Johanne Hildebrandt

Direkt från Afghanistan

Att ge igen, eller inte

av Johanne Hildebrandt

Tillbaks på hotellet efter chatten med familjen Zargar som genomfördes via sattelitelefon på deras tak. 

Bra frågor hemifrån och intressanta svar från familjen. Önskar bara att att vi hade kunnat hålla på lite längre. Det var stressigt att vara tidsbegränsad när familjenjohanne chattar.jpg diskuterade svaren och allt skulle översättas från engelska till svenska. Dessutom var det strul med tekniken, som alltid.

En läsare var arg för att jag sagt att folk fått det bättre. Det jag sa var att just här, i Mazar, har det varit lungt så länge att folk klagar över att de svenska soldaterna inte bygger upp infrastrukturen utan bara ägnar sig åt säkerhet och kan ju faktiskt tolkas som ett framsteg. BBC sa i går när de rapporterade från vallokalerna att man i staden faktiskt börjat tala om framsteg.

Men återigen, det gäller bara denna plats.

 

När det gäller blogginlägget om Jan Guillou så tog jag bort det för att jag tyckte det var bättre att ignorera hans påhopp. Fast det var kanske fel, jag vet faktiskt inte.

Vad skulle ni ha gjort?

Nu ska jag vara lite ledig och fundera över den eventuella färden till paschtunfickan.

Här är i alla fall dagens artikel.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Att åka eller inte åka

av Johanne Hildebrandt

Jag funderar på om det är intressant att ta sig till den plats där svenskarna hamnade i eldstrid i natt.

Området är till största delen befolkad av paschtuner, det folk som av tradition stöttar talibanerna. Där har varit oroligt länge och flera olika grupper attackerar säkerhetsstyrkorna.

Om jag förstått saken rätt så patrullerade varken svenskar eller afghanska säkerhetsstyrkor området särskilt mycket förr, man lät dem mest vara. Men eftersom afghanska armén fått bättre självförtroende, och utrustning, försöker de nu ta kontroll över området och patrullerar där oftare.

Den svenska truppens huvuduppgift är att stötta säkerhetsstyrkorna så om den afghanska armén är i området är svenskarna också det.

Vilket är en av förklaringen till att antalet beskjutningar och andra incidenter ökar.

Det som oroar svenskarna mest just nu är att oroligheterna i de östra grannprovinserna ska spilla över in i deras ansvarsområde. Ungerska och tyska säkerhetsstyrkor ansvarar för provinserna i öst där hårda strider utkämpats mellan afghanska säkerhetsstyrkor och välorganiserade talibaner.

Vid den en hastigt sammankallad presskonferens i går sa den befälhavaren Olof Granander att motståndaren blivit allt mer aggressiv inför valet och att svenskarna måste vara mer försiktiga.

Så vad ska man hitta på? Att åka till platsen där svenskarna blev beskjutna kan vara riskabelt och tar en hel dag. Kanske är det bättre att stanna här i Mazar där jag har bättre överblick? Vad tycker ni?

Nu ska jag i alla fall åka hem till en familj så att Aftonbladets läsare kan chatta med dem klockan två.

Eldstrid

av Johanne Hildebrandt

I går exploderade en vägbomb under ett svenskt fordon, en galt, drygt 20 mil från Mazar e Sharif, fågelvägen. Ingen av soldaterna skadades. En undsättningspatrull skickades till platsen. Den nådde fram vid tolvtiden i natt och började söka av området för att undersöka om det fanns fler vägbomber. Då blev de beskjutna, från alla håll, med handeldvapen och raketgevär.

Svenskarna besvarade elden och efter en timme försvann de kriminella/talibanerna från platsen. Under denna tid fanns flygunderstöd i luften ovanför, men de behövde inte gripa in. Det finns inga uppgifter om döda eller skadade svenskar eller motståndsmän. De svenska soldaterna har nu lämnat platsen.

Området har länge varit osäkert under några månader. En mullah från trakten återvände för några månader sedan till området efter att ha varit i Pakistan och södra delen av Afghanistan.Med sig hade han 20-40 kamrater och gänget har länge trakasserat byborna, stulit mat och uppmanat dem att kämpa på talibanernas sida. Där finns också flera andra grupper av motståndsmän i området.

Uppdatering om strider

av Johanne Hildebrandt

Drygt femton mil härifrån pågår strider mellan afghansk polis och talibangerilla i staden Baghlan. Anfallet har pågått sedan i morse och afghanska styrkor försöker slå tillbaka gerillan. Baghlan gränsar till svenskarnas men det är ungerska ISAF-styrkor som ansvarar för provinsen.

Med andra ord är inga svenska soldater på plats. De bevakar däremot gränsen mot detta distrikt som varit oroligt under en längre tid. (Måste dock påpeka att femton mil verkar nära men det tar många timmar skumpade på dåliga vägar att ta sig dit. )

I natt attackerade en grupp män några poliser som vaktade en vallokal väster om Mazar e Sharif. Svenskarna skickade ut förband för att markera närvaro.

Svenskar utsattes också för en bomattack vid tolvtiden i dag i ett område tjugo mil väster om Mazar e Sharif. Ingen skadades.

I sydvästra delen av svenskarnas område besköts en by med raketer. Inga uppgifter finns om skadade. Området har varit oroligt länge och i förra veckan deltog svenska soldater i en stor operation tillsammans med afghanska säkerhetsstyrkor för att driva bort en grupp talibaner/kriminella från området så att de inte skulle störa valet. Läs mer om detta i dagens artikel.

-Vad jag vet så har valet har genomförts enligt planen, säger Olof Granader, chef för svenska styrkan.

Stiltje i valet

av Johanne Hildebrandt

Det är två timmar till vallokalerna stänger klockan fyra med det råder redan stiljte i vallokalerna. De flesta verkar ha röstat på morgonen och nu, under dygnets varmaste timmar, händer inte längre någonting.

En amerikansk AP-fotograf kallar det de tråkigaste valet han bevakat, ett iranskt team trampar runt på hotellet och undrar vad de ska göra. 

Fast det är ändå positivt att det är så lungt i området att folk klagar över vågar och infrastrukturen istället för att vara oroliga över sin egen säkerhet. Det är trots allt ett tecken på att det faktiskt går framåt.

 

 

 

 

Dagens första vallokal

av Johanne Hildebrandt

Nu är jag tillbaks från en närliggande vallokal och där var allt lugnt. Många kvinnor var där för att rösta, kön till deras vallokaler var tidsvis lång och de var inte rädda, däremot optimistiska.

-Jag är här för att jag själv vill välja min president, sa en kvinna iförd burqa innan hon gick in i skolan för att rösta.

Provinsens guvernör, Atta Mohammed Noor kom också dit för att rösta.(Förmodligen på dr.Abdullah som han stöder)

-Det är en stor dag för Afghanistan, i går var det vår självständighetsdag och  i dag väljer vi president, sa han.
Jag frågade hur han tycker den svenska truppen sköter sig.
-När det gäller relationerna med dem är allt bra, men inte när det gäller återuppbyggnaden, blev svaret.

(Det är samma klagomål jag hört ofta inne i Mazar men aldrig när jag frågat utanför stan. )

Jag gjorde en telefonare med TV4 och ställdes omedelbart inför problemet med nyansering när de frågade om säkerheten för journalister.

Det givna svaret hade självklart varit: ”Ja, självklart är här farligt”, med undermeningen att jag minsann är en tapper journalist som trotsar alla faror för att kunna rapportera hem.
Men sanningen är, som alltid, inte så enkel.

Provinsen anses vara bland de lugnaste i Afghanistan och går inte att jämföra med södra delen av landet. Folk är hjälpsamma och jag har inte stött på några som helst problem och behöver inte ens bära schal.
Däremot det finns byar och områden som det är bäst att undvika. Men det går att åka till kringliggande städer i en lokal bil.

Däremot har attackerna mot hjälparbetarna ökat. Nästan varannan vecka har de attackerats, det vanligaste är att de rånats av kriminella men de har också kidnappats och råkat ut vägbomber.
Gängen med kriminella, talibanerna eller vad man nu vill kalla dem, verkar dessvärre ha börjat ge sig på de oskyddade istället för de beväpnade soldaterna.
Så är det farligt här?

Tja, jämfört med Irak är arbetsklimatet rena drömmen. Det som mest skrämmer mig mest är hur folk kör bil. Det är riktigt otäckt. 

Valdag

av Johanne Hildebrandt

I dag går 17 miljoner afghaner till val, klockan är strax över åtta på morgonen lokal tid och redan kommer rapporter om att bomber exploderat i Kandahar och Kabul.

I går var ute på landsbygden och pratade med en polischef som berättade att ”the insurgents” hotat att klippa av fingrarna på några bybor om de röstade. Hela historien finns i dagens tidning.

Vem som ska vinna är oklart. Den nuvarande presidenten, Karzai, har tappat i popularitet eftersom han inte har lyckats ta tag i korruptionen, opiumodlingen och de enorma säkerhetsproblemen.
Här i Mazar e Sharif är utmanaren Abdullah Abdullah populär.

Efter valet kommer valsedlarna lastas på lastbilar och köras till Kabul där de ska räknas. Oron för attentat mot dessa lastbilar är stor, så det är nog inte läge att ge sig ut på vägarna den närmsta tiden.

Nu ska ge mig ut till en vallokal och se vad som händer. 07:15 berättar jag om detta på TV4.

Mer fängelse

av Johanne Hildebrandt
Jag fick detta fantastiska mail om fängelset vi besökte och lägger ut det så att alla kan läsa. 
Sommaren 2006 var jag en av de första som besökt MES fängelse. Detta gjordes tillsammans med svenska, belgiska och brittiska officerare. Den brittiska officeren var specialist på fängelser och varit på några av de värsta på jorden.

Vid vårt besök var denna plats det värsta ställe du kunde sätta foten på. Enligt britten var det ett av de värsta ställen han satt sin fot på. Fängelset är ett gammalt sjukhus som gjorts om till fängelse. Vid tidpunkten fanns det plats för ca 60 fångar men då fanns det drygt 300 personer där, utan sjukvård och utan någon sysselsättning. Jag skulle ingående kunna berätta den misär som upplevdes på stället Gud glömde. Att nämnas är att våran lokala tolk som var med var tvungen att lämna platsen gråtandes, det var för mkt för honom. Kvinnorna i fängelset försökte ge oss deras barn så de skulle slippa vara där.
 
Jag och min belgiska kollega gjorde detta ställe till vårat projekt. Det skulle bli bättre under vår tid där nere. Vi satte otroligt mkt press på FN och ICRC utan någon större framgång. Vi samlade tillsammans med tyskarna in tusentals kronor vilket gick till olika projekt i fängelset, mestadels kvinnornas avdelning och bland annat lärarinnan som kommer dit är anställd tack vare våra pengar sedan sommaren 2006. Kontraktet är skrivet mellan henne och ”projektet save the women and children in MES prison”. Vad jag förstår fortfarande så idag.
 
Jag var nere ett år senare och såg utvecklingen som skett genom påtryckningen som jag och framförallt min belgiska kollega som fortsatte efter jag åkt hem. Det var en enorm förändring. Mkt som görs nere i Afghanstan görs och har gjorts genom militär personal utan ngn hjälp från andra organisationer. Och det är så det har fungerat, ska ngt göras så behöver soldaterna göra det själva genom egna pengar och egna resurser utan stöd från Sverige, SÍDA, eller någon annan. Så varför?

För det är så ngt blir gjort i världen. Svenska soldater gör så mkt som aldrig blir uppmärksammat och de gör det för att de ska kunna komma hem och för sig själva säga att jag gjorde faktiskt ngt.
 
 
Tack för bilderna, ska ner snart igen och se hur det ser ut nu.
 
M.V.H.
 

Håkan

Fängelset

av Johanne Hildebrandt

Dagens artikel handlar om fängelset vi besökte i går. Jag var också inne på männens avdelning, en stor gård där flera hundra fångar trängdes.(Gissa om jag blev utstirrad)

En mullah hade hamnat där för att ha varit delaktig när en skola brändes ned. Jag talade med honom och en annan man som var dömd för samma sak. De nekade självklart bestämt och hade inte alls haft något med saken att göra.

Talibanerna har bränt ned hundratals skolor i Afghanistan och till och med gasat tjejer för att de ville gå i skolan. Det är bortom all förståelse hur man kan bete sig så.

Har noterat önskemålen på fler bilder och ska ta tag i det snart. Men inte nu, har varit igång i 16 timmar. Men det var det värt..

Tillbaka

av Johanne Hildebrandt

Jag är tillbaks på hotellet efter en lång, dammig dag på fältet. Berättar mer senare, måste först skriva min artikel.

Sida 6 av 49
  • Tjänstgörande redaktörer: Jennifer Snårbacka, Kristina Jeppsson och Elvira S Barsotti
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB