63 dagar har fått sedan Bayern München vann med 2-1 i Champions League-finalen mot Borussia Dortmund. En vecka tidigare hade den sista Bundesliga-matchen spelats, en vecka senare spelades finalen av DFB-Pokal. Bayern München vann trippeln. En historiskt bra säsong.

Första veckan efter säsongens slut känns det ganska skönt. Man får chansen att andas ut och intressera sig för andra intressen. Det känns välbehövligt. Men dra mig baklänges – fotbollslusten återvänder vansinnigt fort. Jag törstar efter fotboll, tysk fotboll. Spelarna är på semester och medierna försöker blåsa upp ett bråk mellan tysk fotbolls stora giganter, de funderar på vad som händer med Tim Wiese och ett oändligt antal rykten fabriceras, packas om och säljs igen. Långtråkigt.

En varm sommardag. Strålande sol och blå himmel. Det borde vara enkelt att tänka på något annat. Men så fungerar inte fotbollsmänniskan. Nej. Vädret, solskenet och det gröna gräset får en att tänka på en sak: ah, så härligt det hade varit med fotboll.

En regnig sommardag. Grått, blåsigt och tråkigt. Det borde vara enkelt att tänka på något annat. Kanske se en film på bio eller sitta och spela kort på den där utealtanen med tak av plast, som låter så härligt när regnet faller ner. Men så fungerar inte fotbollsmänniskan. Nej. Då börjar jag undra varför jag inte sitter och tuggar på några chilinötter, öppnar en kall öl och myser framför tv-soffan – där det givetvis är fotboll som visas.

Just därför är det så härligt en dag som denna – säsongens första officiella match står för dörren. Visst, Supercupen är knappast den hetaste titeln. Det är egentligen som en riktigt, riktigt bra träningsmatch. Det viktigaste är att spela bra och vinna om en vecka när tyska cupen drar igång, ännu viktigare är det om två veckor när det äntligen är dags för Bundesliga. Men det gör inte så mycket. Vetskapen att säsongen faktiskt inleds på riktigt i dag gör mig lycklig.

Mitt fotbollshjärta får en elchock och börjar plötsligt slå igen. Nu rusar det en härlig cocktail av glädje, spänning och nyfikenhet i kroppen. Nu är säsongen här. Nu jävlar är det dags.

***

Klockan 20:30 spelas Supercupen mellan Borussia Dortmund och Bayern München. Ett fullsatt Westfalenstadion väntar ivrigt på säsongens första, riktigt kraftmätning.

Även om titeln inte har något större värde i Tyskland så blir ändå kvällens match speciell. Det är trots allt de två giganterna som ställs mot varandra, Klopps nya BVB utan Götze mot Pep Guardiolas nya Bayern München. Trippel-segrarna mot ligatvåan och CL-tvåan.

Förra säsongen vann Bayern München med 2-1 hemma på Allianz Arena – hur resten av säsongen gick vet vi. Nu är det Dortmunds tur att spela Supercupen på hemmaplan, som utmanare. Klart de vill tvåla dit världens bästa klubblag, hur skulle man kunna inleda en säsong bättre?

Pep och FC Bayern är förstås lika sugna. De vill visa för hela världen att de inte är mätta och att de fortfarande är ohyggligt bra. Pep vill vinna sin första titel i Tyskland, få ett övertag på Dortmund.

Därför blir matchen intressant trots att titeln i sig inte spelar någon större roll.

Borussia Dortmund får klara sig utan nyförvärvet Henrich Mchitarjan och högerbacken Lukasz Piszczek. Dessutom är Pierre-Emerick Aubameyang och Jakub Blaszczykowski tveksamma till spel.

Bayern München lämnar Manuel Neuer, Franck Ribéry, Mario Götze och Holger Badstuber hemma. Däremot är Bastian Schweinsteiger åter redo för spel.

Matchen går att se på Eurosport 2, Eurosport player eller här på sportbladet.se.

Säsongens första knall. Borussia Dortmund mot Bayern München. Nu kör vi!

Läs del ett här
Läs del två här

En sista titt på hur lagen skötte sig den gångna säsongen – idag kikar vi på topplagen.

6. Eintracht Frankfurt
Betyg: 2
Kommentar: Eintracht Frankfurt spelade en bra höstsäsong för två år sedan, under våren tappade laget allt. Förra säsongen spenderades således i 2. Bundesliga tillsammans med nye tränaren Armin Veh. När Frankfurt mötte lag som VfL Bochum och 1860 München la Veh märke till några intressanta spelare. Frankfurt fixade en Bundesliga-plats och Veh tog med sig spelare som Stefan Aigner och Takashi Inui från tidigare nämnda klubbar – det var en jäkla tur det.

Att som nykomling i Bundesliga virvelvinda sönder flertalet försvar är starkt, att som nykomling i Bundesliga fixa en Europa League-plats är otroligt. Eintracht Frankfurt spelade en näst intill perfekt säsong, men om konkurrensen bakom hade varit lite giftigare hade Frankfurt troligtvis fått nöja sig med en mittenplacering.

Armin Veh fick laget att spela en underhållande och offensiv fotboll, han kittlade fram världsklassprestationer från Alexander Meier och han fick en handfull ynglingar att utvecklas till nyckelspelare: Kevin Trapp, Sebastian Jung, Sebastian Rode och många fler imponerade.

5. SC Freiburg
Betyg: 1,5
Kommentar: Christian Streich är en härlig typ och en fantastisk tränare. Han har gjort så mycket av så lite. Hans SC Freiburg, med ligans näst minsta lönebudget, spelade den näst bästa säsongen i klubbhistorien. Den sista matchen för säsongen spelades mot Schalke 04, Freiburg förlorade förvisso med 1-2 men bara det faktum att de hade kunnat stjäla Champions League-platsen från Schalke är galet. Nu slutade Freiburg i stället femma och får spela i Europa League till hösten. En helt makalös säsong.

Streich har byggt ett riktigt lag, en trupp som trivs. Därför var de också beredda att hela tiden hjälpa varandra på fotbollsplanen och springa mer än vad de trodde – oavsett om de spelade i försvaret eller i anfallet. Det är svårt att inte likna framgångskonceptet med Klopps Dortmund.

En annan stor, och imponerande, faktor till Freiburgs enorma framgång var lagets jämnhet. Blott ett fåtal matcher gick åt skogen, överlag var Freiburg otroligt konstanta under hela säsongen. Max Kruse fick sitt genombrott och stod för elva mål och fick senare chansen i Löws landslag. Försvaret såg mycket bra ut och förutom Kruse delade Freiburg-spelarna på målskyttet. En ljuvligt drömsk säsong.

4. Schalke 04
Betyg: 3
Kommentar: En säsong med en hel del toppar, men också en mänga djupa avgrunder. När allt kommer omkring måste jag ändå konstatera att Schalke har gjort en bra säsong, de fixade trots allt sitt mål i Bundesliga och de tog sig vidare som gruppetta i Champions League. Klaas-Jan Huntelaar var skadad och allmänt formsvag nästan hela säsongen, det vår vi inte glömma. Hur hade det gått för Dortmund utan Lewandowski, exempelvis?

Det började helt fantastiskt under dåvarande tränaren Huub Stevens. Schalke gjorde sina bästa säsongsstart på 41 år och skuggade Bayern München i tabellen. De besegrade Arsenal på bortaplan i Champions League och vann gruppen och de vann minsann derbyt mot Dortmund i Dortmund. Det kunde knappast sett bättre ut.

Men så rasade allt. Schalke tog bara två poäng i de sex sista höstmatcherna. De halkade neråt i tabellen och Horst Heldt valde att avskeda kult-Stevens. Jens Keller lyfte upp från U 17-laget och fick en tung start med en cupförlust mot FSV Mainz. Ojoj.

Jens Keller och hans Schalke inledde dock Rückrunde med ett fyrverkeri – Hannover besegrades med 5-4. Men efter den matchen uteblev segrarna igen och Schalke förnedrades också av FC Bayern. Skulle Keller få sitta kvar? Åsikterna var många. Schalke åkte också lite onödigt ut ur Champions League när de förlorade hemma mot Galatasaray i turneringens åttondelsfinal.

Jens Keller satsade än mer på att få ihop truppen, och han måste ha lyckats med något. Spelet blev bättre och bättre, poängen började trilla in igen. Julian Draxler blommade ut på allvar när han fick chansen att fylla den centrala luckan efter Lewis Holtby som lämnat för Tottenham.

Och jo, efter 34 omgångar ligger Schalke 04 just fyra. En kvalplats till Champions League är säkrad efter en turbulent säsong.

3. Bayer Leverkusen
Betyg: 2,5
Kommentar: Ingen Michael Ballack som stal rubrikerna, ingen Robin Dutt som sades vara illa omtyckt av vissa spelare. I stället en fräsch duo bestående av Sami Hyypiä och Sascha Lewandowski, med sig hade tränarduon en spännande spelartrupp. Stefan Kießling vann skytteligan och gav alltid allt, Lars Bender städade på mitten tillsammans med sina kompisar och Real Madrid-lånet Carvajal slog igenom och gjorde försvaret till ett strålande sådant. Bayer Leverkusen gjorde en mycket bra säsong, en fokuserad säsong, och de tappade aldrig greppet. Champions League-platsen kändes aldrig hotad. Anledningen till att betyget dras ned ett snäpp baseras på lagets oförmåga att ta sig förbi Borussia Dortmund när chanserna gavs.

Leverkusens version av 4-3-3 gör laget farligt. Backlinjen får hjälp av tre centrala krigare samtidigt som ett par yttrar springer fram och tillbaka på kanterna. Ett svårforcerat lag. Bayern München fick smaka på just det när Leverkusen, med en nypa tur förvisso, tog tre poäng mot FC Bayern under hösten. Säsongens största besvikelse var snarare insatsen i Europa League, uttåget mot Benfica kändes onödigt.

En stabil säsong med flertalet höjdpunkter och få blamage – Bayer Leverkusen gjorde det finfint.

2. Borussia Dortmund
Betyg: 2
Kommentar: Jürgen Klopp och hans Borussia Dortmund gick in som regerande tyska liga- och cupmästare. De bar ett ok på sina axlar efter ett par misslyckade insatser i Europa. De avslutade säsong som vicemästare i Bundesliga och Champions League. I DFB-Pokal tog det stop i kvarten mot Bayern München. En utmärkt säsong för BVB – helt klart. Men jag kan inte dela ut ett bättre betyg på grund av ett gäng dåliga ligamatcher där laget inte var tillräckligt fokuserat.

Under sommaren valde Dortmund att agera relativt sparsamt på transfermarknaden. Affischnamnet Marco Reus hämtades in, men annars rörde det sig mest om talanger och utfyllnadsspelare som Julian Schieber och Leonardo Bittencourt. Dortmund kunde inte längre spela den favoriserade typen av kontringsfotboll då de helt plötsligt var favoriter i samtliga matcher och laget tappade ganska många och onödiga poäng. I Champions League gick det bättre och mot slutet av hösten stod klubben som segrare av dödens grupp.

Bredden i truppen var ett problem under hela säsongen, spelarna från startelvan kunde inte ersättas på ett adekvat sätt. Det kostade ytterligare några poäng under våren, men spelet var trots allt stabilare och bättre. Dortmund kunde ganska komfortabelt säkra den där viktiga andraplatsen och hur sagolikt laget spelade i CL minns vi alla.

Det här var säsongen då anfallet var betydligt mycket bättre än försvaret, det här var säsongen då Roman Weidenfeller fick sitt erkännande som en målvakt av världsklass. Det här var säsongen då Dortmund på allvar presenterade sig i Europa. Sammantaget en mycket bra säsong som dock innehöll några för många poängtapp.

1. Bayern München
Betyg: 1
Kommentar: Det känns onödigt att motivera varför FC Bayern tilldelas högsta betyg. De vann Bundesliga i överlägsen stil, de segrade komfortabelt i DFB-Pokal och de fick äntligen plocka hem den där Champions League-titeln. Inte en enda svacka under säsongen (bortsett från några matcher här och var) och en ovanlig harmoni i klubben. Spelarna gjorde alltid sitt jobb, Jupp Heynckes hade filat fram en vinnartaktik. Det gick lika bra med Robben på plan som med Kroos. Mario Gomez blev överflödig och Daniel van Buyten var en mittback av världsklass. Bastian Schweinsteiger var tillbaka och Javi Martinez blommade ut efter några veckors väntan och gjorde FC Bayern till Europas mest svårslagna lag. Franck Ribéry dansade som vanligt av lycka på vänsterkanten.

Superbt, FC Bayern. En fullständigt lysande säsong.

/Wingren

2010 vann Inter, Bayern München stod som förlorare. Och sen den ultimata mardrömmen 2012 – Chelsea lyckades vinna på Allianz Arena. Bastian Schweinsteiger och Philipp Lahm bespottades som eviga förlorare. Glöm det.

2013 står FC Bayern München som värdiga Champions League-vinnare. Kungar av Europa, bäst i världen. Philipp Lahm och Bastian Schweinsteiger håvade in den där internationella titeln. Arjen Robben revanscherade sig ordentligt. Holländaren lyckades på något sätt spela bort FC Bayern från fjolårets tre titlar. Den här säsongen avgjorde han kvartsfinalen i tyska cupen mot Borussia Dortmund och han rullade in gårdagens avgörande mål. Enorm glädje. Lättnad.

Jupp Heynckes Bayern München har spelat en historiskt bra säsong, den fick sin ultimata kröning i går. På lördag kan en förbluffande säsong dessutom avslutas med klubbens första trippel. Du har något att se fram emot, Pep.

Finalen på Wembley blev precis så härlig som det var tänkt. Inramningen var magisk, stämningen på topp. De tyska supportrarna vrålade fram sina lag. Borussia Dortmund öppnade i ett furiöst tempo och höll kniven mot Bayern-strupen i 25 minuter. FC Bayern-spelarna attackerades tidigt, anfall efter anfall rullades igång. Manuel Neuer storspelade i målet och höll kvar ett märkbart chockat Bayern München i matchen.

Robert Lewandowski, Jakub Blaszczykowski, Sven Bender, Ilkay Gündogan och Marco Reus försökte, men Manuel Neuer var omutbar. I går spelade landslagsmålvakten som vi egentligen förväntar oss, han har haft en relativt tuff tid i Bayern München. I går var han en avgörande faktor.

Roman Weidenfeller, turneringens bäste målvakt i mina ögon, ville inte vara sämre och bjöd på högoktaniga räddningar när Bayern München hittade in i matchen. Räddningen på Mandzukics nick, utrusningarna mot Robben och flera andra godbitar. Efter matchen öppnade helt plötsligt Joachim Löw dörren till landslaget, åtminstone funderar han på att öppna den. Ett sent, men rättfärdigat, erkännande.

Första halvleken var målvakternas match. Manuel Neuer och Roman Weidenfeller lät sig inte överlistas. De första 45 minuterna var verkligen tysk fotboll. Hög intensitet och aggressivitet, ett öppet spel med många målchanser. Njutbart. Vackert. Tyskt.

Den första halvleken tillhörde Borussia Dortmund, men den slutade 0-0.

Finalens andra halvlek tillhörde Bayern München, på ett mer dominant sätt dessutom. Det skulle också betala av sig. FC Bayern tog över allt mer och när Arjen Robben tog sig runt på kanten i 60:e minuten blev det riktigt farligt. Holländaren hittade in till en fristående Mario Mandzukic som bara behövde stöta in bollen. 1-0 till FC Bayern och de hade tagit över matchen.

Baklängesmålet fick Borussia Dortmund att vakna och åter mobilisera styrkorna. Bara sju minuter efter målet sätter Dante ett knä i bröstet på Marco Reus – domaren pekade på straffpunkten. Försvarsjätten borde egentligen fått sitt andra gula kort, men som Jürgen Klopp sa efter matchen ”så är jag inte så säker på att vi hade vunnit även om vi hade spelat elva mot tio”.
Ilkay Gündogan klev fram och satte straffen, Manuel Neuer gick åt fel håll. 1-1. Skulle nu Bayern München tappa övertaget, börja fundera för mycket? Inte alls.

De fortsatte att mala på, Dortmund-spelarna såg för första gången den här säsongen riktigt trötta ut. De orkade inte sätta emot. Men finalen såg ut att gå till förlängning, Weidenfeller ville inte släppa något förbi sig och när han väl gjorde det så fanns det lagkamrater som kom till undsättning.

Bayern München förfogar över många spelare med grym individuell klass. Det skulle hela Europa få se efter ungefär 88 minuter och 30 sekunder. Franck Ribéry gled igenom det gul-svarta försvaret, släppte bollen till Arjen Robben som dansade förbi flygande Dortmund-spelare och petade bollen i mål. 2-1 till Bayern München.

Borussia Dortmund hade bara tilläggstiden på sig att svara, de hann inte. De sjönk ihop, grät och föll i kollektiv depression.

Bayern München hade äntligen fixat det. De vann Champions League till sist. Det var en jämn och tuff match, en härlig kamp, men FC Bayern var det starkare laget. Äntligen fick spelarna känna på hur det är att vara på den vinnande sidan i ett sånt här sammanhang.

”Jag har alltid sagt att om man vill bli en gyllene generation så måste man vinna en internationell titel. I dag fixade vi äntligen det”, säger en överlycklig Philipp Lahm.

Borussia Dortmund känner mest besvikelse just nu. Att förlora en final på ett så snöpligt sätt svider, Mario Götze lämnar för FC Bayern och det gör antagligen Robert Lewandowski också. Tungt. Men stoltheten kommer snart att infinna sig. Ingen trodde att de skulle ta sig så här långt, det är som en saga, och de bjöd verkligen upp till kamp i finalen. De stod för en fantastisk insats.

Bayern München är i extas. Överlägsna Bundesliga-vinnare och nu har de äntligen fått ta hem den där pokalen som de har varit så nära att göra förr, de föll inte på mållinjen. De har spelat en övermäktig fotboll och hann dessutom med att krossa Barcelona på vägen till Champions League-titeln. De festade som värdiga vinnare, de fick äntligen kyssa den där pokalen. Jupp Heynckes guidade klubben till en efterlängtad titel.

Många spelare stack ut igår, men den största anledningen till FC Bayern Münchens stora framgång är att de har spelat som ett lag hela säsongen.

Hjärtliga gratulationer till dig Jupp Heynckes, och till hela FC Bayern. Det här har ni förtjänat. Bayern München – Europamästare 2013. Stort.

/Wingren

Så är dagen äntligen här. Dagen med den tyska Champions League-finalen. Dagen då Wembley ska färgas gul-svart och rött. Dagen då Europas bästa klubblag ska krönas. Dagen då årets, kanske till och med årtiondets, största fotbollsfest äger rum. Som jag har längtat.

När jag vaknade i morse kände jag mig som ett litet barn på julafton. Det var något magiskt i luften, en stor glädje inombords. Jag behövde nästan fnissa lite för att få ut alla euforiska känslor. Det gjorde jag inte. Jag stängde inne känslorna i stället, jag fungerar för dåligt på morgonen för sådana känsloyttringar. Kanske är det därför som jag inte får någonting gjort nu? Kanske är det därför som jag inte kan tänka på något annat än klockan kvart i nio?

Mig spelar det ingen roll. Jag bara njuter av den här dagen. Jag hoppas att ni också kan göra det.

”Det finns inget som talar emot att vi skulle vinna här”, säger lagkapten Philipp Lahm.

”Om vi vinner så är vi inte världens bästa lag – vi har i så fall besegrat världens bästa lag”, säger Jürgen Klopp.

Två citat som egentligen säger precis allt som finns att säga. FC Bayern München har varit i tre Champions League-finaler på fyra år, men de har inte fått lyfta den där pokalen. De har spelat en fantastiskt bra fotboll den här säsongen och ska vinna den här förbannade finalen. Det är dags nu, precis allt talar för att det är FC Bayerns tur. De har allt att förlora.

Borussia Dortmund är här som underdogs, med en skadad och hånad Mario Götze. De har för all del gjort det riktigt bra i Champions League, men de har inte orkat hålla jämna steg med FC Bayern i samtliga tre turneringar. Spelarna är yngre och inte särskilt rutinerade. Det här blir första finalen för Jürgen Klopp och hans spelartrupp. De har inget att förlora.

FC Bayern vinner matchen på papperet. Just därför så vinner Borussia Dortmund i kväll eller?

Äh, det är alltid svårt förutse hur en fotbollsmatch ska sluta. Det är ett nytt manus varje gång. Men vi kan konstatera att Bayern München är favoriter till titeln – och det med all rätta. Vi ska dock komma ihåg att Jürgen Klopps Borussia Dortmund har överraskat förr.

På planen så ser jag mittfältskampen som en nyckel. Javi Martinez och Bastian Schweinsteiger stöter på Sven Bender och Ilkay Gündogan. Den mittfältsduo som lyckas bäst får antagligen dansa humba i London-natten.

En annan intressant kamp är förstås den mellan Jürgen Klopp och Jupp Heynckes. Två tyska tränare. En ung och energisk, en gammal och klok. De har båda två lyckats bygga något alldeles speciellt i respektive klubb.

Jupp Heynckes fick stjärnorna i München att inse vikten av att spela som ett lag.

Jürgen Klopp fick pojkspolingarna i Dortmund att spela som ett stjärnlag.

Två olika typer av tränare, med olika erfarenhet. Jupp Heynckes har redan vunnit Champions League en gång, det var med Real Madrid 1998. Jürgen Klopp har två Bundesliga-titlar och en vinst i DFB-Pokal på meritlistan. Silverräven Jupp Heynckes brukar vanligtvis ha en räv eller två bakom örat, men han har inte haft det lätt mot just Jürgen Klopp. Med andra ord blir det där en viktig duell, vem av tränarna lyckas med det bästa genidraget?

När Bayern München vann mot Borussia Dortmund i tyska cupen så gjorde de det med stil. Dortmund fick aldrig riktigt komma in i matchen, FC Bayern segrade ganska bekvämt. Det kommer Bayern-spelarna att tänka på, det är goda minnen.

Dortmund-spelarna kommer förstås tänka på att de inte har förlorat mot Bayern München på sex raka ligamatcher. Dessutom vann de DFB-Pokal-finalen med 5-2 för ett år sedan. Det är goda minnen, det också.

En vanlig klyscha, men just i kväll tycker jag att den passar bättre än någonsin: det första målet är väldigt viktigt i kväll. 1-0 till BVB betyder att de har kommit in i matchen, nervositeten släpper och de kan ligga på kontring som de älskar. 1-0 till BVB kommer antagligen att skada FC Bayern-psyket ganska ordentligt. 1-0 till FC Bayern betyder att de har kontroll över matchen och kan bli än mer dominanta i bollinnehavet. 1-0 till FCB kommer antagligen att stressa Dortmund-spelarna ganska ordentligt och risken att någon gör ett misstag ökar.

Snart är det dags. Snart ska den heltyska Champions League-finalen spelas på Wembley. Blir det Sebastian Kehl eller Philipp Lahm som får lyfta pokalen?

Troliga startelvor:

Borussia Dortmund:
Weidenfeller
Piszczek, Subotic, Hummels, Schmelzer
Bender, Gündogan
Blaszczykowski, Reus, Grosskreutz
Lewandowski

Bayern München:
Neuer
Lahm, Boateng, Dante, Alaba
Martinez, Schweinsteiger
Robben, Müller, Ribéry
Mandzukic

/Wingren

FA firar 150 år. En del i firandet är Champions League-finalen på klassiska Wembley. Det var förstås ingen som hade räknat med att två tyska lag skulle spela den där matchen, matchen med stort M. Det är på sin plats att tacka öborna för att de har utvecklat sporten som vi älskar. Det är också på sin plats att fundera på hur de ska gå vidare?

Givetvis svider det för dem att Bayern München och Borussia Dortmund spelar finalen. Tyskarna. Tysk fotboll. På vårt Wembley. Sanningen är dock att allt fler britter sneglar med avundsjuka på tysk fotboll. Här lever många av de traditionella värdena kvar. Medlemsägda klubbar, ståplats, billigare biljetter, högljutt, lite sundare och en hel drös av egna produkter i lagen. Man kanske ska se finalen 2013 som ett tecken från fotbollsguden?

Tysk fotboll och Bundesliga tvivlade på sig själv – ordentligt – samtidigt som Premier League sprang ifrån. Det var mer än tio år sedan. Tysk fotboll stod vid en skiljeväg: skrota 50+1-regeln och söka ekonomiska muskler, eller fortsätta på den inslagna vägen?

Man fortsatte på den inslagna vägen, men gjorde en del förändringar. Bland annat blev elitklubbarna tvungna att satsa ordentligt på ungdomsfotbollen. Det har burit frukt, tonvis med frukt.

”Det är en fråga om filosofi och majoriteten vill att det förblir så. Ingen älskar sin klubb mer än dess medlemmar, och det håller supportrar med den känslan nära klubben. Vi tycker dessutom att det ger klubbarna och ligan en stabilitet eftersom ingen kan köpa en klubb över en natt”, säger ligaförbundets ordförande, Christian Seifert, om 50+1-regeln.

Nu står Tyskland i rampljuset. Det tog tid, det krävdes engagemang. Men det gick att lösa, det gick att komma närmare Premier League. Ekonomisikt kommer ligorna aldrig kunna konkurrera med varandra, men på ett sportsligt plan går det bra. Dessutom njuter de tyska supportrarna av att klubbarna tillhör dem, att de kan dricka öl på arenan, anordna tifon, stå upp, beblanda sig med motståndarna och att ligan bjuder på många högkvalitativa matcher och klass-spelare. Som om inte det vore gott nog så kryllar det av egna produkter i klubbarna, över huvud taget är andelen tyska spelare betydligt större än andelen engelska spelare i Premier League. Tränarna kommer fram på samma sätt, de vandrar genom ungdomslagen.

För mig är det en stor anledning till varför jag tycker den här finalen är så viktig. Det är inte bara för att det ska bli fantastiskt underhållande, det är inte bara för att vi med säkerhet får en tysk Champions League-vinnare för första gången sedan FC Bayern vann 2001. Finalen på Wembley bevisar att pengar inte är allt, det går att nå sportslig framgång utan att överge allt man tror på.. Jag tycker att det är vackert, det väcker ett hopp inom mig.

Jamen, tänker vissa av er, Bayern München är ju sjukt rika, inte så konstigt att de är i final!

Det är sant, Bayern München har under en lång tid jobbat upp ett enormt kapital. Men faktum är ändå att klubbens lönebudget är mindre än Chelseas, Arsenals och Manchester-klubbarnas.

Borussia Dortmunds lönebudget är än mer ”obetydlig” i sammanhanget. Aston Villa betalar ut mer löner än Borussia Dortmund (!). Det är värt att tänka på.

Jag älskar tysk fotboll, det är ingen hemlighet, men det är inte därför jag gör den här jämförelsen. Texten menar inte på något sätt att klanka ner på Premier League, snarare peka på att det finns andra vägar att gå. Och personligen tror jag att fotbollen hade mått mycket bättre av det – och dessutom varit förbaskat mycket roligare att följa.

***

Jag blir aldrig trött på att skriva det: heltysk Champions League-final. I morgon. På Wembley. Borussia Dortmund mot Bayern München. En stor fotbollsfest, antagligen en galet intensiv fotbollsmatch. Ovan har jag argumenterat för hur stolta tyskarna är över sin fotboll. De många tyska talangerna, de livliga supportrarna och den sportsliga framgången. Klubbarna.

Det är den utländska aspekten av finalen. Inom Tyskland är det helt andra värden som skapar en konflikt. I ena ringhörnan har vi den rika regionen Bayern med det rika fotbollslaget Bayern München. De som har haft det enkelt.

I andra ringhörnan finner vi fattiga Nordrhein-Westfalen, med arbetarlaget Borussia Dortmund. Det mindre glamorösa, som har haft det svårt.

I Bayern klättrar man på vackra berg, njuter av den fina utsikten. I Westfalen går man i stället under jord och sliter i gruvorna där mörkret råder (okej, inte nuförtiden, men kom igen, ge mig den här jämförelsen). Det är två motpoler som ställs mot varandra i morgon. Uppstickaren BVB mot jätten FC Bayern.

”München är den stad i Tyskland som rymmer de största ekonomiska musklerna. Dortmund har stora problem att ens komma i närheten av den ekonomiska framgången som München åtnjuter. Dortmund känner sig som en traditionell arbetarstad och den här imagen överförs på föreningen. FC Bayern ses som en rik klubb, med flertalet förmögna medlemmar”, förklarar sportsociologen Gunter Gebauer rivaliteten.

Det är inte så mycket att snacka om. Det är så. Bayern München och Borussia Dortmund lever i två olika land. I morgon möts de i Champions League-final. Båda lagen vill titulera sig som Europas bästa. Det kommer att bli en jäkla fest.

/Wingren

Okej. Tiden går fruktansvärt långsamt den här veckan. Det är faktiskt löjligt. En sekund känns som en timme. Nu börjar det dock närma sig, den heltyska Champions League-finalen på Wembley är bara två dagar bort. Stort.

Jag tänkte bjuda er på säsongens bästa Bundesliga-elva. Lite tråkigt är det dock att Bayern München har varit så fantastiskt bra, således domineras elvan av FC Bayern-spelare. Nästa vecka tänkte jag fortsätta säsongssummeringen här på bloggen och planerar därför att göra en Bundesliga-elva med spelare som representerar Bayern München eller Borussia Dortmund – jag vill helt enkelt uppmärksamma att det finns fler spelare som har stuckit ut den här säsongen. Vidare tänkte jag betygsätta lagens säsonger – låter det som en okej plan?

Men okej, åter till säsongens bästa elva. Jag väljer att formera laget enligt 4-2-3-1 då det systemet representerar Bundesliga-lagen ganska väl.

Kevin Trapp (Eintracht Frankfurt)
Precis som hela Frankfurt-laget tog 22-åringen ett enormt kliv framåt den här säsongen. Har förvisso släppt in 37 mål, men har stått för väldigt många jätteräddningar och fungerat som en garanti för nykomlingen Frankfurt. Strålande säsong innan den olyckliga skadan satte stopp.

Philipp Lahm (Bayern München)
Sprangs förbi av Piszczek förra säsongen, men har verkligen återerövrat sin titel som ligans bäste ytterback – och garanterat en av världens bästa. Vinner otroligt många närkamper, spelar smart och fyller alltid på i offensiven.

Dante (Bayern München)
Gjord av granit, ingen tar sig förbi. Nyckeln till FC Bayerns nya försvar. Räcker det som motivering?

Mats Hummels (Borussia Dortmund)
Inledde säsongen svagt och medgav att han kände sig utbränd. Har sakta men säkert hittat tillbaka till gammal god form även om den här säsongen har bjudit på något fler misstag från landslagsbacken. Offensiva kvaliteter i världsklass, styr Klopps backlinje.

David Alaba (Bayern München)
Österrikaren går från klarhet till klarhet. Har exploderat sedan han fick Jupp Heynckes fulla förtroende. Modern ytterback som gärna hotar i offensiven, samtidigt har han blivit betydligt mycket säkrare i försvarsspelet. Blott 20 år gammal.

Bastian Schweinsteiger (Bayern München)
En tung säsong på alla sätt och vis bakom sig, folk började fråga sig om Bastian kanske hade tappat det? Icke sa nicke. Schweinsteiger överbevisade alla och har styrt och ställt på FC Bayerns mittfält hela säsong. En klar ledargestalt som styr tempot i matcherna, gör ett kanonjobb på båda planhalvorna.

Ilkay Gündogan (Borussia Dortmund)
Borussia Dortmunds motsvarighet till Schweinsteiger. Om Gündogan saknas så tappar laget fruktansvärt mycket kvalitet. Han är motorn i laget och likt Schweinsteiger är han lika frejdigt aggressiv i såväl offensiven som defensiven. Otroligt utveckling.

Thomas Müller (Bayern München)
Fotbollsvärldens lustigaste spelartyp, åtminstone en av. Har han bra teknik? Inget vet. Jag vet bara att han är en av de smartaste spelarna som finns och att han alltid vet precis vad han ska göra. Han står rätt, han passar rätt, han löper rätt. Väldigt viktig poängspelare som dessutom alltid tar jobbet.

Mario Götze (Borussia Dortmund)
Lurig, snabb och tekniskt begåvad. Alltid god för ett mål eller en fin framspelning. Tog över Kagawas roll och 20-åringen har verkligen gjort en fantastisk säsong. En spelartyp som kan avgöra en låst match, en spelartyp som motståndaren alltid måste ha stenkoll på.

Franck Ribéry (Bayern München)
Precis som Götze är Ribéry en spelare som kan låsa upp matcherna, han har varit oerhört viktig för Bayern München när spelet inte riktigt har stämt. Jobbar fint i defensiven men är framför allt ett ständigt hot offensivt. Han skapar mål och målchanser, fixar fram straffar och visar vilja. Snabb och teknisk.

Stefan Kießling (Bayer Leverkusen)
Dante sa alldeles nyligen att Lewandowski är världens bäste anfallare, jag är anser att han åtminstone är bäst i Bundesliga. Men han får nöja sig med en bänkplats av den enkla anledningen att Kießling har betytt mycket mer för sitt lag och varit en avgörande faktor för Leverkusens fina säsong. Slutar aldrig att springa och passar gärna sina medspelare.

Tränare: Christian Streich (SC Freiburg)
Jupp Heynckes i all ära – men han har arbetat med ett helt annat material än Christian Streich. Den resan som Streich och Freiburg har gjort tillsammans är helt enkelt fenomenal. Han har lyckats bygga ett lag som ger allt för varandra, som aldrig ger upp och som står otroligt stabilt i defensiven. Och just det: han har dessutom en alldeles ljuvlig personlighet. Hatten av.

På bänken: Roman Weidenfeller (Borussia Dortmund), Lukasz Piszczek (Borussia Dortmund), Fallou Diagne (SC Freiburg), Javi Martinez (Bayern München), Alexander Meier (Eintracht Frankfurt), Jakub Blaszczykowski (Borussia Dortmund), Robert Lewandowski (Borussia Dortmund).

***

Några korta nyheter från den tyska fotbollsvärlden:

– Robin Dutt gjorde succé i SC Freiburg men valde att ta över tränarjobbet i Bayer Leverkusen. Där gick det inte lika bra och Dutt fick sparken. Nu jobbar han som sportchef på det tyska fotbollsförbundet – men kanske bara i en vecka till. Robin Dutt har ansökt om att få lämna posten då han är överens med Werder Bremen.

– Dansken Frank Arnesen har fått lämna Hamburger SV. Sportchefen tog emot med öppna armar för två år sedan men succén har sannerligen uteblivit. Chelsea-talangerna har inte blommat ut och nu är dessutom skuldberget på väg att växa sig lite väl stort. Frågan är vem som får ta över jobbet? Felix Magath? Jörg Schmadtke?

– Werder Bremen har värvat Nils Petersen från Bayern München. Anfallaren spenderade den här säsongen på lån i den nordtyska klubben men nu är övergången permanent. Kontrakt till 2017.

– André Schürrles nästan säkra övergången från Bayer Leverkusen till Chelsea är inte lika säker längre. Rudi Völler funderar på att tvinga Schürrle att stanna kvar då marknaden inte erbjuder några värdiga ersättare. Anledningen till pokerspelet är att Kevin de Bruynes utlåning i andra riktningen är allt annat än säker. Dortmund vill köpa honom av Chelsea, Chelsea vill kanske rent av behålla belgaren. Fortsättning lär följa.

***

I kväll är det dags för det första kvalmötet mellan TSG Hoffenheim och 1. FC Kaiserslautern. Hoffenheim börjar på hemmaplan och vill spinna vidare på ”det lilla miraklet”. De kan dock räkna med att nästan hela Tyskland står bakom Kaiserslautern i det här mötet. Frågan är om Kaiserslautern har genomslagskraft nog att fixa ett bortamål?

***

Det blir ingen ny läckerbit signerad BVB-supportrarna på Wembley. The Unity har bestämt sig för att inte organisera något tifo på lördag eftersom Uefas alla restriktioner omöjliggör ett fint genomförande. Beklagligt och tråkigt.

FC Bayern-fansen kommer dock att försöka hitta på något, men även de menar att ”förutsättningarna är långt ifrån optimala”.

Varför Uefa? Här har de chansen att verkligen få bjuda på en publikfest som hade kunnat gå rakt genom tv-apparaterna. Trist.

Det står för övrigt helt klart att Mario Götze missar finalen på lördag. Ett fruktansvärt tungt tapp för Borussia Dortmund, även om många säkert är lite nöjda över att den framtida Bayern-spelaren inte deltar i finalen. Det återstår att se hur Jürgen Klopp väljer att reagera. Som jag ser det finns det tre alternativ.

1) Marco Reus flyttar in centralt och Kevin Großkreutz tar platsen som vänsterytter. Detta är det mest troliga alternativet.

2) Ilkay Gündogan flyttar upp ett steg och tar Götzes plats, Reus stannar kvar ute till vänster. Nuri Sahin eller Sebastian Kehl tar hand om mittfältsplatsen bredvid Sven Bender.

3) Klopp ställer om och kör 4-3-3 (som han har gjort tidigare under säsongen). Reus till vänster, Blaszczykowski till höger och Lewandowski i mitten. Mittfältet skulle i så fall bestå av Ilkay Gündogan, Sven Bender och Sebastian Kehl eller Nuri Sahin.

I Bayern München skuttar spelarna omkring utan nya skadeproblem. Sedan tidigare saknas Toni Kroos (som har börjat löpträna) och Holger Badstuber (som tyvärr blir borta i cirka tio månader till).

Det är snart dags för den heltyska finalen, den första någonsin faktiskt. Bayern München och Borussia Dortmund har dock stött på varandra i Champions League en gång tidigare. De båda storklubbarna drabbade samman i kvartsfinal säsongen 1997/98. Då var Dortmund regerande Champions League-mästare, men de fick bara med sig 0-0 från det första mötet i München. I Dortmund bjöd lagen på en halvsömnig föreställning och i förlängningen lyckades Stéphane Chapuisat göra 1-0 för Borussia Dortmund.

Något säger mig att lördagens match inte blir halvsömnig. Inte alls.

/Wingren

Bundesliga säsongen 2013/14 går till historien. Två omgångar återstår av den 50:e Bundesliga-säsongen och passande nog står det redan nu klart att de tyska rekordmästarna vinner rekordartat. FC Bayern München har flest ligatitlar i landet men nu har de även tagit flest poäng. När Borussia Dortmund firade mästerskapet för drygt ett år sedan hade de spelat in 81 poäng – då var det ett nytt rekord. Men det skulle alltså inte stå sig särskilt länge.

Med två omgångar kvar står Bayern München på smått otroliga 85 poäng. Jupp Heynckes lag har dessutom spelat in en mängd andra rekord, men vi tittar på dem när säsongen är färdigspelad. FC Bayern har legat etta i tabellen sedan dag ett och det är svårt att tänka sig en värdigare mästare. Det har inte ens varit någon kamp. Storklubben från södra Tyskland har kört över motståndet.

De har utklassat och förnedrat motståndet, de har vunnit med små marginaler och de aldrig gett upp. En perfekt säsong med ytterst få snedsteg (som förlusten mot Bayer Leverkusen i höstas). Ibland talar man i Tyskland om ”Dusel-Bayern”. ”Tur-Bayern”. Och visst, många gånger har de haft turen på sin sida och lyckats bli mästare på något högst dramatiskt vis. Men ingen kan anklaga årets upplaga för att ha haft Bayerndusel, de har inte behövt det.

Det har varit imponerande att se hur Jupp Heynckes har fått alla sina stjärnor att jobba tillsammans och hålla snattran utanför planen. Hur de med stor energi har inlett anfall efter anfall, hur Dante integrerades på en vecka och nu styr Europas tätaste backlinje. Inte ens extrem rotation har fått FC Bayern att tappa fokus eller kvalitet – de har varit övermäktiga den här säsongen. Vad sägs om 91 gjorda mål och 15 insläppta på 32 matcher?

Det var ett bra tag sedan ligatiteln säkrades. Eftersom att Bayern München spelar på bortaplan i säsongens sista match kommer de att få fira ligatiteln redan på lördag. Ligapresidenten Dr. Reinhard Rauball kommer att överlämna die Meisterschale till Philipp Lahm efter matchen mot FC Augsburg.

”När die Meisterschale lämnas över till dig, då är du mästare”, sa Franz Beckenbauer en gång. Och visst har han rätt, det är något speciellt med världens, troligtvis, dyraste salladsskål. Men hur kom den till?

När VfB Leipzig blev tyska mästare 1903 så fick de ingen salladsskål. Den första tyska mästaren fick i stället pokalen ”Victoria”. En bronsstatyett som delades ut till de tyska mästarna varje år fram till 1944. Victorian gick förlorad i tumultet som rådde vid den här tiden. 1. FC Nürnbergs spelare var överglada och firade stort 1948. De hade blivit tyska mästare – igen. Men de hade ingen pokal att fira med, det fanns ingen.

Något behövde göras, så här fick det bara inte vara.

Elisabeth Treskow fick det ärofyllda uppdraget att fixa den nya pokalen – som dock inte är en pokal. En tallrik, eller en salladsskål. Men den är djupt förknippad med tysk fotboll. Du är inte mästare utan die Schale.

Treskow föddes i Bochum men jobbade i Köln. En skicklig guldsmed som dessutom lärde ut tekniken vid Kölns hantverksskola. Hon designade den nu karakteristiska tallriken och lät eleverna delta i produktionen. Då vägde die Meisterschale 5,5 kilo och hade en diameter på 50 centimeter.

VfR Mannheim fick som första lag ta emot den nya kreationen och hissa den mot himmelen.

1981 förändrades utseendet på die Meisterschale. Det fanns inte längre någon plats för fler mästarlag, därför lades en ring till som gjorde trofén större. Nu kunde fler mästarlag graveras in.

När Philipp Lahm tar emot die Meisterschale på lördag får han en elva kilo tung salladsskål, och nu med en diameter på 59 centimeter.

Ett mästerskapsfirande utan die Schale? Nej, det går inte. Den är tysk fotboll. Med den är du mästare.

Grattis, FC Bayern München.

Bundesliga omgång 33

Lördag 15:30

Bayern München – FC Augsburg
FC Bayern ska få die Schale, som tack för en strålande säsong. Maximal otur för Augsburg. De tyska rekordmästarna har länge haft mästerskapstiteln säkrad och har ändå vunnit alla matcher i vår förutom den mot Dortmund. Räkna med att de vill vinna inför sin hemmapublik en dag som denna. Augsburg ligger fortfarande på kvalplats och är i behov av poäng, taskigt läge. Callsen-Bracker, Boateng och Rafinha saknas på grund av avstängning.

Schalke 04 – VfB Stuttgart
Hemmalaget vill förstås säkra fjärdeplatsen som ger CL-kval, men de tvingas klara sig utan Julian Draxler som är avstängd. Ett tungt avbräck för Schalke, men två raka vinster tyder på god form. På tal om tunga avbräck: Sakai och Rüdiger är avstängda, Tasci är tveksam till spel för Stuttgart. Det är tre försvarare. Glädjande för Bruno Labbadia är dock att Niedermeier och Ibisevic är tillbaka från avstängning. Det har också varit ett stort problem för Stuttgart den här säsongen: en tunn trupp och det ”fulaste” (kortmässigt) laget i ligan, det håller inte. Nu gäller det att ladda upp inför finalen mot FC Bayern i DFB-Pokal.

Bayer Leverkusen – Hannover 96
Även i Leverkusen finns det anledning att fira – direktplatsen till Champions League är säkrad och Stefan Kießling jagar målrekord och tävlar med Lewandowski om vem som vinner skytteligan. Hannover har en teoretisk chans att fixa en Europa League-plats, men då krävs det ett större under. Sex poäng upp samt en sämre målskillnad är ett enormt hinder. Jämfört med de två, tre senaste säsongerna har Hannover spelat för ojämnt.

VfL Wolfsburg – Borussia Dortmund
Dieter Heckings Wolfsburg har tagit fler poäng i Rückrunde än i Hinrunde – och de är dessutom obesegrade sedan åtta matcher. Europa-tåget har dock lämnat perrongen. Nu kommer Borussia Dortmund på besök, så det blir lite upp till bevis för ”det nya Wolfsburg”. BVB har förvisso inte heller så mycket att spela för då andraplatsen är säkrad, men de vill pricka in formen inför CL-finalen och dessutom jagar Lewandowski titeln som ligans bäste målskytt. Han och Kießling står på 23 mål var inför omgången.

Werder Bremen – Eintracht Frankfurt
Mittbacken Prödl tyckte att stämning på Weserstadion var den bästa någonsin förra veckan – härligt då med ytterligare en hemmamatch i kampen mot nedflyttning. Werder har bäst utgångsläge av lagen i bottenstriden, men det är trots allt bara tre poäng ner till Augsburg. Nu kommer Frankfurt på besök och även de har all anledning att ge allt. Tre poäng upp till CL-kvalplatsen och fyra poäng ner till en icke EL-plats.

TSG Hoffenheim – Hamburger SV
Ytterligare en häftigt viktig match. Hoffenheim har två poäng upp till Augsburg (men också en sämre målskillnad). HSV å andra sidan har fortfarande chansen att nå en EL-plats, men Freiburg har tre poängs försprång och en bättre målskillnad. En spännande match också eftersom att HSV har blandat och gett hela säsongen, därför vet vi aldrig riktigt vilket lag vi får se. Hoffenheim har varit svagt hela säsongen, men har visat upp en positiv trend de senaste matcherna under Gisdols ledning. Danske mittbacken Vestergaard avstängd.

FSV Mainz 05 – Borussia Mönchengladbach
Thomas Tuchel och Mainz har spelat en fin säsong, men det har strulat på sistone och plötsligt är Europa-platserna utom räckhåll. Det är inte hela världen för en klubb som Mainz, som fortfarande har presterat över förväntan, men det är alltid surt att falla så nära mållinjen. Lucien Favre och hans Gladbach har haft det lite svårare den här säsongen: Dante har saknats i försvaret och Reus mål har saknats i offensiven. Men de har fortfarande chansen att fixa en Europa League-plats, även om det ser tufft ut. Gladbach har fyra poäng upp till Freiburg inför omgången.

Greuther Fürth – SC Freiburg
Man skulle kunna tro att Fürth inte bryr sig ett dugg om den här matchen då nedflyttningen redan är klar. Men faktum är att laget ännu inte har vunnit på hemmaplan i Bundesliga – och det vill de givetvis göra innan äventyret är över. Freiburg har imponerat hela säsongen och ligger just nu sexa i tabellen – en plats som bär ut laget i Europa nästa säsong. ”Ja, vi vill spela Europa League. Men vi behöver fortfarande poäng och har nu en svår match i Fürth, de har inte längre något att förlora”, säger Freiburg-yttern Schmid.

Fortuna Düsseldorf – 1. FC Nürnberg
Fortuna har inte vunnit på tio matcher och har rasat i tabellen. Inför omgången är det blott målskillnad som räddar laget från kvalplatsen. Med andra ord är matchen mot Nürnberg oerhört viktig, precis som det ska vara de sista omgångarna. Nürnberg har dock mest hedern att spela för, något som inte ska underskattas då tränare Wiesinger kämpar för att behålla jobbet. Der Club har förlorat fyra matcher i rad och det är framför allt offensiven som strular: anfallarna Pekhart och Polter har lika många mål tillsammans som mittbacksduon Nilsson/Klose (7).

/Wingren

Att 502 567 biljettansökningar har trillat in hos Borussia Dortmund förvånar mig inte. Draget kring klubben är stort och det här är inte första stormatchen där hundratusentals människor vill ha en biljett. I skrivande stund har jag inte någon officiell siffra från Bayern München – men givetvis har även de tyska rekordmästarna fått in mängder med ansökningar till den tyska jättefinalen i London.

Det jag stör mig på är Uefa. Jag förstår givetvis att neutrala supportrar ska få chansen att se en Champions League-final på plats och jag förstår att Uefa måste tillhandahålla biljetter till diverse kostymsnubbar. Men jag tycker det är förbannat tråkigt att mängden neutrala biljetter är så stor. Bayern München och Borussia Dortmund får ungefär 25 000 biljetter var – Wembley har dock plats för 90 000 åskådare. Nog fasen hade Uefa kunnat höja antalet klubbreserverade biljetter till åtminstone 30 000 per finallag. Det är knappast så att årets största final hade mått sämre av en mäktigare kuliss, ett större tryck.

Nu är det som det är. Många blir utan biljett. Det är trist.

I lördags bjöds vi på ett litet smakprov på vad som komma skall. Borussia Dortmund välkomnade Bayern München till Westfalenstadion och den betydelselösa ligamatchen slutade 1-1. Jürgen Klopp roterade in fem nya spelare i startelvan, Jupp Heynckes gav sju nya chansen. Ingen av tränarna ville testa något nytt, spela ut några trumfkort. Det är givetvis helt förståeligt. Efter Rafinhas armbåge i andra halvlek fick FC Bayern spela de sista 25 minuterna med en man mindre – men de höll emot och matchen slutade 1-1. Vi lärde oss inget nytt. Vi kan dock vara säkra på att det blir en sjuhelvetes knall i London den 25 maj.

FC Bayerns sportchef Matthias Sammer gjorde sig knappast mer populär i Dortmund-lägret. Jürgen Klopp gjorde sig knappast mer populär i Bayern-lägret. De båda profilerna skrek på varandra i samband med Rafinhas tilltag. Även på gräsmattan blev situationerna tuffare och mer intensiva. Ord och kommentarer har haglat inför och efter matchen. Rivaliteten mellan klubbarna har ökat, inte minskat. De heta känslorna har spätts på.

Franz Beckenbauer uppmanar i en Bild-kolumn att det fina spelet måste stå i förgrunden. Jakub Blaszczykowski är inne på samma sak efter matchen: han hoppas på en intensiv, men fair, Champions League-final.

Det hoppas jag också.

Än så länge har inte ”striden” mellan de tyska storklubbarna nått en absurd nivå. Det är fortfarande en hälsosam och spännande rivalitet mellan lagen. Saker och ting har inte urartat som i Spanien. Jag hoppas verkligen att det inte heller gör det lagom till den stora drömfinalen.

Borussia Dortmund och Bayern München har tagit hela Europa med storm den här säsongen. Avundsjuka blickar riktas mot den fartfyllda, offensiva och viljestarka fotbollen. Mot den passionerade publiken och de lättomtyckta tränarna. Det vill vi se mer av den 25 maj.

På tal om Dortmund: målvakten Roman Weidenfeller förlängde i dag sitt kontrakt med klubben till 2016.

Och på tal om kontrakt: André Schürrle har skrivit på ett kontrakt med Chelsea, men det blir inte giltigt förrän Bayer Leverkusen går med på övergången (vilket de alltså inte har gjort).

Och på tal om fotbollsspelare och CL-final: hur nöjd är Joachim Löw med de tyska lagens framgång i Champions League? Säkerligen oerhört glad – men samtidigt lite besvärad kanske. Landslaget åker till USA i slutet av maj för att spela mot Ecuador (29 maj) och mot Jürgen Klinsmanns USA (2 juni). Får Stefan Kießling äntligen chansen då?

Bundesliga omgång 32

Borussia Mönchengladbach – Schalke 04 0-1
Raffael hittade Julian Draxler i slutet av matchen och ynglingen tvekade inte en sekund: 0-1 och Schalke kunde åka hem med tre poängen. Tre mycket viktiga poäng dessutom. Jens Kellers lag befäster fjärdeplatsen som ger kval till Champions League. Europa-tåget har inte lämnat perrongen i Mönchengladbach än, men det börjar bli ont om tid för spelarna om de vill åka med.

VfB Stuttgart – Greuther Fürth 0-2
Sportchef Bobic uppmanade sina spelare att ge järnet – trots allt väntar en prestigefylld cupfinal mot FC Bayern i början av juni. Men det har inte alls fungerat i Stuttgart sedan nedflyttningshotet avvärjdes. Rüdiger visade temperament och visades ut, Fürths Nehrig brände straffen. I stället var det Stuttgarts högerback, Sakai, som fixade 0-1 med ett självmål. Hemmalaget var en man mindre och Fürth hade inte några större problem. Azemi gjorde 0-2-målet.

Hannover 96 – FSV Mainz 05 2-2
En poäng som inte gjorde någon glad. Mainz kan inte nå EL-platserna längre, Hannover måste ösa in mål och plocka sex poäng samtidigt som konkurrensen förlorar – inte så troligt alltså. Müller hade en pigg dag på jobbet och fixade ledningsmålet för Mainz, men Hannover kom tillbaka och vände på matchen till 2-1. Schulz såg sitt andra gula kort och Hannover fick klara sig med en man mindre – då slog Müller till igen. En ganska ”värdelös” poäng.

Werder Bremen – TSG Hoffenheim 2-2
Om Werder hade vunnit matchen så hade klubben inte längre kunnat hamna på en direktnedflyttningsplats. Och det såg länge ut att gå vägen för Thomas Schaafs lag. Hunt satte en straff efter bara några minuter och Kevin de Bruyne utökade ledningen till 2-0 innan halvtid. Hoffenheim hade inte gett upp, men de kändes inte särskilt farliga heller. Det var först när Schipplock byttes in och Hoffenheim flyttade fram positionerna som hemmalaget började skaka. 2-1. 2-2. Bara minuter innan slutsignalen hade hemmalaget tappat ledningen. Poängen kan dock komma att bli viktig för båda klubbarna i den fortsatta bottenstriden.

1. FC Nürnberg – Bayer Leverkusen 0-2
Nürnberg förlorade igen och är inne i en negativ trend, men de har grund att fira ändå – Bundesliga-kontraktet är matematiskt säkrat. Leverkusen var det bättre laget i matchen och Toprak kunde göra 0-1 på en hörna. Kießling ville förstås också dyka upp i målprotokollet och tog hand om en straffspark: 0-2. Därmed är anfallaren delad skytteligaledare tillsammans med Lewandowski. Han kunde dessutom tagit ledningen om inte Sam hade tagit hand om nästa straff (som han brände). Vinsten garanterar spel i Champions League nästa säsong.

Eintracht Frankfurt – Fortuna Düsseldorf 3-1
Nykomlingsmötet slutade med en rättvist Frankfurt-seger. Düsseldorf ligger därmed kvar på 30 poäng, blott en bättre målskillnad håller laget ovanför kvalstrecket. Meier har hittat målformen igen och sköt 1-0 till hemmalaget i första halvlek. Strax efter halvtid utökade Lakic ledningen till 2-0. Düsseldorf slängde in jokern Schahin och lyckades reducera, men efter lite spänning i matchen tyckte Meier att det fick vara nog och gjorde 3-1. Frankfurt har häng på Schalke och CL-platsen. Starkt.

Borussia Dortmund – Bayern München 1-1
Båda tränarna roterade ganska friskt och det var tydligt att ingen ville spela ut några trumfkort – den riktiga matchen spelas trots allt den 25 maj. Dortmund inledde i ett högt tempo och Großkreutz satte en volley till 1-0 efter en fin aktion av ”Kuba”. Glädjen blev inte särskilt långvarig. Drygt tio minuter senare nickade Mario Gomez helt enligt skolboken – 1-1. Andra halvlek inleddes sedan i ett lite lägre tempo. Det var först efter 60 minuter som matchen tog fart igen. Neuer gjorde en finfin räddning på Lewandowskis straff och minuter senare visades Rafinha ut efter att ha armbågat ”Kuba” i ansiktet. Sammer, Klopp och Rafinha skrek på varandra och stämningen blev het. Dortmund lyckades dock inte få ut särskilt mycket av sitt övertag, vilket även berodde på en klumpfotad Julian Schieber. 1-1 och känslorna inför finalen har knappast blivit mindre heta.

SC Freiburg – FC Augsburg 2-0
Europa ser ut att bli verklighet för Christian Streichs Freiburg, vilket är lite smått otroligt. Söndagens match bjöd på förträffligt målvaktsspel, Baumann och Manninger bjöd på flertalet jätteräddningar men Augsburg-keepern överlistades dock två gånger. Augsburg inledde annars bäst, men med några minuter kvar av första halvlek kunde Makiadi stöta in 1-0. Schmid gjorde sedan 2-0 efter fint samspel med Kruse – då återstod 30 minuter av matchen. Augsburg orkade aldrig komma igen och ligger därmed kvar på kvalplatsen.

Hamburger SV – VfL Wolfsburg 1-1
Är drömmen om Europa över för HSV? Inte helt säkert, men utgångsläget är väldigt tufft. Freiburg har tre poäng mer och en mycket bättre målskillnad, Hamburg hade behövt tre poäng i söndags. Precis innan halvtid fixade Westermann 1-0-ledningen för hemmalaget, i en inte allt för upphetsande första halvlek. Vinterköpet Ivan Perisic hoppade in för Wolfsburg och serverade Hasebe till 1-1 efter 65 minuter. Efter kvitteringsmålet tog bortalaget över matchen, men de lyckades inte göra fler mål trots ett antal bra chanser.

/Wingren

Bundesliga omgång 32. Det känns vemodigt att skriva. Slutet är nära, den dagliga drogen tas bort ur sortimentet, receptbeläggs. Tre omgångar återstår innan den 50:e Bundesliga-säsongen är över. Det har varit en lustig, sorglig, begeistrande och storslagen säsong. Bayern München har krossat motståndet och skövlat rekord på vägen till ligatiteln. Den 22:a Bundesliga-titeln i klubbens historia. Borussia Dortmund tappade tidigt greppet och FC Bayern rusade iväg – men i Champions League har de stått för bedårande fotboll och nu väntar en heltysk final.

Bayer Leverkusen har oftast presenterat sig som ett stabilt topplag. Det är dessa tre klubbar som har lyckats undvika vansinnet. Kaos har härskat i ligan den här säsongen. Nykomlingar som tävlar om Europa-platser, storlag som dalar, bottenlag som plötsligt får eld i baken och så många berg- och dalbanor. Det har varit känslornas säsong, röra bestående av förtvivlan, högmod, lycka och en stor nypa fotbollsunderhållning. Allt vi har vetat är att vi inte vet någonting.

Även om det känns tungt att säsongen närmar sig sitt slut så är det omöjligt att inte dra på smilbanden. Vi har en fullmatad fotbollshelg framför oss. Redan i kväll intar två historiska jättar scenen. Mönchengladbach välkomnar Schalke 04 i kampen om Europa. Schalke som var inne i helvetets eldar under säsongen, men de kom ut med livet i behåll och ligger helt plötsligt fyra. Och Gladbach som tog sikte mot nya storhetstider. De har fortfarande chansen att knipa en Europa-plats, men det har varit en tung och seg säsong.

På lördag kastas vi in i en helsvettig och stökig nedflyttningskamp. TSG Hoffenheim var ett lag i spillror, men nye tränaren Markus Gisdol har åtminstone lyckats limma ihop några utströdda delar och plötsligt kan degraderingen undvikas. En kille som inte alls har funnit limtuben är Thomas Schaaf. Werder Bremen-tränaren har inte fått till något fungerande försvarsspel, hans stjärnor leker hellre Balotelli än spelar fotboll och plötsligt har Bundesliga-klenoden kniven mot strupen. 52-årige Schaaf har spenderat hela sitt liv i Werder Bremen. Okej, det var lite tillspetsat, men han har representerat klubben sedan 1972. Han har tränar laget sedan 1999. Ett Werder Bremen utan Thomas Schaaf känns otänkbart, Bundesliga utan Schaaf likaså. Ändå kan det bli verklighet. Bremen har bara två poäng ner till Augsburg på kvalplats. Svettigt.

Lördagskvällen bjuder oss på det vanligtvis episka mötet mellan Borussia Dortmund och Bayern München. Den lilla Champions League-finalen, om ni så vill. Det borde vara ett hett prestigemöte, en gigantisk publikfest. FC Bayern har dock rusat genom den här säsongen och leder ligan med 20 poäng. De är klara mästare, de har tagit över titeln. Om det inte hade varit för den stora finalen i London så hade dock matchen betytt oerhört mycket. Bayern München väntar nämligen fortfarande på en ligavinst mot Borussia Dortmund, fem försök har redan förbrukats. Och Dortmund hade förstås bra gärna täppt till Bayerns trut – om än bara för en kväll.

Men nej, lördagens jättemöte kommer troligtvis att handla om uppvärmning. Vi kommer få se en del bänkspelare – men den riktiga superknallen sparas till London den 25 maj. Supportrarna kommer dock att vara på tårna som vanligt.

Söndagen bjuder oss på det charmiga SC Freiburgs Europa-kamp. Klubben har den näst minsta lönebudgeten i Bundesliga men ändå ligger de på plats sex i tabellen, en placering som skickar ut laget till Europa League-kval. Geniet bakom gruppdynamiken som gör Freiburg så svårslaget heter Christian Streich, en fantastisk tränare som har uträttat något riktigt stort. Framgång väcker dock begär. Flera spelare kommer att lämna klubben i sommar och sportchefen är redan borta. Vilken lycka då att Christian Streich, enligt uppgifter, kommer att förlänga sitt kontrakt. Fotbollen behöver fler som honom.
FC Augsburg står för motståndet, laget som har fått eld i baken och rusar mot säker mark. Det blir en intensiv fajt.

Det är bara att njuta av de sista tre omgångarna. Förvånansvärt många lag befinner sig i en sits där segrar snarare inbringar 30 poäng än tre, och det är då fotboll är som mest underhållande. Nu går vi in i avgörandets stund.

Bundesliga omgång 32

Fredag 20:30

Borussia Mönchengladbach – Schalke 04
Sista fredagsmatchen för säsongen och vi bjuds på en riktig höjdare. Gladbach har givetvis inte gett upp hoppet om den där kvalplatsen till CL, än mindre en EL-plats. Men det är Schalke som sitter i förarsätet och laget hoppas förstås att Huntelaar kan ösa in mål igen, precis som han gjorde i 4-1-vinsten mot HSV förra helgen. Gladbach har dock presterat bättre på hemmaplan än på bortaplan. Tuff match att vänta.

Lördag 15:30

1. FC Nürnberg – Bayer Leverkusen
Leverkusen kan säkra direktplatsen till Champions League om de vinner mot der Club, och med tanke på hur gärna Kießling nätar mot just Nürnberg känns det inte omöjligt. Nürnberg har spelat bort sig från EL-platserna och har helt plötsligt hamnat i en formsvacka med tre raka förluster. Nu uppmanar klubbledningen spelarna att ge allt de sista matcherna av säsongen – annars är det inte säkert att tränare Wiesinger får sitta kvar.

Werder Bremen – TSG Hoffenheim
Ligans sämsta försvar ställs mot varandra – lagen har släppt in 60 mål var. Matchen i Bremen blir en äkta bottenduell mellan jägarna Hoffenheim och försvararna Bremen. Trenden talar dock för Hoffenheim. Bottenlaget har bara förlorat två av sina senaste sju matcher och har ”bara” tre poäng upp till kvalplatsen. Bremen å andra sidan har inte vunnit någon av de senaste tio matcherna och har bara två poäng ner till kvalplatsen. Kriminellt spännande.

Hannover 96 – FSV Mainz 05
Första matchen för Hannovers nye sportchef Dirk Dufner, som redan har börjat planera inför nästa säsong. Men om Hannover vinner så har laget fortfarande chansen att knipa en Europa League-plats. Mittfältaren Schmiedebach är avstängd. Mainz har också chansen att knipa en EL-plats om de besegrar Hannover, men Thomas Tuchels lag saknar kraften i anfallsspelet. Mainz har inte vunnit på sex matcher.

VfB Stuttgart – Greuther Fürth
Rent sportsligt betyder inte den här matchen särskilt mycket. Fürth är klart för 2. Bundesliga och Stuttgart kan inte uträtta särskilt mycket i tabellen. Men det finns ändå anledning för spelarna att prestera. För Stuttgarts del gäller det att vässa formen inför cupfinalen mot FC Bayern, för Fürth-spelarnas del handlar det om att visa upp sig från sin bästa sida för att få nytt kontrakt eller hamna i en bättre klubb.

Eintracht Frankfurt – Fortuna Düsseldorf
Två nykomlingar för säsongen, två olika verkligheter. Frankfurt kämpar fortfarande om en plats i Europa men har framför allt problem med målskyttet, blott tio mål har gjorts i Rückrunde. Armin Veh har gett flera olika spelare chansen som anfallare men ingen har tagit den. Fortuna har störtat i tabellen och har bara tagit tre poäng på de senaste nio matcherna. Även här är det effektiviteten som utgör det största problemet. Endast målskillnaden håller Düsseldorf ovanför kvalstrecket.

Lördag 18:30

Borussia Dortmund – Bayern München
Europas två bästa lag, Tysklands två bästa lag. Upplagt för en jättematch inför Champions League-finalen. Men..nja! Ligan är redan avgjord och lagen spar hellre på krutet. Det mesta talar för att det här blir en stämningsfull uppvisning i vilket lag som har bäst bänkspelare. FC Bayern har lämnat Ribéry, Robben, Lahm och Schweinsteiger hemma och det återstår att se vilka BVB-spelare som missar matchen förutom skadade Bender och Götze. FC Bayern har inte vunnit någon av de senaste fem ligamatcherna mot Dortmund, en serie som kanske får sitt slut med tanke på att Jupp Heynckes lag har vunnit samtliga ligamatcher under 2013. Oavsett blir matchen ett smakprov på vad som komma skall.

Söndag 15:30

SC Freiburg – FC Augsburg
Freiburg vill så gärna ut i Europa, men det tidigare så stabila och hjärtliga lagbygget är skakat. Spelarna skriver på för andra klubbar och sportchefen Dirk Dufner har hamnat i Hannover. Nu gäller det att samla mod och kraft inför avslutningen – men det här är ytterligare ett exempel på tidiga övergångars inverkan. En vinst hade varit välbehövlig, men ett tufft motstånd väntar. Augsburg kämpar för överlevnad i Bundesliga och har vinden i ryggen, sydtyskarna har redan tagit 21 poäng den här våren, att jämföra med nio höstpoäng.

Söndag 17:30

Hamburger SV – VfL Wolfsburg
Inför omgången ligger HSV åtta – med andra ord utanför Europa-platserna. Men trots nederlaget mot Schalke ha laget bara en poäng upp till en EL-plats. Wolfsburg har två raka segrar och kommer göra allt för att avsluta säsongen på ett snyggt sätt. Dessutom, galet nog, så har Wolfsburg ”bara” fem poäng upp till en EL-plats, med andra ord är allt möjligt. HSV får klara sig utan målvakten Rene Adler som är avstängd.

/Wingren

Vi har kommit en bit på vägen. En tysk drömfinal i London är inom räckhåll. Det blev nervöst under de sista minuterna i Madrid – men Borussia Dortmund löste uppgiften. I kväll är det Bayern Münchens tur att fixa finalbiljetten, och utgångsläget är ännu bättre då de tyska rekordmästarna höll nollan i 4-0-vinsten i München.

Efter matchen i går skrev jag att det ändå var lite häftigt med Dortmund. I dag publicerade Zeit Online passande siffror på det hela. Det gör gott för fotbollen att ett på papperet underlägset lag kan ta sig till final.

Så här mycket har semifinalisterna spenderat och genererat i spelarövergångar de senaste tre säsongerna:

Real Madrid
Utgifter: 181,5 miljoner euro
Intäkter: 51,5 miljoner euro

Barcelona
Utgifter: 165,5 miljoner euro
Intäkter: 99,45 miljoner euro

Bayern München
Utgifter: 131,4 miljoner euro
Intäkter: 15 miljoner euro

Borussia Dortmund
Utgifter: 44,55 miljoner euro
Intäkter: 49,15 miljoner euro

Så här rutinerade spelare har klubbarna:

Barcelona
653 CL-matcher och 539 landskamper

Real Madrid
524 CL-matcher och 580 landskamper

Bayern München
450 CL-matcher och 536 landskamper

Borussia Dortmund
162 CL-matcher och 258 landskamper

Jag tycker det är fint att fotbollen fortfarande avgörs på en gräsmatta under 90 minuter – även på den här nivån.

Åter till kvällens match. Bayern München körde över Barcelona i första mötet och har med sig en komfortabel 4-0-ledning till Spanien. Om tyskarna gör ett mål måste spanjorerna göra hela sex stycken. Barcelona ska inte kunna vända på det här. Jag ser egentligen bara en risk – och det är den gula faran.

Sex spelare i FC Bayern riskerar att missa en eventuell final om de drar på sig ett gult kort i kväll. Mittfältsgiganterna Bastian Schweinsteiger och Javi Martinez, försvarsklipporna Philipp Lahm och Dante och de fullgoda ersättarna Mario Gomez och Luiz Gustavo. Det hade varit bättre för FC Bayerns del om fler offensiva spelare var berörda.

Jag tänker inte på effekten av avstängningar i finalen, snarare matchprestationen i kväll. Ingen av de nämnda spelarna vill missa en final och de vet med sig att utgångsläget inför matchen är superbt.

Kan det finnas en risk för att några av spelarna slappnar av och fokuserar mer på att undvika gula kort än att spela fotboll i 90 minuter? Om så blir fallet så kan maktbalansen i den här kampen vända på en femöring.

Tränare Jupp Heynckes har sagt att han tänker ställa upp med sitt bästa lag. Det är inte tal om att vila några spelare. Det är trots allt en semifinal i Champions League. På bortaplan mot Barcelona. Om hans spelare enbart fokuserar på att lösa uppgiften så är jag övertygad om att Bayern München klarar det galant.

Det finns bara en chans för Barcelona, det finns bara en risk för FC Bayern. Den gula faran.

Trolig startelva

Neuer
Lahm, Boateng, Dante, Alaba
Martinez, Schweinsteiger
Robben, Müller, Ribéry
Mandzukic

Mot en heltysk final!

/Wingren