Okej, herrarnas lottning gick vi igenom i går. Dags för damernas, med andra ord. Here goes!

FÖRSTA SEKTIONEN

Regerande mästaren Victoria Azarenka drog alltså den stora nitlotten – och den stavas som så ofta Serena Williams. Vägen till semifinalen ligger dock vidöppen för Azarenka. 16-rankade Roberta Vinci är en oerhört kompetent spelare i dubbel och även en duktig singelspelare men utgör inget större hot mot världsettan, Varvara Lepchenko har fyra raka förluster sedan oktober, Caroline Wozniacki har gett rankningsraset ett ansikte och namn, formsvaga Sabine Lisicki har fyra raka förluster mot världsettan och Sara Errani rår inte på de stora stjärnorna riktigt än.

Errani känns lite som en damernas David Ferrer, förresten. Båda är liksom däruppe och nosar och utvecklat slagkraft även på underlag där de normalt är svaga, men har en bit kvar upp till toppen.

Framtidslöftet Anastasia Pavlytjenkova är en spelare jag kommer hålla ett öga på. Nådde finalen i Brisbane (förlust mot Williams) efter segrar över Petra Kvitová och Angelique Kerber. Gjorde en helt okej säsong förra året efter en mardrömsstart och har varit rankad 13 som högst.

I övrigt noterar vi att svenskhoppet Sofia Arvidsson har fått en gynnsam lottning. Borde rimligtvis bli promenadseger mot 201-rankade 19-åringen Luksika Kumkhum i öppningsmatchen och varken Urszula Radwanska/Jamie Hampton är särskilt skräckinjagande i andrarundan. Jag såg Hamptons kvartsfinal mot Kiki Bertens och semi mot Agnieszka Radwanska i Auckland och i båda de matcherna gjorde hon riktigt bra ifrån sig (tresetsseger över Bertens, förlust i raka tiebreaks mot Radwanska), men hennes Grand Slam-facit är inte direkt imponerande. Urszula är en knepig men inte på något vis omöjlig motståndare. Goda möjligheter för Arvidsson att nå en tredjerunda mot Azarenka, alltså.

Ska man höja ett varningens finger för någon spelare så får det i så fall bli 85-rankade Lesia Tsurenko. Tog sig i egenskap av lucky loser (förlorade i sista kvalrundan, men ersatte skadade Maria Sjarapova) till semifinal i Brisbane. Kan mycket väl mäkta med en skräll eller två i Melbourne. Vill gärna nämna Su-Wei Hsie i dessa sammanhang, men hennes katastrofala uppvisning i Hobart reser en hel del frågetecken.

Och fightern Elena Vesnina vann visserligen sin första WTA-titel i karriären nyligen och fick då säkert en ordentlig självförtroendeboost, men det räcker nog inte för en spelare som inte tagit sig förbi första omgången i Melbourne sedan 2008.

Hon går vidare till semifinal: Victoria Azarenka.
Skrällvarning: Sara Errani, Lesia Tsurenko.
Bubblare:  Anastasia Pavlychenkova

ANDRA SEKTIONEN

Egentligen behöver man inte säga mycket mer än att detta är Serena Williams sektion, och för att göra saken ännu värre/bättre är motståndet fram till semifinalen mot Azarenka snudd på obefintligt för världstrean. Världsåttan Petra Kvitovás sanslöst dåliga form har varit det stora samtalsämnet under säsongsinledningen och det finns inte mycket som talar för att det vänder i Melbourne.

I stället är det 15-rankade Maria Kirilenko och världstolvan Nadia Petrova som lär stå för motståndet i åttondels- respektive kvartsfinal. Petrovas serve och glödgande offensiv är effektiv när allt klaffar, och hamnar hon i ett läge där hon får diktera spelet är hon livsfarlig. Om Kirilenko kan nå upp till samma nivå som under förra sommaren (kvartsfinal i Wimbledon, semi i London-OS, final i New Haven) har hon med den här lottningen goda chanser att få möta Williams.

Med tanke på att Lucie Safarova inte tagit sig förbi första omgången i de sex senaste GS-turneringarna ska vi nog inte räkna med henne.

För övrigt bör ni hålla extra koll på de framtida stjärnorna Sloane Stephens och Laura Robson. Blott 18 år gammal tog sig Robson till åttondelsfinal i US Open förra året och 19-åriga Stephens är som bekant redan nu ett potent hot mot i princip alla spelare på touren. Räknar med att de nu 25- och 53-rankade ynglingarna tar rejäla kliv under 2013.

Hon går vidare till semifinal: Serena Williams.
Skrällvarning: Sloane Stephens, Laura Robson.
Bubblare: Maria Kirilenko, Nadia Petrova.

TREDJE SEKTIONEN

Intressant sektion. Formstarka Agnieszka Radwanska är givetvis solklar favorit, med Li Na som främsta utmanare. Samantha Stosur ska inte underskattas, men hennes svaga säsongsinledning i kombination med den oförutsägbarhet hon visade upp i de större sammanhangen under förra säsongen är olycksbådande.

Ana Ivanovic är en trolig motståndare i åttondelsfinalen för Radwanska. Världsfyran har dock fyra raka segrar mot forna världsettan, så det ska mycket till för att Ivanovic ska ta sig förbi henne.

Mona Barthel tog sig till tredje omgången förra året och har goda chanser att upprepa bedriften. Där tar det dock stopp mot Radwanska.

Li Nas största utmanare på vägen mot kvartsfinal är ovan nämnda Stosur, vars form är ett stort frågetecken. Har svårt att se vem som ska stoppa kinesiska världssjuan. 21-åriga Coco Vandeweghe? Tja, hon tog sig visserligen till final i Nottingham och Stanford förra året, men formen efter sommaren lämnar mycket övrigt att önska.

Sverigetvåan Johanna Larsson har åkt på en tuff lottning. Trots att forna världsettan Jelena Jankovic är en skugga av sitt forna jag och typ glömt bort hur man vinner viktiga matcher så är hon ett par nummer för stor för 69-rankade Larsson.

Laura Robsons 20-åriga rival Heather Watson borde rimligtvis ta sig förbi 91-rankade Alexandra Cadantu i öppningsmatchen relativt enkelt, men ryker sedan mot Mona Barthel. Om nu inte Ksenia Pervak ställt till med en skräll i första omgången. Inte helt omöjligt, faktiskt. Pervak har visserligen inte gjort mycket väsen av sig i GS-sammanhang sedan hon vann Australiska öppna för juniorer mot Laura Robson 2009 (åttondel i Wimbledon 2011, åtta förluster i första omgången och tre kvalnederlag), men slog ut Wozniacki i sin öppningsmatch i Brisbane förra veckan.

Hon går vidare till semifinal: Agnieszka Radwanska.
Skrällvarning: Li Na, Ksenia Pervak.
Bubblare: Samantha Stosur, Mona Barthel.

FJÄRDE SEKTIONEN

Maria Sjarapova är ett gigantiskt frågetecken. Hon har inte kunnat spela under säsongsinledningen på grund av en nackskada och har under veckan tränat med ett gäng juniorkillar i Melbourne. Enligt världstvåan själv hade hon åtta setbollar mot sig mot en av grabbarna. Det bådar inte gott, om man säger så.

Det känns därför mer logiskt att lyfta fram Angelique Kerber som den här sektionens självklara favorit, trots att hon inte direkt lämnat några styrkebesked under säsongens första månad. Hon kan dock stöta på Lucie Hradecka i andra omgången. Världsfemman har visserligen fyra raka segrar mot tjecken men hon är ändå en jobbig spelare att möta, särskilt så tidigt i en turnering.

Störst skrällpotential har så klart Dominika Cibulkova, som följde upp sin tunga förlust mot Sloane Stephens i första omgången i Brisbane med att slå ut tre toppseedade spelare på vägen mot final i Sydney. Där åkte hon visserligen på en ”double bagel”, men det har hon förhoppningsvis redan kommit över.

Venus Williams kommer förmodligen inte palla hettan Down Under, men gör hon det har hon goda chanser att ta Sjarapovas plats i kvartsfinalen. Tror dock inte att hon tar sig förbi tredje omgången.

Marion Bartoli har en ganska enkel resa till kvartsfinalen, där hon kan ställa till det för Kerber. Leder med 3-2 i inbördes möten och hennes ettriga aggressivitet och extremt tidiga bollträff är grymt effektiv.

Hon går vidare till semifinal: Angelique Kerber.
Skrällvarning: Marion Bartoli, Dominika Cibulkova.
Bubblare: Maria Sjarapova.

SEMIFINALERNA: Williams slår Azarenka, Radwanska slår Kerber.
FINALEN: Williams slår Radwanska.

Givet Radwanskas fantastiska säsongsöppning är det svårt att hitta en värdigare finalmotståndare för Williams, men man ska så klart aldrig räkna ut Maria Sjarapova. Victoria Azarenka bjöd visserligen upp till kamp i US Open-finalen och trivs bra i Melbourne, men jag tror inte att hon rår på världstrean ens här. Inte heller Sjarapova, om hon nu skulle ta sig så långt som till final.

Kerber är jag osäker på. Hon brukar visserligen leverera i de stora turneringarna så en semifinalplats känns inte som en högoddsare trots att hon aldrig tagit sig förbi tredje omgången. Vore så klart riktigt kul om hon tog sig hela vägen till final, men det dröjer nog ett tag till i Grand Slam-sammanhang.

Wimbledons vinst ökade med 7,1 procent till rekordhöga 60,8 miljoner dollar under 2012, rapporterar Lawn Tennis Association. Wimbledons vinst har ökat med 47 procent sedan 2008.

LTA har satsat 19,8 miljoner dollar på att utbilda brittiska tennisspelare och mer än 28 miljoner dollar på att öka deltagandet i sporten. Antalet aktiva vuxna spelare har ökat med 11 procent (totalt 417,700 utövare) i Storbritannien.

Antalet aktiva spelare från 16 år och nedåt är 58,400.

Tillbakablickande listor har aldrig riktigt varit min grej. Möjligen för att de varje år vid den här tiden tränger igenom varenda litet mediafilter och fullständigt sköljer över en som en syndaflod av hissar och dissar.

Eller så är jag bara inte riktigt lagd åt det hållet.

Hur det än förhåller sig med den saken kommer jag förmodligen att hosta ur mig några sådana innan året är slut (trots att jag ägnat en del tillbakablickande i podcasten) – men just nu vill jag mycket hellre blicka framåt.

Vi har ju så vansinnigt mycket att se fram emot: Rafael Nadals comeback. Fyra Grand Slam-turneringar som känns mer öppna än på länge. Ett gäng ynglingar som ska göra försök att slå sig in i toppen och på allvar etablera sig som framtidens stjärnor.

Därför ägnar jag mycket hellre tid åt att sätta ihop listor om de sakerna, baserade på spekulationer och vilda gissningar.

Och vad passar väl i så fall inte bättre än att försöka förutspå 2013 års Grand Slam-turneringar? Vi kör!

AUSTRALISKA ÖPPNA
Melbourne, Australien
14-17 januari
Mästare 2012: Novak Djokovic, Victoria Azarenka

Melbourne Park är platsen för Rafael Nadals förhoppningsvis storslagna comeback, under 2013 års första Grand Slam-turnering (totalt 101:a upplagan av Australiska öppna). Detta är därför den i särklass mest intressanta och efterlängtade GS, i mina ögon.

Regerande mästaren Novak Djokovic kommer säkerligen att få bära det största favoritskapet. Helt rättvist, med tanke på hans starka säsongsavslutning (med segern över Roger Federer i finalen av World Tour Finals som kronan på verket). Djokovic har dessutom historiskt rönt stora framgångar på Melbourne Park – tre av hans totalt fem GS-bucklor har bärgats här. Kan han ta en tredje raka efter sina triumfer 2011 och 2012?

Tja, varför inte – men en orädd Andy Murray och en taggad Roger Federer kommer att stå i hans väg. Murray, stärkt av sin fantastiska prestation i Melbourne förra året, sin Wimbledon-final, sitt OS-guld och sin US Open-trofé, har under 2012 visat att han har vad som krävs för att vinna de största titlarna. När nu så äntligen den första förlösande GS-bucklan är i hamn kommer han att bli farligare än någonsin.

Federer ska givetvis inte ignoreras. Hans starka säsongsavslutning i World Tour Finals, givetvis tillsammans med Wimbledon-triumfen, OS-finalen och tre Masters-titlar, vittnar om en fortsatt hunger. Man ska inte heller glömma bort att han vann Australiska öppna så sent som 2010 (hans totalt fjärde), tills för bara ett halvår sedan hans senaste GS-triumf.

Och Nadal? Jag tror som bekant att han kommer gå ut stenhårt i sin comeback, att det är schemat (ett bantat sådant) och inte spelet som kommer att stå för de största förändringarna efter skadan. Därmed inte sagt att det kommer bära frukt omgående. Efter skadan 2009 gjorde Nadal som ni säkert minns en av sina bästa säsonger i karriären under 2010 – men först efter att ha tvingats avbryta kvartsfinalen mot Murray på grund av den knäskada som spolierade stora delar av hans 2009.

Risken är återigen stor att Nadal känner av skadan och därför antingen inte kan gå för fullt eller tvingas avbryta. Även om så inte skulle ske säger ändå magkänslan att Australiska öppna inte blir Nadals stora ögonblick under 2013.

Magkänslan säger i stället att Andy Murray vinner. Vet inte riktigt varför. Baserat på prestationer under 2012 skulle jag vilja påstå att oddsen för Djokovic, Federer och Murray är hyfsat jämna.

Och doldisar/bubblare/skrällvarningar? De gamla vanliga: spelarna precis utanför Big Four och några enstaka till, typ Milos Raonic, Kei Nishikori och Marin Cilic. Eller Jerzy Janowicz? Har tidigare nämnt att man inte ska dra på alltför stora växlar av hans finalplats i Paris Masters, men det vore ju riktigt kul om han tog ett sådant gigantiskt kliv så här tätt inpå genombrottet i Paris.

På damsidan vore det snudd på tjänstefel att inte plocka ut Serena Williams som den stora förhandsfavoriten. Vad talar egentligen för att hon inte ska vinna Australiska öppna? Jo, antingen att hon inte är tillräckligt motiverad (vilket inte känns särskilt troligt) eller att någon spelare på vägen gör sitt livs match och spelar i någon sorts trans.

Som finalmotståndare ser jag titelförsvararen Victoria Azarenka eller Agnieszka Radwanska, beroende på hur lottningen faller ut. Azarenka för att hennes offensiva vapen visat sig effektiva i Melbourne, Radwanska för att hennes robusta defensiv ger hög utdelning på alla underlag.

Maria Sjarapova bör så klart aldrig räknas ut och är givetvis en del av favoritkvartetten. Till kategorin doldisar/bubblare/skrällvarningar hör Angelique Kerber, 2011 års finalist Li Na, fightern Marion Bartoli och fjolårssemifinalisten Petra Kvitová.

FINALEN HERRAR: Andy Murray slår Novak Djokovic.
FINALEN DAMER: Serena Williams slår Victoria Azarenka.

FRANSKA ÖPPNA
Paris, Frankrike
26 maj-9 juni
Mästare 2012: Rafael Nadal, Maria Sjarapova

DET HÄR blir givetvis Rafael Nadals stora comeback, inget snack om saken. Om han inte tvingats till nya långa uppehåll på grund av knäskadan kommer spanjoren med största sannolikhet att bärga sin åttonde buckla på Roland Garros. Största utmanare är givetvis Novak Djokovic – men om 2012 års upplaga av superserben inte rådde på ”Rafa” på hans gyllenröda grus har jag svårt att se att 2013 års upplaga ska kunna göra det.

Om Nadal däremot av olika skäl inte är sig själv, så att säga, ja då kommer Djokovic förmodligen att spela hem sin sjätte (eller sjunde, om han vinner Australiska öppna) GS-titel.

Andy Murray ser jag inte som något potentiellt hot. Snarare som en bubblare, hans kapacitet till trots. Grus är helt enkelt inte hans underlag.

Federer? Mja, blir säkerligen en ny semifinal, men en 18:e (eller 19:e) Slam kommer han inte att bärga på Roland Garros.

Största utmanarna utanför toppkvartetten är David Ferrer och Juan Martín del Potro. Om Ferrer någonsin ska nå en GS-final så borde det ske på gruset i Paris. ”Delpo” avslutade 2012 riktigt starkt och är trygg på grus. Lyckas han bara träna upp konditionen ett par snäpp kan han bli riktigt farlig i Franska öppna (vilket han inte minst visade mot Roger Federer i semifinalen 2009 och kvartsfinalen 2012, då han båda gångerna pressade schweizaren till fem set).

Svårt att peka ut några riktiga skrällvarningar. Tomás Berdych? Jo-Wilfried Tsonga? Tar sig sannolikt till kvartsfinal och någon av dem tar möjligtvis en semifinalplats, men förmodligen inte mer än så.

På damsidan är det mycket mer öppet. Titelförsvararen Maria Sjarapova har sin största chans att vinna en Slam i Franska öppna, i och med att grus är hennes båda rivaler Serena Williams och Victoria Azarenkas svagaste underlag. Kan Sjarapova därför möjligen ses som knapp favorit på förhand?

Beror så klart på hur säsongsinledningen sett ut, men det skulle inte förvåna mig. Vore väldigt häftigt om Serena Williams blev den första att vinna en äkta Grand Slam (alla fyra under samma säsong) sedan Steffi Graf 1988, men tror att Franska öppna grusar de förhoppningarna.

Skulle återigen vilja varna för defensiva specialisten Agnieszka Radwanska, men givet hennes svaga facit i Franska öppna blir det svårt att motivera. Tror inte att 2013 blir hennes genombrottsår på Roland Garros grus – en kvartsfinalplats är att räkna som väl godkänt.

Samantha Stosur är största bubblaren, tillsammans med Li Na. Har nått semifinal tre av de senaste fyra åren (2009, 2010, 2012, final 2010). I GS-sammanhang har hon dessutom klart bäst matchfacit i just Franska öppna (22-9). Li Na vann så sent som 2011 och har 21-7 på Roland Garros.

Får även höja ett varningens finger för fjolårsfinalisten Sara Errani. Hon svarade för en riktigt stabil säsong 2012 och det är på grus hon visar sig från sin allra bästa sida.

FINALEN HERRAR: Rafael Nadal slår Novak Djokovic.
FINALEN DAMER: Maria Sjarapova slår Li Na.

WIMBLEDON
London, England
24 juni-7 juli
Mästare 2012: Roger Federer, Serena Williams

Den mest öppna av de fyra Grand Slam-turneringarna. Kan Roger Federer försvara sin titel från 2012? Kan Andy Murray bli första britten att vinna sedan Fred Perry 1936? Kan Novak Djokovic reprisera sin bedrift från 2011? Kan Rafael Nadal vinna sin tredje Wimbledon-titel på sex finaler?

Och så vidare.

Utmanarna är förhållandevis få. Berdych har visat att han har kapaciteten att nå final men har svarat för riktigt släta figurer 2011 och 2012. Tsonga har tagit sig till två raka semifinaler men hans oförmåga att spela effektiv tennis i avgörande lägen har hittills hindrat honom från att utföra stordåd i Wimbledon. Juan Martín del Potro ser långsam och klumpig ut på gräset, och har på grund av sin fysik i allmänhet och längd i synnerhet problem med de låga studsarna (har dessutom aldrig tagit sig förbi åttondelsfinalen).

Om Tsonga får ordning på sina brister – med hjälp från sin nye coach Roger Rasheem, som jobbat med Lleyton Hewitt (2003-2007) och Gaël Monfils (2008-2011) – är han det tveklöst största hotet mot toppkvartetten.

Vem som vinner är nästan helt omöjligt att förutse. Personligen vill jag hemskt gärna se en final mellan Nadal och Murray (givetvis med Nadal som vinnare) eller mellan Djokovic och Federer. En finalrepris mellan Murray och Federer, fast den här gången med Murray som vinnare, vore förstås också riktigt kul.

Mest troligt? En episk final mellan Murray och Djokovic, eller bubblaren Tsonga – med Murray som segrare, framburen av en extatisk hemmapublik. Ja, det vore ju nåt.

På damsidan borde Serena Williams inte ha några problem med att försvara sin titel från 2012. Radwanska kan dock få stora bekymmer med att försvara sin finalplats. Mer troligt att Sjarapova, Azarenka eller Kvitová tar den.

Eller varför inte Angelique Kerber? Vore riktigt kul om hon utvecklats så pass mycket till dess. 21-årige Tamira Paszek en intressant bubblare, likaså Sabine Lisicki och Maria Kirilenko som båda tog sig till kvarten i år (Kirilenko vann dessutom OS-brons på samma arena).

Men en final mellan Williams och Sjarapova tackar vi väl inte nej till?

FINALEN HERRAR: Andy Murray slår Novak Djokovic/Jo-Wilfried Tsonga.
FINALEN DAMER: Serena Williams slår Maria Sjarapova.

;

US OPEN
New York, USA
26 augusti-8 september
Mästare 2012: Andy Murray, Serena Williams

Nästan lika öppen som Wimbledon. Roger Federer har inte nått final på Flushing Meadows sedan förlusten mot Juan Martín del Potro 2009 och borde således vara vansinnigt taggad på att bärga en sjätte titel här. Min gissning är att schweizaren prioriterar Wimbledon och US Open i av GS-turneringarna under 2013. Jag tror att han är väldigt sugen på att lägga vantarna på en US Open-buckla igen – och kanske i och med det pensionera sig, inte helt olikt idolen Pete Sampras. Helt långsökt är det inte, särskilt inte med tanke på att han i så fall blir den spelare som vunnit flest US Open under Open Era (även Sampras och Jimmy Connors har fem titlar).

Novak Djokovic lär vara inställd på revansch och hämnd efter nederlaget mot Andy Murray. Faktum är att serben bara vunnit en av totalt fyra finaler (2007, 2010, 2011, 2012). Om Djokovic klarar sig från skador även under 2013 håller jag honom som favorit tillsammans med Federer.

Behöver jag nämna att Murray och Rafael Nadal är de andra två stora utmanarna? Vid sidan av toppkvartetten är det återigen Juan Martín del Potro som har störst chans att bryta Big Four-dominansen. Han har gjort det förr (2009, i just US Open) och kan tveklöst göra det igen. Tycker att han under 2012 visat att han bara är någon centimeter ifrån att utvidga konceptet Big Four till en potentiell Big Five – eller ta Nadals plats i kvartetten om spanjorens comeback inte blir så lyckad som många av oss hoppas.

Tomás Berdych har flera gånger visat att han håller måttet på den här nivån, men kan han ta sig till en ny semifinal, eller till och med final? Tveksamt. Får återigen höja ett varningens finger för Jo-Wilfried Tsonga. Stod visserligen för ett ordentligt magplask i år (förlust i andra omgången mot doldisen Martin Klizan).

Etiketten ”skrällvarning” sätter vi på mammutservaren Milos Raonic, kroaten Marin Cilic (ska han äntligen step it up och blomma ut under 2013?), och Kei Nishikori. Var det någon som sa Grigor Dimitrov? Mja, han kommer förhoppningsvis höja sig ytterligare ett par snäpp i och med inträdet i svenska akademin Good to Great, men genombrottet lär låta vänta på sig ett tag till.

Vad tror vi om en finalrepris från 2009 mellan ”Delpo” och Federer? Ännu hellre skulle jag vilja se en final mellan ”Delpo” i toppform och Andy Murray. Det vore riktigt intressant.

Tror dock att det blir Federer mot Djokovic. Det vore riktigt intressant det också.

På damsidan är återigen Serena Williams den stora favoriten, om ingenting världsomvälvande hänt på vägen. Typ skador och annat djävulskap. Utmanare är, återigen, Victoria Azarenka och Maria Sjarapova. Men här skulle jag nog vilja påstå att Angelique Kerber hunnit utvecklas så pass mycket att hon på allvar kan fajtas om en finalplats.

Bubblare är Samantha Stosur, Li Na och Sara Errani.

Eller varför inte Ana Ivanovic? Vore kul om hon kunde göra en storstilad ”comeback” efter flera år ute i periferin, och hon tog sig trots allt till kvartsfinal i år (hennes första GS-kvart sedan segern i Franska öppna 2008).

Jag vill ändå någonstans tro att Kerber norpar den där finalbiljetten.

FINALEN HERRAR: Novak Djokovic slår Roger Federer.
FINALEN DAMER: Serena Williams slår Angelique Kerber.
Som ni säkert förstår har den här genomgången ytterst lite vetenskapligt värde och bygger helt och hållet på spekulationer och rena gissningar, som sagt. Det är ju helt omöjligt, i ordets allra mest rätta bemärkelse, att förutspå hur Nadals comeback blir, vilka som drabbas av skador, vilka som av olika skäl kanske tvingas dra sig ur turneringar och så vidare.

Man kan aldrig säkert veta utan facit i hand, helt enkelt.

Men det är jäkligt kul att gissa.

Serena Williams fick panik efter att ha tappat andra set mot Agnieszka Radwanska i årets Wimbledon-final, som amerikanska världstrean slutligen vann i avgörande set (6-1, 5-7, 6-2).

– Efter det tänkte jag: ”jag kommer aldrig att vinna en till Grand Slam, jag kommer att fastna på 13 i resten av mitt liv”. Jag är bara en spelare och jag vet att jag är bra på tennis. Jag blir nervös, jag blir ängslig, jag har alla de känslorna. Men jag döljer dem. Jag är en bra skådespelerska. Men jag har alla de känslorna, vilket jag tror är helt normalt. Jag tror att det som verkligen hjälper mig är att jag är väldigt stark mentalt, säger hon till amerikanska CNN.

Serena Williams avslutade säsongen 2012 med totalt nio titlar (sju i singel och två i dubbel), däribland Wimbledon, US Open, London-OS och WTA Championships.

Wimbledon kommer att spelas två veckor senare än vanligt från och med 2015. Detta för att spelare ska få mer tid till vila och mer tid att ställa om från grus till gräs efter Franska öppna. I dag skiljer blott två veckor mellan de båda Grand Slam-turneringarna.

Flytten skulle kunna få konsekvenser för Swedish Open i Båstad som brukar starta veckan efter Wimbledon.

– Det här kom inte som någon överraskning för oss. Nu ska pusslet läggas för framtiden med tävlingar från och med 2015. Vi vet mer i början av september, säger Swedish Opens turneringschef Thomas Wallén till nyhetsbyrån TT.

En historisk skrällarnas turnering. Ja, så sammanfattas väl Wimbledon 2012 allra bäst. Låt oss gå igenom dess ups and downs:

+++++
• Roger Federer. Vinnarskalle, taktisk överlägsenhet, magiska insatser på banan. Fullkomligt lysande.
• Andy Murray. Har spelat några av de bästa matcherna i sin karriär här i London. Matchen mot David Ferrer sticker ut alldeles särskilt, men även mot Federer var han makalöst bra. Nu hoppas vi bara att ”nya Murray” är här för att stanna.
• Serena Williams. Höll för favorittrycket och bärgade sin femte titel, trots att hon ibland spelade direkt uselt (som i andra set i finalen mot Agnieszka Radwanska). Det har man bara råd med om man är så bra som Serena.
• Lukas Rosols skräll. Så fullkomligt galen. Framkallade raseri och ångest hos alla Rafael Nadal-fan. Minst sagt. Men ser man nyktert på det hela var det en helt fantastisk prestation av en spelare som tidigare år aldrig ens vunnit en match i kvalet till Wimbledon…
• Jaroslava Sjvedovas perfekta set. 24 raka poäng mot Sara Errani. 24?! Sagolikt.

++++
• David Ferrer. Slet som ett djur mest hela tiden och spelade bättre än någonsin. Hade unnat honom en semifinalplats, men Andy Murray var ett nummer för stor för spanjoren.
• Angelique Kerber. En framtidsspelare som är på väg att få sitt riktigt stora genombrott. Kanske kommer redan i OS eller US Open?
• Jo-Wilfried Tsonga. Om han bara skippat pajasfasoerna och satsat mer på stabilitet hade han faktiskt kunnat vända den där semifinalen mot Andy Murray.
• Tennis-com Podcast. Tennis.com:s alltid lika pålitlige expert Steve Tignor tillsammans med Ed McGrogan. Kort och koncist med träffsäkra analyser och förutsägelser.
• Taket. Underbart att matcherna på Centre Court aldrig behövde avbrytas mer än 30-40 minuter. Finns det något värre än att behöva vänta till nästkommande dag med ett avgörande?
• Brian Baker. Comeback-sagan fortsätter. Baker tog för övrigt ett jätteskutt på rankningen efter Wimbledon. 50 placeringar! Han är nu 76:a i världen. Stort.
• Agnieszka Radwanska. Kämpade hårt och undvek total förödmjukelse i finalen mot Serena efter det där usla första setet.

+++
• Novak Djokovic. Att ta sig till semifinal i en Grand Slam-turnering kan aldrig vara sämre än snäppet över godkänt.
• Mikhail Youzhny. Kul att han äntligen lyckades ta sig till sin första Wimbledon-kvartsfinal.
• Julien Benneteau. Att knipa två set av självaste Federer är inte dåligt – även om man därefter förlorar tre på raken…
• Brittisk press. Inte alls så påhittig som man kunde tro. Att tabloiden The Sun hade rubriken ”Andy Murray i final i Wimbledon” på förstasidan efter semifinalsegern säger väl egentligen allt. ”Andy: I’m not Roger’s Rabbit” var aningen roligare, men de där klassiska ordvitsarna duggade inte tätt.
• Kei Nishikori. Starkt att ta sig till tredje omgången i första turneringen efter långvarig skada.

++
• Lukas Rosol. Bevisade redan i tredje omgången mot Philipp Kohlschreiber att han fortfarande är den dussinspelare han under så många år varit – skrällsegern över Nadal till trots.
• Wimbledon officiella app. Hästlängder från Roland Garros-appen. Fanns dessutom ingen specialanpassad app för Ipad. Uselt.
• Milos Raonic. Förbättrade visserligen sitt personbästa i Wimbledon – tyvärr bara med blott en match. Kommer genombrottet i US Open? Hoppas det.
• Maria Sjarapova. Respass redan i åttondelsfinalen, vilket kostade henne positionen som världsetta. Porque, Maria?

+
• Wimbledons hemsida. Ungefär lika funktionell som en brödrost utan elektricitet. Kanske är bättre på PC?
• Rafael Nadal. Inte för att han spelade så överdrivet dåligt mot Rosol, men att som världstvåa och fjolårsfinalist åka ut redan i andra omgången är bara inte okej.
• Tomás Berdych. Vi hade väntat oss lite bättre från dig, Tomás.

–
• Det engelska vädret. Ibland förvånansvärt bra, men bara med engelska mått mätt. Överlag helt j*vla värdelöst.

Finns det en mer värdig vinnare av Wimbledon 2012 än Roger Federer?

Nej, givetvis inte.

Plockar man fram sin allra bästa tennis när det behövs som mest förtjänar man att vinna. Besegrar man regerande mästaren och världsettan Novak Djokovic i fyra set förtjänar man att vinna. Och jobbar man sig in i en final – där man har en hel arena emot sig – på det vis som Federer gjorde, ja då förtjänar man verkligen att vinna.

Det var på alla sätt en välspelad final. Trots Federers många oprovocerade misstag i matchens inledning. Andy Murray gick, som väntat, ut väldigt hårt och aggressivt, och fick också med sig det där viktiga första setet (hans första i en Grand Slam-final i karriären). Det kändes förvisso som att Federer inte riktigt hittat matchrytmen – men mycket av det berodde faktiskt på att Murray spelade ruggigt bra.

Med sin i det närmaste ogenomträngliga defensiv och spelsinne är han en väldigt tuff motståndare att möta, som med sin taktiska finess tvingar fram missar och osäkerhet hos sina kombattanter.

När Federer väl fick ordning på sin varierade repertoar och lärde sig läsa Murrays strategi tog han över matchen mer och mer. I tredje och fjärde set styrde han spelet helt och hållet – medan Murray ständigt tvingades försvara sig (med benen) från tempoväxlingar och giftiga omställningar.

Murray såg faktiskt, för ovanlighetens skull, sliten ut i det där viktiga fjärde setet, det som han var tvungen att vinna för att hålla liv i matchen.

Samtidigt såg Federer, med sin enorma erfarenhet, väldigt lugn och trygg ut. Trots motgångarna i början av matchen. Ett tecken på mental styrka, naturligtvis – men också ett bevis på spelmässig bredd. Det var faktiskt taktiskt som Federer vann den här finalen. Inte på grund av styrka. Tung offensiv. Tät defensiv. Stabil serve. Eller överlägsen fysik.

Utan tack vare en kombination av allt det där. Han satt helt enkelt på alla avgörande trumfkort – och spelade dem helt rätt.

Murray hade väldigt svårt att hitta svar på den variationen. Vilket inte är vanligt, då Murray ofta visat sig vara den spelare på touren som hanterar varierat spel allra bäst. Mycket tack vare sina defensiva och taktiska kvaliteter.

Finalen i sig kanske inte kvalar in särskilt högt på en lista över de bästa Grand Slam-finalerna genom tiderna, men det var en fröjd att se Federer bärga sin sjunde titel här på Centre Court. Särskilt som motståndet faktiskt var betydligt bättre än vad man kanske kunnat vänta sig av en spelare som aldrig vunnit ett set i en GS-final.

Vill ge en stor eloge till Andy Murray. Han kämpade hela vägen och gav inte upp, trots tappat självförtroende, fysisk trötthet och mental underlägsenhet. Han har gjort en fantastisk turneringen och gjorde på alla sätt en fantastisk final. Tycker att han spelade rätt, med hög press i egen serve, mer eftertänksam defensiv i Federers serve och offensiva ruscher i långa bolldueller.

Men det räckte helt enkelt inte mot en Roger Federer som inte bara jagade sin sjunde buckla, utan också positionen som världsetta.

Kungen har återvänt.

Mycket fokus ligger så klart redan på Andy Murray, som bär en hel nations hopp och drömmar på sina axlar.

Men beträffande själva matchen i sig handlar det allra mesta ändå om Roger Federer. Ytterst få ger Murray mer än en måttligt stor chans att ta hem första brittiska Wimbledon-titeln på 76 år.

Jag känner lite likadant. Det är helt otroligt mycket som ska klaffa för att Andy ”den evige förloraren” Murray ska bärga den här segern. Låt oss för skoj skull kolla lite närmare på vad som faktiskt talar för världsfyran:

1. Formen. Har Murray någonsin spelat så bra tennis som han gjort i den här turneringen? Ja, det har han – i enstaka matcher. Murray har hållit en väldigt hög nivå genom hela Wimbledon. Han har alla verktyg som krävs för att fixa sin första Grand Slam-buckla i sitt fjärde försök. Frågan är bara om han kommer att använda de rätt – och om det hjälper mot Federer.

2. Psyket. Nu sätter ni förmodligen lunchkaffet i vrångstrupen. Men ja, faktum är att Murray visat en betydligt mognare sida av sig själv hittills i turneringen. Demonerna har jagats undan och temperamentet har hållits under kontroll. Starkt av en person som är känd för att tappa huvudet i avgörande lägen.

3. Publiken. Det har pratats mycket om den enorma pressen från folket – men om man vänder på det så kommer det ju att sitta tusentals hemmafans på Center Courts läktare för att heja fram sin stjärna.

4. Revanschlusten. Murray har förlorat två Grand Slam-finaler mot Federer (US Open 2008 och Australiska öppna 2010). Lägg därtill en finalförlust mot Novak Djokovic i Melbourne förra året och du förstår hur sugen Murray är på att äntligen greja den där bucklan.

5. Rankingpoängen. Vid seger inkasserar britten 1,280 friska poäng och landar på totalt 8,260 – bara drygt 600 poäng efter världstrean Rafael Nadal (när nya rankingen släpps efter Wimbledon, alltså).

Det mesta i dessa punkter stämmer även in på finalkombattanten Roger Federer, med något annorlunda motiveringar. Och det som talar allra mest för Federer är att han har lite (förvisso marginellt, men ändå) mer att spela för – då han har chansen att slå Pete Sampras rekord som total världsetta.

Det är därför näst intill omöjligt att på förhand tippa något annat än seger för meste mästaren.

Men vad som helst kan faktiskt hända i tennisen.

Det har Wimbledon 2012 bevisat med råge.

Svenske Robert Lindstedt, i par med rumänske Horia Tecau, förlorade alltså mot Jonathan Marray och Frederik Nielsen, som fick wildcard till turneringen, i går: 4-6, 6-4, 7-6, 6-7, 6-3.

Mer om matchen kan ni läsa här.

Själv såg jag inte ångestfinalen eftersom den gick förhållandevis sent på kvällen och jag var en smula utmattad eftersom jag kliver upp 04.30 på morgonen.

Hur som helst svenskens tredje raka finalförlust i Wimbledon. Kan knappt föreställa mig vad Lindstedt går igenom just nu. Måste kännas så oerhört tungt.

Så här har mardrömsfinalerna sett ut:

http://www.youtube.com/watch?v=RkwCp4btzGY

2010
Jürgen Melzer/Philipp Petzschner vs. Robert Lindstedt-Horia Tecau 6-1, 7-5, 7-5

2011
Bob Bryan/Mike Bryan vs. Robert Lindstedt/Horia Tecau 6-3, 6-4, 7-6(2)

http://www.youtube.com/watch?v=fN1mvcILgAI

2012
Jonathan Marray/Frederik Nielsen vs. Robert Lindstedt/Horia Tecau 4-6, 6-4, 7-6(5), 6-7(5), 6-3

Roger Federer slår hemmafavoriten Andy Murray i morgondagens Wimbledon-final – och vinner på så vis karriärens 17:e Grand Slam-titel.

I alla fall om man får tro Pete Sampras, som med sina 14 GS-titlar var tennisens meste mästare tills Federer slog hans rekord med en finalseger (över Andy Roddick) i just Wimbledon 2009.

– Jag har vant mig vid att Roger slår mina rekord. Jag har alltid känt så att om mina rekord ska slås, så hoppas jag att det är en person som han som gör det. Jag gillar hans sätt att spela, hans sätt att vara. En klasspelare. Och vi är vänner. Det kanske gör det hela lättare, att det är en person som jag genuint tycker om och ser som en vän, säger Sampras till nyhetsbyrån AP.

Pete Sampras, nu 40 år gammal, vann sin sista Grand Slam i US Open 2002 efter seger över rivalen Andre Agassi i fyra set.

– Alla vet vilken hjälte han är för mig och hur mycket jag beundrar vad han lyckats åstadkomma inom tennisen. Så jag är väldigt stolt över att få chansen att tangera Pete, sa Federer direkt efter semifinalsegern över titelförsvararen Novak Djokovic i går.

Pete Sampras spelade sju Wimbledon-finalen i sin karriär, och vann samtliga: 1993 till 1995 och 1997 till 2000.

– Det var inspirerande att se någon dominera spelet på det viset och slå Grand Slam-rekordet.

Andy Murray, som förlorat tre Grand Slam-finaler i raka set, spelar nu sin första final i Wimbledon någonsin – efter tre raka semifinalförluster.

– Roger är alltid favorit i Wimbledon. Det kommer han alltid att vara, i och med sin spelstil och sitt lugn. Det är något man behöver i en Wimbledon-final. Man måste spela enkelt. Det är en stor match. Det är vår Super Bowl. Andy har en chans. Men han tampas med en hel nations hopp och drömmar, säger Sampras.