Kvartsfinaler!

Och många av de matchups vi förutsåg inför turneringen har slagit in:

Rafael Nadal–Stanislas Wawrinka
Novak Djokovic-Tommy Haas
Roger Federer–Jo-Wilfried Tsonga
David Ferrer–Tommy Robredo

Enda överraskningen är alltså Tommy Robredo, som tagit chansen efter världssexans Tomás Berdych tidiga sorti.

Med det sagt kastar vi oss över dagens totalt fyra kvartsfinaler på herr- och damsidan:

* * *

ROGER FEDERER (3) – √ JO-WILFRIED TSONGA (8)

Dagens på förhand tveklöst intressantaste match. Federer leder med 9-3 i inbördes möten. En av Tsongas tre segrar är den legendariska i Wimbledon 2011, när han vände 0-2-underläge.

Det är också hans enda seger i Grand Slam-sammanhang. I Australiska öppna 2010 och US Open 2011 vann Federer i raka set.

I årets upplaga av Australiska öppna pressades han dock till fem set mot just Tsonga, även då i kvartsfinal.

Som ni förstår talar alltså statistiken och historiken för Federer.

Men ser vi till hur de båda presterat under grussäsongen i allmänhet och i Franska öppna i synnerhet så är det inte lika klar fördel för Federer.

Faktum är att Tsonga överlag imponerat mer. Delvis bärs det stora hemmahoppet fram av den excentriska franska publiken på Roland Garros, men han har också under den gångna tävlingsveckan visat prov på ett mognat grusspel.

Framför allt spelar han betydligt mer enkelt och effektivt än vi är vana att se honom. Inte lika blixtrande och underhållande, men mycket mycket smartare och stabilare. På något sätt känns det som en nödvändig justering. Tsonga kan helt enkelt inte spela exakt så som han vill spela, som han vanligtvis gör på hardcourt och gräs, och har därför varit tvungen att rationalisera bort alla spektakulära (och ineffektiva) moment.

Med detta sagt tror jag att han kommer göra livet riktigt surt för Roger Federer.

Matchbilden då?

Vi kan utan omsvep konstatera att Federer lär fortsätta spela så offensivt som han gjort sedan Rom, vilket inneburit en hel del oprovocerade misstag men också snabba poäng och game. Förväntar mig att han kommer försöka ta kommandot omgående med hög aggressivitet och intensitet från nedsläpp.

Tsongas svar blir att försvara sig under Federers offensiva ruscher (och Tsonga har faktiskt sett tät ut i defensiven hittills) och vänta på chanser till snabba omställningar. Eftersom världsåttan likt Federer har ett giftigt vapen i sin serve kommer det här sannolikt bli en match med stort fokus på just den egna serven – som vanligt när dessa båda herrar möts.

Gissningsvis kommer en stor del av slaget att stå i djupled. Båda mixar frekvent upp sitt spel med stoppbollar och båda är skickliga volleyspelare (övertag för Federer på den fronten). Kontringsspelet och defensiven i sidled blir viktig för Tsonga, eftersom Federer kommer försöka flytta runt honom så mycket som möjligt för att sedan avsluta poängen framme vid nät.

Om Tsonga gjort sin hemläxa, vilket jag förutsätter, lär han – likt Gilles Simon i åttondelsfinalen – försöka låsa fast spelet i backhanddueller.

Federer var rejält under isen i andra och tredje set mot Simon, och det finns vissa frågetecken kring hans fysiska form. Pratades efter matchen om att han gjort illa foten när han ramlade i andra set. Har han minsta begränsningar i rörligheten, som mot Simon i de två seten, får han stora bekymmer.

Viktigt för Federer att vinna första set. Schweizaren brukar gå ut hårt medan Tsonga försöker bygga ett övertag under matchens gång. Vinner Federer första set kan han hålla hemmapubliken stången.

Viktigt för Tsonga i sin tur att inte tappa hoppet, som han gjorde i femte set i Australiska öppna. Han måste hela tiden ha tilltro till sitt spel och låta publiken hjälpa honom att bygga upp självförtroendet.

Personligen tycker jag att den här matchen känns jämnare än oddsen låter påskina (runt 2,50 gånger pengarna på Tsonga – 1,53 på Federer). Tycker själv att det känns 50-50, och den bilden bekräftas när jag hör mig för bland andra tennisentusiaster – lika många är bombsäkra på att Tsonga vinner som på att Federer gör det.

Jag har ju tippat Federer i final, men börjar svaja lite i det tipset. Känns som att det är väldigt bra förutsättningar för Tsonga att äntligen kliva fram ordentligt i Grand Slam-sammanhang. På förhand oerhört jämnt, som sagt, men Tsonga är faktiskt den som imponerat och sett mest stabil ut hittills.

Jag är därför benägen att hålla Tsonga som väldigt knapp favorit.

* * *

√ AGNIESZKA RADWANSKA (4) – SARA ERRANI (5)

Den klart intressantaste kvarten på damsidan i dag. Radwanska har överlägsna 6-1 i inbördes möten – 2-1 på grus. Erranis enda seger kom i Budapest 2006, det vill säga för sju år sedan.

Errani är en erkänt skicklig grusspelare och tog sig hela vägen till final på Roland Garros förra året.

I år kommer hon inte upprepa den bedriften. Vinner hon mot Radwanska i dag väntar nämligen sannolikt Serena Williams i semifinalen.

Tror faktiskt inte ens att hon får chansen att möta Williams. Radwanska har verkligen imponerat så här långt och är klar för sin första kvartsfinal i Franska öppna efter väldigt stabilt spel (och utan att tappa set). Hon har under de senaste åren mognat enormt och nu äntligen börjat hitta ett balanserat grusspel.

Jag tror att det, tillsammans med det mentala övertaget, räcker för att Radwanska ska utmanövrera världsfemman och fjolårsfinalisten i dag.

* * *

√ DAVID FERRER (5) – TOMMY ROBREDO (34)

Man ska inte räkna ut Robredo fullständigt på förhand – det har han redan visat med all önskvärd tydlighet – men det är svårt att komma ifrån hur dålig matchup det här är för honom.

Igor Sijsling, Gaël Monfils och Nicolás Almagro nötte han ju liksom ner med sin outtröttlighet, kämpaglöd och vinnarinstinkt.

Det är snudd på omöjligt mot David Ferrer. Den fysiska fighten vinner Ferrer alla dagar i veckan. På det tekniska planet är de däremot mer jämbördiga, så vi har en del riktigt långa och malande dueller att se fram emot.

Ferrer har inte bara sett otroligt stark ut hittills i Paris – han har dessutom det mentala övertaget med 6-2 i inbördes möten. Robredos enda segrar kom i Hamburg 2006 och Båstad 2008, och båda gångerna slog han in över 70 procent förstaservar och vann 50 procent bakom sin andraserve.

Stabilt servande och en bra start är därför livsviktigt för Robredo. Till skillnad från i sina tre senaste matcher är han rökt om han hamnar i ett 0-2-underläge.

Har ändå svårt att föreställa mig annat än seger för Ferrer. Troligen i raka set, om inte Robredo gnetar till sig ett.

* * *

√ SERENA WILLIAMS (1) – SVETLANA KUZNETSOVA (39)

Kuznetsova gjorde en bra match mot Angelique Kerber, men segern i sig var ingen skräll. Kuznetsova har giftiga offensiva egenskaper men är inte särskilt pålitlig.

För att ha en chans mot Williams måste hon sätta enormt hög press med sina tunga grundslag djupt i Williams bana, och dessutom returnera aggressivt i andraserve och på så vis störa Williams matchrytm.

Hon lyckades i kvartsfinalen 2009, då hon gick vidare och vann hela turneringen – men mot Serena Williams anno 2013 är det en betydligt svårare uppgift.

En uppgift som jag tror är Kuznetsova övermäktig.

Vilken tennisdag det blev till slut!

Den inleddes ju med Tommy Haas totala benknäckarkross mot Mikhail Juzjnyj: 6-1, 6-1, 6-3. Det var nästan skrattretande hur överlägsen han var. Och samtidigt hade ryssen inte en enda marginal på sin sida. Absolut ingenting han företog sig gick vägen.

Egentligen inte så mycket mer att säga om matchen. Tyckte inledningsvis att Juzjnyj såg märkligt svag ut. Sprang knappt och bara skakade lojt på huvudet. Hade troligen med förvåning att göra. Trodde väl inte att Haas skulle gå ut så oerhört hårt.

Men jäklar vad han vinklade bort och blåste honom av banan, om vartannat. Han lyfte sig visserligen i tredje set, Juzjnyj, men till ingen nytta. Haas klart bästa insats hittills i turneringen. Har verkligen hittat tillbaka till storformen.

Perfekt tajming med tanke på att han möter Novak Djokovic i kvartsfinalen.

Novak hade inledningsvis en del bekymmer i sin åttondel mot Philipp Kohlschreiber. 19-rankade doldisen (märkligt förbisedd spelare, men beror väl på brist på stjärnlyster) är en taktiker av rang. Han är grym på att släta över sina egna brister och samtidigt exploatera motståndarens.

Det gjorde han i dag, med bravur. Spelade enkelt och smart. Djokovic stördes av snålblåsten i första set och hittade inte riktigt bollträffen – och det utnyttjade Kohlschreiber direkt. Försvarade sig fantastiskt bra, varierade slagen och mixade upp med stoppbollar. Det är alltid en bra idé att tvinga ner Nole på nät när han är så uppenbart osäker i sitt eget spel.

Kohlschreiber konstruerade sina poäng felfritt med en väl avvägd kombination av hög press, percentage tennis och oförutsägbara placeringar. Har dessutom en svårläst och lurig serve.

Det räckte till att knipa ett set. Sedan slutade hjulen gnissla för Djokovic och maskineriet började tugga i gång.

Intressant notering: När Djokovic servade i ad court utan press på sig placerade han den oftast i T-krysset (i hopp om ess, kan tänkas).

Men.

Så fort han hade breakboll emot sig satte han i stället serven snävt mot Kohlschreibers backhandsida. Ofta inte ens speciellt hårt, utan snarare med lite kick. I andra set räddade han sex breakbollar på det sättet. Lär nyttja den även mot Haas, som ju också spelar med enhandsfattad backhand. Grymt svårt att plocka så snäva servar i backhandrutan när man är enhandsfattad, särskilt när när de får lite höjd efter studsen.

Hur som helst. Djokovic hade inga jättebekymmer när han väl blivit varm i kläderna och bärgade slutligen en komfortabel 4-6, 6-3, 6-4, 6-4-seger.

* * *

Om man ska hårdra det så hängde Kei Nishikori med väldigt bra i sammanlagt tre game, då han spelade både offensivt och smart, medan Rafael Nadal (som för övrigt fyller 27 år i dag och firades med tårta efter matchen) var lika passiv som i sina föregående tre matcher.

Men där spanjoren mot Daniel Brands och Martin Klizan (i första- respektive andrarundan) lät sig pressas så till den milda grad att han tappade set hade han i dagens åttondel mot 15-rankade Nishikori inga som helst planer på att tvingas stå på banan längre än absolut nödvändigt.

6-4, 6-1, 6-3 blev segersiffrorna. Väntad matchbild (Nadal i förarsätet) och väntat resultat.

Viktig match för Nadal såtillvida att den lär stärka hans självförtroende.

Och det lär bli ännu mer stärkt efter kvartsfinalen i övermorgon. Där väntar nämligen Stanislas Wawrinka, som han har 9-0 i inbördes möten mot.

Men, till att börja med: Wawrinkas åttondelsfinal mot Richard Gasquet var dagens tveklöst bästa match.

Franska hemmahoppet gick ut stenhårt och tog en komfortabel 2-0-ledning – det första breaklösa setet i tiebreak och det andra med 6-4.

Det märktes dock att Wawrinka hade en till växel att lägga i. Att han inte riktigt hittat rätt väg in i den här matchen. Och i tredje set började han sakta men säkert att vrida taktpinnen ur nävarna på Gasquet.

Ett break räckte för att bärga setet med 6-4, trots enorm (och berättigad) frustration gentemot en för dagen sällsynt dålig linjedomare som vid upprepade tillfällen svarade för helt horribla domslut.

Fjärde set var desto svajigare. Wawrinka brände breakboll efter breakboll, men avfärdade också de tre han hade emot sig. Åtta egna behövde han för att bärga setets enda servegenombrott.

Då, inför avgörande set, hade Gasquet gjort slut på all sin energi och dragit på sig en hämmande kramp. Han hängde trots det med riktigt bra (även om Wawrinka från tredje set och framåt var den klart bättre spelaren) och höll drömmen om en första kvartsfinal på Roland Garros vid liv fram till 6-7, när han slutligen inte orkade hålla sin serve längre.

I framför allt fjärde set bjöds vi på helt makalös tennis där de båda kombattanterna turades om att slå gastkramande winners. Behöver jag nämna att matchen var en fröjd för alla dem som avgudar enhandsfattad backhand? Det är nog få som ifrågasätter påståendet att Wawrinka och Gasquet tillhandahåller två av tourens tveklöst bästa backhands av det här slaget.

Totalt 149 winners blev det. 92(!) av Wawrinka, 57 av Gasquet. Som jämförelse kan Roger Federers och Jo-Wilfried Tsongas kvartsfinal i årets Australiska öppna nämnas. Då slog Tsonga 66 och Federer 49 – på hardcourt. Ruskigt många i dag, alltså. Och ”bara” 101 oprovocerade misstag (55 för Wawrinka, 46 för Gasquet).

6-7(5), 4-6, 6-4, 7-5, 8-6 blev segersiffrorna för Wawrinka. Så oerhört välförtjänt.

Det som imponerar mest på mig är hur energisnålt Wawrinka spelar i många lägen. Väldigt följsamt, enkelt och lite avvaktande, men ofta inte alls passivt (ibland blev han även just passiv, särskilt när han hade chans att breaka – då låste det sig många gånger rejält).

Gasquet å sin sida har som bekant jobbat upp en bättre kondition, men spelar fortfarande en så sjukt energidränerande tennis. Det är liksom som att han måste anstränga varenda fiber i sin kropp för att slå de där backhandvinnarna som Wawrinka lite retligt enkelt bara skyfflade in.

Addera det faktum att Gasquets ”comfort zone” är någon meter bakom baslinjen och att hans spel bygger på tätt (och energislukande) försvarsarbete så förstår ni på ett ungefär hur trött han var inför och under femte set.

Han ska därför ha en stor eloge för att han höll sig kvar så långt som till ett 14:e game.

Och han hade så klart sina chanser att själv knipa kvartsfinalbiljetten, men missade breakbollar i avgörande lägen i både tredje och fjärde set banade väg för Wawrinka. Jäklar vad mycket starkare schweizaren är mentalt nu än för bara något år sedan. Han har verkligen mognat under den här säsongen.

Belöningen efter den här imponerande insatsen är dock allt annat än önskvärd: Nadal i en kvartsfinal på Roland Garros.

* * *

Medan Tommy Haas massakrerade stackars Mikhail Juzjnyj på Court Suzanne Lenglen gjorde Victoria Azarenka detsamma med 2010 års titulant Francesca Schiavone på Court Philippe Chatrier: 6-3, 6-0.

Först bjöd de varandra på servegenombrott, men vid 3-3 sluggade världstrean hem nio raka game.

Oerhört starkt gjort. Azarenka har verkligen börjat hitta ett grusspel som funkar riktigt bra för henne.

* * *

Bethanie Mattek-Sands räckte inte till mot Maria Kirilenko: 7-5, 6-4. Inte alls oväntat. Hade gärna sett amerikanskan i en kvartsfinal, men Kirilenko är en ruggigt kompetent spelare. Kan säkert ställa till det för Azarenka.

* * *

Maria Sjarapova var inte lika överlägsen som hon ofta är mot svagare motståndare på grus, men avfärdade ändå 19-åriga Sloane Stephens planenligt i raka set: 6-4, 6-3.

I kvarten väntar forna världsettan Jelena Jankovic, som detroniserade en annan amerikanska – Jamie Hampton: 6-0, 6-2.

Jankovic behövde inte ens bjuda på sin bästa tennis. Hennes bollsäkerhet och snabbhet räckte liksom, eftersom Hampton oftast dödade poängen med ett oprovocerat misstag. Hon hängde helt enkelt inte med alls och Jankovic kunde utmanövrera henne med snäva kontringsslag och smarta placeringar.

* * *

Alla dagens resultat:

Måndag, vilket betyder fler åttondelsfinaler.

Låt oss titta lite närmare på vad dagen har att erbjuda:

* * *

√ RAFAEL NADAL (4) – KEI NISHIKORI (15)

Nishikori har imponerat – vilket gruskungen Nadal definitivt inte har.

Men i åttondelsfinalen bjuds spanjoren på en helt annan matchup. En som passar honom mycket bättre. I sina inledande tre matcher har han nämligen mött spelare med kraftfulla offensiva kvaliteter, som med sin aggressivitet kunnat exploatera Nadals svagheter.

Nishikori är visserligen en oerhört skicklig spelare, men hans fokus ligger främst på försvar, kontringsspel, snabba omställningar och säkerhet i bollandet. Det faller sig helt enkelt inte naturligt för honom att spela så aggressivt och med så små marginaler som krävs för att sätta press på Nadal.

Världstrean kommer därför sannolikt att få diktera spelet, och då är han på alla plan den bättre spelaren.

Tror det blir en komfortabel seger för Nadal i raka set.

* * *

√ MARIA SJARAPOVA (2) – SLOANE STEPHENS (17)

Sjarapova har vunnit 14 av sina 15 senaste matcher på grus, inklusive en överkörning av just Stephens i Rom förrförra veckan (6-2, 6-1).

Den största fördelen 19-årige Stephens har mot Sjarapova är att hon är snabbare. Världstvåan har dock de farligaste vapnen i sin serve och sina hårda grundslag. Dessutom har hon mycket bättre räckvidd än Stephens – och det har gjort att ryskan enkelt kunnat utmanövrera henne med snäva vinklar och genomskärande rak backhand.

Stephens största hopp är därför att Sjarapovas serve klickar, vilket den ju gör ibland. Utan den är hon nämligen mycket mer sårbar, och håller hon ordning på sin egen serve kan hon då kliva fram och pressa tillbaka titelförsvararen.

Med tanke på hur Sjarapova presterat hittills i turneringen har jag svårt att se att hennes serve plötsligt ska falla isär, och gissar därför på seger i två set.

* * *

√ NOVAK DJOKOVIC (1) – PHILIPP KOHLSCHREIBER (19)

Kohlschreiber är en klart underskattad grusspelare och gick faktiskt segrande ur deras hittills enda möte på grus – i raka set (Franska öppna 2009). Sedan dess har dock Djokovic förvandlats till den koloss han är i dag.

Jag misstänker att Kohlschreiber kommer försöka spela så enkelt han bara kan. Hålla liv i duellerna, variera sina slag och vänta (hoppas) på att chanserna kommer. Tror också att han kommer nyttja sin backhandslice ganska friskt. Ingen bra idé att bli fastlåst i malande backhanddueller med Djokovic, som ju har en av tourens absolut bästa backhands.

Med tanke på hur extremt säkert och överlägset Djokovic uppträtt på banan hittills är det svårt att tippa annat än seger i raka set, men om Kohlschreiber bara lyckas störa hans matchrytm tillräckligt är det ingen omöjlighet alls att han kniper ett set.

* * *

√ VICTORIA AZARENKA (3) – FRANCESCA SCHIAVONE (50)

2010 års Franska öppna-vinnare Schiavone har sett stabil ut och gjorde en riktigt bra match mot Marion Bartoli i tredjerundan.

Azarenka är dock en svårare nöt att knäcka. Hon har ett mycket tyngre grundspel och bättre kontringsspel, och är därför svårare att flytta runt.

Azarenka har visserligen vunnit deras två enda tidigare möten på grus och då bara tappat totalt sex game på fyra set, men det var flera år sedan. Lär bli lite tuffare för Azarenka i dag, men jag tror världstrean kniper kvartsfinalbiljetten.

* * *

TOMMY HAAS (14) – √ MIKHAIL JUZJNYJ (31)

I Rom blev det enkel seger i raka set för Juzjnyj när de båda veteranerna möttes.

Och faktum är att det är ryssen som sett säkrast ut på Roland Garros, medan Haas inte direkt imponerat. Själv gillar jag visserligen hur 35-åringen justerat sitt spel på grus och spelar med mycket större taktiskt tålamod, men han var ordentligt pressad mot 19-årige Jack Sock i andra omgången (vann dock i raka set) och var nära förlust trots 2-0 i set mot John Isner i tredje.

Oddssättarna verkar ha oerhört svårt att plocka ut en favorit, och det är ungefär så svår den här matchen är att tippa. Det enkla faktum att Juzjnyj helt enkelt sett stabilare ut och dessutom har två raka segrar (Rom 2013 och Peking 2012; mötena dessförinnan var 2008 och tidigare, så känns inte helt tillförlitligt att basera förhandstips på) gör att jag ger honom ett litet övertag.

Blir inte förvånad om det går till fem set.

* * *

MARIA KIRILENKO (12) – √ BETHANIE MATTEK-SANDS (67)

Svårt svårt. Kirilenko den mer framgångsrika och jämna. Mattek-Sands den mer offensivt giftiga.

Tror dock inte att hon kommer få lika hög utdelning som mot Li Na i andra omgången. Li Na bjuder på mycket mer gratispoäng i och med sina många oprovocerade misstag och Kirilenko är mer stabil i defensiven.

Går säkert till tre set, och då kan ju vad som helst hända. Jag vill ändå någonstans hoppas och tro på Mattek-Sands. Hon är väldigt skräckinjagande när spelet funkar. Vore riktigt kul att se henne i kvartsfinalen.

* * *

RICHARD GASQUET (9) – √ STANISLAS WAWRINKA (10)

Dagens mest svårtippade match, vid sidan av Haas-Juzjnyj. Intressant för övrigt att vi bara i dag bjuds på två matchups med bara enhandsfattade backhandspelare (totalt åtta av 16 spelare i åttondelsfinalen spelar med enhandsfattad backhand). Galet.

Nåväl.

Detta blir för övrigt Wawrinkas fjärde raka åttondel i Franska öppna, Gasquets tredje raka. Båda är ytterst kompetenta grusspelare, men på lite olika sätt: Wawrinka väldigt offensiv, Gasquet defensiv.

Wawrinka är som bekant i väldigt bra form och har inte hämmats alls av lårskadan han ådrog sig i Madrid. Gjorde en riktigt bra match mot Jerzy Janowicz i tredje omgången.

Det var dock en matchup som passade honom bättre. Wawrinka är säkrare i spelet än Janowicz, kunde flytta runt honom lite som han ville och utmanövrera honom med snäva vinklar.

Det funkar inte mot Gasquet. Wawrinka kommer säkerligen ta initiativet och försöka styra spelet, men det är en matchbild som inte stör fransmannen nämnvärt – han är van vid att nöta ut offensiva motståndare och sakta men säkert jobba sig till ett övertag.

Med tanke på Gasquets svaga åttondelsfacit i GS-sammanhang (sedan Wimbledon-semifinalen 2007 har han spelat tio GS-åttondelar – och förlorat samtliga) kommer han dock inte bara ha Wawrinka att kämpa mot, utan sina egna inre demoner. Jag tror därför att han lär gå ut hårt och försöka få ett tidigt övertag. Kliva fram aggressivt och mata toppade slag mot schweizarens backhand – precis som landsmannen Gilles Simon i gårdagens åttondel mot Wawrinkas landsman Roger Federer.

Frågan är hur effektivt det blir, eftersom även Wawrinka tenderar att gå ut hårt och slugga sig till ett övertag, som han sedan i lugn och ro kan bygga vidare på.

Tror att första set blir enormt viktigt i den här matchen. Svårt att inte hålla Wawrinka som förhandsfavorit med tanke på hans grymt imponerande grussäsong och hur självsäkert han uppträtt på Roland Garros. Tror helt enkelt på Wawrinka i den här matchupen, men slänger in en liten skrällvarning på Gasquet.

* * *

√ JELENA JANKOVIC (18) – JAMIE HAMPTON (54)

Hampton är fightern som redan fällt två seedade spelare (25-seedade Lucie Safarova i förstarundan och världssjuan Petra Kvitová i tredje omgången) och har således nått sin första GS-åttondel i karriären.

Hon har mer kraft i sin förstaserve och tenderar att vara mer bestämd i spelet från baslinjen än Jankovic. Hampton har också slagit en läskigt snäv och effektiv serve från deuce court – som lär bli ett farligt vapen mot den forna världsettan.

Och Jankovic då?

Snabb, uthållig, balanserad, bollsäker. Mer av en atlet, helt enkelt. Och när hon är som bäst är hon också en skicklig taktiker. Det är just på det taktiska planet som Jankovic har störst sannolikhet att vinna den här matchen. Hon vill inte låta sig pressas tillbaka och låsas fast bakom baslinjen. Där är hon sårbar.

Hon måste förstöra Hamptons rytm och få henne att börja tvivla på sitt spel genom att mixa upp sitt eget.

Jankovics erfarenhet talar för att hon klarar den här utmaningen. Kan mycket väl bli en mental kamp, och där har Jankovic övertaget.

Roger Federer.

Det såg inte alltid så bra ut. Stundtals bedrövligt.

Men i slutänden stod han ändå där, klar för sin 36:e raka Grand Slam-kvartsfinal, med karriärens 900:e seger bärgad.

Så, hur såg då åttondelsfinalen mot hemmafavoriten Gilles Simon ut?

Federer inledde offensivt och resolut. Säkrade första set med överlägsna 6-1 efter knappt 40 minuters spel.

I andra set justerade Simon sin taktik. Satte högre press för att tvinga Federer att backa i banan och matade slag mot hans backhand.

Resultatet: En ansenlig mängd oprovocerade misstag från Federer. Och när missarna började stå som spön i backen kom också osäkerhet från schweizaren. Simon skruvade verkligen isär hans backhand totalt och blottlade således världstreans största svaghet på ett sätt som nästan bara Rafael Nadal tidigare gjort.

När otryggheten letade sig in under skinnet på Federer började också hans så viktiga serve att svikta. Särskilt i tredje set var det Simon som styrde och ställde helt. Schweizaren rörde sig dessutom betydligt sämre i just slutet av andra och tredje set, kom ofta fel till bollen och hann inte justera sin position i djupled när Simon satte press mot baslinjen (enligt uppgift på grund av att Federer gjorde illa foten när han ramlade i mitten av andra set).

Det ska sägas att 18-rankade fransmannen är en av tourens absolut skickligaste taktiker. Han har en sällsynt förmåga att exploatera sin motståndares svagheter och få spelet precis dit han vill.

I dag räckte det till att vända 0-1-underläge till 2-1 mot herrtennisens mest framgångsrika spelare, och det ska han ha all heder för.

Men i fjärde set förändrades matchbilden på nytt. Dels tycker jag att Simon krampade en aning. Kanske beroende på nervositet, kanske trötthet, kanske den enorma pressen, kanske något annat. Hur som helst så lyckades han inte upprätthålla det spel som var så framgångsrikt i två set, medan Federer återigen skruvade upp tempot och blev mer aggressiv.

Fjärde set sprang han igenom på 30 minuter och i skiljeset räckte det med ett tidigt break. En märkbart utpumpad Simon hängde inte riktigt med och Federer säkrade till slut den där 36:e raka Grand Slam-kvarten via 6-1, 4-6, 2-6, 6-2, 6-3.

Och där möter han Simons landsman Jo-Wilfried Tsonga, som körde över Viktor Troicki i raka set: 6-3, 6-3, 6-3.

Matchbilden då kommer sannolikt att bli helt annorlunda än dagens, eftersom Tsonga och Simon inte har många likheter som spelare.

Däremot kan vi vara säkra på att Federer kommer få det tufft. Tsonga har inte tappat set hittills (72-37 i gamefacit) och har sett otroligt stark ut. Spelar en mycket effektivare tennis än vi är vana att se honom.

Mer om den kvartsfinalen framöver, men kan väl säga som så här att semifinalen är långt från säkrad för Federer.

* * *

Tommy Robredo bjöd på ännu en dramatisk femsetare – och den tredje matchen i rad som han vänt 0-2-underläge till 3-2-seger.

Den här gången var det Nicolás Almagro som utsattes för den tortyr som det tydligen är att spela mot en formtoppad Robredo. 31-åringen totalvägrar liksom att ge upp, springer på precis allt och ger inte sina motståndare minsta lilla andrum.

Det hela började som väntat. Ganska tråkig match inledningsvis. Båda höll serve till tiebreak i första set, där Almagro var snäppet starkare. I andra fortsatte Almagro att serva stabilt och fixade två servegenombrott, vilket räckte till 6-3.

I tredje höjde sig Robredo och reducerade via 6-4.

Och så i fjärde set hände det alltså igen. Den här gången behövde han visserligen inte rädda några matchbollar, som mot Gaël Monfils, men han hamnade alltså i underläge med break emot sig. I fjärde set tappade Almagro 4-2 och i femte set 2-0.

Så typiskt matchsumparen Almagro, men samtidigt: All cred till Robredo. Det där slitet, den jämnheten och den vinnarskallen är inte att leka med. Oerhört imponerande. 6-7(5), 3-6, 6-4, 6-4, 6-4 blev matchsiffrorna till slut.

I kvartsfinalen, hans totalt sjätte i karriären i Grand Slam-sammanhang (femte i Franska öppna), möter han ännu en landsman: David Ferrer.

Hans åttondel mot Kevin Anderson var närmast ett skämt. Anderson hade, sin goda form till trots, absolut noll och ingenting att sätta emot världsfemman. 6-3, 6-1, 6-1 blev det, och 97-60 i poäng totalt till Ferrer.

Han är makalöst stark, Ferrer. Slog 28 winners, mot Andersons 25. Och bara elva oprovocerade misstag, mot Andersons 41.

Robredo lät sig visserligen inte skrämmas av Almagros 4-0 i inbördes möten inför åttondelsfinalen, men Ferrer (som likt Tsonga ännu inte tappat set) kommer bli en mycket svårare nöt att knäcka.

* * *

Serena Williams fortsätter slugga sig fram mot en förväntad final. Fyra game lyckades Roberta Vinci plocka: 6-1, 6-3.

Väldigt svårt i nuläget att se vem som ska kunna stoppa henne.

Svetlana Kuznetsova? Tja, hon spelade i och för sig riktigt bra mot Angelique Kerber i dag, men segern var förväntad. Kerber är inte lika bra på gräs som på hardcourt och grus och är sårbar mot snabba, varierade allround-spelare med så pass tung forehand som Kuznetsova.

Kuznetsova är helt enkelt en mycket mer kompetent grusspelare, och hennes seger kändes aldrig direkt hotad – trots att hon tappade serven direkt i avgörande set. Det blev till slut en stabil 6-4, 4-6, 6-4-seger.

Tveksamt om det räcker mot Williams, dock.

* * *

Agnieszka Radwanska var stundtals helt överlägsen mot Ana Ivanovic. 6-2, 6-4 blev det. Inte mycket att säga om den matchen, förutom att Radwanska verkligen förbättrat sitt grusspel avsevärt det senaste året.

Möter Sara Errani i kvartsfinalen, efter att Errani med vissa bekymmer avfärdat 20-seedade Carla Suarez Navarro (5-7, 6-4, 6-3).

Känns inte som en lika solklar seger för Errani som det gjorde för en dryg vecka sedan.

* * *

Alla dagens resultat:

Vi minns hur det såg ut i Monte Carlo förra året, när Novak Djokovic fått beskedet att hans farfar dött.

En uppenbart sorgtyngd världsetta gjorde en slätstruken final mot rivalen Rafael Nadal och föll i raka set.

Och efter det blev inte hans säsong riktigt som planerat. Klara finalförluster i både Rom och Franska öppna, återigen mot Nadal. Förlust i semifinalen i Wimbledon. Fjärdeplats i London-OS. Bommade alltså båda sina två största mål för säsongen: Franska öppna och OS.

Nu går det kanske inte att dra slutsatsen att farfaderns död förstörde hans fokus i samtliga av ovan nämnda fall, men man måste ta på sig flera lager skygglappar för att inte se hur det indirekt påverkade hans resultat.

För den överlägsna segern i Monte Carlo gav ju Rafael Nadal välbehövligt självförtroende, efter sju raka finalförluster mot Djokovic. Det räckte för ännu en finaltriumf för spanjoren, blott en vecka därpå i Rom – som i sin tur banade väg för hans sedvanliga överlägsenhet på Roland Garros.

Det är givetvis omöjligt att veta vad som hade hänt om farfadern inte dött, men det är svårt att anta annat än att de där matcherna haft en helt annan karaktär.

Frågan hur Jelena Gencics död påverkar världsettan i årets Franska öppna är därför svår att undvika. Gencic, som upptäckte Djokovics enorma talang och sedermera blev hans första coach, har stöttat och gett råd genom hela hans karriär, även efter att Djokovic gått vidare utan henne som tränare.

Det råder ingen som helst tvekan om att Nole kommer att påverkas av det tunga beskedet.

Förhoppningsvis kan han kanalisera sorgen på banan och hedra Gencics minne genom att göra sitt absolut yttersta för att vinna sin efterlängtade Franska öppna-titel.

Allting började redan i februari.

Rafael Nadals comeback efter sju månaders frånvaro hade gått som på räls. Federico Delbonis, Daniel Gimeno-Traver och Jeremy Chardy hade alla avfärdats enkelt i raka set.

Finalen inledde han med att vinna sitt sjunde raka set i Vina del Mar.

Då kom vändningen.

Den dittills i princip helt okände Horacio Zeballos satsade allt på ett kort. Spelade så aggressivt och offensivt han bara kunde. Matade tunga grundslag djupt mot Nadals backhand, servade stenhårt, gav spanjoren minimalt med utrymme att kliva fram med sin fruktade forehand. Det gav resultat, och med det kom också självförtroendet – vilket i sin tur gjorde att han vågade ta större risker och spela med små marginaler.

Just den där dagen hade han alla marginaler på sin sida och bärgade sedermera sin största triumf någonsin.

De som höjde Zeballos till skyarna, kallade honom hjälte och förväntade sig fler heroiska insatser från argentinaren har sedan dess fått ett bryskt uppvaknande. Resultaten har uteblivit och i takt med att den vanliga vardagen gjort sig påmind igen har också 28-åringens stjärnglans mattats. Precis som väntat, för vissa av oss.

Horacio Zeballos är nämligen inget utöver det vanliga. Han är inte extraordinär. Han är inte den näste Roger Federer eller Novak Djokovic.

Han är en helt vanlig spelare, just nu rankad 46 och som bara mäktat med fem ATP-segrar sedan den där titeln i Chile för nästan fyra månader sedan.

Och det är just precis det som gör honom så speciell.

Ingen hade ju höjt på ögonbrynen om det varit Djokovic eller någon annan toppspelare som vunnit den där finalen. Det var trots allt Nadals första turnering på över sju månader. Visserligen ett gångbart argument även i det här fallet, men hade det varit en världsstjärna så hade det med stor sannolikhet gått mer obemärkt förbi.

Det Horacio Zeballos bevisade den där dagen är att Rafael Nadal är mänsklig. Till och med på grus. Och att även han har taktiska sårbarheter. De har alltid funnits där och genom åren exploaterats av såväl Djokovic som Federer, men få av spelarna utanför den absoluta toppen har vågat.

De senaste åren har lägre rankade spelare haft sådan enorm respekt för spanjoren på grus att de blivit totalt överkörda bara för att de själva (och alla andra) i princip förväntat sig att bli just överkörda.

Efter Vina del Mar dröjde det knappt en månad innan nästa hardhitters framgångsrikt nyttjade samma taktik som Zeballos – Ernests Gulbis och Juan Martín del Potro i Indian Wells. Deras offensiva kavalkader räckte inte till seger, men båda hade inledningsvis stora spelmässiga övertag (tills bränslet tog slut).

Mönstret upprepade sig i Monte Carlo – där en attackglad Grigor Dimitrov pressade Nadal till tre set i kvartsfinalen och en överlägsen Novak Djokovic vann finalen i raka set – och Rom, där Gulbis återigen vann första set (den här gången med 6-1!) och långa stunder var den klart bättre spelaren.

Det är därför inte särskilt överraskande att gruskungen tappade två set redan i sina två första matcher (dubbelt så många som han förlorade under hela fjolårsturneringen) i årets Franska öppna. Det är helt enkelt fler som vågar försöka slå honom på allvar nu. Som vet att det går och tror att de själva kan göra det.

Den stora frågan är på vilket sätt det påverkar honom inför en eventuell semifinal mot Djokovic, för hur spanjoren kunde tappa set mot 59- respektive 35-rankade Daniel Brands och Martin Klizan på Roland Garros (där han efter gårdagens seger över Fabio Fognini har osannolika 55-1 i matchfacit) är enkel att besvara: De hade bara gjort sin hemläxa.

Efter Vina del Mar kommer Nadal inte längre undan med att bärga busenkla segrar trots svagt spel – ens på grus.

Tacka Horacio Zeballos för det.

Vi drar en snabb recap över dagens händelser i Paris.

Känns som det enda rätta att inleda med Novak Djokovics överhalning av Grigor Dimitrov.

6-2, 6-2, 6-3.

Djokovics totala poängmarginal var 33 poäng. Han vann alltså 60 procent av alla bollar.

Segern i sig var ju helt väntad, till och med att det skulle bli något av en kross, men så här? Nej, jag trodde faktiskt att Dimitrov skulle hänga med hyfsat bra i åtminstone något set. Kanske till och med tvinga fram ett tiebreak och ha tillräckligt med marginaler för att plocka ett set.

Redan vid nedsläpp insåg jag dock att det var en önskedröm för Dimitrov. Det var inte så mycket det att Djokovic ville utkräva hämnd efter nederlaget i Madrid som att han bara ville bevisa för sig själv och alla andra att det var en isolerad händelse.

Dimitrov spelade faktiskt inte så överdrivet mycket sämre nu än han gjorde för en dryg månad sedan. Det var Djokovic som var otroligt mycket bättre än sist de möttes, och då är det kvalitetsmässiga gapet mellan de båda precis så här stort.

Bulgaren ska dock vara nöjd med turneringen som helhet. Tog sig för första gången någonsin till tredje omgången i en Grand Slam-turnering. Visst, han hade enkel lottning fram till tredjerundan, men det är ändå ett steg i rätt riktning.

Och Djokovic? Han ser för tillfället snudd på oslagbar ut.

Vilket för oss in på matchen mellan Rafael Nadal och Fabio Fognini.

7-6(5), 6-4, 6-4.

Inga speciellt imponerade siffror för The King of Clay. Och så där har det ju sett ut hela veckan. Skillnaden i dag var att han åtminstone inte tappade set.

Nu är det verkligen alldeles för tidigt att slå fast någonting över huvud taget, men att Nadal inte hittat formen än… Det är oroväckande, inget snack om saken. Om Djokovic och Nadal skulle mötas i morgon skulle Nole troligen vinna i tre raka.

Ingen idé att måla fan på vägen än. Nadal har trots allt två matcher på sig (mot Kei Nishikori och sedan Stanislas Wawrinka/Richard Gasquet) att trimma och slipa.

* * *

Nishikori gjorde en bra match mot Benoit Paire. Spelade enkelt, försvarade sig med bravur och kunde mestadels bara låta fransmannen slå bort sig.

Vilket han gjorde. Gång på gång.

Ingen bra insats från Paire. Servade katastrofalt dåligt och slog 63 oprovocerade misstag. Var ofta han som dikterade spelet i duellerna, men vad hjälper det när man inte lyckas få undan bollen?

Nishikori precis så stabil som väntat. Kommer ju väldigt långt på sin jämnhet och är snabb i omställningen från försvar till attack, vilket ofta ställde Paire som själv aldrig hittade sin matchrytm.

Paire fick för övrigt poängavdrag för coachning vid ställning 5-4 och breakboll i Nishikoris serve i andra set. Blev således av med breakbollen och förlorade sedan gamet. Vann visserligen setet till slut, men det var märkbart att det störde hemmafavoriten genom återstoden av matchen.

Dock aldrig något snack om vem som var den bättre spelaren. 6-3, 6-7(3), 6-4, 6-1 talar sitt tydliga språk.

Blir alltså Nishikori som ställs mot Nadal i åttondelsfinalen. Bra matchup för spanjoren. Blir intressant att se om japanen kommer försöka kliva fram och sätta hög offensiv press, som sina föregångare i turneringen.

* * *

Stanislas Wawrinka slog Jerzy Janowicz utan att direkt glänsa. I tredje set var det Jerzy som hela tiden störde i Wawrinkas serve, men överlag servade schweizaren stabilt.

Intressant också hur taktisk och tålmodig Jerzy var i sitt försvarsarbete. Förlängde många dueller, tvingade fram misstag och lurade till sig winners med slicar och lobbar och stoppbollar.

Ser man till matchbilden var den ganska väntad: Wawrinka kunde flytta runt Janowicz lite som han ville, särskilt i egen serve; många brunkiga baslinjedueller; fokus på den egna serven.

De sedvanliga fokusdipparna från Wawrinka uteblev dock, bortsett från några sekvenser i andra och tredje set, vilket var glädjande. Jerzy hade ett gäng svaga servegame genom matchen och blev då oftast bruten.

6-3, 6-7(2), 6-3, 6-3 blev det till slut.

Han har inte riktigt nått nivån från Paris Masters förra året, men Janowicz har onekligen börjat hitta tillbaka till formen efter en svag säsongsinledning. Kan bli riktigt farlig när det vankas gräs och hardcourt igen.

I åttondelen möter Wawrinka hur som helst Richard Gasquet, som körde över Nikolaj Davydenko i raka set: 6-4, 6-4, 6-3. Inte mycket att säga om den matchen egentligen. Gasquet ganska överlägsen.

Kan bli en riktigt intressant match mellan Wawrinka och Gasquet. Är nog benägen att hålla Gasquet som knapp favorit där. Wawrinka har inte riktigt visat det där fenomenala spelet som tog honom till final i Madrid än och Gasquets snabbhet, täta defensiv och toppade forehand passar schweizaren betydligt mer illa än Janowicz.

Gissar att Gasquet kommer mata på med loopar mot Wawrinkas backhand och försöka förlänga duellerna för att nöta ner honom.

Kan som sagt bli riktigt intressant.

* * *

Det blev en ny maratonmatch för John Isner, men den här gången mäktade han inte med en bragdvändning efter 0-2-underläge och Tommy Haas kunde vinna med 7-5, 7-6(4), 4-6, 6-7(10), 10-8.

Isner räddade för övrigt osannolika tolv matchbollar fjärde set. Riktigt starkt av Haas att fortsätta gneta och inte vika ner sig totalt efter det där tiebreaket.

* * *

Philipp Kohlschreiber sopade Victor Hanescu av banan (6-0, 7-6, 6-1) och Mikhail Juzjnyj likaså med Janko Tipsarevic (6-4, 6-4, 6-3). Inga konstigheter.

Innebär för övrigt att Tipsarevic förlorar ännu fler poäng och tappar därmed ännu en placering på världsrankningen. Inte heller det några konstigheter, med tanke på serbens formsvacka under året.

* * *

På damsidan bjöds vi på en ordentlig skräll när Jamie Hampton slog Petra Kvitová i raka set: 6-1, 7-6(7). Starkt av Hampton att hålla huvudet kallt i andra sets tiebreak trots att brända matchbollar.

I övrigt skrällfritt. Jelena Jankovic slog visserligen Samantha Stosur (3-6, 6-3, 6-4), men det var inte helt oväntat. Kul också att Sloane Stephens visar fortsatt god form: 6-4, 6-7(5), 6-3 mot Marina Erakovic.

* * *

Alla dagens resultat:

Händelserik gårdag.

Låt oss börja med Rafael Nadal. För andra matchen i rad tappar han alltså första set.

Två torskade set på lika många matcher. Förra året förlorade han som ni säkert minns ett set på hela turneringen – och det var mot Novak Djokovic i finalen.

Inte speciellt övertygande öppning från gruskungen, med andra ord.

Både Daniel Brands och Martin Klizan ska dock ha cred för hur de tacklade den svåra uppgiften att möta historiens mest framgångsrike grusspelare i en första- respektive andrarunda i Franska öppna.

Klizan, som inte är någon vidare grusspelare generellt men vars tunga grundspel kan ställa till det för Nadal, hade gjort sin läxa och utnyttjade Nadals passivitet i inledningen av matchen – vilket alltså gav honom första set.

Märkligt det där, att Nadal blir så ultradefensiv när han inte riktigt trivs med väderförhållandena och det fuktiga underlaget. Han öppnade verkligen upp hela banan för Klizan, som kunde mata raka fore- och backhands förbi honom ”down the line” som om det vore det enklaste i världen.

Överraskande effektiv taktik att nöta crosscourt-dueller för att sedan kliva fram och dra ett hårt och välriktat rakt slag. Hände väldigt många gånger att Nadal inte ens försökte springa på de bollarna.

Men som vi alla vet så är det oerhört mentalt och fysiskt ansträngande att möta Nadal oavsett vilken nivå han lägger sig på inledningsvis. Räckte med att spanjoren höjde sig ett snäpp i andra för att till slut bärga en enkel seger: 4-6, 6-3, 6-3, 6-3. Ser ganska jämnt ut på papperet, men Nadal var överlägsen stora delar av de sista tre seten.

Det ska dock sägas att Nadal inte varit bra hittills. Han vinner ju sina matcher trots att han är osedvanligt svajig, men det är ändå lite oroväckande inför en eventuell semifinal mot Novak Djokovic.

Hoppas Fabio Fognini vaknat på rätt sida i dag, så han kan tvinga Nadal att höja sig ytterligare några snäpp i deras tredjerunda. Spanjoren behöver nog ruskas om en aning.

* * *

Julien Benneteau var en enkel match för Roger Federer: 6-3, 6-4, 7-5. Trots en svag matchöppning med break emot sig och 0-2-underläge.

Benneteau plågades dock av en benskada och kunde inte bjuda på lika stort motstånd som i deras senaste möten.

Måste ändå sägas att Federer spelar väldigt behärskat nu. Ser trygg ut i sitt spel och verkar trivas på gruset. Lite synd ändå att matchen blev så pass enkel, för det kan ligga honom i fatet mot Gilles Simon i tredjerundan. Lurig spelare Simon, och han har dessutom vässat formen i Paris.

* * *

Gaël Monfils… Ja, vad säger man egentligen?

Till att börja med ingen stor skräll att han förlorar mot Tommy Robredo. Spanjoren är en jämn och energidränerande spelare med solitt försvarsspel. Det, i kombination med Monfils oförmåga att bärga de viktigaste poängen, att välja de mest underhållande framför de mest effektiva alternativen, att slösa sin kraft på artisteri, gav Robredo segern.

Monfils brände alltså två matchbollar i Robredos serve vid 5-3 och två matchbollar i egen vid 5-4 i fjärde set. Helt enkelt för att hans formdippar alltid kommer när det gäller som allra mest. Han har så förtvivlat svårt att spela på sin absoluta topp när han måste spela på sin absoluta topp.

Efter de där missade matchbollarna förstod nog hela tennisvärlden hur det här skulle sluta – med ännu en hjärtskärande förlust för ”Le Monf”.

I femte set var han så trött att han knappt orkade serve. Kastade lojt upp bollen i luften och föste den över nät med racketen. Lika imponerande som det var att se Robredo vägra vika ner sig (andra matchen i rad där han vänder 0-2 till 3-2), lika ledsamt var det att se en självutplånad Monfils ägna sina sista droppar bränsle åt att förlänga pinan några minuter.

2-6, 6-7(5), 6-2, 7-6(3), 6-2 blev slutligen segersiffrorna för Robredo, som nu är klar för sin första åttondelsfinal i Grand Slam-sammanhang sedan Australiska öppna 2011 (första gången i Franska öppna sedan 2009).

I den där åttondelsfinalen möter han Nicolás Almagro, som körde över formsvage Andreas Seppi i raka set: 7-6(1), 6-0, 6-4. Han har smugit sig fram i skuggorna, Almagro. Alldeles oavsett vem som vinner den matchen lär det bli en helspansk kvartsfinal i den sektionen.

* * *

Milos Raonic föll i raka set mot Kevin Anderson: 7-5, 7-6(4), 6-3.

Nu har Kevin visserligen spelat riktigt bra under hela säsongsinledningen, men ändå svagt av Raonic. Väldigt jämn matchup rent spelmässigt eftersom serve och tunga grundslag är bådas största vapen, men trodde Raonic skulle ha en liten edge i sin mammutserve.

Nu blev det ny förlust i tredje omgången på Roland Garros för 22-åringen. Ingen skam i sig, men jag tyckte på förhand att den här lottningen gav Raonic alla möjligheter att slå personbästa i Paris, trots underlaget.

Anderson möter David Ferrer, som fortfarande inte tappat set: 6-1, 7-5, 6-4 mot landsmannen Feliciano Lopez.

* * *

Jack Sock spelade riktigt bra mot Tommy Haas och borde ha vunnit ett set. Nu blev det inte så, utan Haas kunde utmanövrera framtidslöftet i raka: 7-6(3), 6-2, 7-5.

Gillar vad jag sett av Haas hittills. Inte bara i Franska öppna utan under hela grussäsongen. Imponerar ofta rent taktiskt. Tror John Isner kommer få det väldigt svårt mot honom, särskilt med tanke på att han pressades till fem set mot landsmannen Ryan Harrison: 5-7, 6-7(7), 6-3, 6-1, 8-6.

Alltid starkt att vända 0-2-underläge, men oerhört svagt att ens hamna i den situationen mot Harrison på grus. Tursam lottning för Isner har gett honom en plats i tredjerundan, men här måste rimligtvis Haas sätta stopp för hans framfart.

* * *

Viktor Troicki slog Marin Cilic i raka set: 7-6(12), 6-4, 7-5. Väldigt oväntat. Nu såg jag inte matchen, men känns som att Cilic måste ha gjort en riktigt svag insats.

* * *

Jo-Wilfried Tsonga ser fortsatt vass ut. 6-1, 6-2, 7-5 mot landsmannen Jeremy Chardy. Siffrorna dock en aning missvisande. Första set var en total överkörning, men i andra skilde det faktiskt bara sju poäng totalt mellan dem (28-21).

Rent spelmässigt hängde Chardy med ganska bra i andra och tredje set. Han har ju onekligen offensiva kvaliteter som kan testa Tsongas försvar, men världsåttans defensiv har varit rysligt tät hittills på Roland Garros.

Tycker framför allt att han spelar mycket mycket mer effektivt än han brukar. Är bättre rent taktiskt, helt enkelt. Förmodligen för att han måste, eftersom underlaget hindrar honom från att spela exakt det spel han egentligen vill spela.

Har imponerats av Tsonga så här långt. Han är verkligen en av dem som utvecklat spelet på sitt svagaste underlag (i det här fallet grus) allra mest de senaste åren. Lär inte ha några som helst problem med Troicki i åttondelen och lär sedan skapa stora bekymmer för Federer i kvarten.

Om nu inte Simon föser schweizaren av banan i deras åttondel. Men det gör han väl inte, va?

* * *

Det blev inga fyra game för Sorana Cirstea mot Serena Williams. Det blev två: 6-0, 6-2.

Och suveräna Serena ställs mycket riktigt mot Roberta Vinci i åttondelsfinalen, efter att italienaren avfärdat Petra Cetkovska i sin tredjerunda: 6-1, 2-6, 6-2.

* * *

Agnieszka Radwanska inledde riktigt svajigt mot 127-rankade Dinah Pfizenmaier men vann slutligen övertygande i raka set: 6-3, 6-4.

Eftersom Ana Ivanovic körde över fjolårets sensationsspelare Virgine Razzano (6-3, 6-2) blir det alltså en riktigt intressant åttondel mellan världsfyran Radwanska och forna världsettan Ivanovic (som vann Franska öppna 2008).

* * *

Fjolårsfinalisten Sara Errani hade inga problem alls med Sabine Lisicki: 6-0, 6-4. Ställs föga förvånande mot Carla Suarez Navarro, som slog Monica Puig: 6-4, 7-5.

* * *

Angelique Kerber stretar vidare. Tog sig efter vissa om och med till åttondelsfinal via tresetsseger över amerikanska Varvara Leptjenko: 6-4, 6-7(3), 6-4.

Skönt att se världsåttan leverera, även på sitt sämsta underlag, efter en svajig säsongsinledning. Vi eventuell seger över Svetlana Kuznetsova ställs hon visserligen mot Williams i kvartsfinal (vilket ju är mission: impossible), men då tappar hon i alla fall inga poäng (tog sig till kvart även förra året).

* * *

Alla gårdagens resultat:

Med 128 spelare totalt, och 32 av dem seedade, i startfältet är det inte förrän tredje omgången som det börjar dra ihop sig i Grand Slam-sammanhang.

Nu är visserligen inte alla matcher i omgång två avklarade än, men vi har ett gäng intressanta andra- och tredjerundor att se fram emot i dag:

* * *

√ TOMMY HAAS (14) – JACK SOCK (118)

Det skiljer 15 år mellan tyske veteranen Haas och amerikanske framtidslöftet Sock. Haas gör i år sitt tolfte Franska öppna – Sock sitt första (det här är första gången han når huvudturneringen i en annan Grand Slam än US Open).

Spelmässigt påminner de till viss del om varandra, eftersom båda är offensiva baslinjespelare. Men där Sock är en amerikansk brunkare av klassiska mått – tennisens spelmässiga motsvarighet till transatlantisk ishockey – är Haas, sin ålder till trots, en mer modern, varierad och därmed också komplett spelare.

Sock kommer troligen få hög utdelning på sin hårda serve och diktera spelet med sin tunga forehand. Taktiken är enkel: mata (helst toppade) slag mot Haas backhand för att begränsa hans valmöjligheter och hindra att han öppnar upp banan.

Haas å sin sida kommer säkerligen nyttja sin allt annat än ofarliga slice, bjuda på många och snabba tempoväxlingar, och störa Socks matchrytm.

Om Haas bara har tillräckligt med tålamod ska han utan större problem vinna den taktiska striden och därmed också matchen. Av det jag sett av tysken på Roland Garros och under hela grussäsongen är jag benägen att tro att han har det tålamodet.

* * *

√ SERENA WILLIAMS (1) – SORANA CIRSTEA (30)

Frestande att på förhand avfärda Sorana Cirstea (som slog ut Johanna Larsson i andra omgången) eftersom det trots allt är suveränen Serena Williams hon ställs mot, men riktigt så enkelt är det inte.

Cirstea är en giftig spelare när hennes tunga forehand inte klickar. Hon är väldigt aggressiv i sitt returnerande och älskar att slå raka winners på båda sidor.

Det räcker för att hålla Serena på tårna.

Men räcker det till seger?

Nej. Serena har mycket bättre rörelseschema, kontringsspel, attackspel, bollsäkrare och spelar dessutom med större marginaler.

Svårt också att inte snegla på Serenas siffror hittills i turneringen: Har bara tappat fyra game totalt på sina två matcher, har inte haft en enda breakboll emot sig, vinner 86 procent bakom sin förstaserve och 76 procent bakom sin andraserve.

Plockar Cirstea fyra game, lika många som båda Serenas föregående motståndare, ska hon vara nöjd.

* * *

TOMMY ROBREDO (34) – √ GAËL MONFILS (81)

Knepig match att tippa. Robredo den generellt bättre grusspelaren, åtminstone när han är i form. Vilket han onekligen är nu. Monfils å sin sida har redan svarat för två riktigt imponerande segrar (över världssexan Tomas Berdych och Ernests Gulbis) och går från klarhet till klarhet. Har som bekant också den excentriska hemmapubliken på sin sida.

Visst skulle det kännas lite snopet om Monfils äventyr i Paris, efter dessa båda tunga skalper, ska ta slut mot 31-årige Robredo? Spanjoren har visserligen redan uträttat mer den här säsongen än han gjort under de senaste åren, men han är långt från den stjärnstatus han en gång åtnjöt.

Det är också lätt att sympatisera med den så svårt skadedrabbade Monfils och föreställa sig en magisk resa till en kvart- eller semifinal – men sagan kan lika gärna ta slut redan mot Robredo.

Det här känns som en relativt öppen historia som säkert kan gå till fem set. Särskilt med tanke på Monfils historiska oförmåga att stänga matcher.

Tror ändå att fransmannen grejar det här till slut, även om jag är benägen att slänga in en liten skrällvarning på Robredo.

* * *

√ ROGER FEDERER (3) – JULIEN BENNETEAU (32)

Benneteau är som bekant en knepig matchup för Federer. Benneteaus tempoväxlingar (särskilt när han suger all fart ur bollen), vinklade backhand och stabila spel framför nät ställer till problem för Federer.

För en gångs skull gynnas dock schweizaren av gruset, eftersom han rör sig bättre på underlaget än Benneteau. Dessutom använder Federer större del av banan och kommer säkerligen vara den som sätter hög press.

Att döma av hans tidigare matcher lär världstrean gå ut offensivt och ge Benneteau minimalt med utrymme att störa hans matchrytm.

Federer är redo uppgiften och vinner troligen i raka set, eller med 3-1.

Han tyckte själv att han skulle straffas för sitt tilltag: att ha plockat fram mobilen och fotat ett bollavtryck i gruset efter ett enligt hans mening felaktigt domslut.

Men Sergej Stakhovskij hoppades på att slippa ekonomisk påföljd.

Nu har ukrainaren fått sin dom: 13,000 kronor i böter – drygt sju procent av prispengarna (177,000 kronor) han erhöll efter sin förlust i första omgången mot Richard Gasquet.

Organisationerna ATP och ITF förbjuder användningen av elektronisk utrustning under match. Enligt Roger Federer, ATP-spelarrådets ordförande, kan hårdare straff införas i framtiden.

– Det har hänt förut. Det kommer att hända igen. Jag skulle inte bli förvånad om de (ATP, ITF) ändrar regeln efter det här. Om de gör det så kommer böterna bli högre, säger han.

– Problemet är att det kan förekomma coachning genom mobila enheter. Det är troligen enkelt att genomföra. Man går på toaletten och gömmer den någonstans där – jag säger bara att allt är möjligt.