I början av april hade militärens säkerhetstjänst, Must, sin första presskonferens någonsin. En underhållande tillställning som hölls på högkvarteret, i ett rum med vadderade väggar. Chefen för säkerhetskontoret, John Daniels, kunde egentligen inte säga någonting eftersom allt var så hemligt.

Men hoten mot utlandsanställda ökar, hur dessa hot framfördes eller om de påstådda kontaktförsöken verkligen kom från illvilliga informationsinhämtare eller från folk som ville umgås var oklart. X+X var lika med Z men både ingångsvärdena och resultatet är hemliga.

Okej för att spioner är hemliga, att landets försvarspolitik är höljd i dunkel är däremot bedrövligt. Försvaret är ett svart ekonomiskt hål som slukar pengar och finansminister Borg har bestämt att pengar ska sparas. Säkert går det också att effektivisera massor, i Finland får man till exempel fler soldater för pengarna.

Fast ÖB:s egna lösningar godkänns inte av regeringen som i stället ger honom tre veckor (!) att presentera ett sparförslag. Antalet soldater som är i tjänst i utlandsstyrkan ska dock fortfarande fördubblas, fast det finns inga pengar till någonting. Ja, förutom till Jas som det nu ska satsas på, trots att en flygflottilj kanske ska läggas ned.

Förvirrande? Jepp, faktum är att jag hitintills inte träffat någon som fattar vad det är frågan om.

Den stora frågan, det enorma undflyende mysteriet, är vad regeringen vill med sin säkerhetspolitik. En rätt viktig fråga med tanke på att det i grunden inte handlar om Anders Borgs budget utan landets säkerhet.

Ska Sverige gå med i Nato och är nedskärningarna egentligen bara en enda smygförberedelse inför inträdet? Vad kan våra soldater egentligen tillföra i Afghanistan? Ska vi strunta i att försvara Sveriges gränser, där har ju ändå inte hänt mycket de senaste 200 åren?

Förre försvarsministern, Odenberg, avgick för att han ansåg att man först skulle analysera det säkerhetspolitiska läget, alltså ta reda på vad försvaret behövs till, innan några eventuella nedskärningar gjordes. Nu gör regeringen tvärtom, vilket är lika smart som att köpa en mindre lägenhet utan att veta hur stor familjen är eller hur långt det är till jobbet.

Vad ska försvaret användas till? Kanske vet inte regeringen det själva, det verkar i alla fall inte som det. Men heja Reinfeldt, Tolgfors och Borg. Jämfört med er framstår Must som ett under av tydlighet och öppenhet, och det är en bedrift i sig.