankade 25-åring som aldrig ens varit bland världens 30 bästa spelare kan slå ut en nyligen krönt OS-guldmedaljör och titelförsvarare i Cincinnati?

Ja, tydligen.

Sommaren 2012 har som bekant bjudit på en del kännbara skrällar och i kväll skrevs ytterligare en in i historieboken, när Jeremy Chardy sensationellt slog ut Andy Murray ur Cincinnati Masters.

Matchsiffrorna skrivs till 6-4, 6-4, och under stora delar av matchen var det den gamla griniga – inte den nya, mentalt starke – Andy vi fick bevittna ute på banan.

Världsfyran som svarade för en kassaskåpssäker insats mot Sam Querrey i går hittade inte matchrytmen, sopade bollar långt utanför linjerna och misshandlade sig själv (oftast på låret) i bitter frustration.

De snabba förhållandena i Cincinnati (snabbare än i Toronto förra veckan) gynnade visserligen Chardy som smackade stenhårda grundslag långt ut mot baslinjerna och hade en tung förstaserve, men försvarsspecialisten Murray stod inte att känna igen. Att Chardy bara slog in 57 procent förstaservar och svarade för 24 oprovocerade misstag och trots det vann så till synes enkelt, med hela fyra servegenombrott i två set, säger ganska mycket om skottens insats.

Det ska dock poängteras att Chardy en bra dag på jobbet har en riktigt tung och välriktad slägga, och just i kväll dessutom riktigt bra blick för spelet. Men ändå. En sådan här match ska inte Murray förlora, helt enkelt.

Särskilt inte efter vilan han fick efter sin w/o i Toronto.

Kanske känner han fortfarande av skadan han ådrog sig där? Kanske har han inte återhämtat sig fysiskt och psykiskt efter urladdningen i London-OS än?

Ja, kanske. Men onödigt att spekulera tills vi vet mer. Låt oss i stället torrt konstatera att Murray i kväll bjöd på en total kollaps som han gör bäst i att försöka glömma illa kvickt, medan Chardy spelade lika stabilt som mot Andy Roddick och Denis Istomin.

Blir intressant att se hur övriga toppspelare utnyttjar att en av turneringens solklara semifinalister redan är utslagen.

Hoppas att Juan Martín del Potros förmodade skada inte blir ett hinder i kvartsfinalen mot Chardy. Att han trots den tog sig förbi Viktor Troicki (7-6, 2-6, 6-1) säger dessvärre mer om Troicki än om del Potro…

Milos Raonic har jag redan ägnat en hel hög tecken, så där nöjer jag mig med att kort och gott konstatera att han gjorde en tillräckligt habil insats för att slå Marcos Baghdatis i tre set: 6-7(6), 6-3, 6-4.

Gårdagens stora chock var onekligen Stanislas Wawrinkas tvåsetsseger över David Ferrer: 6-4, 6-1. Inte så överraskande sett till Ferrers sviktande form. Spanjoren har haft en grym vår och tidig sommar med framgångar i Franska öppna och Wimbledon, men var blek i efterföljande London-OS (förlust i åttondelen mot Kei Nishikori).

Chocken ligger framför allt i att Wawrinka prickat in en svår formsvacka sedan åttondelen mot Jo-Wilfried Tsonga i Franska öppna och radade därefter upp tre raka förluster (Wimbledon, Gstaad, London). Nu är visserligen Stan något mer stabil på hardcourt än gräs, medan Ferrer brukar ha svårt att hitta matchrytmen vid omställningen inför höstsäsongen. Men att Wawrinka skulle slå Ferrer så enkelt i den här matchen, det kunde åtminstone inte jag förutse.

Wawrinka möter Kei Nishikori, som kämpade sig förbi James Blake (2-6, 6-4, 6-4), i åttondelen.

* * *

Sofia Arvidsson har slagit sin sista boll i Cincinnati efter två raka förluster i går. Först i singeln mot världstrean Agnieszka Radwanska (4-6, 3-6) och sedan i dubbeln tillsammans med 157-rankade amerikanen Jill Craybas mot Natalie Grandin/Vladimira Uhlirova (6-1, 7-6).

* * *

Novak Djokovic hade lite svårigheter mot Andreas Seppi i första set men höll näsan ovanför vattenytan och sluggade till sist hem segern i två raka: 7-6(4), 6-2.

Möter veteranen Nikolaj Davydenko, som slog Florian Mayer (6-3, 6-3), i åttondelsfinalen. Att slå Davydenko ska ju i rimlighetens namn vara som en vanlig dag på jobbet för Novak, men Davydenko har sett ovanligt motiverad och flink ut. Kanske kan han stjäla ett set av världstvåan?

* * *

Även Roger Federer avfärdade sin första motståndare i Cincinnati i raka set: 6-3, 6-2 mot Alex Bogomolov. Åttondelen mot Bernard Tomic har, vid sidan av den mellan Raonic och Tomás Berdych, potential att bli den mest intressanta. Särskilt om Tomic kan bjuda på samma stabilitet som mot Brian Baker.

* * *

Världsfemman Petra Kvitová lyckades till sist utmanövrera Mona Barthel i tre tajta set: 3-6, 6-2, 7-5. Fjärdeseedade Kvitová hade ett break emot sig i tredje set men lyckades vända på steken.

– Luftfuktigheten och hettan var inte bra för mig på grund av min astma, men som tur var hade jag min inhalator och andra saker för att få energi och hålla mig kvar i matchen. Jag är väldigt glad över att jag kämpade hårt och vann, det var inga trevliga siffror på resultattavlan men jag är glad över att åtminstone vara klar för nästa runda, säger hon efter segern.

* * *

Såg inledningen mellan Andy Murray och Sam Querrey och zappade sedan lite mellan den och Raonic/Baghdatis, tills jag insåg att den sistnämnda var betydligt mer intressant och ägnade den större uppmärksamhet.

Murray hade inga problem alls med den amerikanske kanonservaren bortsett från några game i första set. 6-2, 6-4 blev matchsiffrorna. Murray på fortsatt gott spelhumör efter OS-triumfen (och välbehövlig vila), alltså.

* * *

Venus Williams tappade första set mot Chanelle Sheepers men kämpade sig in i matchen och vann i tre set: 2-6, 6-3, 6-2. Williams möter Sara Errani, som slog Daniela Hantuchova (6-4, 6-4), i nästa omgång.

* * *

Janko Tipsarevic tvingades bryta sin match mot Pablo Andújar vid ställning 6-4, 4-1 till spanjoren. Trist.

Pablo möter Marin Cilic, som slog Jason Levine (7-5, 7-6), i nästa omgång.

* * *

Andy Roddicks baneman Jeremy Chardy slog Denis Istomin i raka set: 6-4, 6-3. En smula oväntat, då Istomin sett stark ut under sommaren. Chardy möter Murray i åttondelen.

* * *

Alla gårdagens resultat:

Milos Raonic är som bekant en av mina favoriter i kategorin ”unga lovande spelare med potential att nå topp tio inom en inte alltför avlägsen framtid”. Går bara och väntar på hans stora genombrott, vilket jag tror kommer under det här året.

Men för att det där genombrottet – i en Masters- eller Grand Slam-turnering eller i form av hög rankning vid årets slut – ska komma krävs ju att han förbättrar en del aspekter av sitt spel.

Likt John Isner har han, tack vare sin blytunga slägga, en förmåga att vara otroligt dominant i egen serve – men desto mer passiv i sitt returnerande. Utöver detta har han haft en del mentala spärrar, som gjort det svårt för honom att vinna de riktigt viktiga poängen.

För varje match jag ser känns det som att 21-åringen har gjort en liten liten justering från föregående match, vilket tar honom lite närmare ett (hans förutsättningar och kapacitet betraktat) fulländat spel. Till exempel märks det att han dragit lärdom av alla tunga svidande förluster och jobbat mer på sitt försvarsspel.

I dagens match mot Marcos Baghdatis visade han upp både de mest negativa och de mest positiva sidorna av sig själv.

I första set hade han svårigheter i egen serve och samtidigt inte mycket att säga till om i Baghdatis dito. Han simmade långt bakom baslinjen vid returneringar, även i andraserve (som var många: Baghdatis slog bara in 40 procent förstaservar under matchen) och klev endast fram i banan i egen serve.

Ändå klamrade han sig kvar i setet och tvingade fram ett tiebreak, där han räddade tre setbollar vid ställning 3-6 men sedan slog ut sig i egen serve vid ställning 6-7.

Momentum låg då hos Baghdatis, men Raonic visade prov på tålamod och självförtroende – som om han helt enkelt bara visste att han skulle få ordning på allt.

Vilket han också fick. I andra set gick han ut aggressivt, fixade matchens första servegenombrott och en komfortabel 3-0-ledning. Baghdatis tog en skadetimeout och tycktes ha vissa problem, vilket Raonic inte lyckades utnyttja. Oavsett hur allvarlig skadan var kan man torrt konstatera att Baghdatis långt ifrån bjöd på sin bästa tennis. 6-3 till kanadensaren borde ha varit 6-2, särskilt som Baghdatis inte var i närheten av så aggressiv som man borde i egen serve med kniven mot strupen vid ställning 5-2.

Tredje set var ett ställningskrig där Raonic hade full kontroll över sin egen serve, medan Baghdatis i sina servegame egentligen bara behövde hålla bollen i spel för att till slut utmanövrera en något mer aggressiv men fortfarande alldeles för passiv Raonic.

I setets slutskede klev dock rutinerade Baghdatis fram och pressade Raonic ordentligt i egen serve, som plötsligt hade två breakbollar mot sig vid ställning 3-4. Här, i vad som får ses som minimatchbollar för Baghdatis, visade Raonic dock prov på mental styrka och red ut stormen. Direkt därefter klev han fram och bjöd på några av sina mest delikata poäng i matchen och bröt sedermera Baghdatis serve.

I vad som skulle bli matchens sista game började han, som jag sett honom göra tidigare när han är i ledning och vill stänga matchen eller setet (som mot Andy Murray i Barcelona respektive Roger Federer i Madrid), spela serve and volley. Inget märkligt i sig med tanke på att han är skicklig framme vid nät, men han gjorde det per default utan att vänta in rätt läge, som sig bör – vilket omgående resulterade i ett onödigt 0-30-underläge.

Skönt då att se honom reda ut även det (med stenhård serve och känsliga handleder framme vid nät). Ett ytterligare tecken på mental styrka, helt enkelt. Trots att det där huvudlösa spring-fram-på-nät-och-hoppas-att-motståndaren-returnerar-dåligt-eller-känner-sig-pressad-spelet stör mig.

42 oprovocerade misstag är aldrig godkänt, men starkt att kunna vinna en match trots en så otroligt dålig siffra. De 22 servessen är så klart en starkt bidragande orsak, men står inte ensamma för hela matchbilden.

Ska bli väldigt intressant att se åttondelsfinalen mellan Raonic och världssjuan Tomás Berdych.

En hel del intressanta matcher i går, med en del trevliga besked från vissa spelare. Till exempel Milos Raonic, som slog Toronto Masters-finalisten Richard Gasquet i raka set: 7-6(4), 6-3.

Var faktiskt en smula orolig inför den matchen. Raonic såg inte alls bra ut mot John Isner i Toronto, och även om Gasquet spelade riktigt dåligt i finalen mot Novak Djokovic var det knappast givet att mammutservaren skulle slå den numera 13-rankade fransosen.

Hoppas att han börjat hitta matchrytmen ordentligt på hardcourt nu och kan slå Marcos Baghdatis i nästa omgång. Vill gärna se en åttondelsfinal mellan Raonic och Tomás Berdych som, tack och lov, utmanövrerade 74-rankade Yen-Hsun Lu: 6-3, 6-4.

Berdychs form är oerhört svajig just nu och han behöver verkligen kräla upp ur gruvan snart om han ska hinna bygga upp självförtroendet inför US Open senare i augusti.

* * *

Venus Williams kämpade sig förbi tolfteseedade Maria Kirilenko: 6-3, 6-7(5), 6-2. En fortsättning på några riktigt bra veckor för Williams, som försöker lära sig att fullt ut hantera sin svåra sjukdom:

– Det går mycket bättre än förra året. Mycket bättre än för några månader sedan också. Jag börjar lära mig att hantera allting mycket bättre. Om jag vaknade och inte kände mig bra så fick jag panik och förlorade min match med 2-1. Nu har jag insett att jag bara behöver hålla mig kvar i matchen om jag inte har en av mina bästa dagar och försöka vinna, säger hon.

* * *

Senare under dagen vann lillasyster Serena Williams sin öppningsmatch mot 111-rankade Eleni Daniilidou i raka set: 6-3, 6-4. Trots att Williams slog ofattbara 42 oprovocerade misstag. Svårt att hitta motivationen mot så enkla motståndare, Serena?

* * *

Jeremy Chardy slog inte helt oväntat Andy Roddick: 7-6(4), 6-3. Roddick har inte sett hundraprocentig ut sedan krossen i OS och meddelade mycket riktigt efter matchen att han är ryggskadad. Har ju dragits med mycket skador de senaste två åren. Frågan är hur mycket mer hans kropp klarar av.

* * *

Bernard Tomic besegrade USA:s comeback kid Brian Baker i två förhållandevis jämna set: 6-4, 6-3. I första set kändes det som att Baker var den som spelade med mer pondus och låg närmare ett break, men efter en del feltajmade slag och enkla missar var det som att amerikanen helt tappade självförtroendet.

Samtidigt ska sägas att Tomic spelade betydligt mer stabilt och resolut än tidigare under våren och sommaren. Han var helt enkelt säkrare i grundspelet än Baker, som inte riktigt hittade matchrytmen och inte fick full utdelning när han försökte styra spelet (vilket han ofta gjorde, särskilt i första set).

Tycker ändå att Baker ska vara nöjd med sin vistelse i Cincinnati. Han slog trots allt Philipp Kohlschreiber i första omgången. En svårspelad motståndare som dessutom hade ett mentalt övertag efter segern i Wimbledon.

Också ett tecken på att Tomic börjar ta tennisen på allvar igen efter en något bortkastad vår och sommar med arrogant spel och enkla förluster. Det är ju riktigt underhållande att se Tomic i sitt esse, så vi får hoppas att det här är ett kvitto på att han börjar hitta formen.

* * *

Alla gårdagens resultat: