Arkiv för kategori Hårdrock

- Sida 36 av 43

Video: Floor Jansens debut i Nightwish

av Mattias Kling

Som tidigare rapporterats i detta forum har den finska symfometalmaskinen och svenska sångerskan Anette Olzon brutit sitt samarbete – mitt under pågående USA-turné.

I natt, svensk tid, var det dags för den holländska ersättaren Floor Jansen (ReVamp, ex-After Forever) att visa sina färger med gruppen i Seattle.

Hur det föll ut går att inspektera nedan, via ett fanfilmat videoklipp av ”Storytime”.

Tycker jag mig ana lite premiärnerver? Höra en sångerska som inte riktigt hittar rätt tonläge?

Självklart för tidigt att döma ut frontkvinnevikarien. Speciellt tanke på att hennes inhopp aviserades så sent som i måndags.

Den som lever får se, som det så fint heter.

En monsterplatta av Kiss?

av Mattias Kling

Redaktionens informationschef Fredrik Lindén höll på att göra i byxan av upphetsning över innehållet i mitt postfack i morse.

En fullkomligt naturlig reaktion, så klart. Efter formuppvisningen med föregångaren ”Sonic boom” (2009) finns det så kallade förväntningar på Kiss tjugonde fullängdare. En önskan om en ny ”Destroyer” eller ”Hotter than hell” så här 38 år efter albumdebuten.

Så … är nya Kiss bajs?

Självfallet inte. Jag har hunnit ge skivan fyra, fem mer eller mindre koncentrerade genomkörningar sedan jag fick den i digitalt skick i går eftermiddag och kan glatt konstatera att ovan nämnda comebackalster inte tycks vara någon engångsföreteelse.

Mer om detta i Nöjesbladet på fredag. Då presenterar jag mer detaljerade åsikter angående ”Monster” och dess relevans.

Mössan av för getingen

av Mattias Kling

Inom journalistikens förlovade ankdamm räcker det ju som bekant inte att ”veta” saker. Man måste ju också kunna presentera dem och få dem bekräftade på ett vattentätt sätt.

Därför är det bara att gratulera konkurrentorganet Expressen, som i dag ”kan berätta” (egen formulering) att såväl spektakelensembeln Rammstein som albumaktuella Green Day är klara för FKP Scorpios festivalsatsning i Norrköping den 27–29 juni nästa år.

Den för dagen aktuella Entombed-mössan åker av. Jag erkänner mig slagen i jakten på den här nyheten, som officiellt kommer att presenteras på en presskonferens i riktnummerområde 011 i morgon. Det hade så klart varit kul att breaka det här först, speciellt som jag har anat nyhetens innehåll i ett oar veckor men inte har lyckats få den bekräftad.

Oh well. You win some, you lose some. Sådana är spelets regler. Och liknande avslöjanden kommer att dugga allt tätare ju mer temperaturen skruvas upp inför kommande festivalsäsong.

Men om vi återvänder till rena hårdfakta så är såväl Rammstein som Green Day självklart tunga bokningar för Sverigeexpanderande FKP Scorpio, som sedan tidigare har tagit över såväl Hultsfredsfestivalen som Getaway Rock i Gävle. Speciellt som den största lokaltidningen Norrköpings Tidningar även spekulerar om såväl Metallica som Queens Of The Stone Age och för mig totalt egala Daft Punk. Som en del av festivalkriget mot hårt ekonomiskt ansatta Peace & Love i Borlänge, som anordnas samma helg, är det en offensiv attack av knockoutsnitt som utdelas. Och som borde bemötas snart, inte bara från Dalahåll, utan även av publikkonkurrenter likt Göteborgsbaserade Metaltown.

En sak är säker – rocksommaren 2013 kan bli den svettigaste på länge. På många fler sätt än de mest uppenbara.

Satan i gatan, vilket coolt band

av Mattias Kling

De som har lyckats ta sig igenom mitt inlägg om nätvett utan att få förmaksflimmer har måhända noterat att jag redan, aningen modest, har haussat denna högst rekommendabla duo.

Man vågar ju knappt göra annat när den presenterar sig för omvärlden under banderollen Satan’s Wrath, då den bas/trummor/sång-levereande ledaren säger sig ha direktnumret till helvetets styrelserum och låtaviserar sig som ”Slaves of the inverted cross”.

Bakom getmasken ovan hittar vi Tas Danazoglou, mer känd som tidigare medlem i Electric Wizard och för att ha ansiktstatueringar som gör att han ser ut att ha krockat med en tryckpress, som på nu aktuella ”Galloping blasphemy” (Metal Blade) lever ut sin fixering vid tidig urkundsthrash med 30-talet år på nacken.

Referenspunkterna stavas Mercyful Fate, Slayer, Possessed, Celtic Frost och Iron Maiden. Och så Satan så klart. Satan är viktig. Satans viktig, till och med.

Om vi lägger allt religiöst och inkonsekvent mumbojumbo åt sidan (Danazoglou anser sig ta direkta order från Hin Håle men avfärdar samtidigt satanism som något för ”råtöntar”) är gruppens förstlingsverk en rent av duglig historia. Med tanke på att ärligheten och självinsikten är stor (”vi tillför inget nytt”) finns det möjlighet att dyrka förebilderna med lika stor hängivenhet som en viss namngivande herre.

Vilket till stora delar görs med avsett resultat på ”Galloping blasphemy”. Speciellt i de mer uppskruvade stunderna – kolla in ”Between Belial and Satan”, en ganska så rakt kalkerad ”The exorcist” likt spelad på ”Seven churches” – fungerar huvudpersonens begränsade vokala register bättre än i exempelvis mer King Diamond-vresiga ”Leonard rising – Night of the whip”. Lyssnar man med ena örat slutet låter det nästan som på den gamla onda tiden, om än soundmässigt mer städat och avsevärt tajtare.

På något sätt är det härligt prestigelöst. Föga rockstjärneuppblåst eller egosvullet, snarare avslappnat och så kreativt inskränkt att det genomsnittliga coverbandet framstår som rena fritänkargänget.

Men viktigast är: Satan’s Wrath är satans bra.

Att lyssna ”Galloping blasphemy” på vinyl är en självklarhet.

Anette Olzon och Nightwish går skilda vägar

av Mattias Kling

Det som började med ett sjukhusbesök i fredags har slutat med att den finska pompatruppen, som så sent som i somras besökte Sverige och Getaway Rock, hälsar att samarbetet med svenska sångerskan Anette Olzon nu är avbrutet.

I ett meddelande postat på gruppens hemsida förklarar parterna att den nu aktuella lösningen är bäst för alla inblandade och att samförstånd råder.

”På senare tid har det blivit allt mer tydligt att det rådde konflikt inom bandet angående den fortsatta utvecklingen och detta har lett till en splittring vi inte kan läka”, går det bland annat att läsa.

Detta till trots rullar bandets USA-turné vidare som om allt vore business as usual. Redan i kväll, lokal tid, står Olzons ersättare Floor Jansen (känd från bland andra After Forever) på scen med Nightwish i Seattle och hon ska sedan agera tillfällig (?) vokalissa fram till slutet på den världsturné som har följt på senaste albumet ”Imaginaerum”.

Hastigheten i skeendet gör att det inte krävs någon större konspirationsteoretiker till att nå slutsatsen att det här har varit planerat en längre tid, och att Olzons akutsejour på sjukhuset i Denver i fredags och bandets beslut att genomföra kvällens gig utan henne kan ha blivit droppen som fick den berömda bägaren att rinna över.

För även om Helsingborgssångerskan redan dagen efter åter stod på scen med sin grupp i Salt Lake City (efter att ha blivit ersatt av Kamelots/Amaranthes Elize Ryd och Alissa White-Gluz från The Agonist) var hon inte sen att såga sina kamraters tilltag att köra på som att det regnade samtidigt som hon själv kämpade mot svåra kräkningar och hög feber.

”Jag blev aldrig tillfrågad vad jag tyckte om att de kallade in Elize och Alicia. Jag tycker att det var fel beslut och jag ber om ursäkt till er som ville se hela bandet men som fick något annat. Men jag var väldigt sjuk och beslutet var inte mitt”, skriver hon på sin blogg och tillägger i ett annat inlägg:

”Rihanna skulle inte be Britney Spears att vikariera om hon var sjuk”.

Nightwish fortsätter nu att turnera med Jansen som sångerska fram till den 20 januari. Gruppen är även bokad för ett framträdande på Wacken Open Air i augusti 2013.

Anette Olzon blev värvad som sångerska 2007 till gruppen efter dess infekterade brytning med Tarja Turunen två år tidigare. Sedan dess har 41-åringen sjungit in albumen ”Dark passion play” (2007) och ”Imaginaerum” (2011). Hon har även jobbat på en soloskiva tillsammans med Anders Bagge, en utgåva som sedan 2010 tycks vara lagd på is.

Lili och Susie – Lili + Deals Death = Diztord

av Mattias Kling

Projektledaren Tord Bäckström himself liknar det vid en Swedish Metal Mafia, alternativt ”Körslaget” på dödsmetallutflykt.

Ett sätt att positionera sina egna visioner i det skrovliga mediebruset. Något som ger oss journalister, och i slutänden publik och läsare, en referenskrok att hänga upp tankarna på. Och – tveklöst – ett sätt att väcka intresse.

Tidigare har 43-årige Bäckström under Diztord-flagg bjudit på samarbeten mellan ”Idol”-kända Linda Varg och Scarpoints Henrik Englund (”I’m gone”) samt Therions Thomas Vikström och multiinstrumentalisten Stefan Jernstål i låten ”Unrependant” och nu är det dags att para ihop en av 1980-talets stora hormonraketer med en ganska så ung growlstrupe från Borlänge.

Varsågoda, ett av höstens mer oväntade artistsamarbeten: Susie Päivärinta och Deals Deaths Olle Ekman som gör gemensam sak i ”Wish you were here”.

Lite som om Rödluvan skulle göra gemensam studiosak med Vargen, med andra ord. Och om något en god anledning att ställa ett par snabba frågor till kapellmästaren.

En naturlig spontanreaktion – hur kommer man på en sån här tokig idé?

– Som låtskrivare och producent får man ofta anpassa låten efter artist och stil. Det är ger en möjlighet att tänka tvärtom. Vem eller vilken typ av röst som skulle passa på just den här låten. Vilktigast av allt är att det ska vara kul.

Vilka fler konstiga musikaliska möten kan vi vänta oss framöver?

– Som det är nu ger vi inte ut några detaljer om kommande släpp. De två nästkommande är i princip färdiginspelade, men viktigt att påpeka är att låten alltid är i fokus, inte att man fixar till en osannolik duett. En del låtar kanske inte ens blir duetter.

Än så länge finns musiken bara att ta del av digitalt. Finns det planer på en regelrätt skiva också?

– När vi fått ihop en lagom samling blir det ett fysiskt släpp. När detta kan ske vet jag inte. Nu arbetar vi med en låt i taget och får se vad det landar.

Rent förutsättningslöst – vilket är ditt drömsamarbete?

– Det finns många fantastiska artister, sångare och band jag skulle vilja jobba med. Laleh, Zakk Wylde och Rammstein, kanske?

I väntan på att detta sker (eller inte) kan den nyfikte så länge kolla in Diztords tidigare prestationer via dessa videoklipp.

Bonusrecensionen: Witchcraft

av Mattias Kling

:++++:

Witchcraft

Legend

Nuclear Blast/ADA/Warner

HÅRDROCK/METAL Om alla skilsmässor var så här lyckade skulle det vara befogat att beordra allmän äktenskapsskillnad inom den svenska hårdrocksscenen.

Vissa av er har kanske hört talas om ett band som heter Graveyard. Måhända sett dem som uppvärmare till Iron Maiden på Ullevi förra sommaren. Noterat att de Grammisbelönats, kompisskålat med deras öl Hisingen Brew – eller till och med hänförts av deras retromustiga plyschhårdrock via skiva.

Det är så klart helt i sin ordning. Bara en döv, blind eller totalt genrenonchalant lär ha missat Göteborgsgruppens raketuppskjutning förra året med sitt andra album och förväntningarna på uppföljaren ”Lights out” (i handeln den 24 oktober) är högt ställda om något.

Anledningen till att detta i fallet ”Legend” skulle vara relevant är inte så långsökt som det kan tyckas. Se det som en selling point. Ett sätt att väcka ditt intresse, att locka in dig på nya tankebanor.

Såväl Graveyards som Witchcrafts rötter, i alla fall delvis, går nämligen att spåra till en och samma ensemble, kallad Norrsken och som släppte några demotejper och en singel under 1990-talets andra halva.

Det är i och med denna combos upplösning som Witchcraft startade verksamheten, med enda ambitionen att ge ut en singel som hyllning till inspirationsgivande Bobby Liebling (Pentagram) och Roky Erickson.
Nämnda vinyl ledde emellertid till att Rise Above fick upp ögonen för Magnus Pelanders skapelse och via detta Lee Dorrian-ledda bolag presenterades tre fullängdare innan det efter 2007 års ”The alchemist” uppstod något som kan kallas komplett tystnad runt gruppen.

Fram till nu, det vill säga. Och fan vad tacksamt det känns.

”Legend” är nämligen bräddfylld med föredömligt redigerar kulturvetarhårdrock. Som tar Black Sabbath (”Dystopia”) som utgångspunkt lika mycket som ovan nämnda refrerenspunkter, som väver in Twisted Sisters ”The price” i egna ”An alternative to freedom” (lyssna från 03.49 och framåt) och som värdesätter en ljudbild som är vackert mossgrön snarare än kallt digital.

”Legend” är på så sätt väldigt reell. En analog livboj i ett digitalt konflikthav. Levande, blödande och handvävt äkta. På ett sätt som får en att önska att alla skilsmässor skulle ha en lika fantastisk slutknorr.

Bästa spår: ”Dead end”. (Lyssna på skivan på Spotify)

Spotifylistan: September 2012

av Mattias Kling

Dags att knyta påsen runt ännu en månad. 30 dagar har passerat sedan sist, och med detta en hel uppsjö av trevlig musik som måste spridas.

Eller, vad sägs om smakprov från Aerosmiths kommande album? Färskt metalcoregodis från Parkway Drive? Fetmangel från norska Nettlecarrier och amerikanska Pathology? Metallicas emotsedda Deep Purple-hyllning eller solomaterial från Iron Maidens smatterbasist Steve Harris?

Det – och jävligt mycket annat – finns att tillgå på den Spotifysamlade septembersammanfattningen som du kan kolla in här.

Mycket nöje, vet jag.

Rolling Stones läsare: Metallica rulz!

av Mattias Kling

I och för sig kan tilltaget tyckas onödigt. Speciellt då jag redan förra året avlämnade facit i premiärnumret av Aftonbladet Hårdrock!

Men nu har nämnda publikation troligtvis inte skeppats i några notervärda kvantiteter över Atlanten, så det är kanske inte så konstigt att resultatet blir ett annat. (Och jo, innan någon får eventuell kärlkramp över min uppblåsta självgodhet – ovan är skrivet fullt ut med den så kallade glimten i ögat.)

Mer seriöst kan det emellertid konstateras att frågan som alla har grunnat på under många sömnlösa nätter nu har fått ett svar – vilket som är det bästa heavy metal-albumet genom tiderna.

Svaret: Metallicas fantastiska 1986-utgåva ”Master of puppets”. I alla fall om tidningen Rolling Stones läsare (oklart hur många) får säga sitt.

Ett rimligt val, kan tyckas. Speciellt med tanke på målgrupp och röstningssätt. Vilket gör att den kompletta listan ser ut så här:

1. Metallica ”Master of puppets” (1986)

2. Black Sabbath ”Paranoid” (1970)

3. Black Sabbath ”Black Sabbath” (1970)

4. Iron Maiden ”The number of the beast” (1982)

5. Metallica ”…And justice for all” (1988)

6. Slayer ”Reign in blood” (1986)

7. Guns N’ Roses ”Appetite for destruction” (1987)

8. Metallica ”Metallica” (1991)

9. Led Zeppelin ”Led Zeppelin II” (1969)

10. Metallica ”Ride the lightning” (1984)

Värt att notera i sammanhanget är alltså att termen heavy metal har en något annorlunda definition i McDonaldsland än vi är vana vid. Glam, sleaze, power, pudelrock, skrevboogie – allt kan på andra sidan Atlanten plockas in under samma definierande benämning. I Sverige hade vi troligtvis använt den liknande förenklingstermen ”hårdrock” för att tillåta en liknande genrespridning.

Så nog orerat om detta. Desto mer underhållande är då att konstatera att Rolling Stones läsare anser att det gjordes bäst metal, med tanke på utgivningsår, mellan 1969–1970 och 1982–1991 och däremellan eller därefter – nada. Måhända föga kontroversiellt, då det under dessa tidsperioder har handlat om:

1. Definition (via Sabbath och Zeppelin).

2. Förfining och utveckling (av Maiden, Metallica och Guns ’N Roses med flera).

Samtidigt är själva listan i sig rent nonsens. Att San Franciscos finest – hur överbra de än må vara – skulle ligga bakom fyra av historiens mest blankpolerade metalstunder är så klart fantasilöst och ospännande.

Så här ser i stället min, högst personliga, topp tio ut enligt det facit jag ovan hänvisade till:

1. Slayer ”Reign in blood” (1986)

2. Metallica ”Master of puppets” (1986)

3. Iron Maiden ”The number of the beast” (1982)

4. AC/DC ”Back in black” (1980)

5. Guns ’N Roses ”Appetite for destruction” (1987)

6. Dio ”Holy diver” (1983)

7. Black Sabbath ”Black Sabbath” (1970)

8. Queensrÿche ”Operation: Mindcrime” (1988)

9. Pantera ”Vulgar display of power” (1992)

10. Mötley Crüe ”Shout at the devil” (1983)

Den som är intresserad av den fullständiga rekapituleringen omfattande 101 plattor – från ”Come clarity” till ”Reign in blood” – kan med gott samvete slänga in några tior i potten och signa upp för ett Plusabonnemang hos moderorganet. Och då går det så klart även att syna Marcus Grahns vanvettiga listning (jag tackade nej till uppdraget av rent mentala skäl) av hårdrockshistoriens 250 bästa låtar. Plus (ta da!) självklart allt annat som hovrar bakom Aftonbladets betalvägg.

Billigare än en bira hos krögaren på hörnet, och minst lika upprörande. Låter väl som en förträfflig deal, så säg?

Blogg brothers (TGIF, pt 3)

av Mattias Kling

F-f-f-f-f-f-fredag!

Jajamensan!

Encore:

F-f-f-f-f-f-fantastiska fredag!

Det börjar bli hög tid att avveckla verksamheten för den här veckan, fem arbetsdagar som har varit rätt röriga på den avlönade tjänsten vid nyhetsdesken, varför bloggandet kommit lite på efterkälken.

Detta till trots, tro inte att jag låter sådana petitesser komma i vägen för den sedvanliga helgtraditionen med att presentera lite av det nya som har nått det så kallade nätet.

Denna vecka innebär det färska videoklipp med Gojira, Goatwhore, Marilyn Manson, For Today, Slash, The Devils Wears Prada, Between The Buried And Me, Dokken, Gypsyhawk, Pride Of Lions, Elvenking samt Lynyrd Skynyrd. Och som inte detta skulle vara nog, även smakprov från kommande skivor med Weapon, General Surgery, Soundgarden, VoiVod, Grand Supreme Blood Court, Ill Niño och Aeon.

Som vanligt en fin mix av hårt och mjukt, av gott och ont. En ljudlig påse sött och salt, helt enkelt.

Väl bekomme.

http://www.youtube.com/watch?v=dtGj0iKrpuI

http://www.youtube.com/watch?v=o6t1fKbVy6g

Sida 36 av 43
at the gates Cd recensioner death metal europe festival getaway rock gästblogg hårdrock in flames iron maiden metal metallica motörhead punk Rock slayer spotify sweden rock thrash metal tävling
  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Sandra Wejbro
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB