Ett derby som får övriga att framstå som skrattretande

av Adam Pinthorp

Derbyt i baskien mellan Athletic och Real Sociedad innehåller mycket prestige men kallas också för ”det vänliga derbyt” av en anledning.

Stadsderbyna mellan Barcelona och Espanyol, eller Valencia och Levante är skrattretande i jämförelse.

Det är möjligen huvudstadsderbyt mellan Real Madrid och Atlético, eller det galiciska hatmötet mellan Deportivo La Coruña och Celta Vigo som tål att nämnas i samma mening. Ändå är det ingenting.

Ska man se det mest passionerade, galna och i särklass mest prestigefyllda derbyt i Spanien är Sevilla staden att besöka. Staden som är uppdelad i en grönvit del, och en rödvit. Förr i tiden var skillnaderna mer tydliga än nu. Det finns fortfarande i väggarna, och i stora drag är det på precis samma sätt nu.Grönvitt mot rödvitt, arbetarklassen mot överklassen, Real Betis mot Sevilla.

Det är lätt att dra paralleller till Italien och Serie A. Nästan varje möte har sin unika historia och betyder mycket på sitt sätt. Men det finns en match som betyder mer än allt annat – Romderbyt mellan Roma och Lazio. Precis på samma sätt är det i Spanien.

– Var man slutar i tabellen spelar mindre roll om man inte slår Sevilla, säger Betis lagkapten Nacho Pérez.

Förra säsongen slutade Betis före Sevilla i tabellen, men på planen var det de sistnämnda som regerade. I matchen på Ramón Sánchez Pizjuán fick vi uppleva en av de största överkörningarna i derby Sevillanos historia. José Antonio Reyes gjorde 1-0 för Sevilla redan efter tolv sekunder – och det slutade till sist hela 5-1.

– Det var en av de bästa matcher jag någonsin varit med om, berättar Reyes.

Även i Betis hemmaborg Benito Villamarín var det Sevilla som tog tag i taktpinnen. Det sa pang tre gånger om tidigt i första halvlek, och gästerna hade en 3-0-ledning.

– Det var helt galet. Det kändes som allt gick med oss och ingenting kunde stoppa oss, minns Reyes.

Han hade fel. Kanske slappnade Sevilla av, kanske hade man fått slut på bränsle. För efter Dorlán Pabóns reducering strax före paus handlade sedan allt om Betis – och jakten på kvittering.

Efter en ny reducering var trycket enormt mot Sevillas mål, men tiden såg ut att springa ifrån Betis. Man skulle få en sista chans – en chans man också tog. Inbytte Nosa Igiebor skallade in 3-3 i absoluta slutskedet och Betis lyckades med det omöjliga.

– Den euforin och glädjen jag kände både inombords och från läktarplats tror jag aldrig jag kommer få uppleva igen. Det var helt otroligt, säger Nosa.

I kväll är det dags igen. Spaniens och ett av Europas hetaste stadsderbyn står runt knuten och det betyder i vanlig ordning att prestige inte är ett tillräckligt ord för att beskriva vikten av matchen.

Den här säsongen saknas profiler som Álvaro Negredo, Beñat Extebarria, Jesús Navas, Gary Medel och Dorlán Pabón. Men när gamla hjältar och syndabockar försvinner, är det fritt fram för nya att träda fram.

Hela staden Sevilla kokar, och i dag syns de uppdelade lägren tydligare än någonsin. I kväll kommer ett nytt kapitel i derbyhistorien att skrivas.

Citatkällor: ABC Sevilla & Marca.

Kategorier Real Betis, Sevilla

Inte ens en skadeskjuten topptrio kan besegras

av Adam Pinthorp

Granada trodde de hade chansen när Leo Messi inte fanns med för Barcelona. Getafe hoppades kunna skrälla på Vicente Calderón där Atlético saknade Diego Costa från start. Och Almería kände att det var möjligt att få en poäng när Cristiano Ronaldo utgick skadad efter 50 minuter efter att dittills gjort matchens enda mål.

Men icke.

Inte ens när topptrion är skadeskjuten och respektive lag saknar sin största stjärna på ett eller annat sätt kunde något lag roffa åt sig en poäng. Ska vi vara riktigt ärliga var det inte ens något lag som var i närheten.

Med Messi på skadelistan klev Neymar, Cesc Fàbregas, Alexis Sánchez och inte minst Andrés Iniesta fram i rampljuset på Camp Nou och var regissörerna bakom 4-0-segern mot Granada.

När Ronaldo utgick skadad tidigt i andra halvlek på Juego Mediterráneos kände nog både Almería-spelarna och hemmafansen att det omöjliga var möjligt. Nej då, i stället klev andra fram i Ronaldos frånvaro och det slutade hela 5-0 till Real Madrid.

Atlético fick klara sig utan Diego Costa från start hemma mot Getafe (ville inte riskera någonting efter sin lårskada) men verkade klara sig helt okej ändå. Till slut hade man sådan lekstuga att Costa inte kunde bärga sig, och blev inbytt vid ställningen 4-0. Ett drömmål senare från brassespanjoren och även han hade prickat in sig i målprotokollet. Det landade på 7-0.

Detta var tre matcher som topptrion skulle vinna – oavsett om deras storstjärnor saknades. Men det ger ändå en tydlig bild på att det just nu är tre lag som fullkomligt regerar i den spanska fotbollen och att det krävs oerhört mycket för lagen där bakom att överhuvudtaget ta poäng.

Detta var något Getafes tränare Luis García inte var sen att påpeka efter 7-0-plumpen.

– Om det är en tråkig liga? Ja, det är en tråkig liga. Man måste göra mer än en perfekt match för att kunna åstadkomma någonting mot topptrion. Det är tråkigt att det ser ut så, sa han.

Själv tycker jag det faktum att just tre lag känns oövervinneliga och inte två är en seger för spansk fotboll och ett steg i rätt riktning. Samtidigt förstår jag García. Det kan inte vara lätt att möta bjässarna i dessa tider.

Vela avfyrade målkanonen
Så sent som tidigare i veckan skrev jag att Carlos Vela var den i Real Sociedad som underpresterat mest under hösten. Det var lite väl hårt, då mexikanen inte varit dålig, men sett till den form han visat under sina tidigare år i San Sebastián har han på sistone varit en besvikelse.

Tills nu. För efter att ha gett till lag ledningen hemma mot Celta Vigo fick han se gästerna göra ett, två och tre mål i följd. Sedan satsade Real Sociedad alla kort framåt – och allt ledde fram till en viss mexikan.

Carlos Vela gjorde nämligen som Celta Vigo – tre mål i följd. Vid ställningen 1-3 vände han matchen helt på egen hand och hans fyra målnoteringar gav La Real tre poäng.

Helt plötsligt känns Sociedad som en seriös CL-utmanare igen. Och när man får igång både Vela och Antoine Griezmann samtidigt kan det bli åka av på riktigt.

Summering av första tredjedelen – del IV

av Adam Pinthorp

Tiden går fort, och vi är redan en dryg tredjedel in på säsongen. Därför tänkte jag, klubb för klubb, summera vad som skett hittills i fyra delar.

Här kommer den sista och avslutande delen, med lagen i det absoluta toppskiktet.

5:e plats – Athletic Club (23 poäng)

Säsongen hittills: Spelmässigt är det inte ett lika styrande och energiskt Athletic som under Marcelo Bielsas tid som tränare, men Ernesto Valverde har bidragit med bättre struktur. Trots att det inte stämt i alla matcher har poängen trillat in på löpande band, något som ofta anses som en styrka för lag som håller sig i toppen. Det finns dock sparkapital i Aritz Aduriz, som först på slutet börjat komma igång med målskyttet.

Den mest lysande stjärnan: Mikel Rico värvades in i sista stund men har verkligen satt sin prägel på laget direkt. Tagit en plats i startelvan trots stenhårt konkurrens på mittfältet.

Har underpresterat: På de första tolv omgångarna lyckades Aritz Aduriz bara hitta rätt i målprotokollet en gång. Nu gjorde han två baljor mot Levante – men överlag har anfallaren inte alls levt upp till förväntningarna.

Har framtiden för sig: Utöver självklare Iker Muniain finns också den unge mittförsvararen Aymeric Laporte, som behållit sin startplats han kämpade till sig i våras. 19-åringen är en av ligans mest talangfulla mittbackar.

Mitt tips inför fortsättningen: Nu har inte Athletic någon spel utanför Spaniens gränser att tänka på, vilket gör att man kan behålla fokus på ligaspelet. Man kommer vara med och fightas om den åtråvärda Champions League-platsen ända in i kaklet.

4:e plats – Villarreal (24 poäng)

Säsongen hittills: Villarreal har inte bara studsat tillbaka – man har gjort det med besked. Samma vackra och anfallsglada fotboll som alltid har återigen gett fina resultat för ”den gula ubåten”.

Den mest lysande stjärnan: Bruno Soriano och Rubén Cani håller alltid hög nivå, men den stora stjärnan i säsongens Villarreal är utan tvivel Giovani dos Santos. Mexikanen har kommit in och stått för det där lilla extra i matcherna.

Har underpresterat: Ike Uche brände något kopiöst med lägen inledningsvis, men har spelat upp sig. Utöver nigerianens inledning är det ingen som varit under all kritik.

Har framtiden för sig: 22-årige Manu Trigueros har blivit en personlig favorit och innermittfältaren är på väg att blomma ut på allvar. Har drivet, tekniken och framför allt spelförståelsen. Lite av en blandning mellan Santi Cazorla och Borja Valero.

Mitt tips inför fortsättningen: Villarreal har ett tillräckligt bra lag för att redan nu vara med och kriga i toppen, något jag är säker på att man kommer göra.

3:e plats – Real Madrid (31 poäng)

Säsongen hittills: Övertygade inte under säsongsinledningen, men knep ändå många viktiga poäng. Därefter har spelet successivt blivit bättre – men Real Madrid har trots det tappat poäng mot samtliga topplag: Barcelona, Atlético och Villarreal.

Den mest lysande stjärnan: Cristiano Ronaldo har varit ett monster hela hösten. Han behöver nog ingen närmare presentation.

Har underpresterat: Asier Illarramendi har inte varit dålig – men samtidigt inte visat i närheten av sin högstakapacitet och varför Real Madrid la €39 miljoner för hans tjänster.

Har framtiden för sig: Både Álvaro Morata och Jesé Rodríguez har potential att bli världsspelare, men den förstnämnde känns närmast att ta ett steg i den riktningen redan den här säsongen.

Mitt tips inför fortsättningen: Kommer förstås inte ge sig i guldstriden förrän allt är över. Min både tro och förhoppning är att tre lag gör upp ända fram till slutet.

2:a plats – Atlético de Madrid (34 poäng)

Säsongen hittills: Har gått fullt i Champions League-spelet och bara tappat fem poäng i ligan. Diego Simeone har tagit Atlético till nästa nivå och redan nu känns man som en seriös titelutmanare.

Den mest lysande stjärnan: Diego Costas insatser under hösten har fått försäljningen av Radamel Falcao att bli helt bortglömd. Anfallaren har varit glödhet och verkligen stått i centrum.

Har underpresterat: Det tycks skett en positiv förändring gentemot förra säsongen för Adrián López, men anfallaren är fortfarande långt ifrån den form han visade upp under 2011/12. Frågan är om han helt enkelt överpresterade då, och det vi nu ser är verklighetens Adrián. Vad hände egentligen?

Har framtiden för sig: Óliver Torres är den största Atlético-talangen sedan en viss Fernando med samma efternamn, och den kreative mittfältaren lär med största sannolikhet bara växa in i skorna allt mer.

Mitt tips inför fortsättningen: Att Atlético redan tagit så många poäng och framför allt vunnit så många svåra bortamatcher känns som en tydlig vink om att man utmanar på riktigt. Att man slutar topp tre råder inga som helst tvivel om, men jag tror man även kommer utmana högre upp.

1:a plats – Barcelona (37 poäng)

Säsongen hittills: Har gjort en historisk ligastart och på 13 matcher bara tappat poäng i en – borta mot Osasuna.

Den mest lysande stjärnan: Víctor Valdés har varit Barcelonas klart bäste spelare under hösten. Målvakten har klivit fram som en räddare i sista stund flera gånger och räddat såväl självklara mål som viktiga poäng.

Har underpresterat: Med Iniesta-mått mätt har Don Andrés inte alls levererat på den höga nivå vi är vana att se honom. Det har bara blivit en enda poäng hittills för mittfältaren.

Har framtiden för sig: Marc Bartra är säsongens utropstecken i Barcelona och 22-åringen har varit en gigant i mittförsvaret. Lär få både fler och tyngre uppgifter framöver.

Mitt tips inför fortsättningen: Efter el Clásico-segern är man favoriter till ligaguldet, men man ställs redan nu under hösten inför många tuffa utmaningar, inte minst när det gäller att ersätta Valdés och Messi som är skadade året ut. Kommer kämpa om ligatiteln hela vägen.

Summering av första tredjedelen – del III

av Adam Pinthorp

Tiden går fort, och vi är redan en dryg tredjedel in på säsongen. Därför tänkte jag, klubb för klubb, summera vad som skett hittills i fyra delar.

10:e plats – Levante (17 poäng)

Säsongen hittills: Levante börjar mer och mer likna ett stabilt mittenlag i La Liga. Ända sedan succésäsongen som slutade med en sjätteplats så har man väntat på att de ska falla som en sten i tabellen – men Levante fortsätter att vara stabila. Så även under den här hösten.

Den mest lysande stjärnan: Nabil El Zhar har tagit på sig mer ansvar och axlat det på bästa sätt. Stundtals fullkomligt briljant.

Har underpresterat: Andreas Ivanschitz har fått en hel del speltid utan att egentligen lyckats övertyga alls.

Har framtiden för sig: Den egna produkten Rubén García slog sig in i A-truppen redan förra säsongen och den blott 20-årige yttern har en ljus framtid.

Mitt tips inför fortsättningen: Levante kommer fortsätta vinna sina matcher och ta sina poäng, och bör klara kontraktet utan problem.

9:e plats – Valencia (17 poäng)

Säsongen hittills: För en klubb med ambitionen att utmana de högsta hönsen är höstsäsongen ett kapitel Valencia snabbt vill glömma. Miroslav Djukic har inte alls fått ordning på torpet och bortsett från ett par matcher har det sett väldigt fantasilöst ut.

Den mest lysande stjärnan: Ingen har hållit en jämn och stabil hög nivå hela säsongen, men den som kanske imponerat mest är ändå 20-årige Fede Cartabia. Yttermittfältaren är en av få som bidragit med fart och finurlighet i anfallsspelet.

Har underpresterat: Alla väntade sig att Éver Banega skulle kliva fram och ta ännu mer ansvar den här säsongen, men argentinaren har snarare tagit ett steg bakåt. Nonchalant och ofokuserad.

Har framtiden för sig: Tillsammans med tidigare nämnde Fede Cartabia är Juan Bernat den med störst potential i truppen. Den sistnämnde har liksom exempelvis Jordi Alba skolats om från ytteranfallare till ytterback.

Mitt tips inför fortsättningen: Valencia kommer lyfta och givetvis slåss om Europa-platser, men redan nu känns det som man försatt sig i ett läge där det blir svårt att nå Champions League.

8:e plats – Granada (17 poäng)

Säsongen hittills: Det började si sådär, men Granada har vuxit alltmer under hösten och är just nu kungar av andalusien, då man ligger före Sevilla, Betis, Málaga & Almería i tabellen. Styrkan har varit defensiven – men för att behålla en hög placering måste man få igång målskyttet mer.

Den mest lysande stjärnan: Bara Barcelona och Atlético Madrid har släppt in färre mål än Granada den här säsongen. Mycket har man att tacka Roberto Fernández mellan stolparna för det.

Har underpresterat: Ingen har presterat vedervärdigt, men storvärvningen Piti har än så länge inte levt upp till pressen som fanns inför säsongen. Nu har 32-åringen visserligen varit skadedrabbad och bara spelat hälften av matcherna, och har tid på sig att bevisa sina kvalitéer.

Har framtiden för sig: Efter ett par utlåningar har Jeison Murillo äntligen fått chansen i Granada – och som den 21-årige mittbacken tagit den. En av lagets bästa spelare under hösten.

Mitt tips inför fortsättningen: Att Granada ligger åtta utan att ha fått igång alla offensiva spelare än är ett styrkebesked. Det kommer bli svårt att bibehålla sin tabellposition – men jag tror inte andalusierna kommer få med bottenstriden att göra.

7:e plats – Real Sociedad (17 poäng)

Säsongen hittills: Ligasäsongen började uruselt för Real Sociedad, men efter den blytunga 2-1-segern borta mot Valencia har allting vänt och nu är La Real med och slåss högt upp i tabellen igen.

Den mest lysande stjärnan: Vi har väntat ett tag på att Antoine Griezmann ska ta steget från talang till världssstjärna. Känslan är att han är på väg att ta det steget nu, för fransmannen har varit fullkomligt fenomenal under hösten.

Har underpresterat: Carlos Velas första månad av säsongen var lysande, men efter det har mexikanen fallit in i en djup svacka. Dribblingarna, avsluten och flytet i spelet har inte funnits där.

Har framtiden för sig: Rubén Pardo, 21, är klubbens guldklimp och en spelare man värnar om och håller väldigt högt.

Mitt tips inför fortsättningen: La Real kommer hålla sig kvar i toppen och kämpa om topplaceringar.

6:e plats – Getafe (20 poäng)

Säsongen hittills: Premiären borta mot Real Sociedad lovade inte gått, men med tiden har Luis Garcías manskap fått igång spelet och många spelare har verkligen hittat sina roller i Getafe. Höstens stora överraskning så här långt – även om laget på pappret ska hålla sig på övre halvan.

Den mest lysande stjärnan: Pedro León har hittat tillbaka till den formen han hade säsongen innan han skrev på för Real Madrid. Kreativ och bollskicklig. Betyder väldigt mycket för det offensiva spelet.

Har underpresterat: Ingen har varit så pass dålig så det är värt att nämnas.

Har framtiden för sig: Real Madrid-bekantingen Pablo Sarabia, 21, är en av få yngre spelare i Getafe, och den med klart mest potential.

Mitt tips inför fortsättningen: Det skulle förvåna mig om Getafe håller kvar sin sjätteplatsen, men man kommer stanna på den övre halvan.

Summering av första tredjedelen – del II

av Adam Pinthorp

Tiden går fort, och vi är redan en dryg tredjedel in på säsongen. Därför tänkte jag, klubb för klubb, summera vad som skett hittills i fyra delar.

15:e plats – Valladolid (12 poäng)

Säsongen hittills: Trots tränarbytet inför säsongen är det ett ganska snarlikt Valladolid vi återspeglar från förra säsongen. Och med det är man också väldigt stabila. Har framför allt tagit viktiga segrar mot bottenkonkurrenter – segrar som kan bli guld värt i slutändan.

Den mest lysande stjärnan: Patrick Ebert visade redan förra säsongen vilken enorm maxkapacitet han besitter, och tysken har verkligen lyft sig ännu ett steg under hösten. I sina bästa stunder en av ligans bästa spelare.

Har underpresterat: Ingen har stuckit ut åt det här hållet.

Har framtiden för sig: Juventus-inlånade mittfältaren Fausto Rossi har successivt vuxit in i kläderna i Valladolid. 22-åringen är redan bra, men kommer bli ännu bättre.

Mitt tips inför fortsättningen: Jag trodde på förhand att Valladolid skulle få det svårt under andra året, men säsongsinledning har fått mig på andra tankar. Som man spelar nu fixar man kontraktet.

14:e plats – Málaga (13 poäng)

Säsongen hittills: Det är lätt att falla ner i den djupaste av gropar när man tappar såväl tränaren samt ett dussin spelare inför säsongen, men spelmässigt har Málaga i mångt och mycket gjort det bra. Däremot har man haft ett tufft inledande spelschema och inte riktigt fått med sig några enkla mål.

Den mest lysande stjärnan: Willy Caballero har under flera säsonger visat att han håller världsklass och har varit räddaren i nöden vid otaliga tillfällen för Málaga även den här säsongen. Att han fortfarande inte spelar i det argentinska landslaget börjar mer framstå som ett riktigt uselt skämt.

Har underpresterat: Det var upplagt för Ignacio Camacho att ta över som härförare på mittfältet efter att såväl Jérémy Toulalan som Manuel Iturra lämnade i somras. Men Camacho har mestadels fått nöta bänk, och även om han inte gjort bort sig när han har spelat måste hans säsong hittills ses som ganska slätstruken.

Har framtiden för sig: 19-årige Sergi Darder har kanske varit säsongens utropstecken i Málaga, men det är ändå omöjligt att inte nämna underbarnet Fabrice Olinga, 17, som den mest störst potential. Anfallaren får dessutom spela regelbundet.

Mitt tips inför fortsättningen: Málaga har ett lag bra nog att kunna utmana på övre halvan, och med tiden tror jag också man kommer jobba sig uppåt.

13:e plats – Elche (14 poäng)

Säsongen hittills: Efter den första månaden såg det ut som att Elches sejour i La Liga skulle bli kortvarig. Därefter återgick Fran Escribá till grunderna och den alltmer defensivt baserade taktik som tog klubben till La Liga ifjol – och därefter har det också gått bättre.

Den mest lysande stjärnan: Valencia-lånet Carles Gíl var bra redan när Elche tog klivet upp i högsta divisionen i våras, men 20-åringen har tagit ytterligare ett steg i utvecklingen nu. Yttermittfältaren har varit fantastisk hela hösten och en färgklick i Elche.

Har underpresterat: Manu del Moral skulle komma in och bli en av de ledande spelarna i Elche. Hittills har Sevilla-lånet däremot inte helt lyckats sätta sin prägel och offensivt inte tillfört den dimension Elche hade hoppats på.

Har framtiden för sig: Utöver Carles Gíl går 20-årige Richmond Boakye en väldigt ljus framtid till mötes.

Mitt tips inför fortsättningen: Elche får det tufft att behålla nuvarande tabellplacering, och kommer slåss i botten av tabellen ända in till slutet.

12:e plats – Espanyol (15 poäng)

Säsongen hittills: Espanyol har varit en positiv överraskning och stundtals spelat väldigt underhållande fotboll under hösten. Skalperna mot Atlético (1-0) och Valencia (3-1) väger tyngst men där finns också ett par bottennapp.

Den mest lysande stjärnan: Nyförvärvet David López har gjort det fantastiskt bra på det defensiva mittfältet hela hösten.

Har underpresterat: Héctor Moreno var en av Espanyols bästa spelare förra säsongen. Den här hösten har mexikanen mer sett vilsen ut och stått för otaliga misstag i försvaret.

Har framtiden för sig: Thievy Bifouma, 21, var utlånad till Las Palmas med bra resultat ifjol. Nu är han tillbaka i Espanyol och har direkt visat vilken potential han besitter.

Mitt tips inför fortsättningen: Espanyol kommer hålla sig mellan plats 10-15 i tabellen.

11:e plats – Sevilla (16 poäng)

Säsongen hittills: Sevilla verkar ha väldigt svårt att ta klivet över den där tröskeln man har varit fast vid under tre säsonger nu. Hemmaspelet fungerar ibland, men långt ifrån alltid, men framför allt måste bortaspelet förbättras om Sevilla ska blanda sig i någon Europa-strid.

Den mest lysande stjärnan: Ivan Rakitic har varit en klass för sig i Sevilla det senaste året. Bär laget på sina axlar.

Har underpresterat: Kevin Gameiro har visserligen gjort några mål i ligaspelet, men för €10 miljoner kan man ändå vänta sig mer av fransmannen. Carlos Bacca är klart före i hierarkin för tillfället.

Har framtiden för sig: 21-årige Alberto Moreno har stått för en kometkarriär och efter guldet i U21-EM i somras har vänsterbacken befäst sin startplats i Sevilla ytterligare, och dessutom A-landslagsdebuterat.

Mitt tips inför fortsättning: Jag tror Sevilla kommer bli bättre steg för steg, och definitivt ta sig upp på den övre halvan.

Summering av första tredjedelen – del I

av Adam Pinthorp

Tiden går fort, och vi är redan en dryg tredjedel in på säsongen. Därför tänkte jag summera vad som skett hittills.

Vi börjar nerifrån i tabellen.

20:e plats – Real Betis (9 poäng)

Säsongen hittills: Europa League-framgångarna är det som håller Betis säsong vid liv utan att klassas som ett totalmisslyckande. Men man har givetvis ett alldeles för bra lag för att ligga sist i tabellen. Ja, Betis ska överhuvudtaget inte ha någonting med bottenstriden att göra. Duon José Cañas och Beñat Extebarria har blivit svårare än väntat att ersätta på innermittfältet, men framför allt har Rubén Castro saknats enormt mycket i anfallet i och med sin skadefrånvaro. Dessutom har Pepe Mel haft svårt att hitta en kontinuerlig startelva att spela ihop.

Den mest lysande stjärnan: Javier Matilla hade först väldigt svårt att platsa i Betis, men efter en lyckad lånesejour i Murcia är nu den mittfältaren tillbaka och har verkligen levererat. Matilla har visat att potentialen man såg från Villarreal-tiden inte bara var en bluff.

Har underpresterat: Joán Verdú värvades för att bli lagets referenspunkt och självklare kreatör i offensiven. Ska vi vara ärliga har Salva Sevilla hittills gjort det betydligt bättre än Verdú i rollen som tia.

Har framtiden för sig: Álvaro Vadillo är den största talangen Betis har skakat fram sedan Joaquín Sánchez, och först den här säsongen har 94-modellen börjat utmana om en startplats på allvar.

Mitt tips inför fortsättningen: Betis har ingenting med bottenstriden att göra när vi närmar oss sluttampen av säsongen, men lär få svårt att upprepa fjolårets succé.

19:e plats – Osasuna (10 poäng)

Säsongen hittills: Inget lag har gjort färre mål – bara fyra lag har gjort fler. Det sammanfattar Osasunas säsong så här långt ganska bra. Egentligen är det ingenting, förutom försvarsspelet hemma mot Barcelona, och hela matchen borta mot Málaga, som sett riktigt bra ut. Man har redan tappat oroväckande många poäng hemma på El Sadar.

Den mest lysande stjärnan: Oriol Riera värvades från Alcorcón med en uppgift – göra mål. Hittills har han gjort fem, hälften av Osasunas samtliga fullträffar.

Har underpresterat: Man har väntat länge på att Álvaro Cejudo skall kliva fram och ta mer ansvar, något han hittills inte gjort.

Har framtiden för sig: 16-årige José García gjorde debut i senaste ligaomgången och är klubbens mest talangfulle mittfältare på väldigt länge.

Mitt tips inför fortsättningen: Osasuna kommer få jobba hårt för att hålla sig kvar och tar man inte fler poäng på hemmaplan ryker man.

18:e plats – Rayo Vallecano (12 poäng)

Säsongen hittills: Rayo både släppt in alldeles många mål (hela 30 stycken, mest av alla i ligan) och dessutom producerat för snålt framåt. Däremot finns intentionerna, och det är snarare effektiviteten som saknats än chanserna.

Den mest lysande stjärnan: Roberto Trashorras är en av de som slår flest passningar i hela ligan och betyder A och O för Rayo.

Har underpresterat: Det var upplagt för att Lass Bangoura skulle få sitt stora genombrott den här säsongen, men trots elva matcher har den vindsnabbe yttern inte lyckats stå för en enda poäng. Kan betydligt bättre.

Har framtiden för sig: Atlético-lånet Saúl Ñíguez, 18, är en av de mest spännande centrala mittfältarna i ligan för tillfället. Tuff, spelsäker och flexibel.

Mitt tips inför fortsättningen: Paco Jémez får bättre och bättre ordning på sitt Rayo – trots att han måste bygga om på nytt varje säsong. En förstärkning till defensiven hade varit att föredra, men lyckas man bli mer effektiva kommer Rayo fixa kontraktet ändå.

17:e plats – Almería (12 poäng)

Säsongen hittills: Inledde säsongen väldigt bra spelmässigt, men fick inga resultat med sig. Sedan vände allt på Mestalla med en 2-1-seger mot Valencia, och därefter har Almería klättrat från jumboplatsen över strecket.

Den mest lysande stjärnan: Den före detta Barcelona-talangen Rodrí har efter flera halvdana utlåningar verkligen hittat rätt i Almería. Anfallaren har hittills stått för sex av lagets 15 mål och varit inblandad i väldigt mycket.

Har underpresterat: Óscar Díaz har visserligen mestadels fått förlita sig på inhopp, men har under sina hittills nio spelade matcher inte gjort särskilt stora avtryck.

Har framtiden för sig: Liverpool-talangen Suso, 19, har varit fullkomligt briljant och om ingenting går snett kommer han blomma ut till en riktig stjärna. Lär inte spela kvar i Almería nästa säsong.

Mitt tips inför fortsättningen: Det såg otroligt mörkt ut när man förlorade hemma mot Rayo, men på ett mirakulöst sätt har Francisco Rodríguez nu lyckats skrapa ihop tre segrar. Spelmässigt har det sett bra ut för Almería och fortsätter man så kommer man hålla sig över nedflyttningsstrecket.

16:e plats – Celta Vigo (12 poäng)

Säsongen hittills: Ett av lagen jag tippade som en potentiell uppstickare. Hittills har man inte levt upp till förväntningarna – men ändå visat tendenser på att kvalitén finns.

Den mest lysande stjärnan: Álex López har verkligen hittat rätt under Luis Enriques ledning och blommat ut till en nyckelspelare.

Har underpresterat: Ingen förtjänar att hängas ut fullständigt, men Michael Krohn-Dehli har inte riktigt kommit upp i den nivå han höll förra säsongen.

Har framtiden för sig: 17-årige Santi Mina är en fantastisk talang som kan spela både centralt och på kanten i anfallet. Redan gjort tio matcher under säsongen.

Mitt tips inför fortsättningen: Celta Vigo kommer lyfta från bottenträsket och ta en mer stabil plats i mitten av tabellen.

Segunda-kollen – Lugo skapar historia

av Adam Pinthorp

När jag senast skrev några rader om vad som sker i divisionen under den jag i första hand följer och skriver om på den här bloggen, var det Mirandés som låg i topp. Nu, ett gäng omgångar senare, ligger samma klubb på 14:e plats och det är omvärlda världar. Man kan säga att det svänger lite mer i Segundan än i La Liga.

I topp har Recreativo de Huelva – som är den äldsta spanska fotbollsklubben – seglat upp som en rejäl utmanare att kriga om en uppflyttningsplats. Just nu räcker det visserligen med ett par förluster och att konkurrenterna får resultaten med sig för att Recreativo ska falla som en sten i den väldigt jämna tabellen, men efter många miserabla och svajiga år är det först nu som Huelva-klubben samlat mod för att våga spela den fotboll man vill.

Konkurrensen är och kommer förbli väldigt tuff i Segundan den här säsongen. Ifjol sprang Elche i väg väldigt tidigt. Den här säsongen kommer det inte gå till på samma sätt. Det är väldigt många som kommer göra upp om såväl direktplatserna som kvalplatserna, och det kommer bli ett rävspel och tuffa matcher ända in i kaklet.

Deportivo La Coruña inledde säsongen underhaltigt, men har nu studsat tillbaka på allvar och är tabelltvåa. Mer spännande är det att den galiciska lilla klubben Lugo ligger trea, bara två poäng bakom Recreativo.

Det handlar alltså om 60 år gammal klubb, vars största framgång är elfteplatsen i Segundan förra säsongen. Man håller till på arenan Anxo Carro med knappt 5 000 åskådarplatser och har under flera år lagt grunden till det lag som idag ser ljuset. Deras hittills kanske bäste spelare ägs dock inte av klubben. Den 25-årige anfallaren Vicenzo Rannella är nämligen utlånad från Real Betis. Man är nu inne på sin andra raka säsong i andra divisionen, där man tidigare bara gjort två hela säsonger. Om skeppet som klubben har byggt upp kommer hålla över en hel säsong återstår att se – oavsett vilket skapar man historia.

Så här ser tabelläget ut i toppen- respektive bottenskiktet (14 omgångar spelade).

1. Recreativo de Huelva (+8) 27 p.
2. Deportivo La Coruña (+7) 26 p.
3. Lugo (+7) 25 p.
4. Córdoba (+5) 23 p.
5. Las Palmas (+4) 23 p.
6. Eibar (+5) 22 p.

19. Alavés (0) 15 p.
20. Sabadell (-3) 15 p.
21. Hércules (-11) 12 p.
22. Real Madrid Castilla (-16) 7 p.

Det går som synes fortsatt oerhört tungt för Real Madrid Castilla. På söndagen förlorade man med hela 6-0 borta mot Eibar och ett starkt tips är att det kommer spenderas stora pengar under januarifönstret på spelare, och/eller att tränaren Antonio Toril ryker om det inte blir en snabb förbättring.

I veckan kommer det dyka upp en en genomgång indelat i olika delar om La Liga-säsongen så här långt, när vi är ungefär en tredjedel in i allvaret.

Kategorier Segunda División

Känsloladdad comeback för Senna

av Adam Pinthorp

Igår var en känsloladdad dag för folket i Vila-Real, och inte minst en herre som återvände till den lilla staden där han spenderade elva år av sin karriär som fotbollsproffs. Jag pratar givetvis om Marcos Senna.

Först och främst är det viktigt att poängtera att Villarreals framgångar kommit först under 2000-talet. Man tog sig visserligen upp första gången i högsta divisionen redan 1998, men då blev det bara en säsong innan man fick vända neråt igen. Men från att man gick upp på nytt inför säsongen 2000/01 har Villarreal etablerat sig som ett av Spaniens bästa lag – trots att man gjorde om proceduren och var nere och vände i Segundan förra säsongen. Under totalt 14 säsonger i La Liga har Marcos Senna varit medverkande i tio, plus en i Segundan.

Senna var högst delaktig i det framgångsrika Villarreal som 2008 blev tvåa i ligan, samma år som han blev utsedd till Spaniens bästa fotbollsspelare. Han var med när klubben var en straffspark från förlängning i Champions League-semifinal 2006, och han var med när man återigen nådde semifinal fast i systerturneringen Europa League 2011.

Marcos Senna är en stor del av Villarreals historia, och kommer så alltid vara. 2012 deklarerade mittfältaren att han var inne på sista versen i klubben, men efter debaclet i ligaspelet som slutade med degradering ändrade sig Senna. Han tog pennan, kritade på ett nytt kontrakt med klubben, innan han hjälpte dem tillbaka till La Liga igen.

– Jag har upplevt så otroligt mycket i Villarreal och klubben har gett mig allt. Därför kändes det inte rätt att lämna när vi hade gjort ett så dåligt år och åkt ner i Segundan, har han förklarat sig.

Efter att ha hjälpt Villarreal tillbaka på rätt spår igen kunde Senna med gott samvete fortsätta karriären i New York Cosmos, men igår var han tillbaka i Vila-Real och på El Madrigal. I en hyllningsmatch spelade han första halvleken med Villarreal, och den andra med sin nuvarande klubb. Han äntrade givetvis planen via portingång nummer 19 – som är uppkallad efter Senna då han bar det tröjnumret – och fick ett väldigt känslosamt välkomnande.

– Jag saknar ord. Det är otroligt stort för mig att vara tillbaka här där jag har så många minnen och jag vill tacka alla som gjort det här möjligt, sa Senna när han inför matchen pratade till publiken.

villarrealvackert

Även två andra Villarreal-föredettingar i form av Javi Venta (som lämnade Levante 2012 för att liksom Senna hjälpa Villarreal tillbaka till La Liga) och Robert Pires var på plats och spelade en sista match med Villarreal.

Matchen i sig var av mindre betydelse, men Villarreal vann i alla fall med 3-0 efter mål av Jérémy Perbet, Ike Uche samt ynglingen Juanto.

Kategorier Villarreal

Tata Martino har fört sin taktik från Newell’s till Barça

av Adam Pinthorp

När Tito Vilanova förklarade för Barcelona att han inte längre kunde fortsätta som huvudtränare för klubben sattes ledningen i en jobbig sits. Mitt under pågående försäsong skulle man hitta ett nytt namn till tränarbänken – ett namn som dessutom skulle uppfylla kriterierna.

Ganska tidigt stod det klart att det inte skulle bli någon som redan var bofast i klubben, utan någon utifrån. Det spekulerades i Luis Enrique och André Villas-Boas bland många andra, men till slut föll valet på Newell’s Old Boys (en klubb för övrigt Leo Messi representerat) Gerardo ”Tata” Martino. En tränare som tidigare också hade varit på Real Sociedads radar under sommaren, där San Sebastián-klubben till slut ändå valde att satsa på den alltmer yngre Jagoba Arrasate.

Trots att Tata Martino fick hoppa rakt in i hetluften har han handskats väldigt bra både med pressen och laget under sina första månader i klubben. Han har också fört vidare grundfilosofin och även om vi fortfarande kanske inte sett det bästa av Martinos lagbygge har han redan hunnit sätta sin prägel på Barcelona.

Den stora skillnaden gentemot hans föregångare Tito Vilanova är friheten han har gett ytterbackarna, vilket i sin tur leder att Barça kan fylla på med mer folk i anfallen.

Nedan följer en bild som förklarar allting väldigt bra.

tatamartinoandringBild: El Mundo Deportivo.

Nyckeln i det hela är att den defensive mittfältare, i det här fallet Sergio Busquets, är med i uppbyggnaden av anfallen men samtidigt droppar ner mellan mittbackarna för att ge Dani Alves och Adriano (eller Jordi Alba, när han spelar) möjligheten att gå framåt. Någon av ytterbackarna viker ofta inåt för att överbefolka det centrala mittfältet och få mer kontroll på spelet.

Under såväl Frank Rijkaards, Pep Guardiolas och Tito Vilanovas tid som tränare har Barcelona haft ytterbackar som gärna ger sig ut på offensiva utflykter. Men under Tata Martino är det en alltmer tydlig bricka i spelet och en nyckelfaktor till att Barcelona hittills skapat så många chanser och gjort så många mål.

Här är ett exempel när Adriano fyller på i anfallet från sin vänsterkant och slutligen tar plats i straffområdet.

Dani Alves, Andrés Iniesta och Xavi Hernández bildar en triangel centralt i planen, innan de hittar ut till Adriano på vänsterflanken. Efter några väggspel når bollen Cesc Fàbregas som spelar in densamma till Adriano som har tagit plats i straffområdet och stöter lädret in i mål.

Här är ett annat exempel, där återigen såväl Adriano som Alves fyller på i anfallet. Vänsterbacken har klivit in några steg i planen och slår ett inlägg till högerkanten av straffområdet där Alves fyllt på och nickar in bollen i mål.

Under sin sista säsong i Barcelona försökte Pep Guardiola med alla möjliga experiment för att utveckla laget till det bättre. Flera gånger testades en trebackslinje, något som inte var lyckosamt i det långa loppet.

Dagens Barcelona spelar precis som tidigare år enligt ett ursprungligt 4-3-3-system. Men den största och mest väsentliga skillnaden är att Tata Martinos Barça i varje match övergår från ett 4-3-3 till ett 3-4-3-system, där ytterbackarna har enorm frihet i offensiven.

Tata använde precis samma taktik under sin framgångsrika tid i Newell’s Old Boys. Då var det Diego Mateo som droppade ner mellan Santi Vergini och Gabriel Heinze och i anfallsuppbyggnaden bildade en trebackslinje, medan ytterbackarna Marcos Cáceres och Milton Casco fick fria ytor att vandra framåt.

Trots att det fanns fler etablerade tränare som redan hade gjort sig ett namn i Europa valde Barcelona att satsa på Tata Martino. I nuläget framstår det valet som ett genidrag. Martino fyller alla kriterier för att träna den katalanska storklubben, och baserar sitt spel liksom sina föregångare på högt presspel och massivt bollinnehav. Att han dessutom satt sin egna prägel på det och fört vidare sin idé han använde i Newell’s Old Boys även till Barcelona har gett laget en extra dimension och framkallat effekten att vara mer oförutsägbara.

För mer läsning om Barcelonas revolutionerande fotboll rekommenderar jag att alla som inte redan läst Kalle Karlssons analys från i våras att göra det illa kvickt. Den går att läsa här.

Kategorier Barcelona

Omgångens awards

av Adam Pinthorp

I brist på klubblagsfotboll och i väntan på landslagsfotbollen kommer här lite mer från helgens omgång i La Liga.

Omgångens äntligen:
Sevilla har väntat sedan den 24 september 2012 (!) på att vinna utanför Ramón Sánchez Pizjuán i ligaspelet. I söndags kom så äntligen en bortaseger för klubben, efter otroligt starka 3-1 mot Espanyol. Den som väntar på något gott…

Omgångens skräll:
Även om de största segrarna inkasserats på bortaplan kändes det som att Celta Vigo var på rätt väg. Men hemma mot Rayo Vallecano fick man sig en lektion och förlorade med 2-0.

Omgångens självklara:
Jag tror många Valencia-anhängare suckade djupt när Éver Banega lade upp bollen på straffpunkten tidigt i matchen mot Valladolid. Med all rätt också. Det var så solklart att argentinaren – som varit en stor besvikelse den här säsongen – skulle bränna straffen. Banega fortsatte matchen lika lojt som övriga under säsongen, och byttes ut i paus.

Omgångens kross:
Real Madrid gjorde fullkomligt mos av Real Sociedad när de gästade huvudstaden i lördags. Redan efter 35 minuter stod det 4-0 vilket känns i högsta laget när det är ett Champions League-lag på andra sidan. Och med tanke på Sociedads formkurva känns det snarare som ett bevis på att Real Madrids form är sanslöst bra för tillfället. Och Cristiano Ronaldos, förstås.

Omgångens målskytt:
Oddsen på att Ronaldo skulle smälla dit tre mål mot Real Sociedad var inte skyhöga – även om bedriften i sig var väldigt imponerande. Att däremot Youssef El-Arabi tog på sig hjälterollen för sitt Granada mot Málaga och gjorde lagets samtliga tre mål hade desto högre oddssiffror.

Omgångens försvarare:
Det är normalt att den som återerövrar bollen flest gånger under en match gör det 13-14 gånger. Men Barcelonas mittback Marc Bartra hade siktat in sig på annat. 22-åringen vann bollen hela 19 gånger mot Real Betis, förlorade den aldrig, och blockerade dessutom tolv skott. I jämförelse stod kollegan Carles Puyol för sex återerövringar, förlorade bollen vid fyra tillfällen, och blockade åtta skott. Vicente del Bosque verkade gilla det han såg av Bartra och har nu kallat in honom till landslagstruppen.

Kategorier Omgångens awards
Sida 14 av 43
  • Tjänstgörande sportredaktör: Christoffer Glader
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB