Det var Jupp Heynckes första titel på 14 år. Det var Bayern Münchens första titel på två år. Men framför allt var det Bayern Münchens första seger över Borussia Dortmund på två år. Det blev inte sex förluster i rad, i stället blev det en övertygande 2-1-vinst på Allianz Arena i går. Det måste kännas bra i Bayern-lägret just nu, Jürgen Klopp och Borussia Dortmund har däremot lite att fundera på.

En sak i taget dock: säsongen har egentligen inte börjat på allvar och titeln i sig är inget man firar i en vecka.

Trots detta finns det ändå en hel del intressanta aspekter att lyfta fram från gårdagens kraftmätning. Bayern München tog direkt kontroll över matchen och efter bara fem minuter visade Franck Ribéry varför han ska vara med i diskussionen om ”världens bäste fotbollsspelare”. En delikat yttersida letade sig förbi två sömniga mittbackar och nyförvärvet Mario Mandzukic kunde göra 1-0.

Fem minuter senare serverade Mandzukic en djupledslöpande Arjen Robben. 2-0. Och Dortmund var inte med i matchen, Bayern kontrollerade det mesta. Matchbilden påminde om hur det såg ut förr, innan Klopp hade fått ordning på Dortmund. Det var utklassning.

Mot slutet av första halvlek började bortalaget vakna till liv men Bayern kunde freda sig ganska enkelt. Halvtid.

I andra halvlek spelade Borussia Dortmund betydligt bättre, särskilt efter Mario Götzes och Ivan Perisics inhopp. Likbleke Kevin Großkreutz och olycklige Moritz Leitner fick lämna planen. Dortmund spelade till sig fyra eller fem riktigt bra chanser men lyckades bara göra ett mål. Man hade tagit över matchen och visade bättre takter. Samtidigt hade Bayern sedan länge dragit ner på tempot och bevakat ledningen. Robert Lewandowski knorrade in 2-1 på ett snyggt sätt med kvarten kvar. Till sist vann Bayern München helt välförtjänt med 2-1. Det var lite av en överkörning.

Som sagt, även om det är för tidigt att dra tokstora växlar av det här så finns det ändå en hel del intressanta aspekter att lyfta fram:

Borussia Dortmund…

…har fortfarande samma problem mot bra motstånd som förra säsongen. I Champions League gick det inte alls bra, och det är inte konstigt när man behöver tio målchanser för ett mål. Som om inte det vore illa nog lyckades Marseille göra fyra mål på tre chanser och i går såg försvaret lika billigt ut. Här måste något hända, nästa steg måste tas.

…har stora problem när inte Kehl eller Bender är tillgängliga. Ett topplag bör ha bättre bredd på en så viktig position.

…är inte ett topplag när press-spelet inte fungerar, där kan vi se en kvalitativ skillnad mot Tysklands jätte: FC Bayern.

…kan bli fantastiskt underhållande att titta på när Reus, Götze och Lewandowski har fått lite tid tillsammans. Vi kunde se tecken på det i går.

…har ett problem med Marcel Schmelzer som inte spelar på samma lysande nivå som 2010/11.

…bör inte oroa sig allt för mycket trots allt. Kagawa har lämnat, Reus har kommit in. I övrigt är laget intakt och pådrivaren Klopp är kvar.

Bayern München…

…har ett helt fenomenalt lag. Det har vi vetat länge. Men när plötsligt Müller, Robben och Ribéry tycks vara i form samtidigt så blir det nästan obehagligt.

…spelar så mycket bättre med en rörlig och mer spelskicklig anfallare som Mario Mandzukic. Kroaten fick sina mittfältare att dansa och le. Och dessutom gjorde han ju mål.

…ser mycket bättre ut i försvarsspelet med Dante och om Gustavo kan hålla nivån hela säsongen så gör det inte ens något om Kroos spelar på det centrala mittfältet.

…kan vara lyckliga över att Philipp Lahm verkar ha återhämtat sig på riktigt. Lysande.

…har fått den nystart som hela klubben hade hoppats på. Ett par arbetande nyförvärv, en vinnarskalle som sportchef och plötsligt är säsongens första titel i hamn. På ett övertygande sätt. Ja, det är helt enkelt balsam för Bayern-själen. Jag lyfter på min elektroniska dator-hatt.

…har gjort ett redan bra lag betydligt mycket bättre. Sammer med nya impulser och en ny bredd som håller hög kvalitet. Shaqiri har varit lysande under försäsongen och Weiser har visat stor talang. Can gjorde en bra match som vänsterback i går. Och då har jag inte ens nämnt Pizarro. Kan bli en trevlig säsong.

***

För övrigt sägs Atletic Bilbaos hett eftertraktade spelare, Javi Martinez, blir klar för Bayern München inom kort. 33 miljoner euro sägs övergångssumman landa på.

För övrigt sägs Hamburger SV vara överens med spelare och klubb angående stortalangen Hakan Calhanoglu, 18. Den offensive mittfältaren ser dock ut att stanna i Karlsruher SC en säsong till.

För övrigt skadade sig Manuel Neuer i går och stannar nu hemma och vilar. Med tanke på den idiotiska landskampen mot Argentina kan man nog tänka sig att Neuer egentligen mår ganska bra.

För övrigt sa Joachim Löw på dagens presskonferens att Miroslav Klose, 34, ingår i VM-planerna. Och det mina vänner, det är goda nyheter.

/Wingren

Sommaren 2006. Dortmund. Alla sagor har inte ett lyckligt slut. Efter 90 intensiva minuter gick matchen till förlängning. VM-semifinal mellan två fotbollsmakter, Tyskland och Italien. Så gjorde Fabio Grosso det där 0-1-målet. Matchen slutade 0-2. Tyskland var utslaget i sitt eget VM. Inför 60 000 gråtande tyskar i Dortmund. På planen låg spelarna ner, suckade, hade tårar i ögonen. Allt var över. Drömmen förblev en dröm. Det blev ingen VM-final. Än en gång hade Italien överlistat Tyskland. Som alltid i EM eller VM. Tyskland har aldrig vunnit mot Italien i dessa turneringar. Tyskland har inte vunnit en tävlingsmatch mot Italien sedan 1988.

Nu är det dags igen. Sex år efter det bittra nederlaget möts Italien och Tyskland igen. I en semifinal, i EM, i Warszawa.

”Det är ett sånt tillfälle där man står på planen och tänker: nu är det över. Men vad ska man göra?”, säger Lukas Podolski angående nederlaget 2006. Han tror också att Tyskland har bättre chanser den här gången. Det tror jag med.

Det är dags att bryta förbannelsen nu. Italien måste besegras. Joachim Löw har bättre kort på handen den här gången. Tyskland har fått vila längre och spelar en helt annan fotboll jämfört med 2006. Men framför allt har man fått ett nytt gäng med vinnare. Ett gäng som redan har slagit ut Italien i en semifinal.

Det var inte någon överlägsen uppvisning. Men Tyskland slog ut Italien i semifinal 2009. I U21-EM. Sen gick man och vann över England, ganska överlägset faktiskt. Sami Khedira, Manuel Neuer, Mesut Özil, Jerome Boateng, Benedikt Höwedes, Mats Hummels och Marcel Schmelzer är samtliga med i Joachim Löws EM-trupp. Dessa killar var även med den där sommaren i Sverige. När man slog Italien i semifinal. Det här är en ny generation spelare, en fräckare generation. En generation som har alla förutsättningar i världen att bli bäst såväl i Europa som i världen.

Sami Khedira och Mats Hummels har varit ledstjärnorna i det tyska landslaget den här sommaren. När Bastian Schweinsteiger har varit blek och lidit av en krånglande vad har Khedira klivit fram och tagit över ledarrollen på mittfältet. 2009 var hans lagkapten för det lag som vann U21-EM. Det är han inte i dag, men han är en sann ledare på plan.

”Mitt ansvarstagande blir allt större. Det är viktigt att visa vägen på den centrala positionen”, säger Khedira.

Och det är just han som ska se till att det största italienska hotet, Andrea Pirlo, blir osynligt. Pirlo ska inte få ha tid med bollen. Han ska inte få slå sina fenomenala passningar.

De italienska spelarna är säkra på sin sak, de räds inte Tyskland. Den nya generationen tyska spelare känner likadant. De räds inte mardrömsmotståndet, de tror på att förbannelsen kan brytas.

”Om vi visar vad vi kan så kommer vi att slå dem”, säger Mesut Özil.

Benedikt Höwedes säger att ”jag är inte särskilt orolig för den här semifinalen”.

Jag ger de tyska killarna rätt. Om Tyskland spelar så bra som de kan göra så har inte Italien någon chans. Men Tyskland har inte nått sin fulla potential i den här turneringen ännu. Det borde oroa herr Löw. För det är dags nu. Om förbannelsen ska brytas kan inte Schweinsteiger lämna luckor på mitten och ge bort bollen, Boateng kan inte hamna på efterkälen, Podolski kan inte springa runt i tomma intet, Mesut Özil måste få leka med Klose och mittbackarna måste stå för noll misstag.

Och Manuel Neuer måste visa sig vara bättre än Gianluigi Buffon. En match mellan två av världens bästa målvakter.

Italien ska inte underskattas. De har spelat en mycket bra fotboll och förtjänar verkligen en plats i den här semifinalen. Det är ett annat Tyskland, men det är också ett annat Italien.

Efter att startelvan har läckt ut alldeles för tidigt den här turneringen så har Löw valt att hålla den hemlig även för spelarna. Först vid halv sex så kommer spelarna att informeras om vem som får chansen från start.

Ska vi tro på kicker kan startelvan se ut så här:

Neuer
Boateng, Hummels, Badstuber, Lahm
Khedira, Schweinsteiger
Müller, Özil, Podolski
Klose

Personligen hoppas jag att vi får se Marco Reus från start. Han behövs i den tyska offensiven som faktiskt har sett ganska trög ut i gruppspelet. Podolski borde få ta plats på bänken igen. Men när han tre gånger i samma intervju säger att ”jag är övertygad om att jag får starta” så lär det väl bli så. Anfallspositionen är alltid en het potatis, men efter Özils explosion mot Grekland så torde Klose få chansen på nytt. Trist för Gomez, förstås.

På träningen spelade Marcel Schmelzer vänsterback i ”förstaelvan” – betyder det att Löw flyttar över Lahm till höger? Skulle inte tro det.

Bastian Schweinsteiger har inte imponerat, men sägs vara på 100 procent igen. Det hoppas jag. Dels för att han behövs, dels för att hans sviktande form annars blir kostsam. Löw har sagt att han spelar.

20:45 är det dags. Ett nytt tyskt landslag ska försöka göra det som inget tyskt landslag har lyckats med – att slå Italien i en stor turnering. Det här är fotboll när det är som bäst.

/Wingren

Allt prat om den nya tyska fotbollen. Och så slutar det så här. En relativt medioker insats mot ett tappert försvarande Portugal, inte många målchanser skapade, ingen fart i offensiven, en storspelande Manuel Neuer och en genial nick av en annars osynlig Mario Gomez. Ändå hade jag knappt kunnat vara mer nöjd än vad jag är.

Tyskland spelade ”turneringsfotboll” på sitt klassiska och framgångsrika sätt. Man tog sig an EM-premiären enligt devisen ”vi börjar svagt, vinner ändå och höjer oss för varje match”. Det var allt jag hade kunnat önska egentligen. I inlägget nedan uttryckte jag min oro för det tyska landslaget och Joachim Löws alldeles för offensiva filosofi. Det är nämligen en typ av fotboll som fungerar ypperligt i ett kval, men som är alldeles för skört i en turnering där varje match är som en liten final. Igår fick vi istället se ett lite avvaktande Tyskland som inte hotade särskilt mycket och som såg stillastående ut. Vi fick se ett Tyskland som egentligen ganska orättvist fick med sig alla tre poäng. Vi fick se ett Tyskland med en målvakt som avgör matcher och en backlinje som påminner om de goda dagarna med Jürgen Kohler.

Nu kan det bara bli bättre. Tre poäng hämtades in mot ett tufft motstånd och hela landslaget fick känna att det fortfarande går att tråka till sig tre poäng. Oerhört viktigt i en turnering.

Och det är just ovanstående faktum som gör mig nöjd och hoppfull. Bortsett från det finns det nämligen inte mycket annat att hylla. Om Tyskland spelar så här mot Holland så tror jag inte på tyska poäng, det är en sak som är säkert. Det saknades tempo, rörelse, idéer, samspel och ledare. Det var stundtals riktigt illa faktiskt – desto viktigare då att man faktiskt vann.

Ett snabbt utlåtande från min sida på den tyska startelvan:

Manuel Neuer var så där ruskigt bra som bara han kan vara. En fenomenal insats och han räddade sitt Tyskland vid ett par tillfällen. Utstrålade pondus.

Jerome Boateng överbevisade alla och spelade sin bästa match på mycket länge. Han höll Ronaldo i schack under i stort sett hela matchen och spelade väldigt uppoffrande.

Mats Hummels fick chansen istället för Mertesacker och efter en nervös inledning så växte han ut till matchens lirare. En gigant i försvaret, och för att citera 11 Freunde ”och när inget hände i den tyska offensiven så sprintade Hummels med framåt, precis som der Kaiser gjorde som han så ofta har jämförts med. Med all rätt igår”.

Holger Badstuber bildade mittbackspar med Hummels och presenterade sig på ett suveränt sätt även han. Räddade vid ett flertal tillfällen sin kompis Philipp Lahm som hade problem. Precis som Hummels slog han flera fina passningar framåt och var allt som oftast på rätt plats vid rätt tillfälle.

Philipp Lahm var den svaga länken i backlinjen vilket är klart oroande. Visst är inte Podolski den bäste medhjälparen men att Nani fick mer ytor än Ronaldo säger en hel del. Lahm vann inte många dueller och syntes knappt till i offensiven. Måste bli bättre.

Sami Khedira växte ut till generalen på mittfältet. Vann närkamper och försökte understödja offensiven så gott han kunde. En mycket pigg insats.

Bastian Schweinsteiger är, tyvärr, fortfarande ganska långt ifrån toppformen. Här har Löw ett problem.

Thomas Müller är alltid nyttig i landslaget även om han inte lyckas med sina offensiva aktioner. Han river och sliter, kämpar och springer. Gör livet surt för alla motståndare och gör Boateng glad. Växte i andra halvlek och såg allt bättre ut.

Mesut Özil hade inte den bästa av dagar, men när han väl blixtrar till så är det alltid genialiskt. Den här gången slutade det dock inte med några mål eller assist. Såg lite tröttkörd ut men led också av att medspelarna var så orörliga.

Lukas Podolski testade vänsterdojan i första halvlek men han sköt aldrig in sig. Många missade skott och en ganska dålig dag på jobbet. När han inte bidrar nämnvärt i offensiven är han en belastning då han inte hjälper till hemåt i samma utsträckning som Müller gör.

Mario Gomez var som en staty i 72 minuter. Orörlig, oteknisk, medverkade inte i spelet och såg allmänt loj ut. Men så levererade Müller det där inlägget som Gomez nickade in på ett fenomenalt vis. Då kan man inte klaga, killen gör ju mål.

Vilka slutsatser drar jag av mina egna kommentarer? Jag vill se Schürrle eller Reus istället för Podolski och trots Gomez mål vill jag se Klose från start mot Holland. Müller, Özil och Podolski mår alltid bättre när Klose spelar. Det behövs för att få fart på den här slumrande offensiven – för potential och kvalitet finns det mängder av.

Bastian Schweinsteiger och Philipp Lahm, ledare i FC Bayern och i landslaget, måste bli bättre. Lahm kommer att göra bra ifrån sig mot Holland, det är jag säker på. Däremot är jag tveksam till Bastian, tyvärr. Han har fortfarande inte hittat tillbaka till sig själv efter skadorna under säsongen. Det finns kvalitet på den tyska bänken, kanske måste Löw våga peta sin mittfältsgeneral? Det är ingen lätt situation och det smartaste är kanske att ge Bastian chansen mot Holland. Jag hoppas att han kan hitta någon energireserv och höja sig – laget behöver en Bastian i form.

Slutligen så är defensiven, ironiskt nog, den lagdel som känns bäst just nu. Det var här jag kände mig orolig, men igår var Neuer och backlinjen lysande. Även om allting givetvis kan bli bättre. Mats Hummels och Holger Badstuber är ett mittbackspar som kan agera giganter för Tyskland tio framöver. Det, om något, är glädjande.

Mot Holland måste vi få se ett annat Tyskland. Ett piggare Tyskland, ett rörligare Tyskland och ett Tyskland med mer självförtroende. Men det allra viktigaste är att landslaget tog tre poäng mot Portugal. På ett oglamoröst och effektivt sätt. Det är bra så.

/Wingren

Det var inte mycket att hurra över, men kanske inget att sörja över heller. 2-0 mot Israel, två snygga mål av Mario Gomez och Andre Schürrle. Motståndarlaget brydde sig mest om stå kompakt och försvara sig mot ett spelmässigt överlägset Tyskland. Visst borde det kanske ha blivit fler tyska mål, men jämfört med matchen mot Schweiz var åtminstone organisationen bättre. Jag är inne på Joachim Löws linje: jag är inte orolig, men jag är inte helt nöjd heller.

Positiva nyheter från landslaget förresten: Bastian Schweinsteiger ska kunna träna med laget på måndag. Det återstår dock att se i vilken form han är. Problemet just nu är väl att Toni Kroos inte var jättebra i en ganska enkel mittfältsmatch mot Israel. Vi har alltså fortfarande inte få ett svar på frågan vem som ska starta av dem två.

Löw valde att spela med en backlinje bestående av Jerome Boateng till höger, Per Mertesacker och Holger Badstuber som mittbackar och lagkapten Philipp Lahm till vänster. Det fungerade bra, Boateng visade att han håller hög klass som ytterback – åtminstone i en sån här match. Med största sannolikhet är det dessa fyra spelare som får inleda mot Portugal.

Eller är Löw så lurig att det egentligen är Mats Hummels som är given, och att Badstuber och Mertesacker gjorde upp om sista platsen? Nja, jag tror inte det. Hummels var inte glad efter matchen, så han kan knappast ha fått något positivt besked av Löw tidigare under veckan.

Sami Khedira känns given, han är ett lokomotiv som Tyskland har stor nytta av. Jag hoppas att Schweinsteiger är pigg nog att starta mot Portugal för annars får Tyskland ett oangenämt problem. I en intervju med Kicker säger Löw att försvararna måste kunna vinna sina närkamper på egen hand. Och det är givetvis helt rätt – och det är därför vi troligtvis inte ser Marcel Schmelzer i startelvan. Men att han i samma intervju menar att understödet från mittfältarna inte är viktigt oroar mig. Med ett sådant spel, en sådan inställning, så vinner man inga titlar i ett EM. Mot Portugal och Holland kommer det inte att hålla. Därför vill jag se Khedira och Schweini på mitten – eftersom att de två faktiskt tar ett defensivt ansvar, vare sig Löw vill det eller ej. Det känns oerhört viktigt just nu.

Vi vet att Tyskland kan ösa in mål, offensivt är alternativen många. Oavsett hur kul, vackert och underbart det är med offensiv fotboll så får inte Löw och laget glömma bort defensiven. Till och med en hyllad nation som Spanien har vunnit sina mästerskap tack vare en gedigen defensiv.

Adidas räknar med att sälja en miljon matchtröjor i Tyskland den här sommaren.

Lukas Podolski då, ska han starta? Prinsen av Köln har inte imponerat tillräckligt mycket på mig, men att döma av uppställningen mot Israel så tyder det mesta på att VM-laget kommer att spela mot Portugal. Det mesta tyder på att Miroslav Klose går före Mario Gomez, det mesta tyder på att Müller, Özil och Podolski får chansen från start. Och det mesta tyder väl på att Khedira bildar mittfältsduo med Schweinsteiger. Det är backlinjen som förändras jämfört med VM. Friedrich ut och Badstuber in, Lahm till vänster och Boateng till höger.

Alltså, trolig EM-startelva:

Neuer
Boateng, Mertesacker, Badstuber, Lahm
Khedira, Schweinsteiger/Kroos
Müller, Özil, Podolski
Klose

Bänkspelarna med störst chanser till en hygglig speltid i EM? Mario Gomez, Mario Götze, André Schürrle, Marco Reus, (Toni Kroos). Tror jag. Men Löw är alltid god för en eller ett par överraskningar. Och just nu känns det mer ovisst än på väldigt länge, det är just därför jag tror att Löw väljer internationell erfarenhet och ett samspelt lag före någonting annat.

Det som känns mest givet just nu är att Borussia Dortmund-spelarna kommer att få snålt med speltid. Och det ska bli intressant att se vad det får för betydelse till nästa säsong. En önskan om att röra på sig? Knäckt självförtroende?

Men att börja oroa sig inför EM känns inte aktuellt. Matchen mot Portugal känns dock väldigt avgörande. Är automatismen tillbaka? Organisationen? Kloses kyla framför mål? Schweinsteigers vad?

Det hör nämligen till att Tyskland strular till det i en träningsmatch precis innan en stor turnering. Inför VM i Sydafrika vann tyskarna dock sina matcher, men annars har vi 2-2 mot Vitryssland (2008), 2-2 mot Japan (2006), 0-2 mot Portugal (2004), 0-1 mot Wales (2002). Inför EM 2000 vann tyskarna dock sina två generalprov – och det slutade med stor besvikelse och bara ett poäng i gruppspelet.

Låt oss lite försiktigt optimistiskt blicka framåt mot Portugal-matchen. Det här kan bli ett förbannat stort och trevligt äventyr för Tyskland. Men alla måste vara införstådda med att det kan få ett abrubt slut, så låt oss få se ett lag, ett kollektiv, spetsat med individuell klass.

Hur tror ni att Löw resonerar angående startelvan?

/Wingren