Han hade inte besegrat en topp 10-spelare på ett år (Jo-Wilfried Tsonga i Valencia Open 2011) – och han lyckades bara plocka totalt tio poäng i första set mot världstvåan Novak Djokovic i Paris Masters.

Men skam den som ger sig.

Två set senare stod han som vinnare – efter att ha vänt ett till synes omöjligt 0-6, 0-2-underläge, dundrat in 18 servess och räddat sex av tio breakbollar: 0-6, 7-6(5), 6-4.

Onekligen 23-rankade amerikanens största seger hittills i karriären.

Så här svarade han på frågan om hur tankarna gick när han låg under med 0-2, och alltså tappat åtta raka game, i andra set:

– Det var lite pinsamt. Jag gick till platsen där Casey, min fysioterapeut/kiropraktor sitter […] och sa ”jag hoppas att jag kan vinna två game i det här setet”. När jag väl hade vunnit de där två gamen fann jag mig tillrätta. Jag kände att ”okej, det är allt jag vill ha”. Men sen började det gå bra och jag fick större självförtroende, började serva bättre och blev lite mer aggressiv.

Djokovic, som blir ny världsetta på måndag och dessutom blir krönt som säsongsetta efter Roger Federers beslut att stå över Paris Masters, missade samtliga fem breakbollar i avgörande set och har nu 70-12 i matchfacit i år. ”Sam spelade väldigt bra, han servade väldigt bra”, var hans förklaring till den snöpliga förlusten.

Undrar om Federer ångrar beslutet att hoppa över Paris Masters nu…

Och undrar hur världstrean Andy Murray hanterar det här. Det ligger väldigt nära till hands att tro att han lägger i ytterligare en växel för att bärga sin första Masters-titel i år och på så vis upprätthålla toppkvartettens totala dominans över 1000-turneringarna.

Med tanke på att både knepiga Marin Cilic (förlust mot Jerzy Janowicz) och nu även rivalen Djokovic är undanröjda höjs hans chanser att vinna, som redan innan var goda, markant.

Inte sedan Robin Söderling vann just Paris Masters 2010, efter finalseger över Gaël Monfils, har en spelare utanför topp 4 (Federer, Djokovic, Murray, Rafael Nadal) vunnit en Master. Dessa fyra spelare har alltså bärgat de 17(!) senaste tusingarna. Backar man bandet ännu längre bak är det endast fyra av de senaste 35 som bärgats av någon annan än Federer, Djokovic, Murray och Nadal (dessa fyra är Nikolaj Davydenko i Shanghai 2009, Ivan Ljubicic i Indian Wells 2010, Andy Roddick i Miami 2010 och Söderling i Paris 2010).

Kanske blir 2012 året då en lägre rankad spelare, inspirerad av Sam Querreys enorma bedrift, kliver fram och sätter Big Four i ordentlig gungning?

Favoritskapet vilar nu tungt på Murray. Personligen hoppas jag att han pallar trycket – även om jag inte skulle bli förvånad om ännu en dunderskräll lurar i någons bakficka. Paris Masters är trots allt något av en skrällarnas turnering.

Och det finns en hel del spelare utanför topp 4 som har potential att gå hela vägen: Juan Martín del Potro, Tomás Berdych (titulant 2005), David Ferrer, Jo-Wilfried Tsonga (titulant 2008) och Kei Nishikori för att nämna några.

Detta är i sanning spännande tider, mina vänner.

Efter förlusten i Basel-finalen och beslutet att stå över Paris Masters står det nu klart att Roger Federer nästa måndag petas från tronen som världsetta.

Då, den 5 november, tappar nämligen schweizaren sina poäng från förra årets Swiss Indoors, Paris Masters och World Tour Finals – vilket även innebär att han inte kommer att kunna spela in tillräckligt mycket poäng för att gå om rivalen Novak Djokovic på säsongsrankningen och avsluta året som världsetta.

Novak Djokovic, som blev petad som världsetta den 9 juli i år av just Federer, blir nu den första spelaren att avsluta en säsong som världsetta för andra året i rad sedan Federers dominans 2004 till 2007.

Djokovic blev efter förra årets Wimbledon den första serbiske spelaren någonsin att bli världsetta på ATP-rankningen. Han var sedan världsetta i totalt 53 veckor.

Nuvarande världstvåan har i år svarat för ännu en lysande säsong, med en Grand Slam-titel (Australiska öppna) på tre finaler (förluster i Franska öppna och US Open), tre Masters-titlar (Miami, Toronto, Shanghai) på sex finaler (förluster i Monte Carlo, Rom och Cincinnati) och 70-11 i matchfacit hittills.

25-åringen kommer officiellt att krönas till säsongsetta under World Tour Finals nästa vecka.

Endast 16 personer har avslutat en säsong som världsetta under ATP-rankningens 40-åriga historia:

2012 Novak Djokovic
2011 Novak Djokovic
2010 Rafael Nadal
2009 Roger Federer
2008 Rafael Nadal
2007 Roger Federer
2006 Roger Federer
2005 Roger Federer
2004 Roger Federer
2003 Andy Roddick
2002 Lleyton Hewitt
2001 Lleyton Hewitt
2000 Gustavo Kuerten
1999 Andre Agassi
1998 Pete Sampras
1997 Pete Sampras

1996 Pete Sampras

1995 Pete Sampras

1994 Pete Sampras

1993 Pete Sampras

1992 Jim Courier

1991 Stefan Edberg

1990 Stefan Edberg
1989 Ivan Lendl

1988 Mats Wilander
1987 Ivan Lendl

1986 Ivan Lendl
1985 Ivan Lendl
1984 John McEnroe
1983 John McEnroe
1982 John McEnroe
1981 John McEnroe
1980 Bjorn Borg
1979 Bjorn Borg
1978 Jimmy Connors
1977 Jimmy Connors
1976 Jimmy Connors
1975 Jimmy Connors
1974 Jimmy Connors
1973 Ilie Nastase

Roger Federer har alltså valt att stå över Paris Masters, vilket jag förutspådde redan i september.

Detta innebär inte bara att han förlorar positionen som världsetta, eftersom han den 5 november tappar sina poäng från Basel, Paris och World Tour Masters 2011 – det betyder även att han inte heller har chansen att avsluta året som världsetta. Det kommer i stället Novak Djokovic att göra, för andra året i rad.

Federers beslut innebär så klart också att Djokovic och Andy Murray ensamma får bära favoritskapet.

Låt oss ta en lite närmare titt på lottningen:

FÖRSTA SEKTIONEN

Victor Hanescu fick ta Roger Federers plats i egenskap av lucky loser. Åker förmodligen ut redan i sin första match, mot Gilles Simon (som slog Marcos Baghdatis i raka set tidigare i dag). Sett till både formkurva och kapacitet borde rimligtvis Stockholm Open-vinnaren Tomás Berdych slugga sig vidare till semifinal. Uppstickare? Tja, Kei Nishikori bör inte underskattas, men frågetecken råder kring Japanettan i och med den skada han ådrog sig under Japan Open. I övrigt finns här inga spelare som borde ställa till några större bekymmer för världssexan. Matchen mellan Richard Gasquet och Kevin Anderson kan bli intressant. Anderson har varit i hyfsat bra form på sistone, likaså Gasquet – och fransmannen krigar som bekant om en plats i World Tour Finals (oddsen talar dock emot honom, med tanke på den tuffa lottningen – han lär inte ta sig förbi Berdych).

Han går vidare till semifinal: Tomás Berdych.
Skrällvarning: Kei Nishikori.
Bubblare: Richard Gasquet, Gilles Simon.

ANDRA SEKTIONEN

Murray på samma halva som Berdych – kan bli en intressant repris av US Open-semifinalen. Den gången stördes dock den hårdservande tjecken med det ovanligt höga uppkastet av skoningslösa kastvindar, så den här eventuella semifinalen har potential att bli betydligt jämnare och mer dramatisk. Murray har dock fått en ganska tuff lottning till semin. Trots att Murray har överlägsna 7-1 i inbördes möten med Marin Cilic är kroaten en spelare som världstrean har svårt för. Även en formstark Alexandr Dolgopolov eller en Janko Tipsarevic på humör kan ställa till besvär för skotten, men det är ändå strider han borde gå vinnande ur. Cilic blir förmodligen den stora utmaningen, om han nu inte åker ut redan i öppningsmatchen mot skrällspelaren Jerzy Janowicz eller är skadad/omotiverad/ur form mot Murray. Chansen finns även att Murray får möta Juan Mónaco i en eventuell kvartsfinal, men det bör noteras att

Han går vidare till semifinal: Andy Murray.
Skrällvarning: Marin Cilic.
Bubblare: Janko Tipsarevic, Juan Mónaco.

TREDJE SEKTIONEN

Den näst mest intressanta sektionen. Tredjeseedade (i Federers frånvaro) David Ferrer är i bra form och bärgade i går sin sjätte titel för säsongen – lika många som Federer. Har dock aldrig tidigare tagit sig förbi kvartsfinalen. Blir det semidebut i år? Möjligen. Jo-Wilfried Tsonga är den som delar på favoritskapet i den här sektionen, och han bröt sin öppningsmatch i Valencia på grund av skada förra veckan. Han brukar dock alltid leverera inför sin hemmapublik och har faktiskt en finalplats från förra året (förlust mot Federer) att försvara. Nicolás Almagro och Stanislas Wawrinka kan ställa till problem för Ferrer/Tsonga på vägen, trots att Almagro i princip är helt avsågad från slutspelsracet och därför kanske inte så motiverad som krävs för att fälla en topp 10-spelare i en Master. Att Denis Istomin föll mot Carlos Berlocq, som hade snudd på förödmjukande 7-18 i matchfacit på sina senaste 25 matcher, i första omgången är för övrigt ett kvitto på Istomins katastrofalt risiga form. Känns helt vansinnigt att han spelade åttondelsfinal i Wimbledon för bara några månader sedan…

Han går vidare till semifinal: David Ferrer.
Skrällvarning: Stanislas Wawrinka.
Bubblare: Jo-Wilfried Tsonga.

FJÄRDE SEKTIONEN

Juan Martín del Potro är i superform, har tio raka segrar och gav styrkebesked i Basel där han bärgade titeln efter seger över sin nemesis Roger Federer. Mammutservarna John Isner och Milos Raonic har visserligen inte visat några formtoppar på sistone, men är alltid farliga på hardcourt inomhus. Raonic kan ställa till besvär mot favoriten Djokovic i en eventuell åttondelsfinal och Isner kan störa del Potro. De två matcherna har potential att bli riktigt sevärda, men helst av allt hoppas jag på en kvartsfinal mellan del Potro och Djokovic. En match som argentinaren faktiskt har chans att vinna, trots att Djokovic får ses som favorit.

Han går vidare till semifinal: Novak Djokovic.
Skrällvarning: Juan Martín del Potro.
Bubblare: Milos Raonic, John Isner.

SEMIFINALERNA: Murray slår Berdych, Djokovic slår Ferrer.
FINALEN: Djokovic slår Murray.

Ska man slänga in några brasklappar är det väl att Tsonga mycket väl kan ta sig till semifinal, buren av sin energiska hemmapublik, och väl där har han tveklöst kapacitet att bjuda Djokovic på en ordentlig kamp. Och finaler mellan Djokovic och Murray har på sistone visat sig vara ordentligt svårtippade, så den känns som en öppen historia.

Han hade inte besegrat Roger Federer på tre år inför matchen. Sju raka förluster – sex av dem under det här året.

Men i dag kunde Juan Martín del Potro så äntligen triumfatoriskt sträcka händerna mot skyn efter en stenhård batalj mot sin stora nemesis.

Och det var världsåttan som inledde finalen i Swiss Indoors – Federers hemmaturnering som han vunnit fem gånger på nio försök (sju raka finaler) – klart bäst. Han servade kassaskåpssäkert och satte tung press på världsettan, som hade stora bekymmer både i egen serve och i del Potros.

Som så många gånger förr mellan dessa herrar kämpade sig Federer dock in i matchen och trots att han såg oerhört irriterad ut under i princip hela matchinledningen började pendeln till sist svänga – men först efter att ha blivit bruten vid ställning 2-2 i första set och sedermera tappat setet, för att sedan bita sig kvar hela vägen till ett tiebreak i andra där han var den klart kyligare och säkrare spelaren.

6-4, 6-7(5) efter två set kändes rättvist av den enkla anledningen att del Potros energi började sina, samtidigt som Federer höjde sig flera snäpp och började spela betydligt smartare – trots att del Potro i ärlighetens namn var den bättre spelaren i nästan två hela set.

I tredje set började Federer ta udden av argentinarens i första set så effektiva taktik (att mata tunga grundslag mot framför allt backhand och jaga världsettan i sidled) med sin djupa backhandslice och fick ordning på sin dittills så oberäkneliga forehand. När dessutom stoppbollarna, som vid flera tillfällen varit fullständigt horribla, började funka såg det ut som att schweizaren skulle svara för ytterligare en makalös vändning – dessutom inför sin extatiska hemmapublik.

Men del Potro hade helt andra planer.

Han bet ihop, hade is i magen när förstaserven sviktade och när Federer började kliva fram och sätta större press i sitt returnerande.

Tredje set blev på sätt och vis en transportsträcka till tiebreak, trots att båda hade sina chanser att sätta spiken i kistan för sin motståndare. Federer var den som servade klart bäst av de båda i skiljesetet och med tanke på att hans kurva pekat spikrakt uppåt från den svajiga starten i första set medan världsåttan börjat se mer och mer sliten ut kändes det som att det var Federer som hade momentum.

I andra sets tiebreak blev en enda tappad serve ödesdiger för del Potro, som var alldeles för försiktig och passiv. I detta avgörande tiebreak hade han mycket mer pondus och bombarderade Federer med tunga servar och grundslag och djupa, välplacerade returer.

Det, plus möjligtvis nervositeten, blev för mycket för Federer, som tappade till 3-6 efter en märklig sekvens där en boll i hans serve dömdes ut, men vid hawkeye-koll visade sig vara inne med typ en halv millimeter. Bollen spelades om – och Federer skopade del Potros retur i nät.

Argentinaren spelade sedan enkelt i sin första matchboll, i Federers serve, och schweizaren lyfte ut bollen över linjen. Chansade visserligen och utmanade, men den var klart ute.

Ridå Federer.

Vad kolossalt passande för del Potro att äntligen, efter så många jämna bataljer (Franska öppna-kvarten och semifinalen i London-OS, för att nämna några), fälla sin stora rival – inför dennes hemmapublik, i vad som brukar beskrivas som Federers egen turnering.

Hatten av för del Potro, som nu har tio raka segrar. Snacka om styrkebesked att mala ner världsettan inför årets sista Master, och därefter World Tour Finals.

Avslutningsvis måste jag bara reda ut en sak: noterade att livekommentatorn på C-more vid upprepade tillfällen tyckte att det var ”överraskande hur Federer kan göra så enkla misstag”. Vill inte med detta på något vis klaga på kommentatorn i fråga, han gjorde ett jättebra jobb.

Men det här att varenda liten miss Federer gör är ”överraskande”… Alltså, de där missarna slutade överraska mig för flera år sedan. Det måste vid det här laget vara vida känt att Federer mot svagare motstånd ofta har en närmast nonchalant inställning och ser ut som att han bara vill spela av matchen (att han kommer undan med det har förmodligen att göra med hans höga lägstanivå samt hans i övrigt beundransvärda sportslighet). Brukar beskrivas med att han ”inte maxar i inledningen av en turnering för att ha utrymme att höja sig mot svårare spelare”.

Det måste också vid det här laget vara vida känt att spelare som bjuder på tuffare motstånd, särskilt sådana som är bra på att själva sätta fart på bollen (typ del Potro och Tomás Berdych), med ganska enkla medel kan tvinga fram misstag från världsettan.

Den här övertron på den spelare som av många kallas G.O.A.T (greatest of all time) är inte hälsosam – och dessutom helt felaktig. När Federer förlorar beror det inte alltid på att han ”spelar dåligt” eller gör ”överraskande, enkla misstag”. Med den inställning och bild av Federer som många har är det typ som att han själv väljer att förlora matchen. Fokus hos dessa personer ligger mycket sällan på att motståndaren faktiskt besegrar honom.

Dagens match visade med all önskvärd tydlighet att det inte på något sätt är omöjligt att besegra Federer, även när han själv gör nästan allt för att vinna. Pendeln hade svängt, schweizaren hittat rytmen, jobbat sig in i matchen och vunnit momentum – ändå var det del Potro som slutligen stod som vinnare.

En kämpaseger och en psykologiskt livsviktig triumf.

Nu har argentinaren inte bara snyggat till siffrorna i inbördes möten mot världsettan (3-13) – han har dessutom vind i seglen inför säsongsavslutningen.

Det betyder så klart en hel del för en spelare som har kapacitet att vara rankad bland de fem bästa i världen och slåss om Grand Slams.

Jodå, precis som i Stockholm Open förra veckan blir det de två toppseedade spelarna som ställs mot varandra i morgondagens final i Swiss Indoors i Basel.

Världsettan Roger Federer noterade sin 875:e seger (lika många som legendaren John McEnroe) i karriären när han avfärdade 101-rankade Paul-Henri Mathieu: 7-5, 6-4.

Hemmafavoriten dundrade in tio servess, förvaltade två av sina fyra breakbollar och bärgade segern efter drygt en och en halv timmes spel.

31-årige Federer är således klar för sin nionde final i Basel. Han har hittills vunnit fem (2006, 2007, 2008, 2010, 2011) och förlorat tre (2000, 2001, 2009). Sjunde raka finalen för världsettan.

I årets final ställs han mot andraseedade Juan Martín del Potro, som gjorde slarvsylta av uppstickaren Richard Gasquet: 6-2, 6-2.

Federer leder med 13-2 i inbördes möten och har sedan förlusterna i US Open och World Tour Finals 2009 vunnit sju raka matcher mot argentinaren (bland annat maratonsemin i årets London-OS som slutade 19-17 i skiljeset).

Som upplagt för en dubbeltrippel signerad Roger Federer? Nja, säg inte det. Världsåttan har imponerat så här långt och sett ruggigt stabil ut efter skadeuppehållet. Har radat upp nio raka segrar nu. Den här matchen har således potential att bli riktigt intressant – särskilt med den där evighetslånga matchen i London färskt i minnet.

Han har vunnit 32 av sina senaste 33 matcher i hemstaden Basel – och dansar vidare i årets upplaga av 500-turneringen i jakten på en sjätte titel.

6-2, 6-2-segern över 46-rankade 23-åringen Benoit Paire innebär att meste mästaren Roger Federer är klar för sin tionde semifinal.

Där kommer han att möta veteranen Paul-Henri Mathieu, som slog 21-årige Grigor Dimitrov i två superjämna set: 7-6(2), 7-6(4).

* * *

Även andraseedade Juan Martín del Potro är klar för semifinal efter en tuff batalj mot 39-rankade Kevin Anderson (som slog 20 servess under matchen): 3-6, 7-6(3), 6-2.

– Han hade chansen att vinna matchen i andra set, men jag stod emot i tiebreak. Mot slutet spelade jag mycket bättre. Jag bröt hans serve tidigt i tredje set och det gav mig självförtroendet att spela mitt spel till sista poängen. Det var nyckeln, säger världsåttan efter den jämna fajten.

Argentinaren har nu 60-14 i matchfacit och åtta raka segrar (vann titeln i Ersta Bank Open i Wien förra veckan). I semifinalen möter han Richard Gasquet, som slog Michail Juzjnyj i raka set: 6-2, 7-6(5). Juzjnyj jagade för övrigt sin 400:e seger i karriären.

Gasquet tar i och med sin seger mark i kampen om de sista slutspelsplatserna. Juan Martín del Potro och Tomás Berdych kvalificerade sig nyligen och Rafael Nadal har nu officiellt dragit sig ur turneringen, vilket innebär att det finns två platser kvar att slåss om.

Jo-Wilfried Tsonga ligger i skrivande stund på åttonde plats på säsongsrankningen, 500 poäng före Janko Tipsarevic. Båda avbröt dock sina matcher i Valencia Open och inkasserar därför ytterst få poäng därifrån. Gasquet ligger bara 300 poäng efter Tipsarevic (och 80 före Nicolás Almagro, som föll mot David Ferrer i Valencia-kvarten), så fransmannen har onekligen fortfarande chansen att sno åt sig en av de sista platserna.

Juan Mónaco, Milos Raonic och John Isner (som alla fick tidiga respass i Valencia) känns dock hopplöst avsågade.

* * *

Ferrer satte som sagt stopp för Almagro i Valencia: 6-3, 7-5.

Vilket innebär att Ferrer nu har smått förnedrande 12-0 i inbördes möten mot Almagro.

Ferrer möter 110-rankade Ivan Dodig, som slog landsmannen Marin Cilic i raka set (6-2, 7-6), i semifinalen.

* * *

Den andra semifinalen i Valencia kommer att stå mellan 38-rankade forne världsåttan Jürgen Melzer, som slog David Goffin (7-6, 6-4), och formstarka Alexandr Dolgopolov, som bara behövde en timme på sig att totalt avfärda regerande mästaren Marcel Granollers (6-0, 6-2).

I WTA Championships har vi, än så länge, inte bjudits på några skrällar i dag – men favoriterna Serena Williams och Victoria Azarenka fick slita hårt för sina segrar.

Williams låg under med 4-1 i första set men vann slutligen sin match mot Li Na i raka set: 7-6(2), 6-3.

Azarenka förlorade första set i tiebreak mot Angelique Kerber – och räddade sedan två matchbollar i andra set: 6-7(11), 7-6(2), 6-3.

– Jag kämpade så hårt. Det är tufft att få en sådan här match i början av turneringen! Men alla de bästa spelarna är här och man måste visa sin bästa tennis. Jag tycker inte att jag gjorde det, men jag visade åtminstone min bästa kämpaglöd. Jag är glad över att ha upplevt detta och överkommit dagens prövningar, säger Azarenka efter matchen.

I matchen mellan Maria Sjarapova och Agnieszka Radwanska står det i skrivande stund 5-7, 7-5.

* * *

John Isners 21 servess räckte inte – ynglingen David Goffin skrällde och fällde den dunderservande jätten i tre set i Valencia: 7-6(2), 4-6, 6-4.

Goffin möter Jürgen Melzer eller Xavier Malisse i kvartsfinalen.

* * *

Turneringens andra stora mammutservare, Milos Raonic, fick respass redan i första omgången. 21-årige kanadensaren föll i raka set mot Gilles Müller: 7-5, 7-6(2). Ytterligare en liten skräll, alltså.

Raonic slog för övrigt 16 servess i matchen – och har nu dunkat in totalt 966 servess under säsongen.

* * *

Toppseedade hemmafavoriten Roger Federer hade en del bekymmer med en taggad Thomaz Bellucci: 6-3, 6-7(6), 7-5. Det tog världsettan, som vann 77 procent av poängen i egen serve, över två timmar att slugga sig vidare till kvartsfinalen.

I kvarten möter han Benoit Paire, som slog Kremlin Cup-mästaren Andreas Seppi (4-6, 6-2, 6-3), eller Lukasz Kubot.

* * *

Alla dagens resultat:

Ja, det har ju hänt en del, både under och efter Stockholm Open. Här kommer ett axplock av det senaste i tennisvärlden:

* * *

Sverigeettan Sofia Arvidsson gjorde en grym insats mot forna världsettan Caroline Wozniacki i semifinalen i Kremlin Cup i lördags, men föll i tre set: 3-6, 7-6(4), 6-4.

– Det är ett väldigt långsamt underlag så det är svårt att avsluta poängen, man försöker slå hårdare och börjar göra misstag. Hon har spelat väldigt bra den här veckan, slagit några riktigt bra spelare och hon har spelat bättre och bättre mot mig för varje gång vi mötts. Så jag var verkligen tvungen att höja mig där ute, sa Wozniacki, som nu leder med 7-2 i inbördes möten.

Wozniacki besegrade sedan Samanha Stosur i finalen (6-2, 4-6, 7-5), efter att ha legat under med 3-1 i avgörande set, och bärgade i och med det sin 20:e WTA-titel.

25-rankade italienaren Andreas Seppi vann herrarnas Kremlin Cup, efter finalseger över Thomaz Bellucci (3-6, 7-6, 6-3).

* * *

Venus Williams vann sin första titel sedan 2010, i Luxemburg. Storasyster Williams vann den helt oseedade finalen mot 68-rankade Monica Niculescu med 6-2, 6-3.

– Jag var tvungen att jobba så hårt för att ta mig till final. Matchen mot Andrea (Petkovic i semifinalen) var så utmanande, och även de två matcherna dessförinnan, till och med i första omgången var jag tvungen att vara riktigt fokuserad. Monica var i sin andra final här så uppenbarligen trivs hon på den här banan. Man måste slå fem, sex, sju slag mer än vanligt. Det kan vara frustrerande. Hon är knepig. Man måste vara redo, sa hon efter finalen.

Titeln är Venus Williams 44:e i karriären.

* * *

Förstaseedade Juan Martín del Potro slog kvalspelaren Grega Zemlja i finalen i Erste Bank Open i Wien: 7-5, 6-3. Argentinarens tolfte titel i karriären – blott andra inomhus. Dessutom i första turneringen på en månad, efter handledsskadan som plågat honom under hösten.

– Det har varit en fantastisk vecka. Att komma tillbaka till touren och vara förstaseedad gjorde att jag kände mig pressad. Jag är så glad nu. Att vinna en turnering betyder mycket. Det är viktigt att ha ett bra slut på året, sa världsåttan efter segern.

Juan Martín del Potro möter colombianen Alejandro Falla i första omgången i Basel den här veckan.

* * *

Forne världsettan Lleyton Hewitt, som förlorade mot Nicolás Almagro i kvartsfinalen i Stockholm Open, skrällbesegrade världstian Juan Mónaco i första omgången av 500-turneringen Valencia Open: 6-3, 6-4.

Hewitt bröt världstian två gånger i första set och tre gånger i andra. Förlusten gör det mycket svårt för Mónaco att kvalificera sig för World Tour Finals i november.

* * *

Hon har dominerat WTA-touren under årets andra hälft och triumferat i Wimbledon, London-OS och US Open.

Men någon chans att avsluta året som världsetta har inte Serena Williams.

I stället är det Victoria Azarenka som har ett gyllene läge att säkra platsen som världsetta vid säsongsavslutningen i Istanbul. Världsettan behöver nämligen endast två segrar i WTA Championships.

Azarenka och världstrean Williams spelar i samma grupp under gruppspelsfasen av turneringen.

– Jag bryr mig inte om vem jag spelar mot eller när jag spelar, så länge jag kan spela. Jag är väldigt glad över att vara här. Jag är på den röda sidan med Victoria, det kommer bli bra, säger Williams.

Gruppspelet består av två grupper med fyra spelare vardera – en röd och en vit. Mer om det i ett separat inlägg senare.

* * *

Nyligen meddelade Gaël Monfils, som svarade för ett praktfiasko i Stockholm Open och som regerande mästare förlorade mot 436-rankade svenske wildcard-spelaren Patrik Rosenholm i dennes första ATP-match någonsin, att han ställer in resten av säsongen på grund av skada.

Nu är det amerikanen Mardy Fishs tur.

Fish, som lämnade walkover i åttondelsfinalen mot Roger Federer i US Open, lider av hjärtproblem och har på grund av detta redan tvingats ställa in stora delar av sin säsong.

30-årige Fish genomförde en hjärtoperation i maj för att få bukt med en typ av arytmi.

http://www.youtube.com/watch?v=apqWOrszkCA

En av få dueller i matchen där Roger Federer faktiskt ser ut att göra allt för att vinna poängen. Makalös boll, fantastiskt välsmakande tennisgodis, en fröjd för ögat.

När man ser honom i sådana dueller vill man så klart att han aldrig ska sluta spela tennis.

Men när man i samma match ser honom serva så otroligt dåligt, slå bort sig fullständigt och knappt ens försöka vinna ett game i motståndarens serve är det inte utan att min teori om hans pensionering börjar flyta upp till ytan igen.

En uppmärksam läsare påpekade i natt att Federer harklade ur sig den här mystiska hälsningen på sin Facebook-sida efter förlusten: ”Lämnar Kina… Det var en så speciell resa till Shanghai. Fansen har varit helt fantastiska. Tack så jättemycket, jag kommer alltid att komma ihåg ert stöd!”

Är det bara en klassiskt ödmjuk Federer-hälsning eller finns ett dolt budskap om vad som komma skall att läsa mellan raderna?

Det kanske är ett förhastat och förenklat sätt att förklara hans lojhet i går, men jag kan ändå inte låta bli att ägna det en tanke eller två. Är det verkligen så att vi redan nu ska börja förbereda oss på ett tennisliv utan Roger Federer?

Säga vad man vill om spelare som Lleyton Hewitt och Radek Stepanek (ja, jag tycker ju som bekant att de är föredettingar…) men de kämpar på av kärlek till tennisen, och för det förtjänar de all heder. Federer är värd alla hyllningsregn som dagligen sköljer över honom för att han är en av de största atleterna genom alla tider, men den inställning han flera gånger uppvisat på banan i år skvallrar om någonting helt annat än kärlek till tennis – nämligen trötthet och trytande motivation.

Uttalandet ”Jag måste gå tillbaka till ritbordet för att bestämma vad som verkligen är viktigt” direkt efter US Open kanske inte enbart handlade om hans eventuella medverkan i Shanghai Masters, Paris Masters, World Tour Finals och andra turneringar under säsongens slutskede – utan hans fortsatta karriär i största allmänhet.

Nåväl. Time will tell.

• Roger Federer hade inga större problem mot tioseedade Marin Cilic: 6-3, 6-4.

• Novak Djokovic förvägrade Tommy Haas 500:e segern i karriären i två komfortabla set: 6-3, 6-3.

• Andy Murray darrade på manschetten, men kom undan i tre set mot veteranen Radek Stepanek: 4-6, 6-2, 6-3.

• Tomás Berdych var full av spellust och slog Jo-Wilfried Tsonga i raka set: 6-3, 7-6(4).

Detta innebär alltså att samtliga av de fyra högst seedade spelarna är vidare till semifinal i Shanghai Masters.

Kunde det egentligen bli bättre? Nej, jag tror inte det. Inte under rådande omständigheter.

Tyckte på förhand att mötet Berdych-Tsonga var lite hugget som stucket. Båda har uppåtpekande formkurvor och har sett ut att trivas på tennisbanan igen efter diverse svackor (en ganska lång sådan i Berdychs fall). Lika starka semifinalkandidater, helt enkelt. Nu drog Berdych det längsta strået, vilket är helt i sin ordning – och bäddar för en härlig jakt på revansch för Tsonga i Stockholm Open.

I övrigt: visst hade det varit kul med en skräll från exempelvis Haas, men på lång sikt är det så mycket roligare att se Djokovic i semifinal. Samma sak med Murray. Nu hade jag i och för sig inte varit överdrivet förtjust i att se föredettingen Stepanek i en Masters-semifinal över huvud taget, men det är på det stora hela bra att de toppseedade spelarna – som alla har mycket att spela för så här på säsongens upplopp – är de sista fyra kvar i turneringen.

Nu kommer vi ju att bjudas på en episk semifinalbatalj mellan Federer och Murray. Så känns det i alla fall på förhand. Känns också som att det faktiskt kan sluta lite hur som helst, trots att jag är aningen bekymrad över att Murray tappade det där första setet mot Stepanek. Båda lär hur som helst vara jäkligt taggade att vinna – Federer för att få revansch efter OS-nederlaget, Murray för att hämnas Wimbledon-finalen.

Och mötet med Berdych kommer att ge en fingervisning om exakt hur stark Djokovics formtopp är. Kan tjecken skrälla? Tja, varför inte. Har i och för sig svårt att se det, givet hur dominant och tankad med självförtroende Djokovic varit de senaste två veckorna – men märkligare saker har skett.

Står dock fast vid mitt ursprungliga tips att Djokovic och Federer möts i finalen.