Före detta polischefen Göran Lindbergs dubbelliv är fascinerande i sin skrämmande dubbelmoral. Feminismens riddare som i skinande genusrustning kämpade mot sexuella trakasserier och för kvinnors rättigheter sitter häktad misstänkt för våldtäkt och tre fall av förberedelse till grov våldtäkt mot barn.

Bestörtningen är enorm. Att en betrodd människas ansikte spricker och personen, likt ett alienmonster från tv-serien V, visar sig vara någon helt annan är en urgammal fasa gestaltad i många myter och sagor.

Frågorna är många. Om han är en svikare, vem kan man då lita på? Och hur hanterade han sitt hycklande? Var genusarbetet en botgöring för oönskade sexuella preferenser eller en politisk korrekt perfekt täckmantel?

Kanske trodde han efter alla år i maktposition att han hade rätt att inte behöva leva som han lärde, ett fenomen som drabbar en del kända och framgångsrika. Måhända fick han helt enkelt en kick av det hela, människans förmåga att bortrationalisera konsekvensen av sina handlingar är beundransvärd.

Polisen gör tack och lov sitt jobb, de sopar inte skandalen under mattan som katolska kyrkan gjorde med sina pedofilpräster. Att polisens kvinnosyn ifrågasätts och kritiseras känns därför helt irrelevant just i detta fall.

Förra året dömdes en hög chef på ett börsbolag för köp av sexuella tjänster till sina gruppsexträffar där flera företagare, och en grundskolelärare, deltog. Folkpartiets toppolitiker i Huddinge, Åke Blomqvist, ingick i samma gäng och dömdes till böter för att ha köpt sex av en minderårig, och fick lämna sina politiska uppdrag.

Sedan har vi förskolläraren på den kristna förskola i Jönköping som har åtalats för att våldtagit fem flickor som var mellan två och fem år.

Vad vuxna människor gör i sängkammaren är deras ensak men gangbangande brödraskap av maktmän som utnyttjar och våldtar minderåriga borde bestraffas med hårda fängelsestraff, alternativt stegling.

Någon undrade hur man skulle varna barnen nu när vem som helst tydligen kan visa sig vara en ful gubbe. Mitt tips är stor och djup skepsis mot felfria, goda, pk-människor. De som vägrar visa några sprickor i fasaden har nästan alltid något att dölja. Om något verkar för bra för att vara sant så är det oftast inte heller på riktigt.

Därför är det tryggare med en ärlig, ifrågasättande skitstövel som står för sina åsikter och brister. De behöver i alla fall inte hålla upp några falska fasader.