Alla älskar statistik, eller hur?

Tja, kanske inte riktigt alla, men älskar man en sport som tennis borde man åtminstone ha ett litet intresse för siffror, data, kolumner och statistiska analyser.

På Twitter, i bloggar och krönikor brukar det ju gå inflation i listor över vilka spelare som har bäst forehand, backhand, serve, slice, volley, offensiva kvaliteter, defensiva kvaliteter, und so weiter.

Inget fel i det. Sådana listor är i regel väldigt underhållande, inte minst eftersom de alltid väcker debatt.

I alla fall i vissa avseenden, där det är svårt att göra undersökningar av det mer vetenskapliga slaget. I andra avseenden är det bara att se till statistiken – slår man flest serve-ess (John Isner) eller har högst procent i antal vunna servegame (Milos Raonic) är det svårt att argumentera för att personen i fråga inte har en av tourens bästa servar. Till exempel.

På samma sätt borde man genom siffror och data kunna fastslå vem som har ATP-tourens bästa defensiv, tänkte jag. Det är visserligen många avgörande faktorer här, men visst känns det som att det borde vara möjligt?

Sagt och gjort.

Jag funderade en liten stund över vad som kännetecknar ett riktigt bra försvarsspel, och insåg att vi tennisskribenter ofta pratar om att vissa spelare är ”svårpenetrerade”/”svåra att slå igenom” alternativt har ”ogenomtränglig försvarsmur”.

Vad innebär då egentligen termen ”svår att slå igenom”?

Det innebär, precis som uttrycket antyder, att det är svårt att slå vinnande slag (winners) mot spelaren i fråga. Det är dels svårt att få med sig winners över huvud taget mot defensiva specialister, och när man väl får det har man i regel tvingats stånga sig blodig. Ska man dra en parallell till ishockey är den här datan som att titta på antal insläppta mål för att avgöra vilket lag som har bäst försvarsspel.

Detta är så klart bara en parameter som avgör hur bra defensiva egenskaper en spelare har, men jag tyckte ändå att det vore intressant att grotta ner sig i den här statistiken för att se om det gick att urskilja några signifikanta tecken.

Det gjorde det.

* * *

Så här gick jag tillväga:

Jag valde att begränsa mig till fjolårets fyra Grand Slam-turneringar och dess totalt fyra finalister Novak Djokovic, Rafael Nadal, Andy Murray och David Ferrer, eftersom det är just denna kvartett som alltid förekommer i diskussioner om vem som har den tätaste defensiven på touren. Jag har tittat på antal winners varje spelare släppt förbi sig i varje enskild match, lagt ihop siffrorna och tagit fram ett genomsnitt per match, per set och per game i varje enskild Grand Slam-turnering, och totalgenomsnitt för alla fyra turneringar sammanlagda.

* * *

DAVID FERRER

AUSTRALISKA ÖPPNA: 

Totalt antal spelade matcher: 6 (semifinal).
Totalt antal spelade set: 21.
Totalt antal spelade game: 192.

Winners mot sig: 189.

Genomsnitt/match: 31,5.
Genomsnitt/set: 9,0.
Genomsnitt/game: 0,98

————————————————————

FRANSKA ÖPPNA:

Totalt antal spelade matcher: 7 (final).
Totalt antal spelade set: 31.
Totalt antal spelade game: 181.

Winners mot sig: 169.

Genomsnitt/match: 24,14.
Genomsnitt/set: 5,45.
Genomsnitt/game: 0,93.

————————————————————

WIMBLEDON:

Totalt antal spelade matcher: 5 (kvartsfinal).
Totalt antal spelade set: 20.
Totalt antal spelade game: 200.

Winners mot sig: 222.

Genomsnitt/match: 44,4.
Genomsnitt/set: 11,1.
Genomsnitt/game: 1,11.

————————————————————

US OPEN:

Totalt antal spelade matcher: 5 (kvartsfinal).
Totalt antal spelade set: 20.
Totalt antal spelade game: 182.

Winners mot sig: 179.

Genomsnitt/match: 35,8.
Genomsnitt/set: 8,95.
Genomsnitt/game: 0,98.

————————————————————

TOTALT ANTAL WINNERS MOT SIG I SAMTLIGA GS: 759.
GENOMSNITT/MATCH: 33 (23 spelade matcher).
GENOMSNITT/SET: 8,25 (92 spelade set).
GENOMSNITT/GAME: 1,0 (755 spelade game).

————————————————————

* * *

RAFAEL NADAL

FRANSKA ÖPPNA:

Totalt antal spelade matcher: 7 (final).
Totalt antal spelade set: 25.
Totalt antal spelade game: 243.

Winners mot sig: 243.

Genomsnitt/match: 34,7.
Genomsnitt/set: 9,7.
Genomsnitt/game: 1,0.

————————————————————

WIMBLEDON:

Totalt antal spelade matcher: 1 (första omgången).
Totalt antal spelade set: 3.
Totalt antal spelade game: 36.

Winners mot sig: 53.

Genomsnitt/match: 53.
Genomsnitt/set: 17,6.
Genomsnitt/game: 1,47.

————————————————————

US OPEN:

Totalt antal spelade matcher: 7 (final).
Totalt antal spelade set: 23.
Totalt antal spelade game: 201.

Winners mot sig: 187.

Genomsnitt/match: 26,7.
Genomsnitt/set: 8,1.
Genomsnitt/game: 0,93.

————————————————————

TOTALT ANTAL WINNERS MOT SIG I SAMTLIGA GS: 483.
GENOMSNITT/MATCH: 32,2 (15 spelade matcher).
GENOMSNITT/SET: 9,47 (51 spelade set).
GENOMSNITT/GAME: 1,0 (480 spelade game).

————————————————————

* * *

ANDY MURRAY

AUSTRALIAN OPEN:

Totalt antal spelade matcher: 7 (final).
Totalt antal spelade set: 24.
Totalt antal spelade game: 228.

Winners mot sig: 208.

Genomsnitt/match: 29,7
Genomsnitt/set: 8,6.
Genomsnitt/game: 0,91.

————————————————————

WIMBLEDON:

Totalt antal spelade matcher: 7 (final).
Totalt antal spelade set: 24.
Totalt antal spelade game: 239.

Winners mot sig: 247.

Genomsnitt/match: 35,2.
Genomsnitt/set: 10,3.
Genomsnitt/game: 1,03.

————————————————————

US OPEN:

Totalt antal spelade matcher: 5 (kvartsfinal).
Totalt antal spelade set: 17.
Totalt antal spelade game: 158.

Winners mot sig: 158.

Genomsnitt/match: 31,6.
Genomsnitt/set: 9,3.
Genomsnitt/game: 1,0.

————————————————————

TOTALT ANTAL WINNERS MOT SIG I SAMTLIGA GS: 613.
GENOMSNITT/MATCH: 32,2 (19 spelade matcher).
GENOMSNITT/SET: 9,43 (65 spelade set).
GENOMSNITT/GAME: 0,98 (625 spelade game).

————————————————————

* * *

NOVAK DJOKOVIC

AUSTRALISKA OPEN:

Totalt antal spelade matcher: 7 (final).
Totalt antal spelade set: 25.
Totalt antal spelade game: 249.

Winners mot sig: 210.

Genomsnitt/match: 30
Genomsnitt/set: 8,4.
Genomsnitt/game: 0,84.

————————————————————

FRANSKA ÖPPNA:

Totalt antal spelade matcher: 6 (semifinal).
Totalt antal spelade set: 21.
Totalt antal spelade game: 210.

Winners mot sig: 188.

Genomsnitt/match: 31,3.
Genomsnitt/set: 8,95.
Genomsnitt/game: 0,89.

————————————————————

WIMBLEDON:

Totalt antal spelade matcher: 7 (final).
Totalt antal spelade set: 23.
Totalt antal spelade game: 236.

Winners mot sig: 208.

Genomsnitt/match: 29,7.
Genomsnitt/set: 9,0.
Genomsnitt/game: 0,88.

————————————————————

US OPEN:

Totalt antal spelade matcher: 7 (final).
Totalt antal spelade set: 25.
Totalt antal spelade game: 210.

Winners mot sig: 152.

Genomsnitt/match: 21,7.
Genomsnitt/set: 6,08.
Genomsnitt/game: 0,72.

————————————————————

TOTALT ANTAL WINNERS MOT SIG I SAMTLIGA GS: 758.
GENOMSNITT/MATCH: 28,1 (27 spelade matcher).
GENOMSNITT/SET: 8,06 (94 spelade set).
GENOMSNITT/GAME: 0,84 (905 spelade game).

————————————————————

* * *

Så, vilka siffror ska man fokusera på – och vad drar vi för slutsatser?

Till att börja med är genomsnitten per match och set givetvis relevanta på ett generellt plan, men de är lite mer grovhuggna än genomsnittet per game. Anledningen är så klart att antal set och game varierar från match till match och antal game varierar från set till set. Genomsnittet per game är å andra sidan lite svårare att förhålla sig till eftersom talen är så små. Det skiljer till exempel mycket mer mellan 0,84 och 0,98 än vad det kanske ser ut att göra på papperet – 758 winners mot sig på 905 spelade game är så klart väldigt mycket bättre än 613 på 625 spelade game.

Jag gjorde också en kontrollräkning mot Roger Federer, som är en i grunden mycket offensivare spelare än de fyra ovan nämnda men ändå anses ha ett försvarsspel av världsklass, för att säkerställa att den här datan är solid och tillförlitlig. Jag valde att enbart titta på hans siffror i Australiska öppna 2013, eftersom det var hans överlägset bästa Grand Slam-turnering.

Så här ser det ut för Federer:

Totalt antal spelade matcher: 6 (semifinal).
Totalt antal spelade set: 22.
Totalt antal spelade game: 222.

Winners mot sig: 245.

GENOMSNITT/MATCH: 40,8.
GENOMSNITT/SET: 11,13.
GENOMSNITT/GAME: 1,10.

I klass med David Ferrers Wimbledon, som var spanjorens klart sämsta turneringen utifrån denna parameter. Utgår kallt ifrån att siffrorna i främst Wimbledon och US Open (men även Franska öppna) dessutom drar ner Federers genomsnitt på samma sätt som Rafael Nadals katastrofala Wimbledon-sejour drar ner hans. Personligen tycker jag att denna kontrollräkning validerar den här pseudovetenskapliga undersökningens relevans.

* * *

Och så slutsatsen:

• Novak Djokovic har den överlägset bästa defensiven på ATP-touren. Hans sämsta genomsnitt per game (Franska öppna) är bättre än de bästa noteringarna av Andy Murray (Australiska öppna), Rafael Nadal (US Open) och David Ferrer (Franska öppna).

 • Andy Murray kniper som ni ser silvret, men hans ledning över Nadal hade nog blivit betydligt mer knapp om det inte vore för att katastrofsiffrorna i Wimbledon drar ner världsettans genomsnitt. Hyfsat likvärdiga bästa resultat mellan dessa båda herrar.

• David Ferrer på delad bronsplats med Nadal om vi enbart ser till dessa siffror, men det hade blivit en fjärdeplats om Nadal stått över Wimbledon. Har överlägset bästa genomsnittet per set (Franska öppna: 5,45) men så spelade han ju också otroligt få game i den turneringen (i snitt 25 per match). Lika bra bästa resultat och genomsnitt totalt som Nadal, men klart efter både Djokovic och Murray.

Återigen: Det här är ju bara en av många parametrar att titta på när man avgör frågor av den här digniteten, men jag tycker ändå att den här lilla analysen är relevant nog för att dra en slutsats. Att räkna oprovocerade misstag hade inte känts lika relevant eftersom både offensiva och defensiva missar räknas in i den statistiken. Dessutom är det snarare ett tecken på hög bollsäkerhet än tät defensiv, tycker jag (även om de ofta av naturliga skäl hänger ihop). Av samma anledning hade det inte heller varit relevant att räkna oprovocerade misstag från motståndarna, trots att det är en vital del av en defensiv specialists taktik att stressa fram missar. Kom gärna med synpunkter!

Nästa steg blir att undersöka ration mellan winners och insläppta winners (tycker det är ett lite roligt korsbegrepp mellan tennis och hockey/fotboll), men det får bli ett eget inlägg.

Årets första tävlingsvecka är avslutad.

Men när touren väl rullat i gång är det inte mycket vila.

Så, här har ni i vanlig ordning min förhandsanalys inför kommande veckans turneringar:

* * *

SYDNEY INTERNATIONAL

HERRAR:

Världsfemman Juan Martín del Potro toppseedad, 21-rankade Jerzy Janowicz andraseedad. De följs sedan av 25-rankade Andreas Seppi och 29-rankade Dmitrij Tursunov. Utöver dem har vi ett fåtal intressanta spelare: Marin Cilic, Vasek Pospisil och Alexandr Dolgopolov.

Inget jättehett startfält med andra ord – men så är det ju också en turnering som spelas blott en vecka inför årets första Grand Slam. Den här turneringen hör alltså till dem som av naturliga skäl har svårt att locka till sig toppspelare och är egentligen inte överdrivet mycket mer intressanta än Chennai Open (där världsåttan Stanislas Wawrinka tidigare i dag bärgade sin femte titel i karriären, efter finalseger över Edouard Roger-Vasselin i raka set: 7-5, 6-2).

del Potro har en på papperet enkel resa mot semifinal. Underlaget är förvisso snabbt i Sydney, så Nicolas Mahut kan hota, men har ändå svårt att tänka mig att han ryker redan i sin första match. Samuel Groth har chansen att följa upp den här veckans succé i Brisbane (tog sig till kvartsfinal, förlust mot Jeremy Chardy). Radek Stepanek är i och för sig duktig på att kontrollerat utmanövrera lägre rankade spelare, men med Groths serve… Pospisil borde slå Sam Querrey i sin öppningsmatch, men del Potro i en kvartsfinal är förstås en för tuff lottning.

Semifinalen då? Marin Cilic. Och det är på papperet en bra matchup för del Potro. 8-2 i inbördes möten för argentinaren, fem raka segrar utan att tappa set. Om världsfemman vill vinna den här turneringen har han alla chanser i världen att göra det, även om jag personligen har lite svårt att förstå varför han prioriterar Sydney framför träning och förberedelser i Melbourne inför Australiska öppna.

På undre halvan är Janowicz klar favorit. Kan bli en riktigt intressant åttondelsfinal mellan honom och Dolgopolov. Den ser jag fram emot. Hoppas den blir av.

Bernard Tomic regerande mästare, men frågan är hur långt han tar sig den här gången. Marcel Granollers är en knepig öppningsmotståndare, och i en eventuell kvart väntar troligen Janowicz. Nej, det blir nog poängtapp och rankningsras för Tomic den här veckan.

Vem som blir Janowicz semifinalmotståndare på den här halvan är lite hugget som stucket. Tror på Andreas Seppi, han har en förmåga att gå långt i den här typen av turneringar. Skrällvarningar? Mja. Skulle väl vara Julien Benneteau och Florian Mayer. Lukas Rosol kanske tar med sig bollträffen från Doha och bombar sig fram till en kvartsfinal mot Cilic.

De går till semifinal: del Potro, Cilic, Janowicz, Seppi.
Skrällvarning: Pospisil, Rosol, Benneteau, Mayer.
Bubblare: Granollers, Groth.

Semifinalerna: del Potro slår Cilic, Janowicz slår Seppi.

FINALEN: del Potro slår Janowicz.

* * *

DAMER:

Betydligt mer tilltalande lineup på damsidan. Inte mindre än sex topp 10-spelare: Världsfemman Agnieszka Radwanska, världssexan Petra Kvitová, världssjuan Sara Errani, världsåttan Jelena Jankovic, världsnian Angelique Kerber och världstian Caroline Wozniacki. Dessutom världselvan Simona Halep, som dock åkte ut mot Madison Keys i första omgången.

Keys har för övrigt mycket god chans att ta sig till kvartsfinal, där Radwanska troligen väntar. Eller kan 19-åriga Eugenie Bouchard chockslå världsfemman? Kanske. Hon slog trots allt både Sloane Stephens (då 13-rankad) och Jankovic (då världstia) i Tokyo förra året. Hon måste bara ta sig förbi Bethanie Mattek-Sands först, och hon är ju inte heller helt ofarlig.

Om Jankovic ens kommer i närheten av hur hon spelade i Brisbane så borde hennes semifinalbiljett vara ganska säkrad. Första riktigt provet kommer i kvarten mot Kerber eller Kaia Kanepi. Tappade visserligen set mot Kerber i Brisbane men vann ändå väldigt kontrollerat i tre set. Ledde sedan över Victoria Azarenka med 1-0 i set i semin innan hon klappade ihop fullständigt. Har 1-4 i inbördes möten mot Radwanska, men har å andra sidan inte spelat så här bra på flera år. Tre av förlusterna kom 2012, då hon rasade på rankningen och avslutade säsongen på plats 22 – henne sämsta placering på sju år.

På undre halvan är det lite svårare att plocka fram en klar favorit. Kvitová har ju högst kapacitet men är oförutsägbar som få. Errani kanske? Inte omöjligt. Enkel väg till semifinal för henne, och väl där väntar troligen Kvitová eller Wozniacki.

De går vidare till semifinal: Radwanska, Jankovic, Errani, Kvitová.
Skrällvarning: Wozniacki, Bouchard, Kanepi.
Bubblare: Keys, Kerber.

Semifinalerna: Jankovic slår Radwanska, Errani slår Kvitová.

FINALEN: Jankovic slår Errani.

* * *

HEINEKEN OPEN

HERRAR:

Bättre startfält i Auckland än i Sydney, faktiskt. David Ferrer toppseedad. Med honom inräknad har vi sex topp 30-spelare. Världstolvan Tommy Haas andraseedad och 14-rankade John Isner tredjeseedad.

Överlag ganska intressanta namn för att vara en turnering veckan före en Grand Slam: Kevin Anderson, Philipp Kohlschreiber, Benoit Paire och kanske framför allt Gaël Monfils. Tyvärr har dock fransmannen valt att stå över turneringen, efter succén i Doha (gick till final – förlust mot Rafael Nadal). Anger utmattning som skäl. Är nog lika bra, så han hinner återhämta sig till Australiska öppna.

Och lottning då? På papperet en enkel resa till semifinal för titelförsvararen Ferrer (som vunnit tre år i rad och totalt fyra gånger). Väl där kan Kevin Anderson vänta, men jag är inte så säker på det. Han brukar ha problem på snabba underlag eftersom han helt enkelt inte hänger med i tempot och kan mycket väl bli utslagen av till exempel Daniel Brands redan i sin öppningsmatch. Även Igor Sijsling har skrällpotential.

På undre halvan är det mer av ett getingbo. Haas möter troligen Jack Sock (eller Adrian Mannarino) i sin öppningsmatch, och det ska ju inte vara några problem. Inte heller Benoit Paire i kvarten. Sen är det ju antingen Isner eller Kohlschreiber som väntar i semin. Givet att Isner aldrig presterar utanför USA och Kohlschreiber hanterat servekanonen riktigt bra de senaste två gångerna de båda mötts (US Open 2012 och 2013) får han nog hållas som knapp favorit där. Tysken var för övrigt i final förra året och vann titeln 2008 (finalseger över Juan Carlos Ferrero).

Slutsegraren stavas troligen David Ferrer. Han imponerade visserligen inte alls i Doha (förlust i åttondelen mot Brands) men det här är liksom hans turnering och han har som sagt vunnit här totalt fyra gånger tidigare med likvärdiga lottningar.

De går till semifinal: Ferrer, Brands, Haas, Kohlschreiber.
Skrällvarning: Paire, Isner.
Bubblare: Sijsling, Anderson.

Semifinalerna: Ferrer slår Brands, Kohlschreiber slår Haas.

FINALEN: Ferrer slår Kohlschreiber.

Att Brisbane International gjorts snabbare har under veckan gått från förhandssnack till hårdkokt fakta. Om inte annat har vi ju nu själva kunnat se matcherna och bedöma tempoökningen i duellerna.

Brisbane – och framför allt Apia International i Sydney – brukar höra till de snabbaste 250-turneringarna på ATP-touren, men just i Brisbane är det ändå märkbart att någon typ av förändring gjorts.

Om det är bollarna eller underlaget låter jag tills vidare vara osagt – men enligt Lleyton Hewitt är det både och:

– Bollarna är definitivt annorlunda jämfört med förra året. De var mycket tyngre förra året, och banorna var grynigare. Banorna är inte alls så i år. Jag tror att spelet blir lite långsammare under kvällen och när det är högre luftfuktighet, så klart, men några av matcherna på dagen i hettan är riktigt snabba, säger han enligt 10sballs.com.

Enligt Marin Cilic är underlaget i årets upplaga av Brisbane International ”det snabbaste han någonsin spelat på” – och jämför det med inomhusturneringen Paris Masters.

Den senaste tiden har även rykten om att Australiska öppna i Melbourne, årets första Grand Slam-turnering, justerat sina banor.  Inga officiella tester har ännu genomförts, men flera spelare som tränat i Melbourne hävdar att underlaget är betydligt snabbare än vanligt.

Vilket inte vore särskilt förvånande i och med att Tennis Australia arrangerar både Brisbane och Australiska öppna.

Men vad har då detta för betydelse för turneringen?

Ganska mycket, förstås.

Australiska öppna har under sina 25 år på hardcourt alltid varit den långsammare av de två Grand Slam-turneringarna på underlaget (US Open är betydligt snabbare). Inför 2008 års upplaga bytte man från det grönskimrande Rebound Ace till dagens Plexicushion i ett försök att minimera skador och göra bollstudsen både lägre och mer förutsägbar (spelare hade klagat på att banorna blev ”klibbiga” och att det i kombination med oförutsägbar bollstuds föranledde skador). Rent tekniskt påminner Plexicushion om US Opens Deco Turf, men Plexicushion har betydligt mer dämpning.

Beslutet att göra Australiska öppna snabbare – om detta nu verkligen stämmer, ska tilläggas – sätter omedvetet de konspiratoriska kugghjulen i rörelse: Vill man från arrangörens sida se en annan vinnare än Novak Djokovic, efter att serben bärgat tre raka titlar och vunnit turneringen fyra av de senaste sex åren (2008, 2011-2013)?

Eller ger man efter för de ibland högljudda protesterna från många tennisfans, som tröttnat på långa malande dueller och i stället efterfrågar snabbare (och offensivare) spel?

Jag tror nog mer på det sistnämnda. Det är visserligen ingen hemlighet att Djokovic föredrar utomhusturneringen i kategorin medium fast, men jag tror inte att man medvetet försöker missgynna en av sportens just nu mest dominanta spelare. Arrangörer av Grand Slam-turneringar gör inte förändringar av det här slaget på individnivå.

Själv välkomnar jag försiktigt den eventuella förändringen. Australiska öppna har ibland varit parodiskt långsam, särskilt under svala kvällsmatcher, och påmint mer om grus än hardcourt. På lång sikt är all typ av homogenisering av ondo. Varför ens spela på olika underlag om de erbjuder så lite variation?

Okej, nu är det inte bara bollstuds och hastighet som skiljer underlagen åt, men ni förstår vad jag menar. Där grus premierar tät defensiv och bollsäkerhet borde hardcourt premiera kraftfull offensiv och intensitet mer än vad som nu är fallet.

Jag tror inte heller att vi behöver oroa oss för att Australiska öppna ska bli för likt US Open. Klimatet i Australien tillför ännu en dimension till spelet på Rod Laver Arena, till exempel.

Men vilka gynnas och missgynnas då?

Vi börjar med dem som gynnas:

• Servekanoner. Generellt gynnas alltid servekanoner som John Isner, Milos Raonic och Ivo Karlovic av snabbare underlag, eftersom de får mer utdelning i egen serve och duellerna är kortare. Om Australiska öppna blir snabbare i år kan vi räkna med en och annan skräll.

• Sluggers. Offensiva spelare med hård serve och tunga grundslag, som Ernests Gulbis, Marin Cilic, Tomás Berdych, Jerzy Janowicz och Jo-Wilfried Tsonga på herrsidan, Serena Williams, Maria Sjarapova, Li Na, Petra Kvitová och Laura Robson på damsidan, trivs av naturliga skäl bra på snabbare underlag, eftersom det är lättare för dem att slå igenom sina motståndare än på långsammare banor.

• Volleyspecialister. Visserligen ett utdöende släkte, men man kan väl säga som så att allroundspelare med bra serve, bra offensivt spel och bra volley gynnas, helt enkelt för att det ger mer att söka sig fram på nät.

• Pushers. Nu finns det i och för sig väldigt få renodlade pushers på touren, men typ Andy Murray, Gilles Simon och Lleyton Hewitt är defensiva specialister som i regel trivs bra på snabba underlag. Variation är nyckeln för den här typen av spelare, och de drar ofta nytta av motståndarens kraft (i stället för att sätta fart på bollen själva absorberar de farten från motståndarens slag, enkelt uttryckt).

På individnivå är det ingen hemlighet att den här typen av förändring gynnar Roger Federer, som föredrar snabbt tempo och korta dueller (vilket han inte minst visat prov på i Brisbane under veckan). Det är därför inte särskilt konstigt att schweizaren välkomnar en eventuell förändring:

– Jag gillar de lite snabbare underlagen. Det är härligt när ens slice går lågt och motståndaren inte bara kan äta upp den, även om det är en bra slice. Så jag tycker att det är bra att underlaget är lite snabbare här, har han sagt om banorna i Brisbane.

Det kan också nämnas i sammanhanget att Federer, tillsammans med Lleyton Hewitt, var en av dem som var mest negativa inför skiftet från Rebound Ace till Plexicushion.

– Jag tycker att underlaget är för långsamt. Allting görs redan långsammare. Alla klagar på att det är för mycket spel från baslinjen. Vi kommer se ännu mer av det i Australien, det är en sak som är säker, var Federers omdöme inför 2008 års upplaga av turneringen.

Även Murray gynnas som sagt, om han nu hinner pricka in formen lagom till årets första Grand Slam. Berdych har säkert chansen att ta sig till sin första semifinal i Melbourne om det går lite snabbare. Tsonga, Raonic, Gulbis. Stanislas Wawrinka? Ja, han hade ju som bekant inga problem med hastigheten i US Open i höstas. Men om han skulle gynnas av att underlaget snabbas upp, det vet jag inte om man kan påstå. Kanske att de kortare duellerna gynnar honom fysiskt, men å andra sidan brukar ett lite lägre tempo passa honom bättre eftersom han då har mer tid på sig att förbereda sig inför svingen.

Och så tar vi dem som missgynnas:

• ”Grusspelarna.” Ja alltså, de som i princip spelar grustennis på hardcourt och kommer undan med det. Typ Carlos Berlocq, Pablo Andújar, Guillermo Garcia-Lopez och Juan Mónaco, för att nämna några. Vissa så klart bättre än andra på hardcourt, men ni fattar poängen.

• Baslinjenötarna. Typ David Ferrer, Tommy Robredo, Kei Nishikori och till viss del Rafael Nadal på herrsidan, främst Agnieszka Radwanska på damsidan. Nu har visserligen alla de offensiva kvaliteter också, men deras spel bygger i grunden på att med solid försvarsmur och hög bollsäkerhet stressa fram misstag från och trötta ut sina motståndare. 

På individnivå är Nadal ett gränsfall. Jag har tidigare förklarat det klassiska missförståndet att Nadal skulle ha problem på snabbare underlag enbart på grund av det högre matchtempot. Det är ingen slump att han rönt större framgångar i US Open än i Australiska öppna – och har 2-1 i finalfacit mot Djokovic på Flushing Meadows.

Att Djokovic missgynnas kan vi dock utan omsvep slå fast. Exakt hur mycket är svårt att säga. Marginellt, skulle jag spontant säga, med tanke på serbens allroundness. Men det är klart, har man vunnit en turnering tre år i rad är man säkert inte så sugen på spelmässiga förändringar.

För Radwanskas del har hon aldrig riktigt lyckats på Flushing Meadows, så hon vill knappast att Australiska öppna ska bli mer likt US Open.

ATP-tourens två giganter Novak Djokovic och Rafael Nadal kommer givetvis att vara förhandsfavoriter oavsett hur underlaget ser ut i Melbourne, men jag tror att de positiva effekterna av en eventuell förändring är att den öppnar för fler skrällar – vilket gör turneringen i sig intressantare och mer spännande att följa, och gynnar lägre rankade spelare.

På lång sikt kanske det också medför att fler hardcourt-turneringar på touren väljer att göra samma sak, vilket skulle bromsa den homogenisering av sporten som pågått sedan de stora förändringarnas år, 2002 och 2008.

Det roliga med säsongsstarter är att i princip vad som helst kan hända. Det är inte som att alla toppspelare faller som käglor, men vi bjuds ofta på relativt många skrällar (som vi sen av naturliga skäl hinner glömma när det är dags att lista årets största chocker).

I Brisbane, Doha, Chennai och Auckland har vi redan noterat ett gäng:

• Tomás Berdych blev säsongens första topp 10-spelare att åka på en stjärnsmäll, när han förlorade mot servekanonen Ivo Karlovic i Doha: 7-6(7), 7-6(4).

• I Auckland fick 14-rankade Roberta Vinci stryk mot 259-rankade 16-åringen Ana Konjuh: 3-6, 6-4, 6-2.

• 270-rankade Alexandr Kudryavtsev slog förra årets finalist Roberto Bautista–Agut i Chennai: 6-4, 3-6, 6-3.

Och så den största skrällen hittills:

• Florian Mayer vände 3-6, 0-3 till seger mot Andy Murray: 3-6, 6-4, 6-2. 

• David Ferrer åkte på pumpen i raka set mot sluggern Daniel Brands: 6-4, 7-5.

• Gaël Monfils slog världsnian och landsmannen Richard Gasquet: 6-2, 7-5. Gasquet verkar dock ha störts av en ryggskada. Såg inte matchen mot Monfils, men mot 338-rankade Karim Hossam i går var framför allt hans serve synbart försvagad av skadekänningarna. I första set låg hans förstaservar på drygt 160 km/h i genomsnitt. 

Därutöver har 162-rankade Challenger-spelaren Peter Gojowczyk slagit ut framtidslöftet Dominic Thiem i raka set (7-5, 6-0) och betydligt mer rutinerade Philipp Kohlschreiber i Doha: 7-6(4), 7-6(7). Gojowczyk etablerade sig på Challenger-touren så sent som 2012 och hade inför 250-turneringen i Qatar spelat blott fyra ATP-matcher (1-3 i facit). Har för övrigt bara vunnit en Challenger-titel på fyra finaler. Lyckades bara kvala in till en match på ATP-nivå säsongen 2013, och det var US Open (slog Igor Sijsling i första omgången, föll mot Jevgenij Donskoj i andra). Nu är han alltså klar för kvartsfinal i Doha. Inte illa.

I övrigt kan rapporteras att Rafael Nadal fick sin efterlängtade revansch mot Lukas Rosol i går, men det satt hyfsat långt inne. Sprang igenom första set på en dryg halvtimme (6-2) men var sedan ordentligt frustrerad i andra. Blev bruten vid 4-4, men Rosols nerver höll inte för trycket när han skulle serva för setet. Nadal brände sedan fyra matchbollar (tre på raken) i tiebreak men stängde till sist matchen: 6-2, 7-6(7).

Galet vad hårt han slår, Rosol. Nu kom han inte upp till samma nivå som i Wimbledon 2012, då han chockslog Nadal i andra omgången, men man kan snabbt konstatera att det verkligen viner om honom när han väl hittar bollträffen.

Nadal tappade hur som helst set mot Tobias Kamke i dag: 6-3, 6-7(3), 6-3. Världsettan är inte i superbra form, med andra ord. Möter Ernests Gulbis – som krigat sig förbi Daniel Evans (6-2, 4-6, 6-0) och Lukas Kubot (6-2, 4-6, 6-3) – i kvartsfinalen. En livsfarlig matchup för Nadal. Gulbis brukar lägga i en extraväxel när han möter högre rankade spelare och var nära att slå Nadal två gånger förra säsongen (Indian Wells och Rom). Rafa måste höja sig ordentligt för att inte bli en i raden av skrällbesegrade toppspelare under 2014 års säsongsinledning.

Alexandr Dolgopolov bjöd verkligen upp till dans i första omgången mot David Ferrer. Pressade världstrean till tre set och presterade alltså vad som kan vara 2013 års klart bästa duell. Hittar tyvärr inget klipp på Youtube, men det ovan är ingen dålig duell det heller. Om det anordnades en tävling i 100 meter sprint skulle Dolgopolov sannolikt vinna totalt överlägset. Sjukt snabb är han, Dolgopolov. Hoppas att det klippet jag egentligen letade efter dyker upp snart, för där visar han verkligen prov på sin sanslösa snabbhet.

* * *

I Chennai tvingades andraseedade Mikhail Juzjnyj kasta in handduken efter bara fyra spelade game i sin öppningsmatch mot Dudi Sela. I kvarten möter Sela Edouard Roger-Vasselin, som slog framtidslöftet Jiri Vesely (6-4, 6-4). Lär inte bli en superhet semifinal i den turneringen, alltså.

I övrigt får vi en repris på förra årets kvartsfinal mellan Stanislas Wawrinka och 95-rankade Aljaz Bedene. Bedene slog Henri Laaksonen i första omgången (6-3, 5-7, 7-6), och i åttondelen tvingades 270-rankade Alexander Kudryavstev avbryta matchen vid ställning 1-6, 3-0 på grund av skada. Förra året skrällslog Bedene som bekant Wawrinka, men föll sedan mot Janko Tipsarevic i semin.

Alltid glädjande när det går bra för Bedene. Gillar honom. Han kommer troligen aldrig att bli en toppspelare, men han spelar smart och lyckas ofta få ut maximalt av sitt kunnande.

* * *

I Brisbane hade Roger Federer inga större problem mot Jarkko Nieminen: 6-4, 6-2. Slog 9 ess och vann 79 procent av poängen i sin förstaserve (73 procent totalt i egen serve). Bra siffror för schweizaren, även om Nieminen kanske inte är den giftigaste öppningsmotståndaren man kan lottas mot som toppspelare.

Fjolårsfinalisten Grigor Dimitrov åkte ut med huvudet före redan i sin andra match, mot Marin Cilic: 7-5, 7-5.

Marinko Matosevic slog lite oväntat Sam Querrey (5-7, 7-6, 6-4), men å andra sidan har jag inte särskilt stora förväntningar på Querrey längre. Känns som att det måste hända något drastiskt snart om han ska kunna få ut max av sin potential. Matosevic-Federer i kvarten. Borde inte vara innebära några jättestora bekymmer för Federer. Matosevic är visserligen en bra spelare när han presterar på topp, men har en väldigt ordinär spelstil som inte direkt stressar Federer.

Cilic möter Kei Nishikori, som planenligt avfärdade Matthew Ebden (6-2, 6-4) i sin öppningsmatch, i kvartsfinalen. Kan bli en riktigt bra match, det. 3-2 i inbördes möten för Nishikori, och han vann deras senaste möte (i Memphis förra året). Cilic imponerade dock mot Dimitrov. Servade otroligt bra och ser väldigt lugn och trygg ut i spelet. Mycket intressant på förhand.

* * *

Maria Sjarapova övertygade i sin första match på fyra månader: 6-3, 6-0 mot 74-rankade Caroline Garcia. Gick sedan direkt vidare till kvartsfinal efter walk over från 160-rankade 19-åringen Ashleigh Barty.

Bara en match som spelades färdigt på damsidan i Brisbane i dag – Victoria Azarenka mot 142-rankade Casey Dellacqua: 6-3, 6-1. Förra årets Wimbledon-finalist Sabine Lisicki tvingades lämna walk over mot Stefanie Voegele på grund av sjukdom och Anastasia Pavlyuchenkova kastade in handduken mot Angelique Kerber vid underläge 2-6, 3-4.

* * *

Alla dagens resultat: 

Nu så!

Nu börjar äntligen säsongen 2014 puttra i gång. Jag tänkte säga i maklig takt, men det är trots allt riktigt intressanta tävlingar vi bjuds på.

Främst då Brisbane och Doha. Chennai får som vanligt resterna efter att de två första turneringarnas startfält spikats.

Vi ska ta en titt på lottningarna i dessa säsongens första turneringar – och ni vet ju hur det är: det är alltid förbannat svårt att tippa turneringarna på förhand. Inte minst så här precis i inledningen av en säsong, när man inte har några närliggande, avslutade turneringar att jämföra med. Men, det är ju kul, så man får ju åtminstone göra ett tappert försök.

Anyway, here goes:

* * *

BRISBANE INTERNATIONAL

HERRAR

Roger Federer enda topp 10-spelaren, men ändå ett ganska starkt startfält: 17-rankade Kei Nishikori, 19-rankade Gilles Simon och 20-rankade Kevin Anderson toppseedade. Utöver dessa namn har vi Grigor Dimitrov, Marin Cilic och unge stjärnskottet Nick Kyrgios. Bland andra.

På papperet en relativt enkel turnering för Federer. Jarkko Nieminen (eller James Duckworth för den delen) i öppningsmatchen skrämmer ju inte direkt, och i kvarten väntar i värsta fall Sam Querrey. Eller Julien Benneteau, som ju chockslog schweizaren i raka set i Rotterdam förra året. Troligen Anderson i semin. Ska bli intressant att se om hemmahoppet Samuel Groth (som fick ett wild card) fläskar in några ess i 250 km/h.

Ska hur som helst inte vara några jättestora problem för Federer att ta sig till final. Ganska skönt för honom att få testa nya spaden – med större ram – mot lite enklare motstånd så här i inledningen av säsongen. Spännande att se hur det faller ut. Blev ju som bekant totalfiasko i somras.

Undre halvan är överlag lite intressantare än övre. Tycker att Simon, Nishikori eller Dimitrov ska ha riktigt goda chanser att gå till final. Marin Cilic givetvis en dark horse. Gjorde bra ifrån sig i sin comeback efter dopningsavstängningen i höstas och kan mycket väl bli farlig direkt vid starten av säsongen 2014.

Hoppas också lite på Lleyton Hewitt. Alltid kul med framgångar för hemmaspelare. Vore även kul om Hewitts yngre landsman Kyrgios fick med sig en skräll eller två. Matthew Ebden ska han ju kunna plocka i öppningsmatchen, och det vore inte en total chock om han spöar Nishikori.

Dimitrov var i final förra året (förlust mot Andy Murray), hans första i karriären på ATP-nivå. Tror han kan upprepa den bedriften i år. Mycket möjligt att det lossnar ordentligt för honom nu när han bärgat sin första ATP-buckla (Stockholm Open i höstas).

De går vidare till semifinal: Federer, Anderson, Simon, Dimitrov.
Skrällvarning: Cilic, Benneteau, Kyrgios.
Bubblare: Nishikori, Lopez.

Semifinalerna: Federer slår Anderson, Dimitrov slår Simon.

FINALEN: Federer slår Dimitrov.

* * *

DAMER

Serena Williams, Victoria Azarenka, Maria Sjarapova. Nästan alla är här. Agnieszka Radwanska hade gjort damernas Big Four komplett, men hon spelar Hopman Cup i stället. Jelena Jankovic således fjärdeseedad. Angelique Kerber femteseedad. Riktigt trevligt startfält, med andra ord.

Ska så klart bli mest intressant att se Sjarapovas comeback. Har som bekant inte spelat sedan augusti på grund av en axelskada.

Även Azarenka omgärdas av vissa frågetecken. Gjorde ju en katastrofalt svag höst efter sin tre raka finalförluster (Carlsbad, Cincinnati, US Open) – två av dem mot Williams. Avslutade året med bleka 1-4 i matchfacit efter US Open och tog sig inte vidare till semifinal i WTA Championships för första gången sedan 2010.

Känns väl spontant som att Williams i vanlig ordning har motorväg till finalen. Eller kan Andrea Petkovic/Bethanie Mattek-Sands, Caroline Wozniacki eller Sjarapova störa henne? Nja. Jag tror inte det. Frågan är om Sjarapova ens tar sig till semifinal. Tveksamt, med tanke på hennes långa frånvaro. Kan bli typ Kaia Kanepi eller Carla Suarez-Navarro som kniper den platsen i stället. Men på papperet ska ju Sjarapova vara den starkaste spelaren i det segmentet.

På undre halvan finns det några intressanta finalkandidater: Jankovic, Kerber, Azarenka. Kanske kan Madison Keys skrälla? Tror på Jankovic där. Gjorde ju en riktigt bra säsong 2013. Sabine Lisicki så klart giftig, om hon är på bra spelhumör – men mer än en liten skrällvarning kan hon nog inte få i det här läget.

De går till semifinal: Williams, Sjarapova, Jankovic, Azarenka.
Skrällvarning: Kerber, Lisicki, Suarez-Navarro.
Bubblare: Kanepi, Wozniacki.

Semifinalerna: Williams slår Sjarapova, Jankovic slår Azarenka.

FINALEN: Williams slår Jankovic.

* * *

QATAR OPEN

HERRAR

Inte mindre än fem topp 10-spelare i startfältet: Världsettan Rafael Nadal, trean David Ferrer, fyran Andy Murray, sjuan Tomás Berdych och nian Richard Gasquet. Därutöver namn som Ernests Gulbis, Alexandr Dolgopolov, Gaël Monfils, Nikolaj Davydenko och Ivo Karlovic. Riktigt smaskigt, med andra ord.

Ferrer gjorde bra ifrån sig i sina träningsmatcher i Abu Dhabi under helgen. Slog världsåttan Stanislas Wawrinka och Nadal i raka set, innan han föll mot Novak Djokovic i raka set i finalen. Turneringen i sig var ungefär lika sömnig som vanligt och man ska nog inte hänga upp sig alldeles för mycket på resultaten. Skönt för Murray att få en seger under bältet efter sin långa skadefrånvaro (föll mot Jo-Wilfried Tsonga i kvarten men slog Wawrinka i matchen om femteplatsen). Större växlar än så ska man nog inte dra på årets Mubadala Tennis Championships (Djokovics tredje raka totalseger här, för övrigt).

Ganska tuff lottning för Nadal. Möter Lukas Rosol, som ju slog spanjoren i andra omgången av Wimbledon 2012,i sin öppningsmatch. En matchup som nog lär skapa lite buzz, men som Nadal lär gå segrande ur – med god marginal. Tror inte att han missar chansen att platta till sin baneman och utkräva hämnd efter chockförlusten för ett och ett halvt år sedan.

Riskerar sedan att få Gulbis i kvarten. Letten är som bekant alltid ett hot, även mot toppspelarna. Särskilt på hardcourt. Gulbis var faktiskt när att slå Nadal både i Indian Wells (4-6, 6-4, 7-5) och Rom (1-6, 7-5, 6-4) i våras, och faktum är att Nadal bara nollat honom en gång på deras sex möten (Doha 2011). I semin lär det bli Berdych, men i värsta fall kanske Karlovic dundrar sig vidare. Aldrig optimalt att möta servekanoner i tresetsmatcher.

På den undre halvan har Nadals landsman Ferrer hamnat i ett litet getingbo. Dolgopolov i förstarundan, Davydenko eller Daniel Brands i andrarundan, Gasquet eller Monfils i kvarten, troligen Murray i semin. Samtliga spelare har kapacitet att slå Ferrer på hardcourt, tycker jag. Främst Murray så klart, och visst kommer han vara favorit mot Dolgopolov och Davydenko/Brands, men det skulle inte förvåna mig om han får respass innan semin.

Murray då? Busenkel lottning. 2,099-rankade, 19-årige hemmaspelaren Mousa Shanan Zayed i öppningsmatchen, sedan Florian Mayer eller Michal Przysiezny i andrarundan. Troligen Fernando Verdasco i kvarten, och han kan ju bli lite knepig. Men så är han också den enda lite tuffare motståndaren inför semin.

Jag tror på en final mellan Nadal och Murray (som alltså väljer att inte försvara sin titel i Brisbane i år. Undrar varför egentligen? Betydligt enklare startfält i den australiska turneringen, ju.), med Gasquet och Ferrer som främsta utmanare.

De går vidare till semifinal: Nadal, Berdych, Murray, Gasquet.
Skrällvarning: Gulbis, Karlovic, Monfils, Verdasco, Dolgopolov.
Bubblare: Berdych, Ferrer.

Semifinalerna: Nadal slår Berdych, Murray slår Gasquet.

FINALEN: Nadal slår Murray.

* * *

CHENNAI OPEN

HERRAR

Världsåttan Stanislas Wawrinka är toppseedad. Därefter har vi 15-rankade Mikhail Juzjnyj, 16-rankade Fabio Fognini och 26-rankade Benoit Paire. De två sistnämnda inte direkt kända för sin jämnhet, om man säger så.

Som upplagt för en final mellan Wawrinka och Juzjnyj, alltså. Men det är ju mer sällan än man kan tro som de två toppseedade spelarna möts i final. Dock väldigt bra lottning för båda, ska sägas. Stöter inte på något skräckinjagande motstånd på vägen mot semifinal, och väl där möter de sannolikt Fognini eller Vasek Pospisil respektive Paire eller Marcel Granollers.

Ska bli intressant att följa framtidslöftet Jiri Vesely. Möter 314-rankade hemmaspelaren Jeevan Nedunchezhiyan i förstarundan, en match han bara ska vinna. Därefter väntar Albert Ramos eller Edouard Roger-Vasselin. Båda visserligen betydligt mer rutinerade än Vesely, men det råder ingen som helst tvekan om att 85-rankade 20-åringen har kapacitet att slå båda. Vore kul att se honom i en kvartsfinal mot Juzjnyj.

Ska även bli kul att följa Pablo Carreno-Busta. Är verkligen inget unikum på hardcourt om man säger så, men 195-rankade Yuki Bhambri ska ju inte utgöra något hot i öppningsmatchen. Carreno-Busta mot Fognini kan bli en kul åttondelsfinal.

De går till semifinal: Wawrinka, Pospisil, Juzjnyj, Granollers.
Skrällvarning: Vesely, Reister.
Bubblare: Fognini, Paire.

Semifinalerna: Wawrinka slår Pospisil, Juzjnyj slår Granollers.

FINALEN: Wawrinka slår Juzjnyj.

Säsongen är inte helt slut än, Davis Cup-finalen mellan Serbien och Tjeckien ska trots allt avgöras, men i och med ATP-tourens avslut kan det knappast anses för tidigt att börja med tillbakablickar.

Och just i dag behöver vi bara se oss om över axeln för att slänga ihop en lista.

Här har ni de 8 snyggaste slagen i World Tour Finals 2013.

Håller ni med? Diskutera  och lämna gärna egna förslag i kommentarsfältet!

* * *

PLATS 8:
Gasquets backhand mot Federer, gruppspelet (6-4, 4-3, 40-15)

Federer flyttar Gasquet i sidled. Han svarar med en rak forehand och schweizaren utnyttjar den lucka som öppnar sig i fransmannens backhandruta. Slaget blir dock ganska löst, världsnian hinner ifatt – och klappar in en klassisk rak Gasquet-backhand. Elegant.

http://www.youtube.com/watch?v=pKLCTpQPpII

PLATS 7:
Federers forehandslice mot Djokovic, gruppspelet (4-6, 1-2, 40-0)

Federer slår en ganska lös andraserve, men Djokovic missbedömer sin backhandretur en smula och Federer kan jaga ut världstvåan i hörnet. Den snabbfotade serben hinner så klart ifatt och lägger upp en loop för Federer att kliva fram på.

Djokovic söker sig mot mitten i tron att schweizaren ska slå en inside out-forehand cross court – men i stället överraskar han med en typisk (och svårhanterlig) slice. Djokovic blir helt ställd, räddar förvisso själva slicen men Federer avslutar poängen med en forehanddrive. Så finurligt att jag inte kan låta bli att fnittra när jag ser det här klippet. Fullkomligt älskar den där forehandslicen.

PLATS 6:
Federers forehandkavalkad mot Nadal, semifinal (4-5, 15-30)

Det är egentligen inte det enskilda slaget som gör att jag placerar det här klippet på sjätte plats, utan snarare hela poängen i sig. Federers välavvägda defensiv där han utan att egentligen vara överdrivet aggressiv hela tiden sätter press på Nadal och håller honom på tårna med oförutsägbara slag och placeringar.

Nadal måste liksom hela tiden gissa sig till vad Federer ska hitta på härnäst, och det ger schweizaren ett övertag i den här duellen (även de gånger där det ser ut som att spanjoren är på väg att vända).

Duellen avslutas med att Federer lurar Nadal att slå en backhandcross (ni ser hur han redan är på väg åt rätt håll innan världsettan ens slagit den), Federer svarar med en forehandcross i steget, därefter två raka forehands – den sista en winner.

Välavvägt, smart och perfekt genomfört.

PLATS 5:
Nadals forehandskruv mot Wawrinka, gruppspelet (3-2, 15-0)

Poängen inleds med en bra serve från Nadal, som ger spanjoren ett grymt läge i nästa sekvens. Han slår en distinkt forehand och rör sig fram mot nät. Hans halvvolley blir dock inte helt lyckad, Wawrinka hinner ikapp och petar in en till synes otagbar backhandcross. Nadal hinner inte bara fånga upp bollen i sista stund – han gör det dessutom med en makalös liten skruv, som överrumplar schweizaren totalt.

”Flick of the wrist” brukar man kalla sånt där på engelska. Forehandböj? Handledschip? Äh. Vi nöjer oss med att kalla det en forehandskruv på svenska. Riktigt snygg, oavsett vad man väljer att kalla den.

PLATS 4:
Federers slag över axeln mot del Potro, gruppspelet

del Potro slår en tung serve som Federer precis räddar. Argentinaren avancerar mot nät men kommer helt fel till sin backhand. Federer drar en lobb som del Potro hinner ifatt och världsfemman slår en så kallad ”tweener” (mellan benen) – som flyger över Federer, som smugit fram på nät.

Federer vänder om och rusar ner mot baslinjen. I hopp om att hålla bollen i spel slår han över axeln, det vill säga med ryggen helt vänd mot banan. del Potro svarar med en forehandcross, som Federer räddar med en backhandslice. Argentinaren söker sig till nätet för att stänga poängen med en volley, men blir passerad av en välriktad forehand från Federer.

En fenomenal tweener av del Potro och ett iskallt slag över axeln från Federer resulterar i en av turneringens tveklöst häftigaste dueller.

PLATS 3:
Nadals raka forehandpassering mot Ferrer, gruppspelet (5-3, 0-30)

Ferrer pressar ut Nadal i hörnet med en välplacerad serve. Nadal får till en bra och flack backhandretur, men Ferrer är redan framme vid nät. Poängen ser med andra ord ut att vara helt förlorad för världsettan.

Men.

Nadal vevar i gång benen, fångar upp Ferrers forehand och vinner poängen med en klassiskt nadalsk rak forehandpassering i steget. Fenomenalt.

http://www.youtube.com/watch?v=H5mWSME-6M8

PLATS 2:
Djokovics osannolika forehandskruv mot Wawrinka, semifinal (6-3, 3-1, A-40)

Wawrinka vinklar ut Djokovic med en oerhört snäv backhandcross och slår sedan vad som ser ut att vara en solklar winner.

Men Novak The Hedgehog gör en tjurrusning i sidled, hinner fram till bollen – och vinklar in en för Wawrinka (som börjat röra sig inåt i banan) otagbar forehandskruv.

Wow.

PLATS 1:
Djokovics Usain Bolt-löpning och lobb mot Nadal, final (4-3, 40-A)

Det är ingen slump att Djokovic är involverad i tre av bollväxlingarna på den här listan. Jäklar vilken tennis han presterade under den här veckan. Det blir ännu tydligare när man studerar de här duellerna. Det är så att man hade kunnat göra en gedigen lista över bara Djokovics bästa slag under turneringen…

Hur som helst: Nadal slår en snäv serve i ad court mot Djokovics backhand. Serben tvingas blocka och Nadal, som smugit fram på nät, slår en backhandvolley i en helt öppen bana.

Djokovic har dock inte gett upp poängen. I stället tar han en av årets tveklöst snabbaste löpningar, hinner upp bollen och lobbar den i en båge över Nadal. Spanjoren slår en backhand rakt i banan, Djokovic svarar med en elegant stoppboll.

De slag som sedan utväxlas framme vid nät förtjänar nästan i sig en egen plats på den här listan: Nadal blockar, Djokovic slår en rak backhand som Nadal tar på volley, Djokovic dödar duellen med en forehandvolley. Och allt det som jag just räknat upp är  över inom loppet av knappt 15 sekunder.

Det krävs en Nadal och en Djokovic för att prestera en så fullkomligt makalös duell – och den där forehanden från Djokovic… bara att hinna ifatt Nadals volley är ju snudd på omöjligt, men att dessutom med sådan precision slå den lobb han gör. Vem förutom Novak hade klarat ett sådant konstslag? Superserben i sitt absoluta esse. Spontant känns det här för övrigt som årets tveklöst häftigaste bollväxling.

Snacka om grädde på moset för säsongen 2013.

Grupp A i World Tour Finals är alltså avgjord.

Det blev till slut Rafael Nadal som säkrade gruppsegern och Stanislas Wawrinka som knep andraplatsen, efter vissa om och men.

Det började med att Wawrinka var på väg att slarva bort sin semifinalbiljett. Han inledde klart bäst i sin match mot David Ferrer och sprang fram till en komfortabel 5-2-ledning, men bjöd på en klassisk choke och misslyckades med att serva hem setet vid ställning 5-3. Setet gick till tiebreak, som Ferrer vann ganska enkelt med 7-3.

Han hade dessutom breakbollar mot sig i början av andra set, men fick ordning på de sviktande nerverna. I stället bröt han spanjoren och gick fram till 3-1. Han tappade visserligen ett servegame en bit in i setet men kvitterade via 6-4.

I tredje set var Ferrers mentala bränsletank tömd och han orkade inte höja sig till den nivå som krävdes för att dra mig sig Wawrinka ner i sitt redan oundvikliga fall. 6-7(3), 6-4, 6-1 blev segersiffrorna för schweizaren, som är klar för semifinal – efter lite hjälpt från Nadal.

Han satt dock säkert med hjärtat i halsgropen under ett och ett halvt set, om han följde matchen.

Nadal fick en drömstart och bröt Tomás Berdych direkt efter ett svagt servegame från tjecken, som visserligen direkt höjde sig spelmässigt men aldrig kom ikapp. 6-4, väldigt behärskat av spanjoren.

Men i andra set var det som om någon tryckte på en knapp. Plötsligt hade inte Nadal ett enda rätt, medan Berdych höjde sig ett litet snäpp till. Vid 5-0 stod det 20-4(!) i poäng totalt till världssexan (stannade på 26-11 i det setet).

Undrar om det här är Rafas sätt att hämnas på Wawrinka efter hans attack mot Toni? Gruppsegern är ju ändå redan säkrad.

— Henrik Ståhl (@BollarAvStahl) November 8, 2013

Eller så vill han bara strö ett helt saltkar i såret på Berdych, genom att ge honom falska förhoppningar om avancemang till semi.

— Henrik Ståhl (@BollarAvStahl) November 8, 2013

ELLER så har han bara gjort ett väldigt dåligt set, den gode herr Nadal, medan Berdych spelat riktigt bra. Så kan det förstås vara.

— Henrik Ståhl (@BollarAvStahl) November 8, 2013

Jag var givetvis ironisk i tweetsen ovan (i alla fall de två första).

Men nog känns det säkert lite extra gött för Nadal att få spöa Berdych för sjuttonde gången (sextonde på raken) i ett avgörande set. Semifinalplatsen var liksom inom räckhåll och tjecken hade momentum.

Fast det betyder så klart inte särskilt mycket mot de här storspelarna. Ett set är ett set, och när det är avslutat är det full fokus på nästa. Nadal var inte helt överlägsen i det där tredje setet, men han vann det förhållandevis enkelt. Vid 4-4 kunde Berdych inte hålla nerverna i styr och hamnade i 0-40-underläge i egen serve. Räddade en breakboll men blev bruten mot 15.

Då var loppet kört, och det kändes som att han visste det redan innan gamet. Att det var matchens tveklöst viktigaste. Att han skulle förlora om han tappade just det gamet. Vilket han ju gjorde. 6-4, 1-6, 6-3 blev segersiffrorna för Nadal (poängen stannade dock på 72-72, vilket ju är ett riktigt gott betyg för Berdych).

Han höll inte för den pressen i dag, den gode herr Berdych. I stället blir det alltså Stanislas Wawrinka som dansar vidare till semifinal, i sitt första World Tour Finals-framträdande i karriären.

Precis som jag förutspådde inför turneringen. Känns inte särskilt överraskande, trots att det var ganska små marginaler på slutet. Wawrinka kom till London i bättre form än Berdych. Tycker snarare att det var imponerande av världssexan att ändå prestera så bra som han gjorde, med tanke på att hans höstsäsong varit något av en besvikelse.

I semifinalen möter Nadal antingen Juan Martín del Potro eller Roger Federer, medan Wawrinka måste ta sig an Novak Djokovic (som redan säkrat förstaplatsen i grupp B) för fjärde gången i år.

I dag avgörs alltså grupp A.

Stanislas Wawrinka eller Tomás Berdych.

Det är de två som slåss om den sista semifinalbiljetten, fast inte mot varandra.

Wawrinka tar sig an David Ferrer, som i och med sina två förluster i raka set redan är avsågad, och Berdych ska försöka få giganten Rafael Nadal, som säkrade både sin semifinalplats och positionen som världsetta vid årets slut tack vare sin seger över Wawrinka i onsdags, på fall.

För Berdych ”räcker” det med att slå Nadal. Wawrinka är å sin sida piskad att vinna över Ferrer och måste sedan därutöver sätta sitt hopp till Nadal. Det är nämligen enda sättet för honom att ta sig vidare från gruppspelsfasen – att själv vinna medan Nadal slår Berdych.

Oddsen är på tjeckens sida, med andra ord.

Men Wawrinka har den tveklöst enklaste matchen. Ferrer har varit helt under isen så här långt i World Tour Finals och har alltså ingenting att spela för (mer än att slippa lämna London med tre raka förluster i bagaget).

Nadal däremot. Han är visserligen redan klar för semifinal men måste vinna minst ett set för att säkra gruppsegern. Berdych är dessutom en på papperet enkel matchup för spanjoren – vilket överlägsna 16-3 i inbördes möten skvallrar om.

Låt oss ta en närmare titt:

* * *

RAFAEL NADAL (1) – TOMÁS BERDYCH (6)

15 raka segrar har han, Nadal. Den senaste i Peking för några veckor sedan, där Berdych tvingades kasta in handduken på grund av skada vid ställning 4-2 i första set. På de har 15 matcherna har tjecken bara plockat två set (i Miami 2011 och Australiska öppna 2012).

32-2 i setfacit, alltså (setet i Peking ej inräknat). Detta dessutom på samtliga underlag. 9-0 i inbördes möten på hardcourt sedan 2007. Berdychs tre segrar bärgades på raken mellan 2005 och 2006 (Cincinnati 2005, Madrid och Toronto 2006).

Berdych har med andra ord för länge sedan glömt hur det känns att stå som segrare efter en match mot världsettan.

Anledningen till Nadals dominans i den här matchupen är att han så effektivt neutraliserar Berdychs offensiv. Han har ingenting emot att låta tjecken styra duellerna i väntan på snabba omställningar. Dessutom brukar inte världssexan lyckas sätta tillräckligt mycket press i Nadals servegame.

Spanjorens serve har varit en av hans största brister så här långt i London. Det kan vara en öppning för Berdych. Servar han lika bra som mot Ferrer och samtidigt får med sig ett break, då kan det bli svettigt för Nadal.

Har dock ingen anledning att tro annat än att världsettan höjer sig ett snäpp i kväll. Särskilt med tanke på att Djokovic säkrade gruppsegern i grupp B efter segern mot Juan Martín del Potro i går. Nadal är nog beredd att slita hund för att slippa Djokovic i semifinalen.

Berdych är helt beroende av en stark öppning. Hamnar han på fel fot redan i inledningen är han rökt.

Tror på 2-0-seger för Nadal här. Han är nog som sagt väldigt motiverad att vinna för att slippa Djokovic i semin, men också för att vässa formen inför en match mot del Potro eller Roger Federer. Berdych är inte tillräckligt stark mentalt mot Nadal. Även om han får med sig ett tidigt break finns det ingenting som säger att han kommer hålla ledningen hela vägen in i mål.

Nog har han utvecklats just på den mentala fronten de senaste åren, men mot just Nadal tenderar han fortfarande att darra som ett asplöv i avgörande lägen.

* * *

DAVID FERRER (3) – STANISLAS WAWRINKA (8)

Ojoj, vilken press det är på Wawrinka. Han måste alltså vinna den här matchen för att ha minsta lilla chans att gå vidare till semifinal – och inte ens det räcker.

Nu har han visserligen en stark ”allierad” i Rafael Nadal, men ändå. För en kille som för bara något år sedan förlorade sina matcher för att han inte hade den mentala styrkan att vinna dem är det här knappast en lätt uppgift.

Det som talar för schweizaren är Ferrers dåliga form – vilket oddssättarna tagit fasta på. Wawrinka ger drygt 1,40 gånger pengarna, Ferrer står i 2,70.

Förhållandevis jämn matchup sett till statistiken. 7-4 i inbördes möten till Ferrer, men 2-2 under 2012 och 2013. Wawrinka vann senaste de möttes, i finalen i Oeiras i våras (tappade bara fem game: 6-1, 6-4).

Vad talar för att Ferrer plötsligt gör en kanonmatch, efter två riktigt bleka insatser här i 02 Arena? Inte mycket. Spanjoren har tillryggalagt ett gäng tuffa veckor under hösten och hade tre raka finalförluster inför World Tour Finals (Stockholm, Valencia, Paris).

Jag har varit inne på det tidigare och säger det igen – det är inte det minsta konstigt om han är mentalt utmattad. Tycker faktiskt att det sett ut som att han varit precis det under sin vistelse i London.

Det här är därför som upplagt för Wawrinka. Förhoppningsvis pallar han för trycket och tacklar uppgiften på bästa tänkbara sätt. För om schweizaren torskar i dag, ja då förlorar liksom matchen mellan Nadal och Berdych all dramatik och nerv.

http://www.youtube.com/watch?v=jnOM3X-BGaE

Rafael Nadal säkrade avancemang till semifinal i slutspelet i och med sin 2-0-seger över Stanislas Wawrinka tidigare i dag: 7-6(5), 7-6(6).

Ingen enkel seger för Nadal, som (likt öppningsmatchen mot David Ferrer) inte gjorde en särskilt bra insats. Var återigen alldeles för passiv och överdrivet försiktig i offensiven. Han känner sig verkligen inte hundraprocentigt trygg i sitt spel inomhus, helt enkelt.

Som tur var för Nadal var även Wawrinka extremt defensiv i sin positionering, särskilt i första set. Simmade ofta långt bakom baslinjen och kunde därför inte sätta så mycket offensiv press som krävs mot Nadal. Spanjoren servade för setet vid 5-4 men bjöd in schweizaren i matchen igen. I tiebreaket visade han dock återigen prov på sin snudd på övermänskliga vinnarmentalitet.

Svängigt värre, med andra ord.

Likaså i andra set, när Wawrinka inledde svagt och Nadal jobbade sig fram till en komfortabel 4-1-ledning. Några game senare stod det 4-5 och världsettan tvingades serva för att hålla liv i setet. Han redde ut stormen och vann även det andra tiebreaket.

Krångligare väg till en seger i raka set får man nog leta efter. Wawrinka borde åtminstone ha plockat ett set här. (Vann för övrigt den totala poängställningen med 83-80 och uttryckte efter matchen sitt missnöje med vad han upplevde som förbjuden coachning från Toni Nadal.)

Nadal har nu hur som helst 2-0 i matcher och 4-0 i set, vilket (tack vare en del andra faktorer som jag ska redogöra nedan) innebär att han därför är klar för semifinal, alltså.

Men gruppsegern är inte säkrad riktigt än.

Tomás Berdych hittade nämligen formen och spöade precis David Ferrer i raka set: 6-4, 6-4. Imponerande insats av tjecken. Styrde spelet från start till mål och gav inte världstrean särskilt mycket andrum. Huvudingrediensen i segerreceptet var – som så många gånger förr – serven. Vann 29 av 30 poäng bakom sin förstaserve, och totalt 78 procent av poängen i egna servegame.

Det ska dock sägas att Ferrer gjorde ännu en svag insats. Servade inte alls bra och hade den oerhört låga winners/unforced-ration 6/21 (Berdych: 30/34). Kom aldrig i närheten av att diktera spelet på samma sätt som mot Nadal i Paris förra veckan. Defensivt var det en godkänd insats, men offensiven var helt uddlös och han var i princip helt oförmögen att läsa Berdychs serve.

Nej, det här är verkligen inte Ferrers turnering. Och jag har sagt det tidigare under veckan: det är inte alls konstigt om han är mentalt trött efter en tuff höst.

Nåväl.

Berdychs seger i raka set innebär att han faktiskt, tro det eller ej, har chansen att vinna grupp A.

Vi tittar lite närmare på gruppställningen och lite olika scenarion:

1. (Oavsett resultat) Om Nadal besegrar Berdych och Wawrinka besegrar Ferrer vinner Nadal gruppen och Wawrinka går vidare som grupptvåa.

2. (Oavsett resultat) Om Nadal besegrar Berdych och Ferrer besegrar Wawrinka vinner Nadal gruppen och Berdych går vidare som grupptvåa.

3. (Oavsett resultat) Om Berdych besegrar Nadal och Ferrer besegrar Wawrinka vinner Berdych gruppen och Nadal går vidare som grupptvåa.

4. Om Berdych besegrar Nadal i 2 set och Wawrinka besegrar Ferrer i 3 set vinner Berdych gruppen och Nadal går vidare som grupptvåa.

5. Om Berdych besegrar Nadal i 2 set och Wawrinka besegrar Ferrer i 3 set vinner Berdych gruppen och Nadal går vidare som grupptvåa.

6. Om Berdych besegrar Nadal i 3 set och Wawrinka besegrar Ferrer i 2 set vinner Nadal gruppen och Berdych går vidare som grupptvåa.

7. Om Berdych besegrar Nadal i 3 set och Wawrinka besegrar Ferrer i 3 set vinner Nadal gruppen och Berdych går vidare som grupptvåa.

Eftersom Ferrer inte plockat ett enda set på sina två matcher är han redan helrökt i den här turneringen, eftersom han som bäst kan stanna på 1-2 i matcher och 2-4 i set, medan Berdych som sämst stannar på samma matchfacit men 3-4 i set.

Mardrömsscenariot för Wawrinka är att torska mot Ferrer i raka set på fredag, eftersom han då stannar på 1-2 i matcher och 2-5 i set – vilket innebär att han slutar sist i tabellen.

• Nadal gruppvinnare i 4 av 7 scenarion, och alltså redan klar för semifinal. Kommer säkert spela mer avslappnat mot Berdych nu när han både säkrat avancemang från gruppspelet och positionen som världsetta vid årets slut. Högst troligt att han vinner gruppen.

• Berdych vidare i 6 av 7 scenarion, och dessutom gruppetta i 3 av 7. Han har verkligen satt sig i ett gyllene läge här tack vare att han plockade set mot Wawrinka. Ojojoj, så schweizaren måste gräma sig över det där tappade setet. Särskilt med tanke på att han spelmässigt var den klart bättre av de båda under hela matchen.

• Wawrinka vidare i bara 1 av 7 scenarion. Måste slå Ferrer på fredag och dessutom sätta sitt hopp till Nadal, annars är han rökt.

Den som har koll på sin World Tour Finals-historik ser omgående att läget inför de avgörande matcherna i grupp A är helt identiskt med läget i grupp B inför avgörandet förra året.

Den gången var det Ferrer som var tvingad att slå Janko Tipsarevic och sätta sitt hopp till Roger Federer, som inte fick förlora mot Juan Martín del Potro.

Hur det gick?

Federer gjorde en blek insats mot del Potro och föll i tre set, vilket innebar att han själv vann gruppen men omöjliggjorde avancemang för Ferrer.

Då, för nästan exakt ett år sedan, var Federer-del Potro den tidiga matchen, vilket gjorde den mellan Ferrer och Tipsarevic meningslös. I år hoppas jag att Wawrinka och Ferrer får kliva ut på banan först, för att skapa lite potentiell nerv och dramatik i matchen mellan Nadal och Berdych.

Så vad tror ni då? Kan Berdych slå Nadal och på så vis ta sig till semifinal, trots sin svaga start i måndags?

Jag tror fortfarande att mitt förhandstips står sig: Nadal etta och Wawrinka tvåa (dock Berdych trea och Ferrer fyra, inte tvärtom som jag förutspådde). Med tanke på hur Ferrer presterat hittills, och att han inte har någonting kvar att spela för, så bedömer jag Wawrinkas chanser att vinna som väldigt goda.

Och Nadal kommer inte att nöja sig med att plocka ett set mot Berdych för att på så vis säkra gruppsegern. Nej, han har inte övertygat spelmässigt trots två segrar i raka set och vill säkerligen hitta formen inför slutspelets slutspel (hehe).

Känns med andra ord som att det helt och hållet ligger i Wawrinkas händer – såvida inte Berdych gör en kanonmatch och slår Nadal för första gången sedan 2006 (Nadal är uppe i 15 raka segrar mot tjecken).

Frågan är om världsåttan håller för pressen.

I dag har Rafael Nadal chansen att säkra positionen som världsetta vid årets slut.

Och David Ferrer och Tomás Berdych drabbar samman i en ömsesidig måstematch i kväll. Den som förlorar är nämligen sannolikt utslagen ur World Tour Finals.

Vi tar en titt på dagens två matcher:

* * *

√ RAFAEL NADAL (1) – STANISLAS WAWRINKA (8)

Förkrossande ledning för Nadal i inbördes möten: 11-0 och 24-0 i setfacit. Wawrinka var i alla fall nära att ta sitt första set mot världsettan i Shanghai för några veckor sedan, men föll med 12-10 i första sets tiebreak.

Hälften av Nadals segrar har för övrigt kommit på hardcourt (6-0 på underlaget), där det känns som att Wawrinka teoretiskt ska ha en något bättre chans än på spanjorens favoritunderlag grus.

Finns det egentligen någonting som talar för att ”Stan the Man” ska fälla kolossen Rafa för första gången i karriären i dag?

Jadå. Visst finns det saker som talar för honom. Till exempel att Nadal faktiskt inte gjorde en jättebra match mot David Ferrer i går, trots den totala utskåpningen (6-3, 6-2). Det var snarare Ferrer som gjorde en riktig plattmatch.

Och inomhushardcourt är som bekant inte direkt Nadals paradgren, om man säger så. Han försöker inte hymla med det på något sätt och var under presskonferensen efter gårdagens seger över Ferrer själv inne på det jag skrev inför den matchen i går, att snabba underlag inte automatiskt missgynnar honom – snarare tvärtom.

– Jag gillar verkligen de snabba underlaget. I och med mina framgångar på grus tror många att jag spelar bättre på långsamma underlag. Det stämmer inte alls. Jag har bäst resultat på snabbare hardcourt. Jag har vunnit Montréal två gånger. Det är en av de snabbaste banorna. Jag vann i Cincinnati i år. Där går det väldigt snabbt. Indian Wells är inte jättesnabbt, men inte jättelångsamt och studsen är alltid hög. Men Shanghai var väldigt snabbt i år och det kändes jättebra att spela där. Det handlar inte om banans hastighet, det finns många andra faktorer som avgör om det känns bra eller inte. Bollarna är väldigt viktiga när man spelar på den här typen av underlag, säger han.

Han försöker också ge en förklaring till varför framgångarna uteblivit just inomhus:

– Jag gillar solsken. Det är lite annorlunda inomhus. Känslan av bollen mot racketen är annorlunda. Ljudet är annorlunda. Alla de här små sakerna får det att kännas lite konstigt. Ibland känns det som om bollen stannar kortare tid på racketen [inomhus] än på andra underlag. Men i slutänden spelar det inte så stor roll. Bara det att motståndarna har bättre chans att gå för winners än utomhus.

Och gå för winners, det lär Wawrinka göra i dag. Jag tror att han (precis som Ferrer gjorde i Paris) kommer försöka diktera spelet från baslinjen, mata hårda grundslag mot Nadals backhand och på så vis skapa ytor. Wawrinka är en riktig fena på att hitta vinklar, så Nadal får göra sig beredd på att springa mycket i sidled.

Rent spelmässigt krävs det egentligen inte så jättemycket mer av Wawrinka än det han presterat hittills i år. Det är på det psykologiska planet han måste höja sig. Alla de där förlusterna mot Nadal (och även Novak Djokovic, för den delen) har förvandlats till ett hjärnspöke som kalasat så mycket på hans vinnarmentalitet att det bara finns smulor kvar.

Min gissning är att Ferrers mentala förberedelser inför semin i Paris var större och viktigare än de taktiska. Han vet redan att han kan spela som han gjorde om han har hundraprocentigt fokus – han behövde bara övertyga sig själv om att han faktiskt kan slå sin landsman och nemesis, trots att det ofta verkat som att det varit en praktisk omöjlighet.

Samma gäller för Wawrinka i dag. Han har alla offensiva verktyg för att utmana Nadal offensivt, han har en stabil defensiv och ett bra returspel. Han måste bara kväva sina hjärnspöken och intala sig själv att failure is not an option.

Om han klarar det? Det ska inte vara en omöjlighet, jag tycker inte det. Nadal måste spela betydligt bättre än vad han gjort mot Ferrer i Bercyhallen och 02 Arena för att vara säker på seger. Framför allt måste han våga kliva fram mer, vara aggressivare och sätta högre press.

Jag tror att Nadal klarar det. Han vill gärna säkra platsen som världsetta och undvika ett scenario där matchen mot Berdych på fredag blir direkt avgörande. I värsta fall kan nämligen Nadal, Wawrinka och Ferrer alla hamna på resultatet 2-1 i matcher, och då avgör i första hand antalet vunna set (i procent, eller ”målskillnad” om man ska prata i fotbolls- och hockeytermer) och i andra hand antalet vunna game (i procent).

Vinner Nadal i dag blir det i stället en direkt avgörande match mellan Wawrinka och Ferrer. Det passar världsettan mycket bättre, eftersom han då kan spela mycket mer avslappnat mot Berdych och förbereda sig inför semifinalen.

* * *

√ DAVID FERRER (3) – TOMÁS BERDYCH (6)

Det här är en matchup som i regel passar Ferrer bättre än Berdych, vilket den inbördes statistiken också vittnar om: 7-3 till Ferrer. Berdychs senaste seger kom dock i just World Tour finals, för två år sedan.

Tvingas man välja vem som generellt är den bättre inomhusspelaren tror jag att många säger Berdych, dels för att inomhushardcourt är ett av Ferrers sämsta underlag och dels för att Berdychs spelstil i grunden lämpar sig bättre för inomhustennis än Ferrers.

Men det är lite av en optisk illusion, det där. Berdych är en väldigt jämn spelare sett till underlag och har tre titlar inomhus, men  genom åren haft svårt att hävda sig mot toppspelarna. Mot Ferrer har han två förluster i Paris Masters (2007 och 2013) och förlorade dessutom sin singelmatch mot spanjoren i raka set i förra årets Davis Cup-final, som ju spelades på snabb inomhushardcourt i Tjeckien.

Anledningen till att denna matchup passar Ferrer bra är Berdychs monotona spelstil. När Ferrer presterar är han säkerheten själv i sitt grundspel och kan bolla ut nästan vem som helst på touren. Mot en spelare som Berdych vet han exakt vad för sorts bollar han får mot sig, vilket gör det ännu enklare för honom att spela tryggt och säkert.

Dessutom har Ferrer ett närmast ogenomträngligt försvar, vilket gör det oerhört svårt för Berdych att slå igenom honom.

Han får helt enkelt inte lika mycket utdelning i sitt offensiva spel som han får mot sämre spelare, ges noll utrymme att diktera spelet dit han vill och eftersom han inte har någon fungerande plan b att ta till är han helt beroende av att serva stabilt och får sätta sitt hopp till fokusdippar från Ferrer.

Om Ferrer återhämtat sig mentalt efter den tunga finalförlusten mot Djokovic i Paris (där han hade break och servade för både första och andra set men sumpade sina chanser) och Nadals överkörning i går så tycker jag att han ska bärga en förhållandevis säker seger i dag. Berdych såg inte alls bra ut mot Wawrinka och måste höja sig rejält om han ska ha en chans att ta sig vidare från gruppspelet.