Har suttit på kinesrestaurangen och jobbat hela dagen. På TV visas en hysterisk show där kineser skriker okontrollerat med gälla röster.

Under lunchen träffade jag en fransk, rätt högt uppsatt militär som jobbar med svenskarna. (Han ville inte att jag skulle skriva ut hans namn.)
Han drack en öl till sin biff med ris och öste lovord över det svenska kompaniet, sa att de var väldigt professionella och suveräna att jobba med.

Faktum är att amfibiekompaniet är väldigt smidiga att ha att göra med, även för en journalist. Bland dem finns inga fyrkantiga paragrafryttare som inte vågar göra något utan ett högre befäls tillstånd, inte heller några tröga surkartar.

Det är möjligt att jag i egenskap av journalist behandlas extra väl men under de dagar jag levt med soldaterna har de alla visat sig vara hjälpsamma problemlösare.
Dessutom har de ganska sjuk humor, vilket alltid är ett plus.

Säkert kommer det att bli en dipp när de funnit sig tillrätta och landat på riktigt men just nu råder nybyggaranda på camp Outsider.
När allt är klart ska de ge sig ut på sina första uppdrag och det kan bli snart.

Det finns många perspektiv på svenskarnas uppdrag i Tchad, många skäl till att just de har skickats hit. Det kommer jag skriva om snart.