Efter förlusten i Basel-finalen och beslutet att stå över Paris Masters står det nu klart att Roger Federer nästa måndag petas från tronen som världsetta.
Då, den 5 november, tappar nämligen schweizaren sina poäng från förra årets Swiss Indoors, Paris Masters och World Tour Finals – vilket även innebär att han inte kommer att kunna spela in tillräckligt mycket poäng för att gå om rivalen Novak Djokovic på säsongsrankningen och avsluta året som världsetta.
Novak Djokovic, som blev petad som världsetta den 9 juli i år av just Federer, blir nu den första spelaren att avsluta en säsong som världsetta för andra året i rad sedan Federers dominans 2004 till 2007.
Djokovic blev efter förra årets Wimbledon den första serbiske spelaren någonsin att bli världsetta på ATP-rankningen. Han var sedan världsetta i totalt 53 veckor.
Nuvarande världstvåan har i år svarat för ännu en lysande säsong, med en Grand Slam-titel (Australiska öppna) på tre finaler (förluster i Franska öppna och US Open), tre Masters-titlar (Miami, Toronto, Shanghai) på sex finaler (förluster i Monte Carlo, Rom och Cincinnati) och 70-11 i matchfacit hittills.
25-åringen kommer officiellt att krönas till säsongsetta under World Tour Finals nästa vecka.
Endast 16 personer har avslutat en säsong som världsetta under ATP-rankningens 40-åriga historia:
2012 Novak Djokovic 2011 Novak Djokovic 2010 Rafael Nadal 2009 Roger Federer 2008 Rafael Nadal 2007 Roger Federer 2006 Roger Federer 2005 Roger Federer 2004 Roger Federer 2003 Andy Roddick 2002 Lleyton Hewitt 2001 Lleyton Hewitt 2000 Gustavo Kuerten 1999 Andre Agassi 1998 Pete Sampras 1997 Pete Sampras 1996 Pete Sampras 1995 Pete Sampras 1994 Pete Sampras 1993 Pete Sampras 1992 Jim Courier 1991 Stefan Edberg 1990 Stefan Edberg 1989 Ivan Lendl 1988 Mats Wilander 1987 Ivan Lendl 1986 Ivan Lendl 1985 Ivan Lendl 1984 John McEnroe 1983 John McEnroe 1982 John McEnroe 1981 John McEnroe 1980 Bjorn Borg 1979 Bjorn Borg 1978 Jimmy Connors 1977 Jimmy Connors 1976 Jimmy Connors 1975 Jimmy Connors 1974 Jimmy Connors 1973 Ilie Nastase
Detta innebär inte bara att han förlorar positionen som världsetta, eftersom han den 5 november tappar sina poäng från Basel, Paris och World Tour Masters 2011 – det betyder även att han inte heller har chansen att avsluta året som världsetta. Det kommer i stället Novak Djokovic att göra, för andra året i rad.
Federers beslut innebär så klart också att Djokovic och Andy Murray ensamma får bära favoritskapet.
Låt oss ta en lite närmare titt på lottningen:
FÖRSTA SEKTIONEN
Victor Hanescu fick ta Roger Federers plats i egenskap av lucky loser. Åker förmodligen ut redan i sin första match, mot Gilles Simon (som slog Marcos Baghdatis i raka set tidigare i dag). Sett till både formkurva och kapacitet borde rimligtvis Stockholm Open-vinnarenTomás Berdych slugga sig vidare till semifinal. Uppstickare? Tja, Kei Nishikori bör inte underskattas, men frågetecken råder kring Japanettan i och med den skada han ådrog sig under Japan Open. I övrigt finns här inga spelare som borde ställa till några större bekymmer för världssexan. Matchen mellan Richard Gasquet och Kevin Anderson kan bli intressant. Anderson har varit i hyfsat bra form på sistone, likaså Gasquet – och fransmannen krigar som bekant om en plats i World Tour Finals (oddsen talar dock emot honom, med tanke på den tuffa lottningen – han lär inte ta sig förbi Berdych).
Han går vidare till semifinal: Tomás Berdych. Skrällvarning: Kei Nishikori. Bubblare: Richard Gasquet, Gilles Simon.
ANDRA SEKTIONEN
Murray på samma halva som Berdych – kan bli en intressant repris av US Open-semifinalen. Den gången stördes dock den hårdservande tjecken med det ovanligt höga uppkastet av skoningslösa kastvindar, så den här eventuella semifinalen har potential att bli betydligt jämnare och mer dramatisk. Murray har dock fått en ganska tuff lottning till semin. Trots att Murray har överlägsna 7-1 i inbördes möten med Marin Cilic är kroaten en spelare som världstrean har svårt för. Även en formstark Alexandr Dolgopolov eller en Janko Tipsarevic på humör kan ställa till besvär för skotten, men det är ändå strider han borde gå vinnande ur. Cilic blir förmodligen den stora utmaningen, om han nu inte åker ut redan i öppningsmatchen mot skrällspelaren Jerzy Janowicz eller är skadad/omotiverad/ur form mot Murray. Chansen finns även att Murray får möta Juan Mónaco i en eventuell kvartsfinal, men det bör noteras att
Han går vidare till semifinal: Andy Murray. Skrällvarning: Marin Cilic. Bubblare: Janko Tipsarevic, Juan Mónaco.
TREDJE SEKTIONEN
Den näst mest intressanta sektionen. Tredjeseedade (i Federers frånvaro) David Ferrer är i bra form och bärgade i går sin sjätte titel för säsongen – lika många som Federer. Har dock aldrig tidigare tagit sig förbi kvartsfinalen. Blir det semidebut i år? Möjligen. Jo-Wilfried Tsonga är den som delar på favoritskapet i den här sektionen, och han bröt sin öppningsmatch i Valencia på grund av skada förra veckan. Han brukar dock alltid leverera inför sin hemmapublik och har faktiskt en finalplats från förra året (förlust mot Federer) att försvara. Nicolás Almagro och Stanislas Wawrinka kan ställa till problem för Ferrer/Tsonga på vägen, trots att Almagro i princip är helt avsågad från slutspelsracet och därför kanske inte så motiverad som krävs för att fälla en topp 10-spelare i en Master. Att Denis Istomin föll mot Carlos Berlocq, som hade snudd på förödmjukande 7-18 i matchfacit på sina senaste 25 matcher, i första omgången är för övrigt ett kvitto på Istomins katastrofalt risiga form. Känns helt vansinnigt att han spelade åttondelsfinal i Wimbledon för bara några månader sedan…
Han går vidare till semifinal: David Ferrer. Skrällvarning: Stanislas Wawrinka. Bubblare: Jo-Wilfried Tsonga.
FJÄRDE SEKTIONEN
Juan Martín del Potro är i superform, har tio raka segrar och gav styrkebesked i Basel där han bärgade titeln efter seger över sin nemesis Roger Federer. Mammutservarna John Isner och Milos Raonic har visserligen inte visat några formtoppar på sistone, men är alltid farliga på hardcourt inomhus. Raonic kan ställa till besvär mot favoriten Djokovic i en eventuell åttondelsfinal och Isner kan störa del Potro. De två matcherna har potential att bli riktigt sevärda, men helst av allt hoppas jag på en kvartsfinal mellan del Potro och Djokovic. En match som argentinaren faktiskt har chans att vinna, trots att Djokovic får ses som favorit.
Han går vidare till semifinal: Novak Djokovic. Skrällvarning: Juan Martín del Potro. Bubblare: Milos Raonic, John Isner.
Ska man slänga in några brasklappar är det väl att Tsonga mycket väl kan ta sig till semifinal, buren av sin energiska hemmapublik, och väl där har han tveklöst kapacitet att bjuda Djokovic på en ordentlig kamp. Och finaler mellan Djokovic och Murray har på sistone visat sig vara ordentligt svårtippade, så den känns som en öppen historia.
Som grädde på moset hade hon dessutom nio raka segrar mot världstvåan Maria Sjarapova.
Två set och 19 game senare skulle den siffran stiga till tio.
Det här var nämligen en sådan där dag då Serena Williams inte kände för att bjuda på i stort sett någonting.
40 winners (mot Sjarapovas 13) talar sitt tydliga språk.
Efter att ha brutit ryska rivalens serve vid två tillfällen, en gång i första och två gånger i andra set, bärgade så Williams sin totalt sjunde titel i år efter solklara 6-3, 6-4.
– Jag tänkte faktiskt på sist vi spelade [mot varandra] i WTA Championships och hon vann, och hon är högre rankad än mig även nu, så jag hade verkligen ingenting att förlora. Det känns fantastiskt just nu. Det här var min dröm och jag är så glad att jag lyckades uppnå den, säger hon ödmjukt (läs: med en nypa falsk blygsamhet) efter triumfen.
Bara en gång tidigare har Williams avslutat en säsong med fler titlar: 2002 (då hon bärgade åtta). Hon är dessutom den sjätte spelaren att vinna WTA Championships tre gånger (2001, 2009, 2012, tidigare trippeltitulanter är Chris Evert, Martina Navratilova, Steffi Graf, Monica Seles och Kim Clijsters). Och hon är nu den andra WTA-spelaren i historien att spela in över sju miljoner dollar under en säsong (delar rekordet med Victoria Azarenka).
Om Serena Williams bara kan hålla sig fri från skador och är lika motiverad som i år skulle det inte förvåna mig om hon 2013 blir den första spelaren att vinna en äkta Grand Slam (samtliga GS-titlar under en och samma säsong) sedan Steffi Graf 1988.
David Ferrer bärgade sin sjätte titel i Valencia. FOTO: BILDBYRÅN
David Ferrers fantastiska år fortsätter.
Inför hemmafansen i Valencia bärgade världsfemman säsongens sjätte titel – lika många som världsettan Roger Federer.
Ferrer gick ut starkt i finalen mot Alexandr Dolgopolov, fixade två servegenombrott och tog ledningen i matchen med 6-1.
I andra set lade Dolgopolov i en högre växel, fixade en trygg 3-0-ledning och kvitterade via 6-3 på en halvtimme.
Vid ställning 3-3 i avgörande set hämtade Ferrer upp ett underläge på 15-40 i egen serve. I stället var det spanjoren som bröt Dolgopolov vid ställning 5-4 och noterade i och med det sin 67:e seger i år (har 67-14 i matchfacit).
Det är tredje gången David Ferrer vinner Valencia Open. Han vann sin första titel 2008 (finalseger över Nicolás Almagro) och den andra 2010 (finalseger över Marcel Granollers).
Juan Martín del Potro (till höger) besegrade äntligen sin nemesis Roger Federer (till vänster) – på schweizarens hemmaplan och efter sju raka förluster. FOTO: BILDBYRÅN
Han hade inte besegrat Roger Federer på tre år inför matchen. Sju raka förluster – sex av dem under det här året.
Men i dag kunde Juan Martín del Potro så äntligen triumfatoriskt sträcka händerna mot skyn efter en stenhård batalj mot sin stora nemesis.
Och det var världsåttan som inledde finalen i Swiss Indoors – Federers hemmaturnering som han vunnit fem gånger på nio försök (sju raka finaler) – klart bäst. Han servade kassaskåpssäkert och satte tung press på världsettan, som hade stora bekymmer både i egen serve och i del Potros.
Som så många gånger förr mellan dessa herrar kämpade sig Federer dock in i matchen och trots att han såg oerhört irriterad ut under i princip hela matchinledningen började pendeln till sist svänga – men först efter att ha blivit bruten vid ställning 2-2 i första set och sedermera tappat setet, för att sedan bita sig kvar hela vägen till ett tiebreak i andra där han var den klart kyligare och säkrare spelaren.
6-4, 6-7(5) efter två set kändes rättvist av den enkla anledningen att del Potros energi började sina, samtidigt som Federer höjde sig flera snäpp och började spela betydligt smartare – trots att del Potro i ärlighetens namn var den bättre spelaren i nästan två hela set.
I tredje set började Federer ta udden av argentinarens i första set så effektiva taktik (att mata tunga grundslag mot framför allt backhand och jaga världsettan i sidled) med sin djupa backhandslice och fick ordning på sin dittills så oberäkneliga forehand. När dessutom stoppbollarna, som vid flera tillfällen varit fullständigt horribla, började funka såg det ut som att schweizaren skulle svara för ytterligare en makalös vändning – dessutom inför sin extatiska hemmapublik.
Men del Potro hade helt andra planer.
Han bet ihop, hade is i magen när förstaserven sviktade och när Federer började kliva fram och sätta större press i sitt returnerande.
Tredje set blev på sätt och vis en transportsträcka till tiebreak, trots att båda hade sina chanser att sätta spiken i kistan för sin motståndare. Federer var den som servade klart bäst av de båda i skiljesetet och med tanke på att hans kurva pekat spikrakt uppåt från den svajiga starten i första set medan världsåttan börjat se mer och mer sliten ut kändes det som att det var Federer som hade momentum.
I andra sets tiebreak blev en enda tappad serve ödesdiger för del Potro, som var alldeles för försiktig och passiv. I detta avgörande tiebreak hade han mycket mer pondus och bombarderade Federer med tunga servar och grundslag och djupa, välplacerade returer.
Roger Federer. FOTO: BILDBYRÅN
Det, plus möjligtvis nervositeten, blev för mycket för Federer, som tappade till 3-6 efter en märklig sekvens där en boll i hans serve dömdes ut, men vid hawkeye-koll visade sig vara inne med typ en halv millimeter. Bollen spelades om – och Federer skopade del Potros retur i nät.
Argentinaren spelade sedan enkelt i sin första matchboll, i Federers serve, och schweizaren lyfte ut bollen över linjen. Chansade visserligen och utmanade, men den var klart ute.
Ridå Federer.
Vad kolossalt passande för del Potro att äntligen, efter så många jämna bataljer (Franska öppna-kvarten och semifinalen i London-OS, för att nämna några), fälla sin stora rival – inför dennes hemmapublik, i vad som brukar beskrivas som Federers egen turnering.
Hatten av för del Potro, som nu har tio raka segrar. Snacka om styrkebesked att mala ner världsettan inför årets sista Master, och därefter World Tour Finals.
Avslutningsvis måste jag bara reda ut en sak: noterade att livekommentatorn på C-more vid upprepade tillfällen tyckte att det var ”överraskande hur Federer kan göra så enkla misstag”. Vill inte med detta på något vis klaga på kommentatorn i fråga, han gjorde ett jättebra jobb.
Men det här att varenda liten miss Federer gör är ”överraskande”… Alltså, de där missarna slutade överraska mig för flera år sedan. Det måste vid det här laget vara vida känt att Federer mot svagare motstånd ofta har en närmast nonchalant inställning och ser ut som att han bara vill spela av matchen (att han kommer undan med det har förmodligen att göra med hans höga lägstanivå samt hans i övrigt beundransvärda sportslighet). Brukar beskrivas med att han ”inte maxar i inledningen av en turnering för att ha utrymme att höja sig mot svårare spelare”.
Det måste också vid det här laget vara vida känt att spelare som bjuder på tuffare motstånd, särskilt sådana som är bra på att själva sätta fart på bollen (typ del Potro och Tomás Berdych), med ganska enkla medel kan tvinga fram misstag från världsettan.
Den här övertron på den spelare som av många kallas G.O.A.T (greatest of all time) är inte hälsosam – och dessutom helt felaktig. När Federer förlorar beror det inte alltid på att han ”spelar dåligt” eller gör ”överraskande, enkla misstag”. Med den inställning och bild av Federer som många har är det typ som att han själv väljer att förlora matchen. Fokus hos dessa personer ligger mycket sällan på att motståndaren faktiskt besegrar honom.
Dagens match visade med all önskvärd tydlighet att det inte på något sätt är omöjligt att besegra Federer, även när han själv gör nästan allt för att vinna. Pendeln hade svängt, schweizaren hittat rytmen, jobbat sig in i matchen och vunnit momentum – ändå var det del Potro som slutligen stod som vinnare.
En kämpaseger och en psykologiskt livsviktig triumf.
Nu har argentinaren inte bara snyggat till siffrorna i inbördes möten mot världsettan (3-13) – han har dessutom vind i seglen inför säsongsavslutningen.
Det betyder så klart en hel del för en spelare som har kapacitet att vara rankad bland de fem bästa i världen och slåss om Grand Slams.
Maria Sjarapova och Serena Williams möts i WTA Championships-finalen. FOTO: BILDBYRÅN
Victoria Azarenka medgav inför semifinalen att hon var sliten efter maratonmatchen mot Angelique Kerber och den tuffa tvåsetaren mot Li Na i går. ”Jag vaknade i morse och kände mig öm”, menade hon.
Det märktes ute på banan.
Med fyra raka hardcourt-segrar har hon i år visat vem som är herre på täppan i rivaliteten mellan världsettan och världstvåan Maria Sjarapova – men i dag var det Sjarapova som tog kontroll över skåpet och visade var det ska stå.
– Jag måste ha större tålamod och vara lite mer jämn, fast aggressivt jämn, sa världstvåan inför matchen, och menade att det var hennes egen oförmåga att ta kommandot i viktiga lägen som inneburit så många förluster mot Azarenka – inte att världsettan varit bättre.
Och det var med total fokus, självförtroende och pondus hon gick ut på banan i WTA Championships-semifinalen i dag. Hon servade stabilt och placerade sina returer djupt och med stor pricksäkerhet. Vid ställning 5-4 i första set förvaltade hon sin andra setboll i egen serve och tog rättvist ledningen i matchen.
Visst, Azarenka var inte på topp, men Sjarapova spelade precis så fokuserat och bra som hon borde ha gjort i deras tidigare möten i år (Azarenka hade dessutom 7-4 totalt i inbördes möten inför dagens semifinal).
I andra set gick hon ut stenhårt, gav Azarenka minimalt med andrum, sprang ifrån till en komfortabel 4-0-ledning, kämpade sig igenom ett 24 poäng långt servegame till 5-1, höll sedan sin serve enkelt och bärgade med det segern – och en biljett till finalen.
Vem hon möter där?
Serena Williams, så klart.
Amerikanen fullkomligt detroniserade världsfyran Agnieszka Radwanska: 6-2, 6-1. Det hela var över på drygt en timme.
Williams har nu 47 segrar på sina senaste 49 matcher. De enda två förlusterna kom i Franska öppna (mot Virginie Razzano i första omgången) och Cincinnati (mot Angelique Kerber i kvartsfinalen).
Världstrean är dessutom klar för sin femte WTA Championships-final i karriären. Hon har vunnit två (2001 och 2009) och förlorat två (2002 och 2004).
Rent statistiskt är Maria Sjarapova något av en drömmotståndare för Williams. Hon leder med 9-2 i inbördes möten och de där två enda förlusterna kom för åtta år sedan, alltså 2004 (finalerna i Wimbledon och WTA Championships).
Hon har dessutom nio raka setsegrar (sist hon tappade set var i Charleston 2008) och endast tappat totalt nio game i deras senaste tre möten.
Vill man grotta ner sig ännu djupare i statistikträsket kan vi konstatera att Williams vunnit 17 raka matcher mot topp 5-spelare.
Det är inte mycket som talar för Sjarapova i morgon, med andra ord.
Men visst vore det roligt både för damtennisen och för rivaliteten mellan Sjarapova och Williams om ryska världstvåan lyckas skrälla.
David Ferrer har redan vunnit fem titlar i år – lika många som världstvåan Novak Djokovic.
Nu siktar världsfemman på säsongens sjätte buckla (tangerar i så fall Roger Federer, förutsatt att han inte vinner morgondagens Basel-final mot Juan Martín del Potro) och karriärens tredje i Valencia.
Detta efter att ha kämpat ner turneringens gubben-i-lådan Ivan Dodig i tre set: 6-4, 6-7(5), 6-1.
Ferrer vann Valencia Open 2008 och 2010. Han var dessutom i final 2005 (förlust mot Igor Andreev).
I morgondagens final möter han 21-rankade framtidslöftet Alexandr Dolgopolov, som enkelt avväpnade forne världsåttan Jürgen Melzer i sin semifinal: 6-4, 6-2.
Dolgopolov förvaltade sina samtliga fyra breakbollar och knöt ihop säcken på en timme och 14 minuter. 23-åringen har bara blivit bruten i ett av totalt 37 servegame den här veckan. Inte illa.
Han är nu klar för sin femte ATP-final i karriären (två titlar och två förluster hittills). Han vann sin senaste titel i Washington i somras (seger över Tommy Haas) och var runner-up i Brisbane i början av säsongen (förlust mot Andy Murray).
Ferrer givetvis knapp favorit, men givet hur stark Dolgopolov sett ut under veckan kan det här bli en riktigt spännande final.
Roger Federer besegrade Juan Martín del Potro med 19-17 i skiljeset i årets London-OS. Nu möts de i Federers hemstad Basel. FOTO: BILDBYRÅN
Jodå, precis som i Stockholm Open förra veckan blir det de två toppseedade spelarna som ställs mot varandra i morgondagens final i Swiss Indoors i Basel.
Världsettan Roger Federer noterade sin 875:e seger (lika många som legendaren John McEnroe) i karriären när han avfärdade 101-rankade Paul-Henri Mathieu: 7-5, 6-4.
Hemmafavoriten dundrade in tio servess, förvaltade två av sina fyra breakbollar och bärgade segern efter drygt en och en halv timmes spel.
31-årige Federer är således klar för sin nionde final i Basel. Han har hittills vunnit fem (2006, 2007, 2008, 2010, 2011) och förlorat tre (2000, 2001, 2009). Sjunde raka finalen för världsettan.
I årets final ställs han mot andraseedade Juan Martín del Potro, som gjorde slarvsylta av uppstickaren RichardGasquet: 6-2, 6-2.
Federer leder med 13-2 i inbördes möten och har sedan förlusterna i US Open och World Tour Finals 2009 vunnit sju raka matcher mot argentinaren (bland annat maratonsemin i årets London-OS som slutade 19-17 i skiljeset).
Som upplagt för en dubbeltrippel signerad Roger Federer? Nja, säg inte det. Världsåttan har imponerat så här långt och sett ruggigt stabil ut efter skadeuppehållet. Har radat upp nio raka segrar nu. Den här matchen har således potential att bli riktigt intressant – särskilt med den där evighetslånga matchen i London färskt i minnet.
Han har vunnit 32 av sina senaste 33 matcher i hemstaden Basel – och dansar vidare i årets upplaga av 500-turneringen i jakten på en sjätte titel.
6-2, 6-2-segern över 46-rankade 23-åringen Benoit Paire innebär att meste mästaren Roger Federer är klar för sin tionde semifinal.
Där kommer han att möta veteranen Paul-Henri Mathieu, som slog 21-årige Grigor Dimitrov i två superjämna set: 7-6(2), 7-6(4).
* * *
Även andraseedade Juan Martín del Potro är klar för semifinal efter en tuff batalj mot 39-rankade Kevin Anderson (som slog 20 servess under matchen): 3-6, 7-6(3), 6-2.
– Han hade chansen att vinna matchen i andra set, men jag stod emot i tiebreak. Mot slutet spelade jag mycket bättre. Jag bröt hans serve tidigt i tredje set och det gav mig självförtroendet att spela mitt spel till sista poängen. Det var nyckeln, säger världsåttan efter den jämna fajten.
Argentinaren har nu 60-14 i matchfacit och åtta raka segrar (vann titeln i Ersta Bank Open i Wien förra veckan). I semifinalen möter han Richard Gasquet, som slog Michail Juzjnyj i raka set: 6-2, 7-6(5). Juzjnyj jagade för övrigt sin 400:e seger i karriären.
Gasquet tar i och med sin seger mark i kampen om de sista slutspelsplatserna. Juan Martín del Potro och Tomás Berdych kvalificerade sig nyligen och Rafael Nadal har nu officiellt dragit sig ur turneringen, vilket innebär att det finns två platser kvar att slåss om.
Jo-Wilfried Tsonga ligger i skrivande stund på åttonde plats på säsongsrankningen, 500 poäng före Janko Tipsarevic. Båda avbröt dock sina matcher i Valencia Open och inkasserar därför ytterst få poäng därifrån. Gasquet ligger bara 300 poäng efter Tipsarevic (och 80 före Nicolás Almagro, som föll mot David Ferrer i Valencia-kvarten), så fransmannen har onekligen fortfarande chansen att sno åt sig en av de sista platserna.
Juan Mónaco, Milos Raonic och John Isner (som alla fick tidiga respass i Valencia) känns dock hopplöst avsågade.
* * *
Ferrer satte som sagt stopp för Almagro i Valencia: 6-3, 7-5.
Vilket innebär att Ferrer nu har smått förnedrande 12-0 i inbördes möten mot Almagro.
Ferrer möter 110-rankade Ivan Dodig, som slog landsmannen Marin Cilic i raka set (6-2, 7-6), i semifinalen.
* * *
Den andra semifinalen i Valencia kommer att stå mellan 38-rankade forne världsåttan Jürgen Melzer, som slog David Goffin (7-6, 6-4), och formstarka Alexandr Dolgopolov, som bara behövde en timme på sig att totalt avfärda regerande mästaren Marcel Granollers (6-0, 6-2).
Samantha Stosur hade inte mycket att sätta emot MariaSjarapova. Snudd på ingenting, faktiskt.
Det tog världstvåan drygt 20 minuter att få första set överstökat: 6-0 och förkrossande 24-5 i poäng totalt.
I andra set kom världsnian in lite mer i matchen och tog ledningen med 3-2 – men då lade Sjarapova i superväxeln igen och dundrade in fyra raka game till 6-3.
– Efter en riktigt lång match i min förra runda (mot Agnieszka Radwanska) så försökte jag spela väldigt aggressivt i dag och inte tillbringa så mycket tid [ute på banan] som i går. Jag visste redan inför matchen att jag var klar för semifinal men jag ville inte förlora. Jag ville göra de rätta sakerna i dag och det gjorde jag, säger hon efter matchen.
Sjarapova hade för övrigt chansen (på ett högst teoretiskt plan, förvisso) att avsluta året som världsetta, men det grusades av Victoria Azarenka. Förutsättningarna var nämligen inte bara att Sjarapova vinner hela turneringen, utan nuvarande världsettan Azarenka skulle dessutom vara tvungen att förlora mot Li Na i sin sista gruppspelsmatch.
Det gjorde hon inte.
* * *
Väldigt mycket stod på spel mellan Agnieszka Radwanska och Sara Errani, vilket märktes tydligt ute på banan – och syntes på både resultattavla och matchklocka. Efter knappt tre och en halv timme var slutligen segraren korad (Radwanska), vilket gör den här matchen till den längsta någonsin i WTA Championships-sammanhang.
Errani hade förkrossande 0-22 mot topp 5-spelare inför matchen men spelade med pondus och självförtroende, och bärgade första set efter över en timmes spel: 7-6(6).
Hon hade dessutom en 2-0-ledning och var ett game från att vinna matchen i andra set, men då plockade Radwanska tre raka game till 7-5 och ökade på till sex raka game när hon tog ledningen med 3-0 i tredje set.
Errani kämpade sig tillbaka, men världsfyran kunde slutligen triumfatoriskt hålla sin serve vid ställning 5-4 – och på så vis säkra en biljett till semifinalen.
– Jag var inte så fräsch efter min senaste match, så jag var rädd för vad som kunde hända. Jag vet inte hur jag klarade det i dag, särskilt inte efter att ha tillbringat över en och en halv timme på banan, men jag är så glad, säger Radwanska efter maratonsegern.
* * *
Även matchen mellan Azarenka och Li Na var helt avgörande för vem som skulle ta en plats i semifinalen. Och Azarenka kan andas ut på dubbla plan – hon kommer i och med sin tvåsetsseger att vara världsetta vid årets slut.
Matchen då?
Den var svängig, lite nervös och mestadels en inte särskilt fantastisk tillställning. De båda kombattanterna bjöd på inte mindre än tio servegenombrott – fördelat på sex för Azarenka och fyra för Li Na – vilket till större delen berodde på svagt servande snarare än starkt returnerande.
Första set var förhållandevis dramatiskt när de båda turades om att bärga breakbollar fram till tiebreak, där Azarenka var den klart mer kyliga spelaren: 7-6(4).
I andra set jobbade Azarenka upp en bekväm 5-1-ledning, men Li Na höll sin serve och bröt tillbaka – för att sedan, återigen, tappa sin egen serve.
Matchens absolut sista duell blev den längsta, mest nervpirrande och mest välspelade. Li Na pressade på furiöst, Azarenka försvarade sig smart och enkelt, och världsåttan pangade slutligen bollen en decimeter utanför baslinjen – till världsettans stora glädje.
6-3, ridå Li Na, säkrad semifinalplats för Azarenka.
* * *
… vilket ju betyder att mitt tips står sig så här långt, så när som på att Sjarapova slutade etta och Radwanska tvåa i vita gruppen, åtföljda av Errani och Stosur. Rätt semifinalister, men fel placeringar.
Nåväl. Röda gruppen slutar helt planenligt. Nu återstår en riktigt intressant semifinal (Azarenka-Sjarapova), en potentiellt sömnig semifinal (en Serena Williams med ångan uppe mot en fysiskt och psykiskt dränerad Radwanska) och en förutsägbar men förhoppningsvis spelmässigt värdig final (Williams mot Azarenka/Sjarapova).
