Uppdraget slutfört. Tyskland spelar VM i Brasilien 2014. Ingen större chock, men det hade inte varit första gången som en stor fotbollsnation missat sommarens höjdpunkt. Joachim Löws landslag löste dock uppgiften med bravur, även om inte alla matcher har sett så där riktigt bra ut. Men det är kanske också en fördel. Förhoppningsvis känner Löw och spelarna att de har en hel del att arbeta på för att nå den absoluta toppen.

Matchen mot Irland slutade 3-0. Spelarna firade tillsammans med publiken i Köln efter slutsignalen och i omklädningsrummet stod till och med ett fat med Kölsch. Joachim Löw hade ställt upp sitt lag med en så kallad falsk nia. Mesut Özil spelade i den rollen och mycket av matchen handlade om att hitta luckorna i det täta motståndarförsvaret.

Bortalaget murade upp framför straffområdet och fotbollsmatchen påminde mer om en handbollsmatch. Till sist var det Sami Khedira som lyckades spräcka nollan. André Schürrle gjorde en pigg insats på vänsterkanten och utökade ledningen till 2-0. Özil fastställde slutresultatet till 3-0. En lyckad insats på papperet och en ganska lyckad insats i 90 minuter. Men det kunde egentligen ha stått 1-1 efter drygt halva matchen. Än en gång bjöd tyskarna på för stora ytor och gav bort chanser till irländarna.

Manuel Neuer fick dock hålla sin nolla. Det var psykologiskt viktigt för det tyska landslaget. Nu väntar en sista tävlingsmatch mot Sverige på tisdag. I november kommer landslaget spela mot Italien – och antagligen mot England. Joachim Löw har redan öppnat dörren för ett par experiment, bland annat viskas det om att Roman Weidenfeller kommer att bli uttagen till landslagstruppen i november. Det skulle i så fall vara Dortmund-målvaktens första gång. Kan vi kanske till och med få se Stefan Kiessling i den truppen? Det tror jag tyvärr inte.

Redan i morgon kommer Löw att rotera en del. Vi kan väl tänka oss att Max Kruse, Julian Draxler och Mats Hummels är tre spelare som får en startplats mot Sverige. För Tyskland betyder inte matchen något speciellt, men spelarna vill visa upp sig från sin bästa sida och givetvis vill de ta revansch för 4-4-matchen i Berlin. Dessutom förlorar inte Tyskland på bortaplan i VM-kval – det vill de inte börja med nu.

Men Tyskland är alltså klart för VM och givetvis kommer det att underlätta något för Sverige. Kanske sitter lite av Kölschen kvar i spelarna, kanske funderar många på de kommande matcherna i Bundesliga och i Champions League. Någon enkel uppgift kommer det dock inte att bli för Sverige.

Tack vare (eller rättare sagt på grund av) det lyckosamma VM-kvalet förväntas Joachim Löw förlänga sitt kontrakt med förbundet till 2016. Oavsett är det han som ska leda landslaget i Brasilien och det gäller för de tyska fotbollsspelarna att pricka in toppformen. Förbundskaptenen sägs ha ungefär 40 namn i sitt anteckningsblock, det gäller alltså att prestera riktigt bra fotboll – med start redan mot Sverige.

***

Michael Wiesinger har fått sparken och 1. FC Nürnberg söker efter en ny tränare. Enligt ryktena har redan Bruno Labbadia, Thomas Schaaf och Christian Gross tackat nej till jobbet. Hetaste spåret leder nu till Österrikes förbundskapten Marcel Koller. Schweizaren har redan öppnat intressedörren när han sa att tränarjobbet i en klubb lockar. Han kan alltså lämna förbundskaptensposten. Men inget är klart, även om klubben och Koller uppges ha fört några samtal.

Marcel Koller har en betydelselös tävlingsmatch kvar med Österrike, hans kontrakt upphör den 31:a december. Finner vi honom i Bundesliga innan dess? Jag tror att Koller hade varit ett bra val för Nürnberg.

***

Miroslav Kloses kontrakt med Lazio sträcker sig till och med juni 2014. Sen är anfallaren fri att göra vad han vill. Förhoppningsvis får vi se 35-åringen i Bundesliga igen, det hade varit vackert. Klose kan tänka sig att återvända till 1. FC Kaiserslautern, men han kan även tänka sig USA. Jag hoppas givetvis på en återkomst till FCK, eller något annat tyskt lag.

***

Werder Bremens tränare Robin Dutt säger att det inte är aktuellt med en Wiese-comeback. Den före detta Bremen- och landslagsmålvakten Tim Wiese är olycklig i TSG Hoffenheim, men hans räddning ser alltså inte ut att bli en återkomst till nordtyskland.

En spelare som Bremen däremot vill ha är Chelseas Kevin de Bruyne. Belgaren var på lån i klubben under förra säsongen och imponerade stort i ett svagt lag. Nu tycks han inte längre ingå i José Mourinhos planer och Bremen ger honom gärna speltid inför VM 2014 – om han kommer på lån.

VfL Wolfsburg sägs vara en stark konkurrent till Bremen. Klaus Allofs och Dieter Hecking uppges vilja ersätta Diego med Kevin de Bruyne. Vad vill belgaren själv – och vad säger Mourinho den här gången? Fortsättning följer.

/Wingren

Tyskland besegrade Österrike utan några större problem. Miroslav Klose tangerade äntligen Gerd Müllers målrekord. Philipp Lahm gjorde sin 100:e landskamp. Manuel Neuer fick hålla nollan. Toni Kroos och Thomas Müller noterades för de andra målen i 3-0-vinsten.

Österrike kom aldrig upp i den nivå som jag hade förväntat mig inför matchen. Den där euforiska energin saknades bland spelarna. Samtidigt gjorde Tyskland en bättre match utan boll än vad Joachim Löws landslag har gjort på sistone. De attackerade tidigare, pressade intensivare och försökte stänga till ytorna i ett tidigt skede. Backlinjen lämnades inte ensam under 90 minuter. Ett steg framåt för Tyskland, ett steg bakåt för Österrike.

Tre välförtjänta poäng till Tyskland. Gruppledare. VM-biljetten kan säkras vid en vinst mot Färöarna i morgon, om Sverige samtidigt förlorar mot Kazakstan. Oavsett vågar jag påstå att Tyskland är klart för VM i Brasilien 2014. Ingen större skräll. Men jag är fortfarande inte helt övertygad om att det tyska landslaget befinner sig på önskad nivå.

Miroslav Klose har jagat det där målet i snart ett år. I sin 129:e landskamp höll han sig fram och stötte in det förlösande 1-0-målet. Det var hans 68:e mål i den tyska landslagströjan. Jag kan bara lyfta på min hatt. Och jag gläds med Klose – i mina ögon en av tidernas främste fotbollsspelare. Sympatisk, atletisk, smart och målfarlig. En man som går att lita på i vått och torrt. Jobbar för laget, bryr sig om gruppen. Tänker på sina medspelare och sina motståndare. Spetskvaliteter i världsklass. En utpräglad målskytt. En giftkobra som är omöjlig att hata.

”Det betyder mycket för mig. Och jag är glad att det äntligen blir lite lugnare så att jag kan koncentrera mig på det väsentliga: göra mål, utan press”, säger han.

Miroslav Klose, 35. Vilken sjujäkla fotbollsspelare.

Toni Kroos dundrade in ett snyggt långskott till 2-0. I slutet av matchen rullade Tyskland en fantastisk fotboll och till sist kunde Thomas Müller snubbla in 3-0-målet.

Det var ingen perfekt match, men likväl ett steg framåt för landslaget. Det såg mer ut som ett lag.

Mats Hummels fick nöja sig med en bänkplats då Joachim Löw i stället gav Jerome Boateng och Per Mertesacker förtroendet. Jag var inte särskilt förvånad med tanke på Hummels något svagare form. Dessutom är inte Löw så förtjust i Dortmund-spelarens offensiva styrkor. Hur som helst väntar en intressant konkurrenssituation i backlinjen då Mertesacker och Boateng gjorde det bra mot Österrike. ”Jag är ett stort fan av honom”, säger Löw efter matchen och förtydligar att det tyska landslaget inte har ett givet mittbackspar ännu.

I morgon väntar så Färöarna. Ett rutinuppdrag för Tyskland. Det är ingen promenad i parken att spela borta på den där konstgräsplanen – men all annat än en tysk vinst är uteslutet.

Det återstår att se hur Joachim Löw väljer att formera sitt lag. Får Mats Hummels chansen på nytt? Får Marcel Schmelzer fortsatt förtroende som vänsterback, eller testar Löw att spela med Benedikt Höwedes (som gjorde det mycket bra i andra halvlek mot Österrike)? Ska Mario Gomez få visa upp sig i landslaget igen?

Rimligtvis borde vi få se lite rotation. Dels för att spelarna ska få lite vila innan de engelska veckorna, dels för att de andra killarna borde få chansen att visa upp sig.

Klockan 20:45 är det avspark i Torshavn.

***

Joachim Löw har ofta stått i min skottlinje. Jag är inte nöjd med hur han behandlar spelartruppen, det andas inte professionalitet. Jag är inte nöjd med hans stundtals märkliga och envisa laguttagningar.

Jag hade dock kunnat leva med ovanstående om Joachim Löw bara hade haft modet att tro på sin egen fotboll när det verkligen gäller. Givetvis tycker jag att Löw har gjort mycket gott för det här landslaget, men man ska inte heller glömma att han förfogar över det kanske bästa spelarmaterialet någonsin. Konkurrensen är dock tuff och ingen kan begära ett säkert EM- eller VM-guld. Tyskland ska dock vara med och fajtas om de finaste titlarna – och det har landslaget faktiskt gjort på papperet. Tyskland har hela tiden varit nära, och det är just här vi finner problemet.

När det har dragit ihop sig till semifinaler i de stora turneringarna så har Löw börjat stirra på motståndarna i stället. Han har försökt att eliminera deras styrkor i stället för att använda sitt eget lags styrkor. Det har slutat med bittra och svidande förluster.

Tyskland har extremt bra spelare, dessutom spelare med olika styrkor. Varför kan vi aldrig få se ett tyskt landslag som spelar sin egen fotboll genom en hel turnering? Det har gjort att jag tvekar ordentligt, är Joachim Löw verkligen rätt man för detta Tyskland?

Det här är anledningen till att jag inte alls kan njuta av nyheterna som florerar i tysk press – Joachim Löw ser ut att få förlängt till 2016. Varför? När det mesta dessutom tyder på att det nya kontraktet innehåller en frigörelseklausul efter VM 2014 så förstår jag det hela ännu mindre. En eventuell tränardiskussion kommer att blossa upp lika intensivt trots ett kontrakt till 2016 (särskilt då om klausulen existerar).

Jag förstår inte brådskan som förbundet handlar med. Låt landslaget spela den där turneringen i Brasilien först.

***

Avslutningsvis vill jag passa på att gratulera VfB Stuttgart på 120-årsdagen.

/Wingren

Bloggen har tidigare tagit upp förbundskapten Joachim Löws laguttagningar. Med Miroslav Klose skadad är Mario Gomez den enda naturliga anfallaren i truppen. En av ligans hetaste anfallare, Stefan Kießling, lämnas ständigt utanför. Löw är inte heller intresserad av att låta spelare som Julian Schieber, Nils Petersen eller Mike Hanske visa upp sig. Visst, bortsett från Kießling så finns det inte riktigt heta anfallare i Tyskland förutom de som redan är med i landslaget. Men Joachim Löw borde bry sig om framtiden och åtminstone ge någon chansen.

Den sorgliga sanningen är att Miroslav Klose inte kommer att spela fotboll i evigheter. Det smärtar att skriva det, men så är det. Klose börjar bli gammal. Mario Gomez har fortfarande många år kvar av karriären, men han har inte riktigt hittat sin plats i det tyska landslaget. Han är mer av en boxspelare, en målskytt, än vad Klose är. Det har fört med sig problem för landslaget. Spelet blir oftast lidande mot riktigt bra motstånd. Jag kan med andra ord se problemet. Vad jag inte kan förstå är varför Stefan Kießling inte får chansen, han är rör sig betydligt mycket mer än Gomez och skulle säkert göra ett gott jobb för Tyskland.

När man lyssnar på Joachim Löw blir det allt tydligare att han intresserar sig för ett tyskt landslag utan en renodlad anfallare. Han vill spela med en falsk nia, precis som Spanien och Barcelona har gjort med framgång. Visst, det kryllar av offensiva mittfältare som håller världsklass. Det är ett lyxproblem att behöva välja mellan Thomas Müller, Mesut Özil, Mario Götze och Marco Reus. Då har jag inte ens nämnt spelare som André Schürrle, Lukas Podolski och Julian Draxler.

Så ja: det finns ett överflöd av tekniskt begåvade och oförutsägbara spelare. Avslutningsstarka spelare. Passningsspelare av världsklass. Klart att Joachim Löw vill ställa upp med dessa. Men är ett spelsystem med en falsk nia framtiden? Är det den sista pusselbiten som behöver läggas för att Tyskland inte ska åka ut i semifinal i en stor turnering?

Nej, det är det inte i min bok. Anledningen till att Tyskland inte har räckt hela vägen beror inte på att laget spelar med en renodlad anfallare. Anledningen, som jag ser det, är att Joachim Löw alltid blir feg när det gäller som mest. Sedan 2008 har mönstret upprepat sig i de stora avgörande matcherna – Joachim Löw vågar inte ställa upp med de formstarkaste spelarna, han väljer hellre de som har varit med längst. Han låter laget släppa sitt eget spel för att möta och bearbeta motståndet i stället. Han försöker hellre radera ut motståndarnas styrka i stället för att använda sitt lags starka egenskaper. Så vinner man inte stormatcher i dag. Inte med den typen av feghet. Det var min senap på den här falska nia-korven.

Med det sagt är jag övertygad om att ett tyskt landslag hade mått bra av att kunna spela utan en Miroslav Klose eller Mario Gomez. Det är givetvis bara bra att ha fler ess i rockärmen, och med de mittfältarna som finns till förfogande bör det kunna bli ett dödligt vapen.

Det är dock tydligt att Joachim Löw inte är så intresserad av de tyska anfallarna. Inför kvällens match mot Kazakstan har dessutom Mario Gomez skadat sig, vilket innebär att vi definitivt kommer få se ett tyskt landslag som spelar med ”en falsk nia”. Mycket tyder på att det blir Mario Götze som fyller den rollen, men det finns fler alternativ i Özil, Müller och Reus (som dock är avstängd i kväll).

Tyskland har testat det här förr – men bara i träningsmatcher. I den urtråkiga 0-0-matchen mot Holland spelade Mario Götze på topp. I 2-1-vinsten mot Frankrike inledde Mario Gomez på topp men fick lämna planen efter 60 minuter. Det var också då de tyska spelarna började hitta varandra och spela bättre fotboll. De vände 0-1 till 2-1. Då spelade Mesut Özil längst upp och experimentet lyckades den gången.

Det är klart att det kommer gå vägen i kväll, det är inte Spanien som står för motståndet direkt. Så visst är det klokt att sjösätta projektet i afton. Men det är inte klokt att landslagstruppen saknar anfallare bara för att Miroslav Klose och Mario Gomez saknas.

Joachim Löw borde rannsaka sig själv innan han målar in sig i ett hörn lagom till VM 2014 – förutsatt att Tyskland tar sig dit.

Trolig startelva:

Neuer
Lahm, Boateng, Mertesacker, Schmelzer
Khedira, Schweinsteiger
Müller, Özil, Podolski
Götze

/Wingren

Det var Jupp Heynckes första titel på 14 år. Det var Bayern Münchens första titel på två år. Men framför allt var det Bayern Münchens första seger över Borussia Dortmund på två år. Det blev inte sex förluster i rad, i stället blev det en övertygande 2-1-vinst på Allianz Arena i går. Det måste kännas bra i Bayern-lägret just nu, Jürgen Klopp och Borussia Dortmund har däremot lite att fundera på.

En sak i taget dock: säsongen har egentligen inte börjat på allvar och titeln i sig är inget man firar i en vecka.

Trots detta finns det ändå en hel del intressanta aspekter att lyfta fram från gårdagens kraftmätning. Bayern München tog direkt kontroll över matchen och efter bara fem minuter visade Franck Ribéry varför han ska vara med i diskussionen om ”världens bäste fotbollsspelare”. En delikat yttersida letade sig förbi två sömniga mittbackar och nyförvärvet Mario Mandzukic kunde göra 1-0.

Fem minuter senare serverade Mandzukic en djupledslöpande Arjen Robben. 2-0. Och Dortmund var inte med i matchen, Bayern kontrollerade det mesta. Matchbilden påminde om hur det såg ut förr, innan Klopp hade fått ordning på Dortmund. Det var utklassning.

Mot slutet av första halvlek började bortalaget vakna till liv men Bayern kunde freda sig ganska enkelt. Halvtid.

I andra halvlek spelade Borussia Dortmund betydligt bättre, särskilt efter Mario Götzes och Ivan Perisics inhopp. Likbleke Kevin Großkreutz och olycklige Moritz Leitner fick lämna planen. Dortmund spelade till sig fyra eller fem riktigt bra chanser men lyckades bara göra ett mål. Man hade tagit över matchen och visade bättre takter. Samtidigt hade Bayern sedan länge dragit ner på tempot och bevakat ledningen. Robert Lewandowski knorrade in 2-1 på ett snyggt sätt med kvarten kvar. Till sist vann Bayern München helt välförtjänt med 2-1. Det var lite av en överkörning.

Som sagt, även om det är för tidigt att dra tokstora växlar av det här så finns det ändå en hel del intressanta aspekter att lyfta fram:

Borussia Dortmund…

…har fortfarande samma problem mot bra motstånd som förra säsongen. I Champions League gick det inte alls bra, och det är inte konstigt när man behöver tio målchanser för ett mål. Som om inte det vore illa nog lyckades Marseille göra fyra mål på tre chanser och i går såg försvaret lika billigt ut. Här måste något hända, nästa steg måste tas.

…har stora problem när inte Kehl eller Bender är tillgängliga. Ett topplag bör ha bättre bredd på en så viktig position.

…är inte ett topplag när press-spelet inte fungerar, där kan vi se en kvalitativ skillnad mot Tysklands jätte: FC Bayern.

…kan bli fantastiskt underhållande att titta på när Reus, Götze och Lewandowski har fått lite tid tillsammans. Vi kunde se tecken på det i går.

…har ett problem med Marcel Schmelzer som inte spelar på samma lysande nivå som 2010/11.

…bör inte oroa sig allt för mycket trots allt. Kagawa har lämnat, Reus har kommit in. I övrigt är laget intakt och pådrivaren Klopp är kvar.

Bayern München…

…har ett helt fenomenalt lag. Det har vi vetat länge. Men när plötsligt Müller, Robben och Ribéry tycks vara i form samtidigt så blir det nästan obehagligt.

…spelar så mycket bättre med en rörlig och mer spelskicklig anfallare som Mario Mandzukic. Kroaten fick sina mittfältare att dansa och le. Och dessutom gjorde han ju mål.

…ser mycket bättre ut i försvarsspelet med Dante och om Gustavo kan hålla nivån hela säsongen så gör det inte ens något om Kroos spelar på det centrala mittfältet.

…kan vara lyckliga över att Philipp Lahm verkar ha återhämtat sig på riktigt. Lysande.

…har fått den nystart som hela klubben hade hoppats på. Ett par arbetande nyförvärv, en vinnarskalle som sportchef och plötsligt är säsongens första titel i hamn. På ett övertygande sätt. Ja, det är helt enkelt balsam för Bayern-själen. Jag lyfter på min elektroniska dator-hatt.

…har gjort ett redan bra lag betydligt mycket bättre. Sammer med nya impulser och en ny bredd som håller hög kvalitet. Shaqiri har varit lysande under försäsongen och Weiser har visat stor talang. Can gjorde en bra match som vänsterback i går. Och då har jag inte ens nämnt Pizarro. Kan bli en trevlig säsong.

***

För övrigt sägs Atletic Bilbaos hett eftertraktade spelare, Javi Martinez, blir klar för Bayern München inom kort. 33 miljoner euro sägs övergångssumman landa på.

För övrigt sägs Hamburger SV vara överens med spelare och klubb angående stortalangen Hakan Calhanoglu, 18. Den offensive mittfältaren ser dock ut att stanna i Karlsruher SC en säsong till.

För övrigt skadade sig Manuel Neuer i går och stannar nu hemma och vilar. Med tanke på den idiotiska landskampen mot Argentina kan man nog tänka sig att Neuer egentligen mår ganska bra.

För övrigt sa Joachim Löw på dagens presskonferens att Miroslav Klose, 34, ingår i VM-planerna. Och det mina vänner, det är goda nyheter.

/Wingren

Italien gjorde en mycket bra match. Italien spelade, enligt mig, ganska oitalienskt. Man spelade som Tyskland gjorde i VM 2010. En säker och stabil defensiv med blixtsnabba omställningar. Hatten av för det. Det var helt enkelt väldigt välförtjänt. Så grattis, Italien.

Nu till Tyskland. Nu till arma Tyskland. Inför matchen kändes det ganska bra. Det här var ett av de absolut starkaste tyska landslagen på väldigt, väldigt länge. Inför turneringen var defensiven ett frågetecken. Såväl spetsmässigt som i bredden. I gruppspelet och i kvartsfinalen var inte defensiven några större problem. Snarare var den helt plötsligt väldigt orörliga offensiven ett problem. I kvartsfinalen mot Grekland valde så Joachim Löw att matcha Marco Reus, André Schürrle och Miroslav Klose för Thomas Müller, Lukas Podolski och Mario Gomez.

Vad gör sen Löw inför den viktiga semifinalen mot Italien?

Jo, mot ett Italien som Tyskland aldrig vunnit över i EM eller VM så valde Löw att skicka in Gomez och Podolski för Klose och Schürrle. Dessutom tyckte han att det vore en god idé att spela Toni Kroos för Thomas Müller. Han utnyttjade inte sin starka trupp, han läste inte av läget.

Vad hände?

Absolut ingenting. Tyskland skapade ett par farliga halvchanser inledningsvis, precis som mot Portugal, Holland och Danmark. Men man dominerade inte, man hotade inte på allvar. I stället var det Italien som vågade spela sitt aggressiva spel. De vågade trycka på, de vågade gå i offensiven och försvararna tankade så mycket självförtroende.

Italien gjorde 1-0 genom Mario Balotelli. Mats Hummels såg inte bra ut mot Antonio Cassano som skickade in bollen mot Mario Balotelli. Balotelli nickade in bollen i ett ganska lätt läge då Holger Badstuber misslyckades i markeringsspelet. EM:s hittills kanske bästa mittbackspar gjorde ett misstag var. 1-0.

När Balotelli gjorde 2-0 var det Philipp Lahms tur att se misslyckad ut. Som en pojke.

Tre individuella misstag resulterade i två mål för Italien. Två helt välförtjänta mål för ett smart och gott kämpande Italien. Men tre fruktansvärda misstag.

Det är dock inte bara dessa tre herrar som ska hängas ut. Det är även Joachim Löw. Han valde att satsa på Mario Gomez, som får sina medspelare att se dåliga ut. Han valde att satsa på Lukas Podolski som inte alls är i form, och han var usel. Han valde att satsa på Toni Kroos, som för all del har gudabenådade passningar, skott och frisparkar, men som är en ganska odynamisk och arrogant fotbollsspelare. Han valde att, än en gång, spela stackars Bastian Schweinsteiger som har varit skadad och mest ägnar sig åt att slå felpassningar. Joachim Löw gjorde helt fel, när det gällde som mest. Spelarna gjorde som mest misstag, när det gällde som mest.

Bastian Schweinsteiger, Philipp Lahm och Lukas Podolski ser ut att gå en mörk landslagskarriär till mötes. Och det känns inte alls rättvist.

Joachim Löw reagerade redan i halvtid, och bevisade egentligen det vi alla visste: Mario Gomez och Lukas Podolski borde inte ha startat. De byttes ut direkt. In kom i stället Miroslav Klose och Marco Reus. I tio minuter såg det riktigt bra ut, det var intensivt, säkrare och mer hotfullt. Men målet kom aldrig. Och Klose är en sämre inhoppare än Gomez – det borde även Löw förstå. Klose etablerar en matchbild mer än vad han förändrar.

Mesut Özil fick sätta en tysk straff på tilläggstid. Alldeles försent. Endast av kosmetisk karaktär.

2-1 slutade spektaklet. Italien vann välförtjänt, de spelade bra och smart. Tyskland gjorde det dock fantastiskt enkelt för Italien. Än en gång så misslyckades Tyskland när det gällde som mest. Förr i tiden lyckades Tyskland vinna, landslaget kallades för en maskin. Nu är tyskarna ett gäng förlorare, som oftast spelar väldigt underhållande fotboll. Det värsta är att kvällens resultat var helt i onödan. Okej, Schweinsteiger var inte sig själv, men det var inte problemet. Problemet var att misstagen kom när det gällde som mest och att Löw valde att satsa på spelare som drar ner tempot i det tyska spelet, spelare som inte är i form. Löw är en förbundskapten med väldigt god fingertoppskänsla – det visade han inte alls i kväll och det avgjorde.

Och varför i helvete spelar Schweinsteiger en kort boll när sekunder återstår?

Och troligtvis, förhoppningsvis, kan man förvänta sig en mer nyanserad bild av det hela i morgon. Nu utlyser jag landssorg så länge.

/Wingren

Sommaren 2006. Dortmund. Alla sagor har inte ett lyckligt slut. Efter 90 intensiva minuter gick matchen till förlängning. VM-semifinal mellan två fotbollsmakter, Tyskland och Italien. Så gjorde Fabio Grosso det där 0-1-målet. Matchen slutade 0-2. Tyskland var utslaget i sitt eget VM. Inför 60 000 gråtande tyskar i Dortmund. På planen låg spelarna ner, suckade, hade tårar i ögonen. Allt var över. Drömmen förblev en dröm. Det blev ingen VM-final. Än en gång hade Italien överlistat Tyskland. Som alltid i EM eller VM. Tyskland har aldrig vunnit mot Italien i dessa turneringar. Tyskland har inte vunnit en tävlingsmatch mot Italien sedan 1988.

Nu är det dags igen. Sex år efter det bittra nederlaget möts Italien och Tyskland igen. I en semifinal, i EM, i Warszawa.

”Det är ett sånt tillfälle där man står på planen och tänker: nu är det över. Men vad ska man göra?”, säger Lukas Podolski angående nederlaget 2006. Han tror också att Tyskland har bättre chanser den här gången. Det tror jag med.

Det är dags att bryta förbannelsen nu. Italien måste besegras. Joachim Löw har bättre kort på handen den här gången. Tyskland har fått vila längre och spelar en helt annan fotboll jämfört med 2006. Men framför allt har man fått ett nytt gäng med vinnare. Ett gäng som redan har slagit ut Italien i en semifinal.

Det var inte någon överlägsen uppvisning. Men Tyskland slog ut Italien i semifinal 2009. I U21-EM. Sen gick man och vann över England, ganska överlägset faktiskt. Sami Khedira, Manuel Neuer, Mesut Özil, Jerome Boateng, Benedikt Höwedes, Mats Hummels och Marcel Schmelzer är samtliga med i Joachim Löws EM-trupp. Dessa killar var även med den där sommaren i Sverige. När man slog Italien i semifinal. Det här är en ny generation spelare, en fräckare generation. En generation som har alla förutsättningar i världen att bli bäst såväl i Europa som i världen.

Sami Khedira och Mats Hummels har varit ledstjärnorna i det tyska landslaget den här sommaren. När Bastian Schweinsteiger har varit blek och lidit av en krånglande vad har Khedira klivit fram och tagit över ledarrollen på mittfältet. 2009 var hans lagkapten för det lag som vann U21-EM. Det är han inte i dag, men han är en sann ledare på plan.

”Mitt ansvarstagande blir allt större. Det är viktigt att visa vägen på den centrala positionen”, säger Khedira.

Och det är just han som ska se till att det största italienska hotet, Andrea Pirlo, blir osynligt. Pirlo ska inte få ha tid med bollen. Han ska inte få slå sina fenomenala passningar.

De italienska spelarna är säkra på sin sak, de räds inte Tyskland. Den nya generationen tyska spelare känner likadant. De räds inte mardrömsmotståndet, de tror på att förbannelsen kan brytas.

”Om vi visar vad vi kan så kommer vi att slå dem”, säger Mesut Özil.

Benedikt Höwedes säger att ”jag är inte särskilt orolig för den här semifinalen”.

Jag ger de tyska killarna rätt. Om Tyskland spelar så bra som de kan göra så har inte Italien någon chans. Men Tyskland har inte nått sin fulla potential i den här turneringen ännu. Det borde oroa herr Löw. För det är dags nu. Om förbannelsen ska brytas kan inte Schweinsteiger lämna luckor på mitten och ge bort bollen, Boateng kan inte hamna på efterkälen, Podolski kan inte springa runt i tomma intet, Mesut Özil måste få leka med Klose och mittbackarna måste stå för noll misstag.

Och Manuel Neuer måste visa sig vara bättre än Gianluigi Buffon. En match mellan två av världens bästa målvakter.

Italien ska inte underskattas. De har spelat en mycket bra fotboll och förtjänar verkligen en plats i den här semifinalen. Det är ett annat Tyskland, men det är också ett annat Italien.

Efter att startelvan har läckt ut alldeles för tidigt den här turneringen så har Löw valt att hålla den hemlig även för spelarna. Först vid halv sex så kommer spelarna att informeras om vem som får chansen från start.

Ska vi tro på kicker kan startelvan se ut så här:

Neuer
Boateng, Hummels, Badstuber, Lahm
Khedira, Schweinsteiger
Müller, Özil, Podolski
Klose

Personligen hoppas jag att vi får se Marco Reus från start. Han behövs i den tyska offensiven som faktiskt har sett ganska trög ut i gruppspelet. Podolski borde få ta plats på bänken igen. Men när han tre gånger i samma intervju säger att ”jag är övertygad om att jag får starta” så lär det väl bli så. Anfallspositionen är alltid en het potatis, men efter Özils explosion mot Grekland så torde Klose få chansen på nytt. Trist för Gomez, förstås.

På träningen spelade Marcel Schmelzer vänsterback i ”förstaelvan” – betyder det att Löw flyttar över Lahm till höger? Skulle inte tro det.

Bastian Schweinsteiger har inte imponerat, men sägs vara på 100 procent igen. Det hoppas jag. Dels för att han behövs, dels för att hans sviktande form annars blir kostsam. Löw har sagt att han spelar.

20:45 är det dags. Ett nytt tyskt landslag ska försöka göra det som inget tyskt landslag har lyckats med – att slå Italien i en stor turnering. Det här är fotboll när det är som bäst.

/Wingren

Vilken succé. Så otroligt skönt att få se sprudlande anfallsfotboll. Mesut Özils liv leker igen. Sami Khedira är en jätte, Marco Reus ett utropstecken. Nu är det bara Bastian Schweinsteiger jag oroar mig för. Och det kan bli ett problem. Skönt för Löw att hans taktiska förändringar betalade av sig, annars hade det blivit ett jäkla liv, förstås.

Tyskland inledde väldigt överlägset och avslutade på samma sätt. Inledningsvis spelade Tyskland kvickt och häftigt, men utan att göra mål. Sen kom målet, men då kom också kvitteringsmålet. Efter det växlade Tyskland upp och punkterade matchen. Den tveksamma straffen gav Grekland 4-2 – men det var inget annat än av kosmetisk karaktär.

Så vad kan man säga? Tyskland hanterade favoritskapet, spelade bättre anfallsfotboll, slarvade i onödan ibland, hade svårt för att göra mål, hade lätt för att göra mål. Ganska lysande, trots allt.
Tyskland hade ett bollinnehav på 70 procent och är nu klart för sin åttonde EM-semifinal på elva försök. Mäkta imponerande.

”Vi misslyckades med att göra mål i början av matchen, trots alla våra chanser. Men laget reagerade utmärkt efter kvitteringen”, sammanfattar Joachim Löw det hela.

Mot ett defensivt Grekland valde Löw att ändra om ordentligt i startelvan. Mario Gomez, Lukas Podolski och Thomas Müller fick snällt sätta sig på bänken. In kom Miroslav Klose, André Schürrle och Marco Reus. En taktisk förändring som skulle visa sig vara ett genidrag. De nya kantspelarna satte direkt fart, spelade ett härligt kombinationsspel och den tyska offensiven fick ett helt nytt ansikte. Ännu viktigare var Mesut Özils explosion. Plötsligt var playmakern tillbaka, skapade chanser för sina lagkamrater och försökte själv gå på avslut. Något vi kan tacka Miroslav Klose för. Det är förstås trist för Mario Gomez som har gjort tre fantastiska mål. Men det är bra för Tyskland. Och plötsligt har Löw ännu fler spelare som kan hjälpa laget.

Philipp Lahm öppnade upp målskyttet med ett härligt långskott som fick oss att tänka på Costa Rica-matchen i VM 2006. I andra halvlek tappade Tyskland boll och helt plötsligt stod det 1-1 efter att Jerome Boateng varit steget efter Samaras. Då vaknade Tyskland till liv på riktigt. Man fortsatte att spela bra fotboll, men nu lyckades man dessutom peta in bollarna i mål. Sami Khedira nätade med ren och skär vilja, Miroslav Klose nickade elegant in bollen och Marco Reus dundrade upp 4-1-målet i nättaket. Och så fick Grekland ett tröstmål på straff.

Misstagen och bolltappen oroar, men kanske är det inte så konstigt heller när man dominerar en match så mycket. Den nya livfulla offensiven känns bra, det kändes nödvändigt att Tyskland hittade sitt snabba kombinationsspel. Det är fotboll på högsta nivå.

Det som verkligen oroar, det är Bastian Schweinsteiger. Bortsett från matchen mot Holland så har han varit…dålig. I går var absolut inget undantag. Han tappade boll, han slog bort enkla passningar, han fegade och han var blek. Sami Khedira var ensam på det centrala mittfältet – så kändes det. Jag hoppas fortfarande att Bastian ska hitta formen, men nu är det som mest två matcher kvar av turneringen. Kommer Bastian att hitta sig själv innan turneringen är över? Joachim Löw har ett stort problem här. Ska han peta den annars så fantastiske mittfältsgeneralen, eller ska han hoppas på att Schweini tar sig tillbaka? Och vem ska annars spela för honom? Orörlige Toni Kroos på det centrala mittfältet i en semifinal? Bevare mig väl. Men det är endast Kroos som är delvis inspelad i landslaget på denna position. Förstå mig rätt nu: en Kroos på spelhumör är en berikning för varje lag och hans passningsfot är inte av denna värld. Men hans arbetsinsats på den så viktiga positionen är troligtvis inte tillräcklig i en semifinal. Då kommer Hummels och Badstuber få jobba häcken av sig. Den bästa lösningen är troligen att ge Schweinsteiger nytt förtroende och hoppas på en reaktion. Som mot Holland.

Desto positivare är då Özils väg tillbaka till toppen och Reus fina insats. Det lovar gott. Och som vanligt, helt plötsligt, imponerar Mats Hummels och Holger Badstuber som mittbackspar.

Mina kommentarer på spelarna i startelvan:

Manuel Neuer: Inför matchen undrade den gode Neuer hur Grekland över huvud taget har gjort sina mål eftersom att de knappt skapar några chanser. Nu släppte han in två och undrar säkerligen fortfarande hur tusan det gick till. Kunde sett bättre ut vid 1-1-målet, hade annars inte särskilt mycket att göra. Läste som vanligt spelet bra och agerade som en femte försvarare.

Jerome Boateng: Tillbaka i startelvan efter avstängningen och gjorde det helt okej. Försökte att ge understöd i offensiven och stod även för assisten till det viktiga 2-1-målet. Hängde inte med, eller ville inte hänga med, när Samaras fick stöta in 1-1. Det som om att han inte trodde på att grekerna skulle kunna hota.

Mats Hummels: Det är inte märkligt att Barcelona sägs vilja köpa loss Hummels. Han imponerar med sina uppspel, sina offensiva kvaliteter och sitt gedigna försvarsarbete. Han vinner närkamper och springer omkring som en majestätisk general. Ett par missade passningar igår men som han själv korrigerade. Men han får gärna sluta med felpass i nästa match.

Holger Badstuber: Löw såg rasande ut inledningsvis när Badstuber visade ett sämre passningsspel än vad vi har vant oss vid. Valde att kliva upp mot mittlinjen vilket öppnade för grekernas kontringsmål. Hade dock också några bra aktioner när det väl behövdes och han utgör alltid ett hot på offensiva fasta. Sämre än vanligt dock.

Philipp Lahm: Gjorde det ack så viktiga 1-0-målet och det kändes som en repris från 2006. Ett härligt avslut som gav hela laget en knuff i rätt riktning. Som en kapten ska agera. I princip felfri i försvarsarbetet och pigg i offensiven efter de första 20 minuterna. En mycket bra insats.

Sami Khedira: Planens gigant, kungen på mittfältet. Han var överallt hela tiden. Han vann boll på egen planhalva, stormade mot motståndarnas mål, kastade sig in i närkamper, tog över Bastians jobb, gjorde det viktiga 2-1-målet och var helt enkelt bäst på plan. Så viktig för Tyskland då han även tar det prestigelösa jobbet.

Bastian Schweinsteigers: En av mittfältsgeneralens sämre matcher i landslaget. Tyvärr. Mängder med felpass i inledningen av matchen, ett förvirrat kroppsspråk, stor osäkerhet och osynlig när han inte gjorde misstag. Som tur var stod Grekland, och inte Spanien, för motståndet. Visade ändå klokhet och rutin när han i mitten av andra halvlek valde att säkra upp matchen istället för att försöka ta sig framåt.

Marco Reus: Fick äntligen göra sin mästerskapsdebut och fick fira det med ett praktmål till 4-1. Borde ha gjort ett eller två mål redan i första halvlek, men han kan vara nöjd ändå. Var i princip inblandad i samtliga tyska kombinationer i första halvlek, blev lite blekare i andra men gjorde då mål istället. Helt klart en kandidat för startelvan även nästa match.

Mesut Özil: Har fått utstå en hel del kritik, och det med all rätt. Nu blev det Gomez som ”offrades” för att Özil skulle komma igång. Och med Klose på planen fungerade allting plötsligt mycket bättre för Özil. Han hade ett gäng tama avslut på mål, men i övrigt var även han inblandad i det mesta. En insats som lovar gott inför slutfasen av turneringen. En av giganterna på plan.

André Schürrle: Precis som Reus kom Schürrle plötsligt in i startelvan och bidrog med mycket fart samt en del okej avslut. Gjorde det helt klart bättre än Podolski, men inte tillräckligt bra för att övertyga någon om en startplats. För mycket bolltapp och felbeslut, men ett härligt hastighetsvapen. Växer fram som den perfekte inhopparen. Härligt att vänsterkanten blev ett alternativ igen.

Miroslav Klose: Gamlingen kom in i startelvan och stackars Gomez fick sätta sig på bänken. Kombinationsstarke Klose bidrog med just det alla hade hoppats på – det blev en helt annan fart i offensiven och alternativen för Tyskland blev fler. Fick göra ett tjusigt nickmål men missade också ett par lägen. Såg pigg ut.

Thomas Müller kom in med lite drygt 20 minuter kvar och förstärkte Tysklands dominans i matchen. Han och Reus bör starta nästa match enligt mig. Schürrle är som sagt en perfekt inhoppare med den farten. Nu återstår det att se om Joachim Löw går tillbaka till ursprungselvan, eller om även han vann några nya intryck i går.

Nu väntar alltså England eller Frankrike i semifinal…eller, nej, förlåt, England eller Italien menar jag förstås. Det var André Schürrle som sa att det kvittade om det blev England eller Frankrike i nästa match, journalisterna blev förvirrade och presschefen, Harald Stenger, fick korrigera Schürrle. Men han tycker ändå att det kvittar.

P.S I kväll lottas förresten tyska cupen. Trevligt, säsongen närmar sig. D.S

/Wingren

Tyskland mot Holland. Die Nationalmannschaft gegen die Elftal. Ett klassiskt möte, ett nationalderby. Viktigast av allt: en förbannat viktig gruppspelsmatch i EM 2012.

Vi kan lägga gammal rivalitet åt sidan för den här gången. De brutala, hånande och bespottande mötena från 70-, 80- och 90-talet är historia. Historia som givetvis alltid kommer att spela en roll i mötena mellan Tyskland och Holland. Men inför morgondagens möte är det inte rivaliteten vi ska fokusera på, det gör knappast spelarna heller. Och Bild Zeitung tar det dessutom lite lugnare nuförtiden, de försöker inte att starta något krig mot Holland.

Med det sagt så kvarstår dock det faktum att media, spelare och supportrar bryr sig väldigt mycket om den här matchen. Det är, trots allt, ett prestigemöte.

Sist lagen möttes var i en vänskapsmatch i november. Då spelade Tyskland ut Holland fullständigt och vann välförtjänt med 3-0. Ett gott minne att bära med sig inför onsdagens kamp (20:45) men knappast en måttstock.

”Laget pratar inte om den segern längre. Holland kommer att vara mer taggat”, säger Oliver Bierhoff på en presskonferens.

Så är det givetvis. Holland behöver vinsten mer än Tyskland, och i ärlighetens namn så spelade holländarna bättre fotboll än vad Tyskland gjorde i första omgången. Tyskland var däremot effektivare, vilket känns bra i min värld. Men imorgon måste det se bättre ut. Det måste vara mer fart i offensiven, det måste vara mer löpningar på mittfältet och vissa spelare måste höja sig ett par snäpp. Annars kan det här EM-äventyret få ett abrupt slut.

En ack så klassisk bild. Förhoppningsvis får vi inte se en repris på onsdag.

Efter att ha sett alla matcher hittills så måste jag dock erkänna att Tyskland guldchanser har vuxit. England, Frankrike, Spanien och Holland har uppvisat uppenbara brister. Italien imponerade på mig, Rysslands offensiv likaså. Efter första omgången känns helt enkelt inget lag särskilt starkt, den här turneringen är öppen för alla nu.

Om Tyskland vinner imorgon kan man spela mer avslappnat mot ett fajtande Danmark. Joachim Löw kan till och med tillåta sig att ge spelare som Reus, Schürrle och Götze chansen. Defensiven borde han inte laborera med, den lagdelen borde få tid på sig att växa samman.

Tysklands starkaste lagdel mot Portugal var just försvaret, Hollands svagaste lagdel mot Danmark var försvaret. Det kan tyskarna utnyttja om Joachim Löw bara får fart på anfallsspelet. Danmark kan dock tacka Holland för ”dortmundisk” ineffektivitet, det är inte säkert att Bert van Marvijks gäng är lika snälla på onsdag. När de spelar med kniven mot strupen. Antagligen inte.

I Tyskland funderar man på vilka ändringar som kan ske i startelvan. Det här är Joachim Löws mardrömsmatch och ingen mindre än Holland står för motståndet. 2008 förlorade Tyskland den andra omgången mot Kroatien (1-2) och 2010 förlorade man mot Serbien (0-1). Lyckas Löw bryta sin negativa trend mot imorgon? Jag hoppas det, och kanske blir det med Miroslav Klose från start. Jag hoppas det.

”Miro blir allt bättre. När han är fit är han en anfallare av världsklass. Man kan kasta in honom i en match och han är inne i det direkt. Miro saknar fortfarande ett par procent, men han har kommit tillräckligt långt för att spela från start”, säger Löw på dagens presskonferens.

Om det blir så redan mot Holland? Det vill inte förbundskaptenen avslöja. Men mot ett relativt svagt holländskt försvar hade det varit fantastisk med en rörlig och spelsugen Klose. En rutinerad räv som spelar som en 25-åring, som får sina medspelare att lysa och som gör mål. 63 mål på 117 landskamper är inte fy skam direkt.

”Förändringar är möjligt. Jag säger inte ’ändra aldrig på ett vinnande lag’. Men jag kan inte säga något just nu. Jag väntar till efter träningen, kanske är det någon som inspirerar mig då”, säger Löw lite mystiskt.

Förutom Miroslav Klose så funderar man även över Bastian Schweinsteigers vara eller icke vara. Problemet är att han inte är i den form som Tyskland behöver, men samtidigt är det svårt att peta en ledare som Bastian. Toni Kroos nämns som en ersättare men inget är bekräftat. Jag kan förstås tycka att Kroos inte borde spela istället för Schweinsteiger mot ett så offensivt starkt motstånd.

Om Marco Reus eller André Schürrle kan få chansen istället för svage Lukas Podolski återstår också att se. Löw gillar sin Poldi, det är inte lätt att flytta på honom. Men jag hoppas att vi får se ett nytt ansikte där på onsdag.

Robin van Persie hade inte sin bästa dag mot Danmark, men alla vet vad han egentligen kan. Och alla vet vad Klaas-Jan Huntelaar kan. Det är två effektiva anfallare som dessutom slår straffar. Tyvärr, för Tyskland. Om Holland får en straff imorgon så är det alltså inte Arjen Robben som slår den.

”Om vi hade fått en straff mot Danmark så hade Robin tagit den”, säger Robben.

Jag tänkte annars låta Robbens ord avsluta det här inlägget. Låt oss njuta av denna tisdagskväll för imorgon smäller det på riktigt. Då ska vi få ett svar på hur bra det tyska landslaget är. Jag är nervös och kanske är det därför jag skriver inlägget redan nu, imorgon kommer all min energi gå åt till att försöka se fram emot klassikermötet mellan Tyskland och Holland. Men Arjen Robben var det ja:

”Holland mot Tyskland är alltid något väldigt speciellt. Den här gången med all rätt. Nästan hälften av spelarna på planen kommer från Bayern München. Onsdagen tillhör oss”, säger han.

Hoppas att han har tagit sig vatten över huvudet igen.

/Wingren