http://www.youtube.com/watch?v=cr0-efJcVhs

Måste givetvis inleda den här texten med att säga några ord om gårdagens matcher, eftersom det tyvärr inte hanns med i går.

Novak Djokovic tappade set mot Richard Gasquet (7-6, 4-6, 6-3), men matchen i sig var  väldigt avslagen redan på förhand. Ingen av dem hade ju något att spela för – så låt oss i stället fokusera på det som var gårdagens höjdpunkt: Roger Federer mot Juan Martín del Potro.

Under matchens gång visste jag inte riktigt vad jag tyckte om den. Det är ju svårt att inte uppskatta den här sortens dramatik, men lika frustrerande är det att bevittna en sådan total avsaknad av spelmässig stabilitet.

För rent spelmässigt var det överlag en ganska dålig match. När det blixtrade till så sprakade det rejält om bådas racketar, men allt som oftast var den här tillställningen en kavalkad i underprestation.

En ojämn bergochdalbana. När Federer var som sämst var del Potro som bäst. När del Potro var som sämst var Federer som bäst. Och båda hade riktigt höga toppar, särskilt Federer – som till slut fick med sig segern, efter att ha krånglat sig ur extremt jobbiga lägen: 4-6, 7-6(2), 7-5.

Jag tyckte faktiskt att det var del Potro som satte tonen redan i första set. Efter svajigt servande från Federer (där han i ett game blev bruten efter att ha haft ledning med 40-0) tog argentinaren en komfortabel 5-1-ledning – men misslyckades kapitalt med att serva hem setet vid ställning 5-2. Han lyckades inte få in en enda förstaserve i det gamet, och det straffade sig.

Vid 5-4 var han på väg att snubbla på mållinjen ännu en gång, när han återigen hade breakboll mot sig. Den gången redde han ut trasslet, men det kändes som att det där inte skulle bli en engångsföreteelse. Med undantag för de inledande 5-6 gamen så saknade han helt stabilitet.

Det gjorde som sagt Federer också, men han lyckades plocka fram sin absolut bästa tennis när det behövdes som bäst – medan del Potro tvekade när han hade matchen i egna händer.

Två gånger krånglade sig Federer ur svåra underlägen: 1-3 i andra set och 0-3 i tredje.

En väldigt bra seger för schweizaren, trots instabiliteten. Imponerade faktiskt som mest i defensiven, då han lyckades neutralisera del Potros offensiv och hitta sätt att flytta runt argentinaren för att skapa ytor.

Samtidigt en dålig förlust för del Potro. Att tappa en ledning med 1-0, 3-1 kan man komma undan med, men förlora ett avgörande set när man har ett 3-0-försprång… Nej, det är faktiskt underkänt på alla sätt och vis.

Det kändes som att den här segern helt enkelt var viktigare för Federer än för del Potro. Schweizaren var beredd att investera blod, svett och tårar i den här matchen, för att få lite upprättelse efter en blytung säsong. Argentinaren har i sin tur inte imponerat alls efter Basel och i London hade han inte den mentala (förmodligen inte heller den fysiska) orken att gasa fullt.

Detta ger oss hur som helst en ny blockbuster mellan Federer och Rafael Nadal, deras 32:a möte.

Låt oss i vanlig ordning ta en titt på dagens matchups:

* * *

RAFAEL NADAL (1) – ROGER FEDERER (7)

Trots att denna matchup (på grund av Federers långa svacka) känts helt irrelevant just den här säsongen så är det fortfarande något väldigt speciellt med just deras rivalitet.

21-10 i inbördes möten till Nadal. 7-6 på hardcourt. 7-3 på de senaste tio matcherna. 3-0 den här säsongen (Indian Wells, Rom, Cincinnati). På de tre matcherna har Federer aldrig varit i närheten av att vinna, men han gjorde ett fantastiskt första set i Cincinnati, som han också vann med 7-5 – det enda setet han vunnit mot Nadal i år.

Men ser man enbart till statistiken så finns det faktiskt en kategori där Federer är helt överlägsen, och det är i just slutspelssammanhang. 4-0 i matcher har han, schweizaren (2006, 2007, 2010, 2011). 8-1 i set (Nadals enda setvinst kom i finalen 2010).

Och i staden London har Federer faktiskt 4-1 (Wimbledon 2006-2007, World Tour Finals 2010-2011; 2006 och 2007 spelades det som då kallades för Tennis Masters Cup i Shanghai).

Lägger man till att inomhushardcourt är spanjorens klart sämsta underlag, medan det är ett av schweizarens tveklöst bästa, så jämnar oddsen ut sig rätt rejält.

I alla fall i teorin – och enbart om man ser till statistiken.

För det faktum att Nadal haft en sagolik supersäsong medan Federer kämpat i motvind med dålig form och svaga resultat måste givetvis också tas i beräkning.

Spelmässigt har Nadal inte direkt imponerat i 02 Arena, men det har räckt till 3-0 i matchfacit och 6-1 i set. Samtidigt har Federer bjudit på sin allra bästa tennis i år mot Djokovic och del Potro – vilket räckte till 2-1 i matcher, 5-2 i set och avancemang till semifinal med nöd och näppe.

Spelar han sin allra bästa tennis under nio-tio sammanhängande game så kan det ge honom ett set mot Nadal i dag.

Men att han ska slå sin nemesis (som dessutom fått en dags extra vila) knappt 24 timmar efter det energidränerande avgörandet mot del Potro, det måste anses osannolikt. Något annat är orimligt att säga. Nadal måste liksom göra en halvdan insats om han ska förlora det här. Och vi har sett ytterst få sådana insatser från världsettan under den här säsongen.

Jag hoppas på en tresetare, men om Federer inleder de första två seten som han gjorde mot del Potro, ja då tror jag att det blir respass i raka set för meste mästaren.

* * *

NOVAK DJOKOVIC (2) – STANISLAS WAWRINKA (8)

Fjärde mötet bara i år. 14-2 till Djokovic i inbördes möten. Och det är inte speciellt mycket som har ändrats sedan de möttes i Paris förra veckan.

Det ser med andra ord inte så ljust ut för Wawrinka. Djokovic är uppe i 20 raka segrar under hösten och formkurvan har pekat spikrakt uppåt. Här i London tappade han visserligen set i samtliga tre matcher, men har aldrig varit direkt hotad. Så pass stark är han just nu.

Wawrinka å sin sida tog sig vidare till semifinal tack vare seger över redan avsågade David Ferrer, men han var nära att sumpa den matchen fullständigt. Tappade 5-2 till 6-7 i första set och hade sedan breakbollar mot sig i inledningen av andra.

Visserligen starkt att ändå ro den segern i land, men spelmässigt har han varit underlägsen Djokovic den här veckan.

Jag tror inte att det blir en upprepning på Paris Masters-kvarten. Där var det som om Wawrinka togs på sängen av Djokovics överlägsenhet. Nu vet han vad som väntar.

Har däremot svårt att se honom skrälla i dag. Han har haft sina chanser under året men aldrig lyckats fullborda en skräll, och det finns inte mycket som talar för att han vänder den negativa trenden i dag.

Grupp A är redan färdigspelad.

I dag är det så dags för den direkt avgörande matchen mellan Roger Federer och Juan Martín del Potro.

Låt oss ta en titt på dagens tennismeny:

* * *

JUAN MARTÍN DEL POTRO (5) – ROGER FEDERER (7)

Argentinaren krånglade sig förbi Richard Gasquet i sin öppningsmatch men föll i en tresetare mot Novak Djokovic i torsdags. Även Federer pressade Djokovic till tre set och slog sedan Gasquet i raka set.

Detta ger båda 1-1 i matchfacit, del Potro 3-3 i setfacit och Federer 3-2. Det spelar dock ingen roll i dag. Eftersom Djokovic står på 2-0 i matcher och Gasquet på 0-2 så går den som vinner den här matchen vidare till semifinal (även om Djokovic skulle förlora mot Gasquet så vinner han gruppen, i och med att inbördes möten avgör om två spelare stannar på samma matchfacit).

Det här har verkligen utvecklats till en riktigt intressant rivalitet sedan den där episka US Open-finalen 2009 (som del Potro vann i fem set).

Klart övertag för Federer, sett till statistiken. 14-5 totalt i inbördes möten, 7-3 under de senaste tio matcherna. 9-5 på hardcourt. 4-4 inomhus. Men 2-0 till del Potro i World Tour Finals. Faktum är att argentinaren är en av bara två spelare någonsin att slå Federer två gånger i slutspelssammanhang (den andra är Djokovic, en bedrift världstvåan fullbordade så sent som i tisdags).

De har varsin seger i år – del Potro i Basel, Federer i Paris. I Basel var del Potro i praktform, medan Federer precis börjat hitta tillbaka till något som kan kallas god form efter en riktigt tung säsong.

I Paris var tvärtom Federer i klart bättre form, medan del Potro gjorde en ganska svag insats i kvartsfinalen.

Hittills i London tycker jag att Federer sett lite piggare ut av de båda. Han imponerade visserligen inte mot Gasquet, men vann ändå kontrollerat i raka set: 6-4, 6-4. Världsfemman å sin sida gjorde en godkänd insats på fransmannen i sin öppningsmatch, men var på tok för ojämn mot Djokovic. Gjorde ett halvdant första, ett fantastiskt andra och ett ganska dåligt tredje set.

Om båda spelar som de gjorde mot just Djokovic så tycker jag att Federer har ett litet övertag. Argentinarens spel skulle i så fall räcka för att blåsa schweizaren av banan i ett set, men förlora ett jämnt – och sedan skulle väldigt små marginaler avgöra i det tredje.

Nu tror jag i och för sig inte att det blir så. del Potro servade trots allt bra i första set mot Djokovic, men var lite för tam i grundspelet för att kunna hota serben. Får han bara serven att fungera så kommer Federer att få det riktigt svettigt.

Jag tror att schweizaren kommer spela all out-attack i dag. Variationen behöver vi väl knappt nämna, den finns alltid där, men rent taktiskt känns det som att Federer kommer lägga störst vikt vid offensiven. Ta kommandot i duellerna, flytta runt The Gentle Giant i sidled och antingen söka sig fram på nät eller lägga stoppbollar (del Potro är fortfarande sårbar i djupled när han pressas tillbaka i defensiven).

I den här matchen tror jag dessutom att Federer inte har något emot att fastna i cross court-dueller på backhandsidan. Han kommer i alla fall hellre söka sig dit än mot del Potros domedagsforehand. Argentinaren har visserligen en giftig backhand, men den är inte lika dödlig som Djokovics. Dessutom har även han, likt serben, problem med Federers lågt skurna slice, så det vore väl förbannat om schweizaren inte utnyttjade den bättre i dag.

del Potro skulle faktiskt vinna på att försöka förlänga duellerna och mala ner Federer, eftersom han i nuläget är betydligt säkrare i bollande. Det tror jag dock inte att han kommer göra. Förmodligen spelar han lite avvaktande i första set, som mot Djokovic, men kommer söka sig till lägen där han kan avsluta poängen med en winner.

Federer måste akta sig för del Potros inside out-forehand under backhanddueller. Det är delvis därför (vid sidan av det jag skrev ovan om del Potros problem med låg slicestuds) jag tycker att han ska nyttja slice mer än vanliga slag. Majoriteten av Federers backhandslag har liksom ingen vinkel, och det ger del Potro lägen att komma runt med sin forehand. Farligt för Federer.

Vem vinner då?

Federer ger drygt 2,10 gånger pengarna, del Potro står i 1,70. Rimligt odds?

Ja, det måste man säga. Trots att 2,10 på Federer känns väldigt lockande. Det här är trots allt World Tour Finals – en turnering han nu spelat tolv år i rad och vunnit sex gånger (på åtta finaler). Dessutom har han bara vid ett enda tillfälle under dessa tolv år åkt ut redan i gruppspelet (2008).

Läs om Federers och del Potros respektive slutspelshistorik här.

Eftersom jag tippat del Potro på förhand tänker jag stå fast vid det, men tycker ändå att den här matchen känns ganska öppen på förhand (att den är direkt avgörande gör det hela ännu mer osäkert – vem hanterar pressen bäst?). Om del Potro presterar som han gjort tidigare under hösten så har han solklart övertag, men han har som sagt inte imponerat hittills i London.

För övrigt en fullständig gåta varför man valt att lägga den här matchen först. Snacka om avslagen kvällsmatch vi bjuds på efter det här potentiellt episka mötet.

* * *

NOVAK DJOKOVIC (2) – RICHARD GASQUET (9)

En total ickematch. Ingen har något att spela för, eftersom Djokovic redan har säkrat gruppsegern och Gasquet är helt avsågad. Givet hur stabil Djokovic varit i slutspelet hittills har jag väldigt svårt att se honom förlora den här matchen.

Finns egentligen inte så mycket mer att säga om den här matchen, så jag nöjer mig med det.

Grupp B avgörs ju i morgon, men innan vi kör en planenlig matchkoll tycker jag att det vore roligt att titta lite närmare på de fyra spelarnas historik i World Tour Finals.

Antal framträdanden, titlar, matchfacit och så vidare.

Vi kör i rankningsordning och börjar således med världstvåan Novak Djokovic. Notera att samtliga siffror inkluderar 2013 års upplaga.

* * *

NOVAK DJOKOVIC (2)

Ålder: 26 år.
Antal slutspel: 7 (2007-2013).
Titlar: 2 (2008, 2012).
Segrar: 16.
Förluster: 9.
Setfacit: 34-26.

Sammanfattning: Spelade sitt första ATP-slutspel redan som 20-åring, 2007. Den gången blev det tre raka tvåsetsförluster i gruppspelet (mot Rafael Nadal, David Ferrer och Richard Gasquet) men redan året därpå bröt han Roger Federers dominans när han bärgade titeln efter finalseger över dåvarande världsfemman Nikolaj Davydenko. Vid tre tillfällen har han eliminerats redan i gruppspelsfasen: 2007, 2009 och 2011. Han har spelat två finaler och vunnit båda (2008 och 2012, mot Federer).

JUAN MARTÍN DEL POTRO (5)

Ålder: 25 år.
Antal slutspel: 4 (2008-2009, 2012-2013).
Titlar: 0 (1 final).
Segrar: 7.
Förluster: 7.
Setfacit: 18-19.

Sammanfattning: Den då blott 20-årige argentinaren del Potro åkte ut redan i andra rundan i årets samtliga tre första Grand Slam-turneringar (Australiska öppna, Franska öppna, Wimbledon) men efter Wimbledon vann han sina fyra första titlar i karriären i lika många turneringar (Stuttgart, Kitzbühel, Los Angeles, Washington), nådde ännu en final (i Tokyo, där han förlorade mot Tomás Berdych) och gick till kvartsfinal i US Open. I World Tour Finals-debuten (som då gick under namnet Tennis Masters Cup) blev det två förluster och en seger, och således inget avancemang till semifinal. Redan året därpå, samma år som han vann US Open, gick han dock hela vägen till final (förlust mot Davydenko). Säsongerna 2010 och 2011 kvalificerade han sig inte till slutspelet (på grund av handledsskadan som förstörde hela hans 2010). Förra året nådde han semifinal men i en tresetare mot Djokovic.

ROGER FEDERER (7)

Ålder: 32 år.
Antal slutspel: 12 (2002-2013).
Titlar: 6 (2003-2004, 2006-2007, 2010-2011, totalt 8 finaler).
Segrar: 43.
Förluster: 10.
Setfacit: 99-35.

Sammanfattning: Spelade sitt första slutspel redan 2002 – och gick till semifinal direkt (förlust mot dåvarande världsettan Lleyton Hewitt). Vann sin första titel året därpå (finalseger över Andre Agassi) och försvarade sin titel 2004 (Hewitt). Förlorade inte en enda gruppspelsmatch under sina fem första slutspelsår och hade en svit på 15-0 i gruppspelsfasen inför turneringen 2007, där han föll mot Fernando Gonzalez i första omgången (vann dock sin fjärde titel efter finalseger över David Ferrer). 2008 är hittills enda året han inte gått vidare till semifinal, efter förluster mot Gilles Simon och Andy Murray i gruppspelet. Vid fem tillfällen har han gått obesegrad genom mästerskapet – 2003-2004, 2006, 2010-2011. De två enda spelare som besegrat honom i en slutspelsfinal är Novak Djokovic (2012) och David Nalbandian (2005; Nalbandian vände 0-2-underläge i set i den matchen). Själv har han besegrat sex olika spelare i sina finaler (Agassi, Hewitt, James Blake, Ferrer, Nadal, Jo-Wilfried Tsonga). De enda spelarna som besegrat honom fler än en gång i World Tour Finals är del Potro (gruppspelet 2009 och 2011) och Djokovic (finalen 2012, gruppspelet 2013).

http://www.youtube.com/watch?v=fL7CDF9iM3o

RICHARD GASQUET (9)

Ålder: 27 år.
Antal slutspel: 2 (2007, 2013).
Titlar: 0.
Segrar: 1.
Förluster: 4.
Setfacit: 4-8.

Sammanfattning: Efter semifinalen i Wimbledon 2007 nådde Gasquet toppnoteringen 7 på världsrankningen, och tack vare en semifinalplats i Paris Masters efter en lite mindre framgångsrik höst kvalificerade han sig för slutspelet som världsåtta. Väl där föll han mot Nadal och Ferrer men slog Djokovic i raka set. Han slutade trea i gruppen och gick således inte vidare till semifinal.

Grupp A i World Tour Finals är alltså avgjord.

Det blev till slut Rafael Nadal som säkrade gruppsegern och Stanislas Wawrinka som knep andraplatsen, efter vissa om och men.

Det började med att Wawrinka var på väg att slarva bort sin semifinalbiljett. Han inledde klart bäst i sin match mot David Ferrer och sprang fram till en komfortabel 5-2-ledning, men bjöd på en klassisk choke och misslyckades med att serva hem setet vid ställning 5-3. Setet gick till tiebreak, som Ferrer vann ganska enkelt med 7-3.

Han hade dessutom breakbollar mot sig i början av andra set, men fick ordning på de sviktande nerverna. I stället bröt han spanjoren och gick fram till 3-1. Han tappade visserligen ett servegame en bit in i setet men kvitterade via 6-4.

I tredje set var Ferrers mentala bränsletank tömd och han orkade inte höja sig till den nivå som krävdes för att dra mig sig Wawrinka ner i sitt redan oundvikliga fall. 6-7(3), 6-4, 6-1 blev segersiffrorna för schweizaren, som är klar för semifinal – efter lite hjälpt från Nadal.

Han satt dock säkert med hjärtat i halsgropen under ett och ett halvt set, om han följde matchen.

Nadal fick en drömstart och bröt Tomás Berdych direkt efter ett svagt servegame från tjecken, som visserligen direkt höjde sig spelmässigt men aldrig kom ikapp. 6-4, väldigt behärskat av spanjoren.

Men i andra set var det som om någon tryckte på en knapp. Plötsligt hade inte Nadal ett enda rätt, medan Berdych höjde sig ett litet snäpp till. Vid 5-0 stod det 20-4(!) i poäng totalt till världssexan (stannade på 26-11 i det setet).

Undrar om det här är Rafas sätt att hämnas på Wawrinka efter hans attack mot Toni? Gruppsegern är ju ändå redan säkrad.

— Henrik Ståhl (@BollarAvStahl) November 8, 2013

Eller så vill han bara strö ett helt saltkar i såret på Berdych, genom att ge honom falska förhoppningar om avancemang till semi.

— Henrik Ståhl (@BollarAvStahl) November 8, 2013

ELLER så har han bara gjort ett väldigt dåligt set, den gode herr Nadal, medan Berdych spelat riktigt bra. Så kan det förstås vara.

— Henrik Ståhl (@BollarAvStahl) November 8, 2013

Jag var givetvis ironisk i tweetsen ovan (i alla fall de två första).

Men nog känns det säkert lite extra gött för Nadal att få spöa Berdych för sjuttonde gången (sextonde på raken) i ett avgörande set. Semifinalplatsen var liksom inom räckhåll och tjecken hade momentum.

Fast det betyder så klart inte särskilt mycket mot de här storspelarna. Ett set är ett set, och när det är avslutat är det full fokus på nästa. Nadal var inte helt överlägsen i det där tredje setet, men han vann det förhållandevis enkelt. Vid 4-4 kunde Berdych inte hålla nerverna i styr och hamnade i 0-40-underläge i egen serve. Räddade en breakboll men blev bruten mot 15.

Då var loppet kört, och det kändes som att han visste det redan innan gamet. Att det var matchens tveklöst viktigaste. Att han skulle förlora om han tappade just det gamet. Vilket han ju gjorde. 6-4, 1-6, 6-3 blev segersiffrorna för Nadal (poängen stannade dock på 72-72, vilket ju är ett riktigt gott betyg för Berdych).

Han höll inte för den pressen i dag, den gode herr Berdych. I stället blir det alltså Stanislas Wawrinka som dansar vidare till semifinal, i sitt första World Tour Finals-framträdande i karriären.

Precis som jag förutspådde inför turneringen. Känns inte särskilt överraskande, trots att det var ganska små marginaler på slutet. Wawrinka kom till London i bättre form än Berdych. Tycker snarare att det var imponerande av världssexan att ändå prestera så bra som han gjorde, med tanke på att hans höstsäsong varit något av en besvikelse.

I semifinalen möter Nadal antingen Juan Martín del Potro eller Roger Federer, medan Wawrinka måste ta sig an Novak Djokovic (som redan säkrat förstaplatsen i grupp B) för fjärde gången i år.

I dag avgörs alltså grupp A.

Stanislas Wawrinka eller Tomás Berdych.

Det är de två som slåss om den sista semifinalbiljetten, fast inte mot varandra.

Wawrinka tar sig an David Ferrer, som i och med sina två förluster i raka set redan är avsågad, och Berdych ska försöka få giganten Rafael Nadal, som säkrade både sin semifinalplats och positionen som världsetta vid årets slut tack vare sin seger över Wawrinka i onsdags, på fall.

För Berdych ”räcker” det med att slå Nadal. Wawrinka är å sin sida piskad att vinna över Ferrer och måste sedan därutöver sätta sitt hopp till Nadal. Det är nämligen enda sättet för honom att ta sig vidare från gruppspelsfasen – att själv vinna medan Nadal slår Berdych.

Oddsen är på tjeckens sida, med andra ord.

Men Wawrinka har den tveklöst enklaste matchen. Ferrer har varit helt under isen så här långt i World Tour Finals och har alltså ingenting att spela för (mer än att slippa lämna London med tre raka förluster i bagaget).

Nadal däremot. Han är visserligen redan klar för semifinal men måste vinna minst ett set för att säkra gruppsegern. Berdych är dessutom en på papperet enkel matchup för spanjoren – vilket överlägsna 16-3 i inbördes möten skvallrar om.

Låt oss ta en närmare titt:

* * *

RAFAEL NADAL (1) – TOMÁS BERDYCH (6)

15 raka segrar har han, Nadal. Den senaste i Peking för några veckor sedan, där Berdych tvingades kasta in handduken på grund av skada vid ställning 4-2 i första set. På de har 15 matcherna har tjecken bara plockat två set (i Miami 2011 och Australiska öppna 2012).

32-2 i setfacit, alltså (setet i Peking ej inräknat). Detta dessutom på samtliga underlag. 9-0 i inbördes möten på hardcourt sedan 2007. Berdychs tre segrar bärgades på raken mellan 2005 och 2006 (Cincinnati 2005, Madrid och Toronto 2006).

Berdych har med andra ord för länge sedan glömt hur det känns att stå som segrare efter en match mot världsettan.

Anledningen till Nadals dominans i den här matchupen är att han så effektivt neutraliserar Berdychs offensiv. Han har ingenting emot att låta tjecken styra duellerna i väntan på snabba omställningar. Dessutom brukar inte världssexan lyckas sätta tillräckligt mycket press i Nadals servegame.

Spanjorens serve har varit en av hans största brister så här långt i London. Det kan vara en öppning för Berdych. Servar han lika bra som mot Ferrer och samtidigt får med sig ett break, då kan det bli svettigt för Nadal.

Har dock ingen anledning att tro annat än att världsettan höjer sig ett snäpp i kväll. Särskilt med tanke på att Djokovic säkrade gruppsegern i grupp B efter segern mot Juan Martín del Potro i går. Nadal är nog beredd att slita hund för att slippa Djokovic i semifinalen.

Berdych är helt beroende av en stark öppning. Hamnar han på fel fot redan i inledningen är han rökt.

Tror på 2-0-seger för Nadal här. Han är nog som sagt väldigt motiverad att vinna för att slippa Djokovic i semin, men också för att vässa formen inför en match mot del Potro eller Roger Federer. Berdych är inte tillräckligt stark mentalt mot Nadal. Även om han får med sig ett tidigt break finns det ingenting som säger att han kommer hålla ledningen hela vägen in i mål.

Nog har han utvecklats just på den mentala fronten de senaste åren, men mot just Nadal tenderar han fortfarande att darra som ett asplöv i avgörande lägen.

* * *

DAVID FERRER (3) – STANISLAS WAWRINKA (8)

Ojoj, vilken press det är på Wawrinka. Han måste alltså vinna den här matchen för att ha minsta lilla chans att gå vidare till semifinal – och inte ens det räcker.

Nu har han visserligen en stark ”allierad” i Rafael Nadal, men ändå. För en kille som för bara något år sedan förlorade sina matcher för att han inte hade den mentala styrkan att vinna dem är det här knappast en lätt uppgift.

Det som talar för schweizaren är Ferrers dåliga form – vilket oddssättarna tagit fasta på. Wawrinka ger drygt 1,40 gånger pengarna, Ferrer står i 2,70.

Förhållandevis jämn matchup sett till statistiken. 7-4 i inbördes möten till Ferrer, men 2-2 under 2012 och 2013. Wawrinka vann senaste de möttes, i finalen i Oeiras i våras (tappade bara fem game: 6-1, 6-4).

Vad talar för att Ferrer plötsligt gör en kanonmatch, efter två riktigt bleka insatser här i 02 Arena? Inte mycket. Spanjoren har tillryggalagt ett gäng tuffa veckor under hösten och hade tre raka finalförluster inför World Tour Finals (Stockholm, Valencia, Paris).

Jag har varit inne på det tidigare och säger det igen – det är inte det minsta konstigt om han är mentalt utmattad. Tycker faktiskt att det sett ut som att han varit precis det under sin vistelse i London.

Det här är därför som upplagt för Wawrinka. Förhoppningsvis pallar han för trycket och tacklar uppgiften på bästa tänkbara sätt. För om schweizaren torskar i dag, ja då förlorar liksom matchen mellan Nadal och Berdych all dramatik och nerv.

Roger Federer avfärdade Richard Gasquet enkelt: 6-4, 6-4. Inte det minsta oväntat.

Det var däremot hans miniutbrott efter att ha räddat breakboll med en lobb i andra set (se klipp ovan). Poängen inleds med en grym retur från Gasquet, som direkt får ett övertag och jobbar sig fram på nät men slår en halvdassig backhand.

Federer krånglar sig ur den jobbiga situationen med en backhandlobb – och skriker ”fuck off” efter att ha bärgat poängen.

Oklart till vem han skriker detta. På klippet ser det faktiskt ut som att han vänder sig mot någon, men flera twittrare hävdar bestämt att det var riktat mot honom själv.

Federer's "Fuck off" was a against himself after a lob.

— chiara gambuzza (@ChiaraGamTWI) November 7, 2013

@Felipe_W_G Because he was playing so bad.Scroll himself maybe but there isn't crowd in the direction he looks to.

— chiara gambuzza (@ChiaraGamTWI) November 7, 2013

Hur det än är med den saken så vann schweizaren som sagt väldigt behärskat och håller därmed drömmen om avancemang till semifinal vid liv.

Novak Djokovic drämde i sin tur precis in matchbollen mot Juan Martín del Potro – en för argentinaren otagbar rak inside out-forehand – och tog i och med det sin andra raka tresetsseger: 6-3, 3-6, 6-3.

En på många sätt väldigt typisk match. Djokovic inledde klart bäst. Jäklar vad stabil han var i första set. Fantastisk bollträff, grymt fotarbete, solid defensiv, aggressivt attackspel, stabilt servande. Världsfemman å sin sida var trögstartad i kväll. Bjöd på ovanligt mycket hulkgruntande (ni vet, när han grymtar så där högt och aggressivt när han smäller till bollen extra hårt) men med begränsat resultat.

11 oprovocerade misstag är visserligen inte så mycket, men med bara 8 winners ger det en svag ratio – särskilt för att vara del Potro.

Men, som så många gånger förr höjde sig argentinaren i andra set, medan Djokovic slappnade av en smula. Riktigt riktigt bra andra set av del Potro. Servade kassaskåpssäkert (slog in 79 procent förstaservar och vann 80 procent av dem), dundrade in 10 winners och bara 4 oprovocerade misstag, och vann sin enda breakboll.

Djokovic servade visserligen fortsatt bra och var generellt inte nämnvärt sämre än i första set, men fick väldigt lite utdelning i sina returgame – till stor del på grund av att världsfemman servade så bra.

I tredje set hade del Potro två breakbollar vid ställning 1-1, 15-40. Djokovic räddade den första med ett ess och den andra brände del Potro med en rak ”running forehand” som landade några centimeter utanför sidlinjen.

Då kom också argentinarens dipp som ett brev på posten. Alltså, det måste ju ha varit psykologiskt, men det kändes som att han plötsligt blev jättetrött och fick problem både med serven och baslinjespelet. Under hela matchen hängde han liksom med Djokovic väldigt bra i baslinjeduellerna (vilket han brukar göra). I första set saknades den tyngd han hade i andra set och han förlorade 80 procent av duellerna som var nio slag eller mer, men han var trots den siffran inte totalt utspelad.

Efter den där missade breakmöjligheten kändes det som om Djokovic hela tiden hade ett övertag när bollen kom i spel.

Och det gjorde den ofta. Argentinaren kollapsade nämligen fullständigt i egen serve och var vid något tillfälle nere på under 40 procent förstaservar. Svarade för ett otroligt svagt servegame vid ställning 3-2 och blev bruten blankt. Resten av matchen blev inte mer än en transportsträcka för Djokovic, som bärgade avgörande set lugnt och behärskat.

84-69 i poäng totalt är betydligt mer överlägset än vad matchsiffrorna antyder, och det beror till stor del på det där tama tredje setet.

Den här matchen utgör således ett praktexempel på hur extremt viktig serven är för del Potro. Djokovic servade väldigt jämnt (gjorde bara ett par svaga servegame under hela matchen) och vann över 70 procent av poängen i egen serve i samtliga tre set. I tredje set, som han alltså vann så enkelt, slog han bara in 60 procent förstaservar (att jämföra med 74 procent i första set och 72 procent i andra) men vann 82 procent av dem.

Medan del Potro bara slog in 57 procent förstaservar och vann 66 procent av dem.

Ser man enbart till serven var det som natt och dag mellan andra set och första/tredje. Vann 74 procent av poängen i egen serve i andra, men bara 59 respektive 57 procent i första och tredje.

Välförtjänt seger för Djokovic, som nu alltså vunnit 19 raka matcher sedan finalförlusten i US Open i början av september. I och med vinsten är han inte bara klar för semifinal, utan har dessutom säkrat gruppsegern.

Detta innebär i sin tur att Gasquet redan är utslagen och därför inte har någonting alls att spela för i sin match mot Djokovic på lördag.

Matchen mellan del Potro och Federer, däremot, ja den blir ju direkt avgörande. Vi tar en titt på vilka scenarion som återstår i grupp B:

1. (Oavsett resultat) Om del Potro besegrar Federer så vinner Djokovic gruppen och del Potro går vidare som grupptvåa.

2. (Oavsett resultat) Om Federer besegrar del Potro så vinner Djokovic gruppen och Federer går vidare som grupptvåa.

Ja, det där var ju lättjobbat. Så pass avgörande blir den matchen. Vad som händer i matchen mellan Djokovic och Gasquet spelar absolut ingen roll, eftersom Djokovic redan säkrat gruppsegern och Gasquet inte på något vis kan gå vidare till semifinal.

Detta eftersom någon av del Potro och Federer ju kommer att ha 2-1 i matcher – och Gasquet som bäst kan sluta på 1-2 – när deras match är färdigspelad.

Om Djokovic mot all förmodan skulle torska mot Gasquet så är han ändå ohotad gruppetta. Detta eftersom inbördes möten fäller avgörandet om de två bäst placerade spelarna hamnar på samma matchfacit (det är bara om tre spelare hamnar på samma matchfacit som ”målskillnaden” avgör).

Djokovic skulle alltså teoretiskt kunna förlora mot Gasquet med 0-2 samtidigt som Federer slår del Potro med 2-0 och ändå vinna gruppen (trots att Djokovic i så fall skulle landa på 4-4 i setfacit och Federer på 5-2).

Det lär ju hur som helst bli en riktigt rafflande match, det där. Den mellan del Potro och Federer. Ojojoj, vad vi redan längtar till den.

World Tour Finals går in i sin fjärde tävlingsdag i dag.

Precis som i går bjuds vi på en måstematch och en som kan komma att bli helt avgörande.

Måstematchen är givetvis den mellan Roger Federer och Richard Gasquet. Den som förlorar den matchen är i princip redan utslagen. I alla fall teoretiskt.

Låt mig förklara:

Om till exempel Juan Martín del Potro slår Novak Djokovic och Federer slår Gasquet, så krävs det att Gasquet besegrar Djokovic samtidigt som del Potro fäller Federer för att han ska ha en chans att gå vidare från gruppen (del Potro, Federer och Gasquet hamnar i så fall nämligen på 1-2 i matchfacit och ”målskillnaden” – det vill säga i första hand antal vunna set, i andra hand antal vunna game – avgör).

Finns ytterligare exempel, men jag tycker att vi stannar där. Vi nöjer oss med att konstatera att Djokovic är klar för semifinal om han besegrar del Potro i dag.

Lite mer komplicerat blir det om argentinaren vinner dagens möte. Då kan nämligen matchen mellan honom och Federer bli direkt avgörande (om världsfemman vinner även den matchen samtidigt som Djokovic slår Gasquet så hamnar de båda på 2-1).

Viktiga matcher i dag, med andra ord. För Federers del kommer hans tredje match, mot del Potro på lördag, att bli avgörande alldeles oavsett, så han är verkligen piskad att vinna i dag.

Vi tar en titt på dagens meny, helt enkelt:

* * *

ROGER FEDERER (7) – RICHARD GASQUET (9)

Det här är en bra matchup för Federer. 10-2 i inbördes möten och 5-0 på hardcourt. Gasquets enda segrar har kommit på grus (Monte Carlo 2005 och Rom 2011). På hardcourt har fransmannen bara lyckats plocka ett set (i Canada Masters 2006). 10-1 i setfacit på hardcourt för Federer, alltså.

Spelmässigt är det Gasquets passivitet som ställer till det för honom. Federer är nämligen i full kontroll över duellerna och kan spela precis det spel han vill spela.

Federer kommer därför att spela ungefär som han gjorde mot Djokovic, fast utan att behöva ta lika stora risker eftersom det är mycket lättare att slå igenom Gasquet.

För fransmannens del måste han ta ett kliv framåt i banan och försöka möta Federer i baslinjedueller om han ska ha tillstymmelsen till en chans. Att styra spelet mot Federers backhand och försöka gå på avslut med rak backhand i schweizarens forehandruta är ingen dum idé. Inte heller att söka sig till nät så ofta som möjligt, om inte annat så för att störa Federers matchrytm.

På förhand känns det som att det här kommer sluta med 2-0-seger för Federer, men samtidigt ska det sägas att Gasquet gjorde en riktigt bra match mot (en förvisso inte hundraprocentig) del Potro i tisdags.

Det kan säkert bli hyfsat jämnt i något set, kanske till och med att Gasquet vinner ett om han presterar på topp, men det här borde Federer vinna. Han gjorde sitt jobb mot Djokovic och fick med sig ett set därifrån, så det här är ju som upplagt för världssjuan.

* * *

NOVAK DJOKOVIC (2) – JUAN MARTÍN DEL POTRO (5)

10-3 i inbördes möten till Djokovic, men fyra av deras fem senaste matcher har gått till avgörande set. De har redan mötts fyra gånger i år, och fyra gånger under 2012. 6-2 till Djokovic under den tidsperioden. Argentinarens senaste seger kom i Indian Wells i våras.

Djokovic hade vissa bekymmer mot Federer i sin öppningsmatch, men det tror jag berodde på främst tre saker:

• Han har alltid haft svårt för Federers ryckiga spel.

• Hans förberedelser inför turneringen var minimala eftersom han spelade final i Paris i söndags, vilket innebar att han helt enkelt inte hunnit träna in sig på underlaget.

• Förutom Federer hade han ett fullsatt, kokande 02 Arena emot sig. Djokovic hamnar ofta i obalans när han har publiken så tydligt emot sig.

Nu när han har en match här i 02 Arena i bagaget kommer han säkerligen att känna sig mer trygg i sitt spel. Jag tror att han är helt inställd på att vinna den här matchen, för att undvika ett eventuellt scenario där antal vunna set/game blir avgörande efter sista matcherna.

Spelmässigt gäller det för del Potro att serva så där ruggigt bra som han gör ibland (till exempel i Indian Wells, eller Wimbledon-semin) och ta kommandot i baslinjeduellerna. Det är inte lika lätt att slå igenom Djokovic på ett så här pass långsamt underlag, men han måste försöka hålla bollväxlingarna på ett minimum och avsluta duellerna snabbt för att inte ge serben utrymme att komma in i sin berömda matchrytm.

Framför allt måste del Potro vara hundraprocentigt fokuserad. Spelar han lite så där lojt som han exempelvis gjorde mot Grigor Dimitrov och Federer i Paris så är han rökt. Eftersom han inte får riktigt lika hög utdelning på sin serve och forehandslägga som på snabbare underlag måste han helt enkelt vara på tårna från start till mål.

Jag hoppas på en tresetare, och för dramatikens skull vore det faktiskt riktigt kul om del Potro vinner. Men nej, jag tror på Djokovic. Han har sett så otroligt stark ut under hösten och än har han inte visat några tecken alls på att formen är på väg nedåt. Snarare tvärtom.

http://www.youtube.com/watch?v=jnOM3X-BGaE

Rafael Nadal säkrade avancemang till semifinal i slutspelet i och med sin 2-0-seger över Stanislas Wawrinka tidigare i dag: 7-6(5), 7-6(6).

Ingen enkel seger för Nadal, som (likt öppningsmatchen mot David Ferrer) inte gjorde en särskilt bra insats. Var återigen alldeles för passiv och överdrivet försiktig i offensiven. Han känner sig verkligen inte hundraprocentigt trygg i sitt spel inomhus, helt enkelt.

Som tur var för Nadal var även Wawrinka extremt defensiv i sin positionering, särskilt i första set. Simmade ofta långt bakom baslinjen och kunde därför inte sätta så mycket offensiv press som krävs mot Nadal. Spanjoren servade för setet vid 5-4 men bjöd in schweizaren i matchen igen. I tiebreaket visade han dock återigen prov på sin snudd på övermänskliga vinnarmentalitet.

Svängigt värre, med andra ord.

Likaså i andra set, när Wawrinka inledde svagt och Nadal jobbade sig fram till en komfortabel 4-1-ledning. Några game senare stod det 4-5 och världsettan tvingades serva för att hålla liv i setet. Han redde ut stormen och vann även det andra tiebreaket.

Krångligare väg till en seger i raka set får man nog leta efter. Wawrinka borde åtminstone ha plockat ett set här. (Vann för övrigt den totala poängställningen med 83-80 och uttryckte efter matchen sitt missnöje med vad han upplevde som förbjuden coachning från Toni Nadal.)

Nadal har nu hur som helst 2-0 i matcher och 4-0 i set, vilket (tack vare en del andra faktorer som jag ska redogöra nedan) innebär att han därför är klar för semifinal, alltså.

Men gruppsegern är inte säkrad riktigt än.

Tomás Berdych hittade nämligen formen och spöade precis David Ferrer i raka set: 6-4, 6-4. Imponerande insats av tjecken. Styrde spelet från start till mål och gav inte världstrean särskilt mycket andrum. Huvudingrediensen i segerreceptet var – som så många gånger förr – serven. Vann 29 av 30 poäng bakom sin förstaserve, och totalt 78 procent av poängen i egna servegame.

Det ska dock sägas att Ferrer gjorde ännu en svag insats. Servade inte alls bra och hade den oerhört låga winners/unforced-ration 6/21 (Berdych: 30/34). Kom aldrig i närheten av att diktera spelet på samma sätt som mot Nadal i Paris förra veckan. Defensivt var det en godkänd insats, men offensiven var helt uddlös och han var i princip helt oförmögen att läsa Berdychs serve.

Nej, det här är verkligen inte Ferrers turnering. Och jag har sagt det tidigare under veckan: det är inte alls konstigt om han är mentalt trött efter en tuff höst.

Nåväl.

Berdychs seger i raka set innebär att han faktiskt, tro det eller ej, har chansen att vinna grupp A.

Vi tittar lite närmare på gruppställningen och lite olika scenarion:

1. (Oavsett resultat) Om Nadal besegrar Berdych och Wawrinka besegrar Ferrer vinner Nadal gruppen och Wawrinka går vidare som grupptvåa.

2. (Oavsett resultat) Om Nadal besegrar Berdych och Ferrer besegrar Wawrinka vinner Nadal gruppen och Berdych går vidare som grupptvåa.

3. (Oavsett resultat) Om Berdych besegrar Nadal och Ferrer besegrar Wawrinka vinner Berdych gruppen och Nadal går vidare som grupptvåa.

4. Om Berdych besegrar Nadal i 2 set och Wawrinka besegrar Ferrer i 3 set vinner Berdych gruppen och Nadal går vidare som grupptvåa.

5. Om Berdych besegrar Nadal i 2 set och Wawrinka besegrar Ferrer i 3 set vinner Berdych gruppen och Nadal går vidare som grupptvåa.

6. Om Berdych besegrar Nadal i 3 set och Wawrinka besegrar Ferrer i 2 set vinner Nadal gruppen och Berdych går vidare som grupptvåa.

7. Om Berdych besegrar Nadal i 3 set och Wawrinka besegrar Ferrer i 3 set vinner Nadal gruppen och Berdych går vidare som grupptvåa.

Eftersom Ferrer inte plockat ett enda set på sina två matcher är han redan helrökt i den här turneringen, eftersom han som bäst kan stanna på 1-2 i matcher och 2-4 i set, medan Berdych som sämst stannar på samma matchfacit men 3-4 i set.

Mardrömsscenariot för Wawrinka är att torska mot Ferrer i raka set på fredag, eftersom han då stannar på 1-2 i matcher och 2-5 i set – vilket innebär att han slutar sist i tabellen.

• Nadal gruppvinnare i 4 av 7 scenarion, och alltså redan klar för semifinal. Kommer säkert spela mer avslappnat mot Berdych nu när han både säkrat avancemang från gruppspelet och positionen som världsetta vid årets slut. Högst troligt att han vinner gruppen.

• Berdych vidare i 6 av 7 scenarion, och dessutom gruppetta i 3 av 7. Han har verkligen satt sig i ett gyllene läge här tack vare att han plockade set mot Wawrinka. Ojojoj, så schweizaren måste gräma sig över det där tappade setet. Särskilt med tanke på att han spelmässigt var den klart bättre av de båda under hela matchen.

• Wawrinka vidare i bara 1 av 7 scenarion. Måste slå Ferrer på fredag och dessutom sätta sitt hopp till Nadal, annars är han rökt.

Den som har koll på sin World Tour Finals-historik ser omgående att läget inför de avgörande matcherna i grupp A är helt identiskt med läget i grupp B inför avgörandet förra året.

Den gången var det Ferrer som var tvingad att slå Janko Tipsarevic och sätta sitt hopp till Roger Federer, som inte fick förlora mot Juan Martín del Potro.

Hur det gick?

Federer gjorde en blek insats mot del Potro och föll i tre set, vilket innebar att han själv vann gruppen men omöjliggjorde avancemang för Ferrer.

Då, för nästan exakt ett år sedan, var Federer-del Potro den tidiga matchen, vilket gjorde den mellan Ferrer och Tipsarevic meningslös. I år hoppas jag att Wawrinka och Ferrer får kliva ut på banan först, för att skapa lite potentiell nerv och dramatik i matchen mellan Nadal och Berdych.

Så vad tror ni då? Kan Berdych slå Nadal och på så vis ta sig till semifinal, trots sin svaga start i måndags?

Jag tror fortfarande att mitt förhandstips står sig: Nadal etta och Wawrinka tvåa (dock Berdych trea och Ferrer fyra, inte tvärtom som jag förutspådde). Med tanke på hur Ferrer presterat hittills, och att han inte har någonting kvar att spela för, så bedömer jag Wawrinkas chanser att vinna som väldigt goda.

Och Nadal kommer inte att nöja sig med att plocka ett set mot Berdych för att på så vis säkra gruppsegern. Nej, han har inte övertygat spelmässigt trots två segrar i raka set och vill säkerligen hitta formen inför slutspelets slutspel (hehe).

Känns med andra ord som att det helt och hållet ligger i Wawrinkas händer – såvida inte Berdych gör en kanonmatch och slår Nadal för första gången sedan 2006 (Nadal är uppe i 15 raka segrar mot tjecken).

Frågan är om världsåttan håller för pressen.

I dag har Rafael Nadal chansen att säkra positionen som världsetta vid årets slut.

Och David Ferrer och Tomás Berdych drabbar samman i en ömsesidig måstematch i kväll. Den som förlorar är nämligen sannolikt utslagen ur World Tour Finals.

Vi tar en titt på dagens två matcher:

* * *

√ RAFAEL NADAL (1) – STANISLAS WAWRINKA (8)

Förkrossande ledning för Nadal i inbördes möten: 11-0 och 24-0 i setfacit. Wawrinka var i alla fall nära att ta sitt första set mot världsettan i Shanghai för några veckor sedan, men föll med 12-10 i första sets tiebreak.

Hälften av Nadals segrar har för övrigt kommit på hardcourt (6-0 på underlaget), där det känns som att Wawrinka teoretiskt ska ha en något bättre chans än på spanjorens favoritunderlag grus.

Finns det egentligen någonting som talar för att ”Stan the Man” ska fälla kolossen Rafa för första gången i karriären i dag?

Jadå. Visst finns det saker som talar för honom. Till exempel att Nadal faktiskt inte gjorde en jättebra match mot David Ferrer i går, trots den totala utskåpningen (6-3, 6-2). Det var snarare Ferrer som gjorde en riktig plattmatch.

Och inomhushardcourt är som bekant inte direkt Nadals paradgren, om man säger så. Han försöker inte hymla med det på något sätt och var under presskonferensen efter gårdagens seger över Ferrer själv inne på det jag skrev inför den matchen i går, att snabba underlag inte automatiskt missgynnar honom – snarare tvärtom.

– Jag gillar verkligen de snabba underlaget. I och med mina framgångar på grus tror många att jag spelar bättre på långsamma underlag. Det stämmer inte alls. Jag har bäst resultat på snabbare hardcourt. Jag har vunnit Montréal två gånger. Det är en av de snabbaste banorna. Jag vann i Cincinnati i år. Där går det väldigt snabbt. Indian Wells är inte jättesnabbt, men inte jättelångsamt och studsen är alltid hög. Men Shanghai var väldigt snabbt i år och det kändes jättebra att spela där. Det handlar inte om banans hastighet, det finns många andra faktorer som avgör om det känns bra eller inte. Bollarna är väldigt viktiga när man spelar på den här typen av underlag, säger han.

Han försöker också ge en förklaring till varför framgångarna uteblivit just inomhus:

– Jag gillar solsken. Det är lite annorlunda inomhus. Känslan av bollen mot racketen är annorlunda. Ljudet är annorlunda. Alla de här små sakerna får det att kännas lite konstigt. Ibland känns det som om bollen stannar kortare tid på racketen [inomhus] än på andra underlag. Men i slutänden spelar det inte så stor roll. Bara det att motståndarna har bättre chans att gå för winners än utomhus.

Och gå för winners, det lär Wawrinka göra i dag. Jag tror att han (precis som Ferrer gjorde i Paris) kommer försöka diktera spelet från baslinjen, mata hårda grundslag mot Nadals backhand och på så vis skapa ytor. Wawrinka är en riktig fena på att hitta vinklar, så Nadal får göra sig beredd på att springa mycket i sidled.

Rent spelmässigt krävs det egentligen inte så jättemycket mer av Wawrinka än det han presterat hittills i år. Det är på det psykologiska planet han måste höja sig. Alla de där förlusterna mot Nadal (och även Novak Djokovic, för den delen) har förvandlats till ett hjärnspöke som kalasat så mycket på hans vinnarmentalitet att det bara finns smulor kvar.

Min gissning är att Ferrers mentala förberedelser inför semin i Paris var större och viktigare än de taktiska. Han vet redan att han kan spela som han gjorde om han har hundraprocentigt fokus – han behövde bara övertyga sig själv om att han faktiskt kan slå sin landsman och nemesis, trots att det ofta verkat som att det varit en praktisk omöjlighet.

Samma gäller för Wawrinka i dag. Han har alla offensiva verktyg för att utmana Nadal offensivt, han har en stabil defensiv och ett bra returspel. Han måste bara kväva sina hjärnspöken och intala sig själv att failure is not an option.

Om han klarar det? Det ska inte vara en omöjlighet, jag tycker inte det. Nadal måste spela betydligt bättre än vad han gjort mot Ferrer i Bercyhallen och 02 Arena för att vara säker på seger. Framför allt måste han våga kliva fram mer, vara aggressivare och sätta högre press.

Jag tror att Nadal klarar det. Han vill gärna säkra platsen som världsetta och undvika ett scenario där matchen mot Berdych på fredag blir direkt avgörande. I värsta fall kan nämligen Nadal, Wawrinka och Ferrer alla hamna på resultatet 2-1 i matcher, och då avgör i första hand antalet vunna set (i procent, eller ”målskillnad” om man ska prata i fotbolls- och hockeytermer) och i andra hand antalet vunna game (i procent).

Vinner Nadal i dag blir det i stället en direkt avgörande match mellan Wawrinka och Ferrer. Det passar världsettan mycket bättre, eftersom han då kan spela mycket mer avslappnat mot Berdych och förbereda sig inför semifinalen.

* * *

√ DAVID FERRER (3) – TOMÁS BERDYCH (6)

Det här är en matchup som i regel passar Ferrer bättre än Berdych, vilket den inbördes statistiken också vittnar om: 7-3 till Ferrer. Berdychs senaste seger kom dock i just World Tour finals, för två år sedan.

Tvingas man välja vem som generellt är den bättre inomhusspelaren tror jag att många säger Berdych, dels för att inomhushardcourt är ett av Ferrers sämsta underlag och dels för att Berdychs spelstil i grunden lämpar sig bättre för inomhustennis än Ferrers.

Men det är lite av en optisk illusion, det där. Berdych är en väldigt jämn spelare sett till underlag och har tre titlar inomhus, men  genom åren haft svårt att hävda sig mot toppspelarna. Mot Ferrer har han två förluster i Paris Masters (2007 och 2013) och förlorade dessutom sin singelmatch mot spanjoren i raka set i förra årets Davis Cup-final, som ju spelades på snabb inomhushardcourt i Tjeckien.

Anledningen till att denna matchup passar Ferrer bra är Berdychs monotona spelstil. När Ferrer presterar är han säkerheten själv i sitt grundspel och kan bolla ut nästan vem som helst på touren. Mot en spelare som Berdych vet han exakt vad för sorts bollar han får mot sig, vilket gör det ännu enklare för honom att spela tryggt och säkert.

Dessutom har Ferrer ett närmast ogenomträngligt försvar, vilket gör det oerhört svårt för Berdych att slå igenom honom.

Han får helt enkelt inte lika mycket utdelning i sitt offensiva spel som han får mot sämre spelare, ges noll utrymme att diktera spelet dit han vill och eftersom han inte har någon fungerande plan b att ta till är han helt beroende av att serva stabilt och får sätta sitt hopp till fokusdippar från Ferrer.

Om Ferrer återhämtat sig mentalt efter den tunga finalförlusten mot Djokovic i Paris (där han hade break och servade för både första och andra set men sumpade sina chanser) och Nadals överkörning i går så tycker jag att han ska bärga en förhållandevis säker seger i dag. Berdych såg inte alls bra ut mot Wawrinka och måste höja sig rejält om han ska ha en chans att ta sig vidare från gruppspelet.

Jisses.

Vilken extremt svängig match.

Det är inte alltid ett tecken på dålig kvalitet eller lågt underhållningsvärde. Inte heller på motsatsen.

I matchen mellan Novak Djokovic och Roger Federer var kvaliteten på tennisen som spelades och dess underhållningsvärde nästan lika svängigt som själva matchen i sig.

Federer gjorde ett bra första set men kom inte upp i riktigt samma nivå som i Paris Masters-semifinalen. Djokovic å sin sida var på tok för stabil för schweizaren (som dessutom bjöd bort setet fullständigt med ett svagt servegame vid ställning 5-4 till serben).

Djokovic hade sedan bud på ett break redan i inledningen av andra set, men Federer visade för kvällen osedvanlig kyla och räddade de breakbollar han hade emot sig. Vad som i övrigt kan sägas om världssjuans vinnarmentalitet och starka psyke är att han i princip inte hade något sådant i kväll. Så fort det skulle spelas om en avgörande poäng blev han stel som en pinne och darrig som ett asplöv, medan Djokovic sin vana trogen alltid höjer sig en extra liten nivå i just sådana lägen.

Det som förbryllade mig allra mest vad gäller Federers taktik och insats på det mentala planet var att han nästan hela tiden placerade sina andraservar i gapet på Djokovics backhand. Att han ändå lyckades vinna 48 procent bakom sin andraserve (oerhört dålig siffra för att vara Federer) får ses som smickrande för honom.

Och så var det det där med svängigheten. Från 2-2 i andra set bjöds vi på tre raka servegenombrott. Det började med att Djokovic tappade ledning med 40-0 och vid några tillfällen snubblade runt som en onykter Janne Långben. Han följde upp det med ett bra returgame, men Federer gav igen med samma mynt.

Vid 5-4, när Federer servade för setet, bjöd sedan schweizaren på en inte alls särskilt överraskande choke. Djokovic tryckte lite mer på gasen, Federer blev spänd och slog bort sig.

I tiebreaket var Federer däremot den klart bättre spelaren och vann det komfortabelt med 7-2. Fantastisk tennis från världssjuans racket i det tiebreaket. Något momentum fick han dock inte med sig in i avgörande set.

Intressant ändå att Federer ledde med 79-76 i den totala poängställningen efter de två första seten. Båda fick liksom slita för att få med sig sina servegame (ingen av dem servade särskilt bra, i och för sig).

Tredje set blev hur som helst en otrafikerad autobahn för Djokovic, som till slut stängde matchen med siffrorna 6-4, 6-7(2), 6-2.

Att det ändå blev så pass jämnt har två förklaringar:

• Federer spelade avslappnat, slugt och stundtals fantastiskt i de lite mindre viktiga poängen, alltså när han inte hade breakboll mot sig eller möjlighet att själv bryta. Rent taktiskt är det dock en gåta att han inte använde sin backhandslice – som jag tjatat så extremt mycket om den senaste tiden, särskilt i den här sortens matchups – mer än han gjorde, och att han envisas med att slå sina andraservar mot Djokovics backhand. Djokovic har uppenbara problem med den där låga slicen. Nu gjorde han visserligen ett bra jobb med att gräva upp dem just i kväll, men backhandslicen gav ändå Federer bättre möjligheter att ta kontrollen över spelet.

• Djokovic hatar att spela den här sortens matcher. Okej, jag kan inte definitivt säga att det är så, men jag tror att det är så. Federer är underdog och publiken här i London älskar schweizaren. Arenan fullkomligt exploderade när Federer vann andra set, och applåderna och jublen var typ dubbelt så höga när han vann en helt vanlig poäng som när Djokovic krånglade sig ur helt omöjliga lägen med färgsprakande tennisgodis. Djokovic var jagad. Både av Federer och publiken. Jag tror inte att han gillar det. Tyckte att han såg spänd och ibland till och med nervös ut. Aldrig så där frustrerad som han ibland blir, men man såg att han tog den här matchen på väldigt stort allvar. Jag tror faktiskt också att han hatar att förlora mot just Federer.

De där märkliga gamen serben svarade för i andra set, och att hans normalt så pålitliga backhand klickade (mycket nätrassel på backhandsidan i det setet), kan nog förklaras med underlaget och till viss del även fotarbetet. Såg ut som att vissa bollar studsade lite konstigt, vilket överraskade honom fullständigt.

Och så var han ibland lite för tidig i sin positionering. Han cementerade liksom fötterna i banan långt innan bollen slog i golvet. Jag har sett honom göra det förr, särskilt under förra året, och det känns som att han då helt enkelt slarvar i sitt fotarbete.

För Federers del tycker jag att han ska vara nöjd med att ha fått med sig ett set i den här matchen. Självklart gick han ut för att vinna, men visst måste det ha varit en mer realistisk målsättning även för honom själv att få med sig ett set. ”Jag måste åtminstone få med mig ett set”, tror jag att han tänkte inför matchen. Det känns inte alls orimligt.

Summa summarum stod han återigen upp bra mot en av världens just nu bästa spelare, men det är också tydligt hur mycket han tappat i spelstyrka under den här säsongen. Att inte ens vara i närheten av att vinna mot Djokovic eller Rafael Nadal trots att man presterar sin bästa tennis under året… Nej, det går så klart inte att bara dra positiva slutsatser efter sådana matcher, trots att det generellt är ett gott tecken att han äntligen börjat hitta god form igen.

Läget inför det fortsatta gruppspelet har inte ändrats efter den här matchen. Att slå Richard Gasquet är fortfarande ett måste, och sedan ska han gå all in mot Juan Martín del Potro. Känns som att frågetecknen kring argentinaren är Federers bästa chans att överleva gruppspelet. Om inte del Potro är hundra procent närvarande räcker det spel Federer visade upp i dag för att slå honom.

I morgon väntar matcher mellan Nadal och Stanislas Wawrinka, och Tomás Berdych och David Ferrer. Båda har potential att bli intressanta drabbningar, men inte av samma dignitet som dagens.

Apropå det måste vi så klart säga några ord om Nadals överkörning tidigare i dag: 6-3, 6-2 mot Ferrer på en timme och 14 minuter.

Att Nadal skulle få omedelbar revansch efter skrällen i Paris kändes klart som korvspad, men att Ferrer skulle göra en sådan plattmatch, nej det hade i alla fall inte jag väntat mig. Han har ju själv sagt att han är trött och det vore inte ett dugg konstigt om han skulle vara mentalt utmattad efter en tuff höst, men han brukar ändå göra bättre ifrån sig än så här.

Siffrorna hade kunnat bli mycket värre för världstrean, om inte Nadal bjudit honom på två break (ett i varje set).

Nåväl. Känns som att Ferrer måste studsa tillbaka snabbt om han ska undvika jumboplatsen. För som han spelade i dag, ja då hade till och med Berdych slagit honom med de blygsamma fem winners han hade mot Wawrinka.