Så har dagen kommit. Dagen då Bayern Münchens ambitioner, drömmar och heder står på spel. Dagen som ska bli kväll – och på kvällen avgörs allt. Ska Bayern München lyckas slå ut FC Basel, eller går säsongen i kras?

Ni minns säkert hur de tyska rekordmästarnas säsong inleddes. Ett framgångsrikt Champions League-kval följdes upp av ett bittert nederlag mot Borussia Mönchengladbach på Allianz Arena. Genast hånskrattades det i varje hörn, Manuel Neuer hängdes ut för sitt misstag och folk frågade sig: ska München misslyckas igen?

Det hör inte till vanligheterna att storklubben från södra Tyskland står utan titlar två säsonger i rad. Men Jupp Heynckes lag gav svar på tal och spelade bländande, tjusig, effektiv, offensiv, ljuvlig och självsäker fotboll. Trots att säsongen var ung kändes det mesta klart. Bundesliga skulle spelas hem ganska enkelt och drömmen om en plats i Champions League-finalen i München kändes mer som ett faktum än en dröm. Bayern München var Europas kungar. Lagen som gästade Allianz Arena fick fly hem med svansen mellan benen och vara lyckliga över att man inte förlorade tvåsiffrigt.

Men så vann Borussia Dortmund med 1-0 i München. Bastian Schweinsteiger var trasig. Mario Gomez slutade att göra mål på allt, försvaret blev så pass mänskligt som det borde ha varit hela säsongen och Thomas Müller var en skugga av sig själv.

2012 har varit ett tungt år så här långt. Borussia Dortmund ha sprungit ifrån i ligan och Basel vann helt välförtjänt med 1-0 i Schweiz. Den gångna helgen kan dock ha varit en vändpunkt. Inte för att Hoffenheim gjorde en bra match, fan, jag är inte ens säker på att Hoffenheim ens gjorde en match. Men München vann trots allt med 7-1, det om något fyller upp självförtroendet. Som om det inte vore nog spelade Dortmund bara 0-0 mot Augsburg och plötsligt är det bara fem poäng upp.

Bayern München har ett bra lag. Det vet vi. Bayern München är en maktfaktor på Allianz Arena. Det vet vi. Dock så vet vi också att FC Basel är ruskigt bra och spelar utan respekt. Totalt har den schweiziska klubben bara en förlust på 27 matcher – det var för fem månader sedan när man föll med 0-2 mot Benfica i Champions League.

Jag är övertygad om att Bayern har det som krävs för att ta sig vidare. Heynckes förfogar över en lysande spelartrupp och Bastian Schweinsteiger är tillbaka. Om han spelar från start återstår dock att se.

Det viktigaste i kväll blir att göra det första målet. Är det något vi har lärt oss den här säsongen så är det att Bayern är ohyggligt bra när de går upp i ledning – gärna en tidig sådan. Men vi har också lärt oss att laget reagerar uruselt när motståndarna gör första målet. Det här blir en obehaglig balansgång mot ett Basel som ofta står så rätt i positionsspelet och sticker iväg på giftiga anfallsrejder. München har inte råd att gå bort sig. München har inte råd att inte sätta ett offensivt tryck från minut ett. Första målet känns avgörande. Väldigt, väldigt avgörande.

Om nu allt skulle gå snett i kväll och Basel står som vinnare i München – då kan säsongen vara över. Precis som Uli Hoeneß själv uttrycker det. Det är allt eller inget som gäller. Vare sig mer eller mindre. Hoeneß, Rummenigge, Heynckes, spelarna, supportrarna och mer eller mindre hela Tyskland håller, hoppas och tror på Bayern i kväll. En förlust vore en smärtsam katastrof för klubben och även för tysk fotboll. En vinst skulle återställa balansen.

En sak är säker: Basel kommer att göra livet surt för München i minst 90 minuter. Lika säkert är det att München har det som krävs för att vinna med ett par mål, men då måste spelarna dra åt samma håll redan från första minuten.

Ge oss en vinst i kväll Bayern. Ge oss ett tyskt lag i Champions League.

***

I går nåddes vi dessvärre av den tragiska nyheten att Timo Konietzka har gått bort. 73-åringen led av svår cancer och valde att avsluta livet med hjälp av dödshjälp. Vem var Konietzka undrar några av er kanske?

Det Konietzka är mest ihågkommen för är målet han gjorde mot Werder Bremen den 24 augusti 1963. Bundesliga hade precis grundats och den första omgången skulle spelas. Konietzka slog till efter uppskattningsvis 58 sekunder – inte ens alla åskådare var på plats på Weserstadion i Bremen. Inte heller fotograferna eller tv-kamerorna hann med när Konietzka gjorde det historiska målet.

– Jag har försökt med allt, det finns inga tv-bilder. Endast jag och åskådarna i stadion kan minnas det, sa Konietzka i samband med sin 70-årsdag.
Efter en fantastisk spelarkarriär gjorde Timo Konietzka succé som tränare. Bland annat vann han tre ligatitlar med FC Zürich mellan 1974 och 1976. Timo vann även ligan med Grasshoppers och tränade under en kort period Borussia Dortmund.

Timo Konietzka gjorde 72 mål på 100 Bundesliga-matcher för Borussia Dortmund och TSV 1860 München. Han blev tysk mästare med Dortmund 1963, och 1966 blev han det med 1860. Det blev även tre mål på nio landskamper för Timo. Han flyttade senare till Schweiz där han också bestämde sig för att använda sig av dödshjälp om han skulle bli obotligt sjuk.

Konietzka i BVB-tröjan 1963. Bild: dpa

Konietzka för några år sedan. Bild: Getty

Ruhe in Frieden.

/Wingren

Någon har bestämt sig för att ”förbättra tjänsten” – i praktiken betyder detta att jag inte har kunnat logga in för att skriva. Men nu ska det hela, tydligen, vara förbättrat och jag kan då slänga upp en text som sammanfattar omgång 25 av Bundesliga. Enjoy.

Bayern München krossade ett värdelöst, håglöst och frånvarande Hoffenheim med 7-1. Otroligt. Det är ett resultat som injicerar nytt liv i titelkampen, särskilt då Borussia Dortmund tappade två poäng i Augsburg. Borussia Mönchengladbach saknar Herrmann smärtsamt mycket och sakta men säkert tappar laget kontakt med Dortmund och München. Som förväntat ungefär. Men det är förstås långt ifrån över.

Det är spännande, nervkittlande och galet vart vi än tittar i tabellen just nu. Det är givetvis fantastiskt härligt och kul. Men det är inte bara en spännande och oförutsägbar liga vi njuter av. Det är inte bara den offensiva fotbollen, som spelas med hjärta, som vi får njuta av. Bundesliga utvecklas positivt. Och så här långt är inte säsongen 2011/12 något undantag.

2092. Så många gånger har någon linjedomare på någon arena viftat med sin flagga för att markera att det är hörna. Det är den lägsta noteringen efter 25 omgångar på 20 år. Dock har 75 stycken resulterat i ett mål vilket är den bästa utdelningen sedan man började mäta denna typ av statistik.
Men om nu hörnvarianterna och hönskyttarna har blivit bättre – så har frisparksskyttarna blivit sämre. Endast åtta frisparkar har gått direkt i mål, de senaste 20 åren brukar det åtminstone vara 14 efter 25 omgångar.

Fem anfallare. Så många har gjort minst 16 mål så här långt. Vi pratar förstås om Gomez, Huntelaar, Podolski, Lewandowski och Pizarro. Det är inte särskilt vanligt att så många anfallare presterar så bra – närmare bestämt 35 år sedan enligt bundesliga.de.

25,7 år. Det är genomsnittsåldern på spelarna som har fått speltid den här säsongen. Det var 38 år sedan (säsongen 1973/74) som Bundesliga var så här ung.

44 751. Så många supportrar har i snitt besökt de mäktiga arenorna i Tyskland. Om det håller i sig kan vi notera ett nytt rekord då den tidigare toppnoteringen efter en hel säsong ligger på 42 653. Helgens omgång innebar även att över tio miljoner har tagit sig till arenorna, aldrig någonsin har denna drömgräns passerats efter bara 25 omgångar.

7 167. Så många gånger har domarna blåst för en ojusthet. Endast förra säsongen var snällare efter 25 omgångar. Säsongen 2001/02 var den fulaste – då hade 9 381 ojustheter noterats efter bara 25 omgångar.

28. Så många mål har kommit till efter misstag från målvakter. I genomsnitt brukar denna siffra ligga på 39 efter 25 omgångar. Det är extra imponerande med tanke på alla unga målvakter som får chansen (bland annat ter Stegen, Leno, Ulreich, Unnerstall, Fährmann, Zieler, Kraft, Baumann och Trapp).

43 procent. Så stor andel av målen har kommit från mittfältet den här säsongen, tillsammans med säsongen 1994/95 är det den högsta noteringen sedan man började mäta detta. Det här hänger givetvis ihop med att väldigt många tränare föredrar att spela med en ensam anfallare.

87 procent. Så stor andel av straffsparkarna har letat sig in bakom målvakten – 47 av 54 närmare bestämt. Om det här håller i sig får vi ett nytt rekord, då den tidigare toppnoteringen är 84 procent.

Bundesliga lever alltså. Inte bara spänningen i tabellen, det mesta med Bundesliga mår riktigt, riktigt bra. Det är bara frisparksskyttarna som har en anledning att fråga sig själva vad som är fel.

Bundesliga omgång 25:

VfB Stuttgart – FC Kaiserslautern 0-0
Målglada Stuttgart nollades, och ingen blev väl förvånad över att Kaiserslautern inte gjorde något mål. Ett kryss på bortaplan mot Stuttgart är egentligen bra för ett kris-lag som FCK, men när man inte har vunnit på 15 matcher känns en poäng alltid som två poäng för lite. Stuttgart var det bättre laget även om bortalaget fick ett par chanser. Men Labbadias elva lyckades aldrig få in bollen i mål och då hjälper det inte att kontrollera händelserna. Tungt för Stuttgart som precis hade fått upp hoppet om en plats i Europa igen.

VfL Wolfsburg – Bayer Leverkusen 3-2
Robin Dutt hade tre raka segrar i Bundesliga, men en 1-7-förlust i Champions League att hantera. Leverkusen var dock det starkare laget och gjorde tidigt 0-1 genom Kießling. Men Magath fick äntligen lite ordning på sitt försvar och Wolfsburg växte in i matchen och Helmes samt Dejagah såg till att snacket i halvtid var lite roligare. Leverkusen var fortsatt det mer dominanta laget i andra halvlek, men Wolfsburg rusade iväg på farliga kontringar. Kadlecs självmål gjorde det jobbigt för Leverkusen som hade ett hopp om en ny chans i Champions League. Derdiyok reducerade till 3-2, Bellarabi brände ett jätteläge.

FSV Mainz 05 – FC Nürnberg 2-1
Tre segrar i rad för Nürnberg, och skulle man nu vinna mot Mainz så hade Hecking tänkt förklara nedflyttningsstriden som avslutad. Så blev inte fallet mot ett på sistone lika starkt Mainz. Nürnberg har levt på sitt fina försvar de senaste matcherna, men mot Mainz ville det sig inte. Müller gjorde ett tidigt mål innan Zidan utökade till 2-0 med sitt sjätte mål på sex matcher för Mainz. Otroligt. I andra halvlek växte Nürnberg allt mer in i matchen och fick också sin reducering genom Didavi. Heckings lag tryckte på för en kvittering men Mainz höll ut. Szalai lyckades filma till sig ett rött kort i slutet av matchen.

Borussia Mönchengladbach – SC Freiburg 0-0
Herrmanns skada har verkligen ställt till det för Gladbach och Favre. Oscar Wendt fick spela från start mot Freiburg men gjorde inget större väsen av sig. Reus har haft svårt att visa sin suveränitet och den där bländande kreativiteten i Gladbach saknas – även om man hade matchens bästa chanser. Freiburg försvarade sig bra, med hjärta och hjärna.

Bayern München – TSG Hoffenheim 7-1
En nyttig vinst för München som behöver självförtroende inför Basel-matchen på tisdag. Hemmalaget hade verkligen bestämt sig för att vinna och tryckte gasen i botten. Gomez hann med ett hat trick, Ribéry tre assist och ett mål. Det var en imponerande uppvisning av Bayern, som dessutom ökade på sin positiva målskillnad. Men frågan är förstås om Hoffenheim ens var på plan? Det verkade inte så. Babbels nya lag gjorde ingenting för att stoppa Bayern München. Faktum är att förre Hoffenheim-spelaren Luiz Gustavo tyckte så synd om sina gamla kompisar att han la in bollen i eget mål. Men München verkar vara tillbaka – trots motståndet. 7-1 är alltid 7-1.

FC Köln – Hertha Berlin 1-0
Mycket dramatik i Köln, så väl under matchen som efter. Hemmalaget inledde starkast och det var tydligt hur mycket Podolski betyder för Solbakkens Köln. Clemens gjorde välförtjänt 1-0. Rehhagel tvingas nu kämpa vidare i bottenstriden, medan Köln kan andas ut en aning. Jajalo, Kobiashvili och Podolski fick se det röda kortet. Två Köln-spelare och en Berlin-spelare alltså. Poldis röda kort var dock helt fel.
Efter matchen kom så sedan en typisk Köln-nyhet: sportchefen Volker Finke har fått sparken. Det är alltid något på gång i Köln.

FC Augsburg – Borussia Dortmund 0-0
Förra omgången gick Dortmunds väg, den här gången var det tvärtom. Ett disciplinerat, stabilt och defensivt starkt Augsburg klarade 0-0 mot Dortmund, och nu ligger man ovanför strecket. Augsburg gjorde det mycket bra och poängen var helt välförtjänt, men det ska också sägas att Dortmund inte var bra. Med Kehl och Bender på det centrala mittfältet försvann kreativiteten, och när Kagawa och Lewandowski punktmarkerades dog bortalagets spel. En ganska tråkig match, med ett par fina räddningar.

Werder Bremen – Hannover 96 3-0
Schalke gjorde en ”Bremen” senare under söndagen – vann på effektivitet i en spelmässigt jämn match. Det här var en viktig match i kampen om EL-platserna och Pizarro, Prödl samt Rosenberg fixade de nödvändiga målen. Glädjande för oss svenskar är att Rosenbergs var riktigt nyttig för sitt Bremen, och målet osade klass. Kan han hitta en hysterisk form innan EM? Wiese hade en del att göra dock, Hannover var sannerligen inte ofarliga. Det var en riktigt underhållande fotbollsmatch som egentligen kunde ha slutat hur som helst. Pizarro delade ut en örfil till Pogatetz och det återstår att se om vi får en bestraffning i efterhand.
Rosenberg gjorde för övrigt ytterligare ett mål, men detta dömdes märkligt nog bort.

Schalke 04 – Hamburger SV 3-1
Två trender bröts i söndags. Schalke vann äntligen hemma mot HSV (senast var i april 2004) och Finks Hamburg fick erkänna sig slagna i en bortamatch (åtta matcher utan förlust). Hamburg inledde piggast och borde definitivt ha gjort mer än ett mål i första halvlek, men hemmalaget var effektivt mot ett rörigt försvar. Pukki och Metzelder nätade innan Huntelaar fick en billig straff (nog kan man blåsa straff där, men då får vi tio straffar per match) som han också gjorde mål på. Kacar reducerade precis innan halvtid. I andra halvlek försökte HSV trycka på, men lyckades aldrig etablera det spela man behövde. Även Schalke hade sina chanser och Drobny hade en del att göra. Jermaine Jones hamnade i två frilägen – men han brände båda.

/Wingren

Jag börjar känna mig tjatig nu. Det här är inte första gången jag ifrågasätter domarnas insatser. Nog förstår jag att det är förbannat svårt att se allt, och att det är ett ytterst otacksamt jobb att hålla i visselpipan, flaggan eller den där pekpinnen. Just därför brukar jag inte brusa upp när det är hårfina offside-beslut som går fel, en 50/50-situation i straffområdet eller en väl dold handboll. Det är sånt som händer. Det är fotboll som vi känner den. Det är något vi får leva med – på gott och ont.

Men det är ju faktiskt så att fotboll inte bara är en underhållningssport för oss som inte har något bättre för oss. Det är även en multinationell, kommersiell och tuff företagsvärld. I dessa hårda ekonomiska tider älskar klubbarna när de får chansen att spela i Europa. I dessa turneringar finns goda möjligheter att låta det klirra i skattkistan. Ska då ett inkompetent domarteam få avgöra om du går vidare eller ej?

Den straff som Schalke 04 fick mot sig i går är ett hån. Ett stort jävla hån. Och än en gång måste jag fråga: vad i hela friden har straffområdesdomaren för uppgift, och varför är linjedomarna på plats om de inte ens kan uppfatta att en situation har skett utanför straffområdet? Det var alltså i den 60:e minuten i går mellan Twente och Schalke som det hände. Det stod 0-0, ett resultat som Schalke givetvis var nöjt med. Joel Matip jagar Twentes anfallare, Luuk de Jong, som har fri väg mot Hildebrands mål. Utanför straffområdet snubblar han på sig själv och faller. Craig Thomson blåser straff och visar ut Matip för ”tilltaget”.

Okej. Matip kanske, kanske, kanske råkar nudda de Jong så att denne sedan snubblar på sig själv. Kanske. Jag är tveksam. Men även om domaren, straffområdesdomaren och linjedomaren missar det faktum att anfallaren snubblar på sig själv – hur fan kan de missa att det faktiskt skedde utanför straffområdet? Det är bedrövligt. Det är skamligt. Det här är ändå Europa League, en turnering som ska vara det ”näst finaste” i Europa. Kan vi inte begära bättre domarinsatser då? Det här avgjorde givetvis matchen och Schalke måste nu vinna med två måls marginal hemma i Gelsenkirchen.

Klubbens sportchef, Horst Heldt, var inte glad efter matchen. Som ni förstår. Han skrattade hånfullt åt situationen när han fick se reprisen efteråt och slängde ur sig ordentligt med giftiga spottloskor riktade mot domarteamet och Uefa.

”Han snubblar på sin egen fot. Det är en fullkomlig katastrof. På det här viset är det verkligen inte roligt, när det står såna amatörer (domarna)”.

”Det stör mig, besvikelsen är enorm. Det är ett så avgörande domarmisstag. Jag förstår inte”.

”Uefa har i flera år avstått från tekniska hjälpmedel, men om domaren bara hade haft tio sekunder på sig för att kolla på händelsen på en skärm, så hade han vetat att det inte var något”.

Han var inte glad. Jag förstår honom. Det är en match som man helst bara vill glömma. I en miljardindustri får sånt här egentligen inte ske. Inte så här uppenbara misstag. För visst, fotbollens charm finns lite i ovissheten. Man vet aldrig om alla domslut blir rätt. Och hur mycket man än kan störa sig på det så har vi lärt oss att leva med det och även finna det spännande. Men misstag av den här karaktären – det får inte finnas.

***

Hannover 96 fortsätter att imponera i Europa League och stod än en gång för den bästa tyska insatsen. Slomkas lag tog ledningen i Belgien mot Standrad Liege (en match som tyskarna förlorade med 2-0 i gruppspelet). Men hemmalaget kom tillbaka och gjorde två snabba mål. Dock visade Hannover upp det där härliga spelet, och den grymma inställningen som vi har vant oss vid när de spelar i Europa. Spelarna offrade allt i varenda situation och United-nyförvärvet Mame Biram Diouf lyckades också göra 2-2 innan han utgick skadad. Det blev även matchens slutresultat och Hannover har goda chanser till avancemang. Hatten av för Hannover, det måste jag säga.

***

Så var det äntligen fredag och en ny omgång av Bundesliga knackar på dörren. Och vi har hamnat i ett sällsynt prekärt läge. Nu har ligan hittat tillbaka till den tyska charmen. Nu är det inte bara en kliché utan en påtaglig verklighet – alla kan slå alla. Möjligtvis är Dortmund undantaget, men hur länge till? Och på andra hållet känns väl Kaiserslautern och Köln som hopplösa lag, men så lyckades de ju få med sig en poäng mot Wolfsburg respektive Hoffenheim ändå. Jag är glad över att jag inte jobbar med att sätta odds. Vem trodde att Nürnberg skulle slå Gladbach? Vem trodde att Leverkusen skulle slå München, att Freiburg skulle spela triumfera mot Schalke eller att Stuttgart skulle krossa HSV? Vem trodde att Augsburg skulle fördubbla sin effektivitet och ta elva av 15 poäng på de senaste fem hemmamatcherna? Handen på hjärtat – trodde någon på det?

Och på tal om Nürnberg. Här måste jag erkänna mig slagen – Dieter Hecking har överbevisat mig. Nu är visserligen inte säsongen över, men jag gick ganska hårt åt Nürnberg och framför allt Hecking under vintern. Det har visat sig att jag har haft fel så här långt.

Hans Nürnberg är faktiskt det fjärde bästa laget så här långt i Rückrunde. Och det är ingen slump. Han har lyckats arbeta in en automatik i spelet som underlättar när laget måste kompensera för skador eller avstängningar. Han har skickat mittfältaren Markus Feulner till positionen som högerback och helt plötsligt fått en väldigt stabil backlinje. Han har fått spelarna att förstå att fler måste fylla på i boxen när laget vinner boll. Han har lyckats få spelarna att dra åt samma håll, så väl defensivt som offensivt. Det kämpas mycket och det är disciplinerat.

Nürnberg pressar med hela laget när man inte har boll, och gör på så sätt livet väldigt svårt för sina motståndare. Man har faktiskt släppt in minst antal mål av alla lag sedan vinteruppehållet. Sedan den 17:e omgången så har Nürnberg alltid sprungit mer än sina motståndare. På fasta situationer försvarar man sig utmärkt, endast en hörna har resulterat i ett baklängesmål (med det är man bäst i ligan) och endast två frisparkar har resulterat i mål.

Dessutom måste jag hylla lugnet från spelarna, tränaren och hela klubbledningen. Det var stormiga tider ett tag, men i stället för att bjuda på cirkus så tog man det lugnt och trodde på sig själva. Hecking och Nürnberg förtjänar en eloge – och för tillfället tar jag tillbaka den kritik som jag en gång riktade mot Heckings arbete.

Bundesliga omgång 25:

Fredag 20:30
VfB Stuttgart – FC Kaiserslautern
Plötsligt kan Stuttgart åter ta upp kampen om en plats i Europa – med lite tur räcker det med plats sju, beroende på hur det går i tyska cupen. Labbadias Stuttgart har varit riktigt bra, åtminstone målfarligt, på sistone. Hela 18 mål har gjorts sedan uppehållet – och sjukt nog så har gästande Kaiserslautern bara gjort 16 mål den här säsongen, totalt. Det är alltså ingen överdrift att påstå att de tre poängen är oerhört viktiga för båda lagen. För det här är ingen grå mittenkamp – det här handlar om Europa-spel respektive överlevnad i det tyska finrummet.

Lördag 15:30
VfL Wolfsburg – Bayer Leverkusen
Hade det inte varit för det förödmjukande nederlaget mot Barcelona i Champions League (1-7-förlust) så hade man tänkt sig Leverkusen som klara favoriter. Felix Magath får inte någon ordning på sitt Wolfsburg och kritiken mot tränaren lurar bakom kulisserna. 0-0-matchen mot Kaiserslautern var rakt igenom usel, bortsett från de faktum att man åtminstone inte släppte in något mål. Leverkusen har annars hittat formen i ligan som sagt och har på allvar tagit upp kampen med Schalke om fjärdeplatsen. Robin Dutt har tre raka vinster i rad i Bundesliga, men frågan är om laget har kommit över förnedringen i Europa?

FSV Mainz 05 – FC Nürnberg
Mainz förlorade borta mot Dortmund och skapade väldigt få målchanser. Men man har i ärlighetens namn inget att skämmas över, laget gjorde en väldigt bra insats trots allt. Nu väntar formstarka Nürnberg. Känslan är att den här matchen kommer att bli väldigt intensiv och tuff, då det är två löpstarka och pressande lag som drabbar samman. Gör Zidan sitt sjätte mål på lika många matcher sedan han kom till Mainz i vintras?

Borussia Mönchengladbach – SC Freiburg
Freiburg har gjort det väldigt bra på sistone – på hemmaplan. Senast slog man Schalke men man har även kryssat mot München. På bortaplan ser det dock värre ut och Freiburg har inkasserat tre bortaförluster 2012 – och tio insläppta mål. Borussia Mönchengladbach kastades tillbaka till verkligheten efter krysset mot HSV och nu senast förlusten mot Nürnberg. Det kan bli lika tufft mot Freiburg då Gladbachs mest påtagliga svaghet är att föra matcherna mot de mer destruktiva lagen. Spännande lär det bli åtminstone.

Bayern München – TSG Hoffenheim
Trots att maskineriet i München hostar, hackar, läcker olja och sprutar frätande syra så är ändå laget en makt på hemmaplan. Hoffenheim bör rimligtvis inte ha en chans, trots allt Babbels lag inte har förlorat på sex matcher nu. Det ska dock tilläggas att Hoffenheim aldrig har vunnit mot rekordmästarna i Bundesliga. Men Bayern spelar faktiskt med kniven mot strupen – en förlust här och vi kan börja snacka om en kris på allvar. Bastian Schweinsteiger har börjat träna igen. Bild ser honom som en joker till matchen mot Hoffenheim, Kicker tror att comeback dröjer till Basel-matchen. Vi får väl se, helt enkelt.

FC Köln – Hertha Berlin
En riktig rysare som skjuter förloraren i sank. Berlin ligger på 15.e plats och Köln ligger på 14:e plats. Här finns inget utrymme för en förlust. Otto Rehhagel tog sin första vinst med Berlin förra helgen då man överraskande slog Werder Bremen. Köln lyckades på något sätt spela 1-1 mot Hoffenheim tack vare Podolskis 16:e ligamål. Ståle Solbakken Köln har dock inte tagit en enda poäng på hemmaplan under 2012. Den här matchen känns väldigt oviss, även om Berlin borde tillskrivas ett litet övertag efter förra helgens vinst.

Lördag 18:30
FC Augsburg – Borussia Dortmund
Om Borussia Dortmund vinner mot ett plötsligt hemmastarkt Augsburg så blir det lagets 19:e match i rad utan förlust. Och det skulle innebära att man tangerar klubbrekordet från 1991/92. För övrigt är det även så att ett lag som har haft ett försprång på fem poäng eller mer efter den 24:e omgången alltid har vunnit Bundesliga – sedan systemet med tre poäng infördes. Jürgen Klopp avfärdar dock allt snack om att Dortmund kommer att försvara ligatiteln. Nyktert. I startelvan lär kapten Sebastian Kehl ta plats igen trots att Gündogan ersatte honom med bravur senast. Augsburg har behövt cirka sju skott för ett mål 2012, att jämföra med 14 under Hinrunde. Lätt blir det inte för ligaledarna, även om man förstås ska vinna.

Söndag 15:30
Werder Bremen – Hannover 96
Det börjar brinna i knutarna nu. Bremen var ett tag en seriös utmanare om en Champions League-plats, men verkligheten hann ikapp Thomas Schaaf och Bremen. Nu är till och med Europa League-platsen i fara och gästande Hannover är en direkt konkurrent. Smaskigt värre. Jag dömde ju ut Bremen inför säsongen, och i mitt tycke är det fortfarande förvånande att vi finner dem på en så respektabel plats i tabellen. Således är en vinst livsviktig för Bremen, annars kan störtdykningen påbörjas. Hannover får klara sig utan Diouf som alltså skadade sig mot Liege. Och statistiken talar emot Hannover: åtta matcher i Bremen, tre oavgjorda och fem förluster. Bremen har gjort 22 mål, Hannover tre. Men i ärlighetens namn känns inte en Hannover-vinst alls omöjlig. För övrigt saknas Arnautovic som skadade sig när han lekte med sin hund, nu missar österrikaren drygt sex veckor.

Söndag 17:30
Schalke 04 – Hamburger SV
Schalke behöver givetvis en vinst för att hålla avståndet mot konkurrenterna som är sugna på en kvalplats till Champions League. Men försvaret har varit ganska uselt och utan Huntelaar har det varit jobbigt att få in bollen. Värst av allt: Schalke har inte vunnit på hemmaplan mot HSV sedan april 2004. Hamburg å andra sidan blandar och ger som vanligt, rimligtvis borde insatsen på söndag således vara strålande. Men Guerrero saknas efter vansinnestacklingen (åtta matcher) och utan honom kan det bli jobbigt för Hamburgs offensiv. Det här känns helt öppet, men om Schalke bara kan stabilisera backlinjen en aning ska de kunna vinna inför sin stöttande publik.

/Wingren

7-1. Sju mot ett. Sju! Det är helt vansinniga siffror. Nog för att vi hela tiden har vetat att Barcelona är ett betydligt mycket bättre lag än Bayer Leverkusen – men 7-1? Är det på riktigt? Man kan argumentera för att Leverkusen har skämt ut sig självt och tysk fotboll, men det tycker jag inte. För Leverkusens del är det här naturligtvis jättejobbigt – men nyktert betraktat drabbas inte tysk fotboll av nederlaget. Det bara blev som det blev. Robin Dutt försökte ingjuta mod i sitt lag och göra ”en Arsenal” men den taktiken gick i baklås. Försvarsspelet och disciplinen på plan var inte tillräckligt, Leverkusen visste inte vad som väntade dem i Spanien. Nu vet de det. Laget har lärt sig en läxa – men en otroligt smärtsam läxa.

Jag skrev inför matchen att Leverkusen bara skulle njuta av matchen och samla erfarenheter. Men inte riktigt på det här sättet. Det väntar några riktigt viktiga matcher i Bundesliga. Kan ett lag verkligen haka av en brak-förlust som denna? Går det verkligen att rensa huvudet och börja tänka positivt? 7-1. Går det verkligen att ignorera? Bayer Leverkusen skulle verkligen behöva en vinst redan till helgen, annars finns det en överhängande risk för att det här etsar fast sig i spelarnas medvetande.

Samtidigt är det lustigt ändå. Det gick ju okej fram till det sena 2-0-målet i första halvlek. Sedan rasade man ihop totalt. Och för bara några dagar sedan stod man upp så praktfullt mot Bayern München. Fast det är klart, hade München satt något av alla sina lägen i första halvlek, när Leverkusen-försvaret var en hönsgård, ja, då hade nog matchen slutat annorlunda.

Det var en tråkig kväll för Leverkusen och för tysk fotboll. För även om jag inte tycker att det ska överdrivas så påverkar givetvis resultatet människors syn på Bundesliga och tysk fotboll. Mästarna Borussia Dortmund hamnade sist i sin CL-grupp, München kämpar mot Basel och Leverkusen åkte på storstryk. Givetvis har de tyska lagen fått sin image delvis raserad. Men jag kan inte påstå att gårdagens resultat oroar mig. Som Leverkusen-supporter hade jag dock oroat mig.

Som jag skrev i går ser vi dock en positiv trend i Tyskland just nu. Bayern München är redan ett internationellt etablerat lag, Borussia Dortmund kommer att spela i Europa för tredje året i rad. Det är bra att ligan får fler lag som lyckas etablera sig, för den rutinen behövs. Det måste sitta i väggarna i omklädningsrummet och genomsyra hela föreningen. Så det är enbart positivt att färre lag gör dundersuccé en säsong för att sedan falla tillbaka i den grå mittenmassan. Schalke känns också på gång, Leverkusen likaså. Werder Bremen lyckades nästan, men har fortfarande ambitioner. Borussia Mönchengladbach? En traditionsrik förening men här finns en uppenbar risk för att laget brakar ihop. Reus är borta, Neustädter är borta, Dante verkar försvinna och framför allt verkar även Lucien Favre tveksam till en fortsättning. Det blir dock spännande att se vad som händer där i sommar.

Och Hannover då? Kan denna klubb, med otroligt liten Europa-rutin etablera sig? Under Slomkas ledning ser det ut så, och laget uppför sig väldigt moget i Europa League. Det hade varit kul om de fick chansen även nästa år – men på vems bekostnad? På Bremens? På Leverkusens? Schalkes?

I kväll spelar Schalke 04 mot Twente, och än en gång saknas Klaas-Jan Huntelaar. Huub Stevens måste få sitt lag att agera säkrare i försvaret – för det har varit under all kritik – och man måste hitta någon som kan ta till vara på chanserna. Det är bortamatch som gäller och ett mål är, som vanligt, livsviktigt.

Hannover 96 åker till Belgien där Standard Liege väntar. Lagen möttes i gruppspelet och då hade Hannover det svårt. Ett bortamål hade suttit fint, för på hemmaplan har Mirko Slomkas killar varit väldigt starka.

Låt oss hoppas på lite upprättelse i kväll.

/Wingren

Är det någon som tror på Bayer Leverkusen mot stora, mäktiga Barcelona i dag? Säkert ingen alls. Inte ens Leverkusen-spelarna.

Eller för att citera ordförande Wolfgang Holzhäuser: ”Vi hoppas på ett värdigt uttåg. Det här blir vår sista Champions League-match den här säsongen – allting annat vore ett under”.

Och han har givetvis rätt. Precis som Völler (”i princip omöjligt”) och Kießling (”ingen chans”). Det Bayer Leverkusen ska fokusera på är i stället att samla på sig nyttiga erfarenheter och bara njuta av matchen. Tyskarna har inget att förlora, men mycket att vinna. Då tänker jag inte främst på att Leverkusen faktiskt ska ta sig vidare, utan alla viktiga erfarenheter de får med sig. Om Robin Dutts lag gör en helgjuten insats i kväll – och åker ut med ära – då är mycket vunnet inför resten av säsongen. Klubben har trots allt goda möjligheter, helt plötsligt, att utmana Schalke 04 om den sista Champions League-platsen. För tysk fotboll, och givetvis för Leverkusen, vore det bra om klubben fick en ny chans i Champions League. Bortsett från Bayern München har ingen klubb orkat att etablera sig i Europa på flera år. Borussia Dortmund är på god väg (med tyska mått mätt), Schalke hoppas fortfarande på det och Leverkusen knackar på ”storklubbs-dörren”.

Bayer Leverkusen mot Barcelona alltså. Robin Dutt hoppas och tror att laget ska kunna utnyttja det lilla bollinnehav som de bjuds på. Det måste vara irriterande för Leverkusen ändå, att de förlorade med 1-3 och inte med 1-2 i förra mötet. Om ställningen inför matchen hade varit 1-2 så hade man faktiskt kunna tala om ett potentiellt mirakel. Men när det nu är 1-3? Nej, jag kan inte se det hända.

Visst är det inte omöjligt, ingenting är omöjligt. Särskilt inte i fotboll. Nya planeter upptäcks titt som tätt, världskartan ritas om när nya nationer bildas och mycket här i världen är föränderligt och häpnadsväckande.

Det är dock inte i kväll som Bayer Leverkusen ska utkämpa det krig som ritar om fotbollskartan. I kväll ska de bara förbereda sig, samla in information.

För den som vill läsa lite om Leverkusens 20-årige målvakt, Bernd Leno, finns här ett dokument om den unge herren.

Och på tal om Leno så är det helt sjukt vilken konkurrenssituation det är bland tyska målvakter. I framtiden kommer det förhoppningsvis en mer fyllig text om detta. Men visst är det sjukt? I det ”gamla gardet” finner vi killar som Manuel Neuer, Tim Wiese, Roman Weidenfeller och René Adler. Ingen dussinmålvakter direkt. I U 21-landslaget krigar flera om posten som nummer ett. Oliver Baumann, Bernd Leno, Marc-André ter Stegen och Kevin Trapp. Galet? Ja.

/Wingren

Vi fick se en hel del den här helgen. Mycket kamp, jättar som föll, sårade lag som reste sig, titelryck, läckra mål, groteska tacklingar, fullpackade arenor och allt annat som hör till Bundesliga. Vi fick se König Otto ta tre poäng med Hertha Berlin, vi fick se topplagen Bayern München, Schalke 04 och Borussia Mönchengladbach falla lite överraskande. Vi fick se en förvånande utskåpning (Stuttgart vann med 4-0 i Hamburg) och Borussia Dortmund gjorde ett ryck i tabellen. Jag tänkte att vi stannar vid det sistnämnda laget. Låt oss tala lite om BVB.

Efter en omgång som talar sitt tydliga språk ska Dortmund hyllas med all rätt. Men med fotbollens raffinerande tre-poäng-system och Bundesligas oförutsägbarhet så är inget klart. Inget är skrivet i sten direkt. Mycket kan fortfarande hända. Därför tänkte jag ta tillfället i akt och hylla Jürgen Klopps lag i dag, innan de visar oss en anledning att inte hylla dem.

Vi vet redan att Borussia Dortmund spelar med ett stort hjärta. Spelarna springer obehagligt mycket match efter match och man vill ständigt ta sig framåt. Killarna som Klopp basar över identifierar sig med föreningen och med fansen, och de ger allt för varandra. Hela tiden. Dortmund kan vinna stort och enkelt, men även svårt och knappt. Lagets största problem är att spelarna bränner åt helvete för många chanser. Men ändå, just nu är Dortmund makten i Tyskland.

Men det är väl just det här som särskiljer Dortmund från konkurrenterna just nu – laget vinner även skitmatcher.

Låt oss titta på vad Klopp har lyckats göra med detta lag som låg i spillror för bara några år sedan. Klubben hotades av konkurs, spelarna flydde och kassakistan var inte bara tom – man var tvingade att sälja den för att över huvud taget överleva. I dag ser det annorlunda ut.

Klubbrekord: Borussia Dortmund har nu tagit åtta segrar i rad, den bästa noteringen någonsin för klubben. Det är dock en bit upp till rekordmästarna Münchens rekord som ligger på 15 raka segrar under Felix Magaths ledning 2005.

Bundesliga-rekord: Klopp och BVB har dock skrivit in sig i hela ligans rekordbok. Vinsten mot Mainz innebär att Dortmund nu har vunnit de sju första matcherna av Rückrunde – det har inget lag gjort sedan Bundesliga grundades.

Starkt och konstant: Dortmund har inte förlorat på 18 matcher, utav dessa har endast tre slutat oavgjort.

Polonia Dortmund: De polska spelarna är en makt i Dortmund och i Bundesliga. Nu gjorde Piszczek assist och ”Kuba” gjorde mål mot Mainz. Dortmunds sju senaste mål har på något sätt skapats av de polska spelarna, antingen som målskyttar eller framspelare. Piszczek, Kuba och Lewandowski alltså.

Styrka och dominans: Dortmund har tagit ledningen med 1-0 13 matcher i rad nu. Endast HSV (1980, 15 matcher) och Köln (1979, 14 matcher) har gjort det bättre.

Om Borussia Dortmunds högflygande fortsätter återstår att se. Det är fortfarande väldigt många poäng kvar att spela om, och absolut ingenting är avgjort. Men om Dortmund står och firar i maj så kommer vi att se tillbaka till den här helgen. Det var då avgörandet föll.

Ligasegrare eller ej – det Dortmund har gjort hittills förtjänar att hyllas.

Bundesliga omgång 24:

Hertha Berlin – Werder Bremen 1-0
Rehhagel vann kampen mot kompisen, eleven, Thomas Schaaf. För Hertha Berlin var denna 1-0-seger livsviktig då man nu har stoppat den akuta blödningen. Bremen däremot har det fortsatt svårt och hade nog önskat sig ett bättre resultat efter 0-1-förlusten mot Nürnberg sist. Men Rukavystas mål efter en dryg timme räckte för Rehhagels Berlin.

Hamburger SV – VfB Stuttgart 0-4
Som förutspått i fredags: Hamburg krossades. Det har varit HSV och Finks melodi den här säsongen, efter en stark insats så går man ut på plan men egentligen är man fortfarande kvar i omklädningsrummet. Labbadia fick återvända som en vinnare och jag ska inte ta något från Stuttgart som givetvis gör en mycket bra insats. Rajkovic hade ingen bra dag och såg riktigt dålig ut, han toppade det hela med att ge Stuttgart två straffar som Kuzmanovic tog hand om. Tidigare hade Ibisevic gjort 0-1. Och det var vid denna ställning som Guerrero gjorde det dummaste och fulaste vi har sett på länge (se förra inlägget) och han lär nu saknas i många matcher. Harnik, vem annars, gjorde sedan 0-4.

FC Kaiserslautern – VfL Wolfsburg 0-0
Fin reaktion av FCK-spelarna efter några idioters uttalande under en träning förra veckan – killarna gick runt med en banderoll i stadion där det stod ”Rasism har ingen plats i FCK”. Men det var väl det enda som var värt att nämna från denna match. Det var verkligen ingen bra match, och 0-0 säger väl det mesta med tanke på att Kaiserslautern verkligen behöver en vinst snart, och Wolfsburg är ligans sämsta bortalag. Hemmalagets Tiffert brände ett bra läge, det är väl det vi tar med oss. 14 matcher utan vinst nu – hur länge blir Marco Kurz kvar?

Bayer Leverkusen – Bayern München 2-0
Leverkusen gjorde det oväntade och vann mot München, det har man inte gjort på de senaste 14 försöken i Bundesliga. Första halvlek dominerades av Bayern som verkligen ville få hål på Leno och Leverkusen så kvickt som möjligt. Men Leno stod på rätt plats vid rätt tid, och när Gomez äntligen lyckades runda honom så klev Friedrich fram och rensade undan bollen. München borde ha gjort ett mål under inledningsfasen, men lyckades inte. I stället tog Leverkusen över mer och mer i andra halvlek och det var väl inte orättvist när Kießling fick stöta in 1-0 efter Neuers misstag och Derdiyoks lyftning. Neuer gjorde dock en bra match i övrigt och stod för en hel del fina parader. München lyckades inte sätta något markant tryck på Dutts lagbygge utan inbytte Bellarabi kunde i stället kontra in slutresultatet. Tungt för rekordmästarna, nytt hopp för Leverkusen.

Hannover 96 – FC Augsburg 2-2
Augsburg verkar ha prickat in formen i rättan tid. Laget ser ut att spela med ett helt annat mod och självförtroende, det är inte lika enkelt att identifiera Augsburg som en nyuppflyttad klubb längre. Gästerna gjorde också 0-1 och hade bud på ännu fler mål. Men Augsburg, som så många andra lag, brände och brände chanser. Hannover växte in i matchen och när Diouf gjorde 2-1 i andra halvlek kändes saken klart. Strax innan slutsignalen fick Augsburg en straff – och Callsen-Bracker hade kontroll över sina nerver. Trist för Augsburg att bottenkonkurrenterna gjorde det bra samtidigt, skönt för Hannover att Bremen förlorade.

SC Freiburg – Schalke 04 2-1
Huntelaar saknades på grund av skada, och hade han nog behövts på topp. Schalke inledde starkt men något mål blev det aldrig, i stället rundade Freis Hildebrand och sköt 1-0 för hemmalaget som tidigare i år spelade 0-0 mot självaste Bayern München. Schalke behövde verkligen de tre poängen efter nederlaget i just München förra helgen. Men Freiburg spelade bra och modigt och kunde dessutom utöka ledningen genom en straff i andra halvlek. Finländaren Pukki hoppade in och frälste Huub Stevens direkt – men till ingen nytta. Freiburg orkade hålla kvar i de livsviktiga tre poängen.

Borussia Dortmund – FSV Mainz 05 2-1
Det var många återseenden den här matchen – och Dortmund gick vinnande ur det hela. De första 60 minuterna dominerades totalt av Dortmund och endast den bristande effektiviteten framför mål höll liv i matchen. Kuba hade gjort 1-0 med ett mycket tjusigt skott i första halvlek, men drygt en kvart innan slutet klev givetvis ex-Dortmundern Zidan fram och stänkte in 1-1. Vid den här tidpunkten borde det ha stått 7-1, men Dortmund fick skylla sig själv. Det oavgjorda resultatet stod sig dock bara ett par minuter då Kagawa tryckte upp en boll i nättaket. Tack och adjö. Med tanke på toppkonkurrenternas förluster var det här en oerhört viktig seger. Mainz får kämpa vidare men behöver inte tänka på nedflyttning för tillfället.

FC Nürnberg – Borussia Mönchengladbach 1-0
Lucien Favres Gladbach hade ett gyllene läge att ta över andraplatsen då München hade förlorat under lördagen. Men Nürnbergs täta och disciplinerade försvarsspel satte stopp för de planerna. Gladbach hade mest boll, och försökte bygga upp anfall efter anfall. Men utan Herrmann saknas mycket av dynamiken och kreativiteten som vi har vant oss vid, dessutom hjälpte ytterbackarna till alldeles för lite. Nürnberg låg på kontring men blev modigare och modigare och strax innan slutet frälste inhopparen Bunjaku en hel stad och ett helt lag. Det var hans första mål sedan 13 mars 2010, och Essweins förarbetet var mycket fint.

TSG Hoffenheim – FC Köln 1-1
Det har verkligen gått troll i Hoffenheims spel. Och det har varit så länge nu. Även om laget ser lite piggare ut under Babbels ledning så är det ändå alldeles för viljesvagt och arrogant. Första halvlek var bra från hemmalaget och Compper nickade in 1-0, även i andra halvlek var Hoffenheim det bättre laget, men ju längre matchen led, desto sämre blev hemmalaget. För det måste poängteras att Solbakkens Köln är inte alls bra just nu och man ska vara mycket nöjda med den poäng som Podolski, vem annars, fixade genom en nick mot slutet.

/Wingren

För en gångs skull är jag allvarlig: det här blir bara ytterst kort. Jag drar på med en fylligare blogg i dag (söndag) eller i morgon. Först och främst så är Bundesliga precis så där jäkla sjuk som vanligt. På det där sättet som jag, och säkert ni, bara älskar. Det finns en oförutsägbarhet här som kan få vilken kallblodig rackare som helst att mjukna och bjuda på ett leende. Det är helt fantastiskt…

…Helt fantastiska är även Borussia Dortmund. 18 matcher utan förlust nu, åtta raka segrar. München gick under i Leverkusen (2-0) och bottenlaget Freiburg besegrade Schalke (2-1). Vansinne. På kvällen gick Dortmund och vann mot Mainz med 2-1, segern borde ha blivit betydligt större dock, men Klopps lag plockade ändå tre poäng. Nu ligger Bayern München sju poäng bakom Dortmund, Mönchengladbach spelar i morgon och ligger fem poäng bakom ledarna vid en vinst.

Men vad jag egentligen ville uppmärksamma med detta inlägg är något helt annat. Jag har tidigare fått utbrott på filmningar, maskningar, uppenbara domarmisstag, rika ägare och mycket annat. Men det här, det här hör fan inte hemma på en fotbollsplan. Inte på denna nivå. I Korpen får man kanske räkna med tilltag av detta slag, men inte på den här nivån.

Varsågod, jag ger er Hamburgs Paulo Guerrero:

Jag tänker inte ens kommentera det med mer än: har du verkligen på en fotbollsplan att göra?

/Wingren

Så var äntligen fredag. Äntligen Bundesliga. Det är så man tänker, men den här veckan stämmer det inte. Då det har varit landskampsuppehåll uteblir fredagsmatchen i Bundesliga. Men misströsta inte: i 2. Bundesliga kommer bollen att rulla. På tre arenor. Klockan sex tar Ingolstadt emot Union Berlin samtidigt som Duisburg välkomnar Greuther Fürth. Lite senare, närmare bestämt halv nio, utkämpar Bochum och Dresden ett krig om tre poäng i Ruhr. Det här kan alltså bli en hur trevlig fredagskväll som helst. Men vi får alltså vänta till i morgon innan fotbollens finrum slår upp portarna. Och till helgen lyser förhoppningsvis vårsolen och värmer upp alla fotbollsfans frusna hjärtan. Kan det bli bättre? Kan det bli vackrare?

Omgång 24 bjuder på några kära återseende dessutom. Nu tar vi en sak i taget dock. Först och främst känner jag mig tvungen att uppmärksamma Regionalliga-derbyt mellan Borussia Dortmund och Schalke 04. När dessa lag möts i Bundesliga brukar det vara fullt drag och är tveklöst ett av världens hetaste derbyn. I morgon är det dock Dortmund II som tar emot Schalke II på Stadion Rote Erde i Dortmund – precis intill Westfalenstadion där Dortmund senare tar emot FSV Mainz 05. Dortmunds amatörlag, reservlag, U 23-lag eller vad ni nu vill kalla dem för är vana vid att spela inför en relativt blygsam publik. Men i morgon räknar man med att omkring 9 000 supportrar kommer att vara på plats för att sjunga fram sitt lag. Det är läckert. Och för spelarna kommer det säkert att vara en fantastisk känsla.

En av killarna i Dortmund II har dock börjat vänja sig vid mäktigare inramning. Terrence Boyd har inte spelat en enda sekund i Bundesliga – men i onsdags debuterade han för USA:s landslag mot Italien.

Nåväl, nog om detta.

***

Återseenden alltså. På lördag åker Werder Bremen till Tysklands vackra huvudstad där Hertha Berlin väntar på Olympiastadion. Otto Rehhagel är som bekant Berlins nye tränare, och för er som inte har så gott minne kan jag påminna om att ”König Otto” en gång i tiden var en framgångsrik tränare i just Bremen. Kan ni gissa vem som spelade i klubben då? Givetvis Bremens nuvarande tränare Thomas Schaaf. Rehhagel hade en fantastisk period i Bremen och satt på klubbens tränarbänk från 1981 till 1995. Det är ett tag. Nu stöter Rehhagel, Schaaf och Bremen på varandra igen. Hertha Berlin och Otto hade mått väldigt bra av en vinst, men det kommer sannerligen inte bli enkelt. Werder Bremen är Berlins mardrömsmotståndare – hela 31 förluster har det blivit.
Rehhagel och Schaaf har faktiskt stött på varandra tidigare (som tränare alltså). 73-åringen basade över Kaiserslautern innan han till sist hamnade i Grekland. Säsongen 1999/2000 satt de gamla vännerna på vars en tränarbänk. Det första mötet vann Schaaf med 5-0, returmötet vann Rehhagel med 4-3. Blir det lika stora siffror på lördag?

***

Mohamed Zidan gör storsuccé i FSV Mainz, dit han gick i vintras. Borussia Dortmund var klubben han lämnade bakom sig och det är just i Dortmund som lördagens sena kvällsmatch äger rum. Zidan har gjort fyra mål på fyra matcher för Mainz – det är ett nytt rekord för en ”vinterövergång”. Dortmunds tränare Jürgen Klopp sa på presskonferensen att Zidan givetvis ska jubla om han gör ett mål, men la sedan till: fast han kommer inte att göra något mål. Innan matchen blåses igång kommer Zidan att få ett officiellt avsked från klubben.

Men det är inte bara Zidan som möter gamla vänner. Jürgen Klopp är en levande ikon i Dortmund, men det kan ni tro att han även är i Mainz där han först tillbringade sin spelarkarriär och sedan gjorde sig känd som tränare. När Mainz missade språnget till Bundesliga med minsta möjliga marginal säsongen 2007/2008 tog Klopp adjö. Ett väldigt tårfyllt sådant. Han plockade även med sig mittbackstalangen Neven Subotic i en uppmärksammad affär, och även han återfinns som bekant i Dortmund.

***

Bruno Labbadia är en ifrågasatt tränare, som alltid under våren. Nu verkar han dock ha fått fart på Stuttgart faktiskt. Eller, jag vet inte om fart är rätt ord här. Han har vid några tillfällen fått med sig några bättre resultat åtminstone. Men säkert sitter han garanterat inte, det kan jag inte tänka mig. Hur som helst åker Stuttgart till Hansestadt Hamburg där Finks HSV väntar. Bruno Labbadia fick sparken från just Hamburg den 26:e april 2010. Nu vill han säkert visa sig från sin bästa sida.

Även för Bayern Münchens tränare, Jupp Heynckes, blir det ett återseende med sin förra klubb Bayer Leverkusen. Lite oförtjänt och trist nog för Robin Dutt så önskar nog publiken att Heynckes satt på Bayers och inte Bayerns tränarbänk. I Hamburg är det garanterat tvärtom.

Kul. Nu kör vi!

Bundesliga omgång 24:

Lördag 15:30
Hertha Berlin – Werder Bremen
Jaja, ni vet, det blir ett kärt återseende. Tre ytterst viktiga poäng står på spel här. Werder Bremen vill inte tappa mer i striden om Europa-platserna (förlust mot Nürnberg senast) och givetvis vill Hertha Berlin stanna kvar i världens härligaste fotbollsliga. Huvudstadslaget har dock sju förluster i rad och vare sig försvaret eller anfallet vill leverera. Berlin och Rehhagel hade mått otroligt bra av en vinst, annars är man inte bara indragna i bottenstriden utan nästan favoriter till att åka ur. Bremen blir dock ingen lätt nöt att knäcka, även om kapten Fritz saknas.

Hamburger SV – VfB Stuttgart
Hamburg har tagit fler poäng borta än hemma den här säsongen, och Stuttgart är i slag efter den sköna 4-1-vinsten mot Freiburg. Det ska dock sägas att Stuttgart har varit svagt på bortaplan så den här matchen känns vidöppen. Om Hamburg och Fink är sin vana trogen kommer de dock att förlora, eftersom att laget gjorde en mycket bra insats sist mot Mönchengladbach.

FC Kaiserslautern – VfL Wolfsburg
Det här mötet känns så väldigt mycket intressantare än vad tabellen påstår. Nu möts nämligen två lag som är så vilse, som fumlar efter något att hålla tag i för att lindra fallet. Två tränare som inte verkar veta någonting och något alls. Magaths Wolfsburg har uppträtt direkt pinsamt två matcher i rad, och det verkar kvitta vad den gode Magath hittar på. Och vad hände med Mandzukic som plötsligt satt på läktaren mot Hoffenheim? I Kaiserslautern råder det också kaos, om vi nu ska använda oss av så starka ord. 13 matcher utan en enda vinst håller inte – ryker Kurtz vid en ny förlust? Som om det inte vore nog med den sportsliga kräftgången så har även Itay Shechter utsatts för anti-semitiska ramsor och slagord. En mörk stund för klubben just nu. Tre poäng hade varit balsam för själen – för båda lag.

Bayer Leverkusen – Bayern München
Rekordmästarna hittade sig själv senast mot Schalke, men det är fortfarande svårt att veta var Jupp Heynckes lag står. Det är dock precis lika svårt att veta hur det ligger till i Leverkusen. Efter nederlagen mot Dortmund och Barcelona har Robin Dutts gäng övertygat mot Augsburg och Köln. Men München är helt klart av en helt annan kaliber. Båda tränare får fundera lite extra kring hur laget ska formeras. I München har Ribéry, Badstuber, Müller och Lahm mer eller mindre ont. I Leverkusen lider Schürrle, Derdiyok och Corluka av skadeproblem. Rimligtvis bör dock samtliga Bayern-spelare förutom Ribéry kunna spela. Dutt kan vara glad över att Renato Augusto är tillbaka på riktigt. Tre viktiga poäng står på spel här, trendsättande poäng till och med.

Hannover 96 – FC Augsburg
Nio matcher utan förlust – sedan grusade Borussia Dortmund Hannovers fina svit. Men i ärlighetens namn får man förlora mot för tillfället övermänskliga Dortmund. Hannover har inte förlorat på hemmaplan än, och har definitivt inga planer på att inkassera sin första hemmaförlust mot Augsburg. Augsburg ska dock inte underskattas, laget ser ut att pricka in formen på samma fina sätt som under slutet av Hinrunde. Även om Berlin är ett vilset lag så säger 3-0 en hel del.

SC Freiburg – Schalke 04
Schalke blev avklätt och avhängt från titelstriden förra veckan när laget hade glömt hur man försvarar sig – då straffas man av München på Allianz. Nu väntar dock ett på papperet enklare motstånd och en vinst skulle innebära ett fortsatt komfortabelt tabelläge för Huub Stevens lag. Målsprutan Huntelaar lär dock med all säkerhet missa matchen efter onsdagens obehagliga smäll. Freiburg, som ligger ack så sist i Bundesliga, ska dock inte underskattas. Laget kämpar, sliter och spelar oftast ganska smart – åtminstone på hemmaplan. Skrällchans här, helt klart.

Lördag 18:30
Borussia Dortmund – FSV Mainz 05
Otroliga 17 ligamatcher i rad utan förlust, och dessutom sju raka segrar. Blir det en åttonde för Dortmund mot Mainz så har Klopps unga lag satt ett nytt klubbrekord. Men enkelt kommer det verkligen inte att bli. Dortmund saknar lagkapten Sebastian Kehl, som är avstängd. Mittfältskollegan Sven Bender ska dock kunna spela efter förra helgens spark i huvudet. Mainz är i gott slag, och det gäller inte minst Zidan. Mainz och Dortmund är de två lag som går in i flest närkamper per match – så räkna med en intensiv tillställning.

Söndag 15:30
FC Nürnberg – Borussia Mönchengladbach
Nürnberg har en tradition av lyckas bra på hemmaplan när Gladbach står för motståndet. Men årets upplaga av Gladbach påminner om fornstora dagar och är dessutom ett av ligans bästa bortalag. Nürnberg befinner sig äntligen på säker mark, men det är så jämt för tillfället att det där snabbt kan förändras. Bortalaget spelade 1-1 mot HSV senast och behöver förstås en vinst för att fortfarande hänga på Dortmund och Bayern i toppen (förutsatt att de båda inte tappar poäng på lördag).

Söndag 17:30
TSG Hoffenheim – FC Köln
Hemmalaget har tre matcher i rad utan förlust, och vann senast mot ett svagt Wolfsburg. Det ska dock sägas att Babbels nya lag endast har tagit ett poäng på de senaste sex hemmamatcherna. Köln sjunker kanske inte som en sten, men som en slarvigt gjord eka kanske. Podolski ryktas vara så gott som överens med Arsenal om ett kontrakt, Novakovic har fortsatt ont. Ståle Solbakken skulle verkligen behöva en vinst – i första hand för att få lite lugn och ro inom klubben, men även för att behålla sitt jobb.

/Wingren

Jag ska inte bli långdragen, det var trots allt ”bara” en träningslandskamp mot Frankrike. Men det var Tysklands första för året, och även den sista innan EM-truppen tas ut och matcherna mot Schweiz samt Israel väntar innan sommarens stora höjdpunkt står för dörren.

Då kan man väl inte uppträda som killarna gjorde i går, eller? Först och främst måste jag förstås berömma Frankrike för deras insats. Det franska landslaget har sett så disharmoniskt och dåligt ut de två senaste mästerskapen. Men Blanc har nog fått lite ordning på det hela. Defensivt stod man kompakt och säkert under stora delar av matchen, givetvis fick man en del hjälp av Tyskland. Offensivt spelade Frankrike glad och energisk fotboll – precis som man kan förvänta sig av dessa världsstjärnor.

Tyskland då. Joachim Löw ställde upp så här:

Wiese
Boateng, Badstuber, Hummels, Aogo
Khedira, Kroos
Reus, Özil, Schürrle
Klose

Thomas Müller kom in för en skadad Schürrle strax innan första halvlek var slut och i halvtid fick Benedikt Höwedes chansen för Badstuber. Dock flyttade då Boateng in i mittlåset. Även Mario Gomez fick komma in och ersätta Miroslav Klose på topp. Vidare kom Lars Bender för Khedira och Cacau för Reus i mitten av andra halvlek.

Men matchen och insatsen då. Det finns egentligen inte så mycket att säga. Aogo höll definitivt inte måttet defensivt och Kroos kan aldrig ersätta Schweinsteiger – vare sig i landslaget eller i klubblaget. Det säger mer om Schweinsteigers egenskaper än om Kroos dock. Men den unge mittfältaren är på tok för osynlig, och för Löw hade det varit nyttigare att spela med en sån som Lars Bender intill Khedira när Schweinsteiger saknas.

I går fick helt enkelt backlinjen alldeles för lite hjälp. Det var väl endast Khedira som på allvar hjälpte till med det defensiva jobbet och det håller inte, något som lyckligtvis även Löw påpekade efter matchen. Boateng och Aogo ser inte bra ut, men i övrigt ska vi inte bli allt för rädda. Det saknades helt enkelt riktig motivation och vilja, även om Klose, Özil och Reus blixtrade till ibland. Badstuber ser fortfarande lite för grön ut i en backlinje, och även Hummels ser lite hämmad ut i landslaget. Dock tycker jag att Hummels klarade sig bäst av gårdagens försvarare.

Betänk dock att Lahm och Schweinsteiger, det märks dels i defensiven, dels i speluppbyggnaden. Joachim Löws största problem är ett hitta en fungerande backlinje inför EM, för jag är ganska övertygad om att hela laget kommer att arbeta hårdare och ge rikligt med understöd när det väl är dags för EM. Mitt tips är fortfarande att låta Lahm köra till höger i backlinjen, hitta en lämplig partner till Hummels (hade gärna sett Höwedes få chansen där) samt bestämma sig för en vänsterback att satsa på.

Att Özil, Müller, Schürrle, Kroos, Gomez, Reus och de andra i offensiven hade en lite jobbig dag på jobbet är sånt som händer. Det tycker jag inte vi behöver oroa oss för. Det är backlinjen som måste få förtroende och säkerhet. Det börjar dra ihop sig Löw.

För övrigt var det Cacau av alla som gjorde Tysklands tröstmål. Det var väl dock det enda han uträttade i princip. Men ändå, kul för killen.

Och till nästa gång, även om det är en träningslandskamp: låt oss få se lite mer vilja och inställning tack.

***

Hamburgs målvakt, Jaroslav Drobny, ryktas vara på väg till Bayern München där han i så fall ersätter Hans-Jörg Butt som nummer två bakom Manuel Neuer. René Adler uppges som bekant vara mer eller mindre klar för HSV till sommaren. Tydligen trivs Drobny bättre på Bayerns bänk än på Hamburgs.

Vi stannar i München: Olivier Giroud, killen som gjorde 0-1 i går, ryktas vara på väg till FC Bayern för att ge Mario Gomez en kamp om anfallsplatsen. Intressant kille.

***

Mohamed Zidan, Mainz ståtliga och effektiva nyförvärv, får antagligen räkna med saftiga böter efter att ha sjungit ”Scheiß Kaiserslautern”. Förbundet utreder.

***

Bayer Leverkusen hade nog hoppats på en bättre vecka. På lördag väntar rekordmästarna från München, och precis som alla andra klubbar så är man inte särskilt förtjusta över landskampsuppehåll mitt i veckan. Schürrle, Derdiyok och Corluka skadade sig allihop. Surt.

/Wingren

Jag tittar ut genom fönstret blir jag glad. Min resa har tagit mig från de snötäckta delarna av norra Sverige till det något bättre klimatet runt Gävle. Snön blir mindre och mindre påtaglig, och när jag väl når min destination i västra Sverige hoppas jag få andas in lite vårluft.

Så där fint vill man ju tycka att det är när man åker tåg. Det är det inte. Det är ärligt talat ett jävla liv på morgontåget från Sundsvall. En stor konferensgrupp, troligtvis härstammande från Norge, har intagit kupén och lever ut alla de synder som folk gör på konferens. Vuxendagis med alkohol. Som om det inte vore nog är internetuppkoppling högst otillförlitlig. Jag älskar att åka tåg.

På grund av mina stora kärlek till tågresor så blir det här en kortblogg i dag. Vi har mycket att se fram emot i Bundesliga. König Otto, mästartränaren, har återvänt till Tyskland. På lördag sitter Rehhagel på Hertha Berlins tränarbänk i Augsburg. Det är en trevlig comeback. Nu är jag inte helt säker på hur fördelningen i Berlin fungerar, men det kan också bli en riktig fullträff om man helt enkelt låter König Otto ta hand om media och vara ansiktet utåt, och så kan väl en kille som René Tretschok sköta det taktiska. Det tror jag vore det bästa för Berlin, ty Rehhagel kan skydda laget från media på ett fenomenalt vis.

Hannover vann ganska komfortabelt med 0-1 borta mot Club Brügge och är vidare i Europa League. En stor och stark bedrift av Europa-orutinerade Hannover. Visserligen fick Zieler göra ett par riktigt bra räddningar i matchen, men även Hannover kunde ha gjort fler mål. Slomkas nye anfallare, Mame Biram Diouf, gjorde målet för tyskarna.

Schalke 04 gjorde det onödigt spännande i går mot Viktoria Plzen. Den första kvarten, lite drygt, dominerades av killarna från Gelsenkirchen. Sedan släppte man dock in Plzen i matchen, och gjorde det lite för lätt för tjeckerna när de vill utnyttja sina snabba omställningar. Det såg dock länge ut som om att 1-0 skulle stå sig, i mitten av andra halvlek fick dessutom en Plzen-spelare rött kort. Tre minuter från slutet kvitterade dock gästerna. Tungt för Schalke.
Men Huub Stevens sa nog något sanningens ord, spelarna tog sig i kragen och spelade sedan föredömligt i förlängningen. Huntelaar höll sig framme två gånger till, holländarens tredje mål för kvällen var en riktig läckerbit.

Schalke och Hannover vidare i Europa League. På söndag väntar Bayern München respektive Borussia Dortmund. Smaskigt.

I Bayern München råder det totala kaoset, som vanligt efter några mindre bra insatser. Spelarna och klubbledningen talar ganska fritt med media, och framför allt lyckas man inte förhindra stormen som viner i tysk media. Det är krisrubriker hit, krisrubriker dit. Givetvis är inte läget så illa – ännu. En vinst mot Schalke på söndag skulle förändra mycket, å andra sidan kan man fråga sig vad en förlust skulle innebära. I grund och botten handlar det för Bayerns spelare att visa en bättre inställning på plan, haka av sig den där överlägsna ego-ryggsäcken och tänka ett steg längre när man bygger upp anfallsspelet.

Just nu är det i stället en tvekamp mellan Borussia och Borussia. Dortmund ligger etta i Bundesliga, Mönchengladbach ligger imponerande nog tvåa. Jürgen Klopps svart-gula lag har chansen behålla serieledningen, men då måste Hannover bemästras. Och det blir definitivt inte lätt. Lucien Favres killar spelar redan i kväll mot Hamburg, på hemmaplan där man är så starka. En vinst skulle innebära en delad serieledning mellan ”Borussiorna”, åtminstone fram till och med söndag.

Det här ska bli fantastiskt kul.

Fredag 20:30
Borussia Mönchengladbach – Hamburger SV
Favres gäng är fortfarande obesegrat på hemmaplan och HSV borde vara en smakrik liten måltid för detta hungriga lag. Men kanske har Fink någon medicin, någon idé om hur Gladbach ska stoppas. Hamburg förlorade nämligen, i en ganska slarvigt spelad match, mot rivalen Werder Bremen – det borde ha fått laget att åter vakna upp. Men om det räcker mot ett Gladbach som vid en vinst ligger på samma poäng som Dortmund? Nja. För hemmalaget saknas Patrick Herrmann, den härlige yttern, efter nyckelbensbrottet.

Lördag 15:30
VfB Stuttgart – SC Freiburg
Freiburg var senast väldigt starkt, när man kämpade heroiskt mot Bayern München och 0-0-matchen måste definitivt ha känts som en vinst. Stuttgart hade det däremot tufft mot Hannover och släppte in tre av fyra mål på hörna. Det sägs att Bruno Labbadia har drillat sina killar på defensiva fasta situationer. Freiburg ligger fortfarande sist i Bundesliga, och har dessutom bara plockat fem poäng på bortaplan.

FSV Mainz 05 – FC Kaiserslautern
Bortalaget har inte vunnit på tolv matcher, och har tre förluster i rad. Trots att man hämtade in nya anfallare under vintern så har det ändå bara blivit tre mål i Rückrunde – samtliga gjorda av försvarare. Mainz däremot har tre raka kryss och borde ha vunnit senast men på grund av Noveskis sjätte självmål blev det 1-1 mot Hoffenheim. Nyförvärvet Zidan har dock hittat hem och har gjort tre mål på tre matcher.

VfL Wolfsburg – TSG Hoffenheim
Wolfsburg måste uppträda annorlunda än senast mot Schalke, då laget mer eller mindre skämde ut sig. Det står fortfarande ett Europa-tåg på perrongen, och kanske är det nödvändigt att sätta fart på det genom en vinst mot Hoffenheim. Babbel skulle får Hopps lag att spela bättre, så har inte skett ännu även om tiden har varit knapp. Srdjan Lakic återvänder till Magaths Wolfsburg, och det vore väl inte alls osannolikt om han sänker hemmalaget?

FC Köln – Bayer Leverkusen
Hur ska det gå för Ståle Solbakken om hans Köln förlorar detta derby? Visste han vad som väntade i Köln och Bundesliga? Nu har laget i varje fall förlorat fem av de senaste sex matcherna – inte godkänt. Lukas Podolski har börjat träna igen, men det är ännu oklart om han kommer att kunna medverka mot Leverkusen. Gästerna förlorade förra mötet med 4-1, och lär vara ordentligt revanschsuget, särskilt efter 4-1-vinsten mot Augsburg förra helgen. Fansen är dock inte riktigt glada, ”Utan tränare vore vi på andraplats”, det börjar bli ordentligt irriterat på ”Kölns parkeringsplats”. Dessa möten brukar dock ha sina egna regler och det enda vi vet med säkerhet är att båda lag verkligen behöver tre poäng.

FC Augsburg – Hertha Berlin
Rutinerade mästaren återvänder till Bundesliga – König Otto. Och det blir kniven mot strupen direkt i en direkt bottenduell mot FC Augsburg. Laget från södra Tyskland förlorade med 4-1 mot Leverkusen förra helgen, men lär vara mer inspirerat mot en direkt konkurrent. Berlin har fem raka förluster och Rehhagel hade nog mått bra av en vinst.

Lördag 18:30
Werder Bremen – FC Nürnberg
Thomas Schaafs lag gjorde det riktigt bra i derbyt mot HSV och såg väldigt säkert ut. Dessutom verkar Marin har hittat formen igen. I Bremen njuter man förstås av att ligga på en Europa-plats, samt att målkungen Pizarro är tillbaka efter sin avstängning. Nürnberg lyckades kämpa till sig en 2-1-vinst mot ett värdelöst Köln. Det kommer förstås att krävas mer än så mot Bremen, men inställningen har varit den rätta på senare tid.

Söndag 15:30
Bayern München – Schalke 04
Oj vad bra Jupp Heynckes och Bayern München skulle må av en vinst. Och chanserna är egentligen ganska goda. Bayern är alltid starka på hemmaplan och nu väntar Schalke – det enda topplaget som har vikt ner sig betänkligt mot konkurrenterna i toppen. Schalkes försvar är knappast klanderfritt, det vet alla som har sett deras senaste matcher. Nu handlar det bara för München att faktiskt kunna utnyttja Schalkes svaghet, då krävs en annan rörlighet och ett bättre samspel offensivt. För annars gör Schalke det som de är allra bäst på – ställer om på kanten, hittar Huntelaar i boxen och plötsligt är det mål. Vilken match det här kommer att bli.

Söndag 17:30
Borussia Dortmund – Hannover 96
Borussia Dortmund har inte förlorat på 16 matcher och har dessutom sex raka vinster. Men nu ställs de regerande mästarna på prov. Hannover har spelat upp sig betänkligt och ser nu lika stabilt ut som under förra säsongen. Diouf har gett Slomka ytterligare ett bra alternativ offensivt. För Dortmunds del saknas insjuknade Leitner, medan Kagawa förväntas kunna göra en överraskande comeback. Och det behövs nog, laget måste spela bättre än senast mot Berlin.
Hannover vann förra mötet med 2-1, och det var efter just den matchen som Dortmund vägrade att förlora någon mer. Sluts cirkeln?

/Wingren