Rafael Nadal mot Novak Djokovic.

Världsettan mot världstvåan.

Ett mer passande avslut på ATP-touren hade vi ju knappast kunnat få. Tillsammans har spanjoren och serben bärgat tre av årets fyra Grand Slam-bucklor och överlägsna åtta av nio Masters-titlar.

Nadal har åstadkommit en comeback utan dess like och Djokovic har tillryggalagt en fläckfri höst med 21 segrar och 0 förluster sedan US Open.

Det är med andra ord ingen slump att det är ett nytt kapitel i tennisvärldens just nu mest intressanta och relevanta rivalitet som skrivs i London i kväll.

Så, vad har vi att vänta oss?

Förhoppningsvis ett rafflande avgörande.

Sett till formen går det inte att säga annat än att Djokovic har ett övertag, trots att han tappade tre set i gruppspelsfasen medan Nadal bara tappade ett (mot Tomás Berdych). Djokovic har 21 raka segrar sedan US Open-finalen (mot just Nadal) och har sett extremt motiverad ut under slutspelet.

Så även Nadal, men han har inte imponerat lika mycket spelmässigt. Han sliter och krigar, och han spelade väldigt smart mot Roger Federer i gårdagens semifinal, men det är ändå tydligt att inomhushardcourt inte är hans paradgren.

Samtidigt vet vi att Djokovic är världens just nu bästa hardcourtspelare i största allmänhet och att serben är ungefär lika skicklig inomhus som utomhus på underlaget.

Djokovic har dessutom mer finalrutin i de här sammanhangen – det här blir hans totalt tredje World Tour Finals-final och han har redan vunnit två titlar (2008, 2012). Nadal har å sin sida bara nått final vid ett tidigare tillfälle, 2010 (förlust mot Federer), och har aldrig försökt dölja sin aversion mot att slutspelet spelas inomhus – hans klart sämsta underlag.

Nadal, som redan har vunnit alla stora titlar utom just den här, lär nog se det här som sin klart bästa chans att komplettera sin samling med den buckla som saknas: Han är i sin åldersmässiga prime, spelmässigt har han i år troligen varit bättre än någonsin och han har hittat ett spel som under säsongen gett honom fyra titlar på hardcourt (Indian Wells, Montréal, Cincinnati, US Open).

Han har dessutom under 2012 och 2013 lyckats vända på steken mot Djokovic och vunnit tre av deras fem senaste möten (dessutom de två viktigaste segrarna: US Open-finalen och Franska öppna-semin) så han kommer att gå in i den här finalen med självförtroendet på topp.

Spelmässigt tror jag att Djokovic kommer att spela så aggressivt som han gjorde i finalen i Peking. Förmodligen leta lägen att slå sin inside out-forehand mot Nadals backhand (ett slag han nyttjar alldeles för sällan), men framför allt sätta hög press i sidled.

Med tanke på hans väldigt goda form och succébetonade höst kan man utgå ifrån att Djokovic kommer att spela så där tryggt och tålmodigt som han gjorde under 2011. Inte försöka stressa fram winners som han gjort under några av deras möten sedan dess.

Risken är att Nadal blir väldigt passiv. Det kommer inte att funka i kväll, inte inomhus på hardcourt mot Djokovic. Han måste kliva fram som han gjort i Indian Wells, Montréal, Cincinnati och US Open. Försvara sig aggressivt, försöka ta kommandot i duellerna och inte låta Djokovic diktera spelet från baslinjen.

Serven är faktiskt en av spanjorens största svagheter i kväll. Han har servat smart men inte jättebra under slutspelsveckan. Nu möter han en av tourens tveklöst bästa returtagare.

Lite skillnad att serva mot honom jämfört med mot Berdych, Federer och Stanislas Wawrinka (David Ferrer är visserligen generellt fantastisk returnerare, men var helt under isen i London). Samtidigt har Djokovic överlag servat stabilt, särskilt mot Wawrinka i semifinalen. Nadal kommer verkligen inte ha råd att tappa break i avgörande lägen, som han gjorde mot Federer i går (när han skulle serva för första set).

Dessutom tror jag att Nadal kommer bli tvungen att använda sin backhandslice mer än han hittills gjort. Djokovic kommer att kunna exploatera Nadals backhand på ett helt annat sätt än Federer mäktade med i går.

Som vanligt kommer vi säkerligen att bjudas på en matchbild som böljar fram och tillbaka. Aggressiv offensiv som varvas med välavvägt försvarsarbete.

Med tanke på att det ändå står ganska mycket på spel i den här matchen – Nadal vill bärga sin första slutspelsbuckla och Djokovic vill ha revansch efter att ha förlorat både US Open-finalen och förstaplatsen på rankningen mot sin ärkerival, om inte annat så för att sätta tonen inför 2014 – så har det här mötet faktiskt stor potential att gå till ett avgörande set.

Jag utgår liksom ifrån att båda verkligen ger sitt yttersta för att vinna.

Vem som till slut gör det?

Djokovic.

Som han sett ut under hösten och den gångna veckan… Det är som att han transformerats till den unstoppable force han var under 2011.

Då kan inte ens ett spanskt immovable object hindra hans framfart.

38 matcher har de redan spelat mot varandra.

I morgon blir det den 39:e bataljen i ordningen.

Detta sedan Rafael Nadal planenligt avfärdat sin gamle rival Roger Federer och Novak Djokovic kört över Stanislas Wawrinka.

Djokovic-Wawrinka blev aldrig den episka drabbning man hade hoppats på. Det har kanske varit frestande att tro att Wawrinka efter deras jämna duster i Australiska öppna och US Open börjat klura ut serben och närmat sig en seger.

Det är precis tvärtom – Djokovic har läst sin läxa och kliver ut på banan väl förberedd när världsåttan står på andra sidan nätet.

Och det handlar egentligen inte om några stora taktiska förändringar. Nej, jag tycker bara att Djokovic helt enkelt varit mer fokuserad i deras två senaste möten. Läser Wawrinkas serve bättre, spelar säkrare och vet när lägena kommer.

Som vid 4-3 i första set. Det var liksom en självklarhet att Djokovic skulle göra sitt dittills bästa returgame i matchen. Kanske kände Wawrinka det på sig, för han var rätt så darrig i just det gamet.

Precis som han var efter att han själv fått med sig ett break i inledningen av setet. Djokovic brukar pressa på för att hindra sin motståndare från att fullborda sitt break, vilket han också gjorde nu.

I andra set fixade världstvåan ett tidigt servegenombrott och höll sedan ifrån ända in i mål. Varken mer eller mindre. 6-3, 6-3 blev slutsiffrorna. Lika överlägset som i Paris förra veckan.

Ändå spelade inte Wawrinka direkt dåligt. Nej, han gjorde en klart godkänd insats. Djokovic var bara på tok för stabil för honom. Jag menar, när man inte ens kan smasha förbi sin motståndare, eller när man blir passerad efter ett slag som mot nästan vilken annan spelare som helst hade varit en självklar winner (se klippet ovan – turneringens tveklöst bästa poäng), vad ska man då göra?

Mot slutet kunde Wawrinka inte dölja sin frustration, och jag tror inte att någon klandrar honom. Han kände nog att han hängde med ganska bra i andra set och hade chans att vända, men den lilla chansen grusades av en smärtsamt effektiv Djokovic (vann 89 procent av poängen i egen serve och 49 procent i Wawrinkas).

Djokovic stannade på drygt 14 oprovocerade misstag och slog sin första winner sent i första set, vilket är det enda man kan klaga på vad gäller Djokovics prestation. Och det där med winners förresten. Räcker det att slå 7-8 stycken under en match, ja varför ska man då behöva slå mer?

Nej, det här var en i grunden nästan helt fläckfri insats. Just nu känns det faktiskt som att ingen kan stoppa honom. Inte när han spelar så här.

Inte ens Nadal.

Spanjoren gjorde en bra match mot Federer, om än inte bländande. Främst var det faktiskt på det taktiska planet han imponerade. Förr i tiden, nästan så långt bak man kan minnas och inklusive deras tre tidigare möten i år, har deras matcher (lite förenklat) handlat om en sak: den som tar kontroll och utmanar den andras backhand i duellerna vinner matchen.

Så var det inte i dag.

Nadal sökte sig i stället osedvanligt ofta till Federers forehand. Och mönstret var tydligt: flytta Federer i sidled åt ena hållet, fånga honom sedan på fel fot genom att byta riktning tvärt.

Det började ganska bra för Federer. Hängde med i duellerna, bjöd på solitt försvarsspel och servade stabilt. Hade tre breakbollar i mitten av setet men brände samtliga och blev sedan själv bruten till 5-4. Plockade fram sitt absolut bästa returspel och bröt tillbaka, men tappade sedan sin serve på nytt.

Då var det adjöss och god natt. Man blir liksom inte bruten två gånger i sådana lägen mot Rafa. Särskilt inte när man redan fått en livlina. Man får sällan, för att inte säga aldrig, en till.

Matchbilden var ungefär densamma i andra set, med skillnaden att Federer aldrig var riktigt nära att hota Nadal i spanjorens servegame. I alla fall inte på allvar. Samtidigt pressades Federer hela tiden i egen serve (Nadal vann 40 procent mot schweizarens förstaserve, 50 procent mot andraserve) och blev bruten två gånger – andra gången i ett väldigt lojt servegame vid ställning 5-3 till Nadal.

Federers stora akilleshäl i dag var faktiskt inte hans backhand, utan för ovanlighetens skull hans forehand. Ovanligt, ja – men inte så oväntat. Det är inte hans forehand i sig som tappat i styrka och precision genom åren, utan främst hans fotarbete. När han hamnade lite fel i positioneringen efter att Nadal ändrade riktning i duellerna kom de oprovocerade misstagen. Särskilt när han försökte sig på att slå rak forehand.

Den största besvikelsen för honom själv lär vara att på tok för många av de oprovocerade misstagen på forehandsidan kom vid bra lägen, där Federer hade övertaget i duellen och chans att döda poängen.

Missarna duggar mycket tätarna numera, så generellt är det inte så mycket att säga om det. Mot Nadal har han dessutom anammat en mycket mer aggressiv taktik. Försöker returnera med backhandslag i stället för chip mycket oftare än mot andra spelare och tar bollen tidigare.

Det är inte alls fel av honom att spela så, särskilt inte när han väger upp det med ett välbalanserat försvarsspel (som han tyvärr dock inte kan upprätthålla under en hel match, vilket är en av anledningarna till att han generellt spelar mycket mer aggressivt), men i dag – liksom i finalen i Rom i våras – kunde han inte fullfölja sin strategi med den precision som krävs.

7-5, 6-3 till Nadal, som alltså bärgade sin första seger inomhus mot Federer. Det här får förresten anses ha varit Federers tveklöst bästa chans i år att faktiskt slå Nadal. Att han sköt så högt över ribban i dag får en ju så klart att undra om han någonsin kommer kunna snygga till den inbördes statistiken. Jag tror inte det, men det är en helt annan diskussion som ni gärna får hänge er åt i kommentarsfältet.

Själv tycker jag att det blev ett riktigt bra avslut för Federer. En final och två semifinaler på tre veckor är hans tveklöst bästa facit på hela året. Som jag sagt tidigare – han har något att bygga vidare på inför 2014. Och vid det här laget har han nog förstått att det krävs mycket jobb och träning om han ska kunna fortsätta på den här nivån.

Nåväl.

Ännu en blockbuster mellan Nadal och Djokovic väntar oss alltså i morgon. Det blir grejer det.

http://www.youtube.com/watch?v=cr0-efJcVhs

Måste givetvis inleda den här texten med att säga några ord om gårdagens matcher, eftersom det tyvärr inte hanns med i går.

Novak Djokovic tappade set mot Richard Gasquet (7-6, 4-6, 6-3), men matchen i sig var  väldigt avslagen redan på förhand. Ingen av dem hade ju något att spela för – så låt oss i stället fokusera på det som var gårdagens höjdpunkt: Roger Federer mot Juan Martín del Potro.

Under matchens gång visste jag inte riktigt vad jag tyckte om den. Det är ju svårt att inte uppskatta den här sortens dramatik, men lika frustrerande är det att bevittna en sådan total avsaknad av spelmässig stabilitet.

För rent spelmässigt var det överlag en ganska dålig match. När det blixtrade till så sprakade det rejält om bådas racketar, men allt som oftast var den här tillställningen en kavalkad i underprestation.

En ojämn bergochdalbana. När Federer var som sämst var del Potro som bäst. När del Potro var som sämst var Federer som bäst. Och båda hade riktigt höga toppar, särskilt Federer – som till slut fick med sig segern, efter att ha krånglat sig ur extremt jobbiga lägen: 4-6, 7-6(2), 7-5.

Jag tyckte faktiskt att det var del Potro som satte tonen redan i första set. Efter svajigt servande från Federer (där han i ett game blev bruten efter att ha haft ledning med 40-0) tog argentinaren en komfortabel 5-1-ledning – men misslyckades kapitalt med att serva hem setet vid ställning 5-2. Han lyckades inte få in en enda förstaserve i det gamet, och det straffade sig.

Vid 5-4 var han på väg att snubbla på mållinjen ännu en gång, när han återigen hade breakboll mot sig. Den gången redde han ut trasslet, men det kändes som att det där inte skulle bli en engångsföreteelse. Med undantag för de inledande 5-6 gamen så saknade han helt stabilitet.

Det gjorde som sagt Federer också, men han lyckades plocka fram sin absolut bästa tennis när det behövdes som bäst – medan del Potro tvekade när han hade matchen i egna händer.

Två gånger krånglade sig Federer ur svåra underlägen: 1-3 i andra set och 0-3 i tredje.

En väldigt bra seger för schweizaren, trots instabiliteten. Imponerade faktiskt som mest i defensiven, då han lyckades neutralisera del Potros offensiv och hitta sätt att flytta runt argentinaren för att skapa ytor.

Samtidigt en dålig förlust för del Potro. Att tappa en ledning med 1-0, 3-1 kan man komma undan med, men förlora ett avgörande set när man har ett 3-0-försprång… Nej, det är faktiskt underkänt på alla sätt och vis.

Det kändes som att den här segern helt enkelt var viktigare för Federer än för del Potro. Schweizaren var beredd att investera blod, svett och tårar i den här matchen, för att få lite upprättelse efter en blytung säsong. Argentinaren har i sin tur inte imponerat alls efter Basel och i London hade han inte den mentala (förmodligen inte heller den fysiska) orken att gasa fullt.

Detta ger oss hur som helst en ny blockbuster mellan Federer och Rafael Nadal, deras 32:a möte.

Låt oss i vanlig ordning ta en titt på dagens matchups:

* * *

RAFAEL NADAL (1) – ROGER FEDERER (7)

Trots att denna matchup (på grund av Federers långa svacka) känts helt irrelevant just den här säsongen så är det fortfarande något väldigt speciellt med just deras rivalitet.

21-10 i inbördes möten till Nadal. 7-6 på hardcourt. 7-3 på de senaste tio matcherna. 3-0 den här säsongen (Indian Wells, Rom, Cincinnati). På de tre matcherna har Federer aldrig varit i närheten av att vinna, men han gjorde ett fantastiskt första set i Cincinnati, som han också vann med 7-5 – det enda setet han vunnit mot Nadal i år.

Men ser man enbart till statistiken så finns det faktiskt en kategori där Federer är helt överlägsen, och det är i just slutspelssammanhang. 4-0 i matcher har han, schweizaren (2006, 2007, 2010, 2011). 8-1 i set (Nadals enda setvinst kom i finalen 2010).

Och i staden London har Federer faktiskt 4-1 (Wimbledon 2006-2007, World Tour Finals 2010-2011; 2006 och 2007 spelades det som då kallades för Tennis Masters Cup i Shanghai).

Lägger man till att inomhushardcourt är spanjorens klart sämsta underlag, medan det är ett av schweizarens tveklöst bästa, så jämnar oddsen ut sig rätt rejält.

I alla fall i teorin – och enbart om man ser till statistiken.

För det faktum att Nadal haft en sagolik supersäsong medan Federer kämpat i motvind med dålig form och svaga resultat måste givetvis också tas i beräkning.

Spelmässigt har Nadal inte direkt imponerat i 02 Arena, men det har räckt till 3-0 i matchfacit och 6-1 i set. Samtidigt har Federer bjudit på sin allra bästa tennis i år mot Djokovic och del Potro – vilket räckte till 2-1 i matcher, 5-2 i set och avancemang till semifinal med nöd och näppe.

Spelar han sin allra bästa tennis under nio-tio sammanhängande game så kan det ge honom ett set mot Nadal i dag.

Men att han ska slå sin nemesis (som dessutom fått en dags extra vila) knappt 24 timmar efter det energidränerande avgörandet mot del Potro, det måste anses osannolikt. Något annat är orimligt att säga. Nadal måste liksom göra en halvdan insats om han ska förlora det här. Och vi har sett ytterst få sådana insatser från världsettan under den här säsongen.

Jag hoppas på en tresetare, men om Federer inleder de första två seten som han gjorde mot del Potro, ja då tror jag att det blir respass i raka set för meste mästaren.

* * *

NOVAK DJOKOVIC (2) – STANISLAS WAWRINKA (8)

Fjärde mötet bara i år. 14-2 till Djokovic i inbördes möten. Och det är inte speciellt mycket som har ändrats sedan de möttes i Paris förra veckan.

Det ser med andra ord inte så ljust ut för Wawrinka. Djokovic är uppe i 20 raka segrar under hösten och formkurvan har pekat spikrakt uppåt. Här i London tappade han visserligen set i samtliga tre matcher, men har aldrig varit direkt hotad. Så pass stark är han just nu.

Wawrinka å sin sida tog sig vidare till semifinal tack vare seger över redan avsågade David Ferrer, men han var nära att sumpa den matchen fullständigt. Tappade 5-2 till 6-7 i första set och hade sedan breakbollar mot sig i inledningen av andra.

Visserligen starkt att ändå ro den segern i land, men spelmässigt har han varit underlägsen Djokovic den här veckan.

Jag tror inte att det blir en upprepning på Paris Masters-kvarten. Där var det som om Wawrinka togs på sängen av Djokovics överlägsenhet. Nu vet han vad som väntar.

Har däremot svårt att se honom skrälla i dag. Han har haft sina chanser under året men aldrig lyckats fullborda en skräll, och det finns inte mycket som talar för att han vänder den negativa trenden i dag.

Grupp A i World Tour Finals är alltså avgjord.

Det blev till slut Rafael Nadal som säkrade gruppsegern och Stanislas Wawrinka som knep andraplatsen, efter vissa om och men.

Det började med att Wawrinka var på väg att slarva bort sin semifinalbiljett. Han inledde klart bäst i sin match mot David Ferrer och sprang fram till en komfortabel 5-2-ledning, men bjöd på en klassisk choke och misslyckades med att serva hem setet vid ställning 5-3. Setet gick till tiebreak, som Ferrer vann ganska enkelt med 7-3.

Han hade dessutom breakbollar mot sig i början av andra set, men fick ordning på de sviktande nerverna. I stället bröt han spanjoren och gick fram till 3-1. Han tappade visserligen ett servegame en bit in i setet men kvitterade via 6-4.

I tredje set var Ferrers mentala bränsletank tömd och han orkade inte höja sig till den nivå som krävdes för att dra mig sig Wawrinka ner i sitt redan oundvikliga fall. 6-7(3), 6-4, 6-1 blev segersiffrorna för schweizaren, som är klar för semifinal – efter lite hjälpt från Nadal.

Han satt dock säkert med hjärtat i halsgropen under ett och ett halvt set, om han följde matchen.

Nadal fick en drömstart och bröt Tomás Berdych direkt efter ett svagt servegame från tjecken, som visserligen direkt höjde sig spelmässigt men aldrig kom ikapp. 6-4, väldigt behärskat av spanjoren.

Men i andra set var det som om någon tryckte på en knapp. Plötsligt hade inte Nadal ett enda rätt, medan Berdych höjde sig ett litet snäpp till. Vid 5-0 stod det 20-4(!) i poäng totalt till världssexan (stannade på 26-11 i det setet).

Undrar om det här är Rafas sätt att hämnas på Wawrinka efter hans attack mot Toni? Gruppsegern är ju ändå redan säkrad.

— Henrik Ståhl (@BollarAvStahl) November 8, 2013

Eller så vill han bara strö ett helt saltkar i såret på Berdych, genom att ge honom falska förhoppningar om avancemang till semi.

— Henrik Ståhl (@BollarAvStahl) November 8, 2013

ELLER så har han bara gjort ett väldigt dåligt set, den gode herr Nadal, medan Berdych spelat riktigt bra. Så kan det förstås vara.

— Henrik Ståhl (@BollarAvStahl) November 8, 2013

Jag var givetvis ironisk i tweetsen ovan (i alla fall de två första).

Men nog känns det säkert lite extra gött för Nadal att få spöa Berdych för sjuttonde gången (sextonde på raken) i ett avgörande set. Semifinalplatsen var liksom inom räckhåll och tjecken hade momentum.

Fast det betyder så klart inte särskilt mycket mot de här storspelarna. Ett set är ett set, och när det är avslutat är det full fokus på nästa. Nadal var inte helt överlägsen i det där tredje setet, men han vann det förhållandevis enkelt. Vid 4-4 kunde Berdych inte hålla nerverna i styr och hamnade i 0-40-underläge i egen serve. Räddade en breakboll men blev bruten mot 15.

Då var loppet kört, och det kändes som att han visste det redan innan gamet. Att det var matchens tveklöst viktigaste. Att han skulle förlora om han tappade just det gamet. Vilket han ju gjorde. 6-4, 1-6, 6-3 blev segersiffrorna för Nadal (poängen stannade dock på 72-72, vilket ju är ett riktigt gott betyg för Berdych).

Han höll inte för den pressen i dag, den gode herr Berdych. I stället blir det alltså Stanislas Wawrinka som dansar vidare till semifinal, i sitt första World Tour Finals-framträdande i karriären.

Precis som jag förutspådde inför turneringen. Känns inte särskilt överraskande, trots att det var ganska små marginaler på slutet. Wawrinka kom till London i bättre form än Berdych. Tycker snarare att det var imponerande av världssexan att ändå prestera så bra som han gjorde, med tanke på att hans höstsäsong varit något av en besvikelse.

I semifinalen möter Nadal antingen Juan Martín del Potro eller Roger Federer, medan Wawrinka måste ta sig an Novak Djokovic (som redan säkrat förstaplatsen i grupp B) för fjärde gången i år.

I dag avgörs alltså grupp A.

Stanislas Wawrinka eller Tomás Berdych.

Det är de två som slåss om den sista semifinalbiljetten, fast inte mot varandra.

Wawrinka tar sig an David Ferrer, som i och med sina två förluster i raka set redan är avsågad, och Berdych ska försöka få giganten Rafael Nadal, som säkrade både sin semifinalplats och positionen som världsetta vid årets slut tack vare sin seger över Wawrinka i onsdags, på fall.

För Berdych ”räcker” det med att slå Nadal. Wawrinka är å sin sida piskad att vinna över Ferrer och måste sedan därutöver sätta sitt hopp till Nadal. Det är nämligen enda sättet för honom att ta sig vidare från gruppspelsfasen – att själv vinna medan Nadal slår Berdych.

Oddsen är på tjeckens sida, med andra ord.

Men Wawrinka har den tveklöst enklaste matchen. Ferrer har varit helt under isen så här långt i World Tour Finals och har alltså ingenting att spela för (mer än att slippa lämna London med tre raka förluster i bagaget).

Nadal däremot. Han är visserligen redan klar för semifinal men måste vinna minst ett set för att säkra gruppsegern. Berdych är dessutom en på papperet enkel matchup för spanjoren – vilket överlägsna 16-3 i inbördes möten skvallrar om.

Låt oss ta en närmare titt:

* * *

RAFAEL NADAL (1) – TOMÁS BERDYCH (6)

15 raka segrar har han, Nadal. Den senaste i Peking för några veckor sedan, där Berdych tvingades kasta in handduken på grund av skada vid ställning 4-2 i första set. På de har 15 matcherna har tjecken bara plockat två set (i Miami 2011 och Australiska öppna 2012).

32-2 i setfacit, alltså (setet i Peking ej inräknat). Detta dessutom på samtliga underlag. 9-0 i inbördes möten på hardcourt sedan 2007. Berdychs tre segrar bärgades på raken mellan 2005 och 2006 (Cincinnati 2005, Madrid och Toronto 2006).

Berdych har med andra ord för länge sedan glömt hur det känns att stå som segrare efter en match mot världsettan.

Anledningen till Nadals dominans i den här matchupen är att han så effektivt neutraliserar Berdychs offensiv. Han har ingenting emot att låta tjecken styra duellerna i väntan på snabba omställningar. Dessutom brukar inte världssexan lyckas sätta tillräckligt mycket press i Nadals servegame.

Spanjorens serve har varit en av hans största brister så här långt i London. Det kan vara en öppning för Berdych. Servar han lika bra som mot Ferrer och samtidigt får med sig ett break, då kan det bli svettigt för Nadal.

Har dock ingen anledning att tro annat än att världsettan höjer sig ett snäpp i kväll. Särskilt med tanke på att Djokovic säkrade gruppsegern i grupp B efter segern mot Juan Martín del Potro i går. Nadal är nog beredd att slita hund för att slippa Djokovic i semifinalen.

Berdych är helt beroende av en stark öppning. Hamnar han på fel fot redan i inledningen är han rökt.

Tror på 2-0-seger för Nadal här. Han är nog som sagt väldigt motiverad att vinna för att slippa Djokovic i semin, men också för att vässa formen inför en match mot del Potro eller Roger Federer. Berdych är inte tillräckligt stark mentalt mot Nadal. Även om han får med sig ett tidigt break finns det ingenting som säger att han kommer hålla ledningen hela vägen in i mål.

Nog har han utvecklats just på den mentala fronten de senaste åren, men mot just Nadal tenderar han fortfarande att darra som ett asplöv i avgörande lägen.

* * *

DAVID FERRER (3) – STANISLAS WAWRINKA (8)

Ojoj, vilken press det är på Wawrinka. Han måste alltså vinna den här matchen för att ha minsta lilla chans att gå vidare till semifinal – och inte ens det räcker.

Nu har han visserligen en stark ”allierad” i Rafael Nadal, men ändå. För en kille som för bara något år sedan förlorade sina matcher för att han inte hade den mentala styrkan att vinna dem är det här knappast en lätt uppgift.

Det som talar för schweizaren är Ferrers dåliga form – vilket oddssättarna tagit fasta på. Wawrinka ger drygt 1,40 gånger pengarna, Ferrer står i 2,70.

Förhållandevis jämn matchup sett till statistiken. 7-4 i inbördes möten till Ferrer, men 2-2 under 2012 och 2013. Wawrinka vann senaste de möttes, i finalen i Oeiras i våras (tappade bara fem game: 6-1, 6-4).

Vad talar för att Ferrer plötsligt gör en kanonmatch, efter två riktigt bleka insatser här i 02 Arena? Inte mycket. Spanjoren har tillryggalagt ett gäng tuffa veckor under hösten och hade tre raka finalförluster inför World Tour Finals (Stockholm, Valencia, Paris).

Jag har varit inne på det tidigare och säger det igen – det är inte det minsta konstigt om han är mentalt utmattad. Tycker faktiskt att det sett ut som att han varit precis det under sin vistelse i London.

Det här är därför som upplagt för Wawrinka. Förhoppningsvis pallar han för trycket och tacklar uppgiften på bästa tänkbara sätt. För om schweizaren torskar i dag, ja då förlorar liksom matchen mellan Nadal och Berdych all dramatik och nerv.

http://www.youtube.com/watch?v=jnOM3X-BGaE

Rafael Nadal säkrade avancemang till semifinal i slutspelet i och med sin 2-0-seger över Stanislas Wawrinka tidigare i dag: 7-6(5), 7-6(6).

Ingen enkel seger för Nadal, som (likt öppningsmatchen mot David Ferrer) inte gjorde en särskilt bra insats. Var återigen alldeles för passiv och överdrivet försiktig i offensiven. Han känner sig verkligen inte hundraprocentigt trygg i sitt spel inomhus, helt enkelt.

Som tur var för Nadal var även Wawrinka extremt defensiv i sin positionering, särskilt i första set. Simmade ofta långt bakom baslinjen och kunde därför inte sätta så mycket offensiv press som krävs mot Nadal. Spanjoren servade för setet vid 5-4 men bjöd in schweizaren i matchen igen. I tiebreaket visade han dock återigen prov på sin snudd på övermänskliga vinnarmentalitet.

Svängigt värre, med andra ord.

Likaså i andra set, när Wawrinka inledde svagt och Nadal jobbade sig fram till en komfortabel 4-1-ledning. Några game senare stod det 4-5 och världsettan tvingades serva för att hålla liv i setet. Han redde ut stormen och vann även det andra tiebreaket.

Krångligare väg till en seger i raka set får man nog leta efter. Wawrinka borde åtminstone ha plockat ett set här. (Vann för övrigt den totala poängställningen med 83-80 och uttryckte efter matchen sitt missnöje med vad han upplevde som förbjuden coachning från Toni Nadal.)

Nadal har nu hur som helst 2-0 i matcher och 4-0 i set, vilket (tack vare en del andra faktorer som jag ska redogöra nedan) innebär att han därför är klar för semifinal, alltså.

Men gruppsegern är inte säkrad riktigt än.

Tomás Berdych hittade nämligen formen och spöade precis David Ferrer i raka set: 6-4, 6-4. Imponerande insats av tjecken. Styrde spelet från start till mål och gav inte världstrean särskilt mycket andrum. Huvudingrediensen i segerreceptet var – som så många gånger förr – serven. Vann 29 av 30 poäng bakom sin förstaserve, och totalt 78 procent av poängen i egna servegame.

Det ska dock sägas att Ferrer gjorde ännu en svag insats. Servade inte alls bra och hade den oerhört låga winners/unforced-ration 6/21 (Berdych: 30/34). Kom aldrig i närheten av att diktera spelet på samma sätt som mot Nadal i Paris förra veckan. Defensivt var det en godkänd insats, men offensiven var helt uddlös och han var i princip helt oförmögen att läsa Berdychs serve.

Nej, det här är verkligen inte Ferrers turnering. Och jag har sagt det tidigare under veckan: det är inte alls konstigt om han är mentalt trött efter en tuff höst.

Nåväl.

Berdychs seger i raka set innebär att han faktiskt, tro det eller ej, har chansen att vinna grupp A.

Vi tittar lite närmare på gruppställningen och lite olika scenarion:

1. (Oavsett resultat) Om Nadal besegrar Berdych och Wawrinka besegrar Ferrer vinner Nadal gruppen och Wawrinka går vidare som grupptvåa.

2. (Oavsett resultat) Om Nadal besegrar Berdych och Ferrer besegrar Wawrinka vinner Nadal gruppen och Berdych går vidare som grupptvåa.

3. (Oavsett resultat) Om Berdych besegrar Nadal och Ferrer besegrar Wawrinka vinner Berdych gruppen och Nadal går vidare som grupptvåa.

4. Om Berdych besegrar Nadal i 2 set och Wawrinka besegrar Ferrer i 3 set vinner Berdych gruppen och Nadal går vidare som grupptvåa.

5. Om Berdych besegrar Nadal i 2 set och Wawrinka besegrar Ferrer i 3 set vinner Berdych gruppen och Nadal går vidare som grupptvåa.

6. Om Berdych besegrar Nadal i 3 set och Wawrinka besegrar Ferrer i 2 set vinner Nadal gruppen och Berdych går vidare som grupptvåa.

7. Om Berdych besegrar Nadal i 3 set och Wawrinka besegrar Ferrer i 3 set vinner Nadal gruppen och Berdych går vidare som grupptvåa.

Eftersom Ferrer inte plockat ett enda set på sina två matcher är han redan helrökt i den här turneringen, eftersom han som bäst kan stanna på 1-2 i matcher och 2-4 i set, medan Berdych som sämst stannar på samma matchfacit men 3-4 i set.

Mardrömsscenariot för Wawrinka är att torska mot Ferrer i raka set på fredag, eftersom han då stannar på 1-2 i matcher och 2-5 i set – vilket innebär att han slutar sist i tabellen.

• Nadal gruppvinnare i 4 av 7 scenarion, och alltså redan klar för semifinal. Kommer säkert spela mer avslappnat mot Berdych nu när han både säkrat avancemang från gruppspelet och positionen som världsetta vid årets slut. Högst troligt att han vinner gruppen.

• Berdych vidare i 6 av 7 scenarion, och dessutom gruppetta i 3 av 7. Han har verkligen satt sig i ett gyllene läge här tack vare att han plockade set mot Wawrinka. Ojojoj, så schweizaren måste gräma sig över det där tappade setet. Särskilt med tanke på att han spelmässigt var den klart bättre av de båda under hela matchen.

• Wawrinka vidare i bara 1 av 7 scenarion. Måste slå Ferrer på fredag och dessutom sätta sitt hopp till Nadal, annars är han rökt.

Den som har koll på sin World Tour Finals-historik ser omgående att läget inför de avgörande matcherna i grupp A är helt identiskt med läget i grupp B inför avgörandet förra året.

Den gången var det Ferrer som var tvingad att slå Janko Tipsarevic och sätta sitt hopp till Roger Federer, som inte fick förlora mot Juan Martín del Potro.

Hur det gick?

Federer gjorde en blek insats mot del Potro och föll i tre set, vilket innebar att han själv vann gruppen men omöjliggjorde avancemang för Ferrer.

Då, för nästan exakt ett år sedan, var Federer-del Potro den tidiga matchen, vilket gjorde den mellan Ferrer och Tipsarevic meningslös. I år hoppas jag att Wawrinka och Ferrer får kliva ut på banan först, för att skapa lite potentiell nerv och dramatik i matchen mellan Nadal och Berdych.

Så vad tror ni då? Kan Berdych slå Nadal och på så vis ta sig till semifinal, trots sin svaga start i måndags?

Jag tror fortfarande att mitt förhandstips står sig: Nadal etta och Wawrinka tvåa (dock Berdych trea och Ferrer fyra, inte tvärtom som jag förutspådde). Med tanke på hur Ferrer presterat hittills, och att han inte har någonting kvar att spela för, så bedömer jag Wawrinkas chanser att vinna som väldigt goda.

Och Nadal kommer inte att nöja sig med att plocka ett set mot Berdych för att på så vis säkra gruppsegern. Nej, han har inte övertygat spelmässigt trots två segrar i raka set och vill säkerligen hitta formen inför slutspelets slutspel (hehe).

Känns med andra ord som att det helt och hållet ligger i Wawrinkas händer – såvida inte Berdych gör en kanonmatch och slår Nadal för första gången sedan 2006 (Nadal är uppe i 15 raka segrar mot tjecken).

Frågan är om världsåttan håller för pressen.

I dag har Rafael Nadal chansen att säkra positionen som världsetta vid årets slut.

Och David Ferrer och Tomás Berdych drabbar samman i en ömsesidig måstematch i kväll. Den som förlorar är nämligen sannolikt utslagen ur World Tour Finals.

Vi tar en titt på dagens två matcher:

* * *

√ RAFAEL NADAL (1) – STANISLAS WAWRINKA (8)

Förkrossande ledning för Nadal i inbördes möten: 11-0 och 24-0 i setfacit. Wawrinka var i alla fall nära att ta sitt första set mot världsettan i Shanghai för några veckor sedan, men föll med 12-10 i första sets tiebreak.

Hälften av Nadals segrar har för övrigt kommit på hardcourt (6-0 på underlaget), där det känns som att Wawrinka teoretiskt ska ha en något bättre chans än på spanjorens favoritunderlag grus.

Finns det egentligen någonting som talar för att ”Stan the Man” ska fälla kolossen Rafa för första gången i karriären i dag?

Jadå. Visst finns det saker som talar för honom. Till exempel att Nadal faktiskt inte gjorde en jättebra match mot David Ferrer i går, trots den totala utskåpningen (6-3, 6-2). Det var snarare Ferrer som gjorde en riktig plattmatch.

Och inomhushardcourt är som bekant inte direkt Nadals paradgren, om man säger så. Han försöker inte hymla med det på något sätt och var under presskonferensen efter gårdagens seger över Ferrer själv inne på det jag skrev inför den matchen i går, att snabba underlag inte automatiskt missgynnar honom – snarare tvärtom.

– Jag gillar verkligen de snabba underlaget. I och med mina framgångar på grus tror många att jag spelar bättre på långsamma underlag. Det stämmer inte alls. Jag har bäst resultat på snabbare hardcourt. Jag har vunnit Montréal två gånger. Det är en av de snabbaste banorna. Jag vann i Cincinnati i år. Där går det väldigt snabbt. Indian Wells är inte jättesnabbt, men inte jättelångsamt och studsen är alltid hög. Men Shanghai var väldigt snabbt i år och det kändes jättebra att spela där. Det handlar inte om banans hastighet, det finns många andra faktorer som avgör om det känns bra eller inte. Bollarna är väldigt viktiga när man spelar på den här typen av underlag, säger han.

Han försöker också ge en förklaring till varför framgångarna uteblivit just inomhus:

– Jag gillar solsken. Det är lite annorlunda inomhus. Känslan av bollen mot racketen är annorlunda. Ljudet är annorlunda. Alla de här små sakerna får det att kännas lite konstigt. Ibland känns det som om bollen stannar kortare tid på racketen [inomhus] än på andra underlag. Men i slutänden spelar det inte så stor roll. Bara det att motståndarna har bättre chans att gå för winners än utomhus.

Och gå för winners, det lär Wawrinka göra i dag. Jag tror att han (precis som Ferrer gjorde i Paris) kommer försöka diktera spelet från baslinjen, mata hårda grundslag mot Nadals backhand och på så vis skapa ytor. Wawrinka är en riktig fena på att hitta vinklar, så Nadal får göra sig beredd på att springa mycket i sidled.

Rent spelmässigt krävs det egentligen inte så jättemycket mer av Wawrinka än det han presterat hittills i år. Det är på det psykologiska planet han måste höja sig. Alla de där förlusterna mot Nadal (och även Novak Djokovic, för den delen) har förvandlats till ett hjärnspöke som kalasat så mycket på hans vinnarmentalitet att det bara finns smulor kvar.

Min gissning är att Ferrers mentala förberedelser inför semin i Paris var större och viktigare än de taktiska. Han vet redan att han kan spela som han gjorde om han har hundraprocentigt fokus – han behövde bara övertyga sig själv om att han faktiskt kan slå sin landsman och nemesis, trots att det ofta verkat som att det varit en praktisk omöjlighet.

Samma gäller för Wawrinka i dag. Han har alla offensiva verktyg för att utmana Nadal offensivt, han har en stabil defensiv och ett bra returspel. Han måste bara kväva sina hjärnspöken och intala sig själv att failure is not an option.

Om han klarar det? Det ska inte vara en omöjlighet, jag tycker inte det. Nadal måste spela betydligt bättre än vad han gjort mot Ferrer i Bercyhallen och 02 Arena för att vara säker på seger. Framför allt måste han våga kliva fram mer, vara aggressivare och sätta högre press.

Jag tror att Nadal klarar det. Han vill gärna säkra platsen som världsetta och undvika ett scenario där matchen mot Berdych på fredag blir direkt avgörande. I värsta fall kan nämligen Nadal, Wawrinka och Ferrer alla hamna på resultatet 2-1 i matcher, och då avgör i första hand antalet vunna set (i procent, eller ”målskillnad” om man ska prata i fotbolls- och hockeytermer) och i andra hand antalet vunna game (i procent).

Vinner Nadal i dag blir det i stället en direkt avgörande match mellan Wawrinka och Ferrer. Det passar världsettan mycket bättre, eftersom han då kan spela mycket mer avslappnat mot Berdych och förbereda sig inför semifinalen.

* * *

√ DAVID FERRER (3) – TOMÁS BERDYCH (6)

Det här är en matchup som i regel passar Ferrer bättre än Berdych, vilket den inbördes statistiken också vittnar om: 7-3 till Ferrer. Berdychs senaste seger kom dock i just World Tour finals, för två år sedan.

Tvingas man välja vem som generellt är den bättre inomhusspelaren tror jag att många säger Berdych, dels för att inomhushardcourt är ett av Ferrers sämsta underlag och dels för att Berdychs spelstil i grunden lämpar sig bättre för inomhustennis än Ferrers.

Men det är lite av en optisk illusion, det där. Berdych är en väldigt jämn spelare sett till underlag och har tre titlar inomhus, men  genom åren haft svårt att hävda sig mot toppspelarna. Mot Ferrer har han två förluster i Paris Masters (2007 och 2013) och förlorade dessutom sin singelmatch mot spanjoren i raka set i förra årets Davis Cup-final, som ju spelades på snabb inomhushardcourt i Tjeckien.

Anledningen till att denna matchup passar Ferrer bra är Berdychs monotona spelstil. När Ferrer presterar är han säkerheten själv i sitt grundspel och kan bolla ut nästan vem som helst på touren. Mot en spelare som Berdych vet han exakt vad för sorts bollar han får mot sig, vilket gör det ännu enklare för honom att spela tryggt och säkert.

Dessutom har Ferrer ett närmast ogenomträngligt försvar, vilket gör det oerhört svårt för Berdych att slå igenom honom.

Han får helt enkelt inte lika mycket utdelning i sitt offensiva spel som han får mot sämre spelare, ges noll utrymme att diktera spelet dit han vill och eftersom han inte har någon fungerande plan b att ta till är han helt beroende av att serva stabilt och får sätta sitt hopp till fokusdippar från Ferrer.

Om Ferrer återhämtat sig mentalt efter den tunga finalförlusten mot Djokovic i Paris (där han hade break och servade för både första och andra set men sumpade sina chanser) och Nadals överkörning i går så tycker jag att han ska bärga en förhållandevis säker seger i dag. Berdych såg inte alls bra ut mot Wawrinka och måste höja sig rejält om han ska ha en chans att ta sig vidare från gruppspelet.

Jisses.

Vilken extremt svängig match.

Det är inte alltid ett tecken på dålig kvalitet eller lågt underhållningsvärde. Inte heller på motsatsen.

I matchen mellan Novak Djokovic och Roger Federer var kvaliteten på tennisen som spelades och dess underhållningsvärde nästan lika svängigt som själva matchen i sig.

Federer gjorde ett bra första set men kom inte upp i riktigt samma nivå som i Paris Masters-semifinalen. Djokovic å sin sida var på tok för stabil för schweizaren (som dessutom bjöd bort setet fullständigt med ett svagt servegame vid ställning 5-4 till serben).

Djokovic hade sedan bud på ett break redan i inledningen av andra set, men Federer visade för kvällen osedvanlig kyla och räddade de breakbollar han hade emot sig. Vad som i övrigt kan sägas om världssjuans vinnarmentalitet och starka psyke är att han i princip inte hade något sådant i kväll. Så fort det skulle spelas om en avgörande poäng blev han stel som en pinne och darrig som ett asplöv, medan Djokovic sin vana trogen alltid höjer sig en extra liten nivå i just sådana lägen.

Det som förbryllade mig allra mest vad gäller Federers taktik och insats på det mentala planet var att han nästan hela tiden placerade sina andraservar i gapet på Djokovics backhand. Att han ändå lyckades vinna 48 procent bakom sin andraserve (oerhört dålig siffra för att vara Federer) får ses som smickrande för honom.

Och så var det det där med svängigheten. Från 2-2 i andra set bjöds vi på tre raka servegenombrott. Det började med att Djokovic tappade ledning med 40-0 och vid några tillfällen snubblade runt som en onykter Janne Långben. Han följde upp det med ett bra returgame, men Federer gav igen med samma mynt.

Vid 5-4, när Federer servade för setet, bjöd sedan schweizaren på en inte alls särskilt överraskande choke. Djokovic tryckte lite mer på gasen, Federer blev spänd och slog bort sig.

I tiebreaket var Federer däremot den klart bättre spelaren och vann det komfortabelt med 7-2. Fantastisk tennis från världssjuans racket i det tiebreaket. Något momentum fick han dock inte med sig in i avgörande set.

Intressant ändå att Federer ledde med 79-76 i den totala poängställningen efter de två första seten. Båda fick liksom slita för att få med sig sina servegame (ingen av dem servade särskilt bra, i och för sig).

Tredje set blev hur som helst en otrafikerad autobahn för Djokovic, som till slut stängde matchen med siffrorna 6-4, 6-7(2), 6-2.

Att det ändå blev så pass jämnt har två förklaringar:

• Federer spelade avslappnat, slugt och stundtals fantastiskt i de lite mindre viktiga poängen, alltså när han inte hade breakboll mot sig eller möjlighet att själv bryta. Rent taktiskt är det dock en gåta att han inte använde sin backhandslice – som jag tjatat så extremt mycket om den senaste tiden, särskilt i den här sortens matchups – mer än han gjorde, och att han envisas med att slå sina andraservar mot Djokovics backhand. Djokovic har uppenbara problem med den där låga slicen. Nu gjorde han visserligen ett bra jobb med att gräva upp dem just i kväll, men backhandslicen gav ändå Federer bättre möjligheter att ta kontrollen över spelet.

• Djokovic hatar att spela den här sortens matcher. Okej, jag kan inte definitivt säga att det är så, men jag tror att det är så. Federer är underdog och publiken här i London älskar schweizaren. Arenan fullkomligt exploderade när Federer vann andra set, och applåderna och jublen var typ dubbelt så höga när han vann en helt vanlig poäng som när Djokovic krånglade sig ur helt omöjliga lägen med färgsprakande tennisgodis. Djokovic var jagad. Både av Federer och publiken. Jag tror inte att han gillar det. Tyckte att han såg spänd och ibland till och med nervös ut. Aldrig så där frustrerad som han ibland blir, men man såg att han tog den här matchen på väldigt stort allvar. Jag tror faktiskt också att han hatar att förlora mot just Federer.

De där märkliga gamen serben svarade för i andra set, och att hans normalt så pålitliga backhand klickade (mycket nätrassel på backhandsidan i det setet), kan nog förklaras med underlaget och till viss del även fotarbetet. Såg ut som att vissa bollar studsade lite konstigt, vilket överraskade honom fullständigt.

Och så var han ibland lite för tidig i sin positionering. Han cementerade liksom fötterna i banan långt innan bollen slog i golvet. Jag har sett honom göra det förr, särskilt under förra året, och det känns som att han då helt enkelt slarvar i sitt fotarbete.

För Federers del tycker jag att han ska vara nöjd med att ha fått med sig ett set i den här matchen. Självklart gick han ut för att vinna, men visst måste det ha varit en mer realistisk målsättning även för honom själv att få med sig ett set. ”Jag måste åtminstone få med mig ett set”, tror jag att han tänkte inför matchen. Det känns inte alls orimligt.

Summa summarum stod han återigen upp bra mot en av världens just nu bästa spelare, men det är också tydligt hur mycket han tappat i spelstyrka under den här säsongen. Att inte ens vara i närheten av att vinna mot Djokovic eller Rafael Nadal trots att man presterar sin bästa tennis under året… Nej, det går så klart inte att bara dra positiva slutsatser efter sådana matcher, trots att det generellt är ett gott tecken att han äntligen börjat hitta god form igen.

Läget inför det fortsatta gruppspelet har inte ändrats efter den här matchen. Att slå Richard Gasquet är fortfarande ett måste, och sedan ska han gå all in mot Juan Martín del Potro. Känns som att frågetecknen kring argentinaren är Federers bästa chans att överleva gruppspelet. Om inte del Potro är hundra procent närvarande räcker det spel Federer visade upp i dag för att slå honom.

I morgon väntar matcher mellan Nadal och Stanislas Wawrinka, och Tomás Berdych och David Ferrer. Båda har potential att bli intressanta drabbningar, men inte av samma dignitet som dagens.

Apropå det måste vi så klart säga några ord om Nadals överkörning tidigare i dag: 6-3, 6-2 mot Ferrer på en timme och 14 minuter.

Att Nadal skulle få omedelbar revansch efter skrällen i Paris kändes klart som korvspad, men att Ferrer skulle göra en sådan plattmatch, nej det hade i alla fall inte jag väntat mig. Han har ju själv sagt att han är trött och det vore inte ett dugg konstigt om han skulle vara mentalt utmattad efter en tuff höst, men han brukar ändå göra bättre ifrån sig än så här.

Siffrorna hade kunnat bli mycket värre för världstrean, om inte Nadal bjudit honom på två break (ett i varje set).

Nåväl. Känns som att Ferrer måste studsa tillbaka snabbt om han ska undvika jumboplatsen. För som han spelade i dag, ja då hade till och med Berdych slagit honom med de blygsamma fem winners han hade mot Wawrinka.

Ganska skönt att kunna ägna all uppmärksamhet åt så lite som två matcher redan så här i början av en tävlingsvecka, faktiskt.

Och det vi bjuds på i dag har ju all potential i världen att bli riktigt färgsprakande.

Okej, det kanske inte är skönspel med stort s på menyn när Rafael Nadal och David Ferrer drabbar samman, men efter Ferrers skräll i Paris Masters förra veckan är det som upplagt för en riktigt kryddstark förrätt inför kvällens stora Plat principal – Novak Djokovic mot Roger Federer.

Så, vad tror vi om respektive match då?

Låt oss ta en titt:

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=msltCY8cgfo

√ RAFAEL NADAL (1) – DAVID FERRER (3)

Det mesta har redan sagts om matchen i Paris (själv är jag inne på att Nadal gjorde en ganska blek insats). Ferrer måste spela precis lika bra i dag och samtidigt hoppas att Nadal är lika tafatt som i Bercyhallen.

De yttre omständigheterna i dag är ungefär samma som i lördags: underlaget är ganska långsamt, särskilt för att vara inomhus. Efter att ha tittat på inledningsmatcherna i går känns det som att studsen var lite högre i Paris, men marginellt. Vi har en hel del långa dueller att se fram emot.

Vad behöver Nadal göra för att få snabb revansch på sin landsman?

Framför allt kan han inte låta Ferrer diktera spelet som han gjorde i lördags. Nadal var på tok för passiv. Stundtals kändes det som att han bara stod och bollade, utan högre mål än att hålla liv i spelet. Det håller inte mot Ferrer, särskilt inte på ett underlag som Nadal inte behärskar på samma sätt som grus.

Att Nadal har så stora problem inomhus enbart skulle bero på att det går för fort och han således inte hänger med är ett klassiskt missförstånd. Högt tempo i sig är i regel inte ett bekymmer för Nadal. Allt handlar om vad Nadal själv kan göra med bollen. Det vill säga: hur bollen beter sig på underlaget och vilka möjligheter han får att spela sitt spel.

Hardcourt i allmänhet och inomhus i synnerhet genererar inte den sortens bollar som Nadal är bekväm med att få mot sig. Att bara prata om att han måste spela mer offensivt funkar inte riktigt när man försöker analysera hans spel på olika sorters hardcourt.

På underlaget i Paris och 02 Arena får han inte samma utdelning i sitt defensiva spel. Överskruven genererar visserligen hög studs, men ger samtidigt motståndaren ett helt annat offensivt övertag än på till exempel grus. Här är det främst i defensiven som Nadal måste vara både aggressivare, mer offensiv och slå mer flackt (vilket han annars nästan bara gör i offensiva forehandlägen).

På snabbare underlag kan han försvara sig mer defensivt, som på grus, och ändå hitta snabba spelvändningar – samtidigt som han får mycket högre utdelning både i egen serve och i sitt offensiva spel.

Därför tycker jag att segern i Indian Wells, mot Juan Martín del Potro, var mer imponerande än i Montréal och Cincinnati. Hans justeringar på hardcourt är egentligen i grunden mer lämpade för de lite snabbare hc-underlagen, medan Indian Wells är av det långsammare slaget.

Hur som helst.

Mot Ferrer i dag är det alltså framför allt defensiven som måste justeras. Simmar han tre meter bakom baslinjen och låter Ferrer exploatera hans backhand kommer han få lika stora bekymmer som i förra veckan.

I stället måste Nadal spela ett svårare spel. Personligen skulle jag gärna se honom nyttja sin backhandslice i betydligt högre utsträckning, eftersom Ferrer har svårt med den lite lägre bollstuds slice i regel genererar. Annars måste han pumpa på mycket mer med sin backhand och så ofta som möjligt söka sig till forehandlägen.

Jag tror inte att matchbilden kommer se likadan ut i dag som i lördags. Ferrer har spelat mycket de senaste veckorna och borde vara åtminstone mentalt trött, om inte också fysiskt. Tror helt enkelt inte att han har två raka segrar mot Nadal i sig just nu, inte ens på hardcourt inomhus.

Siffrorna blir säkert jämna, men den här gången tror jag att det blir Nadal som sitter i förarsätet från start till mål.

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=WS9-MWBqSsk

√ NOVAK DJOKOVIC (1) – ROGER FEDERER (7)

Federer gjorde en riktigt bra match mot Djokovic i semifinalen i Paris. Fick spelet dit han ville och gjorde det svårt för serben att hitta sin berömda matchrytm.

Men det räckte inte hela vägen. Det hade kunnat bli lite mer spännande om det inte varit för några felbeslut från schweizaren i andra set, men det går inte att säga annat än att Djokovic var överlägsen i de två avslutande seten.

Vad som krävs av Federer i dag?

Att han spelar likadant som i lördags, men ännu bättre. Det vill säga: mycket slice och variation, stabilt servande, försöka styra spelet mot Djokovics forehand, undvika att fastna i malande backhanddueller och absolut inte slå fjösiga andraservar mitt i gapet på Djokovics backhand.

Det som talar för Federer den här gången är att 02 Arena är lite som ett andra hem för honom. Han älskar att spela här. Dessutom är han tveklöst extremt motiverad att tysta alla tvivlar genom att prestera sin absolut bästa tennis just i World Tour Finals. Det skulle faktiskt reparera lite av den skada som åsamkats varumärket Federer under 2013.

Men är det realistiskt att tro att han vinner den här gången?

Njae. Jag tycker egentligen inte riktigt det. Djokovic är i på tok för bra form. Det krävs liksom att serben är oinspirerad, kommer fel in i matchen eller är sliten (främst mentalt), men också att Federer gör en fläckfri insats.

Jag hoppas på en jämn batalj. Att Federer återigen kan plocka första set och sedan verkligen krama ur det allra bästa ur Djokovic. Men att han misslyckades förra året, då han var i betydligt bättre form och spelade en otroligt bra match i finalen, gör det ännu lite svårare att tro att just det scenariot faktiskt inträffar.

För vi ska ju komma ihåg att Djokovic fortfarande har en teoretisk chans att avsluta året som världsetta. Även om han inte erkänner det tror jag absolut att det är en bra sporre för honom. Han gillar som bekant att jaga, den gode herr Novak.

Riktigt matigt avsnitt av Sportbladets Tennispodcast den här gången. Över 60 minuter långt, trots att vi (som alltid med samma resultat) försökte hålla pladdret på ett minimum. Bear with us!

I det här avsnittet snackar jag och Andreas Käck hur som helst om säsongsavslutningen i allmänhet och World Tour Finals i synnerhet, diskuterar Roger Federers chanser att komma tillbaka starkt under 2014, analyserar hur herr- och damtourens unga framtidslöften presterat under året och listar säsongens flippar och floppar.

Mycket nöje!

För iPhone/iPad, klicka på länken nedan.
https://itunes.apple.com/se/podcast/sportbladets-tennispodcast/id556031810?l=en
iTunes öppnas och där kan man ladda ned avsnitt. När avsittet är nedladdat öppna appen ”Musik”. Under fliken ”Mer” så kan du lyssna på avsnittet.

På dator med iTunes, klicka på länken nedan.
https://itunes.apple.com/se/podcast/sportbladets-tennispodcast/id556031810?l=en
iTunes öppnas då och för att prenumerera på podcasten så trycker du på ”Prenumerera” knappen.

För att prenumerera på Android telefon/tablet kan du installera t.ex apparna BeyondPod eller Google Listen. Dessa appar är gratis och finns i Google Play. Skapa en ny prenumeration i appen och klistra sedan in denna adress:
http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$

För att prenumerera på podcasten på annat program/enhet använd denna adress:
http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$

Om du vill ladda ned avsnittet utan att prenumerera på podcasten så går det att ladda ned ljudfilen från denna länk:
http://www.podtrac.com/pts/redirect.mp3/ss11i01.stream.ip-only.net/podcasts/tennispodcasten/Tennispodcast_avsnitt08.mp3