Som ni redan vet så kände jag absolut ingenting inför gårdagens träningslandskamp mellan Holland och Tyskland. Det är också en av anledningarna till att jag inte ens skrev något inför matchen – för första gången sedan bloggen startade. Det är helt enkelt en så onödig termin. Mitt i den intensivaste fasen av klubblagsfotbollen tycker de nationella fotbollsförbunden att det är läge för en inkomstbringande sista match. Förbundskaptenerna försöker få det att låta viktigt, som att det här testet verkligen behövs. Nåja, det finns ett uns av sanning i det förstås. Men viktigt? Nej.

Det märks givetvis också på de otroligt många bytena som förbundskaptenerna gärna gör redan i halvtid. Nya ansikten är givetvis intressanta, men hur intressant är det när spelstrukturen är bortblåst?

För en gångs skull tycker jag att Joachim Löw gjorde rätt. Visserligen var han delvis tvingad till att inte göra för många byten, men han hade kunnat göra tidigare och fler byten. Det struntade han i. Då börjar åtminstone jag se en poäng i det han gör, i det landslaget gör.

Poängen var att få avsluta ett turbulent år på ett stabilt sätt. Inte ett roligt, inte ett underhållande sätt. En hållen nolla och bollkontroll. Det var faktiskt en avslutning som det tyska landslaget behövde på det här fotbollsåret – då kan det få vara tråkigt. De arma stackarna som betalar finfina pengar för en biljett till en sån här typ av match bör ändå inte förvänta sig annat än en halvljummen tillställning.

Det var en seg match, ett alldeles förträffligt sömnpiller. I Miroslav Kloses frånvaro spelade Tyskland utan någon riktig anfallare, det var Borussia Dortmund-mittfältaren Mario Götze som tog hand om positionen längst fram. Det är klart att en så nykomponerad (på grund av alla skador) och ovan startelva skulle få det svårt i anfallsspelet mot ett tätt och disciplinerat van Gaal-holland.

Vi bjöds på några målchanser ändå. Heitinga lyckades blockera såväl Götzes som Gündogans avslut, Reus drog på några skott, Arjen Robben rundade Manuel Neuers men en glidande Höwedes fixade biffen. Joachim Löw ville nog hålla nollan, Holland ville inte förlora mot Tyskland på nytt. Matchen speglade inställningen väldigt väl.

Positivt i det hela var den nya mittfältsduon Lars Bender och Ilkay Gündogan. Stabilt och med många fina Gündogan-aktioner.

Joachim Löw är antagligen nöjd i dag. Vi summerar det tyska 2012 med en svag EM-insats mot Italien i semifinalen, ett ras i Berlin mot Sverige och många fina anfallsstunder. Åtta segrar, två kryss och fyra nederlag lyder Tysklands facit. Gårdagens match gav Löw andrum, nollan var för en gångs intakt och positionsspelet såg fint ut. Men det var inget publikfrieri och det var ingen reklam för ett spel utan anfallare. Stackars målgöraren Kießling.

Den tyska startelvan såg ut på följande vis:

Neuer
Höwedes, Mertesacker, Hummels, Lahm
L. Bender, Gündogan
Müller, Holtby, Reus
Götze

Inhopp av: Podolski (72), S. Bender (82), Schürrle (84), Neustädter (87), Draxler (91).

***

Den största bomben i Tyskland är inte att landslaget avslutade året mållöst och tråkigt. Det är givetvis att Klaus Allofs lämnar Werder Bremen efter 13 års trogen tjänst. Han ska nu ta över en av de roller som Felix Magath hade i VfL Wolfsburg – nämligen den som sportchef. Allofs har fått lite kritik på sistone i Bremen, de senaste köpen har inte alltid övertygat. Men klubben måste hålla i pengarna och Allofs har verkligen behövt vara kreativ. Det slipper han nu i Wolfsburg, det ekonomiska spelrummet är ett helt annat. En av ligans mest rutinerade och skickliga sportchefer återfinns alltså nu i Wolfsburg. Vad kommer att hända där?

/Wingren

Joachim Löw har inte många potatisar kvar i säcken – och snart kan han ha satt sin sista. Jag har länge riktat kritik mot den gode Löw, men det har alltid varit svårt att spy galla över honom. Han har trots allt tillfört det tyska landslaget något. En tro på att man kan spela lika fin och fantastisk fotboll som de riktigt stora konstnationerna, han har pressat upp passningsspelet till en vansinnigt snabb nivå och han har varit fantastisk på att få fram nya stjärnor i landslaget.

Men nu får det snart vara nog. Nu är tålamodet snart slut och Löws felsteg blir bara fler och fler – samtidigt som landslaget rimligtvis borde bli bättre och bättre.

Tyskland har en helt fantastisk trupp, Löw har så många utomordentligt bra spelare att välja mellan så det nästan är löjligt. Ändå har landslaget börjat gå på knäna, det börjar se jobbigt ut.

Och det kanske största problemet av alla: när det väl gäller så har Joachim Löw fegat ur.

EM 2012 i Polen och Ukraina var knappast någon katastrof resultatmässigt. Tre raka segrar i dödens grupp, Grekland rullades bort men sedan blev Italien ett för tufft och taktiskt motstånd i semifinalen. Men spelet, det var inte mycket att hurra för. Löw vågade inte ta de där viktiga besluten som kan avgöra ett mästerskap. Han vågade inte peta en närmast usel Bastian Schweinsteiger, han vågade inte spela en formtoppad Marco Reus och han förstod aldrig vikten av att spela ett bra försvarsspel. Löw ville hoppa över den där detaljen, han ville på hederligt Werder Bremen-vis göra fler mål än motståndaren.

VM-kvalet har inletts med två raka segrar. Frid och fröjd igen då? Nja, knappast. Vinsten mot Färöarna var vare sig bu eller bä, men när Österrike stod för det första riktiga testet så vann Tyskland lite turligt. Österrike förtjänade minst en poäng i den matchen, men den här gången hade ett fantasilöst och lojt Tyskland tur.

Ett av de största problemen med Joachim Löws Tyskland är lagandan – och framför allt beredskapen att hjälpa varandra. Löw har kritiserat sitt försvar ett antal gånger, jag har länge hävdat att det är hela lagets fel och inte backlinjens. Det verkar äntligen Löw ha insett, han har nött presspel och försvarsspel med hela laget de senaste landslagssamlingarna. Hela laget måste aktivt delta i försvarsspelet, hjälpa varandra och stå upp för varandra. Det vore ett steg i rätt riktning om vi får se tecken på detta under matcherna mot Irland och Sverige.

Så när man tror att Joachim Löw har lärt sig sin läxa, när man tror att han än en gång ska bygga ett självsäkert och urstarkt kollektiv spetsat med individuell världsklass, tja, då går han ut och demonterar en av sina spelare. Han krossade Marcel Schmelzer. Fullständigt. Offentligt. Senare försökte han ta tillbaka det, men då var skadan redan skedd.

Joachim Löw visade än en gång att han hellre hänger ut sina spelare än skyddar dem, att han hellre skyller på sina spelare än själv tar ansvaret, att han helt enkelt brister i sitt ledarskap. Han visade, tycker jag, att han inte är rätt man för det nya tyska landslaget. Det här var ett felsteg, ett steg över gränsen.

Joachim Löw börjar tappa det.

Låt media sköta kritiserandet och stå till svars då, Joachim Löw. Det är inte du som ska sprida osäkerhet i laget, du ska stärka spelarna.

Givetvis är det helt befogat och helt rätt att kritisera sina spelare när det behövs. Men det måste för guds skull ske internt. Jag är den förste att hålla med Löw om att Marcel Schmelzer var dålig mot Österrike och att han inte håller landslagsklass. Åtminstone inte för tillfället. Men snacka med honom öga mot öga, förklara läget och försök att stärka stackars Schmelzer självförtroende.

En kille som inte är ordinarie i landslaget får en uttalad chans av förbundskaptenen av visa upp sig under hösten. Några veckor senare säger förbundskaptenen att ”mot Österrike gjorde han ingen bra match. Det finns inte så många alternativ just nu, alltså måste vi arbeta vidare med Schmelzer de närmaste två, tre, fyra eller fem månaderna”.

Grattis Joachim Löw, precis så krossar man en spelare.

Då hjälper det inte att Löw senare på kvällen ångrar sig och säger ”Senast i augusti mot Argentina var han jättebra i landslaget. Han tillhör landslagstruppen med all rätt”.

Så, låt oss skriva av Marcel Schmelzer. Jag trodde inte själv på honom i landslaget, nu tror jag absolut inte på honom längre. Men jag tror inte på Joachim Löw heller längre.

Match mot Irland i kväll alltså. En match som Tyskland måste, och ska, vinna. Så är det bara. Den irländska publiken kommer att skapa en magisk stämning och det lär nog bli en trevlig VM-kvalkväll. Jag hoppas få se ett Tyskland som jobbar bra mot bollen, och då menar jag hela laget, jag hoppas få se ett Tyskland med ökad rörlighet i offensiven och ökad stabilitet i defensiven.

Jag hoppas få se ett Tyskland som sakta men säkert närmar sig all den potential som finns.

Tysklands troliga startelva:

Neuer
Boateng, Mertesacker, Badstuber, Schmelzer
Schweinsteiger, Khedira
Müller, Özil, Reus
Klose

Matchen börjar klockan 20:45. Upp till bevis då Joachim Löw och Tyskland.

/Wingren

Borussia Dortmund betalade dyrt för ett oavgjort resultat borta mot Hannover 96. Tre spelare utgick skadade: Mats Hummels, Sven Bender och Jakub Blaszczykowski. Trist och jobbigt för Jürgen Klopp och hans lag, men även tufft och jobbigt för Joachim Löw och det tyska landslaget.

Irland och Sverige står för Tysklands motstånd i VM-kvalet och Löw tvingas bygga om i backlinjen och i spelartruppen. Philipp Lahm är sedan tidigare avstängd och missar matchen mot Irland. Nu missar alltså även mittbacken Mats Hummels de båda landskamperna. I dag meddelade Joachim Löw att Hamburgs relativt dåliga mittback Heiko Westermann ersätter Hummels i truppen.

Låt oss hoppas att Holger Badstuber och Per Mertesacker håller sig friska.

Vi lär få följande backlinje mot Irland:

Boateng, Mertesacker, Badstuber, Schmelzer

Där finns det svagheter att utnyttja. Mot Sverige är lagkapten Lahm spelklar igen och tar platsen ill höger i backlinjen.

Men det är inte bara i försvaret och backlinjen som skador och avstängningar stör. Ilkay Gündogan har tvingats lämna återbud, Lars Bender likaså. En naturlig ersättare till Lars hade varit brodern Sven – men även han skadade sig i går. Tur då att Bastian Schweinsteiger är tillbaka i gammal god form. Det bör trots allt inte påverka Tyskland allt för mycket.

***

Bayern München joggade hem segern mot TSG Hoffenheim i lördags och skriver därmed in sig i Bundesliga-historieböckerna. Sju matcher, sju segrar och en målskillnad på hela 21:2. Det är ett nytt rekord mina vänner. Ett fantastiskt rekord, särskilt med tanke på att FC Bayern knappast har förtagit sig i någon match den här säsongen. Jupp Heynckes har ett starkt lag.

***

Sol, glädje och dans i FC Bayern alltså. Precis tvärtom i Fürth. Här har vi regnmoln, sorg och betongfötter. Det går inte riktigt för Mike Büskens Greuther Fürth – lagets allra största problem ligger i offensiven som är sällsynt svag. Nykomlingarnas inledning är faktiskt sämre än Tasmania Berlins inledning, då ska vi ändå ha i åtanke att Tasmania innehar ungefär alla negativa rekord man kan tänka sig.

Greuther Fürth har spelat fyra hemmamatcher i Bundesliga – utan att ha gjort något mål eller tagit någon poäng. Den sämsta inledningen av ett lag någonsin i Bundesliga. Bättring krävs om klubben vill spela i det tyska finrummet även nästa säsong.

***

Bundesliga omgång 7:

FC Augsburg – Werder Bremen 3-1
Werder Bremens försvar bör än en gång kritiseras. Det är lustigt att det alltid ser så svagt ut. Bör Thomas Schaafs tid snart vara förbi? Matchen var rolig och bjöd på många chanser och öppet spel. Werner gjorde 1-0 efter 90 sekunder men Werder växte in i matchen och belgaren de Bruyne kunde också kvittera. Augsburg hade dock svar på tal och Hain gjorde 2-1, Bremen tryckte på för ett andra mål när Mielitz såg svag ut på Baiers frispark: 3-1 för Augsburg och Weinzierl fick äntligen fira sin första seger som Bundesliga-tränare.

Bayern München – TSG Hoffenheim 2-0
Det var väl nästan aldrig någon match egentligen. Bayern München uppträder väldigt dominant för tillfället och Hoffenheim försökte nästan inte ens, de trodde inte på det. Följaktligen slutade matchen med en helt rättvis hemmaseger. Franck Ribéry var matchens lirare och gjorde båda målen.

Schalke 04 – VfL Wolfsburg 3-0
Inför matchen hånade jag Felix Magaths vargar en hel del, och det visade sig vara med all rätt. Schalke som inför matchen hade tappat två ledningar till 2-2 kunde utnyttja Wolfsburg till att åter bygga upp självförtroendet och vinna tillbaka publikens respekt. Farfan, Afellay och Neustädter nätade för hemmalaget. Vinsten betyder också att det här är Schalkes bästa säsongsstart på 12 år. Wolfsburg å andra sidan ser riktigt uselt ut. Hur länge sitter Magath kvar nu?

SC Freiburg – 1. FC Nürnberg 3-0
Äntligen speglar resultatet Freiburgs insats också, även om det var i slutminuterna som matchen avgjordes (2-0 och 3-0). Nürnberg spelade med en nykomponerad backlinje och Freiburg gjorde rättvist matchens första mål. I andra halvlek försökte Freiburg punktera matchen men i stället tog Nürnberg över mer och mer – men i slutet sa det alltså pang, pang. Ingen i Nürnberg minns längre klubbens fina inledning på säsongen, det här var den fjärde förlusten i rad.

FSV Mainz 05 – Fortuna Düsseldorf 1-0
Så förlorade de till sist, Fortuna Düsseldorf. Försvaret var än en gång svårforcerat och bra, Düsseldorf var dessutom det bättre laget i första halvlek. Det var först i andra halvlek som Noveski lyckades nicka in 1-0 för Mainz och Düsseldorf släppte alltså in sitt första bortamål – och förlorade sin första ligamatch den här säsongen.

Greuther Fürth – Hamburger SV 0-1
Endast Greuther Fürth är sämre än Wolfsburg och inte blev någon gladare efter helgens match mot HSV – förutom alla HSV-supportrar då förstås. Son, som verkligen har hittat formen sedan van der Vaart kom in i laget, gjorde 0-1 väldigt tidigt i matchen. Efter det försökte verkligen Fürth men man hade svårt att skapa riktigt heta chanser. Stieber fick dock ett friläge mot Adler, men utan resultat. Även Hamburg lät en hel del chanser gå outnyttjade. Men till sist fick Hamburg äntligen vinna på bortaplan igen.

Borussia Mönchengladbach – Eintracht Frankfurt 2-0
Omgångens kanske vackraste mål stod Juan Arango för när han smekte in bollen från 30 meters håll till 1-0 för Gladbach som var i ett jobbigt läge inför matchen. Arangos mål kom tidigt i matchen och efter ungefär en halvtimme kunde Luuk de Jong utöka till 2-0. Den här gången orkade inte Frankfurt överraska och komma tillbaka igen, den här gången höll Gladbachs försvar nollan. En mycket efterlängtad seger för Favre, Vehs och Frankfurts smekmånad är över.

VfB Stuttgart – Bayer Leverkusen 2-2
Kritiken mot Bruno Labbadia växer, tränaren svarade med ett utbrott på efterföljande presskonferens. Matchen handlade annars mest om vilket målkung som skulle få sista ordet. Kießling gjorde 0-1, Ibisevic gjorde 1-1, Ibisevic gjorde 2-1 men Kießling gjorde så 2-2. Leverkusens anfallare har faktiskt gjort elva mål på de senaste sex matcherna mot Stuttgart. Snacka om mardrömsmotståndare.

Hannover 96 – Borussia Dortmund 1-1
Två lag med hopp om att hänga på Bayern München i toppen, det hela slutade med ett kryss i en synnerligen intensiv tillställning. Domaren hade en urusel dag på jobbet, Piszczek ”krossade” familjejuvelerna mot stolpen, tre Dortmund-spelare skadade sig, storräddningar, stolpskott och ett sent avgörande sammanfattar matchen ganska bra. Glädjande för Hannover att det var just Mame Diouf som fick göra det där viktiga målet. Dortmund har det fortsatt tufft på bortaplan.

/Wingren

Och det är väl ändå en jäkla tur att det är så. En krampaktig tysk insats resulterade till sist i en 2-1-vinst i Wien mot Österrike. På något märkligt sätt. Men något måste hända med det här tyska landslaget. Österrike förtjänade minst ett kryss, antagligen även en vinst. Faktum är dock att Tyskland har spelat in sex poäng på två matcher – och jag är helt säker på att Joachim Löws landslag slutar etta i den här gruppen.

Det är egentligen det enda positiva som jag kan skaka fram efter gårdagens match. Det såg ärligt talat bedrövligt ut under långa perioder. Det syns så tydligt att Löw inte har någon tydlig idé om hur han vill att laget ska agera. Ska Tyskland vara ett pressande och hårt jobbande landslag som kör över sitt motstånd? Ska Tyskland vara ett bolltrillande landslag som drömmer om att spela som Spanien? Vilka spelare ska ta ett defensivt ansvar? Vem ska ta tag i taktpinnen när det behövs? Det finns så många frågor, och vi har fortfarande inte fått några svar.

Inför EM spelade Tyskland en fantastisk fotboll. Det var berusande, pulshöjande och glädjande att se på. EM 2012 och de två VM-kvalmatcherna har varit något helt annat. Tyskland har svårt att spela till sig ordentliga chanser, svårt att försvara sig, svårt att vårda bollen och svårt att bemästra den fysiska kampen.

Österrike gjorde en kanoninsats. Spelarna visade stor vilja och ett enormt hjärta. Och visst slarvade även de, men det är fullt tillåtet. Ett ungt och långt ifrån färdigt landslag måste få se osäkert ut ibland. Hade Arnautovic satt sitt jätteläge i slutminuterna hade matchen slutat 2-2. Nu blev det en något tursam tysk vinst till sist. Marco Reus dansade fram ett mål med hjälp av Miroslav Klose, Mesut Özil slog kyligt in en straff som Thomas Mülller hade fixat. Manuel Neuer utstrålade pondus och räddade landslaget vid ett par tillfällen – även om också han misslyckades med någon spark.

Tysklands problem är kanske överflödets förbannelse. Joachim Löw får aldrig något färdigt landslag längre då det finns för många bra unga spelare. Löw måste få plats med Reus, Götze, Kroos, Gündogan, Hummels, Schürrle och nu även Draxler. Det blir inte en samspelt trupp längre. Löw vill tvunget få in samtliga spelare även om det kanske inte passar formation och spelidé – då väljer förbundskaptenen att förändra taktiken från match till match. Klart det blir knasigt.

Kan vi till exempel, snälla, få se en samspelt backlinje snart?

En annan grej är att killarna från den yngre generationen har ett annat fotbollstänk. Man tar fler och större risker i jakten på framgång, vilket i sig är något positivt. Men då Löw vill ha ett kontrollerat och riskfritt spel blir det en konflikt här.

En konflikt som knappast blir bättre av att Löw alltid väljer att kritisera sina spelare i stället för sig själv. Det känns inte som en vinnande väg att gå.

Det tyska landslaget förfogar över så ohyggligt mycket kvalitet, nu ska det bara säga ”klick”. Men når vi någonsin dit? Den här bloggen blev bra mycket negativare än vad tanken kanske trots allt var. Tyskland har sex poäng på två matcher, några av världens bästa spelare och en konstant vilja att vinna. Landslaget vilar på en stabil grund men just nu är något i spelidén lika fundamentalt fel som i Sverige. Och det är det som Joachim Löw måste lösa.

Hatten av till Österrike och de nio Bundesliga-spelarna som överglänste storebror Tyskland.

Några snabba spelarkommentarer:

Manuel Neuer gör en bra match och räddar laget vid ett antal tillfällen. Slarvar ibland med bollen vid fötterna men den här gången straffade det sig inte.

Philipp Lahm vill tvunget spela till höger i landslaget. I går fick vi inte ett svar på varför. Lagkaptenen gjorde knappast sin bästa match och drog dessutom på sig ett gult kort, vilket betyder att han missar matchen mot Irland. Medskyldig till 1-2-målet.

Mats Hummels inledde riktigt tokigt med en sanslös felpass som friställde Österrike. Såg lite darrig ut över huvud taget men spelade upp sig och avslutade matchen med ett ”okej”. Medskyldig till 1-2-målet.

Holger Badstuber var den bättre av de två mittbackarna utan att imponera. Räddade majestätiskt upp Hummels misstag men förlorade för många dueller efter det.

Marcel Schmelzer stod för den sämsta insatsen av de tyska spelarna. Det gick inte alls och Arnautovic kunde snurra upp Dortmund-backen gång på gång. Han höll helt enkelt inte måttet och nu återstår det att se om Löw ger honom matcherna mot Irland och Sverige ändå.

Sami Khedira gör som vanligt en gedigen arbetsinsats men hade svårt att hålla i bollen när den frenetiska österrikiska pressen tog vid. Viktig för laget.

Toni Kroos fungerar inte alls på ett centralt mittfält mot bra motstånd. Det blir för nonchalant, särskilt i kombination med Özils dåliga hemjobb. Även Kroos såg lite stressad ut i går men avlossade åtminstone ett par tunga långskott. En Schweinsteiger i form saknas.

Thomas Müller jobbade som vanligt väldigt hårt för laget. Slarvade bort mängder med bollar men fixade åtminstone den där straffen som avgjorde matchen.

Mesut Özil är en fantastisk passningsspelare som dock inte riktigt kommer till sin rätt när det tyska spelet går i baklås. Hade inga problem med nerverna när han tryckte in straffen.

Marco Reus gjorde det där viktiga 1-0-målet på ett snyggt sätt. I samma situation fick han ett slag på foten och byttes ut i halvtid. Mittfältaren hade annars en ganska anonym och tung dag på jobbet.

Miroslav Klose blev oftast bortglömd av sina medspelare. Syntes inte till så mycket men försökte hela tiden vara spelbar. Fin pass till Reus innan målet. Märks att killen börjar komma upp i åldern.

Mario Götze kom in i stället för Reus och hade lika svårt som alla andra att uträtta något kreativt eller vettigt framåt. Måste ta ett större defensivt ansvar då han lämnade Schmelzer på tok för ensam vid reduceringsmålet.

Lukas Podolski spelade sista kvarten utan att få något uträttat.

Slutet gott, allting gott. Men Joachim Löw har ett hästjobb framför sig – steg ett blir att bestämma sig för en spelidé. Hur ska det tyska landslaget uppträda?

/Wingren

Italien vann med 2-1 och EM är över för den här gången. Än en gång misslyckades den gyllene generationen, det blev ingen titel i år heller. Jag vill påstå att Joachim Löws feghet är anledningen till att det blir så här.

Men först måste vi ställa oss den ack så viktiga frågan: är Tyskland verkligen utslaget? Jag har inte pratat med någon som var på plats på arenan, så jag vet faktiskt inte. Kanske var det Tyskland som vann semifinalen, men det uppskattades inte av Uefa? Hur ska vi kunna vara säkra på att det vi har sett verkligen har skett?

Kommer ni ihåg den tyska tjejen som grät stora tårar när Mario Balotelli gjorde mål? Hon syntes länge och väl i bild. Tårarna rann, hennes kära Tyskland låg under. Det är bilden som Uefa kablade ut över hela världen. Problemet? Det hände aldrig.

Hon grät inför matchen. Hon grät, av lycka, över att vara på plats i Warszawa tillsammans med sin man. Hon var lycklig, rörd. Tårarna kom när idolerna stod uppradade och det var dags för nationalsången. Men Uefa valde att visa bilderna i samband med Italiens mål. Det är oförlåtligt vidrigt och det är inte konstigt att man hyser agg mot föreningar som Uefa och Fifa. Det är så uppenbart korrupt och snedvridet.

Det finns fler exempel. Joachim Löw busade med en bollkalle och även om många skrattade, så var det många som irriterade sig. Har inte förbundskaptenen viktigare saker för sig när hans lag möter Holland i en avgörande EM-match? Klart att han hade, han skojade med pojken innan matchen, men Uefa valde att kabla ut bildmaterialet under pågående match.

Tror ni att det har varit fullsatt på läktarna den här turneringen? Inte alls. Uefa har dock valt att inte visa bilder på tomma stolar. Tror ni att finalen är sedan länge slutsåld? Inte alls. Men jag lovar att Uefa kommer få det att se ut så om nu inte alla biljetter blir sålda.

EM i Polen och Ukraina har omgivits av en het politisk debatt, och lita på att det har funnits en mängd med politiska plakat och liknande på läktarna. Uefa har dock valt att censurera detta för tv-tittarna.

”Vi är förvånade och irriterade. De här bilderna är inte acceptabla för oss – vi pratade dessutom med Uefa om det här problemet för några dagar sedan. Vi kommer nu att ta ett nytt samtal”, säger tv-kanalen ARD:s EM-chef till SZ.

Uefa väljer att tiga. Deras heliga och problemfria världs får inte riskeras.

Den naturliga frågan blir då förstås om det vi har sett på tv är det som verkligen har hänt? Gjorde verkligen Mats Hummels ett pojklagsmisstag, eller var det inspelat sedan tidigare? Gjorde Mario Balotelli verkligen två mål? Vann Italien verkligen över Tyskland? Jag vet inte längre…

…men jag väljer ändå att utgå från det. Här följer kommentarer på Joachim Löw och spelartruppen efter ännu ett förlorat EM.

Det finns många nationer här i världen som gärna hade bytt plats med Tyskland. Det finns många länder som gärna hade haft en garanti på att som minst nå semifinalen i VM eller EM. Tyskland har gjort det sedan 2006. Joachim Löw har verkligen utvecklat det här landslaget till något positivt, till något attraktivt, till något att vara stolt över. Tyskland spelar en snabb och fräck anfallsfotboll, men varför räcker det aldrig hela vägen?

Troligtvis eftersom att Joachim Löw är feg. Han borde fundera över vad han kan göra annorlunda, jag tycker att han ska få sitta kvar, men även han måste ta steg framåt. Precis som spelarna måste göra. Löw litar på lagets styrka fram tills dess att det verkligen bränner till. Då fegar han ur och tittar alldeles för mycket på motståndarnas styrkor. Resultatet blir osäkra spelare som inte litar på sig själva. Resultatet blir vilsna spelare som inte förstår de nya riktlinjerna.

Joachim Löw måste bli modigare, tuffare. Hade han haft mer mod så hade han petat Bastian Schweinsteiger redan efter matchen mot Portugal. En hel värld, och helt säkert Löw själv, kunde se att han inte var i form. Löw har alltid sagt att han endast vill spela med killar som är 100 procent, nu gjorde han ett undantag med Bastian Schweinsteiger, och det kan endast bero på att Löw är för feg för att peta en sådan ledartyp.

Löw var för feg för att peta en helt misslyckad Lukas Podolski. Han har det bästa tyska landslaget någonsin att tillgå, ändå får ur-form-Poldi spela. Noll hot och helt osynlig.

Mot Italien litade han inte på det egna spelet. Han valde att slänga in Toni Kroos på mittfältet. Resultatet blev en helt tom högerkant och ett förvirrat lag. Resultatet blev en 1-2-förlust och uttåg ur EM. Igen.

En modigare Joachim Löw hade litat på sitt lag, på Tysklands kvaliteter. En modig förbundskapten hade petat Schweinsteiger och Podolski – trots att de är inventarier i landslaget. En modig förbundskapten hade spelat med en brinnande Marco Reus från start. En modig förbundskapten hade velat vinna matchen med hjälp av lagets egna styrka.

Joachim Löw ska givetvis få behålla jobbet, han har som sagt gjort något fantastiskt med det här landslaget. Men även Löw måste ta ett par steg framåt i utvecklingen. Det här var egentligen inget imponerande EM spelmässigt. En tursam 1-0-vinst mot Portugal, en nervös seger mot ett totalt uppgivet Holland och ännu en nervös seger mot Danmark. Inte jätteövertygande, men man kan inte argumentera mot tre vinster på tre matcher i dödens grupp.

I kvartsfinalen fick Grekland, som är lika målfarligt som deras ekonomi är stark, göra två mål.

Italien-matchen har vi redan talat om. Ja, Tyskland kunde ha vunnit om de hade gjort mål på sina chanser. Nu blev det inte så och Italien vann helt välförtjänt. Men i onödan.

Kommentarer på spelarna:

Manuel Neuer: Gör ett felfritt EM och utstrålar lugn och självsäkerhet. Bjuder på ett par svettiga räddningar och visar upp en god spelförståelse. Helt fantastisk i slutet av semifinalen när han agerar libero och visar mer hjärta och vilja än någon annan på plan. MVG

Jerome Boateng: Inledde väldigt bra mot Ronaldo i den första matchen, samtidigt frågar man sig om den gode Ronaldo verkligen var i någon vidare form då? Boateng var helt enkelt helt okej, men absolut inte övertygande. Gjorde en ganska svag match mot Italien vilket dock också berodde på Löws val att ha en naken högerkant. Låt oss se en naturlig ytterback snart, Löw. G

Mats Hummels: En helt perfekt turnering fram till matchen mot Italien. Hyllades i England som EM:s bäste spelare efter gruppspelet. Vann närkamper utan att dra på sig frisparkar, var dominant och självsäker. Men så gjorde han det där bedrövliga misstaget mot Cassano så att denne kunde slå inlägget till Balotelli. Såna misstag har man inte råd med i EM. VG

Holger Badstuber: Lite som Hummels men inte lika framträdande, Holger är en kille som hellre faller och följer, än stöter och vinner. Gjorde sin sak mycket bra och bjöd inte på några misstag, förutom att han såg dålig ut när Balotelli obehindrat fick nicka in 1-0. Detta mittbackspar ska dock få chansen även i fortsättningen. VG

Philipp Lahm: Mot Grekland tog kaptenen tag i det hela och gjorde ett mycket vackert mål som fick knutarna att lossna. Var defensivt felfri mot Danmark och Holland, ganska svag mot Portugal. Gör ett stort misstag mot Italien och matchen dog. Man önskar mer från en tysk landslagskapten, mer av Greklands-varan. G+

Sami Khedira: Tysklands bäste utespelare den här turneringen. Tog över Schweinsteigers roll och imponerade med sin vilja. Han var överallt. Han hjälpte till i defensiven och tryckte på i offensiven. Försökte hela tiden hjälpa laget, visade hjärta. Har inte världens bästa teknik men han VILLE hela tiden. Utmärkt EM för Sami. MVG

Bastian Schweinsteiger: Ja, alltså, det är inte Bastians fel att Joachim Löw envisas med att matcha honom. Borde kanske ha tagit större ansvar, ledartyp som han är, och petat sig själv. Han var medveten om att han inte gjorde det bra. Inga problem mot Holland, men så här i efterhand säger inte det så mycket. Han var ofta osynlig och slog fler öppnande passningar än vad Pirlo gjorde – fast till italienarna. Absolut ingen bra turnering, men han var småskadad och ur form. Tyvärr. IG

Thomas Müller: En annan kille som var ur form och som inte lyckades med särskilt mycket. Var inte en lika stor risk som Bastian dock. Müller höll sin kant och jobbade stenhårt hela tiden. Lyckades även styra upp ett par mål i gruppspelet och får ändå godkänt, det är bara det att vi förväntar oss mer av den gode Müller. G+

Mesut Özil: Nja, inte tusan var det här hans turnering. Vilket säkert beror mycket på Bastian och Mario Gomez. Özil hade inte några lekkamrater den här sommaren, han var ensam. Och trycket var stort på honom. Özil är inte en kille som tar tag i saker, och kommer nog aldrig att bli det, han är en konstnär och en konstnär behöver inspiration. Det fick han mot Grekland och då fungerade det. Annars alldeles för blek och som vanligt svag framför mål (men säker vid straffpunkten). G+

Lukas Podolski: Han gjorde ett mål mot Danmark och det var också den enda ljuspunkten. Löw sa att Poldi jobbar mycket i det tysta, hårt i defensiven. Jag kan komma på 50 andra tyska yttrar som hade gjort det ”tysta jobbet” lika bra men bidragit mer i offensiven. En skugga av sig själv, ett uselt EM. Borde verkligen inte ha fått starta fyra av fem matcher. IG

Mario Gomez: Hur dålig är Gomez som inte lyckas passa in i ett så här spelskickligt lag? Hur kan han se så träbent, avskärmad och nästan värdelös ut? Eller, hur värdelös är Joachim Löw som inte kan få en av Europas bästa målskyttar att passa in i ett så spelskickligt lag? Jag vet bara att Gomez aldrig syntes till i spelet, fick inte länken med mittfältet att fungera och var klumpig. Men. Han gjorde också tre helt fantastiska mål som tog Tyskland vidare från dödens grupp. Och det är ju mål en anfallare ska göra. VG

Toni Kroos: Fick speltid i samtliga matcher förutom mot Grekland. Hade inte så mycket tid att visa upp sig, det var först mot Italien vi verkligen fick se Kroos. Kroos skulle hjälpa Özil att störa Pirlo i uppspelsfasen, och det gick bra egentligen. Det resulterade dock i en tom högerkant. Kroos har en finfin fot, men vi fick se allt för lite av den varan förutom ett bra långskott. Godkänd mot Italien, men måste arbeta på karaktären om han vill fortsätta att vara en del av detta landslag. G

Miroslav Klose: Fick göra många inhopp och startade endast mot Grekland. Var inte den gode Klose som vi har vant oss vid, men gjorde inte heller bort sig. Rör sig mer än Gomez och deltar mer i spelet vilket får hans kamrater att se bättre ut. Var som bäst mot Grekland, men det säger inte så mycket. Kom in i halvtid mot Italien och visade enormt mycket vilja, jagade hejdlöst bollar, och hade det bara funnits någon som uppfattade Kloses signaler så hade han kunnat bli den nödvändiga katalysatorn. Men utbrända Bastian och Mesut kunde inte ta till sig Kloses signaler. G+

Marco Reus: Gjorde en lysande insats mot Grekland och var den kantspelare som hade saknats i gruppspelet. Petades oförklarligt mot Italien och det gick som det gick. Kom in i halvtid och visade upp ett driv mot mål som ingen hade visat i första halvlek. Ständigt i rörelse och osar farlighet. Tyvärr blev EM:et alldeles för kort för Reus. VG+

André Schürrle: Fick hoppa in med en halvtimme kvar mot Danmark och var livlig, precis som vi har vant oss vid. Fick sedan chansen mot Grekland utan att ta den, men utgjorde åtminstone ett större hot än Podolski men släppte lite väl i defensiven. Alltid snabb och på språng, en frisk fläkt. G

Lars Bender: Fick göra två korta inhopp för att stabilisera defensiven mot Portugal och Holland. Fick sedan chansen från start i Boatengs frånvaro mot Danmark. Inledningsvis lite svårigheter med den helt nya positionen som högerback, men spelade upp sig och gjorde ett lika gott arbete som Boateng. Blev hjälte med sitt 2-1-mål mot Danmark. G+

Mario Götze fick spela i tio minuter, går inte att betygsätta. Detsamma gäller Ilkay Gündogan, Marcel Schmelzer, Benedikt Höwedes, Per Mertesacker, Tim Wiese och Ron-Robert Zieler som inte fick spela alls.

Tittar jag lite snabbt på dessa klassiska skolbetyg så kommer jag fram till samma sak som magkänslan säger: det här var ett godkänt EM med ett plus i kanten, det var ett EM med såväl positiva som negativa överraskningar. Den inneboende kraft och kvalitet som finns i landslaget gör att man förväntar sig lite mer. Det går inte att komma ifrån. Men hoppet inför framtiden är makalöst stort. Lite mer mod 2014, tack.

/Wingren

Italien gjorde en mycket bra match. Italien spelade, enligt mig, ganska oitalienskt. Man spelade som Tyskland gjorde i VM 2010. En säker och stabil defensiv med blixtsnabba omställningar. Hatten av för det. Det var helt enkelt väldigt välförtjänt. Så grattis, Italien.

Nu till Tyskland. Nu till arma Tyskland. Inför matchen kändes det ganska bra. Det här var ett av de absolut starkaste tyska landslagen på väldigt, väldigt länge. Inför turneringen var defensiven ett frågetecken. Såväl spetsmässigt som i bredden. I gruppspelet och i kvartsfinalen var inte defensiven några större problem. Snarare var den helt plötsligt väldigt orörliga offensiven ett problem. I kvartsfinalen mot Grekland valde så Joachim Löw att matcha Marco Reus, André Schürrle och Miroslav Klose för Thomas Müller, Lukas Podolski och Mario Gomez.

Vad gör sen Löw inför den viktiga semifinalen mot Italien?

Jo, mot ett Italien som Tyskland aldrig vunnit över i EM eller VM så valde Löw att skicka in Gomez och Podolski för Klose och Schürrle. Dessutom tyckte han att det vore en god idé att spela Toni Kroos för Thomas Müller. Han utnyttjade inte sin starka trupp, han läste inte av läget.

Vad hände?

Absolut ingenting. Tyskland skapade ett par farliga halvchanser inledningsvis, precis som mot Portugal, Holland och Danmark. Men man dominerade inte, man hotade inte på allvar. I stället var det Italien som vågade spela sitt aggressiva spel. De vågade trycka på, de vågade gå i offensiven och försvararna tankade så mycket självförtroende.

Italien gjorde 1-0 genom Mario Balotelli. Mats Hummels såg inte bra ut mot Antonio Cassano som skickade in bollen mot Mario Balotelli. Balotelli nickade in bollen i ett ganska lätt läge då Holger Badstuber misslyckades i markeringsspelet. EM:s hittills kanske bästa mittbackspar gjorde ett misstag var. 1-0.

När Balotelli gjorde 2-0 var det Philipp Lahms tur att se misslyckad ut. Som en pojke.

Tre individuella misstag resulterade i två mål för Italien. Två helt välförtjänta mål för ett smart och gott kämpande Italien. Men tre fruktansvärda misstag.

Det är dock inte bara dessa tre herrar som ska hängas ut. Det är även Joachim Löw. Han valde att satsa på Mario Gomez, som får sina medspelare att se dåliga ut. Han valde att satsa på Lukas Podolski som inte alls är i form, och han var usel. Han valde att satsa på Toni Kroos, som för all del har gudabenådade passningar, skott och frisparkar, men som är en ganska odynamisk och arrogant fotbollsspelare. Han valde att, än en gång, spela stackars Bastian Schweinsteiger som har varit skadad och mest ägnar sig åt att slå felpassningar. Joachim Löw gjorde helt fel, när det gällde som mest. Spelarna gjorde som mest misstag, när det gällde som mest.

Bastian Schweinsteiger, Philipp Lahm och Lukas Podolski ser ut att gå en mörk landslagskarriär till mötes. Och det känns inte alls rättvist.

Joachim Löw reagerade redan i halvtid, och bevisade egentligen det vi alla visste: Mario Gomez och Lukas Podolski borde inte ha startat. De byttes ut direkt. In kom i stället Miroslav Klose och Marco Reus. I tio minuter såg det riktigt bra ut, det var intensivt, säkrare och mer hotfullt. Men målet kom aldrig. Och Klose är en sämre inhoppare än Gomez – det borde även Löw förstå. Klose etablerar en matchbild mer än vad han förändrar.

Mesut Özil fick sätta en tysk straff på tilläggstid. Alldeles försent. Endast av kosmetisk karaktär.

2-1 slutade spektaklet. Italien vann välförtjänt, de spelade bra och smart. Tyskland gjorde det dock fantastiskt enkelt för Italien. Än en gång så misslyckades Tyskland när det gällde som mest. Förr i tiden lyckades Tyskland vinna, landslaget kallades för en maskin. Nu är tyskarna ett gäng förlorare, som oftast spelar väldigt underhållande fotboll. Det värsta är att kvällens resultat var helt i onödan. Okej, Schweinsteiger var inte sig själv, men det var inte problemet. Problemet var att misstagen kom när det gällde som mest och att Löw valde att satsa på spelare som drar ner tempot i det tyska spelet, spelare som inte är i form. Löw är en förbundskapten med väldigt god fingertoppskänsla – det visade han inte alls i kväll och det avgjorde.

Och varför i helvete spelar Schweinsteiger en kort boll när sekunder återstår?

Och troligtvis, förhoppningsvis, kan man förvänta sig en mer nyanserad bild av det hela i morgon. Nu utlyser jag landssorg så länge.

/Wingren

Sommaren 2006. Dortmund. Alla sagor har inte ett lyckligt slut. Efter 90 intensiva minuter gick matchen till förlängning. VM-semifinal mellan två fotbollsmakter, Tyskland och Italien. Så gjorde Fabio Grosso det där 0-1-målet. Matchen slutade 0-2. Tyskland var utslaget i sitt eget VM. Inför 60 000 gråtande tyskar i Dortmund. På planen låg spelarna ner, suckade, hade tårar i ögonen. Allt var över. Drömmen förblev en dröm. Det blev ingen VM-final. Än en gång hade Italien överlistat Tyskland. Som alltid i EM eller VM. Tyskland har aldrig vunnit mot Italien i dessa turneringar. Tyskland har inte vunnit en tävlingsmatch mot Italien sedan 1988.

Nu är det dags igen. Sex år efter det bittra nederlaget möts Italien och Tyskland igen. I en semifinal, i EM, i Warszawa.

”Det är ett sånt tillfälle där man står på planen och tänker: nu är det över. Men vad ska man göra?”, säger Lukas Podolski angående nederlaget 2006. Han tror också att Tyskland har bättre chanser den här gången. Det tror jag med.

Det är dags att bryta förbannelsen nu. Italien måste besegras. Joachim Löw har bättre kort på handen den här gången. Tyskland har fått vila längre och spelar en helt annan fotboll jämfört med 2006. Men framför allt har man fått ett nytt gäng med vinnare. Ett gäng som redan har slagit ut Italien i en semifinal.

Det var inte någon överlägsen uppvisning. Men Tyskland slog ut Italien i semifinal 2009. I U21-EM. Sen gick man och vann över England, ganska överlägset faktiskt. Sami Khedira, Manuel Neuer, Mesut Özil, Jerome Boateng, Benedikt Höwedes, Mats Hummels och Marcel Schmelzer är samtliga med i Joachim Löws EM-trupp. Dessa killar var även med den där sommaren i Sverige. När man slog Italien i semifinal. Det här är en ny generation spelare, en fräckare generation. En generation som har alla förutsättningar i världen att bli bäst såväl i Europa som i världen.

Sami Khedira och Mats Hummels har varit ledstjärnorna i det tyska landslaget den här sommaren. När Bastian Schweinsteiger har varit blek och lidit av en krånglande vad har Khedira klivit fram och tagit över ledarrollen på mittfältet. 2009 var hans lagkapten för det lag som vann U21-EM. Det är han inte i dag, men han är en sann ledare på plan.

”Mitt ansvarstagande blir allt större. Det är viktigt att visa vägen på den centrala positionen”, säger Khedira.

Och det är just han som ska se till att det största italienska hotet, Andrea Pirlo, blir osynligt. Pirlo ska inte få ha tid med bollen. Han ska inte få slå sina fenomenala passningar.

De italienska spelarna är säkra på sin sak, de räds inte Tyskland. Den nya generationen tyska spelare känner likadant. De räds inte mardrömsmotståndet, de tror på att förbannelsen kan brytas.

”Om vi visar vad vi kan så kommer vi att slå dem”, säger Mesut Özil.

Benedikt Höwedes säger att ”jag är inte särskilt orolig för den här semifinalen”.

Jag ger de tyska killarna rätt. Om Tyskland spelar så bra som de kan göra så har inte Italien någon chans. Men Tyskland har inte nått sin fulla potential i den här turneringen ännu. Det borde oroa herr Löw. För det är dags nu. Om förbannelsen ska brytas kan inte Schweinsteiger lämna luckor på mitten och ge bort bollen, Boateng kan inte hamna på efterkälen, Podolski kan inte springa runt i tomma intet, Mesut Özil måste få leka med Klose och mittbackarna måste stå för noll misstag.

Och Manuel Neuer måste visa sig vara bättre än Gianluigi Buffon. En match mellan två av världens bästa målvakter.

Italien ska inte underskattas. De har spelat en mycket bra fotboll och förtjänar verkligen en plats i den här semifinalen. Det är ett annat Tyskland, men det är också ett annat Italien.

Efter att startelvan har läckt ut alldeles för tidigt den här turneringen så har Löw valt att hålla den hemlig även för spelarna. Först vid halv sex så kommer spelarna att informeras om vem som får chansen från start.

Ska vi tro på kicker kan startelvan se ut så här:

Neuer
Boateng, Hummels, Badstuber, Lahm
Khedira, Schweinsteiger
Müller, Özil, Podolski
Klose

Personligen hoppas jag att vi får se Marco Reus från start. Han behövs i den tyska offensiven som faktiskt har sett ganska trög ut i gruppspelet. Podolski borde få ta plats på bänken igen. Men när han tre gånger i samma intervju säger att ”jag är övertygad om att jag får starta” så lär det väl bli så. Anfallspositionen är alltid en het potatis, men efter Özils explosion mot Grekland så torde Klose få chansen på nytt. Trist för Gomez, förstås.

På träningen spelade Marcel Schmelzer vänsterback i ”förstaelvan” – betyder det att Löw flyttar över Lahm till höger? Skulle inte tro det.

Bastian Schweinsteiger har inte imponerat, men sägs vara på 100 procent igen. Det hoppas jag. Dels för att han behövs, dels för att hans sviktande form annars blir kostsam. Löw har sagt att han spelar.

20:45 är det dags. Ett nytt tyskt landslag ska försöka göra det som inget tyskt landslag har lyckats med – att slå Italien i en stor turnering. Det här är fotboll när det är som bäst.

/Wingren

Tysken ställs mot Tyskland. I en semifinal i EM. Ett speciellt ögonblick förstås, man behöver knappast vara någon raketforskare för att förstå det.

”Det är en speciell match. Lite familjegräl lär det bli. Jag tror dock att min mamma kommer att hålla tummarna för Italien lite också”, säger Riccardo Montolivo.

Det är alltså mannen vi talar om. Tysken, som han kallas av sin italienska lagkamrater. 27-årige Montolivo har även låtit brodera in en tysk flagga på en av sina fotbollsskor. Till nästa säsong byter Montolivo Fiorentina mot Milan – men landet förblir detsamma. Italien. Solen och citronernas förlovade land, höga bergstoppar och friska insjöar som fylls på året om av smältvatten. Det var här Riccardo Montolivo föddes, det är här han känner sig som mest hemma.

Montolivos fotbollsskor – med den tyska flaggan.

Den kreative mittfältaren föddes i orten Caravaggio och det var här han växte upp. Men familjens sommarsemestrar spenderades inte i Italien – utan i Tyskland. I lilla Ascheberg i Schleswig-Holstein närmare bestämt. Riccardo Montolivo har ett dubbelt medborgarskap och talar flytande tyska, men det är Italien som ligger närmast hjärtat.

”Det är en speciell match för mig. Jag kan inte ignorera mina rötter. Men jag älskar den italienska landslagströjan, jag älskar det här landet”, säger han.

Montolivos mamma Antje växte upp i Ascheberg och jobbade på ortens apotek – som tidigare hade ägts av hennes pappa. Mannen som skulle visa sig vara hennes livs kärlek jobbade i Milano, och till sist bestämde Antje sig för att flytta till i Italien. Och det var här som Riccardo, och den äldre brodern Luca, föddes.

”Pojkarna spenderade varje sommar i Antjes hemstad. Jag såg aldrig Riccardo utan en boll. Han var helt galen i bollen, han hade med sig den överallt. Eftersom att jag själv var en helt okej fotbollsspelare i St. Paulis ungdomslag en gång, så spelade jag med bröderna. Varje dag, från tidig morgon till sen kväll”, säger Michael Tolle, mannen som äger det apotek som Antje jobbade på.

Familjerna Montolivo och Tolle är goda vänner. Och har varit det i många, många år. Michael Tolle träffade Riccardo och Luca varje sommar när de var yngre, men det skulle inte dröja länge innan lille Riccardo var den bäste fotbollsspelaren.

”När han var sju år så låg han före oss andra. Eftersom att jag bara träffade Riccardo under sommaren så kändes hans utveckling ännu större. Jag kollade på honom och tänkte: wow! Riccardo har en otrolig teknik”, säger Michael.

Det syntes alltså tidigt att Riccardo hade rätt anlag. I dag är han en firad mittfältare i Italien, trots att han brände den där straffen som kunde ha skickat ut Italien från EM. Nu blev det inte så och i stället väntar en semifinal mot Tyskland. Riccardos andra hemland.

”Förr i tiden var han 30 procent tysk och 70 procent italienare. Med tiden har den fördelningen blivit annorlunda, mer åt det italienska, eftersom att hela hans liv är förankrat i faderns hemland. Sommarsemester här hos oss blir det inte så ofta längre. Men det är härligt att han minns sina rötter. Jag hoppas att Riccardo gör ett mål på oss – men att Tyskland vinner med 2-1”, säger Michael Tolle.
I morgon är det dags. Montolivo själv tycker att matchen blir extra speciell, inte bara för att det är ett klassiskt möte eller för att det är en semifinal i EM. Och det kan man ju förstå.

”Det är helt klart ett starkt lag, ungt, talangfullt och med få svagheter”, säger Montolivo om det tyska landslaget. Han och hans kollegor är ganska självsäkra. Tyskland har inte vunnit över Italien i en tävlingsmatch sedan 1988. Frågan är om det är dags nu. Jag tror på en underhållande match.

Och om Riccardo skulle göra ett avgörande misstag som bryter förbannelsen, så vet han åtminstone att han har gjort sin mamma glad. Det är alltid något.

/Wingren

Vilken succé. Så otroligt skönt att få se sprudlande anfallsfotboll. Mesut Özils liv leker igen. Sami Khedira är en jätte, Marco Reus ett utropstecken. Nu är det bara Bastian Schweinsteiger jag oroar mig för. Och det kan bli ett problem. Skönt för Löw att hans taktiska förändringar betalade av sig, annars hade det blivit ett jäkla liv, förstås.

Tyskland inledde väldigt överlägset och avslutade på samma sätt. Inledningsvis spelade Tyskland kvickt och häftigt, men utan att göra mål. Sen kom målet, men då kom också kvitteringsmålet. Efter det växlade Tyskland upp och punkterade matchen. Den tveksamma straffen gav Grekland 4-2 – men det var inget annat än av kosmetisk karaktär.

Så vad kan man säga? Tyskland hanterade favoritskapet, spelade bättre anfallsfotboll, slarvade i onödan ibland, hade svårt för att göra mål, hade lätt för att göra mål. Ganska lysande, trots allt.
Tyskland hade ett bollinnehav på 70 procent och är nu klart för sin åttonde EM-semifinal på elva försök. Mäkta imponerande.

”Vi misslyckades med att göra mål i början av matchen, trots alla våra chanser. Men laget reagerade utmärkt efter kvitteringen”, sammanfattar Joachim Löw det hela.

Mot ett defensivt Grekland valde Löw att ändra om ordentligt i startelvan. Mario Gomez, Lukas Podolski och Thomas Müller fick snällt sätta sig på bänken. In kom Miroslav Klose, André Schürrle och Marco Reus. En taktisk förändring som skulle visa sig vara ett genidrag. De nya kantspelarna satte direkt fart, spelade ett härligt kombinationsspel och den tyska offensiven fick ett helt nytt ansikte. Ännu viktigare var Mesut Özils explosion. Plötsligt var playmakern tillbaka, skapade chanser för sina lagkamrater och försökte själv gå på avslut. Något vi kan tacka Miroslav Klose för. Det är förstås trist för Mario Gomez som har gjort tre fantastiska mål. Men det är bra för Tyskland. Och plötsligt har Löw ännu fler spelare som kan hjälpa laget.

Philipp Lahm öppnade upp målskyttet med ett härligt långskott som fick oss att tänka på Costa Rica-matchen i VM 2006. I andra halvlek tappade Tyskland boll och helt plötsligt stod det 1-1 efter att Jerome Boateng varit steget efter Samaras. Då vaknade Tyskland till liv på riktigt. Man fortsatte att spela bra fotboll, men nu lyckades man dessutom peta in bollarna i mål. Sami Khedira nätade med ren och skär vilja, Miroslav Klose nickade elegant in bollen och Marco Reus dundrade upp 4-1-målet i nättaket. Och så fick Grekland ett tröstmål på straff.

Misstagen och bolltappen oroar, men kanske är det inte så konstigt heller när man dominerar en match så mycket. Den nya livfulla offensiven känns bra, det kändes nödvändigt att Tyskland hittade sitt snabba kombinationsspel. Det är fotboll på högsta nivå.

Det som verkligen oroar, det är Bastian Schweinsteiger. Bortsett från matchen mot Holland så har han varit…dålig. I går var absolut inget undantag. Han tappade boll, han slog bort enkla passningar, han fegade och han var blek. Sami Khedira var ensam på det centrala mittfältet – så kändes det. Jag hoppas fortfarande att Bastian ska hitta formen, men nu är det som mest två matcher kvar av turneringen. Kommer Bastian att hitta sig själv innan turneringen är över? Joachim Löw har ett stort problem här. Ska han peta den annars så fantastiske mittfältsgeneralen, eller ska han hoppas på att Schweini tar sig tillbaka? Och vem ska annars spela för honom? Orörlige Toni Kroos på det centrala mittfältet i en semifinal? Bevare mig väl. Men det är endast Kroos som är delvis inspelad i landslaget på denna position. Förstå mig rätt nu: en Kroos på spelhumör är en berikning för varje lag och hans passningsfot är inte av denna värld. Men hans arbetsinsats på den så viktiga positionen är troligtvis inte tillräcklig i en semifinal. Då kommer Hummels och Badstuber få jobba häcken av sig. Den bästa lösningen är troligen att ge Schweinsteiger nytt förtroende och hoppas på en reaktion. Som mot Holland.

Desto positivare är då Özils väg tillbaka till toppen och Reus fina insats. Det lovar gott. Och som vanligt, helt plötsligt, imponerar Mats Hummels och Holger Badstuber som mittbackspar.

Mina kommentarer på spelarna i startelvan:

Manuel Neuer: Inför matchen undrade den gode Neuer hur Grekland över huvud taget har gjort sina mål eftersom att de knappt skapar några chanser. Nu släppte han in två och undrar säkerligen fortfarande hur tusan det gick till. Kunde sett bättre ut vid 1-1-målet, hade annars inte särskilt mycket att göra. Läste som vanligt spelet bra och agerade som en femte försvarare.

Jerome Boateng: Tillbaka i startelvan efter avstängningen och gjorde det helt okej. Försökte att ge understöd i offensiven och stod även för assisten till det viktiga 2-1-målet. Hängde inte med, eller ville inte hänga med, när Samaras fick stöta in 1-1. Det som om att han inte trodde på att grekerna skulle kunna hota.

Mats Hummels: Det är inte märkligt att Barcelona sägs vilja köpa loss Hummels. Han imponerar med sina uppspel, sina offensiva kvaliteter och sitt gedigna försvarsarbete. Han vinner närkamper och springer omkring som en majestätisk general. Ett par missade passningar igår men som han själv korrigerade. Men han får gärna sluta med felpass i nästa match.

Holger Badstuber: Löw såg rasande ut inledningsvis när Badstuber visade ett sämre passningsspel än vad vi har vant oss vid. Valde att kliva upp mot mittlinjen vilket öppnade för grekernas kontringsmål. Hade dock också några bra aktioner när det väl behövdes och han utgör alltid ett hot på offensiva fasta. Sämre än vanligt dock.

Philipp Lahm: Gjorde det ack så viktiga 1-0-målet och det kändes som en repris från 2006. Ett härligt avslut som gav hela laget en knuff i rätt riktning. Som en kapten ska agera. I princip felfri i försvarsarbetet och pigg i offensiven efter de första 20 minuterna. En mycket bra insats.

Sami Khedira: Planens gigant, kungen på mittfältet. Han var överallt hela tiden. Han vann boll på egen planhalva, stormade mot motståndarnas mål, kastade sig in i närkamper, tog över Bastians jobb, gjorde det viktiga 2-1-målet och var helt enkelt bäst på plan. Så viktig för Tyskland då han även tar det prestigelösa jobbet.

Bastian Schweinsteigers: En av mittfältsgeneralens sämre matcher i landslaget. Tyvärr. Mängder med felpass i inledningen av matchen, ett förvirrat kroppsspråk, stor osäkerhet och osynlig när han inte gjorde misstag. Som tur var stod Grekland, och inte Spanien, för motståndet. Visade ändå klokhet och rutin när han i mitten av andra halvlek valde att säkra upp matchen istället för att försöka ta sig framåt.

Marco Reus: Fick äntligen göra sin mästerskapsdebut och fick fira det med ett praktmål till 4-1. Borde ha gjort ett eller två mål redan i första halvlek, men han kan vara nöjd ändå. Var i princip inblandad i samtliga tyska kombinationer i första halvlek, blev lite blekare i andra men gjorde då mål istället. Helt klart en kandidat för startelvan även nästa match.

Mesut Özil: Har fått utstå en hel del kritik, och det med all rätt. Nu blev det Gomez som ”offrades” för att Özil skulle komma igång. Och med Klose på planen fungerade allting plötsligt mycket bättre för Özil. Han hade ett gäng tama avslut på mål, men i övrigt var även han inblandad i det mesta. En insats som lovar gott inför slutfasen av turneringen. En av giganterna på plan.

André Schürrle: Precis som Reus kom Schürrle plötsligt in i startelvan och bidrog med mycket fart samt en del okej avslut. Gjorde det helt klart bättre än Podolski, men inte tillräckligt bra för att övertyga någon om en startplats. För mycket bolltapp och felbeslut, men ett härligt hastighetsvapen. Växer fram som den perfekte inhopparen. Härligt att vänsterkanten blev ett alternativ igen.

Miroslav Klose: Gamlingen kom in i startelvan och stackars Gomez fick sätta sig på bänken. Kombinationsstarke Klose bidrog med just det alla hade hoppats på – det blev en helt annan fart i offensiven och alternativen för Tyskland blev fler. Fick göra ett tjusigt nickmål men missade också ett par lägen. Såg pigg ut.

Thomas Müller kom in med lite drygt 20 minuter kvar och förstärkte Tysklands dominans i matchen. Han och Reus bör starta nästa match enligt mig. Schürrle är som sagt en perfekt inhoppare med den farten. Nu återstår det att se om Joachim Löw går tillbaka till ursprungselvan, eller om även han vann några nya intryck i går.

Nu väntar alltså England eller Frankrike i semifinal…eller, nej, förlåt, England eller Italien menar jag förstås. Det var André Schürrle som sa att det kvittade om det blev England eller Frankrike i nästa match, journalisterna blev förvirrade och presschefen, Harald Stenger, fick korrigera Schürrle. Men han tycker ändå att det kvittar.

P.S I kväll lottas förresten tyska cupen. Trevligt, säsongen närmar sig. D.S

/Wingren

Dags för kvartsfinal nummer två. Nu är det Tysklands tur att kliva in i handlingen. Grekland står för motståndet. En politiskt infekterad match. Tabloiderna vältrar sig i ”fyndiga” rubriker och aggressiviteten är påtaglig på vissa håll. En tråkig inramning, och något jag väljer att lägga åt sidan här. Och jag hoppas att kvällens kvartsfinal kommer att handla om fotboll.

Grekland har verkligen imponerat som lag den här turneringen. Man har varit defensivt skickliga och lyckats göra mål utan att skapa målchanser. Det är, som alla förstår, en löjligt värdefull egenskap. När det går tungt reser grekerna sig. Tillsammans. Som ett lag. Det kanske inte är den roligaste fotbollen, men uppenbarligen fungerar det ändå ganska bra. Grekland är i kvartsfinal i EM. Holland, Sverige, Danmark och Kroatien har redan åkt hem – bara för att nämna några nationer.

Schalke 04:s reslige och robuste mittback, Kyriakos Papadopoulos, har inför matchen sagt att Grekland ska spela precis som Chelsea gjorde mot Bayern München i Champions League-finalen. Om de lyckas göra det lika framgångsrikt så kommer Tyskland att få problem.

”En sak kan vi lova vårt folk: vi kommer att kämpa, kämpa, kämpa”, säger Papadopoulos.

Tyskland kommer förstås också att kämpa. Det ligger liksom i spelarnas DNA. Frågan är om de kommer att kämpa på ett lika motiverat sätt? Troligen inte. Tyskland är gigantiska favoriter och tar gärna på sig den rollen också. Underskattning är en av fotbollens obehagligaste, brutalaste och farligaste sjukdomar. En sjukdom som kan leda till depression och en tråkig hemresa. Medicinen som finns är respekt och mental förberedelse. Biverkningarna är inte särskilt många, kanske att man får vänta länge på resultatet.

Om Tyskland gör matchens första mål så kommer grekerna att få det oerhört jobbigt. Men om Grekland orkar hålla ut så kan det bli en gastkramande upplösning av matchen. Nyckeln till framgång för Tyskland är anfallsspelet. Joachim Löw har antagligen, äntligen, insett det. Enligt tyska rapporter så ändrar förbundskaptenen om ordentligt i startelvan. Ut går Podolski, Müller och Gomez – in kommer Schürrle, Reus och Klose. Vissa hävdar att det är för att Löw är så där härligt arrogant segerviss. Det tror jag inte ett dugg på.

Marco Reus var Bundesligas bäste spelare den gångna säsongen. Han bidrar med fart, djupledslöpningar, fin teknik och ett grymt driv mot mål. Thomas Müller är mer en klurig och irrationell typ. Mot ett defensivt Grekland är Reus ett mycket hetare alternativ än en Müller som inte ens är i form.

André Schürrle är i bättre slag än trötte Lukas Podolski. Han kommer in med ännu mer fart än vad Reus gör, och en förkärlek till att kliva in i banan och knorra in bollen i mål likt Arjen Robben i sina bästa stunder (alltså inte den här säsongen).

Miroslav Klose är en mycket mer dynamisk och spelskicklig anfallare än vad Mario Gomez är. Han har dessutom rutinen och han kan landslaget utantill. Med Klose på plan kommer dessutom Mesut Özil äntligen tycka att livet leker igen. Och det behövs. Jag tror inte heller att Löw har något emot att kunna slänga in en vansinnigt revanschsugen bulldog i form av Gomez om matchen står och väger.

I mina ögon är det alltså inte fråga om arrogans eller självsäkerhet – i så fall hade inte Schweinsteiger spelat – utan det är klassisk matchcoachning från Löw. Något som dessutom känns förbannat viktigt för Tyskland. Anfallsspelet har varit statistiskt och ganska tempofattigt. Grekland måste besegras med fart och nya idéer. Det bjuds vi på nu.

Bastian Schweinsteiger har haft lite skadekänningar och vilat i två dagar, men enligt Joachim Löw är han helt klar för spel igen. Alltså lär startelvan se ut så här enligt tysk media:

Neuer
Boateng, Hummels, Badstuber, Lahm
Khedira, Schweinsteiger
Reus, Özil, Schürrle
Klose

Personligen är jag mycket nöjd med startelvan. Det här är förändringar som jag, och många med mig, har efterfrågat. Det känns fräscht och spännande. Det känns som helt rätt vapen mot tuffa Grekland.

Se nu för tusan till att röra er, bjud på de spetsegenskaper som alla vet att ni besitter. Bjud på fotbollsgodis och ha hjärtat utanpå tröjan. Gör den här kvällen till en kväll att minnas. Låt den här kvällen bli midsommaren då Tyskland slog världsrekord. Världsrekord, vadå för världsrekord?

Jo, sen den bittra 0-1-förlusten mot Spanien i VM så har Tyskland inte förlorat någon tävlingsmatch. Men det är inte bara det. Sen vinsten mot Uruguay i bronsmatchen så har Tyskland vunnit samtliga tävlingsmatcher. I kvalet till EM vann man mot Turkiet, Österrike, Belgien, Kazakstan och Azerbaijan två gånger om. I EM slog Tyskland Danmark, Portugal och Holland. 14 segrar i rad alltså – och nu väntar Grekland. Grekland som slog ut Frankrike i kvartsfinal 2004, Frankrike som då hade 14 segrar i rad…

/Wingren