Var Davis Cup-titeln viktigare för Roger Federer än han gav sken av?

Gjorde Frankrikes förbundskapten rätt laguttagning?

Hur mår svensk tennis efter säsongen 2014?

Det är några ämnen som diskuteras av Ståhl & Käck – och gästen Sebastian Gustafsson.

Ja, Roger Federer fick alltså slutligen lyfta sin efterlängtade Davis Cup-buckla. Men hur mycket betyder egentligen den titeln för schweiziske tennisgiganten? Och hur ser panelen på beskyllningarna efter att han lämnade walk over mot Novak Djokovic inför finalen i World Tour Finals?

Dessutom:

√ Specialgästen Sebastian Gustafsson siar utgången av Elitserien 2014.
√ Hur långt kan svenske framtidslöftet Elias Ymer gå under 2015?
√ Varför står sig unga hårdsatsande svenska tennisspelare slätt mot veteraner som inte spelat på proffsnivå på flera år?
√ ”Det anses fult att mixa upp och spela mycket slice i stället för att slå hårt.”

För övrigt hettar det till i studion: ”Det är respektlöst”, dundrar Sebastian Gustafsson mot Tennispoddens Henrik Ståhl – och avslutar med att be både Ståhl och Andreas Käck att dra åt helvete.

Det här är med andra ord ett avsnitt du inte vill missa.

Mycket nöje!

Om spelaren ovan inte funkar, klicka här

För att prenumerera i iTunes, klicka här

Gästen Sebastian Gustafsson (@SebaGuss på Twitter) är mångårig SR-medarbetare (reporter och programledare) och skribent för den nystartade tennissajten SweTennis, som han driver tillsammans med initiativtagaren Henrik Gustavsson (@P4Henke) och Jacob Johannesson (@jacobjkpg). 

Krutröken från World Tour Finals i London har hunnit lägga sig, men än är ju säsongen 2013 inte riktigt över.

Det vankas nämligen Davis Cup-final.

Regerande mästarna Tjeckien mot 2010 års vinnare Serbien.

Titelförsvararna ledda av världssjuan Tomás Berdych, serberna av ingen mindre än världstvåan Novak Djokovic.

Serbientvåan Janko Tipsarevic kommer alltså inte till spel eftersom han hindras av en fotskada och trean Viktor Troicki är dopningsavstängd i ett år på grund av att han valde att inte lämna ett blodprov under Monte Carlo Masters (straffet var från början satt till 18 månader men det mildrades i och med att han lämnade ett negativt prov dagen efter att han ursprungligen ombetts lämna det).

23-årige och 117-rankade Challenger-spelaren Dusan Lajovic ersätter Tipsarevic.

Det här innebär förstås att pressen blir enorm på Djokovic. Världstvåan är piskad att vinna sina två singlar, eftersom han på papperet är betydligt svagare än både Berdych och Radek Stepanek (även 47-rankade Lukas Rosol, för den delen), och kan dessutom kastas in i dubbeln på lördag.

Detta innebär i och för sig att Berdych och Stepanek i sin tur är piskade att slå Lajovic.

Att dubbelmatchen blir helt avgörande är därför ingen vidare överdrift. Vinner Djokovic sina två singelmatcher medan Berdych/Stepanek gör sitt jobb mot Lajovic, ja då hänger ju allt på den där dubbelmatchen.

Blir väldigt intressant att se om den där uppställningen står sig. Tjeckien har kört med tre olika dubbeluppsättningar bara i år: Berdych/Rosol mot Schweiz, Jan Hajek/Stepanek mot Kazakstan och Berdych/Stepanek mot Argentina. Känns därför mer troligt att det blir Berdych/Rosol eller Berdych/Stepanek.

Serbien har däremot kört med Nenad Zimonjic och Ilija Bozoljac i samtliga tre matcher i år (Belgien, USA, Kanada). Hur frestad är serbiske förbundskaptenen att slänga in Djokovic som dark horse om Tjeckien väljer att möblera om i sitt lag? Det återstår att se.

Tycker spontant att det här känns som en väldigt öppen historia – vilket oddsen speglar. Så jämnt som 1,75 på Serbien och 1,80 på Tjeckien, har noterats.

Så, vad tror vi då?

Till att börja med gynnas serberna så klart av att ha hemmaplan. Faktum är att 5 av de 6 senaste Davis Cup-finalerna har vunnits av hemmanationen (Spanien, som slog Argentina på bortaplan 2008, är undantaget). Att det är hardcourt inomhus passar förstås Djokovic, som bör vinna sina två singelmatcher enkelt.

Har Lajovic chans att skrälla? Ja, i alla fall enligt både förbundskaptenen Bogdan Obradovic och 23-åringen själv.

– Berdych är favorit men i Davis Cup betyder sånt ingenting. Han spelar den andra matcher och vi har övertaget eftersom Novak spelar första matchen. Han (Lajovic) kommer vara mer avslappnad eftersom vi förmodligen kommer ha en 1-0-ledning. Då har han vinden i ryggen, säger Obradovic enligt Davis Cup officiella hemsida.

Och enligt Lajovic kan det vara en fördel att vara nästan helt okänd.

– Å ena sidan kommer Tomás att vara den svåraste motståndaren jag någonsin har mött. Å andra sidan är det bra att han inte känner till mig, så jag kanske har en fördel i de första gamen. Jag hoppas bara att jag kan spela på topp och försöka överraska honom, säger han.

Och ja, visst känns det väl som att Lajovic har större chans att skrälla mot Berdych eller Stepanek än att någon av de två ska slå Djokovic? Känns ju lite sjukt att säga med tanke på att Berdych är världssjua och Stepanek rankad 44 i världen, men med tanke på Djokovics nuvarande form så ser läget ut så vid en samlad bedömning.

Och den där dubbelmatchen… Ja, vad ska man säga om den? Känns omöjligt att sia hur den kommer sluta. Särskilt nu när vi inte vet om det verkligen blir den där uppställningen på lördag.

På förhand känns det som att hemmaplan ger Serbien det lilla lilla övertag som behövs för att avgöra den här finalen. Men ja, vi får väl återkomma inför dubbeln på lördag och stämma av läget.

Första singlarna på fredag, dubbeln på lördag och andra singlarna på söndag, alltså. Start 16.00 fredag och lördag, 14.00 söndag.

Pust. Stön. Stånk.

Ungefär i samma veva som David Ferrer daskade en forehand i nät på matchboll och därmed förlorade Stockholm Open-finalen mot 22-årige Grigor Dimitrov, så bröts också den fördämning som hållit min förkylning stången under hela turneringsveckan.

Förra veckan blev således ett världsmästerskap i feber, hosta, snörvel, snor och andra härligheter i och med att både sambon och barnet var sjuka före och samtidigt.

Inte helt återställd än, men i alla fall på banan.

Och vad har jag missat?

Well, en finalrepris mellan Roger Federer och Juan Martín del Potro, till exempel. Såg delar av matchen och tyckte att Federer stod upp riktigt bra, men kändes hela tiden som att del Potro skulle ro hem sin andra raka titel. Både inför och under matchen.

Väldigt viktigt för Federer att få ett gäng segrar i ryggen. Det såg lite svajigt ut inledningsvis men han börjar så sakteligen hitta tillbaka till en för honom godkänd nivå. Att han ska utmana de större spelarna under hösten känns i nuläget inte sannolikt, det krävs mycket mer än det han visade upp i Basel, men det går onekligen åt rätt håll.

Grym formtopp på del Potro, förresten. Han har ju faktiskt en riktigt god chans att gå om både Ferrer och Andy Murray på världsrankningen innan årets slut, vilket vore en helt makalös bedrift med tanke på hans svaga Grand Slam-facit i år (tredjerunda i Australiska öppna, stod över Franska öppna, semifinal i Wimbledon och andrarunda i US Open).

Han har liksom plockat 2,180 poäng i 500-turneringar (fyra titlar och en semifinalförlust), av totalt 5,365 poäng. Inte illa.

På säsongsrankningen har han bara 325 poäng upp till Ferrer och 915 till Murray. Helt överkomligt eftersom han är kvalificerad för World Tour Finals i november. Finns en del poäng att slåss om där.

Och apropå World Tour Finals så går ju slutspelsracet in i en avgörande fas den här veckan. Känns som att Milos Raonic kastade in handduken redan i förra veckan, då han valde att stå över Basel av personliga skäl. Har nästan 400 poäng upp till nian Richard Gasquet nu. Det ska till att Raonic går riktigt långt i Paris Masters för att han ska snuva fransosen på en plats, helt enkelt.

Jo-Wilfried Tsonga då? Han åkte ju ut ”redan” i semifinalen i Wien (som spelades samma vecka som Stockholm Open) medan Gasquet vann titeln i Moskva. Vilket ju innebär att det är fördel Gasquet där.

Ledningen är dock knapp – ynka 65 poäng – så han har absolut chansen att reparera skadan i Paris. Återkommer givetvis med en fullödig analys av lottningen i Paris Masters.

* * *

Bragd!

Ja, det måste man ju kalla Sveriges mirakulösa vändning mot Danmark i Davis Cup. Förbundskapten Fredrik ”Fidde” Rosengren hade alltså ratat Isak Arvidsson och i stället tagit ut 17-årige framtidshoppet Elias Ymer.

Ymer och Sverigeettan Markus Eriksson förlorade sina inledande matcher, men tack vare Robert Lindstedts och Johan Brunströms planenliga seger i dubbeln och Erikssons nagelbitare mot Frederik Nielsen i match fyra (slutade 6-3, 3-6, 6-7, 6-4, 9-7 till Eriksson) blev det en femte avgörande match.

Sveriges öde vilade alltså på Ymers axlar.

Han höll för trycket: 7-6(3), 7-6(8), 4-6, 7-5 innebär att Sverige klamrar sig kvar i Grupp I och således med nöd och näppe undslipper nedflyttning till Grupp II. En oerhört viktig seger.

Ändå svårt att låta bli att fundera på hur matchserien (och publiksnittet…) sett ut om Joachim ”Pim-Pim” Johansson ställt upp och blivit uttagen till laget. Nå, det får vi återkomma till vid tillfälle.

* * *

WTA Championships är redan till ända. Känns alltid lite konstigt att den spelas så här tidigt. Som att den nästan kommer mitt i säsongen.

Ganska svag upplaga av slutspelet i år, måste sägas. Victoria Azarenka gjorde en oerhört slät figur och kom sist i sin grupp med en seger (mot Sara Errani) och två förluster (Li Na, Jelena Jankovic). Li Na gick obesegrad genom gruppspelet och Jankovic tog sig vidare till semifinal tack vare fler vunna set (hade samma matchfacit som Azarenka och Errani, 1-2).

Serena Williams vann sin grupp överlägset, med Petra Kvitová som god tvåa. Agnieszka Radwanska vann inte ett enda set på tre matcher.

I semifinalerna pressades Williams till tre set av Jankovic, medan Li Na mer eller mindre körde över Kvitová. I finalen tog världsfemman första set enkelt med 6-2 men blev sedan krossad i de två nästkommande: 2-6, 6-3, 6-0 blev det till slut till Williams, som därmed vann sin andra raka och totalt fjärde WTA Championships-titel.

SvD:s Jonas Arnesen har redan gett oss det historiska perspektivet på svensk tennis pågående ökenvandring.

Förbundskaptenen Fidde Rosengren har vid flera tillfällen berättat om sin vision och börjat staka ut vägen för framtiden.

Men i skrivande stund har faktiskt Sverige 1-1 mot Ukraina i en DC-runda som på förhand stämplats som ett omöjligt uppdrag.

Det är det förvisso fortfarande, men 642-rankade Markus Erikssons seger över 242-rankade Denys Moltjanov (7-5, 4-6, 6-4, 6-4) tidigare i dag ingjuter en liten dos hopp. Kanske inte att Sverige faktiskt ska lyckas med konststycket att svara för en bragd av enorma proportioner, men åtminstone falla med värdighet.

Det råder liksom ingen tvekan om att det här är det på papperet svagaste DC-laget vi ställt på en tennisbana på många år. Dubbelvärldsfemman Robert Lindstedt och i dubbeln 52-rankade Johan Brunström har visserligen goda chanser att besegra i singeln 92- respektive 123-rankade Sergej Stakhovskij och Ilja Martjenko i morgondagens dubbel, men därefter tar det med all rimlig sannolikhet stopp.

Om det nu ens blir de två som Ukrainas kapten väljer att slänga in. Det är de två som är uppskrivna, men det är betydligt troligare att Ukraina satsar på 22-rankade talangen Alexandr Dolgopolov tillsammans med Stakhovskij.

Skulle Sverige vinna dubbeln – den enda matchen där vi på förhand får bära någon sorts favoritskap – får vi räkna med två efterföljande och förhoppningsvis (det utgår jag kallt ifrån med tanke på vem det är som styr skutan) hedersamma förluster.

675-rankade Isak Arvidsson gjorde nämligen just en hedersam insats mot obeskrivligt formsvaga Dolgopolov men föll i raka set (6-2, 6-0, 7-6). Det känns oerhört långsökt och naivt att tro att Markus Eriksson, sin seger i dag till trots, och Arvidsson ska ha någon chans mot Dolgopolov respektive Stakhovskij (som lär få spela i stället för Moltjanov i söndagens singel).

Men om det blir så att Ukraina väljer att ”toppa laget” under lördag och söndag, ja då ska vi vara väldigt stolta över det.

De flesta hade nog fnyst om man tippat annat än total överkörning i den här omgången.

* * *

I övrigt kan meddelas att Tjeckien tagit en komfortabel 2-0-ledning över Kazakhstan efter Lukas Rosols seger över Andrej Golubev (4-6, 6-4, 6-2, 7-6) och Jan Hajeks över Mikhail Kukusjkun (6-3, 6-2, 6-4) i DC-kvarten i högsta divisionen (World Group).

Jo-Wilfried Tsonga gav sitt Frankrike ledningen över Argentina efter en femsetsrysare mot Carlos Berlocq (på grus, bör tilläggas), men Juan Mónaco kvitterade efter att ha kört över Gilles Simon i raka set: 7-6(2), 6-2, 6-4.

Mónaco har nu 7-1 i setfacit i Davis Cup hittills i år. I övriga tävlingssammanhang 1-11. Intressanta siffror…

Serbiske världsettan Novak Djokovic leder i skrivande stund med 2-0 i set (7-6, 6-2) mot USA-tvåan John Isner. Lär bli tresetsseger för Novak där, men det vore ytterst märkligt om inte Sam Querrey kvitterar för USA mot Viktor Troicki. Querrey är visserligen inte direkt i toppform, men Troicki har å sin sida varit i fullkomligt bedrövlig sådan under hela året. Har bara besegrat en topp 50-spelare hittills (då 50-rankade David Goffin i DC i februari, i en femsetare).

Kanadas Vasek Pospisil har plockat första set mot Italiens Andreas Seppi (7-5, 2-2 just nu). Att Fabio Fognini skulle slå Milos Raonic känns väldigt osannolikt. Förutsatt att Raonic är frisk och kry.

Så, då var helgens Davis Cup-runda (utan Sverige, som förra säsongen halkade ner i andradivisionen) överstökad.

Här följer en liten sammanfattning av vad som hänt:

KANADA-SPANIEN 3-2

Det var ett, milt uttryckt, decimerat Spanien som – efter den snöpliga finalförlusten mot Tjeckien så sent i december – ställdes mot ett hungrigt, hoppfullt Kanada.

Milos Raonic och Frank Dansevic vann sina respektive singelmatcher i fredags (mot Albert Ramos respektive Marcel Granollers) och 15-rankade Raonic satte i går spiken i den spanska kistan efter seger över Guillermo Garcia-Lopez i raka set, vilket gav Kanada en ointaglig 3-1-ledning.

Noteras bör att femfaldiga DC-mästarna Spanien saknade sina klarast lysande stjärnor Rafael Nadal, David Ferrer och Nicolás Almagro på grund av skador och utmattning.

Kanada möter Italien i kvartsfinalen (som spelas i april).

* * *

ITALIEN-KROATIEN 3-2

Italien är alltså klara för sin första DC-kvart på 15 år. Detta efter att Fabio Fognini vänt på steken mot Ivan Dodig och bärgat segern med 3-1 i set. Dodig slog 17 servess – förgäves.

Dessförinnan hade Kroatiens toppspelare Marin Cilic gett laget hopp om avancemang efter att slagit Andreas Seppi och därmed utjämnat serien.

Cilic, som gick segrande ur en femsetsrysare mot Paolo Lorenzi i sin öppningsmatch, stod för övrigt för 100 procent av Kroatiens vinster.

Sist Italien var i kvartsfinal i Davis Cup var 1998. Den gången mötte de Zimbabwe. Efter 5-0 i den serien besegrades också USA med 4-1, innan det blev finalförlust mot Sverige, ledda av bland andra Magnus Norman och Jonas Björkman, med 1-4.

* * *

ARGENTINA-TYSKLAND 5-0

Tyskarna hade noll och ingenting att sätta emot Argentina, som redan i lördags säkrade avancemang efter seger i dubbeln. Juan Mónaco och Carlos Berlocq följde sedan upp med att vinna sina betydelselösa andrasinglar, mot Tobias Kamke respektive Christopher Kas.

Argentina möter Frankrike i kvartsfinalen.

* * *

FRANKRIKE-ISRAEL 5-0

Som väntat körde Frankrike fullkomligt över Israel. Världsåttan Jo-Wilfried Tsonga och världstian Richard Gasquet vann sina öppningsmatcher mot 173-rankade Amir Weintraub respektive 106-rankade Dudi Sela.

När Julien Benneteau och Michael Llodra sedan gav laget en ointaglig 3-0-ledning i dubbeln mot Sela och Jonathan Erlich fick Llodra och Gasquet äran att spela av de betydelselösa andrasinglarna.

Efter de totalt fem matcherna stod Frankrike som segrar – utan att ha tappat ett enda set.

* * *

SERBIEN-BELGIEN 3-2

Serbientrean Viktor Troicki fick uppgiften att hantera framtidslöftet David Goffin, medan Belgien kastade in Olivier Rochus åt vargen Novak Djokovic. Goffin kollapsade fullkomligt i sin öppningsmatch och tappade 2-0-ledning i set (6-1, 6-3) till 2-3.

39-rankade Troicki och svenske Robert Lindstedt nye kollega Nenad Zimonjic säkrade sedan avancemang i dubbeln.

Serberna lät därefter 173-rankade Boris Pashanski och i singelsammanhang nollrankade Zimonjic (22-rankad i dubbeln) spela av andrasinglarna. Pashanski stod upp bra mot Goffin men föll i tre set, medan Zimonjic endast mäktade med att plocka fyra game mot Steve Darcis.

Serbien möter USA i kvartsfinalen.

* * *

USA-BRASILIEN 3-2

USA-ettan John Isner och 20-rankade Sam Querrey gav USA en komfortabel 2-0-ledning efter segrar över Thomaz Bellucci och Thiago Alves, men efter att bröderna Bob och Mike Bryan fallit i en gastkramande femsetsdubbel mot Marcelo Melo och Bruno Soares, och Bellucci malt ner Isner i ännu en femsetsrysare hängde plötsligt avancemanget på en skör tråd.

Sam klev då fram som USA:s savior och brottade ner en vilt kämpande Alves i fyra set i den avgörande singeln i går.

* * *

TJECKIEN-SCHWEIZ 3-2

Stanislas Wawrinka gjorde sitt jobb och besegrade Lukas Rosol enkelt i första matchen. Tjeckiske lagkaptenen Tomás Berdych kvitterade i och med sin fyrasetsseger över Henri Laaksonen (som fram till 2011 representerade Finland i DC-sammanhang).

Dubbeln blev därför som väntat väldigt viktig, eftersom en eventuellt avgörande femtematch kunnat sluta lite hur som helst.

Berdych och Rosol vann hur som helst den mycket viktiga dubbeln mot Wawrinka och Marco Chiudinelli, efter sju timmars spel och typ elva missade matchbollar.

Berdych vann sedan andrasingeln mot Wawrinka, i en match som varade ungefär hälften så länge, och säkrade de regerande mästarnas avancemang till kvartsfinalen – där de möter skrällgänget Kazakstan…

* * *

KAZAKSTAN-ÖSTERRIKE 3-1

… som – i 155-rankade Kazakstanettan Mikhail Kukusjkins frånvaro – besegrade Österrike med 3-1 efter imponerande segrar från 187-rankade Andreij Golubev och 211-rankade Jevgenij Korolev. Golubev slog 107-rankade Andreas Haider-Maurer i öppningsmatchen och forne världsåttan Jürgen Melzer i andrasingeln, medan Korolev slog Melzer i sin öppningsmatch – i raka set.

Hela laget brast ut i en euforisk segerdans efter Golubevs seger över Melzer, som gav Kazakstan en ointaglig 3-1-seger, och den sista matchen (som skulle ha spelats mellan Korolev och Haider-Maurer) ställdes in.

Det här är en ganska händelsefattig vecka, får man lov att säga. Spelas lite del WTA och sedan Davis Cup i helgen, men det är knäpptyst på ATP-touren.

Här är ändå lite om vad som hänt och ska hända:

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=cTywWyvR1Gk&feature=youtu.be

Rafael Nadal har alltså trillat ner på en femteplats på rankningen. Efter de förlorad 1,200 poängen från Australiska öppna tar landsmannen David Ferrer hans plats bland Big Four.

Fast inte på riktigt, så klart. All heder åt Ferrer, men att han i dag beror inte på någonting annat än Nadals krånglande knän.

Nadal ska för övrigt spela VTR Open i Vina del Mar, Chile, nästa vecka – trots att han fortfarande känner smärta i knäet. Enligt Tennis.com innebär den här smärtan att han inte kan utföra vissa rörelser, men han hoppas att det försvinner.

– Om knäet slutar göra ont så ser jag ingen anledning till att inte spela på en hög nivå på grus, säger han.

Enligt coachen Toni Nadal besegrade Rafa nyligen Tommy Robredo i en träningsmatch och menar att hans brorson ”inte är långt från en bra nivå”.

Nadal ska även spela i Sao Paolo och Acapulco. I Vina del Mar planerar han att spela dubbeln med sin vän Juan Mónaco, och i Sao Paolo med David Nalbandian.

* * *

Australiens problembarn Bernard Tomic har återigen haffats för fortkörning. Enligt australisk media körde 20-åringen sin Ferrari i 78 km/h på en väg där maxhastigheten är 60 km/h.

Tomic riskerar att fråntas sitt körkort eftersom han sedan förra månaden genomgår en prövotid på tolv månader efter att ha åkt dit för ett flertal fortkörningar under förra året.

* * *

Mardy Fish drar sig ur SAP Open i San Jose på grund av sina hjärtproblem. Turneringen, som pågår mellan 11 och 17 februari, skulle ha blivit 30-åringens första sedan han lämnad walkover i åttondelsfinalen mot Roger Federer i US Open förra året.

Det är i nuläget oklart när forne världsåttan återvänder till touren.

* * *

Radek Stepanek tvingas stå över Tjeckiens förstarunda i Davis Cup mot Schweiz i Genève på grund av ryggskada.

– Jag kan tyvärr inte spela med killarna, jag har problem med en ryggkota som måste opereras, säger han i en video på tjeckiska Davis Cup-lagets Facebook-sida.

Stepanek avgjorde finalen 2012 mot Spanien efter seger över Nicolás Almagro.

Enligt tjeckisk press väntas Lukas Rosol bli Tjeckiens andraspelare efter världssexan Tomás Berdych. Även 192-rankade Ivo Minar kommer att kallas in.

17-rankade Stanislas Wawrinka leder Schweiz DC-team, i Roger Federers frånvaro.

* * *

Svenska Sofia Arvidsson åkte på en praktsmäll i Melbourne: förlust i raka set mot 201-rankade kvalspelaren Luksika Kumkhum.

I Paris var det dags igen.

Nu var det 35-rankade 23-åringen Alize Cornet som stod på andra sidan nätet. Arvidsson hade 3-0 i inbördes möten inför matchen, men den här gången föll hon pladask i skiljeset: 6-3, 4-6, 6-0.

* * *

Så här ser helgens Davis Cup ut:

Jag är som bekant ingen vän av årsbästalistor. Alltid lika förutsägbara, alltid lika tomma på aha-upplevelser.

Betydligt roligare att dra på sig huckle och spå i kaffesumpen, helt enkelt.

Men så här mellan jul och nyår borde man väl åtminstone kunna snyta ur sig någonting om 2012 i listform, kan tyckas. Som en julklapp/nyårspresent (i vissa kulturer firas nyår med en form av motsvarighet till julklapp, för er som inte visste det) i efterskott/förskott.

Nåväl. Här har ni den. Tennisbloggens årsbästalista 2012.

ÅRETS GENOMBROTT: David Ferrer

Det känns onekligen konstigt att man vid 30 års ålder kan vinna en kategori som Årets genombrott – särskilt när man redan varit en stabil topp 10-20-spelare i en herrans massa år. Men något annat går egentligen inte att säga när man summerar 2012. Ferrer vann sju titlar i år, fler än någon annan spelare – en av dem var hans första Master i karriären. Han avslutade säsongen med imponerande 76-15 i matchfacit och en femteplats (med 6,505 poäng) på världsrankningen, tätt bakom skadade landsmannen Rafael Nadal. Förlorade bara en final (mot Nadal i Barcelona) och tog sig till minst kvartsfinal i samtliga Grand Slam-turneringar (semifinal i Franska öppna och US Open). Ferrers tveklöst bästa säsong i karriären, helt enkelt.

Hedersomnämnanden: Andy Murray, Jerzy Janowicz, Sara Errani.

http://www.youtube.com/watch?v=oyJn2q2ig0c

ÅRETS ÖVERRASKNING: Jerzy Janowicz

Kom från ingenstans och tog alla med storm i Paris Masters, där han sluggade sig hela vägen fram till final efter segrar över Philipp Kohlschreiber, Marin Cilic, Andy Murray, Janko Tipsarevic och Gilles Simon.

Hedersomnämnanden: Laura Robson, Sara Errani.

http://www.youtube.com/watch?v=XL5Ls4GDm2M

ÅRETS FÖRLUSTTAL: Andy Murray i Wimbledon

Den grinige skotten har aldrig varit publikens favorit och har många gånger hjälpt till att svärta ner sitt rykte ytterligare. Men efter den svidande finalförlusten mot Roger Federer inför hemmapubliken i Wimbledon höll han ett så hjärtskärande och ödmjukt tal att inte ett enda av arenans tusentals ögon kan ha varit torrt. Murray vann säkerligen en och annan ny supporter tack vare det där historiska förlusttalet.

Hedersomnämnande: Robert Lindstedt i Stockholm Open.

http://www.youtube.com/watch?v=RltKuGkh2jg

ÅRETS SLAG: Grigor Dimitrov, Swiss Indoors

Grigor Dimitrov slår en serve från deuce court placerad nära krysset i Viktor Troickis serveruta. Troicki får över en svag retur, men Dimitrovs inside-out forehand misslyckas kapitalt, hamnar centralt i banan och mitt på Troickis racket. Den backhand serben skickar över borde ha resulterat i en miss från Dimitrov, men på något oförklarligt sätt svarar han i stället med årets – ja, kanske decenniets – märkligaste konstslag.

Hedersomnämnande: Federer mot Djokovic i World Tour Finals.

ÅRETS AVBÖN: Mikhail Juzjnyj, Franska öppna

Han blir totalt utklassad av David Ferrer. Men i stället för att slå sig själv blodig med racketen (ja, det har hänt förr) väljer Mikhail Youzhny att be den betalande publiken om ursäkt – genom att skriva ”SORRI” med foten i sanden.

ÅRETS UTBROTT: Roger Federer, Franska öppna

Den alltid så timide och kylige Roger Federer har svårt att hålla känslorna i styr i den rafflande kvartsfinalen mot Juan Martín del Potro i Franska öppna. Efter att ha slagit en boll i nät, vilket betyder två matchbollar för del Potro i andra sets tiebreak, skriker han ut sin frustration i en klassisk uppmaning till publiken (som tydligen förde för mycket oväsen): ”Håll käften!”

Hedersomnämnande: Novak Djokovic i typ ALLA turneringar – helt osannolikt hur många svordomar den killen kan klämma in i en enda mening…

ÅRETS ANONYMA NÄTHATARE: David Torstensson, 29 år, Uppsala

Den alltid lika kärvänlige uppsalabon David Torstensson sprider sitt evangelium under täckmanteln ”Ralf”/VamosRafa på diverse sajter, däribland Twitter (@svensktennis). Anonymt, givetvis – som sig bör. Det enda som saknas är väl egentligen en Guy Fawkes-mask. Inte mycket är känt om den vilt sluggande 29-åringen, förutom att han är allsmäktig. Ja, enligt egen utsago, alltså.

ÅRETS SPYA: Richard Gasquet i Franska öppna

Maratonduellen pågår i en dryg minut och 38 slag. Medan motståndaren Grigor Dimitrov faller till marken som en säck potatis böjer sig Richard ”baby-Federer” Gasquet ner – och kastar en pizza rakt på banan. Han kanske behöver lite konditionsträning, fransmannen?

http://www.youtube.com/watch?v=IDoNkEp8IPo

ÅRETS BULLSHITTER: Serena Williams

Alla vet hur bra Serena Williams. Alla vet hur dominant hon är. Alla vet hur liten chans hennes motståndare har när hon är på bra spelhumör. Ändå envisas hon med att leverera uppenbart skitsnack i form av ”jag trodde inte att det var sant när jag vann!” eller ”det är en dröm som jag inte vågade tro att den skulle gå i uppfyllelse!” när hon vunnit karriärens femtielfte titel. Hennes ödmjuka segertal känns nästan som hån mot förloraren. Lite ”let me just rub it in your face a little bit”, typ.

Hedersomnämnande: Roger Federer. Han är en fröjd att se men sannerligen inte att lyssna på. Neutral och timid in absurdum.

http://www.youtube.com/watch?v=Z_agvQcgAcc

ÅRETS COMEBACK: Brian Baker

Han missade sex år på grund av skador och operationer. När han väl kom tillbaka så gjorde han det med besked – efter att ha nått karriärens första ATP-final (i Nice), andraomgången i sin första Grand Slam-turnering (Franska öppna) sedan US Open 2005 och åttondelsfinalen i Wimbledon efter kvalspel nådde den 27-årige amerikanske olyckskorpen som högst plats 52 på världsrankningen. Inte illa pinkat.

ÅRETS ARMBÅGE: Rafael Nadal

Det står 1-1 i set och Lukas Rosol ska serva vid ställning 3-2 i tredje. Vid sidbytet tågar en uppretad världstvåa mot bänken och passar på att ge 100-rankade doldisen en liten buff med armbågen när de går förbi varandra nedanför domarstolen. Trots att Rosol stannat upp för att släppa förbi spanjoren. ”Osportsligt!”, ropade tennisälskarna på internet. ”Inte meningen”, ursäktade sig Nadal. Men skadan var skedd – och årets armbåge ett faktum.

http://www.youtube.com/watch?v=jcbJReKAWgo

ÅRETS SKITSTÖVEL: Tomás Berdych

Nicolás Almagro borde i princip prenumerera på den här kategorin, möjligen tillsammans med Radek Stepanek och David Nalbandian, men Berdych snodde åt sig priset i år efter sitt fantastiska trash-talk inför Davis Cup-finalen mellan Spanien och Tjeckien – då han pekade ut Almagro som Spaniens svaga länk, som Tjeckien skulle ”bygga sin seger på”. Underbart skitstövligt.

Hedersomnämnande: Nicolás Almagro, Radek Stepanek, David Nalbandian, Rafael Nadal (efter armbågsincidenten mot Rosol i Wimbledon).

Han har spelat för USA sedan han blev proffs 2007.

Nu planerar 25-årige Jesse Levine att byta nation – och börja tävla för grannlandet Kanada. 104-rankade Levine föddes i Ottawa men flyttade till US som 13-åring och bor i dag i Florida.

– Han har funnits på vår radar ett tag och nu är det ganska säkert att han kommer att representera Kanada framöver. Han kommer förmodligen inte att kunna spela Davis Cup för oss i februari (mot Spanien). Men i övrigt är det mer eller mindre en formalitet att han fortsättningsvis kommer att representera Kanada, säger Kanadensiska Tennisförbundets Louis-Philippe Dorais.

Enligt källor till Tennis.com kommer Amerikanska Tennisförbundet, USTA, att begära att Levine betalar tillbaka de pengar för bland annat resor och coachning han fått från organisationen.

Levine gör troligtvis nationsbytet för att få spela Davis Cup, eftersom han i nuläget skulle bli Kanadatvåa bakom 13-rankade Milos Raonic. Han har aldrig spelat Davis Cup för USA och kommer troligtvis inte att bli utvald inom en snar framtid eftersom han är landets blott sjunde högst rankade spelare på ATP-touren.

Internationella Tennisförbundet, ITF, kommer att avgöra om Levine får spela för Kanada mot Spanien i februari. Enligt DC-reglerna för spelare med dubbla medborgarskap måste det land som vill plocka ut spelaren i fråga skicka en ansökan till ITF tre månader före matchen och invänta beslut från Davis Cup-kommittén.

Jesse Levine har hittills 25-50 i matchfacit under sin karriär på ATP-touren och som bäst varit rankad 69 (i oktober i år). Under säsongen vann han blott sju ATP-matcher och förlorade 15.

Det blir intressant att se vad han kan åstadkomma under kanadensisk flagg. En megaskräll mot Spanien i februari, om han får spela då? Ja, det vore ju nåt det. Sannolikheten för det är dock lika stor som att Sankt Nikolaus vinner Australiska öppna 2013.

Bernard Tomic har stängts av från spel för Australien i Davis Cup-mötet med Taiwan i februari.

Men enligt framtidslöftet hade han inga planer på att spela från första början.

– Det var aldrig meningen att jag skulle spela. Jag pratade med Pat (Rafter, Australiens DC-kapten). Jag tänker använda den tiden till träning och till att förbereda mig inför turneringar i Amerika, säger han till nyhetsbyrån AFP.

19-åringen med svåra attitydproblem har även sagt till australiska tv-kanalen Ten Network att han kan vända på den negativa spiral han hamnat i under 2012, skriver Tennis.com.

– Jag hade en brant nerförsbacke under det senaste år. Det förändrar mig och jag ska bevisa att jag ska bli den bäste spelaren någonsin, säger han.

Australiska Tennisförbundet har valt att stänga av framtidslöftet Bernard Tomic inför landets Davis Cup-spel mot Taiwan nästa år, skriver australiska The Age. I artikeln antyds också att förbundet överväger att inte finansiera 19-åringen under inledningen av 2013.

Detta efter en rad incidenter under 2012, då han bland annat erkänt att han inte gjort sitt bästa under vissa matcher.

Förra året ska Tomic ha hamnat i bråk med en kompis i sin bostad, och polis tillkallades. Han har också varit involverad i olika trafikincidenter då han stoppats av polis.

– Patrick (Rafter, Australiens DC-kapten) har tagit beslutet att inte plocka ut Bernard i första matchserien. Det handlar inte om en specifik händelse, utan en sammanställning av hans inställning till spelet. Vi kände att det här beslutet borde ge Tomic extra motivation varje gång han kliver ut på en bana, säger förbundets ordförande Craig Tiley.