Bosättning
avErik Carlson lägger upp sina böcker på den lilla resegarderoben bredvid sin brits.
-Det är viktigt att ha en egen plats, säger han.
Nomadtillvaron är över för ett tag för honom och de andra i plutonen, i alla fall för ett litet tag. Tält har satts upp, överallt på campen håller soldater på att flytta in.
Erik och de andra jag åkt med håller på att packa upp medan de skämtar med varandra. Bilden på kungafamiljen, som tidigare hängde i pansarterrängbilen, har satts upp i tältet. Likaså en tshirt där det står analklåda.
-Varför hänger den där? Frågade jag.
-För att det inte är något att skämmas för, är svaret följt av ett gapskratt.
Stämningen är, som alltid, munter. Dessutom ska de äntligen få duscha för första gången på fem dagar.
Doften av väldigt smutsiga män som befinner sig i ett stekhett tält är mustig, frän och fräter liksom bort alla försök att beskriva den.
Jag är på intet sätt fördömande, jag luktade precis likadant men även jag har fått tvätta av mig i dag.
Märkligt hur saker man tar för givna där hemma, en dusch, el, en stol, en säng inomhus, har blivit viktiga efter bara någon vecka i Tchad.
Vi har så oändligt mycket att vara tacksamma för i rika Sverige.