-Vi har fått bra mottagande, allt har gått över förväntan, säger kontingentschefen Peder Ohlsson.
I det hav av containers och tält som utgör Camp Europa har svenskarna ett eget hörn som kallas Camp Thorleif. Vi sitter på platsstolar under ett uppspänt kamouflagenät ger lite skugga i den dallrande hettan.

Det är 52 grader varmt i solen, kroppen dryper av svett, tankarna flyter trögt som tjära genom skallen. De som kan ligger och vilar, väntar på att kvällen ska komma och dagen ska svalnar av.  Själv håller jag mig undan tältet, mitt nya hem.  Där är alldeles för varmt men sjukvårdarna jag bort tillsammans med verkar inte ha problem med värmen. De har å andra sidan varit längre i landet.

Peder Ohlsson pratar om logistik, ett ämne som kan tyckas tråkigt men om man tänker efter på att alla svenskar måste ta med sig allt de behöver, från toapapper till ammunition, blir det intressant.
En båt med utrustning har lagt till i Kamerun, 2700 ton utrustning håller på att flygas hit med enorma Antonovflygplan, AN 124. Sedan ska allt hämtas och ställas i rätt ordning så det kan användas när det behövs.
-Annars faller allt samman som ett stort tetrisspel, säger Peder Ohlsson som är ansvarig för att pusslet ska fungera.

Förutom logistiken gäller det att anpassa sig. Tchad är världens femte fattigaste land och skillnaden mellan den trygghetsknarkande Sverige där allt farligt ska undvikas och alla skydd ska på, är minst sagt stor.
Peder berättar om hur kvinnor tvättar kläderna i en liten sjö som inte ens djuren dricker ur. Och om treåringar som leker ensamma vid flodkanten där det både finns krokodiler och spindlar.

-Det är lätt att bli berörd av nöden här, framför allt när man ser småbarn, säger han.

Tidigare har en annan soldat berättat om hur hemskt det kändes att sitta och äta sina ransoner när hungriga, magra barn ser på. Att säga till dem att hålla sig undan eftersom de inte  kan eller får ge dem sin mat och hur de storögt följer varje rörelse soldaterna gör när de äter. Något som är väldigt svårt för en pappa, med barn i samma åldrar, att hantera.

Ändå är detta bara början på den nöd kompaniet kommer att möta.
Camp Europa i N´djadema där kompaniet är just nu är bara ett transitläger. Snart kommer de åka till österut, till den del av landet där flyktinglägren finns.

Den resan kommer att bli ett riktigt äventyr.