På något viss är det smärtsamt logiskt. Efter 41 år i Werder Bremen tackar Thomas Schaaf, 52, för sig. Samtidigt fyller Bundesliga 50 år. Werder Bremen och ligan tar steget in i framtiden.

Thomas Schaaf är inte bara en Werder Bremen-legendar – han är en fotbollslegendar. Det görs inte längre fotbollsmänniskor av samma virke. 41 år i en och samma klubb. Från ungdomslagen till proffslaget, både som spelare och tränare. Stora framgångar, tunga perioder. Thomas Schaaf har varit med på hela resan. Han är Werder Bremen, han är en del av tysk fotboll. Det kommer kännas konstigt att inte se den där karakteristiska mustaschen vid sidlinjen. Hans torra men ändå härliga humor, hans sätt att bära fotbollsfanan högt. Du kommer att saknas, Thomas.

På sätt och vis var Thomas Schaaf den tidens Jürgen Klopp. Även om Klopp var FSV Mainz 05 trogen i evigheter så är det dock inte det jag syftar på. Jag tänker mer på hur Thomas Schaaf injicerade nytt liv i Werder Bremen och i tysk fotboll. Efter 263 Bundesliga-matcher lade försvaren skorna på hyllan.

Under Schaafs tid som spelare i Werder Bremen firade laget stora framgångar. Otto Rehhagel satt på bänken och drog i trådarna. Schaaf och gänget blev tyska mästare två gånger, de vann DFB-Pokal två gånger och de var ofta med i den absoluta ligatoppen. Rehhagel lämnade lämnade ett tomrum efter sig.

Thomas Schaaf stod för en offensiv och härlig fotboll med ungdomslagen i Werder Bremen. Säsongen 1998/1999 var proffslaget ett lag i spillror. En viss Felix Magath hade stora problem på tränarbänken. Han fick avgå, klubbledningen kände sig tvingad att agera för att rädda säsongen.

Men vem skulle ta över laget? Det blev en intern och spännande lösning: Thomas Schaaf. Han räddade Werder Bremen från nedflyttning och inledde en lång era som tränare. Han pratade gärna om att fotbollen måste vara attraktiv, supportrarna måste bjudas på något. Hans speciella humor och enkla sätt gjorde honom till en eftertraktad person, journalisterna ville alltid ta ett snack med Thomas Schaaf. Nu vet vi också vilken framgångssaga det blev. Som tränare tog han klubben till Uefa Cup-final, en Bundesliga-titel och tre finalvinster i DFB-Pokal. Han bjöd supportrarna och Tyskland på många oförglömliga nätter ute i Europa, han lyfte fram spelare som Mesut Özil, Miroslav Klose, Ailton och Johan Micoud.

Thomas Schaaf och Werder Bremen. Werder Bremen och Thomas Schaaf. En älskvärd kombination. Jag kan fortfarande inte riktigt tro att Thomas Schaaf är borta, att han inte längre kommer att stå på den grön-vita fotbollsscenen. Alex Raack, en helt vanligt Bremen-supporter, uttrycker sig väldigt passande i ett avskedsbrev till Thomas Schaaf:

”Du är inte längre Werder Bremens tränare. På något sätt var det väntat, men i mina öron låter det som om att min mamma skulle säga: ’Min son, jag är inte längre din mamma.’ Surrealistiskt, överraskande, fruktansvärt, fel”, skriver han.

Jag håller med. Jag är inte ett dugg förvånad över att Schaaf får lämna sin post. Mediokra nyförvärv har pressat klubben neråt i tabellen, de senaste säsongerna har mer handlat om överlevnad än någonting annat. Och även om personalpolitiken har varit bristfällig så är sanningen att Thomas Schaaf inte har lyckats få läget under kontroll. Han har inte lyckats styra upp ett blödande försvar, han har heller inte lyckats få offensiven att blixtra till som förr. Klaus Allofs lämnade skutan för VfL Wolfsburg – nu var en naturlig tidpunkt att även friställa herr Schaaf.

Men hur rätt och vettigt beslutet än är så känns det bara fel. Thomas Schaaf, mannen med mustaschen, en fotbollslegendar. En grön-vit trotjänare.

Borta. Han får inte ens säga tack och hej i morgon, han lämnade sin post med omedelbar verkan den 15 maj. Troligtvis ville han ha det så. Men vi fick inte ens säga tack.

Här och nu: tack för allt du har givit fotbollen Thomas Schaaf. Ett stort jävla tack!

P.S Även Jupp Heynckes har bestämt sig för att lägga tränarpärmen på hyllan efter den här säsongen. Men han har fortfarande en ligamatch och två finaler kvar att genomföra.

***

Knutarna det brinner i

Sista omgången av Bundesliga säsongen 2012/2013 är här. Tråkigt. Exalterande. Härligt. Deppigt. Här kommer alla känslorna på en och samma gång, som någon sjöng i en ganska tråkig låt. Men så är det.

Bayern München kan göra en suverän säsong ännu mer suverän, men det finns faktiskt en hel del matcher som betyder allt eller inget. Låt oss ta en titt på dem först.

4. Schalke 04, 52p, 56:49
—
5. SC Freiburg, 51p, 44:38
6. Eintracht Frankfurt, 50p, 47:44
—
7. Hamburger SV, 48p, 42:52
8. Borussia Mönchengladbach, 47p, 42:45
Gladbach måste alltså vinna och ta igen sex mål i målskillnad, inte särskilt troligt.

15. Fortuna Düsseldorf, 30p, 39:54
—
16. FC Augsburg, 30p, 30:50
—
17. TSG Hoffenheim, 28p, 40:66

Framgår det vad utsnittet av tabellen vill ha sagt? Schalke ligger alltså just nu på kvalplatsen till Champions League, Freiburg och Frankfurt innehar de två EL-platserna. Fortuna Düsseldorf befinner sig på säker mark och FC Augsburg ligger på kvalplatsen. Så, där har ni förutsättningarna inför rysaromgången.

Bundesliga omgång 34:
Lägg gärna märke till att blott två matcher är betydelselösa den här helgen (även om prestige och lite mer tv-pengar alltid är något att kämpa för).

Lördag 15:30

SC Freiburg – Schalke 04
Omgångens stormatch – och vem hade inför säsongen trott att lilla SC Freiburg skulle kunna ta en plats i Champions League? Inför omgången tillhör dock platsen Schalke 04, och så vill tränare Jens Keller att det ska förbli. För gästernas del räcker det med en poäng för att säkra den där ack så viktiga platsen. Men se upp! Freiburg har absolut ingenting att förlora, de har bara allt att vinna. Det är alltså Schalke som har pressen på sig, och det är Schalke som har det lite virrigare försvaret.

Hamburger SV – Bayer Leverkusen
HSV har åkt berg- och dalbana hela säsongen, men nu står de här och knackar på dörren till Europa i sista omgången. De behöver vinna samtidigt som Frankfurt förlorar. Det lär dock inte bli någon enkel uppgift. Leverkusen har förvisso inget kvar att spela för, men Stefan Kießling leder skytteligan med ett mål och vill säkerligen vinna den – det har fått Leverkusen att spela fin fotboll tidigare. Matchen blir även Sascha Lewandowskis sista, efter säsongen återvänder han till klubbens ungdomslag.

Eintracht Frankfurt – VfL Wolfsburg
”Från första till 33:e omgången har vi legat mellan plats två och sex. För oss räcker det med oavgjort. Det vore bittert om vi missade Europa”, säger klubbchefen Heribert Bruchhagen. Frankfurt har gjort en makalös säsong som nykomlingar i Bundesliga – och de har till och med chansen att snuva både Schalke och Freiburg på CL-biljetten. Men först och främst gäller det att försvara sjätteplatsen mot ett Wolfsburg som har blivit allt bättre sedan Dieter Hecking tog över.

FC Augsburg – Greuther Fürth
Augsburg ligger på kvalplatsen men har chansen att ta sig förbi Düsseldorf. Och Augsburg spelar en mer avslappnad fotboll än bottenkonkurrenterna, de ser ut att trivas med pressen efter att tidigare ha varit uträknade. Fürth är dock inget enkelt motstånd, även om tabellen säger annorlunda. Jumbolaget ligger elva i bortatabellen och har vunnit de två senaste bortamatcherna – och hållit nollan samtidigt. ”Fürth blir brutalt svårt. Den som tror att det här ska gå av bara farten, har ingen aning”, säger tränare Weinzierl.

Hannover 96 – Fortuna Düsseldorf
Hannover och Mirko Slomka är inne i en ganska tung period. Blott en vinst på de senaste sex matcherna och Europa League är utom räckhåll. Lagets största problem har varit spelet på bortaplan, så lite på att de vill bjuda sina trogna supportrar på en sista vinst för säsongen. Fortuna är i allra högsta grad inblandat i bottenstriden och ligger bara ovanför strecket tack vare en bättre målskillnad. Spelet har varit något sämre under våren, men fortfarande ganska bra, det stora problemet har varit oförmågan att spela hem poängen. Tre poäng på de senaste tolv matcherna är inte bra nog. Högerbacken Levels saknas på grund av avstängning.

Borussia Dortmund – TSG Hoffenheim
Dortmund har CL-finalen i tankarna då andraplatsen redan är säkrad, Robert Lewandowski vill dock ta sig förbi Kießling i skytteligan (23 respektive 24 mål gjorda). Jürgen Klopp njuter av att de åtminstone har tagit ett rekord: ingen spelare har dragit på sig fem kort och därmed blivit avstängd. TSG Hoffenheim har betydligt mycket mer att spela för och kommer förstås att ge allt, en vinst samtidigt som Fortuna eller Augsburg förlorar resulterar i en kvalplats, de kan till och med landa på säker mark efter omgången. Dortmund fruktar hårt spel.

Borussia Mönchengladbach – Bayern München
En klassiker mellan Gladbach och FC Bayern – det finns väl knappast någon mer lämplig scen för Jupp Heynckes att tacka för sig? Det var här allting började, och det blir här allting slutar (förutom finalerna då). Över 1000 matcher som spelare och tränare i Bundesliga för Heynckes, frågan är om det slutar med poäng eller ej? Gladbach har en teoretisk chans att nå Europa-spel men då måste ett antal under ske. På Lucien Favre låter det i alla fall som att vi får se svenske Branimir Hrgota från start. Härligt.

VfB Stuttgart – FSV Mainz 05
Matchen mellan Mainz och Stuttgart handlar mest om prestige och vilket lag som kanske kan klättra lite i tabellen och därmed få en aning mer tv-pengar. Mainz hamnade i en lång svacka efter en stark höst och vill givetvis avsluta på ett värdigt sätt, Stuttgart har förhoppningsvis som mål att vässa formen inför DFB-Pokal-finalen mot Bayern München om två veckor.

1. FC Nürnberg – Werder Bremen
Efter 14 år på tränarbänken är Schaaf-eran över. Det här blir Bremens första match utan trotjänaren. Werder Bremen vill ha en nystart – och de kommer de att få, frågan är förstås hur den kommer att se ut. Båda lagen vill avsluta säsongen på ett snyggt sätt, det är allt matchen handlar om. Och det är början på en ny tid.

***

Jag har lite landslagstrupper att delge er också. Jag ber om ursäkt för att bloggen har vilat hela veckan.

Joachim Löw reser på en betydelselös USA-turné med sitt b-betonade manskap. Matcher mot Ecuador (29 maj) och mot USA (2 juni). Datum som alltså krockar med Champions League och DFB-Pokal. Vi får dock ett tillfälle att studera några nya ansikten i det tyska landslaget. Sjukt nog så lämnas Stefan Kießling utanför igen (nu vill han visserligen inte bli inbjuden längre).

Så här ser truppen ut:

Målvakter:
René Adler, Hamburger SV
Ron-Robert Zieler, Hannover 96
Marc-André ter Stegen, Borussia Mönchengladbach

Försvarare:
Dennis Aogo, Hamburger SV
Andreas Beck, TSG Hoffenheim
Benedikt Höwedes, Schalke 04
Marcell Jansen, Hamburger SV
Per Mertesacker, Arsenal
Heiko Westermann, Hamburger SV
Philipp Wollscheid, Bayer Leverkusen

Mittfältare:
Lars Bender, Bayer Leverkusen
Sven Bender, Borussia Dortmund (ansluter senare)
Julian Draxler, Schalke 04
Kevin Großkreutz, Borussia Dortmund (ansluter senare)
Aaron Hunt, Werder Bremen
Nicolai Müller, FSV Mainz 05
Roman Neustädter, Schalke 04
Lukas Podolski, Arsenal
Stefan Reinartz, Bayer Leverkusen
Sidney Sam, Bayer Leverkusen
André Schürrle, Bayer Leverkusen

Anfallare:
Max Kruse, SC Freiburg
Miroslav Klose, Lazio

Men det är inte bara Löws manskap som håller igång. U 21-landslaget spelar mycket viktigare matcher. U 21-EM i Israel pågår mellan den 5 till 18 juni. Inga större frågetecken i truppen förutom petningen av Moritz Leitner. Det är dock kul att leka med följande tanke: hur kunde landslagstruppen sett ut om de bästa var med? Tänk ett U 21-lag med spelare som Götze, Draxler och ter Stegen. Nåja.

Rainer Adrions trupp ser ut som följer (två ska dock bort innan turneringen startar):

Målvakter:
Bernd Leno, Bayer Leverkusen
Oliver Baumann, SC Freiburg
Timo Horn, 1. FC Köln

Försvarare:
Tony Jantschke, Borussia Mönchengladbach
Sebastian Jung, Eintracht Frankfurt
Oliver Sorg, SC Freiburg
Jan Kirchhoff, FSV Mainz 05
Matthias Ginter, SC Freiburg
Sead Kolasinac, Schalke 04
Stefan Thesker, TSG Hoffenheim
Shkodran Mustafi, Genoa
Lasse Sobiech, Greuther Fürth

Mittfältare:
Tolgay Arslan, Hamburger SV
Patrick Funk, St. Pauli
Patrick Herrmann, Borussia Mönchengladbach
Sebastian Rudy, TSG Hoffenheim
Emre Can, Bayern München
Sebastian Rode, Eintracht Frankfurt
Christoph Moritz, Schalke 04
Lewis Holtby, Tottenham
Christian Clemens, 1. FC Köln

Anfallare:
Pierre-Michel Lasogga, Hertha Berlin
Kevin Volland, TSG Hoffenheim
Peniel Mlapa, Borussia Mönchengladbach
Sebastian Polter, 1. FC Nürnberg

Vad ger ni Adrions lag för chanser i sommar?

/Wingren

Att 502 567 biljettansökningar har trillat in hos Borussia Dortmund förvånar mig inte. Draget kring klubben är stort och det här är inte första stormatchen där hundratusentals människor vill ha en biljett. I skrivande stund har jag inte någon officiell siffra från Bayern München – men givetvis har även de tyska rekordmästarna fått in mängder med ansökningar till den tyska jättefinalen i London.

Det jag stör mig på är Uefa. Jag förstår givetvis att neutrala supportrar ska få chansen att se en Champions League-final på plats och jag förstår att Uefa måste tillhandahålla biljetter till diverse kostymsnubbar. Men jag tycker det är förbannat tråkigt att mängden neutrala biljetter är så stor. Bayern München och Borussia Dortmund får ungefär 25 000 biljetter var – Wembley har dock plats för 90 000 åskådare. Nog fasen hade Uefa kunnat höja antalet klubbreserverade biljetter till åtminstone 30 000 per finallag. Det är knappast så att årets största final hade mått sämre av en mäktigare kuliss, ett större tryck.

Nu är det som det är. Många blir utan biljett. Det är trist.

I lördags bjöds vi på ett litet smakprov på vad som komma skall. Borussia Dortmund välkomnade Bayern München till Westfalenstadion och den betydelselösa ligamatchen slutade 1-1. Jürgen Klopp roterade in fem nya spelare i startelvan, Jupp Heynckes gav sju nya chansen. Ingen av tränarna ville testa något nytt, spela ut några trumfkort. Det är givetvis helt förståeligt. Efter Rafinhas armbåge i andra halvlek fick FC Bayern spela de sista 25 minuterna med en man mindre – men de höll emot och matchen slutade 1-1. Vi lärde oss inget nytt. Vi kan dock vara säkra på att det blir en sjuhelvetes knall i London den 25 maj.

FC Bayerns sportchef Matthias Sammer gjorde sig knappast mer populär i Dortmund-lägret. Jürgen Klopp gjorde sig knappast mer populär i Bayern-lägret. De båda profilerna skrek på varandra i samband med Rafinhas tilltag. Även på gräsmattan blev situationerna tuffare och mer intensiva. Ord och kommentarer har haglat inför och efter matchen. Rivaliteten mellan klubbarna har ökat, inte minskat. De heta känslorna har spätts på.

Franz Beckenbauer uppmanar i en Bild-kolumn att det fina spelet måste stå i förgrunden. Jakub Blaszczykowski är inne på samma sak efter matchen: han hoppas på en intensiv, men fair, Champions League-final.

Det hoppas jag också.

Än så länge har inte ”striden” mellan de tyska storklubbarna nått en absurd nivå. Det är fortfarande en hälsosam och spännande rivalitet mellan lagen. Saker och ting har inte urartat som i Spanien. Jag hoppas verkligen att det inte heller gör det lagom till den stora drömfinalen.

Borussia Dortmund och Bayern München har tagit hela Europa med storm den här säsongen. Avundsjuka blickar riktas mot den fartfyllda, offensiva och viljestarka fotbollen. Mot den passionerade publiken och de lättomtyckta tränarna. Det vill vi se mer av den 25 maj.

På tal om Dortmund: målvakten Roman Weidenfeller förlängde i dag sitt kontrakt med klubben till 2016.

Och på tal om kontrakt: André Schürrle har skrivit på ett kontrakt med Chelsea, men det blir inte giltigt förrän Bayer Leverkusen går med på övergången (vilket de alltså inte har gjort).

Och på tal om fotbollsspelare och CL-final: hur nöjd är Joachim Löw med de tyska lagens framgång i Champions League? Säkerligen oerhört glad – men samtidigt lite besvärad kanske. Landslaget åker till USA i slutet av maj för att spela mot Ecuador (29 maj) och mot Jürgen Klinsmanns USA (2 juni). Får Stefan Kießling äntligen chansen då?

Bundesliga omgång 32

Borussia Mönchengladbach – Schalke 04 0-1
Raffael hittade Julian Draxler i slutet av matchen och ynglingen tvekade inte en sekund: 0-1 och Schalke kunde åka hem med tre poängen. Tre mycket viktiga poäng dessutom. Jens Kellers lag befäster fjärdeplatsen som ger kval till Champions League. Europa-tåget har inte lämnat perrongen i Mönchengladbach än, men det börjar bli ont om tid för spelarna om de vill åka med.

VfB Stuttgart – Greuther Fürth 0-2
Sportchef Bobic uppmanade sina spelare att ge järnet – trots allt väntar en prestigefylld cupfinal mot FC Bayern i början av juni. Men det har inte alls fungerat i Stuttgart sedan nedflyttningshotet avvärjdes. Rüdiger visade temperament och visades ut, Fürths Nehrig brände straffen. I stället var det Stuttgarts högerback, Sakai, som fixade 0-1 med ett självmål. Hemmalaget var en man mindre och Fürth hade inte några större problem. Azemi gjorde 0-2-målet.

Hannover 96 – FSV Mainz 05 2-2
En poäng som inte gjorde någon glad. Mainz kan inte nå EL-platserna längre, Hannover måste ösa in mål och plocka sex poäng samtidigt som konkurrensen förlorar – inte så troligt alltså. Müller hade en pigg dag på jobbet och fixade ledningsmålet för Mainz, men Hannover kom tillbaka och vände på matchen till 2-1. Schulz såg sitt andra gula kort och Hannover fick klara sig med en man mindre – då slog Müller till igen. En ganska ”värdelös” poäng.

Werder Bremen – TSG Hoffenheim 2-2
Om Werder hade vunnit matchen så hade klubben inte längre kunnat hamna på en direktnedflyttningsplats. Och det såg länge ut att gå vägen för Thomas Schaafs lag. Hunt satte en straff efter bara några minuter och Kevin de Bruyne utökade ledningen till 2-0 innan halvtid. Hoffenheim hade inte gett upp, men de kändes inte särskilt farliga heller. Det var först när Schipplock byttes in och Hoffenheim flyttade fram positionerna som hemmalaget började skaka. 2-1. 2-2. Bara minuter innan slutsignalen hade hemmalaget tappat ledningen. Poängen kan dock komma att bli viktig för båda klubbarna i den fortsatta bottenstriden.

1. FC Nürnberg – Bayer Leverkusen 0-2
Nürnberg förlorade igen och är inne i en negativ trend, men de har grund att fira ändå – Bundesliga-kontraktet är matematiskt säkrat. Leverkusen var det bättre laget i matchen och Toprak kunde göra 0-1 på en hörna. Kießling ville förstås också dyka upp i målprotokollet och tog hand om en straffspark: 0-2. Därmed är anfallaren delad skytteligaledare tillsammans med Lewandowski. Han kunde dessutom tagit ledningen om inte Sam hade tagit hand om nästa straff (som han brände). Vinsten garanterar spel i Champions League nästa säsong.

Eintracht Frankfurt – Fortuna Düsseldorf 3-1
Nykomlingsmötet slutade med en rättvist Frankfurt-seger. Düsseldorf ligger därmed kvar på 30 poäng, blott en bättre målskillnad håller laget ovanför kvalstrecket. Meier har hittat målformen igen och sköt 1-0 till hemmalaget i första halvlek. Strax efter halvtid utökade Lakic ledningen till 2-0. Düsseldorf slängde in jokern Schahin och lyckades reducera, men efter lite spänning i matchen tyckte Meier att det fick vara nog och gjorde 3-1. Frankfurt har häng på Schalke och CL-platsen. Starkt.

Borussia Dortmund – Bayern München 1-1
Båda tränarna roterade ganska friskt och det var tydligt att ingen ville spela ut några trumfkort – den riktiga matchen spelas trots allt den 25 maj. Dortmund inledde i ett högt tempo och Großkreutz satte en volley till 1-0 efter en fin aktion av ”Kuba”. Glädjen blev inte särskilt långvarig. Drygt tio minuter senare nickade Mario Gomez helt enligt skolboken – 1-1. Andra halvlek inleddes sedan i ett lite lägre tempo. Det var först efter 60 minuter som matchen tog fart igen. Neuer gjorde en finfin räddning på Lewandowskis straff och minuter senare visades Rafinha ut efter att ha armbågat ”Kuba” i ansiktet. Sammer, Klopp och Rafinha skrek på varandra och stämningen blev het. Dortmund lyckades dock inte få ut särskilt mycket av sitt övertag, vilket även berodde på en klumpfotad Julian Schieber. 1-1 och känslorna inför finalen har knappast blivit mindre heta.

SC Freiburg – FC Augsburg 2-0
Europa ser ut att bli verklighet för Christian Streichs Freiburg, vilket är lite smått otroligt. Söndagens match bjöd på förträffligt målvaktsspel, Baumann och Manninger bjöd på flertalet jätteräddningar men Augsburg-keepern överlistades dock två gånger. Augsburg inledde annars bäst, men med några minuter kvar av första halvlek kunde Makiadi stöta in 1-0. Schmid gjorde sedan 2-0 efter fint samspel med Kruse – då återstod 30 minuter av matchen. Augsburg orkade aldrig komma igen och ligger därmed kvar på kvalplatsen.

Hamburger SV – VfL Wolfsburg 1-1
Är drömmen om Europa över för HSV? Inte helt säkert, men utgångsläget är väldigt tufft. Freiburg har tre poäng mer och en mycket bättre målskillnad, Hamburg hade behövt tre poäng i söndags. Precis innan halvtid fixade Westermann 1-0-ledningen för hemmalaget, i en inte allt för upphetsande första halvlek. Vinterköpet Ivan Perisic hoppade in för Wolfsburg och serverade Hasebe till 1-1 efter 65 minuter. Efter kvitteringsmålet tog bortalaget över matchen, men de lyckades inte göra fler mål trots ett antal bra chanser.

/Wingren

Det sägs att Sascha Lewandowski är trött på den professionella fotbollen och att Sami Hyypiä därför tar över huvudansvaret som tränare i Bayer Leverkusen.

TSG Hoffenheim vill ”back to the roots” och sparkade i dag sportchef Andreas Müller och tränare Marco Kurz. Åtta poäng på tio matcher var inte bra nog, förstås, och nu upphör samarbetet. Klubben anställer Markus Gisdol som ny tränare, han kommer närmast från Schalke 04 där han var Huub Stevens assisterande tränare fram till december 2012. 2. Bundesliga är nära för Hoffenheim nu – är det kanske det som är back to the roots?

29-årige mittfältaren Andreas Ivanschitz får inte något nytt kontrakt med FSV Mainz 05. Målvakten Christian Wetklo förlänger dock till 2014.

Som ni ser har dagen bjudit på en del fotbollsnyheter i Tyskland – men det är förbannat svårt att inte fokusera på kvällens stormatch i stället. Bayern München tar emot Juventus inför ett fullsatt Allianz Arena. Matchen börjar klockan 20:45 och ni kan se den på Viasat Fotboll eller Viaplay.

De italienska rekordmästarna Juventus är tillbaka där de hör hemma. Champions League är klubbfotbollens största scen och kvällens match är mellan två giganter. Det är sådana här matcher som förgyller en tisdag i april.

FC Bayern går som tåget i Bundesliga och har hela 20 poäng mer än tvåan Borussia Dortmund. Och de har väntat länge och väl på att få lyfta den där CL-pokalen. Klart de är hungriga i kväll. Men Juventus hunger är så klart minst lika stor, lite som när man äntligen tar sig Tyskland och väntar på den där Currywursten, eller när man stirrar på stenugnen inne på en italiensk pizzeria.

Vi kan alltså räkna med två toppmotiverade lag, och vi kan räkna med underhållning som kittlar fotbollssjälen lite retfullt. Bara att slå sig ner i soffan och njuta.

Men vad kan Bayern München räkna med när Juvenus står för motståndet i kväll? Även om Hamburger SV har spelat samtliga Bundesliga-säsonger så ska de inte jämföras med den gamla damen. Om jag hade varit Jupp Heynckes, en man som drömmer om att få tacka för sig med tre titlar, då hade jag pratat om Andrea Pirlo och inlägg. Tyskarna kan få stora problem med det där.

Joachim Löw insåg att Pirlo var ett stort hot när Tyskland mötte Italien i EM. Han gav Bayern-spelaren Toni Kroos en plats i startelvan och bad honom att punktmarkera Pirlo. Vi vet hur det gick, de flesta av oss hade kunnat räkna ut det redan innan matchen. Förhoppningsvis gör inte Jupp Heynckes samma misstag, det hade varit förödande.

Juventus är framför allt ett smart och samspelt lag med ett stort mått av rutin. Om matchen hade avgjorts sett enbart till de individuella spelarnas kvalitet hade FC Bayern vunnit den här striden. Nu är inte fallet så.

Om det är någonting som Bayern München har haft lite problem med så är det hörnor, inlägg och svepande frisparkar. Manuel Neuer har inte varit säkerheten själv alla gånger och en del markeringsmissar har blottats. Och nu kommer Juventus med Pirlos passningsfot.

Ungefär 25 procent av de italienska inläggen når en medspelare, det är en bra siffra, att jämföra med FC Bayern som får fram 17,6 procent av inläggen. Fördel Juventus – och därmed stor nackdel FC Bayern.

Passningsmässigt är dock tyskarna piggare – de slår fler passningar och dessutom är de mer precisa än Juventus (86,6% – 82,5%). Bayern München måste alltså lyckas lika bra med passningsspelet i den här kvartsfinalen, om de kan styra matchen och äga mer av bollen är mycket vunnit. Mittfältet blir en nyckelkamp i den här matchen, det erkänner även jag, men om vi tittar på statistiken så upptäcker vi en annan nyckelfajt – nämligen den mellan Juventus försvar och FC Bayerns offensiva stjärnor.

I Bundesliga har de tyska rekordmästarnas försvarsspelet varit överlägset, i Champions League har det stundtals sett mindre övertygande ut. Dante är lagets bäste försvarsspelare, han har 30 ”räddande aktioner” i Champions League.

Antonio Conte förlitar sig på sina tre försvarare: Giorgio Chiellini, Andreas Barzagli och Leonardo Bonucci. Och det med all rätt. De tre spelarna har stått för extremt många ”räddande aktioner” jämfört med andra försvarare i turneringen. Chiellini har stått för 70, Barzagli för 57 och Bonucci för 51. Det är galet bra – därför gäller det för spelare som Franck Ribéry och Thomas Müller att vara på toppen av sin finurlighet. Det är inte enkelt att ta sig förbi den svar-vita väggen.

Efter åtta spelade matcher i Champions League har Juventus släppt in fyra mål, FC Bayern tio. Italienarna har hållit nollan vid fem tillfällen, tyskarna blott en gång.

Till sist tänkte jag även låta statistiken slå håll på den offensiva myten: Juventus och Bayern München är lika bra. Än en gång vill jag poängtera att jag håller Jupp Heynckes spelarmaterial högre, men som lag tycks de lyckas lika bra, därför måste den individuella klassen få lysa igenom.

Bayern München:
18 mål
50 skott på mål
54 skott utanför mål

Juventus:
17 mål
48 skott på mål
58 skott utanför mål

Jag känner att jag har rapat upp tillräckligt med statistik nu. Ärligt talat kunde jag har struntat i det och fattat mig kort: kvällens match blir en jämn historia mellan två mycket skickliga lag som hör hemma på den här scenen.

Trolig startelva:
Neuer
Lahm, Boateng, Dante, Alaba
Luiz Gustavo, Schweinsteiger
Müller, Kroos, Ribéry
Mandzukic

(Notera att Javi Martinez missar matchen på grund av avstängning).

Mums, fotbollsgodis.

/Wingren

Tre nya pliktpoäng är inspelade. Joachim Löws Tyskland är ohotad etta i VM-kvalgruppen. För tillfället tycks det tyska landslaget bara ha ett problem: de är för bra. Det låter kanske inte som ett problem, men i kombination med att det här nya och unga landslaget saknar förmågan att stänga matcher blir det ibland problematiskt. Som i 4-4-matchen mot Sverige.

Tyskland är så bra att de kan gå ut och avgöra matchen redan i första halvlek. 3-0 i går, 3-0 mot Sverige. Då händer något i omklädningsrummet i halvtid. Vi får se ett annat Tyskland i andra halvlek, ett lag som slappnar av lite väl mycket. I Berlin resulterade det i 4-4. En besvikelse. I går resulterade det i att Kazakstan tilläts göra mål på Tyskland – de kunde dock inte hota och utmana på allvar. Men där har Joachim Löw något att fundera på, vad saknas för att spelarna ska vara på topp i 90 minuter?

Nåväl. Det var njutbart att se hur de tyska underbarnen (Reus, Götze, Özil, Gündogan) snurrade upp Kazakstans handbollsförsvar. Faktum är att den offensiva kvartetten hade så roligt att Thomas Müller lämnades utanför – han hängde inte alls med i svängarna. Det säger en hel del om den offensiva virvelvind som drog fram i Nürnberg. Tyskland hade två bollar i stolpen innan Marco Reus öppnade målskyttet. Minuter senare fick vi se en fantastisk soloraid signerad Philipp Lahm – han serverade Mario Götze och plötsligt stod det 2-0 till Tyskland.

Efter en halvtimme skickade Mesut Özil in en boll i straffområdet och där drog Ilkay Gündogan till och gjorde därmed sitt första landslagsmål. Det tyska anfallsspelet i första halvlek var som hämtat ur skolboken.

Andra halvlek började med att Manuel Neuer personifierade lagets koncentrationssvårigheter – han slarvade betänkligt på Lahms bakåtpass och Greuther Fürth-spelaren Heinrich Schmitdgal kunde ta bollen och rulla in reduceringen. En bjudning.

Tyskland stabiliserade spelet men saknade frenesin från första halvlek, vilket trots allt är fullt förståeligt då det vankas viktiga liga- och CL-matcher. Med ett par minuter kvar av matchen fastställde Marco Reus slutresultatet till 4-1. De tre pliktpoängen var i säkert förvar.

De fyra målen gjordes alltså av Borussia Dortmund-spelare. Som jag var inne på redan inför matchen är inte Kazakstan den värdemätare som Tyskland behöver, men det är helt klart så att konkurrensen har tätnat i landslaget. Vad ska Joachim Löw göra med Mario Götze och Ilkay Gündogan?

Visst är det ett lyxproblem, men fortfarande ett problem. Efter EM har Marco Reus tagit över Lukas Podolskis startplats, men det är först nu som Götze och Gündogan på allvar knackar på dörren. Båda spelarna var med i Polen/Ukraina, men Götze hade varit skadad i ett halvår och Gündogan hade precis gjort sin första säsong på toppnivå. De var inga riktiga alternativ då.

Nu är det annorlunda. Mario Götze är ett geni som rimligtvis inte kan hållas utanför en tysk startelva. Men vem plockar man bort – Özil, Müller, Reus eller Klose?

Angående Ilkay Gündogan är det framför allt Joachim Löw själv som öppnar för startelvan. Mittfältarens insats var lysande i går – men det var Kazakstan som stod för motståndet. Det var dock längesedan som en spelare hyllats så mycket och ofta av Löw. I skrivande stund är Bastian Schweinsteiger och Sami Khedira givna i startelvan – och det med all rätt. Men jag tror att den gode Löw redan nu har ångest, han bara väntar på att Gündogan ska stå med två fötter i startelvan i stället för en – men vem ska bort då? Det var ett tag sedan förbundskaptenen hade så här stora konkurrensproblem och det ska bli intressant att följa utvecklingen.

Ett kanske större problem är dock Manuel Neuer. Världens bästa målvakt i FC Schalke 04, en av många riktigt bra tyska målvakter i Bayern München. Visserligen har han gjort färre misstag den här säsongen, men han utstrålar inte alls den pondus och klass som han gjorde i Schalke. Missförstå mig inte, Manuel Neuer är en fantastisk målvakt, men inte lika oövervinnlig som förr.

Det här skriver jag inte på grund av misstaget i går, det är snarare en känsla som har gnagt på mig ett tag. Han missar fler höjdbollar, gör fler misstag och färre monsterräddningar. En Neuer i gammalt gott slag hade inte låtit Sverige göra fyra mål på Tyskland. Han hade inte misslyckats med sin fotteknik och bjudit Kazakstan på ett mål.

I Joachim Löws ögon är Manuel Neuer ohotad etta i landslaget – jag tillhör inte den skaran längre.

Vad tycker ni? Ska Neuer förbli landslagets nummer ett?

***

På tal om Manuel Neuer och en sämre andra halvlek: det som skedde i Nürnberg i går var givetvis inte okej. Missnöjda burop spriddes över arenan när Tyskland inte körde på för fullt i offensiven och det hela kulminerade när Neuer bjöd på baklängesmålet. Efter det buades landslagsmålvakten ut varje gång han hade bollen, ironiska applåder ekade när han fick iväg bollarna.

En tråkig utveckling som antagligen hänger ihop med förbundets envisa prispolitik. De ”riktiga” supportrarna har inte råd att se landslagets matcher, i stället fylls arenorna av en publik som vill bjudas på underhållning och mål – får den inte det vänder den sig mot laget.

/Wingren

Det är lite svårt att tända till. Tyskland möter Kazakstan i Nürnberg i kväll. Precis som i fredags handlar det bara om tre pliktpoäng. Matchen ska bara vinnas, så enkelt är det. Det är förstås alltid trevligt med fotboll men den där nerven saknas.

Inför en tävlingsmatch brukar det alltid finnas en krok att hänga upp en text på. I det här fallet är de tre poängen redan ”hemma” och berättelserna blir få. Skulle Kazakstan vinna matchen, vilket givetvis inte kan uteslutas, då kommer alla journalister som sysslar med tysk fotboll få mycket att göra.

Det känns lite smått absurt att det är Kazakstan som står för motståndet i kväll igen. I stället för Astana är det Nürnberg som är scenen för spektaklet. Inför bortamatchen handlade det mesta om den ”falska nian” – det var ämnet som intresserade i brist på annat. Men med tanke på motståndet skulle det bli svårt att skriva ett facit.

Nu har de tyska tidningarna hittat något annat att fokusera på. Bastian Schweinsteiger vs Ilkay Gündogan. Jag har tidigare lyft ämnet här på bloggen. Bayern München-spelaren är avstängd och Joachim Löw har beslutat att spela med Borussia Dortmund-mittfältaren från start. Precis som i fallet med den falska nian kommer vi dock inte kunna skriva något facit efter matchen. Inget ont om Kazakstan – men det är ett för svagt motstånd.

I brist på annat blir Ilkay Gündogan det hetaste samtalsämnet. Joachim Löw överöste honom med komplimanger. Assisterande tränaren, Hansi Flick, sa att ”Gündogan är inte bara nära startelvan, snarare mycket nära” (och då syftade han alltså på den permanenta startelvan, inte kvällens). Ilkay Gündogan själv är nöjd med att äntligen ha fått fotfäste i landslaget men han medger också att Bastian Schweinsteiger har en välförtjänt startplats.

Det är just den här diskussionen som florerar i Tyskland nu. Marco Reus tog Lukas Podolskis plats, Mats Hummels tog Per Mertesackers plats och Sami Khedira tog Michael Ballacks plats. Kommer Ilkay Gündogan att ta Bastian Schweinsteigers plats, och när i så fall?

Med andra ord gäller det först och främst att göra en bra match mot Kazakstan. Precis som Mario Götze gjorde som anfallare i fredags. Vi kommer fortfarande inte att kunna skriva något facit, men diskussionen kommer att hållas vid liv.

Joachim Löw hyllar inte spelare varje dag precis, därför vet vi att han är genuint förtjust i Gündogan. Och det viktigaste med det är faktiskt att vi slipper se Toni Kroos som central mittfältare när Schweinsteiger eller Khedira saknas.

Trolig startelva:

Neuer
Lahm, Boateng, Mertesacker, Schmelzer
Khedira, Gündogan
Müller, Özil, Reus
Götze

Jag ska även uppmärksamma er på att Marcel Jansen (HSV), Patrick Herrmann (Borussia Mönchengladbach) och Sven Bender (Borussia Dortmund) har anslutit till landslaget. Mario Gomez, Benedikt Höwedes och Bastian Schweinsteiger har lämnat gruppen.

***

Efter mycket om och men meddelade Armin Veh att han förlänger sitt kontrakt med Eintracht Frankfurt till 2014. Tränaren funderade på att över Schalke 04 i sommar, men till sist kom bestämde han sig för att stanna i Frankfurt. Det var väl förvisso inte bara Schalke-ryktet som gjorde Veh tveksam till ett nytt kontrakt. Sedan i somras har tränaren knorrat över för klena finansiella medel. Enligt uppgifter har klubben nu frigjort lite mer pengar till spelare i somras – och Armin Veh leder laget minst en säsong till. Goda nyheter för Frankfurt.

Det mest intressanta är fortfarande vad Schalke 04 planerar att göra i sommar. Vem tar över laget? Jag har svårt att se Jens Keller sitta kvar.

***

Bayern München och Karl-Heinz Rummenigge försöker köpa loss Arturo Vidal från Juventus enligt italienska Tuttosport. En fantastisk mittfältare – men med tanke på dispyten med Uli Hoeneß när spelaren lämnade Bayer Leverkusen för Juventus har jag svårt att se honom i München. Jag lägger snarare mina pengar på att det här är ett klassiskt försök att skapa lite oro i Turin.

***

Vad gör man i juli när det inte vankas VM eller EM? Tja, man kan alltid ta en titt på Jürgen Klopps första möte med Pep Guardiola. Den 20 och 21 juli spelas Telekom Cup i Borussia Mönchengladbachs stadion. Borussia Dortmund ställs mot Bayern München och Borussia Mönchengladbach ställs mot Hamburger SV. Dagen efter spelas final och bronsmatch. Notera i era kalendrar.

/Wingren

I fotboll ska man aldrig ta ut något i förskott. Men efter i går är Tyskland väldigt nära VM i Brasilien. En 3-0-vinst borta mot Kazakstan, samtidigt som Sverige spelade usel fotboll i en 0-0-match mot Irland. Då börjar det kännas klart.

Om allt förflyter planenligt ska Tyskland alltid vinna mot Kazakstan. Men matcherna ska spelas också och ibland spelas matcherna utan anfallare, och utan två ordinarie mittbackar. Det hindrade inte Tyskland från att vinna enkelt i går. Hemmalaget försvarade sig bra och försökte stänga ner ytorna. Sist Tyskland mötte Kazakstan på bortaplan stod det 0-0 i halvtid. Den här gången var matchen avgjord i halvtid.

Bastian Schweinsteiger trollade med bollen och fick iväg ett skott som gick via Thomas Müller och in i mål. Då var 20 minuter spelade. Två minuter senare fick Mario Götze stå fri i straffområdet och lät bollen segla in till 2-0. Där och då god matchen.

Kazakstan spelade modigare i andra halvlek och sökte sig framåt. Tyskland såg lite väl avslappnat ut och Manuel Neuer fick faktiskt göra två viktiga räddningar. Thomas Müller satte spiken i kistan med en kvart kvar av matchen. En enkel seger för Tyskland i en fotbollsmatch som bara var lite mer underhållande att titta på än Sverige – Irland.

För första gången spelade Tyskland med en ”falsk nia” i en tävlingsmatch. Mario Götze axlade rollen och det offensiva spelet fungerade bra och bjöd på en del härliga kombinationer. Men det här var en match mot Kazakstan, det ska vi inte glömma.

Nu väntar än en gång Kazakstan – på tisdag möts lagen i Nürnberg. Bastian Schweinsteiger drog på sig ett gult kort och är därmed avstängd. Influensasjuke Sven Bender känner sig frisk igen och anlände i dag till laghotellet för att ersätta Schweinsteiger. Det är inte helt uteslutet att fler reserver kallas in då Julian Draxler, Benedikt Höwedes och Mario Gomez är tveksamma till spel.

Tyskland spatserar mot gruppsegern – mer än så vill jag inte tillskriva den här matchen. Spelarna gjorde vad som behövdes. Men 3-0-vinsten får mig inte att hoppa av glädje och välkomna ”det spanska spelsystemet”.

Ha en fortsatt trevlig lördag – hur nu det går till utan Bundesliga-fotboll.

/Wingren

Bloggen har tidigare tagit upp förbundskapten Joachim Löws laguttagningar. Med Miroslav Klose skadad är Mario Gomez den enda naturliga anfallaren i truppen. En av ligans hetaste anfallare, Stefan Kießling, lämnas ständigt utanför. Löw är inte heller intresserad av att låta spelare som Julian Schieber, Nils Petersen eller Mike Hanske visa upp sig. Visst, bortsett från Kießling så finns det inte riktigt heta anfallare i Tyskland förutom de som redan är med i landslaget. Men Joachim Löw borde bry sig om framtiden och åtminstone ge någon chansen.

Den sorgliga sanningen är att Miroslav Klose inte kommer att spela fotboll i evigheter. Det smärtar att skriva det, men så är det. Klose börjar bli gammal. Mario Gomez har fortfarande många år kvar av karriären, men han har inte riktigt hittat sin plats i det tyska landslaget. Han är mer av en boxspelare, en målskytt, än vad Klose är. Det har fört med sig problem för landslaget. Spelet blir oftast lidande mot riktigt bra motstånd. Jag kan med andra ord se problemet. Vad jag inte kan förstå är varför Stefan Kießling inte får chansen, han är rör sig betydligt mycket mer än Gomez och skulle säkert göra ett gott jobb för Tyskland.

När man lyssnar på Joachim Löw blir det allt tydligare att han intresserar sig för ett tyskt landslag utan en renodlad anfallare. Han vill spela med en falsk nia, precis som Spanien och Barcelona har gjort med framgång. Visst, det kryllar av offensiva mittfältare som håller världsklass. Det är ett lyxproblem att behöva välja mellan Thomas Müller, Mesut Özil, Mario Götze och Marco Reus. Då har jag inte ens nämnt spelare som André Schürrle, Lukas Podolski och Julian Draxler.

Så ja: det finns ett överflöd av tekniskt begåvade och oförutsägbara spelare. Avslutningsstarka spelare. Passningsspelare av världsklass. Klart att Joachim Löw vill ställa upp med dessa. Men är ett spelsystem med en falsk nia framtiden? Är det den sista pusselbiten som behöver läggas för att Tyskland inte ska åka ut i semifinal i en stor turnering?

Nej, det är det inte i min bok. Anledningen till att Tyskland inte har räckt hela vägen beror inte på att laget spelar med en renodlad anfallare. Anledningen, som jag ser det, är att Joachim Löw alltid blir feg när det gäller som mest. Sedan 2008 har mönstret upprepat sig i de stora avgörande matcherna – Joachim Löw vågar inte ställa upp med de formstarkaste spelarna, han väljer hellre de som har varit med längst. Han låter laget släppa sitt eget spel för att möta och bearbeta motståndet i stället. Han försöker hellre radera ut motståndarnas styrka i stället för att använda sitt lags starka egenskaper. Så vinner man inte stormatcher i dag. Inte med den typen av feghet. Det var min senap på den här falska nia-korven.

Med det sagt är jag övertygad om att ett tyskt landslag hade mått bra av att kunna spela utan en Miroslav Klose eller Mario Gomez. Det är givetvis bara bra att ha fler ess i rockärmen, och med de mittfältarna som finns till förfogande bör det kunna bli ett dödligt vapen.

Det är dock tydligt att Joachim Löw inte är så intresserad av de tyska anfallarna. Inför kvällens match mot Kazakstan har dessutom Mario Gomez skadat sig, vilket innebär att vi definitivt kommer få se ett tyskt landslag som spelar med ”en falsk nia”. Mycket tyder på att det blir Mario Götze som fyller den rollen, men det finns fler alternativ i Özil, Müller och Reus (som dock är avstängd i kväll).

Tyskland har testat det här förr – men bara i träningsmatcher. I den urtråkiga 0-0-matchen mot Holland spelade Mario Götze på topp. I 2-1-vinsten mot Frankrike inledde Mario Gomez på topp men fick lämna planen efter 60 minuter. Det var också då de tyska spelarna började hitta varandra och spela bättre fotboll. De vände 0-1 till 2-1. Då spelade Mesut Özil längst upp och experimentet lyckades den gången.

Det är klart att det kommer gå vägen i kväll, det är inte Spanien som står för motståndet direkt. Så visst är det klokt att sjösätta projektet i afton. Men det är inte klokt att landslagstruppen saknar anfallare bara för att Miroslav Klose och Mario Gomez saknas.

Joachim Löw borde rannsaka sig själv innan han målar in sig i ett hörn lagom till VM 2014 – förutsatt att Tyskland tar sig dit.

Trolig startelva:

Neuer
Lahm, Boateng, Mertesacker, Schmelzer
Khedira, Schweinsteiger
Müller, Özil, Podolski
Götze

/Wingren

Det tyska landslaget leder VM-kvalgrupp C med tio inspelade poäng på fyra matcher. Sverige skuggar dock efter krysset i Berlin och ligger på sju poäng – Sverige har dock bara spelat tre matcher. Med andra ord är det två viktiga matcher som väntar Tyskland mot Kazakstan.

Den 22 mars möts Tyskland och Kazakstan i Astana, den 26 mars spelar lagen i Nürnberg. När Joachim Löw presenterade landslagstruppen i dag bjöd han inte på några överraskningar. Miroslav Klose, Mats Hummels och Holger Badstuber är skadade och missar dubbelmötet – och som väntar lämnades Stefan Kieβling utanför.

Bayer Leverkusens 29-årige anfallare har levererat konstant under en lång tid nu. På 25 ligamatcher har han gjort 16 mål och nio assist, vilket uppenbarligen inte är tillräckligt bra enligt den gode Löw. Förbundskaptenen har bara med en anfallare i truppen (Mario Gomez) och satsar hellre på Mario Götze eller Marco Reus på topp om Gomez skulle skada sig. Jag kommer aldrig att förstå Joachim Löw i den här frågan. Mycket märkligt.

Löw försökte förklara situationen, men inte blev det särskilt begripligt. ”Kanske har Leverkusen en annan offensiv filosofi än vad vi har”. Va?

Kieβling är inte något tekniskt under – men jämfört med Gomez deltar han mycket mer i spelet. Joachim Löw föredrar anfallare som är delaktiga i spelet, så särskilt mycket klokare har vi inte blivit.

Holger Badstuber och Mats Hummels är landslagets ordinarie mittbackspar – men nu är båda två skadade. Om det sa Joachim Löw så här:

”I första hand tycker jag synd om Mats. Jag håller tummarna för att han ska kunna spela så snart som möjligt. Vi förfogar dock över många spelare som kan ge nödvändig stabilitet till backlinjen”, säger han.

Här är den tyska landslagstruppen:

Målvakter:

René Adler, Hamburger SV
Manuel Neuer, Bayern München
Ron-Robert Zieler, Hannover 96

Försvarare:

Jerome Boateng, Bayern München
Benedikt Höwedes, Schalke 04
Philipp Lahm, Bayern München
Per Mertesacker, Arsenal
Marcel Schmelzer, Borussia Dortmund
Heiko Westermann, Hamburger SV

Mittfältare:

Lars Bender, Bayer Leverkusen
Sven Bender, Borussia Dortmund
Julian Draxler, Schalke 04
Mario Götze, Borussia Dortmund
Ilkay Gündogan, Borussia Dortmund
Sami Khedira, Real Madrid
Toni Kroos, Bayern München
Thomas Müller, Bayern München
Mesut Özil, Real Madrid
Lukas Podolski, Arsenal
Marco Reus, Borussia Dortmund
André Schürrle, Bayer Leverkusen
Bastian Schweinsteiger, Bayern München

Anfallare:

Mario Gomez, Bayern München

Mittfältet alltså. Oj.

/Wingren

Die 1 steht für den Anfang, für Gott und das Universum.
Die 2 bedeutet Zweifel, Gegensatz und Widerspruch.
Die 3 steht für das Gute und für die Dreieinigkeit.
4 ist die Ordnung, Himmelsrichtung und Jahreszeit.

Die 5 steht für den Menschen, die 6 für Vollkommenheit.
8 ist die Glückszahl, 9 die Potenz aus der heiligen 3.
Doch die 7 ist für mich alles und nichts kommt an sie heran.
Ja, die 7 ist einfach alles, es ist die Zauber- und Märchenzahl.

Die Toten Hosens gamla, och smått okända låt, om favoritsiffran sju. ”Die 7 ist alles. Kanske måste vi snart ta och ändra om i texten och låta siffran två vara favoriten. Det är den siffran som syns på Ilkay Gündogans ryggtavla i landslaget, det är med den traditionellt fotbollsförstörande siffran som mittfältaren briljerar och charmerar.

Ilkay Gündogan har tagit flera jättekliv i utvecklingen på bara ett år. 22-åringen är plötsligt given i sitt Borussia Dortmund. Han vinner boll, han fördelar boll och han gör det smart. Instinktivt. Nu är Gündogan på väg att på allvar konkurrera om en plats i det tyska landslaget. Mot Frankrike var han en av de bättre spelarna, Mesut Özil och Thomas Müller gjorde honom sällskap i kategorin. Ilkay hade flest bollkontakter och arbetade aggressivt mot bollen, slog passningen som Müller på ett snyggt sätt gjorde 1-1 på. Sedan var det Mesut Özil som gjorde 2-1 mot Frankrike.

Det finns inte så mycket att säga om matchen. Som vanligt var försvarsspelet för dåligt, Joachim Löw har en hel del att jobba på där. Men Tyskland vann trots allt mot Frankrike, i Frankrike, för första gången sedan 1935. Även om DDR faktiskt segrade i Frankrike 1987. Det var en psykologiskt viktig seger, det kan vi konstatera. Och förhoppningsvis har även Löw insett att han faktiskt måste jobba med landslagets defensiva spel.

Men den som stal rubrikerna efter matchen var alltså Ilkay Gündogan. Det här inlägget ska inte handla så mycket om hur bra Gündogan är, snarare vilka tänkbara perspektiv som finns. Die Zeit kallade Gündogan för ”en bättre version av Schweinsteiger”, Die Welt funderar på om Ilkay är bättre än Bastian. Lokaltidningen Ruhr Nachrichten funderar på om siffran två blir ungarnas nya favoritsiffra.

Klart är att Bastian Schweinsteiger snart inte har råd att missa fler vänskapsmatcher (nio i rad) om han vill behålla sin plats. Samtidigt har Gündogan bara spelat toppfotboll i ett år nu, Schweinsteiger har varit en stöttepelare i vad som känns som evigheter. Givetvis har Bastian en säker plats på mitten när Joachim Löw tar ut en startelva och det handlar om tävlingsmatch. Och det med all rätt.

Jag tror dock att den här konkurrenssituationen är precis vad det tyska landslaget behöver. Löw måste åtminstone kunna låtsas att kampen om startplatserna är tuff. Annars riskerar det tyska landslaget att stagnera. Lukas Podolski petades inte av Marco Reus förrän efter EM-slutspelet. Löw älskar Podolski, det var ett tufft beslut för förbundskaptenen. Men landslaget har mått bra av det, det behövs nytt blod då och då.

Den gode Löw är inte en förbundskaptenen som kastar komplimanger omkring sig. Det gör att hans ord om Gündogan väger tyngre.

”Han imponerade på mig. Men han såg bra ut även mot Holland. Han är även en bra spelare för defensiven då han är aggressiv i pressen”, sa Löw om Gündogan.

Så, kära läsare, frågan är om vi har ny konkurrenssituation att se fram emot. Tyska media har redan hoppat på Gündogan-tåget, men det är fortfarande Bastian Schweinsteiger som är lokförare. Hur ser det ut i Brasilien 2014 om Tyskland tar sig dit?

Finns det en chans att Löw väljer bort en av sina trotjänare? Det ska han givetvis inte göra än, men jag hoppas att han håller dörren öppen för Gündogan. För det tyska landslagets skull, för Bastians skull.

Klart är att Joachim Löw har en hel del lyxproblem att ta ställning till.

***

Lördagsgodis när FC Bayern tar emot Schalke 04

Tyvärr har vi ingen härlig fredagsmatch att njuta av i kväll, vi får vandra omkring i blindo efter något vi kan sysselsätta oss med en kväll som denna. En fredag utan Bundesliga är en mindre bra fredag. Men i morgon drar det i gång på allvar. Personligen tänker jag ägna denna fredag till att fira feberns nederlag – den får se sig slagen nu. Nu väntar en ny febersläng i morgon, men då fotbollsfeber. Den är alltid välkommen.

Flertalet intressanta möten inleder omgången 15:30 innan det är dags för stormatchen på Allianz Arena. 18:30 vandrar Bayern München och Schalke 04 ut på Allianz Arena. FC Bayern har varit otroligt bra hela säsongen och går från klarhet till klarhet. Det finns egentligen inget som tyder på att Jupp Heynckes lag ska börja tappa poäng. Frågan är snarare om de kan gå obesegrade resten av Bundesliga-säsongen.

Det har varit ett sant nöje att följa säsongens upplaga av Bayern München. Det är sällan en klubb visar upp så få brister på den här nivån. Visst åkte man på en förlust mot Bayer Leverkusen i höstas, visst var en del matcher i Champions League mindre imponerande, men tillsammans med Barcelona är Bayern München Europas bästa lag för tillfället. Särskilt sett över en hel säsong (lite mer än en halv just nu). Om de kan hålla den här nivån till mitten av maj ser saker och ting riktigt bra ut.

I Gelsenkirchen och FC Schalke 04 är situationen en annan. Ruhr-klubben fick en drömstart på säsongen och vann sin Champions League-grupp, i ligan jagade man FC Bayern. Framtiden såg ljus ut och Huub Stevens var tillbaka som en frälsare. Precis som hösten blev även Schalke 04 mörkare och dystrare för varje dag som gick. Till sist fick Stevens sparken och klubben hade börjat dala i tabellen.

Nye tränaren Jens Keller har inte lyckats vända på trenden och det är ett sårat Schalke som reser till München. Ett Schalke utan Huntelaar, ett Schalke med spelare ur form. Det är dock det som gör stormatchen på lördag så intressant. För ett halvår sedan hade Schalke något att vinna när de mötte Bayern München – nu har de inget att förlora. Släng in Manuel Neuer som extra krydda i det här mötet och lördagsmenyn är given. FC Bayern mot FC Schalke 04.

Bundesliga omgång 21

Lördag 15:30

Hannover 96 – TSG Hoffenheim
Hannover får äntligen spela hemma igen, 0-2-förlusten mot Bremen svider och konkurrensen om EL-platserna är riktigt tuff. Klubben måste bli bättre på bortaplan för att klättra lite i tabellen, på hemmaplan är dock Mirko Slomkas lag riktigt starkt. På lördag får man besök av Hoffenheim, som är svagt på bortaplan. Det är förvisso svårt att säga hur bra eller dåliga Hoffenheim är för tillfället då klubben äntligen fick smaka på segerns sötma mot SC Freiburg förra helgen. I den matchen startade tre nyförvärv i form av Gomes, Abraham och de Camargo. Har Hoffenheim hittat rätt till sist?

Borussia Dortmund – Hamburger SV
Lite typiskt av HSV att ständigt tappa mark på Europa-platserna när de äntligen är inom räckhåll, och lördagens blir inte någon enkel uppgift. Tränare Fink måste klara sig utan mittfältsmotorn Milan Badelj som är avstängd, men Rudnevs ska dock kunna spela matchen. Försvarsspelet blir den viktigaste biten mot ett Dortmund som har gjort elva mål på tre matcher, hela nio av dessa under den första kvarten i matcherna. Jürgen Klopp dras dock med stora skade- och sjukdomsproblem. Götze, Reus, Schmelzer, Weidenfeller, Piszczek och Großkreutz riskerar att missa matchen. Startdebut för Nuri Sahin?

Borussia Mönchengladbach – Bayer Leverkusen
Det brukar kunna bli härligt kittlande möten mellan Leverkusen och Gladbach – och den här gången är det två vinstsugna lag som ställs mot varandra. De båda klubbarna åkte på förluster förra helgen, men målet att nå ut i Europa kvarstår. Leverkusen spelade en mycket bra andra halvlek mot Dortmund och om de kan spinna vidare på den formen får Gladbach det tufft. Men Lucien Favres lag är svårspelat. Båda tränarna får bygga om i backlinjen då Leverkusens Toprak och Gladbachs Brouwers är avstängda.

Greuther Fürth – VfL Wolfsburg
Ska bli oerhört intressant att se vad som händer med Fürth nu. Klubben har ännu inte vunnit på hemmaplan i Bundesliga, över huvud taget har de bara vunnit två matcher. Men segern senast borta mot Schalke var viktig och kanske har nervknutarna lösts upp en aning. Dessutom fick ex-Helsingborgaren Djurdjic göra mål. Wolfsburg och nye tränaren Dieter Hecking har inte fått någon drömstart, försvaret är inte stabilt nog och offensiven är för beroende av en Diego i form. Blir intressant att se hur Hecking formerar laget mot Fürth – det är trots allt en match man ska vinna.

VfB Stuttgart – Werder Bremen
Stuttgart är den enda klubben som inte har tagit något poäng sedan serien vände – och de har fyra raka förluster på kontot. Nu krävs det att spelarna visar en reaktion mot Bremen på lördag, annars kan det snabbt bli ett jobbigt läge i tabellen. Werder hittade tillbaka till sin spelstyrka senast mot Hannover och Nils Petersen blev stor hjälte med sina två mål. Dåligt självförtroende möter gott självförtroende.

Eintracht Frankfurt – 1. FC Nürnberg
Vi får väl snart sluta kalla Frankfurt för årets överraskningslag – det är väl ingen som är överraskad längre? Armin Veh har helt enkelt fått spelarna att ha kul på fotbollsplanen, med det kommer också resultaten. Nyförvärvet Lakic fick en drömstart och gjorde direkt två mål mot HSV. Det är fortfarande försvaret som är sämre än offensiven i Frankfurt, men det är inte så många lag som orkar stå emot Frankfurts virvlande offensiv. Nürnberg är dock ett disciplinerat och taktiskt skickligt lag som dessutom tog en fin skalp när man slog solida Gladbach med 2-1.

Lördag 18:30

Bayern München – Schalke 04
Klassikermöte lagom till lördagkväll, men situationen är en annan nu jämfört med för ett halvår sedan. Då var Schalke och FC Bayern i toppen av tabellen, men nu är det bara de tyska rekordmästarna kvar där uppe. Jupp Heynckes lag går från klarhet till klarhet och tränaren har råd att ha spelare som Gomez och Robben på bänken. Speciell match för ex-Schalkern Manuel Neuer förstås. Schalke å andra sidan är ett av ligans krislag för tillfället. Blott en seger på nio matcher och nye tränaren Jens Keller gör skäl för sitt namn, men sportchef Horst Heldt har sagt att Keller sitter kvar säsongen ut. Huntelaar saknas precis som Fuchs. En del förändringar är att vänta då Schalke måste rycka upp sig. En poäng, eller rentav en vinst, borta mot seriesuveränen hade varit den bästa medicinen. Men en Bayern-vinst är att vänta.

Söndag 15:30

FC Augsburg – FSV Mainz 05
Söndagens matcher blir spännande att följa då vi i Mainz och Freiburg har lag som slåss om EL-platser, i Düsseldorf och Augsburg har vi lag som koncentrerar sig på Bundesliga-kontraktet. Augsburg har redan spelat in fem poäng under våren och har plötsligt lite självförtroende. En vinst mot Mainz hade smakat ljuvligt. Bortalaget, som leds av Thomas Tuchel, åkte på ett väntat nederlag när FC Bayern stod för motståndet förra helgen. Nu gäller det att slicka såren och försvara EL-platsen. Lagets målkung Szalai återvänder efter avstängning.

Söndag 17:30

SC Freiburg – Fortuna Düsseldorf
Fortuna hittade tillbaka till höstens framgångsrika spel när Stuttgart besegrades med 3-1. Düsseldorf var återigen tätt, disciplinerat och farligt i kontringsspelet. Freiburg åkte däremot på en något överraskande förlust mot bottenlaget Hoffenheim. Det har inte varit något fel på lagets försvarsspel men offensivt har det sett lite väl tamt ut, på söndag gäller det att spelarna är mer på tårna offensivt. En match som andas ställningskrig.
Daniel Caligiuri tveksam för Freiburg.

/Wingren

Jag är trots allt lite tacksam. Feber är ett jäkla skit, bedrövligt och tråkigt. Men jag vill ändå tacka min kropp, troligtvis är det mitt undermedvetna som har styrt sjukdomen. Det passar trots allt ganska bra att vara sjuk just nu. Inget Champions League, ingen engelsk vecka i Bundesliga. Blott en ljummen träningslandskamp. Ganska bra tajming trots allt.

Det som stör mig mest är att jag missade inspelningen av Euro Talk. Såg som vanligt fram emot att prata fotboll i studion i Stockholm. Det får bli en annan gång.

Nåja, nog tjatat om min hälsa. Låt mig säga som så att en bärbar dator är bra på många sätt – bland annat för att blogga i sängen. Så nu kör vi.

Årets första landskamp står för dörren. Klockan 21:00 möter Tyskland Frankrike i Paris. Inte så mycket att hetsa upp sig över, men det är förståeligt att Joachim Löw vill träffa sina spelare då och då. Inte bara när det är dags för riktiga tävlingsmatcher.

Det har dock hänt en hel del med den tyska truppen. Den består nu av 19 spelare.

Som vanligt saknas Bastian Schweinsteiger. Efter matchen mellan Bayer Leverkusen och Borussia Dortmund stod det klart att även Mario Götze, Marco Reus och Marcel Schmelzer missar matchen.

Lazios sympatiske anfallare, Miroslav Klose, har dessvärre tvingats kasta in handduken på grund av en knäskada. Oerhört tråkigt.

Dortmunds mittfältare Sven Bender har kallats in i truppen, det är allt Löw väljer att göra. Fortfarande ingen Kießling alltså.

Kvällens match blir med andra ord ett ypperligt tillfälle för Mario Gomez att visa upp sig. Anfallaren var smärtsamt given i Bayern München förra säsongen, men en skada i somras gjorde att nye konkurrenten Mario Mandzukic fick chansen. Sedan dess har kroaten spelat bra och en frisk Mario Gomez sitter nu på FC Bayerns bänk. Nu får han chansen att visa upp sig mot Frankrike.

En kille som inte kan visa upp sig är Marcel Schmelzer. Vänsterbacken kritiserades av Löw men har inte kunnat spela sedan dess på grund av skador. Han hade nog gärna visat upp sig från en god sida innan VM-kvalet åter drar i gång.

Jag tänder inte särskilt mycket på den här typen av landskamper, det gör jag inte. Men kvällens match är trots allt relativt viktig. Tyskland förlorade det förra vänskapsmötet mot Frankrike och behöver återställa sitt ego. Det handlar om att få en bra start på 2013. Och det handlar om att visa upp ett godtagbart försvarsspel, ett rörligt mittfält. Och det gäller att klara sig utan spelare som Klose, Schweinsteiger, Reus och Götze.

Följande startelva är tänkbar i kväll:

Adler
Lahm, Mertesacker, Hummels, Boateng
Khedira, Gündogan
Müller, Özil, Kroos
Gomez

Det blir intressant att se om Gündogan kan spinna vidare på sin fina form. Kan han bli ett riktigt alternativ för Löw?

***

1. FC Kölns svenske anfallare Mikael Ishak, 19, lånas ut till schweiziska FC St. Gallen. Han har för all del fått speltid i Bundesliga och 2. Bundesliga men tanken är att han ska få gott om regelbunden speltid i Schweiz. Och kanske till och med hitta målet. Han återvänder till Köln i sommar. Frågan är om han återvänder till en Bundesliga-klubb då.

Lycka till i Schweiz, Ishak.

***

På tal om anfallare då: Robert Lewandowski. Borussia Dortmunds anfallare är en mycket viktig pjäs i Jürgen Klopps lagbygge, vilket han inte minst visade senast mot Bayer Leverkusen. Robert är en spelande anfallare, en stark anfallare, en hårt jobbande anfallare, en hyggligt målfarlig anfallare och en perfekt del av Klopps Dortmund.

Många gul-svarta supportrar har varit beredda på att den polske anfallaren lämnar klubben i sommar eller nästa sommar, när hans kontrakt går ut. Men i förrgår tog Lewandowski-sagan en ny vändning när det plötsligt hette att ”Bayern München och Robert Lewandowski är överens”. ´Sedan dess har fler och fler kockar slängt sina ingredienser i den soppa som är Lewandowski-ryktet.

Det vore en chock för Dortmund att tappa Lewandowski till största konkurrenten. Tidigare har det mest talats om Premier League. I skrivande stund har Dortmund dementerat det påstådda ryktet om att anfallaren får lov att prata med andra klubbar, Lewandowski själv säger att han tar beslut om sin framtid i sommar och FC Bayern vill inte uttala sig.

Läser man lite mellan raderna känns det 1) högst troligt att Lewandowski lämnar Dortmund och 2) ganska troligt att han hamnar i Bayern München hos Pep Guardiola. Framtiden får förstås utvisa det hela.

Att Dortmund blir försvagat av en sådan affär är helt klart. Men om affären genomförs sätts även andra krafter i rullning. På ett sätt är det bra för Bundesliga som får behålla sina stjärnspelare, på ett sätt kan det försvaga ligan om FC Bayerns särställning förstärks. Sommaren blir onekligen intressant i södra Tyskland, det står helt klart.

Anmärkningsvärt är också Dortmunds problem. De har undvikit att bli sönderköpta efter framgångarna, men de tappar hela tiden en nyckelspelare inför varje säsong. Nuri Sahin, Shinji Kagawa och nu Robert Lewandowski, antagligen.

Vad känner ni för Lewandowski-ryktet? Passar han in i Bayern? Ska han stanna i Dortmund, eller ska han testa livet i England?

***

Hur slutade matcherna omgång 20? Låt oss ta en titt på det.

Werder Bremen – Hannover 96 2-0
VfL Wolfsburg – FC Augsburg 1-1
Schalke 04 – Greuther Fürth 1-2
FSV Mainz 05 – Bayern München 0-3
Fortuna Düsseldorf – VfB Stuttgart 3-1
TSG Hoffenheim – SC Freiburg 2-1
Hamburger SV – Eintracht Frankfurt 0-2
1. FC Nürnberg – Borussia Mönchengladbach 2-1
Bayer Leverkusen – Borussia Dortmund 2-3

***

Till sist vill jag bara önska Per Nilsson, Oscar Wendt och Marcus Berg ett stort lycka till mot Argentina. Otroligt roligt att Nilsson äntligen får sin välförtjänta chans i landslaget och helt rätt att åter kalla in Wendt.

/Wingren