För mig har det alltid känts fel att stoppa i mig light produkter. När jag bodde i USA (och inte var lika upplyst och klok som jag är nu:-) ), så var det mycket fokus bland oss tjejer på olika metoder, superkurer osv… Öh, inget jag är stolt över rent intelligensmässigt, men jag antar att vi alla har varit där! Det hör kanske ungdomen till. Obs, jag talar inte alls om någon ätstörning, utan mer hej-jag-bor-i-LA-shit-vad-alla-är-smala….

Vi pendlade mellan att bara äta lightyoghurt (proppfulla med socker, ha ha), endast kyckling (blä, vi satt med varsin gaffel och styckade en grillad kyckling och kände oss så fräscha), och ännu äckligare LCHF-grejer som fläskkött med ärtor… Öööh. Jag kände att det var fel, men körde på eftersom jag ville vara rätt. Ha, ha, typisk ungdomsgrej.

Tur att man blir klokare med åldern!

Vad äter du för att vara vänligast möjlig mot kroppen?

Att vilja `bli lyckligare´innebär att man måste växa. För att växa måste man fejsa sina rädslor. Att möta sina rädslor är inte alltid kul… Men det är så det måste gå till!

I dagens samhälle är det mer accepterat att må lite sämre, att gå i terapi, söka sig själv osv, än vad det var när t.ex våra föräldrar växte upp. Men jag kan även tycka att många är rädda att må lite sämre ibland, som om det ultimata målet vore att allt ska vara helt friktionsfritt.

Det tror jag aldrig att det kommer att bli. Vad man kan göra är att lära sig att bli vän med de sämre dagarna också.

Matordboken för oss ickeproffs-men-som-vill-veta-mer, fortsätter i sin skölpaddetakt. 

Tänkte på det där med PH värdet. Krämer som neutraliserar pH värdet och mat som gör att du inte blir försurad. Jag vet på ett ungefär….. vad som menas med det… jo jag vet, men det skadar inte att gå till botten med det!

pH är ett mått som anger mängden syra och bas i en lösning.

                      Hur var det nu igen? Inte varm mat?

Vissa ämnen är syrabildande för kroppen, andra ämnen är basbildande, och över lag är det så att vi får i oss mer syrabildande än basbildande mat. Och det är mer av det basbildande vi behöver.

I det stora hela kan man säga att frukt och grönt är basiska ämnen och det som vi behöver mest av! 

Ph värdet i kroppen ser olika ut i olika organ. Blodet är exempelvis alltid svagt basiskt: PH-värde 7,38 – 7,42. I magsäcken är PH-värdet väldigt surt, ca 1.7, beroende på saltsyran. I tunntarmen, där vårt största näringsintag sker, ska PH-värdetvara neutralt, ca 7 till svagt basiskt.

Försurning av kroppen är ett allvarligt tillstånd, då enzymerna i tarmen som är extremt viktiga för näringsupptaget är beroende av en svagt basisk miljö. En försurad kropp= en näringsfattig kropp, och symptomen på det kan vara allt från försämrad matsmältning, tarmbesvär, förstoppning, leversjukdomar, gallsten, trötthet, ilska, irritation, högt blodtryck, muskelstelhet och mycket mer. De som är mer initierade i ämnet menar att vi kan spåra alla dagens sjukdomar till försurade kroppar.

Försurning av kroppen medför en syrebrist hos celler, vilket i sig är en grogrund för cancer. 

Stress, ilska och ångest förhöjer syrahalten i kroppen. 

Exempel på livsmedel som är basiska: 

Grönsaker, rotfrukter, potatis, citron, apelsin, grapefrukt, bär, svamp, bönor, magnesium och kalcium, mm. 

Sura saker, men basiska och bra för kroppen.

Exempel på livsmedel som är syrabildande:

Kött, fisk, ägg, socker, pastöriserad mjölk, maragrin, olivolja, kaffe, té. 

75 % av kosten bör vara basisk, endast 25 % bör vara sur. 

Detta var kort och hårddraget- surfa runt och lär dig mer! 

Summan av kardemumman: Ät din spenat och stressa av. Ett yogapass, kanske?

Hej!

Många nya som kommer och tränar Bikramyoga har hört att det är ”förbjudet” att lämna rummet. Det är det naturligtvis inte. Men det är bra att stanna kvar hela klassen! Varför? Massa anledningar.

Här är en: Värmen i en bikramsal ”provocerar” en aning. När det är som mest jobbigt känns det inte bara fysiskt- det kan hända att det kommer upp en massa känslor till ytan. Då har man två val: att fly eller att sätta/lägga sig en stund och andas igenom det hela och faktiskt låta det ske.

Kan du gissa vilket av alternativen jag rekommenderar? Ja men visst, att stanna kvar och… andas. Gå igenom det som måste gås igenom och gissa vad det bästa är- det går över! Och känslan att man har tillåtit sig själv att faktiskt andas igenom det otäcka stärker dig inifrån.

Andas, tillåt och släpp... "This too shall pass"

Surprise, surprise så har jag denna söndag pressat en juice med ett äpple, en hel gurka, spenat, selleri och en citron. Hoppas på en pigg dag i solen.

Hej!

Vilken vecka! Jag ska toppa med en liten tur på bandet, sen är det fredagshäng.

Sån otroligt intensiv vecka, mycket jobb och annat jox- därför är jag idag så tacksam för mina vänner. Jag har sådana bra, nämligen! En för varje ämne 🙂 Jag känner mig rik och lyckligt lottad som har en skara trofasta, riktiga vänner som man kan dela allt med.

Vet inte vem som är ägare av bilden, fick den till min fejja och den är för bra för att inte delas. Sue me 🙂

Ni som håller hus här inne ibland, vet att jag för några dagar sedan reflekterade över hur jag handskades med att jag allt för ofta surfar in på andras frekvenser och ”blir” deras sorg. Inte speciellt hälsosamt, för någon, även om empati är bra.

Det är inte hälsosamt att vara medberoende till någon, men var går gränsen mellan att engagera sig och vara medberoende?

Jag är för att hjälpa andra, och tänker du efter så finns det alltid någon i din närhet som kan behöva just ditt råd, din empati eller bara ett samtal.

Gör det idag! Ring det där samtalet du funderat över ett tag, sträck ut en hand och det kommer att leda till något bra, hur banalt det än kan kännas just nu. Det är din uppgift idag 🙂

Videon nedan är egentligen en sådan jag ogillar att se, men den speglar på ett ungefär en sådan händelse jag under en vecka hade svårt att skaka av mig, och alla känner vi någon som kan gagnas av mer förståelse i detta ämne.

Ha en bra och solig dag!

Hej

…om du inte för alltid vill ha en ny syn på maten.

just sayin’. 

Hej!

Fnissade rejält åt den här artikeln i Wellness. 

För precis som i allt annat i livet så har det här med socker och grönsaker två sidor. Jag tror på riktigt att vi mår bäst av att ha ett sunt förhållande till båda dessa underbara världar.

Det är som om att vi spelar en ständig tennismatch med oss själv som ingen vinner. Att förneka sig gottis gör mig inte gott. Som jag har skrivit förut- blir jag rejält sockersugen så försöker jag inte med allt jag har att tränga undan det- jag tar mig en bit. Och jag mår bra av det. Men mestadels av tiden äter jag nyttigt, vilket gör att jag inte har dåligt samvete.

When life hands you a s***sandwich, ge tillbaka med lite (eller mycket) glass och lite tramsiga skönhetstips. Härligt ytligt för den som lätt gräver ner sig i andras sorg (läs:undertecknad)

Jag försöker att hålla balans, och jag lär mig varje dag av de jag träffar, vad jag läser och genom diskussioner med vänner. Jag lär mig av de som tränar med mig på gymmet eller hos mig på mina klasser som inte borde träna (träningsnarkomaner) samtidigt som jag blir inspirerad av de som jobbar för resultat- och når dem.

Practice makes perfect. Plugga och läs javisst men det är inte förrän du praktiserar det du läst som du på riktigt lär dig.

Personligt exempel: När jag reste iväg till Bikram för att lära mig att undervisa så fick jag mycket backning- men också mycket patrull. Många tycket att det var för tiiiiiidigt (jag hade yogat i 6 månader) de var inte rädda för att säga det till mig eller visa med hull hår att de tyckte jag var crazy. Men vet ni, det visade sig bli väldigt, väldigt lyckat. Jag dök rätt in i praktiken, och jag lär mig fortfarande.

Jag är positiv, grundglad och är bra på att inte gräva ner mig- men jag är ingen irriterande positiv robot som är ungefär lika grund som en vattenpöl.

Nej, jag kan vara riktigt osund i min relation till andras livsöden, så till den grad att jag på riktigt ibland kan undra om jag typ har övernaturliga krafter.

För att vara lite klarare: Något hände en vän till mig igår- och jag sög in det hela med liv och lust, hjärta och själ att jag nästan blev den personen som hade råkat illa ut, OCH dennes familj. Som en radiovåg surfade jag in på deras frekvens och har i nästan ett dygn rent fysiskt känt deras sorg och smärta. Sakta men säkert börjar jag (hoppas jag) ta mig ur h-vetet. Dränerande, kan jag minst sagt säga. Och jag är så pass lärd av livet att jag vet att inget blir bättre av att jag gräver ner mig i andras sorg, men ibland är det bara helt omöjligt.

Och det är när the shit hits the fan som man inte ska falla ner i gamla mönster, utan jag gör mitt bästa för att se det som en möjlighet till att lära mig mer om mig själv (gud så käckt det låter) och istället för att försöka döva the pain med kanelbullar och komedier (ok, såg ”Ted” igår, men kan inte säga att det hjälpte) så har jag satt mig ner på meditationskudden och tagit fram mina demoner, mött dem och så att säga ”tagit en fika” med dem.

Jag rekommenderar det. Fram med rädslorna i ljuset och acceptera dem istället för att tränga undan dem.

Hej!