Omgångens ”släkten är bäst”:
När Valencia tog ledningen med 3-2 på tilläggstid trodde de flesta att Roberto Soldado hade sett till att Los Ché tog alla poäng med sig hem från Cornellà El Prat. Så blev inte fallet. Efter ett försvarsmisstag av den forne Espanyol-försvararen Víctor Ruiz kunde Sergio García stöta in bollen i mål i matchens absolut sista spark. Ibland är släkten bäst.

Omgångens kross #1:
Efter att ha dalat lite i form samtidigt som lagen bakom närmat sig poängmässigt visade Atlético Madrid mot Granada varför de varit ett topplag hela säsongen. Radamel Falcao hittade rätt, Diego Costa sprang sönder försvaret, Koke briljerade på mittfältet och supertalangen Óliver Torres fick spela 25 minuter. Resultatmässigt slutade det 5-0.

Omgångens kross #2:
Deportivo La Coruña har sannerligen prickat in formen. Efter att ha slagit bottenkonkurrenter i tre raka matcher gjorde man av själva farten mos av Levante den gångna helgen. Detta dessutom på bortaplan. Valencia-klubben hade ingenting att sätta emot från start till mål, och Depor som en betryggande och moralhöjande seger med hela 4-0.

Omgångens eufori:
Visst kunde jag lika gett den här utmärkelsen till Giovani dos Santos, vars mål på tilläggstid igår mot Celta Vigo kan bli livsavgörande för Mallorca, eller Júlio Baptistas sena avgörande i Málagas hemmamatch mot Osasuna. Men nej, ingenting går faktiskt upp mot Real Betis vändning i derbyt hemma mot Sevilla. Att vända 0-3-underläge till 3-3, och dessutom slå in kvitteringsmålet i den sista ordinarie spelminuten, det kan inte bli mer eurofiskt än så.

Omgångens osmartaste:
Gary Medel är en duktig fotbollsspelare, men när han inte kan tygla sig och låter sina humörsvängningar gå ut över det sportsliga tappar han ofta allt som har med sunt förnuft att göra. Hans utvisning mot Betis blev direkt matchavgörande, och det var tyvärr inte första, och troligtvis inte sista, gången vi såg han ta ett smått idiotiskt rött kort. Jag tror inte han får någon bonus av klubben den här månaden.

Omgångens frispark:
Klockan hade precis tickat över en minut då Cristiano Ronaldo böjde in 1-0 i närmsta krysset borta mot Athletic Club. Den här gången träffade han bollen mer med insidan av foten än han brukar göra, vilket bara bevisar vilket brett register portugisen har.

Hög intensitet och fantastisk stämning på Benito Villamarin både inför och under matchen. Ja, det var upplagt för för en precis så fantastisk match som det blev mellan Real Betis och Sevilla. Men, för att uttrycka det milt, så började det inte så bra för de grönvita.

Ivan Rakitic gjorde två mål innan Álvaro Negredo visade att hans målform håller i sig när han prickade in 3-0 efter bara en halvtimme. Det såg ut som Betis hittills fantastiska säsong inte var så mycket värt. Men det var innan Parma-lånet Dorlan Pabón sköt in reduceringen strax innan paus – ett mål som väckte hopp.

Tidigt andra livades hoppet upp ännu mer då Rubén Castro slog in 2-3 på straff och Gary Medel samtidigt fick syna det röda kortet. Sevilla gick från något som såg ut som en stabil 3-0-ledning till att med en man mindre spela med kniven mot strupen. Real Betis behövde bara ett mål för att utjämna, ett mål som också skulle komma. Nosa Igeibor av alla var den som frälste de grönvita med sitt 3-3-mål i den 89:e matchminuten – något som också blev slutresultat.

Sevilla var klart bättre i spelet elva mot elva, men trots att de stretade emot bra lyckades de inte hålla undan från Betis press mot slutet. Ivan Rakitic, som för övrigt gifte sig tidigare i veckan, gjorde två väldigt fina mål och en stigande formkurva. Det känns fortfarande inte som Sevilla fått ut mest av kroaten. När man hittar den lösningen har man också hittat en stor nyckel till det offensiva spelet. Kanske kan den vara funnen nu.

Betis fick hur som helst en poäng och slapp bli förnedrade två gånger av sin värsta antagonist, något som ändå gör säsongen mer åtråvärd för supportrarna. Dessutom, att vända 0-3-underläge på hemmaplan mot sin värsta konkurrent, visar både på enorm mental styrka och en otrolig tro på sig själva. Och för oss åskådare bjöds vi på en match där ingenting var självklart, och alla förväntningar man har inför ett derby uppfylldes. Det höga tempot, de heta känslorna, stämningen på läktarplats, många vackra mål och inte minst spänningen – allt fanns där. Till slut blev det Betis som lämnade matchen som vinnare. För Sevillas del är det bara konstatera att nej, det är inte deras säsong, även om de på pappret har betydligt mer klass än de flesta lagen som ligger ovanför dem i tabellen.

—

Real Sociedad har gjort ytterligare ett litet ryck i kampen om den sista Champions League-platsen. Idag söndag slog man Rayo Vallecano på bortaplan, och imponerade återigen spelmässigt. Imanol Agirretxe var matchens huvudperson då han stod för La Reals båda mål tidigt i matchen. Defensivt sett ser San Sebastián-klubben otroligt starka och kompakta ut.

Samtidigt tappade Valencia två blytunga poäng igår när man spelade oavgjort (3-3) borta mot Espanyol. En svängig match där Espanyol tog ledningen med 2-1 när bara åtta minuter återstod. Valencias kanske mest formstarke spelare, Jonas, utjämnade fem minuter senare, för att sedan se Roberto Soldado pricka in 3-2, och något som alla trodde var ett segermål, på tilläggstid. Men, Espanyol fick sista ordet och Sergio García satte verkligen käppar i hjulen för Valencia med sitt kvitteringsmål i matchens sista minut.

Nu halkar Los Ché efter i striden om fjärdeplatsen. Nästa omgång möter man en direktkonkurrent i form av Málaga på hemmaplan – ett Málaga som igår slog Osasuna med 1-0 efter ett sent avgörande av Júlio Baptista. Andalusierna ligger just nu på femteplats med 50 inspelade poäng – samma antal som Valencia. Real Sociedad som ligger fyra har fyra poäng mer. Resultatet i matchen på Mestalla kommande helg kan med andra ord bli direkt avgörande för hur allting slutar.

Dessutom möts Real Sociedad och Valencia om två veckor på Anoeta, och hemmaseger där hade förmodligen kunnat betyda att Los Ché får sikta in sig på spel i Europa League nästa säsong.

—

En annan match som väckt en del uppmärksamhet i helgen är den mellan Levante och Deportivo La Coruña. Gästande Depor – som verkligen prickat in formen – vann med hela 4-0 och krossade Levante på alla plan. 37-årige Juan Carlos Valerón visade Sergio Ballesteros (37 år fast tre månader yngre) att gammal fortfarande är äldst, och vilket mittfältsgeni han fortfarande är. Valerón öppnade målskyttet på Ciutát de Valencia, och avslutade målkalaset med att servera Bruno Gama fram till 4-0.

I skrivande stund är nu Deportivo uppe på säker mark, och eftersom Granada möter Atlético borta och Zaragoza får tufft besök av Barcelona finns alla chanser i världen att A Coruña-klubben kommer ligga kvar över nedflyttningsstrecket när omgången summeras. Vem hade kunnat tro det för fem omgångar sedan? Det är bara ställa sig upp, lyfta på hatten, och applådera Fernando Vázquez och hans jobb i Deportivo. Det är ruskigt imponerande.

Nu börjar dock det minst lika svåra för Deportivo – att fortsätta på samma inslagna väg, och inte tappa onödiga poäng. Det är fortfarande ett getingbo i botten av tabellen.

Försvaret darrade, Sergio Busquets slarvade, Xavi Hernández kom inte upp i normalt standard, och anfallarna satte inte den höga press de brukar. Fram till matchminut 60 var det bara en spelare i Barcelona som kom upp i den nivå vi är vana vid att se: Andrés Iniesta.

Den bleke mittfältaren fick otroligt stort ansvar i offensiven, och var hela tiden den som försökte tråckla sig igenom PSG-försvaret med dribblingar eller finurliga passningar. Men medspelarna fanns aldrig med honom.

Det skulle krävas en 170 centimeter lång och halvskadad argentinare för att Barça skulle vakna till liv. Lionel Messi kom in i ett läge där katalanerna var skakiga och var i underläge med 0-1. Messi gjorde inget större väsen av sig den stund han var på planen, men hans blotta närvaro höjde medspelarna till ytterligare en nivå. Att det också var Messis fötter som stod för förarbetet till Pedro Rodríguez kvitteringsmål var föga förvånande. Utöver målsituationen lunkade argentinaren mest runt. Det syntes att han hade ont, att han inte var som vanligt. Tydligen spelade det ingen roll, för han gjorde Barcelona till ett bättre lag.

Något annat noterbart var Messis kroppsspråk efter kvitteringsmålet. Han signalerade mot medspelarna i något som jag skulle översätta till ”ta det lugnt grabbar, stressa inte upp er. Nu fortsätter vi rulla”. Argentinaren visade upp ett engagemang som bara riktiga ledare gör. Och på planen är det precis vad han är, Messi. En ledare, en förgrundsfigur, något medspelarna ser upp till. Utan att ens komma upp i 20 procent av sin normala nivå höjde han Barcelona och såg till att klubben nådde sitt sjätte raka Champions League-semifinal.

Det höll på att sluta som en förtrollande saga för Málaga. Joaquín dedikerade sitt 1-0-mål till tränaren Manuel Pellegrinis nyligen bortgångne far med en otroligt vacker gest. Júlio Baptista, som kommit tillbaka efter sitt skadehelvete serverade Eliseu, som i matchen gjorde comeback från sin knäskada, fram till 2-1. Det verkade gå Málagas väg, samtidigt som Willy Caballero återigen storspelade i målet.

Sedan hände det som inte fick hända. Dortmund gjorde 2-2 i 91:a matchminuten, och bara minuten senare petade man in segermålet.

Jag missunnar inte tyskarna avancemanget, inte alls. De har stått för en makalös turnering och förtjänar all framgång. Däremot unnar jag inget lag att åka ut på det sättet som Málaga gjorde. Pellegrini har åkt ur Champions League på förödande sätt förut, men det här tar hem priset.

Málaga har absolut ingenting att skämmas för. Man har gjort mer än vad någon både förväntade sig och begärde inför turneringen. Men man stod verkligen upp bra mot Dortmund och gjorde en ruggigt stark insats i returmötet. I andra halvlek, när egentligen tyskarna behövde göra mål, tyckte jag till och med Málaga var det bättre laget. Man försvarade sig kompakt, i alla fall de första 45 minuterna av halvleken, och var flera gånger giftiga när det bar av i offensiv riktning.

Alla sagor har inte lyckliga slut. Pellegrini fick smaka på fotbollens bitterhet ännu en gång, trots en taktiskt nästan perfekt genomförd match. Baptista fick inte bli en av hjältarna med sin assist till 2-1-målet, och Eliseu fick inte sin drömcomeback. Men Málaga lämnar Champions League med flaggan i topp. Nu är det bara hålla både en och två tummar för att UEFA inte stänger av klubben till spel i Europa nästa säsong. Få lag har bjudit oss på det underhållningsvärdet och inte minst den spänningen som Málaga gjort den här säsongen. Det vore synd att inte låta fotbollsvärlden njuta av det även nästa säsong.

—

I en annan del av Europa spelades också en annan Champions League-match. Galatasaray stod upp bra och gjorde framför allt en ruggigt bra andra halvlek mot Real Madrid, men Cristiano Ronaldo såg till att det aldrig behövde bli lika spännande som i Dortmund. Med sina två mål sänkte han inte bara Galatasaray, utan drygade också ut sin skytteligaledning i Champions League. Välförtjänt, planenligt och stabilt avancemang av Real Madrid.

Omgångens flygtur:
Málagas uppladdning inför matchen mot Real Sociedad var knappast optimal. Någonting hände med andalusiernas flygplan, varpå man fick nödlanda (vilket däremot gick smärtfritt) innan man fortsätta sin resa till San Sebastián. Hur mycket flygturen hade att göra med La Real sedan körde över Málaga är desto svårare att sia om. Låt oss i alla fall hoppas att det blev en mer sansad och bekväm tur till Dortmund, där Málaga i kväll skall försöka avancera till semifinal i Champions League.

Omgångens effektivaste:
Granada vann bollinnehavet ganska markant, man vann hörnorna med hela 17-2, och hade ett gäng bra chanser därtill. Ändå vann Real Betis matchen med hela 5-1, efter att Rubén Castro stått i centrum med två mål och två assist. Det gäller att vara effektiv.

Omgångens rysningar:
Till och med bortasupportrarna ställde sig upp och applåderade Éric Abidal när fransmannen gjorde comeback på fotbollsplanen efter 14 månaders frånvaro. Ett bevis på att allt är möjligt, och att cancern kan besegras. Att Tito Vilanova var tillbaka på Camp Nou’s tränarbänk förtrollade bara historien ännu mer.

Omgångens mål:
Jag är personligen svag för Pitis 1-0-mål borta mot Celta Vigo, då han retfullt klackade in bollen i mål från nära höll. Men faktum kvarstår att den tekniska prestationen som Gonzalo Higuaín utförde när han på volley slog in Real Madrids kvitteringsmål mot Levante håller ännu högre klass. Världsklass, till och med.

Omgångens kontrast:
Förra spelomgången var Real Zaragozas Abraham Minero en av planens främsta spelare mot Real Madrid. Den här gången? Nja, det gick inte riktigt lika bra. Vänsterbacken blev stor syndabock när Zaragoza förlorade samtliga poäng mot Deportivo La Coruña. Abraham hann både med att göra självmål och bli utvisad.

Omgångens radarpar:
Både Alexis Sánchez och Cesc Fàbregas har fått utstå en del kritik under säsongen, inte minst chilenaren som verkligen haft svårt att hitta rätt. Men mot Mallorca bjöd båda på stor show och verkade inte minst trivas i varandras sällskap. Duon låg bakom de fyra första målen och ökade markant sina spelchanser inför Champions League-returen mot PSG.

Omgångens assist:
Bland ett stort urval har jag fastnat lite extra för Imanol Agirretxes majestätiska framspelning till Antoine Griezmanns 3-0-mål mot Málaga. Tar tar emot bollen felvänd, och vänder sedan upp och slår direkt en perfekt passning, med fel fot dessutom, till en framsturtande Griezmann som sedan placerar in bollen i mål. Perfektion.

Barcelona krossade stackars Mallorca hemma på Camp Nou med hela 5-0 sent igår kväll. Slutresultatet var detsamma som när lagen möttes på samma arena förra säsongen. Även den gången var glädjeämnena för Barcelona väldigt många. Leo Messi gjorde ett hattrick, Isaac Cuenca gjorde sitt första mål i A-lagströjan och supertalangen Gerard Deulofeu – som även fick speltid igår – gjorde efterlängtad debut.

Men ingenting kan ens jämföras med hur alla bitar föll på plats för Barça igår. I Messis frånvaro klev Cesc Fàbregas fram i rollen som ”falsk nia”, och stod för ett hattrick och en målgivande passning. Dessutom var han i allra högsta grad inblandad i även det femte målet.

Alexis Sánchez, som stått för en miserabel säsong, verkade vaknat upp på rätt sida och allt gick chilenarens väg. Två mål och två assist noterades anfallaren för, vilket kan betyda otroligt mycket för Barcelona inför säsongsavslutningen.

Även unga spelare som Martín Montoya, Marc Bartra & Cristian Tello fick välbehövlig speltid och gjorde det bra. Till och med Alex Song gjorde en storartad insats på det defensiva mittfältet. Ja, glädjeämnena var många, och samtidigt som många fick nyttig speltid kunde också nyckelspelare vilas.

Som grädden på moset gjorde Éric Abidal efterlängtad comeback efter 14 månaders frånvaro. Han fick tjugo minuter, rörde bollen tolv gånger, och vann boll tre gånger. I princip alla på Camp Nou ställde sig upp för att hylla fransmannen när han äntrade planen – till och med de tillresta bortasupportrarna, vilket var mäktigt att se.

Barcelona fick precis rätt svar inför returmötet med PSG på tisdag. Hinner inte Messi bli spelklar råder inga tvivel om vem som kommer ersätta honom – Cesc Fàbregas. I mittförsvaret gjorde Gerard Piqué och Marc Bartra en bra insats, trots att de inte fått så mycket speltid tillsammans tidigare. Om inte Adriano hinner bli helt återställd efter sin skada lär det bli den nyss nämnda duon från start mot PSG.

—

Gårdagens annars mest intressanta matcher spelades i A Coruña respektive San Sebastián. I den förstnämnda staden tog hemmalaget Deportivo emot bottenkonkurrenten Real Zaragoza, och trots många om och men lyckades A Coruña-klubben knipa alla tre poäng efter totalt 3-2.

Att säga att segern för Deportivo vore välbehövlig och livsviktig vore en underdrift. Det hade förvisso inte varit kört om man hade tappat poäng eller till och med förlorat, men sitter man i klistret och kämpar för sin överlevnad är det precis i det matcherna mot direktkonkurrenterna man skall ta sina poäng. Det är just det Depor gjort. Först slog man Celta Vigo i derbyt, innan Mallorca besegrades på bortaplan i förra omgången.

Deportivo har nu lämnat 20:e platsen efter totalt tio omgångar som jumbo. Sedan den sjätte omgången har Depor bara legat över nedflyttningsstrecket vid två tillfällen. Nu har man gått förbi såväl Mallorca som Celta Vigo. Att dessutom Celta förlorade dagens match hemma mot Rayo och Granada, numera två poäng före Deportivo, också förlorade i helgen när man på hemmaplan släppte in fem baljor mot Real Betis gynnar A Coruña-klubben till max.

Nu är det bara en poäng upp till Zaragoza, och alltså ytterligare en till Granada. Från att det sett i närmast omöjligt ut har nu Deportivo införskaffat sig ett riktigt bra utgångsläge inför de åtta avslutande omgångarna.

Räkna med att bottenstriden återigen kommer bli ruggigt rafflande.

—

Den andra mest intressanta matchen på förhand var den mellan Real Sociedad och Málaga på Anoeta. La Real på fjärdeplats och en pinne före Málaga inför matchen, skulle vid vinst göra ett litet ryck i kampen om Champions League-kvalplatsen. Det var precis vad man gjorde, och det med besked.

Málaga ställde visserligen upp med ett väldigt reservbetonad lag med anledning för Champions League-returen mot Borussia Dortmund på onsdag, men det räcker inte som ursäkt. Real Sociedad körde fullkomligt över andalusierna i den första halvleken och hade en 3-0-ledning redan efter en halvtimme. Att Málaga reducerade strax innan paus spelade ingen roll då Iñigo Martínez nickade in 4-1 per omgående i andra.

Carlos Vela, Antoine Griezmann, Asier Illarramendi, Markel Bergara och Alberto De La Bella var alla strålande i hemmalaget. Real Sociedad har skaffat sig ett drömläge inför säsongsavslutningen att knipa den sista CL-platsen och man har definitivt ett tillräckligt bra lag för att klara av det.

Gissningsvis kommer matchen mot Valencia på Anoeta om några veckor bli väldigt avgörande.

Real Sociedad har gjort en strålande säsong och innehar just nu den åtråvärda fjärdeplatsen som genererar i kval till Champions League. Stor del i framgången har Carlos Vela, som floppade stort i Arsenal, men nu blommat ut till en klasspelare.

Carlos Vela karriär pekar just nu spikrakt uppåt, och han spelar sitt livs fotboll i Real Sociedad. Men det har inte alltid gått som på en dans för rosor för den unge mexikanen. Faktum är att han haft det ganska tufft sedan ankomsten till Europa 2005.

Velas tidiga år i Guadalajara och framför allt hans insatser i U17-VM 2005, där Mexiko segrade och Carlos vann skytteligan, var det många som hade fått upp ögonen för den unge mexikanen. Arsenal vann dragkampen i slutet av 2005, varpå han signade för Premier League-klubben. På grund av att han saknade europeiskt medborgarskap fick han dock ingen plats i Arsenals A-lagstrupp den säsongen, utan lånades istället direkt ut till spanska Celta Vigo. Där dök andra problem upp, och Vela återvände ganska omgående till Arsenal och London utan någon spelad match i bagaget.

Men det var i Spanien som Vela till slut skulle göra sin europeiska debut. Först gjorde han en stark lånesejour i Salamanca 2006/07, som då var nykomlingar i andra divisionen. Säsongen därpå klev han upp en division då han gästspelade ett år i Osasuna, och gjorde det riktigt bra. Sejouren i Osasuna blev så pass lyckad att Arsenal ansåg att det var dags att ge unge Vela en ärlig chans i A-laget.

Så blev också fallet, och säsongen 2008/09 gjorde Carlos sina första matcher i Gunners-tröjan. Och han fick överraskande mycket speltid. Under sin första säsong blev det totalt 29 matcher, där han mäktade med sex mål och fyra assist.

Sedan blev det aldrig så mycket mer lyckat för Carlos Vela i Arsenal. Inför säsongen 2009/10 kämpade han med en ankel-skada, vilket höll honom borta hela försäsongen och fram tills september. Han kom tillbaka, skrev på ett nytt kontrakt med klubben, och hann spela sin 50:e officiella match för Arsenal. Den efterföljande säsongen blev speltiden knapp för Vela, som ville lånas ut våren 2011.

Mexikanen fick sin vilja igenom, och spelade resten av säsongen i West Bromwich Albion, med blandade resultat. Men det var inte i Premier League Vela ville spela, utan där han tidigare hade lyckats som allra bäst – i Spanien. När då Real Sociedad visade stort intresse sommaren 2011 fanns inga tvivel från Vela. Han skulle tillbaka till Spanien, där han hade gjort bra ifrån sig i såväl Salamanca som Osasuna, och spela i La Liga.

– Jag är glad att jag fick chansen i Arsenal, men jag var aldrig riktigt lycklig där och det påverkade mitt spel, konstaterar Vela.

Inför säsongen 2011/12 skrev då mexikanen på ett låneavtal med Real Sociedad. Resten är, som man brukar säga, historia. I ”La Real” har livet som fotbollsspelare flytit på lättare än någonsin för Vela. Under sin första säsong gjorde han totalt 20 poäng (tolv mål och åtta assist) på 37 matcher. Han blev dessutom utsedd till Real Sociedads bäste spelare den säsongen.

Arsenal hade inte gett upp hoppet helt om sin mexikan, men det rådde inga tvivel om vad Vela själv ville efter succén i San Sebastián.

– Jag har trivts utmärkt i Sociedad sedan dag ett och aldrig funderat på att återvända till Arsenal, medger han.

Den 17 juli offentliggjordes det så att Carlos Vela blivit uppköpt av Real Sociedad för en summa omkring fyra miljoner euro. Vela hade fått sin klubb där han kände sig hemma, och La Real hade fått sin guldklimp de nu kunde bygga laget kring.

Senare har det däremot kommit fram att det finns en klausul inbakad i kontraktet som inte gör att Arsenal kan kopplas bort helt från bilden. Gunners har nämligen en tillbaka-köp-option på Vela för strax över fyra miljoner euro. Men, till Carlos Velas fördel ligger makten i hans egna händer då det måste vara han som ska vilja återvända för att en övergång skall bli möjlig i framtiden. Och i nuläget finns ingenting som pekar på att mexikanen vill lämna Real Sociedad – som går som tåget i La Liga.

– La Real är mitt hem nu och jag är evigt tacksam för hur klubben och alla runt om supportat mig sedan jag kom hit. Jag vill ge tillbaka allt det genom prestationer på planen, säger han.

Hittills har han onekligen hållit sina vad han sagt. Lika många mål och assist som han gjorde under sin första säsong för San Sebastián-klubben, lika många har han redan nu stått för den här säsongen. Tillsammans med de andra offensiva krafterna, i första hand i form av Antoine Griezmann, Xabi Prieto och Imanol Agirretxe, har Real Sociedad en sylvass offensiv som varit en av säsongens stora behållningar i La Liga.

– Det är sant att vi har gjort det väldigt bra, men nu är det viktigt att vi inte känner oss nöjda utan fortsätter utvecklas ännu mer som lag.

Säsongen har dock inte gått Real Sociedads väg från starten. Man inledde de första tio matcherna väldigt skakigt, och gick förlorande ur hela sex stycken. Sedan, på La Rosaleda i Málaga, hände något. Man tog en urstark 2-1-seger – som inte bara höjde moralen, utan också blev en vändpunkt för hela säsongen.

– Vi hamnade i en situation där vi, som alltid, var väldigt starka på hemmaplan, men inte fick till vårt spel när vi spelade borta. Det är någonting vi har utvecklat de senaste månaderna – vi har blivit mer kompakta och mer effektiva, berättar Carlos Vela.

Och det är precis vad man blivit, mer kompakta och betydligt mer effektiva. Hemma på Estadio Anoeta kan La Real spela mer vågat och lägga mer kraft framåt. På bortaplan var man i början av säsongen alldeles för naiva och ivriga, vilket resulterade i förluster. De senaste månaderna har tränaren Philippe Montanier hittat ett sätt att spela effektiv och framgångsrik fotboll även på bortaplan, vilket onekligen har synts på resultaten. Sedan Málaga-matchen på La Rosaleda och Real Sociedad tagit ytterligare nio segrar (däribland 3-2 hemma mot Barcelona, 5-2 borta mot Valencia och 1-0 borta mot Atlético), kryssat sju matcher och bara förlorat en. Matchen man förlorade var mot Real Madrid på Santiago Bernabéu, och då föll man ändå med fanan högt då slutresultatet skrevs till 4-3.

Men förutom ett väldigt stabilt lag på varje lagdel, finns det en spelare som stuckit ut lite extra under säsongen – Carlos Vela. Mexikanen är med sin vassa vänsterfot ett ständigt hot för motståndarlagen i alla situationer. Att han är en lika bra framspelare som avslutare själv gör honom än mer oberäknelig och lurig i sitt spelsätt.

Det skrivs att Real Sociedad kommer lägga fram ett jättekontrakt för Vela som ska sträcka sig fram till 2018 – ett tydligt tecken på att man verkligen vill ha kvar sin mexikanska guldklimp och att man tänker satsa långsiktigt. Med tanke på att Vela haft sina kontroverser i andra klubbar vore det ingen vild gissning att han mer än gärna tar chansen och stannar i La Real – där han kommer förbli en av de stora stjärnorna. När de nu är ute efter att erövra folket även utanför Spanien finns det ingen logik i att Vela skulle lämna San Sebastián.

– Jag trivs bra här och fokuserar bara på Real Sociedad. Jag tänker inte så mycket på framtiden då vi är mitt uppe i en säsong som är väldigt viktig för oss. Det gäller att vi håller tankarna på rätt saker så vi kan uppnå våra mål, säger Vela.

Och målen? Ja, de har ändrats allt eftersom hur säsongen har utvecklat sig. Nu är man redo att utmana de stora.

– Vi siktar på att nå Champions League nu. Vi har ett tillräckligt bra lag och vi vet att vi har det som krävs för att nå dit.

Carlos Vela, säsong för säsong
Säsong: totalt antal matcher – mål/assist (klubb)

2006/07: 32 – 8/15 (Salamanca)
2007/08: 33 – 3/4 (Osasuna)
2008/09: 29 – 6/4 (Arsenal)
2009/10: 20 – 2/2 (Arsenal)
2010/11: 13 – 3/1 (Arsenal)
2010/11: 8 – 2/1 (West Bromwich Albion)
2011/12: 37 – 12/8 (Real Sociedad)
2012/13: 29 – 12/8 (Real Sociedad)

Källor: SkySports, The Guardian, Marca, AS & LFP.

—

I kväll tar sig Real Sociedad an Málaga hemma på Anoeta i San Sebastián. Det blir ett möte som i slutändan kan vara direkt avgörande i kampen om den sista och så viktiga Champions League-platsen. Vinner ”La Real”, som just nu ligger på fjärdeplats, har man verkligen skaffat sig ett guldläge inför sluttampen på säsongen. Lyckas däremot Málaga vinna går man i sin tur om Sociedad och parkerar på fjärdeplats i tabellen.

Mycket talar förstås för Real Sociedad. Utöver fördelen av hemmaplan får man också tillbaka just Carlos Vela, som dragits med en lättare skada. Dessutom har Málaga en tung Champions League-match mot Borussia Dortmund i benen, och har förstås störst fokus på returmötet mot tyskarna nästa vecka. Det är anledningar som i praktiken inte behöver betyda någonting – men ska man spekulera är det förstås aspekter som bör vägas in.

Supportrarna på Mestalla har märkbart visat sitt missnöje under säsongen och krävt president Manuel Llorentes avgång. Idag blir förhoppningen och kravet från supportrarna verklighet. Llorente har avgått som president för klubben.

Det har legat i luften ett bra tag. Idag slutar ett kapitel i Valencia CF:s historia – medan ett nytt kapitel kan påbörjas. Manuel Llorente, som fått utstå mycket kritik från supportrarna den här säsongen, har avgått som president. Även vicepresident García Moreno, som för många fans hade varit en mardrömsersättare på presidentposten, följer Llorentes fotspår och lämnar klubben.

För det första bör det understrykas att Llorente gjort ett fantastiskt jobb i Valencia under sina drygt fyra år som president. Valencia har spelat frekvent Champions League-fotboll, och dessutom inte gått back någonting ekonomiskt. Det än någonting som bör kommas ihåg.

Då kan man förstås fråga sig varför supportrarna varit så missnöjda. Det senaste året av utebliven framgång, där man dels åkte ur redan i gruppspelet i förra årets Champions League, och den här säsongen inte alls levt upp till förväntningarna i ligaspelet, är en av orsakerna. Dessutom svider fortfarande försäljningarna av Isco till Málaga, och det faktum att man släppte Jordi Alba för en billig peng till Barcelona, för supportrarna.

Llorente var rätt man att få tillbaka Valencia på rätt köl igen. Försäljningarna av storstjärnor som David Villa, David Silva och Juan Mata var nödvändiga. Nu vill dock supportrarna se ett långsiktigt projekt som i slutändan skall föra klubben tillbaka till den Europeiska toppen. Att satsningen med Mauricio Pellegrino inte lyckades höjde förstås inte oddsen hos president Llorente. Supportrarna har därför sjungit ramsor där man krävt Llorentes avgång i princip hela säsongen – något som nu alltså blivit verklighet.

Som ersättare spekuleras det i Valenciaikonen och den före detta sportchefen Fernando Gomez – som flera gånger uttryckt sitt intresse av att få styra klubben med gruppen ”Sempre Valencia”, som i sin tur sägs vara beredda att gå in med 300 miljoner euro för att få ordning på klubben. En anledning att Gomez redan gått hem hos många supportrar är det faktum att han sagt att hans största vilja inte är att kunna köpa dyra spelare igen, utan snarare få klubben på rätt spår ekonomiskt och lösa sig fria från alla skulder, för att därifrån ta det steg för steg.

Valencia har för tillfället en skuld på drygt 80 miljoner euro. Att man hittills inte lyckats betala av skulden gör att klubben i princip ägs av Bankia. Det är dock Fundación Valencia som äger mest aktier i klubben, drygt 70 procent. Fernando Gomez och ”Sempre Valencias” mål är alltså att gå in med pengar som gör klubben helt skuldfri.

Oavsett om det blir Fernando Gomez eller någon annan som tar över som president är jag helt övertygad om att det här är ett steg i rätt riktning för Valencia. Man behöver starta och rusta upp på nytt, och göra en långsiktig satsning för att kunna ta sig tillbaka till toppen. Manuel Llorente har gjort ett strålande jobb, men var uppenbarligen inte rätt man att föra klubben vidare.

Jag tror vi kommer få se ett väldigt annorlunda Valencia nästa säsong jämfört med dagens. För det första med en ny president, troligtvis med en ny tränare, och garanterat med många nya inslag i spelartruppen.

Den stora nackdelen med Champions League är att bra matcher ofta spelas samtidigt. Jag vet, i dagens moderna samhälle kan man utan problem sitta med två TV-skärmar (eller datorskärmar) och följa båda matcherna. Dessvärre hade jag ingen möjlighet till det igår, vilket gjorde att jag helt enkelt blev tvingad att välja match.

Hur mycket kvalitativa spelare än Galatasaray köpte in i januari och hur galen tränare de än må ha, var jag ganska övertygad om att Real Madrid skulle käka upp turkarna hemma på Santiago Bernabéu. Därför riktade jag istället blickarna åt den spanska solkusten och La Rosaleda, där Málaga och Borussia Dortmund drabbade samman i ett möte som på förhand kändes alltmer öppet. Det skulle visa sig stämma.

Och även om det till slut blev en mållös tillställning i Málaga kan det varit en av de bästa 0-0-matcher jag någonsin har sett. Den första halvtimmen var Dortmund klart bättre, och visade både fantasi och prov på sitt snabba omställningsspel. För hemmalagets del stod dock en argentinsk levande vägg i form av Willy Caballero i vägen gång efter annan.

Efter drygt 25 minuter kom så Málaga in i matchen. Joaquín kom runt på sin högerkant, Júlio Baptista gjorde några lyckade dragningar, och Isco lirkade in bollar i straffområdet. Man hade chanser – främst genom Javier Saviola – men lyckades inte peta in bollen.

Det var en match med oerhört hög intensitet och stundtals briljanta individuella prestationer – främst från de båda målvakterna. Att det slutade mållöst var egentligen helt mirakulöst. Mario Götze hade tre jättelägen för bortalaget som egentligen borde varit mål alla tre. Saviola, Isco och för all del vänsterbacken Vitorino Antunes, som för övrigt gjorde en riktigt stark insats, hade flera bra lägen för hemmalaget.

Men det var en sådan kväll där målvakterna fick stå i rampljuset och ta emot alla strålar. Och frågan är vilket lag som egentligen är mest nöjda med 0-0-resultatet. Så länge Málaga gör mål på bortaplan, och dessutom inte förlorar, går man vidare. Det är naturligtvis en väldigt svår uppgift i sig, men långt ifrån omöjlig. Målen på bortaplan brukar i slutändan vara guld värda – Borussia Dortmund gjorde inget sådant på La Rosaleda igår.

Kvartsfinalen lever i allra högsta grad, även om tyskarna är fortsatta favoriter.

—

Det tog nio minuter, sedan plingade det till på TV-skärmen och jag kunde läsa mig till att Cristiano Ronaldo hade gjort 1-0 för Real Madrid. Redan där kändes det egentligen klappat och klart för huvudstadsklubben. Vi vet alla hur giftiga de är på hemmaplan när de får ett tidigt ledningsmål och kan spela utan press.

När sedan Karim Benzema utökade till 2-0 och Gonzalo Higuaín hoppade in och knoppade in trean på huvudet fanns det inte längre på kartan att Real Madrid skulle tappa sitt försprång. Man lyckades hålla tätt i slutminuterna, även om Galatasaray hade sina chanser, och har redan nu i princip säkrat en semifinalplats.

Även om Gala är farliga hemma i Turkiet har Real Madrid visat upp ett imponerande försvarsspel de senaste månaderna, samtidigt som Diego López storspelat mellan stolparna. Jag har väldigt svårt att se Madrid släppte in minst tre mål, och samtidigt inte göra ett enda framåt.

Det mest intressanta efter matchen var förstås att se och höra om José Mourinhos något överraskande val av taktik. Hemma på Santiago Bernabéu – där publiken är oerhört kräsna och alltid vill se offensiv och anfallsglad fotboll – gav Mourinho direktiv om att backa hem, låta Galatasaray föra spelet. Och anledningen varför är enkel: Real Madrid är förmodligen världens bästa omställningslag – något som man utnyttjade på allra bästa sätt.

Det vill nog till ett mirakel för att Galatasaray skall vända på det här. Real Madrid kan nog boka in semifinal-datumen redan nu.

2-2 på Parc de Princes är ett bra resultat för Barcelona inför returen nästa vecka. Ändå lämnade katalanerna matchen med sur eftersmak.

– Hade någon sagt 2-2 inför matchen hade jag tagit det direkt och varit väldigt nöjd med det, men med tanke på hur allt utvecklade sig både med ett sent kvitteringsmål och flera skador för oss känns det bittert, sa Xavi Hernández efter matchen.

Jag tror de flesta från Barcelona-håll kan skriva under på det Xavi sa. 2-2 på förhand är ett ruggigt bra resultat på bortaplan i en Champions League-kvartsfinal. Men släpper man in kvitteringsmålet i den absolut sista sekunden – ur ett läge från absolut ingenstans – och dessutom drabbas av skador på såväl Lionel Messi som Javier Mascherano får 2-2-resultatet inte samma värde som det borde.

Catalunya Radio rapporterade efter matchen att Messi blir borta tre veckor med en lättare muskelskada – något som betyder att han definitivt missar returmötet mot PSG nästa vecka. Nya uppgifter idag säger tio dagar för argentinaren, vilket också skulle innebära att returmötet nog kan räknas bort av säkerhetsskäl.

Mascherano hade inte fått spela returen oavsett då han drog på sig ett gult kort igår vilket innebär att han är avstängd.

Det lämnar oss med följande: Barcelona kommer spela returmatchen utan Carles Puyol, Adriano Correia och Mascherano tillgängliga i försvaret. Éric Abidal har inte spelat en officiell match sedan han blev friskförklarad och är knappast redo för det matchtempot, vilket innebär att unge Marc Bartra med största sannolikhet kommer få bilda mittlås med Gerard Piqué. Att Bartra dessutom fick hoppa in i slutskedet när Mascherano skadade sig igår höjer bara trovärdigheten i tesen att han spelar från start i returen.

Kanske har vi också redan svaret på hur Barça kommer ersätta Messi i returen. Det var Cesc Fàbregas som ersatte argentinaren i paus igår och gjorde det bra i sin fria roll. Utan Messi lär katalanerna dessutom behöva en extra spelare som är duktig på att hålla i bollen.

Om vi håller lite på spekulationerna inför returen och riktar blickarna mot gårdagens match går det konstatera följande: Barcelona spelade både rakare och var betydligt bättre i presspelet jämfört med bortamötet med Milan i åttondelsfinalen. Däremot bjöd Paris Saint Germain upp till riktigt bra motstånd, och även om man gjorde ett offsidemål hade man utöver det flera lägen där Barça hade marginalerna på sin sida.

Sett till matchbilden tycker jag 2-2 speglar matchen ganska bra, och är ett rättvist resultat – även om inte Xavi var helt enig i den frågan.

– 2-2 är ett bra resultat, men vi gjorde en riktigt bra match och 2-1 till oss hade varit rättvist. Nu ska vi vinna returen på Camp Nou, sa han.

—

I kväll fortsätter Champions League-äventyret för Málaga och Real Madrid. Klubben från solkusten firar idag 109 år, och vilken födelsedagspresent hade det inte varit med en seger mot de regerande tyska ligamästarna Borussia Dortmund?

För att den önskan skall slå in måste dock Málaga göra en riktigt, riktigt bra match. Man måste, precis som tidigare under turneringen, vara väldigt solida i försvaret och hålla koll på trion Robert Lewandowski, Mario Götze och Marco Reus. Klarar man det, samtidigt som man utnyttjar sina lägen offensivt, är jag övertygad om att man kan skapa sig ett bra utgångsläge inför returen. Även om Dortmund på pappret har ett bättre lag är det värt att komma ihåg att de också är färska i sammanhanget.

Real Madrid är å sin sida raka motsatsen mot Málaga. Man är storfavoriter att gå vidare i sin kvartsfinal där turkiska Galatasaray står för motståndet. I kväll spelar Madrid hemma på Santiago Bernabéu, och det är oerhört viktigt för ”marängerna” att få ett bra resultat, helst vinna med ett par bollar.

Normalt sett innebär det ju en liten fördel att inleda en utslagsomgång på bortaplan, vilket i sådana fall skulle gynna Galatasaray i det här fallet. Får man som hemmalag däremot ett riktigt starkt resultat i första mötet kan man å andra sidan punktera dubbelmötet och spela av returen. Därför gäller det att Real Madrid både ångar på men samtidigt är försiktiga bakåt så de inte släpper in något mål. Det blir en viktig balans att hitta för José Mourinho och hans manskap.