Så var äntligen fredag. Äntligen Bundesliga. Det är så man tänker, men den här veckan stämmer det inte. Då det har varit landskampsuppehåll uteblir fredagsmatchen i Bundesliga. Men misströsta inte: i 2. Bundesliga kommer bollen att rulla. På tre arenor. Klockan sex tar Ingolstadt emot Union Berlin samtidigt som Duisburg välkomnar Greuther Fürth. Lite senare, närmare bestämt halv nio, utkämpar Bochum och Dresden ett krig om tre poäng i Ruhr. Det här kan alltså bli en hur trevlig fredagskväll som helst. Men vi får alltså vänta till i morgon innan fotbollens finrum slår upp portarna. Och till helgen lyser förhoppningsvis vårsolen och värmer upp alla fotbollsfans frusna hjärtan. Kan det bli bättre? Kan det bli vackrare?

Omgång 24 bjuder på några kära återseende dessutom. Nu tar vi en sak i taget dock. Först och främst känner jag mig tvungen att uppmärksamma Regionalliga-derbyt mellan Borussia Dortmund och Schalke 04. När dessa lag möts i Bundesliga brukar det vara fullt drag och är tveklöst ett av världens hetaste derbyn. I morgon är det dock Dortmund II som tar emot Schalke II på Stadion Rote Erde i Dortmund – precis intill Westfalenstadion där Dortmund senare tar emot FSV Mainz 05. Dortmunds amatörlag, reservlag, U 23-lag eller vad ni nu vill kalla dem för är vana vid att spela inför en relativt blygsam publik. Men i morgon räknar man med att omkring 9 000 supportrar kommer att vara på plats för att sjunga fram sitt lag. Det är läckert. Och för spelarna kommer det säkert att vara en fantastisk känsla.

En av killarna i Dortmund II har dock börjat vänja sig vid mäktigare inramning. Terrence Boyd har inte spelat en enda sekund i Bundesliga – men i onsdags debuterade han för USA:s landslag mot Italien.

Nåväl, nog om detta.

***

Återseenden alltså. På lördag åker Werder Bremen till Tysklands vackra huvudstad där Hertha Berlin väntar på Olympiastadion. Otto Rehhagel är som bekant Berlins nye tränare, och för er som inte har så gott minne kan jag påminna om att ”König Otto” en gång i tiden var en framgångsrik tränare i just Bremen. Kan ni gissa vem som spelade i klubben då? Givetvis Bremens nuvarande tränare Thomas Schaaf. Rehhagel hade en fantastisk period i Bremen och satt på klubbens tränarbänk från 1981 till 1995. Det är ett tag. Nu stöter Rehhagel, Schaaf och Bremen på varandra igen. Hertha Berlin och Otto hade mått väldigt bra av en vinst, men det kommer sannerligen inte bli enkelt. Werder Bremen är Berlins mardrömsmotståndare – hela 31 förluster har det blivit.
Rehhagel och Schaaf har faktiskt stött på varandra tidigare (som tränare alltså). 73-åringen basade över Kaiserslautern innan han till sist hamnade i Grekland. Säsongen 1999/2000 satt de gamla vännerna på vars en tränarbänk. Det första mötet vann Schaaf med 5-0, returmötet vann Rehhagel med 4-3. Blir det lika stora siffror på lördag?

***

Mohamed Zidan gör storsuccé i FSV Mainz, dit han gick i vintras. Borussia Dortmund var klubben han lämnade bakom sig och det är just i Dortmund som lördagens sena kvällsmatch äger rum. Zidan har gjort fyra mål på fyra matcher för Mainz – det är ett nytt rekord för en ”vinterövergång”. Dortmunds tränare Jürgen Klopp sa på presskonferensen att Zidan givetvis ska jubla om han gör ett mål, men la sedan till: fast han kommer inte att göra något mål. Innan matchen blåses igång kommer Zidan att få ett officiellt avsked från klubben.

Men det är inte bara Zidan som möter gamla vänner. Jürgen Klopp är en levande ikon i Dortmund, men det kan ni tro att han även är i Mainz där han först tillbringade sin spelarkarriär och sedan gjorde sig känd som tränare. När Mainz missade språnget till Bundesliga med minsta möjliga marginal säsongen 2007/2008 tog Klopp adjö. Ett väldigt tårfyllt sådant. Han plockade även med sig mittbackstalangen Neven Subotic i en uppmärksammad affär, och även han återfinns som bekant i Dortmund.

***

Bruno Labbadia är en ifrågasatt tränare, som alltid under våren. Nu verkar han dock ha fått fart på Stuttgart faktiskt. Eller, jag vet inte om fart är rätt ord här. Han har vid några tillfällen fått med sig några bättre resultat åtminstone. Men säkert sitter han garanterat inte, det kan jag inte tänka mig. Hur som helst åker Stuttgart till Hansestadt Hamburg där Finks HSV väntar. Bruno Labbadia fick sparken från just Hamburg den 26:e april 2010. Nu vill han säkert visa sig från sin bästa sida.

Även för Bayern Münchens tränare, Jupp Heynckes, blir det ett återseende med sin förra klubb Bayer Leverkusen. Lite oförtjänt och trist nog för Robin Dutt så önskar nog publiken att Heynckes satt på Bayers och inte Bayerns tränarbänk. I Hamburg är det garanterat tvärtom.

Kul. Nu kör vi!

Bundesliga omgång 24:

Lördag 15:30
Hertha Berlin – Werder Bremen
Jaja, ni vet, det blir ett kärt återseende. Tre ytterst viktiga poäng står på spel här. Werder Bremen vill inte tappa mer i striden om Europa-platserna (förlust mot Nürnberg senast) och givetvis vill Hertha Berlin stanna kvar i världens härligaste fotbollsliga. Huvudstadslaget har dock sju förluster i rad och vare sig försvaret eller anfallet vill leverera. Berlin och Rehhagel hade mått otroligt bra av en vinst, annars är man inte bara indragna i bottenstriden utan nästan favoriter till att åka ur. Bremen blir dock ingen lätt nöt att knäcka, även om kapten Fritz saknas.

Hamburger SV – VfB Stuttgart
Hamburg har tagit fler poäng borta än hemma den här säsongen, och Stuttgart är i slag efter den sköna 4-1-vinsten mot Freiburg. Det ska dock sägas att Stuttgart har varit svagt på bortaplan så den här matchen känns vidöppen. Om Hamburg och Fink är sin vana trogen kommer de dock att förlora, eftersom att laget gjorde en mycket bra insats sist mot Mönchengladbach.

FC Kaiserslautern – VfL Wolfsburg
Det här mötet känns så väldigt mycket intressantare än vad tabellen påstår. Nu möts nämligen två lag som är så vilse, som fumlar efter något att hålla tag i för att lindra fallet. Två tränare som inte verkar veta någonting och något alls. Magaths Wolfsburg har uppträtt direkt pinsamt två matcher i rad, och det verkar kvitta vad den gode Magath hittar på. Och vad hände med Mandzukic som plötsligt satt på läktaren mot Hoffenheim? I Kaiserslautern råder det också kaos, om vi nu ska använda oss av så starka ord. 13 matcher utan en enda vinst håller inte – ryker Kurtz vid en ny förlust? Som om det inte vore nog med den sportsliga kräftgången så har även Itay Shechter utsatts för anti-semitiska ramsor och slagord. En mörk stund för klubben just nu. Tre poäng hade varit balsam för själen – för båda lag.

Bayer Leverkusen – Bayern München
Rekordmästarna hittade sig själv senast mot Schalke, men det är fortfarande svårt att veta var Jupp Heynckes lag står. Det är dock precis lika svårt att veta hur det ligger till i Leverkusen. Efter nederlagen mot Dortmund och Barcelona har Robin Dutts gäng övertygat mot Augsburg och Köln. Men München är helt klart av en helt annan kaliber. Båda tränare får fundera lite extra kring hur laget ska formeras. I München har Ribéry, Badstuber, Müller och Lahm mer eller mindre ont. I Leverkusen lider Schürrle, Derdiyok och Corluka av skadeproblem. Rimligtvis bör dock samtliga Bayern-spelare förutom Ribéry kunna spela. Dutt kan vara glad över att Renato Augusto är tillbaka på riktigt. Tre viktiga poäng står på spel här, trendsättande poäng till och med.

Hannover 96 – FC Augsburg
Nio matcher utan förlust – sedan grusade Borussia Dortmund Hannovers fina svit. Men i ärlighetens namn får man förlora mot för tillfället övermänskliga Dortmund. Hannover har inte förlorat på hemmaplan än, och har definitivt inga planer på att inkassera sin första hemmaförlust mot Augsburg. Augsburg ska dock inte underskattas, laget ser ut att pricka in formen på samma fina sätt som under slutet av Hinrunde. Även om Berlin är ett vilset lag så säger 3-0 en hel del.

SC Freiburg – Schalke 04
Schalke blev avklätt och avhängt från titelstriden förra veckan när laget hade glömt hur man försvarar sig – då straffas man av München på Allianz. Nu väntar dock ett på papperet enklare motstånd och en vinst skulle innebära ett fortsatt komfortabelt tabelläge för Huub Stevens lag. Målsprutan Huntelaar lär dock med all säkerhet missa matchen efter onsdagens obehagliga smäll. Freiburg, som ligger ack så sist i Bundesliga, ska dock inte underskattas. Laget kämpar, sliter och spelar oftast ganska smart – åtminstone på hemmaplan. Skrällchans här, helt klart.

Lördag 18:30
Borussia Dortmund – FSV Mainz 05
Otroliga 17 ligamatcher i rad utan förlust, och dessutom sju raka segrar. Blir det en åttonde för Dortmund mot Mainz så har Klopps unga lag satt ett nytt klubbrekord. Men enkelt kommer det verkligen inte att bli. Dortmund saknar lagkapten Sebastian Kehl, som är avstängd. Mittfältskollegan Sven Bender ska dock kunna spela efter förra helgens spark i huvudet. Mainz är i gott slag, och det gäller inte minst Zidan. Mainz och Dortmund är de två lag som går in i flest närkamper per match – så räkna med en intensiv tillställning.

Söndag 15:30
FC Nürnberg – Borussia Mönchengladbach
Nürnberg har en tradition av lyckas bra på hemmaplan när Gladbach står för motståndet. Men årets upplaga av Gladbach påminner om fornstora dagar och är dessutom ett av ligans bästa bortalag. Nürnberg befinner sig äntligen på säker mark, men det är så jämt för tillfället att det där snabbt kan förändras. Bortalaget spelade 1-1 mot HSV senast och behöver förstås en vinst för att fortfarande hänga på Dortmund och Bayern i toppen (förutsatt att de båda inte tappar poäng på lördag).

Söndag 17:30
TSG Hoffenheim – FC Köln
Hemmalaget har tre matcher i rad utan förlust, och vann senast mot ett svagt Wolfsburg. Det ska dock sägas att Babbels nya lag endast har tagit ett poäng på de senaste sex hemmamatcherna. Köln sjunker kanske inte som en sten, men som en slarvigt gjord eka kanske. Podolski ryktas vara så gott som överens med Arsenal om ett kontrakt, Novakovic har fortsatt ont. Ståle Solbakken skulle verkligen behöva en vinst – i första hand för att få lite lugn och ro inom klubben, men även för att behålla sitt jobb.

/Wingren

Jag ska inte bli långdragen, det var trots allt ”bara” en träningslandskamp mot Frankrike. Men det var Tysklands första för året, och även den sista innan EM-truppen tas ut och matcherna mot Schweiz samt Israel väntar innan sommarens stora höjdpunkt står för dörren.

Då kan man väl inte uppträda som killarna gjorde i går, eller? Först och främst måste jag förstås berömma Frankrike för deras insats. Det franska landslaget har sett så disharmoniskt och dåligt ut de två senaste mästerskapen. Men Blanc har nog fått lite ordning på det hela. Defensivt stod man kompakt och säkert under stora delar av matchen, givetvis fick man en del hjälp av Tyskland. Offensivt spelade Frankrike glad och energisk fotboll – precis som man kan förvänta sig av dessa världsstjärnor.

Tyskland då. Joachim Löw ställde upp så här:

Wiese
Boateng, Badstuber, Hummels, Aogo
Khedira, Kroos
Reus, Özil, Schürrle
Klose

Thomas Müller kom in för en skadad Schürrle strax innan första halvlek var slut och i halvtid fick Benedikt Höwedes chansen för Badstuber. Dock flyttade då Boateng in i mittlåset. Även Mario Gomez fick komma in och ersätta Miroslav Klose på topp. Vidare kom Lars Bender för Khedira och Cacau för Reus i mitten av andra halvlek.

Men matchen och insatsen då. Det finns egentligen inte så mycket att säga. Aogo höll definitivt inte måttet defensivt och Kroos kan aldrig ersätta Schweinsteiger – vare sig i landslaget eller i klubblaget. Det säger mer om Schweinsteigers egenskaper än om Kroos dock. Men den unge mittfältaren är på tok för osynlig, och för Löw hade det varit nyttigare att spela med en sån som Lars Bender intill Khedira när Schweinsteiger saknas.

I går fick helt enkelt backlinjen alldeles för lite hjälp. Det var väl endast Khedira som på allvar hjälpte till med det defensiva jobbet och det håller inte, något som lyckligtvis även Löw påpekade efter matchen. Boateng och Aogo ser inte bra ut, men i övrigt ska vi inte bli allt för rädda. Det saknades helt enkelt riktig motivation och vilja, även om Klose, Özil och Reus blixtrade till ibland. Badstuber ser fortfarande lite för grön ut i en backlinje, och även Hummels ser lite hämmad ut i landslaget. Dock tycker jag att Hummels klarade sig bäst av gårdagens försvarare.

Betänk dock att Lahm och Schweinsteiger, det märks dels i defensiven, dels i speluppbyggnaden. Joachim Löws största problem är ett hitta en fungerande backlinje inför EM, för jag är ganska övertygad om att hela laget kommer att arbeta hårdare och ge rikligt med understöd när det väl är dags för EM. Mitt tips är fortfarande att låta Lahm köra till höger i backlinjen, hitta en lämplig partner till Hummels (hade gärna sett Höwedes få chansen där) samt bestämma sig för en vänsterback att satsa på.

Att Özil, Müller, Schürrle, Kroos, Gomez, Reus och de andra i offensiven hade en lite jobbig dag på jobbet är sånt som händer. Det tycker jag inte vi behöver oroa oss för. Det är backlinjen som måste få förtroende och säkerhet. Det börjar dra ihop sig Löw.

För övrigt var det Cacau av alla som gjorde Tysklands tröstmål. Det var väl dock det enda han uträttade i princip. Men ändå, kul för killen.

Och till nästa gång, även om det är en träningslandskamp: låt oss få se lite mer vilja och inställning tack.

***

Hamburgs målvakt, Jaroslav Drobny, ryktas vara på väg till Bayern München där han i så fall ersätter Hans-Jörg Butt som nummer två bakom Manuel Neuer. René Adler uppges som bekant vara mer eller mindre klar för HSV till sommaren. Tydligen trivs Drobny bättre på Bayerns bänk än på Hamburgs.

Vi stannar i München: Olivier Giroud, killen som gjorde 0-1 i går, ryktas vara på väg till FC Bayern för att ge Mario Gomez en kamp om anfallsplatsen. Intressant kille.

***

Mohamed Zidan, Mainz ståtliga och effektiva nyförvärv, får antagligen räkna med saftiga böter efter att ha sjungit ”Scheiß Kaiserslautern”. Förbundet utreder.

***

Bayer Leverkusen hade nog hoppats på en bättre vecka. På lördag väntar rekordmästarna från München, och precis som alla andra klubbar så är man inte särskilt förtjusta över landskampsuppehåll mitt i veckan. Schürrle, Derdiyok och Corluka skadade sig allihop. Surt.

/Wingren

Det kan tyckas vara gott om tid kvar till sommarens EM i Polen och Ukraina. För tyskar som vill spendera semestern som fotbollsspelare i dessa länder är dock tiden knapp. Väldigt knapp. I morgon (20:45) möter Tyskland Frankrike i en träningsmatch – Bremen är scenen för spektaklet. Det är Joachim Löws sista chans att ta sig en titt på nya spelare i landslagströjan. Det här är sista matchen innan truppen till sommarens EM ska tas ut.

Det kan då tyckas vara lite förvånande att killarna som kan få chansen att visa upp sig mot Frankrike är ganska så ospännande och nästan lite tråkiga. Löw har betonat att dörren till EM fortfarande står öppen för dem som inte är med i truppen nu. Tillåt mig att tvivla. Den där dörren står knappt på glänt ens. Det måste krävas något extraordinärt för att ta en plats. Och det är nog bra så, det tror jag. Men varför, varför fick inte några nya spelare chansen den här veckan?

Löw själv säger att ”vi har ingen anledning att vara missnöjda med våra nuvarande spelare”. Det har han rätt i. Kommer ni ihåg våren 2010?

Experter, spelare, supportrar, krönikörer och alla andra hade en åsikt om Löws laguttagningar. Det höjdes på sina ställen röster om att förbundskaptenen borde avgå, ty han kan inte se klart, han bara favoriserar. Då lämnades bland annat duktige Kevin Kuranyi hemma – även Mats Hummels var en spelare som många ville se. Men Löw gav bland annat Miroslav Klose, Lukas Podolski och Arne Friedrich chansen, trots att dessa spelares säsonger hade varit ganska långt från bra. Ni vet hur det gick i VM. Ni vet hur Podolski, Klose och Friedrich presterade. Nu är det ingen som kritiserar Löws uttagningar längre. Nu litar vi på att Löws inspelade herrar är bättre i landslaget, än vad de som presterar på topp i klubblagen är. Och det är ju onekligen svårt att påstå att Löw har misslyckats som förbundskapten, eller att hans laguttagningar har kostat Tyskland bättre placeringar.

Landslagsrutin går före prestation.

Men ändå. Jag tycker att det är tråkigt, nästan onödigt, att låta en kille som Mike Hanke stanna hemma i Tyskland när Cacau är så under isen, men ändå så inspelad i landslaget. Att Cacau kanske sedan har förtur ändå, när det väl är sommar, är inte lika relevant. För då har åtminstone Hanke fått chansen. Det här är ändå en träningsmatch där Lukas Podolski, Bastian Schweinsteiger, Mario Götze, Per Mertesacker och Philipp Lahm saknas. Dessutom skadade Sven Bender sig. Varför finns det då inte utrymme för något nytt? Utrymme för någon som knackar på dörren? En Hanke, en Wollscheid, en Castro, en Leno, en ter Stegen eller varför inte en Neustädter?

En sak är säker: landskampen hade varit fan så mycket mer intressant.

Truppen inför sommarens EM känns alltså mer eller mindre klar. Den är inte skriven i sten ännu – men jag tror att Löw har skickat in en första version till graveraren.

Så här tror jag att Tyskland startar i sommar:

Neuer
Boateng, Mertesacker, Badstuber, Lahm
Khedira, Schweinsteiger
Müller, Özil, Podolski
Klose

Bänk: Wiese, Hummels, Aogo, Kroos, Schürrle, Götze, Gomez.
Spelare som Zieler, Rolfes, Cacau, Reus och någon Bender finns utanför.

Om jag hade startat så? Nej.

Jag har kanske fel. Kanske överraskar Löw mig. Men jag tror att han är ganska säker på hur det kommer att se ut i sommar. Och går det lika bra för honom som för två år sedan finns det ingen anledning att klaga. Jag förstår mig dock inte på hans uttagning till mötet med Frankrike.

Match i morgon alltså. Vissa saker vet vi: Wiese får spela på ”hemmaplan”, Klose bär kaptensbindeln och Hummels får chansen nu när Mertesacker saknas.

Trolig startelva:

Wiese
Boateng, Hummels, Badstuber, Schmelzer
Khedira, Kroos
Müller, Özil, Schürrle
Klose

Det kan bli trevligt i Bremen. Men för Großkreutz, Hanke, Beck, Castro, Holtby och många fler är det nog dags att sluta drömma och boka sommarsemestern i stället.

/Wingren

Jag tittar ut genom fönstret blir jag glad. Min resa har tagit mig från de snötäckta delarna av norra Sverige till det något bättre klimatet runt Gävle. Snön blir mindre och mindre påtaglig, och när jag väl når min destination i västra Sverige hoppas jag få andas in lite vårluft.

Så där fint vill man ju tycka att det är när man åker tåg. Det är det inte. Det är ärligt talat ett jävla liv på morgontåget från Sundsvall. En stor konferensgrupp, troligtvis härstammande från Norge, har intagit kupén och lever ut alla de synder som folk gör på konferens. Vuxendagis med alkohol. Som om det inte vore nog är internetuppkoppling högst otillförlitlig. Jag älskar att åka tåg.

På grund av mina stora kärlek till tågresor så blir det här en kortblogg i dag. Vi har mycket att se fram emot i Bundesliga. König Otto, mästartränaren, har återvänt till Tyskland. På lördag sitter Rehhagel på Hertha Berlins tränarbänk i Augsburg. Det är en trevlig comeback. Nu är jag inte helt säker på hur fördelningen i Berlin fungerar, men det kan också bli en riktig fullträff om man helt enkelt låter König Otto ta hand om media och vara ansiktet utåt, och så kan väl en kille som René Tretschok sköta det taktiska. Det tror jag vore det bästa för Berlin, ty Rehhagel kan skydda laget från media på ett fenomenalt vis.

Hannover vann ganska komfortabelt med 0-1 borta mot Club Brügge och är vidare i Europa League. En stor och stark bedrift av Europa-orutinerade Hannover. Visserligen fick Zieler göra ett par riktigt bra räddningar i matchen, men även Hannover kunde ha gjort fler mål. Slomkas nye anfallare, Mame Biram Diouf, gjorde målet för tyskarna.

Schalke 04 gjorde det onödigt spännande i går mot Viktoria Plzen. Den första kvarten, lite drygt, dominerades av killarna från Gelsenkirchen. Sedan släppte man dock in Plzen i matchen, och gjorde det lite för lätt för tjeckerna när de vill utnyttja sina snabba omställningar. Det såg dock länge ut som om att 1-0 skulle stå sig, i mitten av andra halvlek fick dessutom en Plzen-spelare rött kort. Tre minuter från slutet kvitterade dock gästerna. Tungt för Schalke.
Men Huub Stevens sa nog något sanningens ord, spelarna tog sig i kragen och spelade sedan föredömligt i förlängningen. Huntelaar höll sig framme två gånger till, holländarens tredje mål för kvällen var en riktig läckerbit.

Schalke och Hannover vidare i Europa League. På söndag väntar Bayern München respektive Borussia Dortmund. Smaskigt.

I Bayern München råder det totala kaoset, som vanligt efter några mindre bra insatser. Spelarna och klubbledningen talar ganska fritt med media, och framför allt lyckas man inte förhindra stormen som viner i tysk media. Det är krisrubriker hit, krisrubriker dit. Givetvis är inte läget så illa – ännu. En vinst mot Schalke på söndag skulle förändra mycket, å andra sidan kan man fråga sig vad en förlust skulle innebära. I grund och botten handlar det för Bayerns spelare att visa en bättre inställning på plan, haka av sig den där överlägsna ego-ryggsäcken och tänka ett steg längre när man bygger upp anfallsspelet.

Just nu är det i stället en tvekamp mellan Borussia och Borussia. Dortmund ligger etta i Bundesliga, Mönchengladbach ligger imponerande nog tvåa. Jürgen Klopps svart-gula lag har chansen behålla serieledningen, men då måste Hannover bemästras. Och det blir definitivt inte lätt. Lucien Favres killar spelar redan i kväll mot Hamburg, på hemmaplan där man är så starka. En vinst skulle innebära en delad serieledning mellan ”Borussiorna”, åtminstone fram till och med söndag.

Det här ska bli fantastiskt kul.

Fredag 20:30
Borussia Mönchengladbach – Hamburger SV
Favres gäng är fortfarande obesegrat på hemmaplan och HSV borde vara en smakrik liten måltid för detta hungriga lag. Men kanske har Fink någon medicin, någon idé om hur Gladbach ska stoppas. Hamburg förlorade nämligen, i en ganska slarvigt spelad match, mot rivalen Werder Bremen – det borde ha fått laget att åter vakna upp. Men om det räcker mot ett Gladbach som vid en vinst ligger på samma poäng som Dortmund? Nja. För hemmalaget saknas Patrick Herrmann, den härlige yttern, efter nyckelbensbrottet.

Lördag 15:30
VfB Stuttgart – SC Freiburg
Freiburg var senast väldigt starkt, när man kämpade heroiskt mot Bayern München och 0-0-matchen måste definitivt ha känts som en vinst. Stuttgart hade det däremot tufft mot Hannover och släppte in tre av fyra mål på hörna. Det sägs att Bruno Labbadia har drillat sina killar på defensiva fasta situationer. Freiburg ligger fortfarande sist i Bundesliga, och har dessutom bara plockat fem poäng på bortaplan.

FSV Mainz 05 – FC Kaiserslautern
Bortalaget har inte vunnit på tolv matcher, och har tre förluster i rad. Trots att man hämtade in nya anfallare under vintern så har det ändå bara blivit tre mål i Rückrunde – samtliga gjorda av försvarare. Mainz däremot har tre raka kryss och borde ha vunnit senast men på grund av Noveskis sjätte självmål blev det 1-1 mot Hoffenheim. Nyförvärvet Zidan har dock hittat hem och har gjort tre mål på tre matcher.

VfL Wolfsburg – TSG Hoffenheim
Wolfsburg måste uppträda annorlunda än senast mot Schalke, då laget mer eller mindre skämde ut sig. Det står fortfarande ett Europa-tåg på perrongen, och kanske är det nödvändigt att sätta fart på det genom en vinst mot Hoffenheim. Babbel skulle får Hopps lag att spela bättre, så har inte skett ännu även om tiden har varit knapp. Srdjan Lakic återvänder till Magaths Wolfsburg, och det vore väl inte alls osannolikt om han sänker hemmalaget?

FC Köln – Bayer Leverkusen
Hur ska det gå för Ståle Solbakken om hans Köln förlorar detta derby? Visste han vad som väntade i Köln och Bundesliga? Nu har laget i varje fall förlorat fem av de senaste sex matcherna – inte godkänt. Lukas Podolski har börjat träna igen, men det är ännu oklart om han kommer att kunna medverka mot Leverkusen. Gästerna förlorade förra mötet med 4-1, och lär vara ordentligt revanschsuget, särskilt efter 4-1-vinsten mot Augsburg förra helgen. Fansen är dock inte riktigt glada, ”Utan tränare vore vi på andraplats”, det börjar bli ordentligt irriterat på ”Kölns parkeringsplats”. Dessa möten brukar dock ha sina egna regler och det enda vi vet med säkerhet är att båda lag verkligen behöver tre poäng.

FC Augsburg – Hertha Berlin
Rutinerade mästaren återvänder till Bundesliga – König Otto. Och det blir kniven mot strupen direkt i en direkt bottenduell mot FC Augsburg. Laget från södra Tyskland förlorade med 4-1 mot Leverkusen förra helgen, men lär vara mer inspirerat mot en direkt konkurrent. Berlin har fem raka förluster och Rehhagel hade nog mått bra av en vinst.

Lördag 18:30
Werder Bremen – FC Nürnberg
Thomas Schaafs lag gjorde det riktigt bra i derbyt mot HSV och såg väldigt säkert ut. Dessutom verkar Marin har hittat formen igen. I Bremen njuter man förstås av att ligga på en Europa-plats, samt att målkungen Pizarro är tillbaka efter sin avstängning. Nürnberg lyckades kämpa till sig en 2-1-vinst mot ett värdelöst Köln. Det kommer förstås att krävas mer än så mot Bremen, men inställningen har varit den rätta på senare tid.

Söndag 15:30
Bayern München – Schalke 04
Oj vad bra Jupp Heynckes och Bayern München skulle må av en vinst. Och chanserna är egentligen ganska goda. Bayern är alltid starka på hemmaplan och nu väntar Schalke – det enda topplaget som har vikt ner sig betänkligt mot konkurrenterna i toppen. Schalkes försvar är knappast klanderfritt, det vet alla som har sett deras senaste matcher. Nu handlar det bara för München att faktiskt kunna utnyttja Schalkes svaghet, då krävs en annan rörlighet och ett bättre samspel offensivt. För annars gör Schalke det som de är allra bäst på – ställer om på kanten, hittar Huntelaar i boxen och plötsligt är det mål. Vilken match det här kommer att bli.

Söndag 17:30
Borussia Dortmund – Hannover 96
Borussia Dortmund har inte förlorat på 16 matcher och har dessutom sex raka vinster. Men nu ställs de regerande mästarna på prov. Hannover har spelat upp sig betänkligt och ser nu lika stabilt ut som under förra säsongen. Diouf har gett Slomka ytterligare ett bra alternativ offensivt. För Dortmunds del saknas insjuknade Leitner, medan Kagawa förväntas kunna göra en överraskande comeback. Och det behövs nog, laget måste spela bättre än senast mot Berlin.
Hannover vann förra mötet med 2-1, och det var efter just den matchen som Dortmund vägrade att förlora någon mer. Sluts cirkeln?

/Wingren

Gräsmattan var inte alls bra, stämningen i Schweiz var enorm. Bayern München visste redan innan att det här skulle bli svårt. När spelarna vandrade ut på plan så förstod de att det skulle bli ännu svårare. Och det slutade nattsvart.

Bortalaget inledde väldigt bra. Det såg i ärlighetens namn ut som om att Jupp Heynckes hade fått ordning på laget igen. Tiden innan den här matchen har ramats in av mörker, tryck, nervositet och en påtaglig frustration. Men Bayern gick ut i Basel och spelade lika glad fotboll som under hösten. Efter fem minuter kunde det ha stått 0-2. Det gjorde det dock inte, Sommer i målet växte ut till en vägg. I stället växte FC Basel in i matchen och det svängde fram och tillbaka och det var sanslöst intensivt och spännande. Målchanserna och jätteräddningarna löste av varandra. Det var fotbollsgodis. Det var fotboll där enda målet var att göra just ett mål. Fantastiskt.

Efter 20 minuter dog matchen lite. Det blev ett lägre tempo, mer tänk och färre chanser. I andra halvlek tog Bayern München över mer och mer, ett mål hängde sannerligen i luften. Basels målvakt Sommer var fortsatt en vägg dock, en riktigt stor tegelmur var han. Inte den största släggan i världen hade trängt igenom. Sedan gjorde Jupp Heynckes något väldigt märkligt. Han valde att plocka ut en av matchens bästa spelare, Franck Ribéry, för Thomas Müller. Visst borde den tyske landslagsmannen ha kommit in, men inte för Ribéry. Aldrig. Till råga på allt betedde sig Ribéry ganska illa och ignorerade Jupp Heynckes totalt vid sidlinjen. Det står inte rätt till i München nu, Heynckes börjar tappa det här. Rekordmästarna har kört fast och Heynckes verkar gå samma öde till mötes som Chelseas AVB. Spelarna börjar tappa förtroendet.

Sedan kom så chocken. Drygt fem minuter återstod när Münchens försvar, som så ofta i kväll, stod och sov. Inbytte Zoua spelade fram en annan inhoppare, Valentin Stocker, och denne gjorde inget misstag. Manuel Neuer försökte med en handbollsräddning, något han har tagit patent på, men bollen rullade då under honom. 1-0 Basel och St. Jakob-Park kokade. Och det var, trots allt, välförtjänt. Visst borde Bayern ha gjort mål, men Basel gjorde det mycket bra. På tilläggstid borde sedan Ivica Olic fått en straff, när Zoua sparkade honom i huvudet. Domaren friade. Det var inte världshistoriens solklaraste straff, men Zouas fot ska inte vara där. Surt för Bayern, givetvis.

Och nu undrar man ju. Hur kan Toni Kroos hyllas så oreserverat? Jag har länge sagt att hans kvaliteter är enorma, men att det är en ganska lat kille som har så mycket mer att bevisa. Han skulle kunna vara en av världens bästa, om han bara ville. I dag visade han sin svaga sida. Mario Gomez var verkligen så kylskåpslik som en del fans vill ha honom till. I dag var han inte het. Arjen Robben är sönderläst, det centrala mittfältet är tunt utan Bastian Schweinsteiger. Backlinjen håller inte världsklass, förutom eminente Philipp Lahm.

Det återstår förstås en retur. Om Heynckes hinner leta fram rätt recept, om fansen bär fram Bayern, om Kroos bestämmer sig för att ständigt jobba och tänka, om Ribéry får spela hela matchen, om Gomez hittar glöden igen, ja, då kan det absolut gå vägen. Men just nu vilar ett mörker över tysk fotboll och det största flaggskeppet – Bayern München. I kväll var ingen rolig kväll för Bayern, Heynckes, Hoeneß eller tysk fotboll. Men en lysande kväll för FC Basel, som helt välförtjänt vann med 1-0.

Om inte Bayern München lyckas ställa om till returen, och göra det som krävs, då vilar ett mörker över denna säsong för Tyskland. Borussia Dortmund betedde sig som ett pojklag, Leverkusen fegade ur, Mainz låg i ide och skulle nu även München ryka mot Basel – då finns endast Hannover och Schalke kvar i Europa League. Redan i morgon kan de dock vara borta. Nattsvart. Vad hände?

På söndag väntar förresten Schalke 04 för Bayern München. Laget från Gelsenkirchen har varit urusla mot topplag denna säsong. Hur reagerar Hoeneß om Schalke skulle vinna? Åker den gode vännen Heynckes då?

En sista tanke, lite senare efter publicering: Jag hade gjort allt i min makt för att inte vara en Bayern-spelare nu. Folk talar som sir Alex’s berömda hårtork, ty i Bayern kan jag lova att Rummenigge och Hoeneß tankar eldkastarna i detta nu. Det kommer att brinna i söda Tyskland.

/Wingren

Den 19 maj spelas Champions League-finalen på Allianz Arena i München. Stadens storlag – tyska rekordmästarna – Bayern München, vill givetvis vara där. I höstas kändes det som ett väldigt realistiskt mål. Jupp Heynckes lag var alldeles fantastiskt, såväl i Europa som i Bundesliga. Men tiderna har förändrats. Det känns inte lika lekande lätt längre, maskineriet hostar och skakar. Nu gäller det att lägga all fokus på kvällens uppgift: Basel på bortaplan.

Nu ska jag inte vara sån, givetvis är det fortfarande ett ”realistiskt mål” eftersom att Bayern förfogar över en väldigt stark speltrupp. Under hösten kändes dock laget som Europas absolut bästa gäng. Det känslan finns inte längre. I stället för att dansa in mål, surfa på eufori-vågorna och njuta av varje dag måste nu Bayern slita hårt för att få in bollen, kämpa med det hav av kritik som väller över laget och våndas inför varje match. Okej, det var kanske lite överdrivet. Men Bayern München är inte vilket lag som helst. När man ligger fyra poäng från ligaledarna i Bundesliga, när man spelar 0-0 mot bottenlaget Freiburg och när man behöver oroa sig för en match mot Basel – ja då stormar det i södra Tyskland. Så är det inte i många klubbar, men i Bayern är det så. Fråga Uli Hoeneß och Karl-Heinz Rummenigge.

Klubbens två storpampar har den senaste tiden basunerat ut att spelarna måste börja prestera igen, måste hitta den rätta inställningen. Annars riskerar man att missa säsongens olika mål. Samtidigt är man noga med att poängtera att laget nu måste tänka från match till match – och inte drömma om finalen i München eller ligatiteln. En stabil vinst mot Manchester United-dödarna från Schweiz är precis vad laget behöver för att segla in på lugnare kölvatten.

Mittfältsgeneralen Bastian Schweinsteiger saknas smärtsamt mycket. Och i media funderar man på vem som ska ta hans plats. Blir det Toni Kroos och Luiz Gustavo centralt, eller kanske David Alaba? Och Anatoliy Tymoschuk , får kanske han spela? Tar Thomas Müller hand om positionen bakom Mario Gomez, eller blir det Kroos som agerar där? Spelar Arjen Robben? Frågorna är många, svaren är relativt få. I ärlighetens namn är det skitsamma. Bayern München kan mönstra vilket lag de vill – det enda som räknas i kväll är inställningen. Med rätt inställning kommer det här att gå vägen.

FC Basel är inget lag man ska underskatta. Med spelare som Sommer, Xhaka, Huggel, Shaqiri, Dragovic, Frei och Streller förfogar schweizarna över rutin, talang, tuffhet och skicklighet. Basel har en bekväm ligaledning och absolut ingenting att förlora i en åttondelsfinal mot Bayern München. Tyskarna däremot har allt att förlora, och det kommer nog att vara en del ängsliga spelare på plan inledningsvis. Men det här ska gå vägen. Jag tror, hoppas och ber för det. Forza FCB.

***

Den 29 februari kommer det franska landslaget till Bremen för att spela en landskamp mot Tyskland. Joachim Löw presenterade i dag vilka spelare som ska få chansen att visa upp sig, spela ihop sig och förhoppningsvis slippa skador. Det var en trupp som bjöd på få överraskningar trots att spelare som Bastian Schweinsteiger, Lukas Podolski, Mario Götze och Per Mertesacker saknas.

Mål: Manuel Neuer (Bayern München), Tim Wiese (Werder Bremen)

Försvar: Dennis Aogo (Hamburger SV), Jerome Boateng (Bayern München), Holger Badstuber (Bayern München), Benedikt Höwedes (Schalke 04), Mats Hummels (Borussia Dortmund), Philipp Lahm (Bayern München), Christian Träsch (VfL Wolfsburg), Marcel Schmelzer (Borussia Dortmund)

Mittfält: Lars Bender (Bayer Leverkusen), Sven Bender (Borussia Dortmund), Sami Khedira (Real Madrid), Toni Kroos (Bayern München), Thomas Müller (Bayern München), Mesut Özil (Real Madrid), Marco Reus (Borussia Mönchengladbach), Simon Rolfes (Bayer Leverkusen), Andre Schürrle (Bayer Leverkusen)

Anfall: Mario Gomez (Bayern München), Miroslav Klose (Lazio Rom), Cacau (VfB Stuttgart)

En kul grej är förstås att Bender-tvillingarna har blivit nominerade. Båda två har tidigare representerat landslaget, men inte vid samma tillfälle. Marco Reus är givetvis med, frågan är om han kan hålla sig skadefri den här gången och faktiskt få en riktig chans. Noterbart är att hela tre vänsterbackar är med i truppen, jag undrar hur Löw tänker där? I mitt tycke borde Philipp Lahm definitivt flyttas över till höger, då det finns fler dugliga alternativ till vänster än till höger.

Vidare måste jag ifrågasätta spelare som Christian Träsch, Simon Rolfes, André Schürrle och Cacau. Det känns knappast som några heta spelare för tillfället. Att Cacau går före Mike Hanke är helt enkelt ett hån. Cacau är helt under isen, medan Hanke sprudlar av liv. Dessutom ser jag Hanke som en potentiellt viktig pjäs då han kan agera target på ett helt annat sätt än Gomez och Klose.

Men vad vet jag? Det finns en anledning till att jag sitter bakom ett tangentbord och Löw lever det ljuva livet som förbundskapten. En sak vet jag dock med säkerhet: EM kommer att bli en fest.

/Wingren

Schalke 04 och Hannover 96 klev in i Europa League-slutspelet. När vi sammanfattar gårdagen får vi vara nöjda med resultaten.

Viktoria Plzen – Schalke 04 1-1
(Darida – Huntelaar målskyttar)

Hannover 96 – Club Brügge 2-1
(Lestienne – Sobiech, Schlaudraff målskyttar)

Schalke besökte ett kylslaget Tjeckien, flyget var försenat, det var snöstorm och hotellet erbjöd dubbelsängar till spelarna. Inget gick Schalkes väg. Inte heller på plan, åtminstone inte under första halvlek. Tyskarna kom undan med 1-0 i paus, ett ytterst smickrande resultat. Huub Stevens gäng såg trötta och ofokuserade ut. Det kunde ha varit betydligt högre siffror. I andra halvlek ryckte man dock upp sig en aning och efter att inbytte Ciprian Marica missat bollen dök givetvis Klaas-Jan Huntelaar upp och kunde rulla in kvitteringen. Kanske inte välförtjänt sett till 90 minuter, men det var en svår bortamatch och Schalke försökte ju faktiskt i andra halvlek.

Efter matchen sa Huub Stevens att Gladbach-matchen kanske fortfarande spökar i spelarnas huvuden. 1-1 är hur som helst ett fint resultat inför returmötet i Gelsenkirchen.

***

Hannover inledde på hemmaplan och spelade riktigt bra fotboll. Det påminde mycket om förra säsongen, eller början av denna säsong. Det var aggressivt, energiskt och när man vann boll gick det snabbt och finurligt framåt. United-nyförvärvet, Mame Biran Diouf, spelade från start och borde gjort mål tidigt i matchen men sköt på en liggande försvarare. Matchen svängde fram och tillbaka, en fröjd för publiken. Moa Abdellaoue var dock tvungen att avbryta matchen på grund av skadekänning redan innan första halvlek var slut.

Det var dock Daums Brügge som tog ledningen efter att Fredrik Stenman prickat Lestiennes huvud med ett perfekt inlägg. En kalldusch för Hannover och publiken. Men nu växlade hemmalaget upp tempot ordentligt och skapade ett massivt tryck. En straff blev till en frispark, ett mål blev bortdömt. Inget gick Hannovers väg. Det borde ha knäckt vilket lag som helst. Men inte Slomkas sammansvurna trupp.
Till sist kunde Sobiech snubbla in en boll och en stund senare fick Hannover äntligen sin straff. Jan Schlaudraff klev fram och killen måste ha glömt sina nerver i omklädningsrummet. En chipp som till och med hade gjort Totti stolt seglade in i mål. 2-1. Med tanke på hur matchen såg ut borde Hannover ha vunnit med större siffror, å andra sidan är det ett under att de vann över huvud taget – med tanke på hur matchen såg ut.

En vinst är en vinst. 2-1 är trots allt ett okej resultat inför returen.
Förhoppningsvis leder denna länk till Uefas highlights, för den som vill se målen och då framför allt Schlaudraffs läckra straff.

***

Uefa låter ju domarna få hjälp av två extra assistenter i Champions League och Europa League. Förbundet, likväl Fifa, talar väl om försöken. Det är bra med en domare i varje straffområde. Visst, det håller jag med om. Men de gör ju inget? Vad är de då bra för? Hade inte Hannover vunnit till sist så vill jag inte ens veta hur klubbledningen hade agerat. Det var lite så småsaker under matchen, bland annat fick inte Zieler frispark med sig när Akpala dundrade in med dobbar och hela kroppsvikten. Sånt händer. Men det skulle bli värre.

En Hannover-spelare tar sig in i straffområdet, Brügge-backen ligger före i löpningen men halkar. Bollen skickas in i straffområdet och det blir självmål. Eller? Vänta nu, domaren har blåst, mannen på linjen hade redan vinkat för offensiv foul. Det var beklämmande att se. Det måste ha varit åtminstone en meter mellan den spelaren som halkade och Hannovers spelare. Det ser domaren i straffområdet, men linjemannen tar beslutet – och huvuddomaren går på hans beslut. Bedrövligt att se.

Tidigare gjorde svenske Stenman ner en spelare i straffområdet, domaren såg förseelsen och blåste omgående – för frispark. Marginalen var inte extrem, men det var inte heller på linjen. Spelet gick snabbt och jag förstår att huvuddomaren har svårt att se. Men killen i straffområdet då? Han måste se det.

Alltså två horribla domslut som inte kan diskuteras. Det är svårt att döma och se allt, det förstår väl jag det. Men om inte den gode herren i straffområdet kan se till att denna typ av misstag uteblir – vad fasen ska vi ha dem för då?

***

Karl-Heinz Rummenigge och Uli Hoeneß, Bayern-pamparna, har stått för feta rubriker över hela Tyskland. De gick ut stenhårt mot den tyska domarkåren, menade att nivån var för låg samt att Bayern München alltid är det lag som missgynnas vid tveksamheter. Den här kritiken har förstås mötts av oförståelse i Tyskland.

Vad tycker ni? Har Kalle och Uli rätt? Eller är de ute och cyklar?

***

Till allas stora glädje har vi en härlig Bundesliga-omgång att längta efter. Som vanligt förstås. Den här helgen bjuds vi bland annat på Nordderbyt mellan Hamburg och Bremen, Dortmunds skadeproblem, Magaths återkomst till Gelsenkirchen och Babbels första hemmatch med Hoffenheim.

Och vi har ett par spännande sviter att titta på. När Thomas Schaaf hälsar på Thorsten Fink på lördag, så är det den 14:e HSV-tränaren han säger ”hej” till i ett Nordderby. Ikonen Schaaf, som tidigare representerade Bremen som spelare, har suttit på klubbens tränarbänk sedan 1999. Det är två olika världar…

…Och lika olika är Hertha Berlins och Borussia Dortmunds världar. Berlin befinner sig i fritt fall för tillfället, även om en vinst mot Dortmund kan sätta stopp för det. Men när lagen drabbar samman så är det ett möte mellan en klubb som har tagit noll av tolv Rückrunde-poäng, mot en klubb som har tagit maximala tolv av tolv.

Bundesliga omgång 22:

Fredag 20:30
TSG Hoffenheim – FSV Mainz 05
Markus Babbel gör debut som tränare inför de egna fansen. Och dessa supportrar är fortfarande upprörda över att Holger Stanislawski fick sparken. Känslorna börjar koka så smått och kritik riktas mot Dietmar Hopp. Men man ska stötta laget ändå, efter att protesterna är genomförda, heter det.
Hoffenheim har fem oavgjorda matcher i rad på hemmaplan, en trend som Babbel gärna vill bryta. Men gästande Mainz sjuder åter av liv efter Zidans återkomst till klubben. Två mål på två matcher har det blivit, även om det slutade med kryss mot såväl Schalke som mot Hannover.

Lördag 15:30
FC Nürnberg – FC Köln
Frågan är hur säkert Ståle Solbakken sitter? Klubben börjar rasa ihop. Någon kör rattfull och någon annan pratar frikostligt, och utan lov, med tidningar. Hur är stämningen i truppen nu? Solbakken menar att han inte har med dagis-pojkar att göra, vilket ju onekligen är sant. Men ibland undrar man när det gäller välbetalda idrottsmän. Det är två krislag som stöter på varandra helt enkelt, Nürnberg lyckades inte uträtta mer än 0-0 mot Augsburg och bara måste få igång målskyttet. I Köln saknas fortfarande Podolski. En vinst för hemmalaget skulle ta dem förbi gästerna i tabellen.

FC Kaiserslautern – Borussia Mönchengladbach
Samtliga tre topplag tar sig an bottenlag – vilket innebär att två tappade poäng, eller tre, kan få dystra konsekvenser för läget i tabellen. Lucien Favres Gladbach surfar på en enorm framgångsvåg och är sprängfyllt av självförtroende. Och det kan nog behövas. Marco Reus klagar över skadekänningar och är ett högst osäkert kort inför matchen. Dessutom har Gladbach endast tagit ett poäng på de åtta senaste bortamatcherna mot FCK.
Kaiserslautern har förstås inte vunnit på elva matcher, och har ett krävande jobb framför sig även om Reus saknas. Hanke, Herrmann och Arango kan ställa till med problem för hemmalagets försvar.

Hertha Berlin – Borussia Dortmund
Huvudstadsklubben står inför sin 1000:e Bundesliga-match. Vad kan då passa bättre än att de regerande mästarna kommer på besök? Det mesta förstås. Skibbe lämnade sin tränarpost under uppmärksammade former efter bara fem matcher. Före detta Dortmund-spelaren, René Tretschok, tar över det sjunkande skeppet i väntan på en ny tränare. Men kanske är det just det här Berlin behöver? En motståndare som man inte har något att förlora mot, en motståndare som får spelarna att glömma det usla och tänka på annat? Dessutom vet vi alla att Berlin kan, om de vill.
Dortmund å andra sidan är motiverade då Berlin vann förra mötet hemma i Dortmund. Jürgen Klopp tvingas klara sig utan sina kanske viktigaste spelare för defensiven – Mario Götze är skadad sedan tidigare men nu kan vi även räkna in formtoppade Shinji Kagawa. Hur formerar han sitt lag?

Bayer Leverkusen – FC Augsburg
I tisdags var det Barcelona, nu är det bottenlaget Augsburg som gäller för Robin Dutts lag. Om de spelar som de gjorde i andra halvlek mot spanjorerna så känns vinsten säkrad. Men säsongens upplaga av Leverkusen är bara ett enda stort frågetecken. Augsburg har tre matcher i rad utan förlust, och kommer säkerligen att satsa på att göra livet surt nu när Leverkusens fokus kanske driver omkring…ja, jag vet inte vart det är faktiskt. Michael Ballack-soppan lever vidare och klubben har sagt att han får lämna om han vill.

Hamburger SV – Werder Bremen
Dags för der Nordschlager mellan HSV och SVW. Det lär som vanligt bli en fantastisk match. Guerrero och Pizarro går en kamp i anfallet, de är landsmän och goda vänner. Pizarro får väl dock anses vara favorit med sina 14 mål på 19 matcher mot Hamburg. Fink har annars fått ordentlig fart på sitt lag, medan Bremen sakta men säkert dalar nedåt. Det är tre mycket viktiga poäng som står på spel. Hamburg har vunnit sina tre senaste hemmamatcher mot Bremen och är faktiskt min favorit i det här mötet. Känslan är att Fink har något på gång i Hamburg, även om de ibland kastar sig in med huvudet före i matcher.

Lördag 18:30
SC Freiburg – Bayern München
Rekordmästarna från München avslutar Bundesliga-lördagen, och kommer då att veta vad som krävs eftersom att Dortmund och Gladbach redan har spelat. Det kan säkert ge lite extra motivation. Freiburg har bara tagit ett (!) poäng i de senaste 17 mötena med Bayern München. Och det finns faktiskt inte alls mycket som talar för att den serien ska förbättras på lördag. München har gått lite väl dåligt för att Freiburg ska kunna hoppas på att tankarna ligger hos Basel och Champions League. Förra mötet var en kross, då München vann med hela 7-0 på Allianz Arena. Förra veckan kämpade Freiburg tappert mot Wolfsburg men förlorade med 3-2, München vann enkelt mot Kaiserslautern med 2-0 och såg ut att ha hittat balansen i laget igen.
Rekordmästarna har ligans bästa offensiv, med 49 gjorda mål, Freiburg har ligans sämsta defensiv med 47 insläppta.

Söndag 15:30
Schalke 04 – VfL Wolfsburg
Det här kan bli vändpunkten för båda klubbarna. Wolfsburg börjar sakteliga ta form och närmar sig de internationella platserna i ligan. Senast mot Freiburg klev nyförvärvet Petr Jiracek fram och dominerade med två mål, smart spel och enormt stora lungor. Har Magath hittat rätt nu, förstår spelarna honom? För Schalke å andra sidan kan en förlust här innebära att de tappar greppet om toppen – även om fjärdeplatsen fortfarande känns relativt säker. Stevens måste nämligen klara sig utan två avstängda startspelare. Lagkapten Höwedes saknas tillsammans med Obasi – som dock var oerhört blek mot Plzen i torsdags. Förra helgen förnedrades Schalke av Gladbach med hela 3-0. En vinst hade gjort gott för självförtroendet, men när Magath återvänder till sin gamla arbetsplats lär han ha mer än ett ess i rockärmen.

Söndag 17:30
Hannover 96 – VfB Stuttgart
Två lag som antagligen sjuder av självförtroende just nu. Stuttgart fick det äntligen att lossna senast mot Berlin och man krossade den gamla damen med hela 5-0. Efter det fick Michael Skibbe sparken. Hannover gör det mer än godkänt i ligaspelet, men levererade framför allt otroligt bra fotboll mot Brügge i torsdags. Hannover har verkligen kontakt med de internationella platserna, något även Stuttgart skulle få vid en vinst. Jag undrar dock om inte Mirko Slomka är för slug för Bruno Labbadia i denna match. Å andra sidan: frågan är om målkungen Moa Abdellaoue kommer att kunna medverka i hemmalaget? Hannover har inte förlorat på hemmaplan den här säsongen, fem vinster och fem oavgjorda.

I dag bjuder jag dessutom på en bonus. Nämligen:Lika som bär? Jag vet att ni bara har längtat efter det. Så då kör vi:

Felix Magath?                                                   Penfold?

Jag har en blogg om Bundesliga här. Min absoluta passion, va fan, nästan min mening med livet – om vi nu ska ta i lite extra. Detta betyder dock inte att jag inte är intresserad av annan fotboll. Inte alls.

Föga förvånande innebär även detta att jag givetvis tittade på matchen mellan Milan och Arsenal. Jag satt i tv-soffan hos min bror och svor, spottade och liknade mest en apa, om vi nu ska vara ärliga. Varför? Arsenals insats. Det var en skam för allt vad Champions League-fotboll är. Jag såg inte en tillstymmelse av försök till att faktiskt spela fotboll. En sådan grundläggande sak. Spela fotboll. Jag vill inte ta något från Milan, de gjorde en utmärkt fotbollsmatch. Effektivt, taktiskt och typiskt rutinerat. Men Arsenal var inte bara dåliga. De var under isen, utspelade, viljelösa och rakt igenom pinsamma.

Jag sa, till min bror, att jag måste blogga om det här. Men hur får man in det i en blogg om Tyskland? ”Skriv om Mertesackers skada och hans betydelse”, svarade han ironiskt. Det kan jag förstås inte göra. Tyskt mod, det som inte heller Leverkusen visade upp, hade dem dock behövt.

Men i stället för att göra ett djupdyk i Arsenals förfall, väljer jag att säga följande: grattis Milan till en mycket fin insats, och skäms på er Arsenal. Det där spelet hör inte hemma i Champions League, inte i en åttondelsfinal.

Mer kort läsning finner ni här, där kollega Bank har bankat till Wengers Arsenal, även han.

/Wingren

Det har varit en smått euforisk stämning när de tyska klubblagen har bemästrat Europa. Det gick bra ett tag, riktigt bra. Så bra faktiskt att Bundesliga övertog en fjärde Champions League-plats från Serie A. Problemet nu är att man även måste behålla den. De italienska klubblagen går riktigt bra i år, vi fick se Napoli, Inter och Milan ta sig vidare i Champions League. Lazio och Udinese fixade uppgiften i Europa League.

För de tyska lagen däremot har det gått sämre. Det började på sämsta tänkbara sätt när FSV Mainz 05 åkte ut i kvalet till Europa League. Sedan följde Borussia Dortmunds förfall i Champions League. Två riktigt svaga prestationer som givetvis har sårat den tyska fotbollens status. Bayern München däremot har levt upp till de högt ställda förväntningarna och tog sig likande lätt vidare från ”dödens grupp”. München är utan tvekan Tysklands största hopp i Europa och finalen på hemmaplan borde ge lite extra motivation.

Bayer Leverkusen gjorde det bra som tog sig vidare, all heder åt klubben för det. Men i går gick det knappast något vidare. Det var ingen bra insats. 1-3 slutade matchen mot Barcelona i Tyskland – är det någon i hela världen som tror på en skräll nu?

Robin Dutt valde en minst sagt defensiv uppställning mot Barcelona. 4-3-2-1 och André Schürrle ensam på topp. Var det någon som på riktigt trodde att det skulle fungera? Det var för fegt av Robin Dutt, och hans feghet smittade onekligen av sig på spelarna som vare sig vågade gå in ordentligt i närkamperna eller sticka på anfall. Gå gör Barcelona mål förr eller senare, det har vi lärt oss. Leverkusen försvarade sig egentligen väldigt fint under första halvlek, men bristen på ordentlig vilja vid bollvinst saknades och det bäddade givetvis för en Barcelona-seger. 0-1 kom med fyra minuter kvar av första halvlek, Barcas första chans egentligen. Precis som det såg ut mot Borussia Dortmund i lördags.

I andra halvlek vred Leverkusen upp tempot och försökte åtminstone. De fick utdelning omgående när Michal Kadlec kunde nicka in en boll. Sedan kom dödsstöten bara några minuter senare. Och det är väl just det här som är problemet med ett lag som inte är i form, när tränaren är ifrågasatt och Barcelona kommer på besök. Att spela defensivt räcker inte, då den nödvändiga kvaliteten saknas. Och när man försöker trycka på, spela ut, då blir man straffad direkt.

Jag är ändå beredd att berömma Leverkusen för deras andra halvlek. Där visade laget vilja åtminstone. Det var väl egentligen inget fel på den första heller, men Dutt hade givetvis behövt åtminstone en riktig anfallare på plan. Det var löjligt att se. Vi får väl helt enkelt konstatera att äventyret är över för Bayer Leverkusen. Föga förvånande förstås.

Enligt Bild Zeitung får vi en anledning att ifrågasätta spelarnas inställning. Tidningen menar att Stefan Effenberg, Skys tv-expert, ska ha sett hur Michal Kadlec och Manuel Friedrich bråkade om vem som skulle få Lionel Messis tröja efter matchen. I halvtid hölls den här diskussionen alltså. Har man inte redan gett upp då? För övrigt fick Kadlec den, trots att Friedrich vann dispyten under halvtid.

Vidare är det intressant att notera hur jäkla skev och dålig bevakningen av tysk fotboll är. I svensk och utländsk media…

…Barcelonas officiella hemsida hävdade att Bayer Leverkusen var tyska mästare. Ursäkta? Det är för dåligt, hur självupptagen är den klubben?

…I svensk media heter det att ”Barcelona vann, och det var starkt, för klubben saknade Xavi, Iniesta och Piqué”. Okej, det är väl jättebra av Barcelona att vinna ändå. Men är det någon som nämner att Leverkusen saknade Sidney Sam och Eren Derdiyok, detta är spelare som i högsta grad är viktiga för Robin Dutt om man vill slå Barcelona. Även Michael Ballack saknades, och han hade säkert fått speltid i en sån här match. Visst känns det lite arrogant ibland?

…Vidare kan man ju diskutera kommentatorers och studiofolks insatser så fort det gäller lag som inte är från Italien, Spanien eller England. I viss mån upplever jag till och med att de har bättre koll på storlagen från Frankrike. Men visst, man kan inte veta allt, det är det ingen som begär heller. Men ett försök åtminstone? Det spelas faktiskt fotboll i Tyskland.

Och för övrigt dök ytterligare en fundering upp. Hur kan Barcelona jämnt och ständigt få konstiga domslut med sig? Det här var ingen match där det var av avgörande betydelse, eller särskilt frekvent. Men det är likväl irriterande att se. Det är väl bara Sergio Busquets som får frispark och dessutom gult kort på motståndaren i en situation där det inte är något egentligen.
Och hur kunde Kießling få frispark emot sig när de gick in axel mot axel? Kom inte och påstå något annat än att det är lite lustigt i varje fall.

Jag tror att jag har gnällt klart nu, ursäkta. Givetvis förtjänade Barcelona segern. Spanjorerna ville anfalla, ville föra matchen, ville uträtta något. Och framför allt: det var klasskillnad. I andra halvlek tycker jag ändå att Leverkusen gav det en ärlig chans. Det vore förstås lustigt om det inte var klasskillnad, med tanke på klubbarnas olika ekonomiska världar.

Då fortsätter vi vandringen genom Europa. Hannover 96 och Schalke 04 har ju faktiskt tagit sig vidare i Europa League. Det behövde tysk fotboll efter Dortmunds och Mainz debacel.

På torsdag väntar Viktoria Plzen på Schalke, medan Hannover tar emot Christoph Daums Club Brügge. Daum har ju tidigare tränat Bayer Leverkusen, Eintracht Frankfurt, VfB Stuttgart och FC Köln. Så nog känner han till Hannover alltid.

När Pavel Vrba tog över jobbet som tränare i Plzen 2008 injicerade han nytt liv i föreningen – utan några större stjärnor. Han vann den inhemska cupen med Plzen 2010 och i somras blev man alltså också ligamästare. Givetvis blev dock Barcelona och Milan lite väl svårt i gruppspelet. Därför återfinner vi nu klubben i Europa League. I Schalke har man respekt för motståndet, som sålde sig ganska dyrt i Champions League trots allt. En av de viktigaste spelarna har dock lämnat klubben – Petr Jiracek spelar nu för VfL Wolfsburg (han gjorde två mål mot Freiburg).

Även försvararen David Bystron kommer att saknas för Plzen. Han testades positivt under en dopningskontroll efter matchen mot Bate Borisov. Uefa valde att stänga av 29-åringen i två år.
Schalke inleder på bortaplan.

Hannover 96 är för första gången kvar i en europeisk turnering efter jul. Över huvud taget är detta klubbens blott andra försök. Mirko Slomkas lag har inte förlorat på hemmaplan ännu vilket bådar gott inför morgondagens match. I Hannover oroar man sig för att det ska bli stökigt när Brügges supportrar kommer till staden. Låt oss hoppas att det går lugnt till.

Christian Schulz är tillbaka från sin skada och kommer att kunna hjälpa laget, även den i ligan avstängde Pogatetz är tillgänglig.

Magkänslan säger att Schalke och Hannover har goda chanser till avancemang. Och det hade varit roligt för tysk fotboll.

/Wingren

Just när Bayer Leverkusen tycktes ha koll på allt, när de bemästrade Europa, när Michael Ballack var bra och allt kändes harmoniskt. Då gick klubben och blev Vizekusen igen. Den eviga tvåan. Alltid tvåa, aldrig etta. Plötsligt blev KRC Genk ett för svårt motstånd, matchen slutade 1-1 och Leverkusen slutade – just det – tvåa i gruppen bakom Chelsea. Nu ska Bayer Leverkusen visserligen få en eloge för att de över huvud tagit tog sig vidare, det var starkt gjort. Men ack så typiskt att de slutade tvåa.

Åttondelsfinalerna lottades och det stod klart att Robin Dutts lag skulle få mäta sig med stora, mäktiga Barcelona. De regerande mästarna. Man kan se på det hur man vill. Jag väljer att gratulera Leverkusen till att spelarna får en oförglömlig upplevelse. Något de kan tänka tillbaka på om 30 år när pengarna har sinat och ingen känner igen ditt namn. Då finns detta starka minne kvar. Se det som en kul grej.

Samtidigt är det också just det här som öppnar dörren för Leverkusen tycker jag. De har skador på viktiga spelare, formen är inte särskilt bra och ingen i hela världen tror på dem. Det är då man slår till, det är då man skräller. På Europas, kanske världens, största fotbollsscen. Det är som upplagt för ett mirakel. Samtidigt undrar man hur en klubb som inte ens kan hantera sina egna stjärnor (Michael Ballack) ska kunna hantera Barcelonas stjärnor?

I min värld finns det bara ett svar på den frågan. Lite flyt, en jäkla inställning och en strålande insats av järnmannen som är huggen ur sten – Lars Bender. Vem? Killen som springer mest i hela Bundesliga, som tar lika mycket stryk som han delar ut. Killen som är ett energiknippe på mitten. Precis lika fantastiskt viktig för sitt lag som tvillingbrodern Sven är för Borussia Dortmund. Han måste vara i toppform. Då kan man störa, ett trots allt lite nervöst, Barcelona. Bayer Leverkusen har ingenting att förlora. Inte ens hedern. Eller, nåja, en storförlust vill man förstås inte bekanta sig med. Det skadar klubben på alla vis.

Simon Rolfes, Lars Bender, Stefan Reinartz och gänget måste ligga på Barcelona hela tiden. Högt upp i plan. Förstöra, förstöra, förstöra. Och givetvis hoppas på att André Schürrle kan hitta landslags- eller Mainz-formen. Eller att Stefan Kießling plötsligt börjar göra mål igen. Bernd Leno måste göra sitt livs match, vi vet att han kan spela som en vägg. Men för hans del, och hela laget, har formen inte varit den bästa på sistone. Det är bara att rensa tankarna, glömma den grå vardagen i ligan, glömma att Dutt är ifrågasatt, glömma att Ballack vänder upp och ner på klubben, glömma att de inte ens kunde hota Dortmund i lördags rent offensivt. Glömma allt. Bara gå ut – och njut.

Det var en positiv syn på det här mötet. Givetvis ska inte Leverkusen ha någon chans som helst. Men det är fotboll, och i fotboll kan allt hända. Så även i kväll. Eller för att citera Robin Dutt:

”Jag skulle bli nöjd om vi vinner säkert med 5-0. Men det är inte realistiskt”.

/Wingren