Imorgon är det äntligen dags igen. Arenorna ska fyllas, ölet flöda, sångerna skandera och fotbollens mirakel ska vi få uppleva om och om igen. Det finns inte mycket som slår känslan av att det är dags för Bundesliga igen. Sitt hemma och njut när Bayern-spelarna travar ut på plan för att ta sig an Mönchengladbach. Efter den matchen följer en hel helg av fantastisk fotboll. Äntligen. Som utlovat tar jag i dag en titt på den övre halvan av tabellen…

…som ser ut på följande vis:

1. Bayern München (37p)
Kommentar: Rekordmästarna inledde med en lustig 0-1-förlust mot Borussia Mönchengladbach. Men efter den matchen uppträdde München som inte bara Tysklands, utan även Europas, bästa lag. Motståndet i Champions League och Bundesliga pulvriserades. Totalt. Det var nästan obehagligt att bevittna Bayerns dominans och det kändes som om att Bundesliga skulle få ett tidigt avgörande. Schweinsteiger var härförare på plan, Gomez öste in mål, Ribéry var kanske världens bäste spelare och plötsligt var Boateng, van Buyten och Badstuber omutbar. Lägg då till att Neuer vaktade målet (utan att behöva ingripa egentligen) och det fanns spelare som Müller och Lahm som man inte ens tänkte på – för att Bayern var så löjligt bra. Men så kom den snöpliga förlusten på hemmaplan mot Dortmund och plötsligt levde ligan igen. Och plötsligt var inte saker och ting självklara i södra Tyskland. Heynckes hade svårt att kompensera för fantastiske Schweinsteigers skada. När vi summerar det hela kan vi dock konstatera att München gjorde en mycket bra Hinrunde.

Prognos: Det mesta talar för att Bayern München tar hem ligatiteln. Det som talar emot det är att laget kommer att lägga ett stort fokus på hemmafinal i Champions League. Åker Bayern ut tidigt kan man lägga allt fokus på ligan och då borde det vara klart. Men även försvaret håller för låg klass, det såg vi när Schweinsteiger var skadad – då kunde inte Bayern försvara sig lika effektivt högre upp i plan. Det här är dock brister som kanske inte ens kommer att synas. Klubben har en sylvass offensiv med goda alternativ och en stolt tradition av att vinna. Högmod och en ny skada på Bastian är de största hoten – om Dortmund kommer igång på allvar det vill säga. Förutom en stark spelartrupp, en stark vinnarmentalitet och en imponerande stabilitet har man även ytterligare ett ess i rockärmen: en slug och duktig tränare i Jupp Heynckes. En kille som trivs som fisken i vattnet i München.
Wingrens prognos för Bayern lyder alltså: Deutscher Meister 2012.

2. Borussia Dortmund (34p)
Kommentar: Inledde alldeles strålande mot HSV och Tyskland var överens – Dortmund har blivit ännu bättre! Men den fina insatsen följdes upp av en riktig djupdykning med förluster mot bland annat Hertha Berlin och Hannover. Dortmund agerade arrogant, kämpade för lite och sumpade sina målchanser. Det här följdes upp av en usel insats i Champions League där man uppträdde som skolpojkar. Klopp röt till och spelarna tog sig i kragen, sedan dess har det sett mycket bra ut igen. Glädjen är tillbaka, den höga pressen är tillbaka och misstagen har åter blivit färre. Dortmund är obesegrade i elva matcher men hade även mot slutet vissa problem med effektiviteten framför mål. Laget har lyckats kompensera skador på Götze, Subotic, Bender och Barrios. Det tyder på en tillräcklig bredd.

Prognos: Det enda laget som har en realistisk chans att utmana Bayern om titeln. Inte bara i mina ögon – även i succétränaren Ottmar Hitzfelds ögon, killen som har vunnit ligan med Dortmund och München. Anledningen är att Dortmund inte har något spel i Europa att fokusera på, laget har en hög lägsta nivå och även den starkaste truppen näst efter München. Skadorna har varit många och rimligtvis borde de vara färre under våren – även om det inte fungerar så i fotboll. Det känns som om att de tre första matcherna kommer att vara avgörande för Dortmund. Inleder man bra har laget tillräcklig kvalitet för att storma mot toppen, inleder man dåligt kan det bli lite nervöst och det kan dessutom öppna upp ögonen för Schalke och Mönchengladbach. Det mesta talar för att vi har en svettig och intensiv toppstrid att se fram emot i vår.
Dessutom 1: Dortmund har Bremen, Gladbach, Leverkusen och München på hemmaplan. Av topplagen är det bara Schalke som är ett bortamöte.
Dessutom 2: Dortmund Deutscher Meister: 1956, 1957, 1963, 1995, 1996, 2002, 2011, (2012?).

3. FC Schalke 04 (34p)
Kommentar: Schalke har spelat en utomordentligt bra Hinrunde – av flera anledningar. Klubben har överlevt tränarbytet från Rangnick till Stevens och bara det är värt en eloge. Sådant är inte enkelt. Vidare har försvaret åter blivit ett försvar och man har lyckats kompensera Neuers avgång på ett ypperligt vis. Det som kanske har imponerat mest är det faktum att Schalke inte spelar i närheten av toppen av sin nivå – men de plockar ändå rikligt med poäng. Stevens har gång på gång poängterat att Schalke kan bli mycket bättre. Som vi också såg i stormatcherna mot Dortmund och München som båda slutade med en förlust. Huntelaar har vaknat till liv och har tillsammans med Raúl stått för många mål. Under Hinrunde lyckades man även kompensera för Farfans skada.

Prognos: Den värsta perioden borde vara över, tråkiga skador har överlevts och tränarbyte likaså. Nu har Huub Stevens dessutom haft en ostörd månad med laget och har kunnat implementera sina idéer. Chinedu Obasi har hämtats in från Hoffenheim och kan mycket väl bli en fullträff i det spel som Stevens förespråkar. Det finns en tradition som säger att Schalke inte kan vinna Bundesliga, och i år tror jag att det blir för svårt. Men direktplatsen till Champions League bör man absolut kunna försvara då jag har svårt att se att Schalke skulle kunna spela sämre fotboll, det mesta talar för att laget kommer att höja sig. Kan Stevens dessutom få Lewis Holtby att fungera kan våren bli riktigt kul för invånarna i Gelsenkirchen.
Visste ni förresten att laget körde sin teambuilding 1000 meter under jord i gruvan Auguste Victoria? Läckert – och så nattsvart tror jag inte att Rückrunde blir.

4. Borussia Mönchengladbach (33p)
Kommentar: Säsongens stora överraskning. Att möta Mönchengladbach den här säsongen är som att försöka äta sten. Det gör ont och är nästan omöjligt, då och då lyckas du få i dig någon enstaka bit – men det är alldeles för sollit för att pulvrisera. En hemskt jämförelse, men lite så är det. Lucien Favre har fått sitt lag att spela utomordentligt disciplinär, säker och stabil fotboll. Som om inte det vore nog har Marco Reus avgjort ett antal matcher på egen hand. Men spelet har fungerat även utan storstjärnan i laget. Och det är det viktigaste för Mönchengladbach.

Prognos: Man vill gärna tro att Mönchengladbach ska kunna hålla fast vid sin placering. Och det kan dem säkert om inte lagen under vaknar till. Det finns som sagt en orubblig stabilitet i laget – frågan är förstås hur det ser ut nu när prestationerna från hösten har sjunkit in? Kan man behålla fokus? Marco Reus är klar för Dortmund men troligtvis hjälper det laget, då man slipper alla spekulationer om stjärnas framtid. Nu är förutsättningarna glasklara. Alexander Ring har hämtats från HJK Helsingfors och imponerat under uppehållet. En Europa-plats är högst trolig, men snarare Europa League än Champions League. Det ska även påpekas att Mönchengladbach är känsligare för skador än sina konkurrenter.

5. Werder Bremen (29p)
Kommentar: Vi fick se gamla hederliga Bremen igen. Spelarna lekte fotboll i offensiven, men i all hast glömde de att stänga dörren till försvaret. Schaafs lag släpper fortfarande in för många enkla mål, men jämfört med förra säsongen så gör man även rikligt med mål framåt. I Pizarro har klubben en målgaranti. Bremens största problem är deras oförmåga att ta poäng av topplagen (0-5 mot Schalke, 1-4 mot München, 1-2 mot Dortmund och 0-5 mot Mönchengladbach). Det säger allt om Bremens höst egentligen.

Prognos: Ekici börjar vänja sig vid Bremen och kanske kan någon äntligen fylla åtminstone en utav Özils skor i Bremen. Marin närmar sig formen, Pizarro gör mål och Naldo har bestämt sig för att stanna. Det finns många ljuspunkter i Bremen. Men även brister. Försvaret håller inte god Bundesliga-nivå och ingen spelare är bra nog att avlasta Pizarro då Arnautovic och Rosenberg är för ojämna i sina prestationer. Om laget inte lyckas bli smartare i matcherna så leder vägen nedåt mot en mittenplacering.

6. Bayer Leverkusen (26p)
Kommentar: Jupp Heynckes stack till Bayern München – Robin Dutt hämtades in från SC Freiburg där han hade gjort ett mycket bra jobb. Övergången har dock varit allt annat än smärtfri och om inte Leverkusen hade tagit sig till åttondelsfinal i Champions League hade nog inte Dutt varit kvar. André Schürrle har inte riktigt funnit sin plats och mycket har handlat om vem som ska spela av Ballack och Rolfes. Bernd Leno och Eren Derdiyok heter vinnarna, även Lars Bender har betytt mycket. Man kan säga att Leverkusen har spelat bra, men dåligt sett till truppen man förfogar över. Dutt ska vara nöjd med sjätte plats.

Prognos: Michael Ballack kom igång mot slutet och kan komma att betyda oerhört mycket för laget den här Rückrunde – särskilt med tanke på spelet i Champions League. Leno-soppan är löst vilket säkert är skönt för samtliga inom föreningen. Om Schürrle kan hitta farten och formen igen, om Kießling kan börja leverera och om laget kan fokusera i 90 minuter bör Leverkusen kunna lyfta ett par placeringar. En bra start är väldigt viktig då Dutt inte kommer att få någon arbetsro annars.

7. Hannover 96 (23p)
Kommentar: Mirko Slomka hade inte mycket pengar till nyförvärv (bossen Kind vill förändra 50+1-regeln) men fick å andra sidan behålla det lag som gjorde succé förra säsongen. Det började bra och Hannover såg precis lika kompakta och disciplinerade ut som förra säsongen. Schlaudraff och Abedllaoue gjorde sitt för offensiven. Sedan började resultaten bli väldigt ojämna och därmed även spelet. Två fina skalper mot München och Dortmund följdes upp av förluster och en mängd kryss. Den största anledningen var att det inte blev några mål, samt att defensiven inte var lika omutbar. Det finns dock en stabilitet i spelet och klubben avancerade även i Europa League. Starkt.

Prognos: Hannover har redan gjort en drömsäsong. Klubben är för första gången klart för slutspel i Europa och plats sju i Bundesliga är inget att skämmas över. Om Slomka bara kan få igång Ya Konan eller Sobiech kommer säkert vinsterna också. Abdellaoue är på väg tillbaka från sin skada – han är livsviktig för laget. Nog kommer Europa att stjäla lite fokus men det mesta talar för att Hannover kommer att slåss om den plats de befinner sig på nu. Styrkan är stabiliteten, svagheten är avsaknaden av stjärnglans som behövs i tillknäppta tillställningar.

8. VfB Stuttgart (22p)
Kommentar: Det hör inte till vanligheterna att Stuttgart gör en bra höst, men vi är vana vid att tränare Bruno Labbadia gör det. Stuttgart träffade rätt med sina nyförvärv – framför allt danske Kvist som städar på mittfältet. Det syntes också på spelet att Stuttgart hade fungerande lagdelar. Klubbens stora problem har egentligen varit förmågan att vara konstanta. Imponerande insatser kunde följas av oinspirerade sådana. Hur man än ser på det har Stuttgat skaffat sig ett bra utgångsläge – och det helt välförtjänt.

Prognos: Klubben borde börja gå bättre under våren, det har vi vant oss vid. Vi har även vant oss vid att Labbadia tappar fotfästet under våren – och till sist jobbet. Hur kommer denna krock mellan traditioner att arta sig? Japanen Sakai har lånats in, som enligt rapporter har gjort ett gott intryck. Stuttgart har ett bra försvar och ett bra mittfält. Nu gäller det att behålla fokus match efter match – samt få igång Cacau på topp. Det mesta talar dock för att Stuttgart kommer att ligga kvar i mitten och förflytta sig lite nedåt (beroende på Hoffenheim, Hamburg, Wolfsburg och Köln) eller lite uppåt (beroende på Hannover, Leverkusen, Bremen och Mönchengladbach).

9. TSG Hoffenheim (22p)
Kommentar: Holger Stanislawski tog över den nyrika klubben i somras och det kändes helt rätt. Kanske inte i Pauli-supportrarnas ögon, men rent sportsligt. Det har varit uppenbart att Hoffenheim behöver en tränare som kan kommunicera med spelarna, få laget att bli en enhet. Länge verkade det också så under hösten. Hoffenheim spelade aggressivt och frejdigt. Babbel och Firmino lekte fotboll och elva spelare på plan tog jobbet för varandra. Men plötsligt hände något, omkring perioden då man spelade 0-0 mot Bayern München. Det började gnällas, slarvas, slöas och ja..laget föll mer eller mindre ihop. Mot slutet ryckte man dock upp sig en aning, säkert mycket tack vare Stanislawski – som inte fick sparken vid första motgång.

Prognos: ”Stani” har sorterat ut lite i laget, han har valt att inte spela så mycket med de killarna som inte gör jobbet för laget. Kvaliteten i truppen finns, och det verkar även som att den värsta tiden är förbi. Obasi och Sigurdsson har stuckit på lån, Wellington har skickats hem. In har ordentliga Wieser och Thesker kommit – som har imponerat under uppehållet. Hittar Hoffenheim spelet igen bör man kunna klättra ett par placeringar, problemet är att man kan falla lika snabbt.

/Wingren

Rückrunde är mindre än en vecka bort – och den inleds på allra bästa vis när Borussia Mönchengladbach tar emot ligaledarna Bayern München på fredag. Marco Reus kommer säkerligen att vara extra taggad efter alla skriverier om honom.  En allmän kritik har riktats mot honom, där man menar att han inte kommer att göra jobbet för Mönchengladbach längre, utan tankarna är redan i Dortmund. Men så har även mäktiga Bayern München gjort allt i sin makt för att förklara varför Reus gick till Dortmund och inte till Bayern. Reus själv verkar inte vara så förtjust i de uttalanden som härstammar från södra Tyskland. Med andra ord har han säkert inget emot att sänka Bayern på fredag. Å andra sidan, orkar Gladbach det?

Rekordmästarna från München har en ”perfekt” period av förberedelser bakom sig, och härföraren Bastian Schweinstegier är tillbaka (även om ett knä smärtade i dag, men enligt Bayern är det inget att oroa sig för). Rekordmästarna ser ovanligt starka ut, och är som vanligt extremt peppade eftersom att man missade titeln förra säsongen. Vi vet hur det brukar sluta. Salladsskålen lär hamna i Bayern. En seriös utmanare skulle kunna vara Mönchengladbach, då de har varit fantastiskt stabila och Reus kan avgöra matcher på egen hand. Men jag tror inte att Lucien Favres lag räcker längre än till en Europa-plats. Givetvis kan man slå Bayern på fredag om man har en bra dag – jag tror dock mer på en 2-0-vinst för Jupp Heynckes killar.

Borussia Dortmund och Schalke 04 är de andra lagen som skulle kunna utmana Bayern München om ligatiteln. Möjligheterna till detta torde även bli större desto längre Bayern är kvar och kämpar om en plats i Champions League-finalen.

Ärligt talat var det inte alls det här som inlägget skulle handla om dock. Under vintern har idioter skapat kaos under en inomhusturnering, böter för pyro har delats ut här och var och så sent som i söndags var det någon idiot till Dortmund-supporter som brände av en ordentlig smäll i Düsseldorf. Ren idioti givetvis och förhoppningsvis blir han utpekad och får sitt straff. Vad jag ville komma fram till är att vi i stället ska blicka framåt. Mot Rückrunde.

***

I dag börjar vi med den nedre halvan av tabellen. Så här ligger lagen placerade efter första halvan av säsongen:

10. 1. FC Köln (21p)
Kommentar: Ståle Solbakken fick uppleva en turbulent första tid i Köln. Försvaret läckte ordentligt och resultaten uteblev. Lyckligtvis fanns det tålamod och Köln såg allt bättre ut ju längre säsongen led. Solbakken har fortfarande försvarsproblem, han har även problem med match-coachningen i Bundesliga, men det där kommer att bli bättre. Podolski har varit lagets viktigaste spelare och avgör många matcher på egen hand. Men 35 insläppta mål är på tok för mycket.

Prognos: Köln lär bli stabilare för varje dag som går under Solbakkens ledning. Det största orosmomenten ligger kring Lukas Podolskis vara eller icke vara i föreningen. Tränaren finns där, spelarna är där och fansen är där – kommer även stabiliteten att vara där? Om Köln får en positiv inledning på våren kan det här projektet mycket väl räcka till en plats i Europa, men det mest troliga är att man kommer att försvara sin nuvarande placering.

11. Hertha Berlin (20p)
Kommentar: Det är aldrig lätt att återvända till Bundesliga, men Markus Babbel hade ett härligt gäng med sig som han dessutom kompletterade med några nya nyckelspelare. Berlin har spelat och presterat precis som förväntat och befinner sig på en mycket behaglig position i tabellen. I vissa matcher har huvudstadsklubben spelat klokt, i andra med vilja. Resultaten har varit blandade men väl godkända trots allt. Berlin har levt mycket på en relativt oförutsägbar offensiv.

Prognos: Det råder åter lugn i Hertha BSC efter Babbels sorti. In kom i stället Michael Skibbe som i mina ögon är en mycket kompetent tränare. Problemet är förstås att han ansluter under besvärliga former. Dels har Babbel-affären lämnat en sur eftersmak i föreningen, dels har Skibbe lite tid på sig att hitta det rätta spelet. Men Skibbe är klok och Berlin har goda stöttepelare – lär sluta på övre delen av den nedre halvan, så att säga.

12. VfL Wolfsburg (20p)
Kommentar: Felix Magath var tillbaka i Wolfsburg, klubben som han vann Bundesliga med innan han vände upp och ned på hela Schalke. Sin vana trogen verkade Magath närmast galen och hämtade in spelare från höger och vänster. Men Tyskland vet att Magath är ett geni som döljer sig i en dåres kläder. Visst har det blivit en del vinster på vägen, men det har mest handlat om nederlag, disciplinära frågor, hög rotation och besvikna spelare.

Prognos: Magath har kastat ut det gamla och hämtat in nytt och ungt. Vilket känns helt rätt. Wolfsburg har en väldigt spännande trupp och om Magath lyckas integrera de nya spelarna och få in sitt tänk i truppen så kan laget lyfta – helt klart. Med andra ord är det svårt att säga var Wolfsburg står, men känslan är att det ser bättre ut nu. En placering i mitten är inte alls otänkbart.

13. Hamburger SV (19p)
Kommentar: Frank Arnesen anslöt som sportchef. Allt var guld och gröna skogar. Laget föryngrades och förhoppningarna steg. Arnesen lät Michael Oenning vara kvar som tränare, dels för att han kände till klubben, dels för att det saknades pengar. Men mot slutet av september fick det vara nog – Oenning fick sparken. HSV låg då sist och såg helt hopplöst värdelöst ut. Skulle Hamburg åka ur Bundesliga för första gången? Det var nästan skrivet i sten. Men så hämtade Arnesen in Thorsten Fink från Basel och den nye tränaren är fortfarande obesegrad efter åtta matcher.

Prognos: Det ser plötsligt väldigt ljust ut. Fink tycker om HSV, HSV tycker om Fink. Spelarna drar åt samma håll, det finns en vilja och det finns en spelidé. Nu är dessutom Mladen Petric tillbaka från skada och allt ser väldigt trevligt ut. Visst finns det en risk för att de unga spelarna tappar fotfästet, men efter att ha överlevt den värsta krisen har man varit med om det mesta. Fink har nu fått jobba med truppen under vintern och med killar som Bruma, Aogo, Drobny, Töhre, Petric med flera kan det här mycket väl räcka till en Europa-plats.

14. FSV Mainz 05 (18p)
Kommentar: Mainz inledde precis lika bra som förra säsongen. Trots alla spelarförluster var det fart och fläkt, en hög aggressivitet och en god offensiv. Men sedan gick det dåligt, dåligt och dåligt. Mot slutet av Hinrunde stod laget för en bragd mot Bayern München och Thomas Tuchel var inte längre ifrågasatt. Mainz problem var att man spelade bra men saknade en kille där fram som kunde sätta chanserna och helt enkelt vinna matcherna.

Prognos: Vinteruppehållet har nog gjort gott. Euforin från förra säsongen borde nu vara helt bortglömt och man kan inrikta sig på det väsentliga: att överleva. Mainz har en nybyggd arena och behöver Bundesliga. Thomas Tuchel känns som helt rätt man att motivera sina spelare till stordåd. Det viktiga nu blir att ta poäng mot bottenkonkurrenter. Den saga får nog ett lyckligt slut.

15. 1. FC Nürnberg (18p)
Kommentar: Dieter Hecking hade ett tufft jobb framför sig, succén från den tidigare säsongen skulle gärna upprepas men utan de ack så viktiga Mehmet Ekici och Ilkay Gündogan. Ärligt talat har det gått käpp rätt åt helvete. Nürnberg har spelat uddlöst, fantasilöst och uppgivet. Tabellpositionen återspeglar verkligen lagets insatser. Under hösten fanns ett fåtal ljuspunkter, bland annat krossen av Bayer Leverkusen och vinsten mot Köln. Men överlag har det varit fritt fall hela hösten.

Prognos: Jag har länge tvivlat på Dieter Hecking, men efter förra säsongen tog jag mig en funderare. Nu har jag åter bestämt att han inte borde vara kvar i Nürnberg. Givetvis ska klubbledningen vara kyliga och invänta en total kris innan de agerar, men senast efter säsongen borde han gå. Hecking har ett bra försvar att luta sig tillbaka på, men klubben har gjort trötta krisvärvningar som inte lär ge effekt. För Nürnbergs del blir det en kamp för överlevnad.

16. 1. FC Kaiserslautern (16p)
Kommentar: Har inte lyckats hitta kontinuitet i spelet vilket har resulterat i blandade resultat. Kaiserslautern har bland annat stulit poäng av Borussia Dortmund och Schalke 04 – men ligger trots detta i botten av tabellen. Under hösten har det största problemet varit målskyttet. Försvaret har agerat bra och viljan i truppen finns, utan tvivel, men det har bara blivit 13 mål på 17 matcher. Med det är FCK sämst av alla lag i Bundesliga.

Prognos: Det krävs inget geni för att konstatera att Kaiserslautern har ligans största offensiva problem (säkerligen delat med Freiburg när nu Cissé lämnar). Klubbledningen har således hämtat in två spännande anfallare i form av Nicolai Jörgensen samt Jakub Swierczok. Positiva tongångar har ekat från träningsplanerna under vintern och om någon av anfallarna börjar leverera ska FCK kunna klara sig fint – det vill säga hänga kvar i Bundesliga.

17. FC Augsburg (15p)
Kommentar: Jos Luhukay och Augsburg har under en lång tid arbetat för att förverkliga drömmen om Bundesliga. Klubbens första säsong i fotbollens finrum inleddes knackigt – och direkt dömdes laget ut ganska så ordentligt. Jag var en av dem som gjorde det, till sist. Nu undrar man dock, något hände, några nävar knöts i fickorna. ”Vi ska fasen visa att vi kan vi med”. Sagt och gjort, Augsburgs spel har sett allt bättre ut. Man var till och med nära att sno en poäng i derbyt mot Bayern München – den gången räddades rekordmästarna av Manuel Neuers fina reflexer. Sascha Mölders inledde flitigt som målskytt men det har sett tunt ut offensivt – och svajigt defensivt. Augsburg lyckas dock arbeta till sig poäng och det är nog så viktigt. Även en tråkig seger ger tre poäng.

Prognos: Man har skött sig klokt under vintern. Inga stora slevar har plockats fram och rört om i den gryta som faktiskt smakar ganska bra nu. Augsburg har lärt sig att spela tråkig men säker fotboll, det kan till och med räcka så långt att klubben återfinns i Bundesliga även nästa säsong. Det kommer dock bli väldigt tufft, och det gäller att Simon Jentzsch vaktar målet på bästa sätt. Inlånade Jan Moravek från Schalke är en underskattad spelare och kan bli viktig.

18. SC Freiburg (13p)
Kommentar: Lilla Freiburgs högflygande under Robin Dutt är över – och det med besked. Trots att laget har spelat bra fotboll har resultaten uteblivet och det syns smärtsamt tydligt i tabellen. Marcus Sorg försökte med det mesta, fick laget att spela attraktiv fotboll men det slutade oftast med platt fall. Sorg fick kicken och en handfull spelare har fått reda på att de inte är önskade längre. Bortsett från Cissé – som har gjort nio mål – saknar laget spelare som sticker ut match efter match.

Prognos: I skrivande stund bekräftar Freiburg att Demba Cissé, lagets bäste målskytt, är klar för Newcastle (så länge inte läkarundersökningen säger annat). Det är det bästa som kunde hända klubben, men också det värsta. Nu har man chansen att svetsa samman ett lag som kämpar för varandra utan divaliteter. Men man saknar å andra sidan en notorisk målskytt. Framtiden ser mörk ut, men å andra sidan oviss, och det kan vara något gott. Som ni kanske förstår är det alltså svårt att säga något om Freiburg förutom att det mesta faktiskt talar för en blytung vår som torde rendera i degradering eller möjligtvis en kvalplats.

Del två av tabellen kommer upp innan Rückrunde drar igång på fredag.

***

För övrigt vill jag även uppmärksamma den fankongress som ägde rum i Berlin under helgen. Mer än 500 fotbollssupportrar från 62 föreningar diskuterade allt från pyroteknik och våld till tv-rättigheter. Det var fansen själva som organiserade det hela (till en kostnad på mer än 30 000 euro). Det är imponerande, det är vackert. Det visar att det finns en stark vilja hos fansen att nå ut på rätt sätt. Polisen valde dock att tacka nej till inbjudan, i övrigt var samtliga berörda parter på plats. Initiativet har fått mycket beröm från DFL (ligan) och DFB (förbundet). Diskussioner fördes och fansen, däribland ultras, närmade sig de som bestämmer. Det slogs dock fast att pyroteknik är, och kommer förbli, förbjudet. Den diskussionen lär fortsätta i evigheter. Men under helgen tog man ett första steg mot förståelse – gentemot andra fans men även de som bestämmer Bra så.

/Wingren

I går skrev jag att vi skulle ta en blick på tabellen och kommentera lagens insatser. Men vet ni vad, jag tror minsann att vi skjuter på det. Lagen är på träningsläger och Rückrunde ligger alldeles för långt bort. Vi har massor av tid – för lång tid. I dag tänkte jag i stället att vi reser några årtionde tillbaka i tiden och tar en kort titt på Bundesligas sämsta lag någonsin. Någon som vet vilket det är? En ledtråd skulle kunna vara att det faktiskt inte är FC Augsburg, som gör sin första säsong någonsin i Bundesliga, ty de har redan fler inspelade poäng. Då kan vi stryka Luhukays gäng från listan. Nästa ledtråd då: laget representerade den tyska huvudstaden. Men nej, det är inte Hertha Berlin jag syftar på, inte heller Tennis Borussia Berlin eller Union.

Så där, nu har ni haft tid att fundera. Vi slänger igång en trumvirvel och avslöjar att det är…SC Tasmania 1900 Berlin! Då var sanningen ute, skönt. Hur dåliga var SC Tasmania då? Och hur kunde det gå så illa? Jag har inte åldern inte för att kunna påstå att jag fick uppleva katastrofsäsongen live, men jag kan göra en tidsresa i tyska fotbollsarkiv. Låt oss besöka Tyskland år 1965, ungefär två veckor innan det att den tredje Bundesliga-säsongen drogs igång.

Det stod klart att huvudstadslaget Hertha Berlin skulle degraderas då de fifflat med ekonomin (spelarna fick för mycket pengar). Det tyska fotbollsförbundet tyckte att det kändes lite olustigt att inte ha något lag från huvudstaden i Bundesliga. Uppmärksamheten riktades således mot West-Berliner Regionalliga. Under den här tiden fanns det ingen Bundesliga två, och verkligen ingen Bundesliga tre. Regionalliga var den näst högsta divisionen. Tennis Borussia Berlin hade vunnit West-Berliner Regionalliga, men misslyckats i kvalet upp till Bundesliga – så de var aldrig något alternativ för förbundet (DFB). Spandauer SC, som kommit tvåa, tackade vänligt men bestämt nej till gåvo-uppflyttningen. SC Tasmania 1900 Berlin däremot tackade ja till platsen i Bundesliga. Med två veckor kvar till säsongspremiären alltså. Varje sportchefs dröm va?

Det ska sägas att SC Tasmania inte var ett vanligt blåbärsgäng. Klubben var väldigt populär i Berlin och hade en storhetstid runt 1910-talet, men även ett sportsligt uppsving under 1960-talets början. Och nu fick alltså klubben äntligen chansen att testa sina vingar på den allra högsta nivån. Värt att nämna är även att DFB utökade antalet lag i Bundesliga från 16 till 18 för att lösa det här – precis som det ser ut i dag alltså.

Vi blickar tillbaka lite snabbt igen, innan vi blåser igång säsongen 1965/66. I Bonner SC spelade en herre vid namn Heinz Rohloff, som alltid hade drömt om att få vakta ett Bundesliga-lags mål. En dröm som skulle gå i uppfyllelse.

”En dag kom vår kassör Hubert Claasen och sa: ’Vi behöver pengar, jag skulle vilja sälja dig. Du kan gå till Schalke, KSC eller Berlin. Vart vill du?’ Jag hade alltid velat till Berlin, därför beslutade jag mig för Hertha BSC”, säger Rohloff.

Nej, det är inte fullt så illa att Heinz Rohloff blev lurad – Hertha ville faktiskt ha honom. Men som ni nu vet tvångsdegraderades klubben innan ligastart. Således hamnade Rohloff i Tasmania och Bundesliga. Tasmania Berlin hade ett gammalt lag med många spelare långt över 30 år. Klubben hämtade Horst Szymaniak från Italien och Herbert Finken från Holland för att förstärka laget – men det skulle visa sig att det var långt ifrån tillräckligt.

81 500 åskådare på Olympiastadion i Berlin fick under stort jubel fira sina hjältar efter 2-0 mot Karlsruher SC i öppningsmatchen. Sedan följde dock sex förluster innan laget kryssade mot FC Kaiserslautern. För att ytterligare illustrera exakt hur illa säsongen fortlöpte kan det sägas att när Tasmania inkasserade sina andra vinst för säsongen var det blott 2000 åskådare på plats – och detta var alltså den sista hemmamatchen för säsongen då man slog Borussia Neunkirchen med 2-1. Under den 29:e omgången mötte man Werder Bremen inför 1200 åskådare. Den nionde omgången mötte man VfB Stuttgart inför 15 000 åskådare, den femte omgången spelade Tasmania mot Bayern München inför 40 000 åskådare, den tredje omgången kom Borussia Dortmund på besök inför 70 000 åskådare. Låt oss helt enkelt konstatera att publiktrycket sjönk i takt med att Tasmania Berlin sjönk.

”Att det inte skulle räcka för att spela på den högsta nivån förstod vi redan efter sju eller åtta matcher. Under tiden därefter levde vi inte på det sätt som det professionella idrottandet kräver”, berättar Heinz Rohloff och syftar bland annat på ett aningen för stort alkoholintag efter matcher och träningar.

Efter 34 omgångar hade Tasmania vunnit två matcher, spelat fyra oavgjorda och förlorat 28. 15 mål hade man producerat, 108 hade man släppt in. Detta facit har gjort Tasmania Berlin historiskt. Tasmania är den klubb som har gjort minst mål och släppt in flest på en säsong. Det är den klubb som har flest hemmaförluster, flest förluster totalt och minst inspelade poäng någonsin i Bundesliga. Vidare är man den enda klubb som inte har vunnit en bortamatch, och den klubb som har vunnit minst matcher över huvud taget.

”Vi var förstås tvungna att spela matcherna ändå. Och egentligen tyckte jag att det var rätt bra att bli bombarderad, jag hade åtminstone mycket att göra. Flest mål släppte jag in i matcherna mot Hannover och Gladbach, fem stycken i vardera match. Och efteråt sa Dieter Kürten från ZDF att ’Heinz Rohloff var bäste man på plan’. Så så dålig kan jag inte ha varit. De stora förlusterna var dock ingen anledning för mig att bli upprörd på mina medspelare – det gick helt enkelt inte att uträtta mer”, minns Rohloff.

Tasmania Berlin inkasserade även större förluster, men då vaktade Klaus Basikow målet.

”Vi var inte de bästa, men de sämsta. Även det är ett rekord”, säger Rohloff.

Tasmania Berlin åkte alltså ur Bundesliga med blott åtta inspelade poäng, med 108 baklängesmål och endast 15 gjorda. Dessvärre blev äventyret i Bundesliga väldigt kostsamt och 1973 gick klubben i konkurs. Säsongen 68/69, 70/71 och 71/72 hade man försökt att åter ta sig upp i Bundesliga, men misslyckades i kvalet. SC Tasmania 1900 Berlin upphörde att existera sommaren 1973. Ett dystert, mörkt och bittert slut på en härlig klubbhistoria. Några ungdomsspelare från Tasmania grundade senare SV Tasmania 73 Neuköln – denna klubb räknas dock inte som nystart av avvecklade SC Tasmania. Den här klubben lever än i dag och heter nu SV Tasmania för att hedra sina rötter. Laget spelar i Landesliga Berlin (låt oss kalla det för division sju).

Där har ni det. Historien om Bundesligas sämsta klubb genom tiderna. En liten jämförelse med bästa klubben genom tiderna:

Bayern München: 1585 matcher, 896 segrar, 371 oavgjorda, 318 förluster, 3378:1831 i målskillnad och 2506 poäng.

SC Tasmania 1900 Berlin: 34 matcher, 2 segrar, 4 oavgjorda, 28 förluster, 15:108 i målskillnad och 8 poäng.

För övrigt: FC Kaiserslautern var det enda lag som aldrig besegrade Tasmania. Båda matcherna slutade med ett kryss.

SC Tasmania 1900 Berlins poängmatcher säsongen 1965/66:
Tasmania Berlin – Karlsruher SC 2-0
FC Kaiserslautern – Tasmania Berlin 0-0
Tasmania Berlin – Borussia Mönchengladbach 0-0
Tasmania Berlin – FC Kaiserslautern 1-1
Tasmania Berlin – Werder Bremen 1-1
Tasmania Berlin – Borussia Neunkirchen 2-1

Största hemmaseger: 2-0 mot Karlsruher
Största bortaseger: –
Största hemmanederlag: 0-9 mot Meiderricher SV
Största bortanederlag: 5-0 mot Borussia Mönchengladbach, 7-2 mot FC Nürnberg, 5-0 mot Werder Bremen, 5-0 mot Hannover 96.

Citaten från Heinz Rohloff är hämtade från 11freunde.

/Wingren

Vinteruppehållet är ryktenas högtid, skitsnackets oas och mediernas favorittid på året. Det är nu man kan skriva om vad som helst, lansera teorier, skapa konflikter och placera spelare här och var. Det finns säkerligen några klubbchefer där ute som sliter sig i håret av frustration. Men vi har vant oss vid det här – och man kan välja att avskärma sig från det dagliga nyhetsbruset. Dock ska vi komma ihåg att medierna skriver för vår skull, för vårt brinnande intresse. Så vad kan man annat göra än att följa med, ta in det mesta och sedan kritiskt granska med ett leende på läpparna?

Om vi skulle tro på alla rykten skulle samtliga Bundesliga-lag se väldigt annorlunda efter vintern. Det kommer dem förstås inte att göra. Vinterns mest ironiska övergång är Omar Gonzalez utlåning från Los Angeles Galaxy till 1. FC Nürnberg. Försvararen hann inte mer än att anlända till Tyskland innan han fick åka hem igen på grund av ett avslitet korsband. Som det kan gå.

Om vi i stället fokuserar på saker som faktiskt har hänt, och inte kommer att hända, har följande spelare kritat på ett kontrakt:

1. FC Nürnberg: Adam Hlousek (FK Jablonec), Omar Gonzalez (LA Galaxy, lån avslutat direkt), Hanno Balitsch (Bayer Leverkusen).
1. FC Kaiserslautern: Nicolai Jörgensen (Bayer Leverkusen, lån), Jakub Swierczok (Polonia Bytom).
SC Freiburg: Fallou Diagné (Metz).
1. FC Köln: Mikael Ishak (Assyriska).
TSG Hoffenheim: Stefan Thesker (Twente), Sandro Wieser (FC Basel).
VfB Stuttgart: Gotoku Sakai (Albirex).
Schalke 04: Chinedu Obasi (TSG Hoffenheim, lån).
VfL Wolfsburg: Petr Jiracek (Viktoria Pilsen), Slobodan Medojevic (Vojvodina), Ferhan Hasani (Skendija Tetovo), Vieirinha (PAOK Salonki), Giovanni Sio (FC Sion), Ibrahim Sissoko (Coimbra), Felipe Lopes (Nacional).
Borussia Mönchengladbach: Tolga Cigerci (VfL Wolfsburg, lån), Alexander Ring (HJK Helsingfors).
FC Augsburg: Jan Moravek (Schalke 04, lån).

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att Felix Magath som vanligt leder nyförvärvs-ligan. Överlägset. Jag har länge hyllat honom som en skicklig, bestämd och aningen galen tränare. Men nu börjar jag undra om allt står rätt till hos den gode Magath. Positivt är dock att han den här gången har slutat med sina återupplivningsförsök – utan satsar i stället på unga och spännande spelare. Och vi som har följt med ett tag vet att Felix Magaths projekt kan bära frukt. Nu återstår att se vad som händer med Wolfsburg när Rückrunde drar igång.

Topplagen har överlag varit försiktiga och tysta på övergångsmarknaden – vilket tyder på att allt står rätt till, det finns en anledning till att dessa lag ligger bra till. Mönchengladbach har förvisso hämtat in lite förstärkning, men det är mer än förståeligt med tanke på att truppen är designad för att kriga om platserna 8-15. Även Schalke har lånat in en spelare, men med tanke på hela Farfan-situationen kom det inte som någon överraskning. Över huvud taget ser det ut som om att klubbarna har hämtat in vettiga spelare. Men det finns förstås ännu gott om tid att göra transfers. Om jag tar på mig de svenska glasögonen så blir det mest intressanta att se hur Ishak kommer att lyckas i Köln.

Nu återstår det att se vad som blir av alla rykten och spekulationer. Hur förbannade skulle inte Schalke-fansen bli om Bayern München köper loss även Benedikt Höwedes förresten? Under veckan tänkte jag ta en titt på tabellen, och försöka komma med några kommentarer på varför lagen ligger till som de gör.

I övrigt kan vi snabbt notera att…

…Timo Hildebrand ska bli pappa och lämnar Schalkes träningsläger.

…Podolski skadade foten när han spelade fotboll med några kompisar och riskerar nu att missa matchen mot Wolfsburg den 21:a januari.

…Uli Hoeneß utlovar två storvärvningar till sommaren. En mittback och en anfallare.

…HSV:s succéman Gökhan Töre har skadat knäet och blir borta några veckor, för många tycker Fink förstås.

…Mario Götze kan tänka sig att förlänga med Dortmund, samtidigt som Barrios och Zidan vill lämna.

…Leverkusens virvelvind Sidney Sam har gått sönder och kommer att saknas ett bra tag. Klubben söker ersättare.

…Markus Rosenberg gjorde mål i Bremens träningsmatch mot Anderlecht för bara några timmar sedan. Matchen slutade 2-1 till belgarna.

…Marcus Sorg får lämna SC Freiburg, förvånansvärt nog. Det råder nya, bryska tider i den idylliska klubben.

…Felix Bastians, på tal om Freiburg, kommer att gå till Berlin. Huvudstadsklubben gör en bra affär, nu återstår det att se om ytterbacken ansluter redan under vintern eller till sommaren.

/Wingren

Jag ska vara helt ärlig. Jag höll verkligen på att spreja ner hela tåget med kaffe när jag slog på datorn och läste nyheten om Marco Reus, 22. Borussia Mönchengladbachs livlina – tillika kreatör – har alltså bestämt sig för att gå till Borussia Dortmund i sommar. Det är på många sätt en alldeles fantastisk övergång. En övergång som injicerar nytt blod i Bundesliga, en liga som redan lever i allra högsta grad.

Marco Reus har burit Mönchengladbach på sina unga axlar och varit alldeles lysande hittills den här säsongen. Det är inte det minsta konstigt att Bayern München, Real Madrid, Arsenal och Borussia Dortmund har uppgetts vara på jakt efter honom. Jag är dock inte så säker på att någon tog Dortmunds påstådda intresse på allvar – klubben gick nästan i konkurs 2005. Skulle de verkligen kunna slänga ut 17 miljoner euro på sin förlorade son?

22-åringen har växt upp i Dortmund. Hans föräldrar och hans flickvän bor ännu i staden. Enligt Reus, men kanske framför allt de runt omkring honom, slår hans hjärta ännu för Dortmund. Han blev dock utsorterad från Borussia Dortmunds U17-lag, tränaren ansåg att han var för tunn. Samma öde drabbade Kevin Großkreutz och de båda skrev på för RW Ahlen. Kevin återvände dock hem på en fri transfer. Reus stack i väg till Mönchengladbach där han har slagit igenom med dunder och brak. Nu är Reus en matchavgörande mittfältare som passar perfekt in i Jürgen Klopps lagbygge där unga landslagsspelare utvecklas och har kul tillsammans. Men det handlar inte bara om att ha kul – med den här värvningen visar Dortmund att klubben inte är någon klassisk utbildningsförening. Det är en övergång som visar de egna spelarna att det kan vara värt att stanna, och det är en övergång som knallar hela vägen ned till södra Tyskland och Bayern.

Det som gör den här övergången så jäkla rolig är det faktum att Reus inte gick till Bayern – där de eftertraktade spelarna brukar hamna. Det här var ett välbehövligt trendbrott. Kampen mellan Dortmund och München kommer att bli oerhört intressant att följa nästa säsong. Bäst av allt är att i princip samtliga lag i Bundesliga kan utmana om titeln – så jag pratar inte om något La Liga-race här inte. Det är bara glädjande att se att Dortmund är på fötter igen, att tyska spelare vill stanna i landet och att de inte nödvändigtvis måste gå till just Bayern München. Det är bra för ligan, det ger den ytterligare liv och kraft.

Senast Dortmund skulle utmana München slutade som bekant med katastrof. Enligt klubben förfogar man dock över de ekonomiska medel som krävs, vilket är väldigt viktigt.

Ärligt talat: Münchens och Dortmunds offensiva mittfält torde få vilken sportchef som helst att drömma våta drömmar egentligen. I ena lägret finner vi killar som Franck Ribéry, Arjen Robben, Toni Kroos och Thomas Müller. I det andra hittar vi spelare som Mario Götze, Shinji Kagawa, Kevin Großkreutz och Marco Reus. Det är knappast några dussinspelare.

Marco Reus själv säger att trivselfaktorn var viktig. Det ska ha varit en stor anledning till att valet slutligen föll på hemstaden Dortmund.

De som mår allra sämst i dag är förstås Mönchengladbach. Klubben förlorar en grymt duktig fotbollsspelare, men å andra sidan fylls skattkistan på med en ordentlig hög pengar. I längden ska man inte behöva gråta över det här, och lyckligtvis stannar Reus säsongen ut för att hjälpa Borussia Mönchengladbach.

Man kan se på den här övergången hur man vill. Allt jag vet är att den andas framtid, inte bara för Dortmund och Reus själv, utan för hela ligan. Bundesliga mår bra – och ännu bättre efter dagens knall.

/Wingren

Vinteruppehållet tär på mig. Abstinensen växer. Å andra sidan är det alltid lika kul att se vad Felix Magath hittar på när transferfönstret står på glänt. Blickar vi framåt blir det även intressant att se vad Skibbe kan göra med Hertha Berlin, och om det kommer bli lugna tider i lilla SC Freiburg igen.
Jag har gett mig på ett omöjligt uppdrag för att få tiden att gå – jag har gjort ett helhjärtat försök med att ta ut ”höstens elva” i Bundesliga. Det är förstås en närmast omöjlig uppgift, men lite kul ändå. Och säkert ett ämne som är enkelt att diskutera kring. Reglerna är enkla: spelarna i fråga måste ha spelat tio matcher eller mer för sitt lag (korta inhopp räknas förstås inte).

Så här ser min höst-elva ut (efter mycket funderande):

Sven Ulreich
Benedikt Höwedes, Dante, Mats Hummels, Philipp Lahm
Sven Bender, Bastian Schweinsteiger
Marco Reus, Mario Götze, Franck Ribéry
Mario Gomez

Kommentar: Det hade för all del varit roligare att plocka ut fler anfallare, men jag valde att hålla mig till 4-2-3-1-formationen som favoriseras av många tränare i Bundesliga. Samtliga spelare förutom Ulreich kommer från de absoluta topplagen i ligan, vilket kanske kan anses vara tråkigt. Men det är helt i sin ordning då dessa lag har varit klart spelstarkast.

Spelarna:

Sven Ulreich, målvakt, Stuttgart: har verkligen tagit flera kliv framåt i utvecklingen. Spelar inte heller i ett absolut topplag och får därför jobba mer än Manuel Neuer eller Roman Weidenfeller. Gör finfina parader och ser allmänt säker ut – även om han måste utvecklas ytterligare för att kunna konkurrera i landslaget.

Benedikt Höwedes, försvarare, Schalke 04: tyska landslaget har lite problem med högerkanten. Joggi Löw vet inte vem som lämpar sig bäst för uppgiften. Höwedes kan spela mittback men även högerback – och gör det med bravur. Kämpar, sliter och vinner det mesta i luften. En mycket bra mittback som helt enkelt får acceptera att ta steget ut till höger.

Dante, försvarare, Borussia Mönchengladbach: spelar kanske inte alltid med schyssta metoder, men är väldigt effektiv i sitt agerande. Är livsviktig för Mönchengladbachs fina försvarsspel. Stor, stark, snabb och dessutom målfarlig.

Mats Hummels, försvarare, Borussia Dortmund: är egentligen ganska ohotad på den här positionen. Är trots sin unga ålder redan nu en världsback som är brytningssäker och kylig. Utstrålar pondus och besitter fina ledaregenskaper. Lägger gärna några smörpass eller stöter framåt själv. En stor försvarsgeneral.

Philipp Lahm, försvarare, Bayern München: har den här säsongen varit ganska ohotad. Kaptenen har egentligen inte gjort sin bästa säsong men han överglänser allt som oftast sina kollegor i Bundesliga. För Bayerns del får han gärna jobba på sitt ledarskap, men är en rutinerad försvarare som gärna rusar framåt och gör livet surt för motståndarna.

Sven Bender, mittfältare, Borussia Dortmund: håller rent och snyggt på mittfältet. Småskador sätter inte stopp för den här killen – bollen ska bort och smärtan kommer i andra hand. Har stora lugnor och enorm vilja. Har dessutom utvecklat det offensiva spelet den här säsongen. En ansiktsfraktur har hållit honom borta från spel på sistone.

Bastian Schweinsteiger, mittfältare, Bayern München: med Bastian och Bender på det centrala mittfältet blir det inte lätt för motståndarna att bygga upp något anfall. Även Bastian har en extrem vilja men är en bättre box-till-box-spelare än Bender. Bidrar med fina passningar och bra skott. En härförare som kan bygga upp egna anfall men även förstöra motståndarnas.

Marco Reus, offensiv mittfältare, Borussia Mönchengladbach: har en gigantisk del i klubbens succésäsong. Har tagit flera kliv i utvecklingen och jagas snart av en hel fotbollsvärld om vi ska lita på medierna. Är otroligt målfarlig, snabb och oberäknelig. Oavsett vad som händer är Reus som gjuten för uppgiften: han kan springa på kontringar, dra upp anfall helt själv och avsluta själv eller smeka fram bollen.

Mario Götze, offensiv mittfältare, Borussia Dortmund: fick massmedial uppmärksamhet i överflöd förra säsongen när han slog igenom. Det verkar ha hämmat honom en aning. Har dock lagt på sig lite muskler under sommaren och är fortfarande en alldeles fantastisk fotbollsspelare som kan leka med de flesta. Gör mål själv eller passar fram. Likt en av hans större konkurrenter, Toni Kroos, kan han försvinna ur matcher men är ändå livsviktig för sitt lag.

Franck Ribéry, offensiv mittfältare, Bayern München: har sett precis lika bra ut som han gjorde under sin första säsong med rekordmästarna. Verkar ha hittat glädjen igen under Heynckes ledarskap. Springer och sliter för laget men är också ett löjligt stort hot framåt när han tar sig fram med vilja och teknik. Målfarlig, men är lika effektiv i passningsspelet.

Mario Gomez, anfallare, Bayern München: konkurrensen på den här positionen är ovanligt stor den här säsongen. Men Gomez är den som har imponerat allra mest. Vet alltid var han ska stå för att kunna rulla in bollen i mål. Ruskigt effektiv i straffområdet men jobbar ändå en hel del för sitt lag. Ibland är det nästan löjligt att se hur många chanser Gomez bränner, men det är något han får jobba på. Det som gör honom till kung är helt enkelt att han vet precis vart målchanserna dyker upp, och i den bemärkelsen är han nästan unik.

Givetvis ska min elva även ha en tillhörande bänk:

Bernd Leno, målvakt, Bayer Leverkusen:
Slog igenom med dunder och brak den här säsongen. Leno lånades in från Stuttgart II när Leverkusen hade målvaktsproblem. Han tog verkligen chansen och har nu köpts loss och fått ett långtidskontrakt. Han har gått från okänd talang till seriös utmanare om titeln ”Bundesligas bästa målvakt”.

Lukasz Piszczek, försvarare, Borussia Dortmund:
Hade det inte varit för att Piszczek bjudit på några billiga baklängesmål hade han säkert kunna ta en plats i startelvan. Men polacken har faktiskt sett mindre slipad ut i sitt försvarsspel, men är å andra sidan ett effektivt vapen i offensiven.

Holger Badstuber, försvarare, Bayern München:
Har helt klart växlat upp under Jupp Heynckes ledning. Badstuber ser bättre och bättre ut men är fortfarande en aning för oslipad i mina ögon. Visst är han en smartare mittback än Dante – men i Bundesliga är Dantes spel effektivare. För tillfället.

William Kvist, mittfältare, VfB Suttgart:
Stuttgart har hittat väldigt rätt med sina nyförvärv. Kvist har gjort spelet betydligt mycket mer stabilt och det finns nog ingen som tycker att det är kul att möta dansken. Får undan de flesta bollarna och står dessutom mycket klokt i försvarsspelet.

Toni Kroos, offensiv mittfältare, Bayern München:
Kroos hade kunnat gå in på Götzes position, eller på den centrala mittfältet. Därför sätter jag honom på bänken i stället. Den unge tysken förfogar över ett alldeles otroligt passningsspel, men ser tyvärr nästan lite arrogant ut ibland. Vision och känsliga fötter.

Lukas Podolski, offensiv mittfältare, FC Köln:
Har en liknande roll som den Reus har i Mönchengladbach. Det vill säga att han är offensiven. Han är målfarligheten. Podolski har gjort sin bästa säsong på evigheter och glöder verkligen.

Claudio Pizarro, anfallare, Werder Bremen:
Peruanen har varit avgörande för Bremen flera gånger. När bollen inte vill leta sig in så kliver plötsligt Pizarro fram och gör mål. Är stor, stark, teknisk och målfarlig. Som att kombinera bubblarna Lewandowski och Huntelaar: han gör jobbet, han gör målen.

Och visst bjuder jag alltså även på några bubblare som mycket väl kunde ha tagit plats i höst-elvan: Marc-André ter Stegen, Felipe Santana, Martin Stranzl, Lars Bender, Jefferson Farfan, Klaas-Jan Huntelaar, Robert Lewandowski.

Kort kommentar: Ter Stegen är väldigt lovande, men har överglänsts den här säsongen. Santana och Stranzl ser ståtliga ut på plan och har utvecklats fint den här säsongen. Bender blir allt bättre i Leverkusen men står fortfarande i Svens skugga. Farfan har varit lysande men skadad allt för länge, dessutom kan han ibland bli lite för låst i sitt spel. När det gäller anfallarna ryker Huntelaar då han gör alldeles för lite för laget, medan Lewandowski nästan gör för mycket – han måste göra fler mål för att ta sig förbi Gomez.

Hur hade er elva sett ut?

Framöver kommer det att bli lite mer ”höst-snack”. Bland annat tänkte jag slänga en blick på tabellen och försöka att lite kort analysera lagens insatser.

/Wingren

Så var barnens favoritdag här – och tomten tvingas jobba häcken av sig. Men det är bra så, det är ju bara en dag om året trots allt. Vi som älskar Bundesliga och tysk fotboll har redan fått en tidig julklapp i form av anfallaren Mikael Ishak, 18. Assyriska-talangen går till Ståle Solbakkens FC Köln redan nu. Det är bara att gratulera Ishak till kontraktet och den här chansen. Jag hoppas att han orkar arbeta sig upp i hierarkin i Köln. Det är inget snack om att Ishak är väldigt talangfull, om det sedan räcker hela vägen är svårt att säga. Men en sak vet vi: i Tyskland får unga talanger chansen att visa upp sig.

”Han kan använda båda fötter, har en god spelförståelse och en stark kropp”, säger Solbakken om sitt svenska nyförvärv som ska hjälpa Kölns offensiv på traven.

För 18-åringen väntar ett helt nytt fotbollsliv i Tyskland. Men det är också ett stort och härligt äventyr som han ska få vara med om. I stället för att springa ut på Ängelholms IP, Stora Valla eller Södertälje fotbollsarena blir det nu Westfalenstadion, Allianz Arena eller RheinEnergieStadion. Bara för att nämna några. Det är klart som tusan att det är häftigt för Ishak. Att gå från superettan till klassiska 1. FC Köln i Bundesliga är en stor bedrift. Om han dessutom lyckas kommer det bidra till att öka intresset för tysk fotboll i Sverige. På den sidan ligger vi nämligen långt efter.

Jag älskar fotboll. Fotboll från alla ligor intresserar mig. Men jag kan inte låta bli att förundras över hur tysk fotboll försummas och negligeras i Sverige. Vi behöver helt enkelt någon svensk som gör det jäkligt bra i fotbollens förlovade land. Folk måste få chansen att bekanta sig med Bundesliga.

På tal om julklappar kan vi även notera att Hoffenheims Chinedu Obasi kommer att spela för Schalke 04 efter vinteruppehållet. Obasi lånas ut men Schalke har rätt att köpa loss honom efter säsongen. Blir det samma succé med klubbytet som för Demba Ba?

Efter julhelgen så kommer jag att ta en titt på tabellen efter första halvan av säsongen samt ta ut den bästa elvan. Hur nu det ska gå till.

Nu återstår det inte mycket mer för mig än att önska er alla en god jul. Det har varit en spännande och intressant uppgift att blogga om tysk fotboll den här hösten. Jag hoppas att ni har kunnat läsa något som har varit av intresse.

God jul,
Wingren

Det är något särskilt med tyska cupen (DFB-Pokal). Kanske är det för att förutsättningarna inför match inte spelar någon roll. All logik brukar sopas under mattan. Kanske är det för att lagen och spelarna faktiskt bryr sig om turneringen och vill ta sig till final. Kanske är det för att det är tysk fotboll. Låt oss strunta i vad det beror på – låt oss bara konstatera att cupen är alldeles underbar att följa.

Bloggen har varit dåligt uppdaterat under åttondelsfinalernas drama, än en gång har jag korsat Sverige och helt enkelt haft för dåligt med tid. Förhoppningsvis har ni ändå följt spänningen i går och i dag. Några jätteskrällar bjöds vi egentligen inte på – även om det bitvis var riktigt nära. Den stora knallen står givetvis Holstein Kiel för. Den traditionsrika klubben stångade ned Mainz och gick vidare efter 2-0. Starkt och kul. Cupen lever. Cupen levererar.

Även Greuther Fürth, som går starkt i Bundesliga två, stod för en mindre skräll – även om motståndet var ett formsvagt Nürnberg. Det kändes på förhand som en möjlig knall. Och så blev det. Fürth var det starkare laget och vann derbyt med 1-0.

Fortuna Düsseldorf spelade inför sin fantastiska hemmapublik och var ordentligt nära att slå ut Borussia Dortmund. Dortmunds skadebekymmer gjorde att högerbacken Patrick Owomoyela ryckte in som mittback och efter två idiotiska (framför allt en) handlingar visades ut Owomoyela ut redan efter 30 minuter. 0-0 efter 90 minuter, 0-0 efter förlängningen. Till sist vann dock Dortmund efter straffar.

VfL Bochum gjorde 1-0 på Bayern München. En chock förstås. Men rekordmästarna kämpade sig tillbaka in i matchen och kunde göra 1-1. Det dröjde dock till matchens 90:e minut innan Arjen Robben kunde avgöra.

Borussia Mönchengladbach och helt fantastiske Marco Reus rullade ut Schalke 04 (de regerande mästarna) med 3-1. Styrkebesked av Lucien Favres lag.

Åttondelsfinalerna:

VfL Bochum – Bayern München 1-2
FC Nürnberg – Greuther Fürth 0-1
TSG Hoffenheim – FC Augsburg 2-1
Fortuna Düsseldorf – Borussia Dortmund 4-5, efter straffar
Hertha Berlin – FC Kaiserslautern 3-1
Holstein Kiel – FSV Mainz 2-0
VfB Stuttgart – Hamburger SV 2-1
Borussia Mönchengladbach – Schalke 3-1

…det ger oss följande kvartsfinaler efter kvällens lottning:

TSG Hoffenheim – Greuther Fürth
Spontan känsla: Hoffenheim slirar i ligan, kan se cupen som en fin genväg ut i Europa. Men hur är det med spelarnas inställning egentligen? För Fürth är det en stark bedrift och en fin möjlighet att skrälla. Borde bli väldigt jämnt, faktiskt.

Hertha Berlin – Borussia Mönchengladbach
Berlin på Olympiastadion i Pokal. Hm. Huvudstadslaget kommer förstås att vara extremt taggat, men om Mönchengladbach kan konservera formen under uppehållet bör de kunna ta sig vidare med briljans och stabilitet.

VfB Stuttgart – Bayern München
Fotbollsfest i södra Tyskland! München tvingas till en obehaglig resa och ska samtidigt parera det hela med toppstriden i Bundesliga samt drömmen om Champions League. Ett motiverat Stuttgart, utan idiotiska utvisningar, har en god chans. Det tror jag. Lär bli en underhållande match om inte annat.

Holstein Kiel – Borussia Dortmund
Årets match för forna storklubben Kiel. De tyska mästarna kommer på besök. Kiel har allt att vinna – Dortmund allt att förlora. Klopps lag har dock gjort sin sorti från Europa och lär vara duktigt motiverade. Skrällchansen minskar, men finns helt klart där.

Matcherna spelas den sjunde och åttonde februari. Det ska bli trevligt, mycket trevligt. Älskade DFB-Pokal.

/Wingren

Nämen vad nu? Dortmund blev väl inte höstmästare? Nej, det stämmer. Men:

* I dag fyller föreningen 102 år. Grattis!

* Borussia Dortmund har blivit utsett till ”Årets Lag” i Tyskland. 1500 journalister kom fram till detta, därmed landar det ärorika priset hos en Bundesliga-klubb för första gången sedan 2001, då Bayern München tog hem samma titel. Grattis!

* Lördagens domare, Günter Perl, fattade ett korrekt men svårt beslut som ledde till att Dortmund kunde göra 2-1 på Freiburg. En match som verkligen stod och vägde just då. Freiburgs Rosenthal försökte spela hem en boll, men i gröten av spelare touchade bollen på lagkamraten Krmas och rullade ut till en helt fri ”Kuba” på kanten. Linjedomaren höjde flaggan, Kuba stannade upp, men Perl viftade frenetiskt att spelet skulle fortgå. Kuba satte av och frispelade Gündogan. 2-1. Ett korrekt beslut av Perl, om än det blev väldigt rörigt.

Där har ni anledning alltså. Dortmund har all anledning att fira – även om ett stort grattis även ska gå till Bayern München som avslutar Hinrunde som ligaledare efter att ha spelat ut ett försvarande Köln – med Ribéry utvisad dessutom.

Vi tar inte julledigt riktigt än, det väntar matcher i DFB-Pokal under veckan. Efter det tar vi tag i det hela och analyserar lite av säsongen under mellandagarna.

Vi kan dock notera följande heta ämnen:

* Thomas Schaaf och Klaus Allofs har till sist förlängt sina kontrakt med Werder Bremen. Tränaren sitter till 2014, sportchefen till 2015.

* Markus Babbel och Hertha Berlin har blivit en infekterad saga. Huvudstadsklubben meddelar att tränaren får sparken med omedelbar verkan. Rainer Widmayer tar över tillfälligt, tyska medier spekulerar i att Michael Skibbe återvänder till Tyskland för att ta över Berlin.

* Schalke 04 är på riktigt. Kan bli en kul säsong för klubben från Gelsenkirchen. Och hur länge stannar Raúl?

* Enligt tysk media väljer Marco Reus mellan Bayern München och Borussia Dortmund. Även Borussia Mönchengladbach är med på ett hörn, förstås.

* Werder Bremen gör det mesta väldigt bra – förutom mot topplagen då det endast blir mer eller mindre pinsamma förluster.

* Hamburg och Marcus Berg har inte varit någon framgångssaga, även om Fink tycks vara beredd att satsa på anfallaren. Men då sätter skadorna stopp. Berg föll och bröt nyckelbenet. Två månaders vila har doktorn ordinerat. Hej då EM?

* Fyra lag jagar suveräna Bayern München. Borussia Dortmund, Borussia Mönchengladbach, Schalke 04 och Werder Bremen hänger på.

Och så slutade höstens sista omgång:

Bayern München – FC Köln 3-0
Ståle Solbakkens Köln spelade extremt defensivt – vilket kanske inte ska kritiseras med tanke på de naiva misstag som Solbakken har gjort förr. Problemet var förstås att man måste framåt ibland mot ett lag som Bayern – inte ens när Ribéry lyckades visa ut sig själv genom hjärnsläpp kunde Köln koppla om mentalt. Trots en man mer var det Bayern som på ett överlägset och suveränt sätt förde dansen. Och gjorde tre mål. Värdiga höstmästare, helt klart.

Bayer Leverkusen – FC Nürnberg 0-3
En tung vecka för Leverkusen sportsligt sett. Först fick de Barcelona i åttondelsfinal, sedan förlorade Robin Dutts lag med hela 0-3 på hemmaplan mot formsvaga Nürnberg. Även om Leverkusen hade en dålig dag, ska det påpekas att Nürnberg faktiskt stod bra i positionsspelet och dessutom lyckades utnyttja sina målchanser.

Hamburger SV – FC Augsburg 1-1
HSV var verkligen på gång – till och med språnget till en Europa-plats fanns inom räckhåll. Men Augsburg fortsätter att imponera sin första säsong i Bundesliga. Spelet kanske inte är mycket för världen, men resultaten har börjat gå Augsburgs väg på sistone. Fink är dock fortfarande obesegrad som Hamburg-tränare. Starkt.

SC Freiburg – Borussia Dortmund 1-4
Dortmund befäste sin andraplats i Bundesliga, Freiburg cementerade jumboplatsen. Första halvlek bjöd på många chanser åt båda håll och strålande offensiv blandades lika mycket med slarvig defensiv. 1-1 stod det när Gündogan premiär-målade för Dortmund efter den märkliga situation som Günter Perl uppfattade korrekt, men som ändå ställde spelarna. I andra halvlek var det klasskillnad.

TSG Hoffenheim – Hertha Berlin 1-1
Hur Berlin kommer att reagera på Babbels avgång återstår att se, klart är att det verkar ha skapat mycket turbulens inom klubben. Nu rådet det åtminstone klarhet i frågan. Salihovic pangade in 1-0 och Hoffenheim spelade bra fotboll mot ett Berlin som dessutom fick Raffael utvisad. Men laget visade moral och kämpade sig in i matchen och lyckades dessutom kvittera – då hade Hoffenheims Vorsah hunnit bli utvisad.

VfL Wolfsburg – VfB Stuttgart 1-0
Stuttgart var under första halvleken det piggare laget men bollen letade sig aldrig in i mål. I andra halvlek växlade Wolfsburg upp och till sist kunde ynglingen Polter avgöra matchen med sitt mål. Vi kan även notera att Salihamidzic hann bli inbytt och utbytt. Knäckande.

Schalke 04 – Werder Bremen 5-0
Werder Bremen har som sagt förbaskat svårt mot topplagen, och man börjar undra om det här kommer att hålla hela vägen. Schalke däremot ångar på och spelar verkligen en effektiv fotboll under Huub Stevens. Raúl hade stor gala med sina tre mål. Markus Rosenberg borde ha gjort något mål och kanske hade krossen uteblivet då, eller åtminstone blivit mindre.

FC Kaiserslautern – Hannover 06 1-1
Resultatet innebär att båda lag har en segerlös svit på sju matcher. Hannover hade svårt att skapa något framåt och det är inte konstigt att Mirko Slomka säga vilja förstärka offensiven. Dessutom lämnar Ya Konan för de Afrikanska Mästerskapen. Kaiserslautern spelade bra och lyckades göra mål precis innan slutet – helt rättvist sett till matchbilden. FCK:s Shechter lyckades få rött kort i 87:e minuten.

Borussia Mönchengladbach – FSV Mainz 05 1-0
Det var inte hemmalagets bästa match, men en comebackande Marco Reus spelade läckert fram ynglingen Herrmann till 1-0 efter bara fem minuter. Det räckte trots att Mainz till och med var det hetare laget. Det blev inte fler mål, bara en Tuchel som visades till läktaren. Mönchengladbach hänger på och kan vinna på flera sätt, Mainz snubblade än en gång på mållinjen.

Och förresten: 45 151 personer har varit på arenorna i snitt under första halvan av säsongen. Ett nytt rekord för Bundesliga-fotbollen. Älskvärt.

/Wingren

Jag är fortfarande på resande fot, men nog tusan måste jag lite snabbt kommentera lottningen av de europeiska cuperna. För Bayern München, Hannover 96 och Schalke 04 är det fullt lösbara uppgifter. Bayer Leverkusen hade däremot maximal otur och kommer att ställas mot de regerande mästarna Barcelona.

Bayern München – FC Basel
Jupp Heynckes ställs mot Alex Fergusons skräcklag. Den stora fienden för München är förstås eventuell arrogans och självsäkerhet som kan mynna ut i underskattning. Visst är Alexander Frei, Xherdan Shaqiri och killarna härliga fotbollsspelare. Men de är FC Basel – inte FC Bayern. Givetvis är detta en snäll lottning för de tyska rekordmästarna och det ska inte kunna bli något annat än en vinst. Bayern München storfavoriter.

“Vi måste vara fullt fokuserade under de båda matcherna. Vårt lag kommer att vara motiverat. De har ett stort mål och det är att gå till finalen i München. Då måste man också kunna visa det genom att klara av Basel och ta sig vidare”, säger Karl-Heinz Rummenigge.

Bayer Leverkusen – Barcelona
En mardrömslottning. Eller? Visst är det en extremt tuff uppgift, men Leverkusen kan blicka tillbaka mot ett jäkla härligt äventyr om de inte går vidare. Då är det värre att åka ut mot FC Basel. Dessutom har Leverkusen slagit ut Barcelona 1988 och 2002 – med två finaler som slutfacit. Ett gott tecken? En väldigt jobbig lottning alltså, men som ändå har sina fördelar. Barcelona storfavoriter.

Hannover 96 – Club Brügge
Känns väldigt jämnt på förhand, men ett Hannover i form får ses som favoriter. Brügge tränas för övrigt av Christoph Daum – en gammal bekant, om vi säger så. Hannover kom tvåa i sin grupp och Brügge kom faktiskt etta före Birmingham, Maribor och Sporting Braga. Starkt. Superjämnt men eventuellt fördel Hannover.

Schalke 04 – Viktoria Plzen
Detta tjeckiska lag var starkt nog att ta sig till Champions League – det säger en hel del. Men efter gruppspelet är det ändå svårt att veta hur bra laget är. Det är trots allt ingen skräll att de kom trea bakom Barcelona och Milan. Huub Stevens kan dock det här med Europa (särskilt Uefa Cupen / EL) och Schalke ska helt klart kunna klara av det här. Raúl och Huntelaar har rutin och kommer att leverera framåt. Schalke favoriter.

Vad tycker ni om lottningen?

Nu ska jag åter ägna mig åt mitt tågresande.
/Wingren