Sommaren 2006. Dortmund. Alla sagor har inte ett lyckligt slut. Efter 90 intensiva minuter gick matchen till förlängning. VM-semifinal mellan två fotbollsmakter, Tyskland och Italien. Så gjorde Fabio Grosso det där 0-1-målet. Matchen slutade 0-2. Tyskland var utslaget i sitt eget VM. Inför 60 000 gråtande tyskar i Dortmund. På planen låg spelarna ner, suckade, hade tårar i ögonen. Allt var över. Drömmen förblev en dröm. Det blev ingen VM-final. Än en gång hade Italien överlistat Tyskland. Som alltid i EM eller VM. Tyskland har aldrig vunnit mot Italien i dessa turneringar. Tyskland har inte vunnit en tävlingsmatch mot Italien sedan 1988.

Nu är det dags igen. Sex år efter det bittra nederlaget möts Italien och Tyskland igen. I en semifinal, i EM, i Warszawa.

”Det är ett sånt tillfälle där man står på planen och tänker: nu är det över. Men vad ska man göra?”, säger Lukas Podolski angående nederlaget 2006. Han tror också att Tyskland har bättre chanser den här gången. Det tror jag med.

Det är dags att bryta förbannelsen nu. Italien måste besegras. Joachim Löw har bättre kort på handen den här gången. Tyskland har fått vila längre och spelar en helt annan fotboll jämfört med 2006. Men framför allt har man fått ett nytt gäng med vinnare. Ett gäng som redan har slagit ut Italien i en semifinal.

Det var inte någon överlägsen uppvisning. Men Tyskland slog ut Italien i semifinal 2009. I U21-EM. Sen gick man och vann över England, ganska överlägset faktiskt. Sami Khedira, Manuel Neuer, Mesut Özil, Jerome Boateng, Benedikt Höwedes, Mats Hummels och Marcel Schmelzer är samtliga med i Joachim Löws EM-trupp. Dessa killar var även med den där sommaren i Sverige. När man slog Italien i semifinal. Det här är en ny generation spelare, en fräckare generation. En generation som har alla förutsättningar i världen att bli bäst såväl i Europa som i världen.

Sami Khedira och Mats Hummels har varit ledstjärnorna i det tyska landslaget den här sommaren. När Bastian Schweinsteiger har varit blek och lidit av en krånglande vad har Khedira klivit fram och tagit över ledarrollen på mittfältet. 2009 var hans lagkapten för det lag som vann U21-EM. Det är han inte i dag, men han är en sann ledare på plan.

”Mitt ansvarstagande blir allt större. Det är viktigt att visa vägen på den centrala positionen”, säger Khedira.

Och det är just han som ska se till att det största italienska hotet, Andrea Pirlo, blir osynligt. Pirlo ska inte få ha tid med bollen. Han ska inte få slå sina fenomenala passningar.

De italienska spelarna är säkra på sin sak, de räds inte Tyskland. Den nya generationen tyska spelare känner likadant. De räds inte mardrömsmotståndet, de tror på att förbannelsen kan brytas.

”Om vi visar vad vi kan så kommer vi att slå dem”, säger Mesut Özil.

Benedikt Höwedes säger att ”jag är inte särskilt orolig för den här semifinalen”.

Jag ger de tyska killarna rätt. Om Tyskland spelar så bra som de kan göra så har inte Italien någon chans. Men Tyskland har inte nått sin fulla potential i den här turneringen ännu. Det borde oroa herr Löw. För det är dags nu. Om förbannelsen ska brytas kan inte Schweinsteiger lämna luckor på mitten och ge bort bollen, Boateng kan inte hamna på efterkälen, Podolski kan inte springa runt i tomma intet, Mesut Özil måste få leka med Klose och mittbackarna måste stå för noll misstag.

Och Manuel Neuer måste visa sig vara bättre än Gianluigi Buffon. En match mellan två av världens bästa målvakter.

Italien ska inte underskattas. De har spelat en mycket bra fotboll och förtjänar verkligen en plats i den här semifinalen. Det är ett annat Tyskland, men det är också ett annat Italien.

Efter att startelvan har läckt ut alldeles för tidigt den här turneringen så har Löw valt att hålla den hemlig även för spelarna. Först vid halv sex så kommer spelarna att informeras om vem som får chansen från start.

Ska vi tro på kicker kan startelvan se ut så här:

Neuer
Boateng, Hummels, Badstuber, Lahm
Khedira, Schweinsteiger
Müller, Özil, Podolski
Klose

Personligen hoppas jag att vi får se Marco Reus från start. Han behövs i den tyska offensiven som faktiskt har sett ganska trög ut i gruppspelet. Podolski borde få ta plats på bänken igen. Men när han tre gånger i samma intervju säger att ”jag är övertygad om att jag får starta” så lär det väl bli så. Anfallspositionen är alltid en het potatis, men efter Özils explosion mot Grekland så torde Klose få chansen på nytt. Trist för Gomez, förstås.

På träningen spelade Marcel Schmelzer vänsterback i ”förstaelvan” – betyder det att Löw flyttar över Lahm till höger? Skulle inte tro det.

Bastian Schweinsteiger har inte imponerat, men sägs vara på 100 procent igen. Det hoppas jag. Dels för att han behövs, dels för att hans sviktande form annars blir kostsam. Löw har sagt att han spelar.

20:45 är det dags. Ett nytt tyskt landslag ska försöka göra det som inget tyskt landslag har lyckats med – att slå Italien i en stor turnering. Det här är fotboll när det är som bäst.

/Wingren

Vilken succé. Så otroligt skönt att få se sprudlande anfallsfotboll. Mesut Özils liv leker igen. Sami Khedira är en jätte, Marco Reus ett utropstecken. Nu är det bara Bastian Schweinsteiger jag oroar mig för. Och det kan bli ett problem. Skönt för Löw att hans taktiska förändringar betalade av sig, annars hade det blivit ett jäkla liv, förstås.

Tyskland inledde väldigt överlägset och avslutade på samma sätt. Inledningsvis spelade Tyskland kvickt och häftigt, men utan att göra mål. Sen kom målet, men då kom också kvitteringsmålet. Efter det växlade Tyskland upp och punkterade matchen. Den tveksamma straffen gav Grekland 4-2 – men det var inget annat än av kosmetisk karaktär.

Så vad kan man säga? Tyskland hanterade favoritskapet, spelade bättre anfallsfotboll, slarvade i onödan ibland, hade svårt för att göra mål, hade lätt för att göra mål. Ganska lysande, trots allt.
Tyskland hade ett bollinnehav på 70 procent och är nu klart för sin åttonde EM-semifinal på elva försök. Mäkta imponerande.

”Vi misslyckades med att göra mål i början av matchen, trots alla våra chanser. Men laget reagerade utmärkt efter kvitteringen”, sammanfattar Joachim Löw det hela.

Mot ett defensivt Grekland valde Löw att ändra om ordentligt i startelvan. Mario Gomez, Lukas Podolski och Thomas Müller fick snällt sätta sig på bänken. In kom Miroslav Klose, André Schürrle och Marco Reus. En taktisk förändring som skulle visa sig vara ett genidrag. De nya kantspelarna satte direkt fart, spelade ett härligt kombinationsspel och den tyska offensiven fick ett helt nytt ansikte. Ännu viktigare var Mesut Özils explosion. Plötsligt var playmakern tillbaka, skapade chanser för sina lagkamrater och försökte själv gå på avslut. Något vi kan tacka Miroslav Klose för. Det är förstås trist för Mario Gomez som har gjort tre fantastiska mål. Men det är bra för Tyskland. Och plötsligt har Löw ännu fler spelare som kan hjälpa laget.

Philipp Lahm öppnade upp målskyttet med ett härligt långskott som fick oss att tänka på Costa Rica-matchen i VM 2006. I andra halvlek tappade Tyskland boll och helt plötsligt stod det 1-1 efter att Jerome Boateng varit steget efter Samaras. Då vaknade Tyskland till liv på riktigt. Man fortsatte att spela bra fotboll, men nu lyckades man dessutom peta in bollarna i mål. Sami Khedira nätade med ren och skär vilja, Miroslav Klose nickade elegant in bollen och Marco Reus dundrade upp 4-1-målet i nättaket. Och så fick Grekland ett tröstmål på straff.

Misstagen och bolltappen oroar, men kanske är det inte så konstigt heller när man dominerar en match så mycket. Den nya livfulla offensiven känns bra, det kändes nödvändigt att Tyskland hittade sitt snabba kombinationsspel. Det är fotboll på högsta nivå.

Det som verkligen oroar, det är Bastian Schweinsteiger. Bortsett från matchen mot Holland så har han varit…dålig. I går var absolut inget undantag. Han tappade boll, han slog bort enkla passningar, han fegade och han var blek. Sami Khedira var ensam på det centrala mittfältet – så kändes det. Jag hoppas fortfarande att Bastian ska hitta formen, men nu är det som mest två matcher kvar av turneringen. Kommer Bastian att hitta sig själv innan turneringen är över? Joachim Löw har ett stort problem här. Ska han peta den annars så fantastiske mittfältsgeneralen, eller ska han hoppas på att Schweini tar sig tillbaka? Och vem ska annars spela för honom? Orörlige Toni Kroos på det centrala mittfältet i en semifinal? Bevare mig väl. Men det är endast Kroos som är delvis inspelad i landslaget på denna position. Förstå mig rätt nu: en Kroos på spelhumör är en berikning för varje lag och hans passningsfot är inte av denna värld. Men hans arbetsinsats på den så viktiga positionen är troligtvis inte tillräcklig i en semifinal. Då kommer Hummels och Badstuber få jobba häcken av sig. Den bästa lösningen är troligen att ge Schweinsteiger nytt förtroende och hoppas på en reaktion. Som mot Holland.

Desto positivare är då Özils väg tillbaka till toppen och Reus fina insats. Det lovar gott. Och som vanligt, helt plötsligt, imponerar Mats Hummels och Holger Badstuber som mittbackspar.

Mina kommentarer på spelarna i startelvan:

Manuel Neuer: Inför matchen undrade den gode Neuer hur Grekland över huvud taget har gjort sina mål eftersom att de knappt skapar några chanser. Nu släppte han in två och undrar säkerligen fortfarande hur tusan det gick till. Kunde sett bättre ut vid 1-1-målet, hade annars inte särskilt mycket att göra. Läste som vanligt spelet bra och agerade som en femte försvarare.

Jerome Boateng: Tillbaka i startelvan efter avstängningen och gjorde det helt okej. Försökte att ge understöd i offensiven och stod även för assisten till det viktiga 2-1-målet. Hängde inte med, eller ville inte hänga med, när Samaras fick stöta in 1-1. Det som om att han inte trodde på att grekerna skulle kunna hota.

Mats Hummels: Det är inte märkligt att Barcelona sägs vilja köpa loss Hummels. Han imponerar med sina uppspel, sina offensiva kvaliteter och sitt gedigna försvarsarbete. Han vinner närkamper och springer omkring som en majestätisk general. Ett par missade passningar igår men som han själv korrigerade. Men han får gärna sluta med felpass i nästa match.

Holger Badstuber: Löw såg rasande ut inledningsvis när Badstuber visade ett sämre passningsspel än vad vi har vant oss vid. Valde att kliva upp mot mittlinjen vilket öppnade för grekernas kontringsmål. Hade dock också några bra aktioner när det väl behövdes och han utgör alltid ett hot på offensiva fasta. Sämre än vanligt dock.

Philipp Lahm: Gjorde det ack så viktiga 1-0-målet och det kändes som en repris från 2006. Ett härligt avslut som gav hela laget en knuff i rätt riktning. Som en kapten ska agera. I princip felfri i försvarsarbetet och pigg i offensiven efter de första 20 minuterna. En mycket bra insats.

Sami Khedira: Planens gigant, kungen på mittfältet. Han var överallt hela tiden. Han vann boll på egen planhalva, stormade mot motståndarnas mål, kastade sig in i närkamper, tog över Bastians jobb, gjorde det viktiga 2-1-målet och var helt enkelt bäst på plan. Så viktig för Tyskland då han även tar det prestigelösa jobbet.

Bastian Schweinsteigers: En av mittfältsgeneralens sämre matcher i landslaget. Tyvärr. Mängder med felpass i inledningen av matchen, ett förvirrat kroppsspråk, stor osäkerhet och osynlig när han inte gjorde misstag. Som tur var stod Grekland, och inte Spanien, för motståndet. Visade ändå klokhet och rutin när han i mitten av andra halvlek valde att säkra upp matchen istället för att försöka ta sig framåt.

Marco Reus: Fick äntligen göra sin mästerskapsdebut och fick fira det med ett praktmål till 4-1. Borde ha gjort ett eller två mål redan i första halvlek, men han kan vara nöjd ändå. Var i princip inblandad i samtliga tyska kombinationer i första halvlek, blev lite blekare i andra men gjorde då mål istället. Helt klart en kandidat för startelvan även nästa match.

Mesut Özil: Har fått utstå en hel del kritik, och det med all rätt. Nu blev det Gomez som ”offrades” för att Özil skulle komma igång. Och med Klose på planen fungerade allting plötsligt mycket bättre för Özil. Han hade ett gäng tama avslut på mål, men i övrigt var även han inblandad i det mesta. En insats som lovar gott inför slutfasen av turneringen. En av giganterna på plan.

André Schürrle: Precis som Reus kom Schürrle plötsligt in i startelvan och bidrog med mycket fart samt en del okej avslut. Gjorde det helt klart bättre än Podolski, men inte tillräckligt bra för att övertyga någon om en startplats. För mycket bolltapp och felbeslut, men ett härligt hastighetsvapen. Växer fram som den perfekte inhopparen. Härligt att vänsterkanten blev ett alternativ igen.

Miroslav Klose: Gamlingen kom in i startelvan och stackars Gomez fick sätta sig på bänken. Kombinationsstarke Klose bidrog med just det alla hade hoppats på – det blev en helt annan fart i offensiven och alternativen för Tyskland blev fler. Fick göra ett tjusigt nickmål men missade också ett par lägen. Såg pigg ut.

Thomas Müller kom in med lite drygt 20 minuter kvar och förstärkte Tysklands dominans i matchen. Han och Reus bör starta nästa match enligt mig. Schürrle är som sagt en perfekt inhoppare med den farten. Nu återstår det att se om Joachim Löw går tillbaka till ursprungselvan, eller om även han vann några nya intryck i går.

Nu väntar alltså England eller Frankrike i semifinal…eller, nej, förlåt, England eller Italien menar jag förstås. Det var André Schürrle som sa att det kvittade om det blev England eller Frankrike i nästa match, journalisterna blev förvirrade och presschefen, Harald Stenger, fick korrigera Schürrle. Men han tycker ändå att det kvittar.

P.S I kväll lottas förresten tyska cupen. Trevligt, säsongen närmar sig. D.S

/Wingren

Dags för kvartsfinal nummer två. Nu är det Tysklands tur att kliva in i handlingen. Grekland står för motståndet. En politiskt infekterad match. Tabloiderna vältrar sig i ”fyndiga” rubriker och aggressiviteten är påtaglig på vissa håll. En tråkig inramning, och något jag väljer att lägga åt sidan här. Och jag hoppas att kvällens kvartsfinal kommer att handla om fotboll.

Grekland har verkligen imponerat som lag den här turneringen. Man har varit defensivt skickliga och lyckats göra mål utan att skapa målchanser. Det är, som alla förstår, en löjligt värdefull egenskap. När det går tungt reser grekerna sig. Tillsammans. Som ett lag. Det kanske inte är den roligaste fotbollen, men uppenbarligen fungerar det ändå ganska bra. Grekland är i kvartsfinal i EM. Holland, Sverige, Danmark och Kroatien har redan åkt hem – bara för att nämna några nationer.

Schalke 04:s reslige och robuste mittback, Kyriakos Papadopoulos, har inför matchen sagt att Grekland ska spela precis som Chelsea gjorde mot Bayern München i Champions League-finalen. Om de lyckas göra det lika framgångsrikt så kommer Tyskland att få problem.

”En sak kan vi lova vårt folk: vi kommer att kämpa, kämpa, kämpa”, säger Papadopoulos.

Tyskland kommer förstås också att kämpa. Det ligger liksom i spelarnas DNA. Frågan är om de kommer att kämpa på ett lika motiverat sätt? Troligen inte. Tyskland är gigantiska favoriter och tar gärna på sig den rollen också. Underskattning är en av fotbollens obehagligaste, brutalaste och farligaste sjukdomar. En sjukdom som kan leda till depression och en tråkig hemresa. Medicinen som finns är respekt och mental förberedelse. Biverkningarna är inte särskilt många, kanske att man får vänta länge på resultatet.

Om Tyskland gör matchens första mål så kommer grekerna att få det oerhört jobbigt. Men om Grekland orkar hålla ut så kan det bli en gastkramande upplösning av matchen. Nyckeln till framgång för Tyskland är anfallsspelet. Joachim Löw har antagligen, äntligen, insett det. Enligt tyska rapporter så ändrar förbundskaptenen om ordentligt i startelvan. Ut går Podolski, Müller och Gomez – in kommer Schürrle, Reus och Klose. Vissa hävdar att det är för att Löw är så där härligt arrogant segerviss. Det tror jag inte ett dugg på.

Marco Reus var Bundesligas bäste spelare den gångna säsongen. Han bidrar med fart, djupledslöpningar, fin teknik och ett grymt driv mot mål. Thomas Müller är mer en klurig och irrationell typ. Mot ett defensivt Grekland är Reus ett mycket hetare alternativ än en Müller som inte ens är i form.

André Schürrle är i bättre slag än trötte Lukas Podolski. Han kommer in med ännu mer fart än vad Reus gör, och en förkärlek till att kliva in i banan och knorra in bollen i mål likt Arjen Robben i sina bästa stunder (alltså inte den här säsongen).

Miroslav Klose är en mycket mer dynamisk och spelskicklig anfallare än vad Mario Gomez är. Han har dessutom rutinen och han kan landslaget utantill. Med Klose på plan kommer dessutom Mesut Özil äntligen tycka att livet leker igen. Och det behövs. Jag tror inte heller att Löw har något emot att kunna slänga in en vansinnigt revanschsugen bulldog i form av Gomez om matchen står och väger.

I mina ögon är det alltså inte fråga om arrogans eller självsäkerhet – i så fall hade inte Schweinsteiger spelat – utan det är klassisk matchcoachning från Löw. Något som dessutom känns förbannat viktigt för Tyskland. Anfallsspelet har varit statistiskt och ganska tempofattigt. Grekland måste besegras med fart och nya idéer. Det bjuds vi på nu.

Bastian Schweinsteiger har haft lite skadekänningar och vilat i två dagar, men enligt Joachim Löw är han helt klar för spel igen. Alltså lär startelvan se ut så här enligt tysk media:

Neuer
Boateng, Hummels, Badstuber, Lahm
Khedira, Schweinsteiger
Reus, Özil, Schürrle
Klose

Personligen är jag mycket nöjd med startelvan. Det här är förändringar som jag, och många med mig, har efterfrågat. Det känns fräscht och spännande. Det känns som helt rätt vapen mot tuffa Grekland.

Se nu för tusan till att röra er, bjud på de spetsegenskaper som alla vet att ni besitter. Bjud på fotbollsgodis och ha hjärtat utanpå tröjan. Gör den här kvällen till en kväll att minnas. Låt den här kvällen bli midsommaren då Tyskland slog världsrekord. Världsrekord, vadå för världsrekord?

Jo, sen den bittra 0-1-förlusten mot Spanien i VM så har Tyskland inte förlorat någon tävlingsmatch. Men det är inte bara det. Sen vinsten mot Uruguay i bronsmatchen så har Tyskland vunnit samtliga tävlingsmatcher. I kvalet till EM vann man mot Turkiet, Österrike, Belgien, Kazakstan och Azerbaijan två gånger om. I EM slog Tyskland Danmark, Portugal och Holland. 14 segrar i rad alltså – och nu väntar Grekland. Grekland som slog ut Frankrike i kvartsfinal 2004, Frankrike som då hade 14 segrar i rad…

/Wingren

Gruppspelsfasen är över och nu dröjer det två år innan vi får en sommar fylld av fotboll varje dag. Somliga tycker att det är skönt, andra lider. I morgon kliver Tyskland in i slutfasen av detta EM och Grekland står för motståndet i kvartsfinalen.

Så för att sysselsätta mig med något i dag har jag följt upp den statistik som jag publicerade efter två omgångar av gruppspelet. Nu är det alltså dags att ta en titt på hur det ser ut efter gruppspelsfasen.

Och så här ser poängskörden ut efter tre omgångar:

Bundesliga: 12 mål & 8 assist (44 deltagande spelare) (0,454 poäng per spelare)

Premier League: 17 mål & 12 assist (72 deltagande spelare) (0,402 poäng per spelare)

La Liga: 7 mål & 5 assist (33 deltagande spelare) (0,363 poäng per spelare)

Serie A: 5 mål & 4 assist (30 deltagande spelare) (0,3 poäng per spelare)

Ligue 1: 1 mål & 3 assist (23 deltagande spelare) (0,174 poäng per spelare)

Bundesliga är fortfarande den liga som har samlat flest poäng per spelare, Premier League befäster sin andraplats och går på attack. I botten har Serie A passerat Ligue 1.

För Bundesligas del så är det framför allt Tyskland, Tjeckien, Kroatien och Polen som har plockat in poäng. Två av dessa nationer har fått lämna turneringen, men en kille som Mario Mandzukic kan nog vara säker på att han slipper Felix Magath nästa säsong.

Fotnot: givetvis är det så att alla ligor har spelare som enbart har fått sitta på bänken eller representerat mindre lyckade nationer. Det här är helt enkelt en generell bild över vilket inflytande de olika storligornas spelare har haft på turneringen. Ett underlag för en diskussion helt enkelt.

***

I morgon väntar alltså Grekland. Ett defensivt präglat landslag som förvånansvärt nog lyckades ta sig till kvartsfinal. Vad som hände vet jag egentligen inte, men grekerna har spelat en disciplinerad fotboll och varit löjligt effektiva framför mål. Det är beundransvärt. Jag gläds med det grekiska folket, jag hoppas att framgången kan få dem att glömma vardagsproblemen för ett tag. Jag hoppas att de tyska och grekiska tabloiderna håller sig i skinnet och ger fan i att göra en politisk debatt av den här fotbollsmatchen.

Joachim Löw förfogar över en stark bänk, jag har varit inne på detta några gånger tidigare. Troligtvis blir det inga förändringar i startelvan inför matchen mot Grekland – förutom att Jerome Boateng lär ta tillbaka sin plats som högerback efter avstängningen. Det finns ingen direkt anledning för Löw att ändra på något heller, Tyskland vann trots allt sina tre matcher i dödens grupp. Rent spelmässigt finns det mycket att önska, men det är helt rätt att sätta resultaten i första hand. Antagligen hoppas väl Löw på att få en Bierhoff-från-1966-effekt.

Lukas Podolski, Mesut Özil och Thomas Müller har dock spelat under sin nivå. Detsamma gäller Bastian Schweinsteiger, men han är en härförare som måste få sin tid där på mitten. Med Marco Reus, Mario Götze och André Schürrle har den gode Löw mycket godis på bänken. Fart och fläkt. Driv mot målet. Fantastisk teknik. Endast Schürrle har fått en halvtimmes speltid – Götze och Reus har inte spelat en sekund. Dessa killar kan komma att behövas mot Grekland. Det kan bli kul. Mer om den matchen i morgon.

/Wingren

Det blev nästan onödigt spännande igår. Det var onödigt tråkigt igår. Till sist fixade Tyskland dock en 2-1-vinst mot ett tappert kämpande Danmark (som har imponerat så mycket mer än Sverige). Det började trots allt ganska bra, och Lukas Podolski fick fira 100 landskamper med sitt 44:e mål. Men sen lyckades inte Tyskland döda matchen med fler mål. Istället såg Lars Bender olycklig ut i en nickduell med Bendtner och plötsligt gjorde Krohn-Dehli 1-1 efter bara 24 minuter.

Andra halvlek bjöd inte på särskilt mycket fotbollsgodis, men ändå stor lycka när Lars Bender kom rusandes och rullade in 2-1 för Tyskland med tio minuter kvar. Tidigare kunde dock just Bendtner fått en straff när Badstuber ryckte tag i anfallarens tröja. Domaren friade och Tyskland tog sig vidare med tre raka segrar. Marginalerna i fotboll är små.

Matchen var ett steg tillbaka efter den fina insatsen mot Holland. Mittfältet gjorde det alldeles för enkelt för Danmark och ställde på så vis backlinjen på prov. Men Philipp Lahm, Holger Badstuber och Mats Hummels var än en gång dominanta. Även Bender gjorde en bra match, särskilt med tanke på den ovana positionen samt det faktum att det var här danskarna ville gå till attack.

Offensivt fungerade det inte heller särskilt bra – men det har det å andra sidan inte gjort i någon match hittills. Visst gör Tyskland tillräckligt med mål, men med de spelarna som Joachim Löw har att tillgå så måste det se bättre ut. I andra halvlek var det rent ut sagt löjligt. Det gick så sakta, det var oinspirerat och det var en mängd med felbeslut. Tyskland måste förbättra spelet och höja sig ganska ordentligt, om man vill ta sig till final det vill säga.

Ibland blixtrar spelarna till med rappa och läckra kombinationer eller någon förträfflig djupledsboll, men alldeles för ofta är det för orörligt och oinspirerat. Nu väntar Grekland i kvartsfinal på fredag, på midsommar.

”De har haft tre målchanser och gjort tre mål i turneringen, kanske har de haft fyra målchanser. De är mästare på effektivitet, de kan försvara sig vansinnigt bra, de kastar sig in mot bollen, de är svåra att knäcka. För oss blir det ordentlig uppgift att lösa”, säger Joachim Löw om Grekland.

Jag kan också meddela att förbundskaptenen inte vet vem av Jerome Boateng och Lars Bender som får chansen som högerback på fredag.

Inför turneringen var jag övertygad om att försvarsspelet skulle vara Tysklands största svaghet. Jag hade fel, men jag kunde aldrig drömma om att det offensiva spelet skulle vara en anledning till oro. Nu väntar Danmark-deluxe, det vill säga Grekland. Det blir en tuff nöt att knäcka och en kille som Mesut Özil får se till att leverera eller byta ut sig själv. Den tyska offensiven behöver bli modigare, snabbare och mer oberäknelig.

Det måste tas fler löpningar, fler uppoffrande löpningar som kan öppna upp ytor för lagkamrater, löpningar som möjliggör ett vettigt passningsspel. Mats Hummels och Holger Badstuber ska inte behöva stå och passa i sidled en hel match.

Mina kommentarer på startspelarnas insatser mot Danmark:

Manuel Neuer: Finns väl inte så mycket att säga. Hade inte särskilt mycket att göra och var chanslös på målet. Tog tillfället i akt och visade upp sina fotbollskunskaper när han dribblade bort danskar. En modern målvakt, helt enkelt.

Lars Bender: Inledningsvis en hel del problem med sin nya position som högerback, och jag undrar vad Benedikt Höwedes känner just nu. Bender kämpade dock på som alltid och växte in i matchen. Missade Bendtner vid kvitteringen och efter det fick Mats Hummels ansvara för bevakningen av den långe dansken. Blev hela Tysklands hjälte när han gjorde segermålet efter en heroisk sprint.

Mats Hummels: Från tredjeval till försvarschef i det tyska landslaget. Gör än en gång en förträfflig match och är den spelaren med flest lyckade brytningar i EM. Den här gången fick han dock inte chansen att vandra upp med bollen och avsluta, men var solid i försvarsspelet.

Holger Badstuber: Har tur som inte drar på sig en straff när Bendtner smiter igenom och Badstuber hamnar på efterkälken. Gör annars ännu en bra match med resoluta brytningar och tufft spel. Precis som vi vill ha det. Samspelet med Hummels blir allt bättre.

Philipp Lahm: Gör sin bästa match hittills i EM. Stark i närkamperna och knappt ett danskt anfall gick via lagkaptenens kant. Var dessutom betydligt mer aktiv i offensiven och sprang upp och ner hela matchen. Gjorde verkligen sitt jobb och roligare blev det när en rörlig Schürrle spelade framför honom i andra halvlek.

Sami Khedira: Tillsammans med Hummels och Lahm matchens lirare i mina ögon. Överglänste Schweinsteiger såväl offensivt som defensivt. Sprang som vanligt mellan straffområdena, vann boll, skar av ytor, kämpade, satte igång anfall och tog sig till avslutningslägen. Mycket fint.

Bastian Schweinsteiger: Jag hade hoppats på en ännu bättre match än den mot Holland, men det här var tyvärr ett steg i fel riktning. Bastian var osynlig i långa stunder, slog säkerhetspass i sidled och drog ofta ner tempot. Arbetade som vanligt för laget, men det här räcker inte på långa vägar. Måste bli bättre mot Grekland.

Thomas Müller: Den bäste på det offensiva mittfältet i mitt tycke. Han är ju så klok, Müller. Jobbar stenhårt för laget, öppnar upp ytor för Bender, tar smarta löpningar och söker sig gärna in i boxen. Syns mer än kollega Podolski på andra kanten. Är fortfarande inte så bra som vi vill se honom, men han är oerhört nyttig för en annars lättläst offensiv. Jag hade dock inte blivit ledsen om Marco Reus fått chansen här.

Mesut Özil: Här måste något hända – omgående. Försöker med väldigt mycket, lyckas dock sällan. Det är för svårt och omständligt för tillfället, även om han blixtrar till ibland. Men som jag redan har varit inne på: det här räcker inte i ett EM. Nu börjar dessutom Özil själv se frustrerad och irriterad ut. Bli glad, bli bra.

Lukas Podolski: Ingen kan ta ifrån honom målet där han påpassligt dyker upp, och ingen kan ta ifrån honom hans jobb i defensiven. I övrigt gör han dock ännu en plattmatch och blir med all rätt utbytt i andra halvlek. ”Det heter ofta att Podolski står för väldigt många viktiga, men osynliga, aktioner för laget. Okej. Fansen skulle dock njuta av några fler synliga aktioner”, skriver 11 Freunde. Medhåll.

Mario Gomez: Det är inte lätt att heta Mario Gomez. Tre snygga och viktiga mål har han gjort, men igår fungerade det inte alls och då står han i skottlinjen igen. Han brände chanserna han fick och han imponerar inte nämnvärt i spelet utanför boxern. Jobbar och försöker skaffa sig ytor. Ingen lycka denna gång.

André Schürrle fick äntligen göra mästerskapsdebut och visade stundtals vad han kan bidra med. Snabba löpningar och söker sig gärna inåt vilket öppnar upp kanten för en spelsugen Lahm. Kunde ha gjort mål omgående men brände chansen. Jag saknar fortfarande Marco Reus. Han och Schürrle kan sätta ordentlig fart på det tyska spelet.

Jag vet inte om jag ska försöka dra några slutsatser av det hela. Vi har fått se tre tyska gruppspelsmatcher som har slutat med idel segrar och ett överlag väldigt bra försvarsspel. Vi har fått se ett tyskt landslag som under långa perioder ser förvånansvärt segt ut i anfallsspelet. Vi har fått se effektivitet, och ineffektivitet, från Mario Gomez. Vi har fått se att Toni Kroos, Miroslav Klose och Lars Bender är Joachim Löws favoriter på bänken. Vi har fått se att förbundskaptenen ogärna förändrar något. Vi har fått se att Schweinsteiger och Özil inte är i toppform ännu. Vi har fått se några briljanta räddningar av Manuel Neuer.

Vi har helt enkelt fått se ett Tyskland som är bra och stabilt, ett Tyskland som kan vinna EM, men lika gärna slå knut på sig självt och åka ut mot Grekland. Jag vet inte vart Tyskland står just nu. Jag vet bara att jag längtar barnsligt mycket till midsommar – och det är inte enbart på grund av snapsen på bordet.

/Wingren

Den sjätte juni 2004. Tyskland mot Ungern. En stor fest, undret i Bern låg 50 år tillbaka i tiden. Klart att det skulle firas med en jubileumsmatch. 50 år hade gått och rollerna var minst sagt ombytta. Det ungerska landslaget, som satte skräck i sina motståndare för 50 år sedan, var blott en skugga av sig självt. Tyskland däremot hade hunnit växa fram till en framgångsrik fotbollsnation. Självklart vann Ungern med 2-0 den sjätte juni 2004. Nu var det inte någon VM-final förstås.

Det här var en tid då det tyska landslaget började bli ålderstiget. Wörns, Bobic och Ziege hette de gamla rävarna som fortfarande hankade sig kvar och utgjorde grundstenarna i det tyska landslaget. Men den där dagen blev speciell på ett annat sätt. Inte för att Ungern vann över Tyskland, inte för att det var 50 år sedan Tyskland chockerade en hel fotbollsvärld.

Lukas Podolski, 19, gjorde a-lagsdebut. Det var början på en lång landslagsresa som ännu inte har nått sitt mål. Lukas Podolski har inte vunnit några titlar ännu, men det finns fortfarande gott om tid kvar för det. Podolski har hunnit bli 27 år och är den som bäst personifierar det nya tyska landslaget. Generationsväxlingen skedde inte över en natt, men Podolskis fräcka, rappa och snabba stil charmerade folket. Han var startskottet för den nya tyska fotbollen. Philipp Lahm och Bastian Schweinsteiger likaså.

Åtta år har gått sedan Poldi gjorde landslagsdebut. Nu är han, Bastian och Lahm ryggraden i landslaget – och har varit det länge. Plötsligt tillhör de den gamla skaran dock. Nuförtiden väller det in unga och energiska spelare i det tyska landslaget. Och den som behöver känna sig hotad är just Lukas Podolski. Bastian Schweinsteiger och Philipp Lahm är alltid givna när Joachim Löw tar ut sin startelva och de träder fram som professionella ledare. Podolski däremot är fortfarande den där lekfulla typen, den där fräcke tonåringen som gjorde landslagsdebut den sjätte juni 2004.

Podolski har varit med i flera stora mästerskap och levererat viktiga mål och assist för Tyskland.

Podolski får ta mer kritik och börjar nog känna flåset i nacken från de yngre spelarna. Podolski har inte gjort någon bra match i EM, men Löw ger honom fortfarande förtroendet. Frågan är hur länge? Det börjar bli dags för Podolski att visa Löw och hela världen varför han är den yngste europén någonsin att ha spelat 100 landslagsmatcher.

Ikväll spelar Podolski sin 100:e landslagsmatch. En fantastisk siffra för en 27-åring.

***

Grupp B är alltså helt öppen fortfarande. Tyskland är inte vidare än, men det räcker med ett kryss för att säkra förstaplatsen. Joachim Löw har sagt att det troligtvis inte blir några förändringar i startelvan (förutom Bender eller Höwedes för avstängde Boateng då). Toni Kroos har vädrat sitt missnöje med bänkplatsen, men han får nog inleda där även ikväll.

Fast man vet aldrig med Löw. Jag tror nog att vi får se någon mer förändring, fasen, jag kräver det nästan. Det finns så mycket offensiv kraft på bänken som bara väntar på att få explodera. Podolski kan få spela sin 100:e match som inhoppare istället. Det måste finnas plats för Marco Reus, Mario Götze eller André Schürrle. Mesut Özil och Thomas Müller har inte heller presterat så bra som vi vet att de kan. Kanske vore lite konkurrens på sin plats.

Tyskland kommer att gå för seger och vill så hemskt gärna vinna gruppen. Då får man nämligen spela kvartsfinalen utanför hotelldörren i Gdansk, istället för att bege sig till Ukraina. Det är detaljer som kan bli avgörande i ett EM-slutspel.

/Wingren

Det kunde ha blivit en riktig chockstart för Tyskland. Jerome Boateng låg långt bort från Mats Hummels när Robin van Persie fick en boll i djupet. Hummels var inte inne i matchen och förlitade sig på Manuel Neuer som lyckligtvis räddade sitt lag. Hur matchen hade slutat annars vet jag inte, med största sannolikhet hade det slutat med en holländsk vinst.

Neuers räddning var vital för Tyskland. Backlinjen återvann sitt självförtroende, Hummels kom in i matchen och Philipp Lahm började radera ut Arjen Robben. Det började se allt mer tryggt ut, även om holländarna var bollförande. Joachim Löw satsade på samma elva killar som vann med 1-0 mot Portugal och ville onekligen utnyttja kvicke Mesut Özil i mitten. De Jong och van Bommel hade ingen chans mot den rörlige Özil och ute på högerkanten försökte Thomas Müller skapa ännu mer förvirring.

Men det var Bastian Schweinsteiger och Mario Gomez som fixade festen. Två assist från härföraren och två mål från tanken inne i boxen. Det första målet var särskilt snyggt.

I andra halvlek tog Tyskland över allt mer, bestämde hur spelet skulle se ut. Ett tröttkört Holland fick mest titta på och försöka hitta upp till Huntelaar och van Persie. Tyskland borde ha dödat matchen med ett 3-0-mål, men istället blev det onödigt spännande när van Persie stänkte in reduceringen.

Joachim Löw reagerade med samma byten som sist och Tyskland spelade ärligt talat av matchen på ett lysande sätt. Som ett italienskt landslag i sina bästa stunder. Irriterande och frustrerande för motståndarna.

En bild som spred sig med rekordfart igår. Talande för Tyskland på något vis.

Sammanfattningsvis gjorde Tyskland en mycket bra match, bortsett från lite osäkerhet i matchinledningen. Efter det bestämde man spelet, dominerade matchen och vann nästan alla närkamper. Samtidigt saknas mycket av den offensiva flärd som vi vet att Tyskland kan visa upp, men kanske är Löw smart nog för att förstå att offensiv flärd inte vinner något EM-guld. Det här tänket blir extra tydligt när spelare som Marco Reus, André Schürrle och Mario Götze får sitta kvar på bänken. Framförallt är dock Tyskland brutalt effektivt hittills, det är en nyckel för att lyckas i stora mästerskap.

Men vilken reservkraft Joachim Löw har på bänken. Oj.

Jerome Boateng drog på sig sitt andra gula kort och kommer nu att missa matchen mot Danmark. En match som faktiskt är viktig då Tyskland fortfarande kan åka ut. Hur Löw väljer att lösa det hela återstår att se, men så här säger han om de olika möjligheterna:

”Det finns flera alternativ. Man kan flytta Philipp Lahm till höger och låta Marcel Schmelzer spela till vänster. Man kan låta Lars Bender spela till höger, det vore ett bra alternativ. En trebackslinje och en annan offensivuppställning vore också bra mot Danmark då deras defensiv är väldigt tät”.

Jag tror mest på Bender eller trebackslinjen.

Vidare hoppas jag att Löw roterar en aning så att den fantastiska bänken får chansen att visa upp sig och samla lite speltid. Där finns en ohygglig kraft att släppa lös.

Mina kommentarer på spelarnas insatser efter 2-1-vinsten mot Holland:

Manuel Neuer: Visade än en gång vilken världsmålvakt han är. En del kritiker säger att han saknar titlar för att få bära detta epitet, men det är rent skitsnack. Neuer har varit lysande så här långt och gårdagen var inget undantag. Räddade sitt lag med flertalet klassparader, säker med fötterna och bra på att sätta igång spelet. Såg van Persies kanon lite sent.

Jerome Boateng: Inte lika lysande som mot Portugal då han raderade ut Ronaldo, men när den inledande osäkerheten hade lagt sig fungerade det bra. Missar nästa match efter det gula kortet som han maskade till sig. Kommer att saknas, men lyckligtvis borde det gå ändå mot Danmark.

Mats Hummels: Precis som Lahm och Boateng lite osäker i inledningen men spelade sedan upp sig. ”Vann 101 procent av sina närkamper” skriver Tagesspiegel. Hann även med att driva upp bollen i anfall men han Stekelenburg hindrade Hummels från att bli målskytt. Borde gjort det bättre vid Hollands reducering, men stod också för en mycket uppoffrande brytning i boxen.

Holger Badstuber: Matchens bäste försvarare. Ser snäll ut men är en tuff liten typ och som räddade Tyskland, tillsammans med Neuer, när resten av laget sov i början av matchen. Lyckades nicka klubbkamraten Arjen Robben blodig och kämpade hela tiden för att hålla rent.

Philipp Lahm: Släppte Robben förbi sig i början av matchen, men spelade sedan upp sig och efter det syntes inte Robben till. En bra mycket bättre match av Lahm, även om vi gärna ser honom delta mer i det offensiva spelet. Nu får vi se om han spelar till vänster eller till höger nästa match.

Sami Khedira: Inte lika framträdande som i mötet med Portugal, men det beror nog mer på att kompanjonen Schweinsteiger var mer dominant. Stängde luckor, störde Hollands anfallsspel och slet hela tiden. En viktig del av laget.

Bastian Schweinsteiger: Äntligen är mittfältsgeneralen tillbaka, även om det givetvis fattas en hel del fortfarande. Ger liv åt klyschan ”blir allt bättre för varje match”. Hur bra är Bastian om Tyskland tar sig till final, undrar jag? Vann närkamper, var spelbar, stod för två assist och dirigerade mittfältet. En mycket stark insats.

Thomas Müller: Kämpade som vanligt väldigt hårt och hade den smutsigaste tröjan efter slutsignalen. Försökte lura sina motståndare med sina kluriga löpningar och ville mycket. Men det här är fortfarande inte Müllers turnering, inte heller Müllers säsong. Växer förhoppningsvis lite till.

Mesut Özil: Kunde gjort mål tidigt men hans fina volleyskott tog i stolpen. Sökte upp utrymmet mellan backlinje och mittfält på ett fenomenalt sätt men får fortfarande inte ut lika mycket som vi önskar. När Özil vaknar till liv på riktigt kan det här bli väldigt roligt.

Lukas Podolski: Tog mer defensivt ansvar jämfört med förra matchen och slet faktiskt lika mycket som Schürrle eller Reus hade gjort. Men offensivt var han inte bara dålig, utan usel. Valde fel alternativ, dribblade bort sig, passade fel och kom knappt med i det tyska anfallsspelet. Märkligt att Löw inte byter ut Poldi.

Mario Gomez: Den här gången tystade han sina kritiker på allvar. Han är fortfarande ingen Klose i spelet, men han gör målen och det är det som räknas. Stod för en fin fotbollskonst när han tog med sig Bastians pass i vändningen och avslutade kallt till 1-0. Han var skillnaden mellan lagen på många sätt, då han gjorde vad van Persie inte förmådde. Skönt för honom att lyckas.

/Wingren

Allt prat om den nya tyska fotbollen. Och så slutar det så här. En relativt medioker insats mot ett tappert försvarande Portugal, inte många målchanser skapade, ingen fart i offensiven, en storspelande Manuel Neuer och en genial nick av en annars osynlig Mario Gomez. Ändå hade jag knappt kunnat vara mer nöjd än vad jag är.

Tyskland spelade ”turneringsfotboll” på sitt klassiska och framgångsrika sätt. Man tog sig an EM-premiären enligt devisen ”vi börjar svagt, vinner ändå och höjer oss för varje match”. Det var allt jag hade kunnat önska egentligen. I inlägget nedan uttryckte jag min oro för det tyska landslaget och Joachim Löws alldeles för offensiva filosofi. Det är nämligen en typ av fotboll som fungerar ypperligt i ett kval, men som är alldeles för skört i en turnering där varje match är som en liten final. Igår fick vi istället se ett lite avvaktande Tyskland som inte hotade särskilt mycket och som såg stillastående ut. Vi fick se ett Tyskland som egentligen ganska orättvist fick med sig alla tre poäng. Vi fick se ett Tyskland med en målvakt som avgör matcher och en backlinje som påminner om de goda dagarna med Jürgen Kohler.

Nu kan det bara bli bättre. Tre poäng hämtades in mot ett tufft motstånd och hela landslaget fick känna att det fortfarande går att tråka till sig tre poäng. Oerhört viktigt i en turnering.

Och det är just ovanstående faktum som gör mig nöjd och hoppfull. Bortsett från det finns det nämligen inte mycket annat att hylla. Om Tyskland spelar så här mot Holland så tror jag inte på tyska poäng, det är en sak som är säkert. Det saknades tempo, rörelse, idéer, samspel och ledare. Det var stundtals riktigt illa faktiskt – desto viktigare då att man faktiskt vann.

Ett snabbt utlåtande från min sida på den tyska startelvan:

Manuel Neuer var så där ruskigt bra som bara han kan vara. En fenomenal insats och han räddade sitt Tyskland vid ett par tillfällen. Utstrålade pondus.

Jerome Boateng överbevisade alla och spelade sin bästa match på mycket länge. Han höll Ronaldo i schack under i stort sett hela matchen och spelade väldigt uppoffrande.

Mats Hummels fick chansen istället för Mertesacker och efter en nervös inledning så växte han ut till matchens lirare. En gigant i försvaret, och för att citera 11 Freunde ”och när inget hände i den tyska offensiven så sprintade Hummels med framåt, precis som der Kaiser gjorde som han så ofta har jämförts med. Med all rätt igår”.

Holger Badstuber bildade mittbackspar med Hummels och presenterade sig på ett suveränt sätt även han. Räddade vid ett flertal tillfällen sin kompis Philipp Lahm som hade problem. Precis som Hummels slog han flera fina passningar framåt och var allt som oftast på rätt plats vid rätt tillfälle.

Philipp Lahm var den svaga länken i backlinjen vilket är klart oroande. Visst är inte Podolski den bäste medhjälparen men att Nani fick mer ytor än Ronaldo säger en hel del. Lahm vann inte många dueller och syntes knappt till i offensiven. Måste bli bättre.

Sami Khedira växte ut till generalen på mittfältet. Vann närkamper och försökte understödja offensiven så gott han kunde. En mycket pigg insats.

Bastian Schweinsteiger är, tyvärr, fortfarande ganska långt ifrån toppformen. Här har Löw ett problem.

Thomas Müller är alltid nyttig i landslaget även om han inte lyckas med sina offensiva aktioner. Han river och sliter, kämpar och springer. Gör livet surt för alla motståndare och gör Boateng glad. Växte i andra halvlek och såg allt bättre ut.

Mesut Özil hade inte den bästa av dagar, men när han väl blixtrar till så är det alltid genialiskt. Den här gången slutade det dock inte med några mål eller assist. Såg lite tröttkörd ut men led också av att medspelarna var så orörliga.

Lukas Podolski testade vänsterdojan i första halvlek men han sköt aldrig in sig. Många missade skott och en ganska dålig dag på jobbet. När han inte bidrar nämnvärt i offensiven är han en belastning då han inte hjälper till hemåt i samma utsträckning som Müller gör.

Mario Gomez var som en staty i 72 minuter. Orörlig, oteknisk, medverkade inte i spelet och såg allmänt loj ut. Men så levererade Müller det där inlägget som Gomez nickade in på ett fenomenalt vis. Då kan man inte klaga, killen gör ju mål.

Vilka slutsatser drar jag av mina egna kommentarer? Jag vill se Schürrle eller Reus istället för Podolski och trots Gomez mål vill jag se Klose från start mot Holland. Müller, Özil och Podolski mår alltid bättre när Klose spelar. Det behövs för att få fart på den här slumrande offensiven – för potential och kvalitet finns det mängder av.

Bastian Schweinsteiger och Philipp Lahm, ledare i FC Bayern och i landslaget, måste bli bättre. Lahm kommer att göra bra ifrån sig mot Holland, det är jag säker på. Däremot är jag tveksam till Bastian, tyvärr. Han har fortfarande inte hittat tillbaka till sig själv efter skadorna under säsongen. Det finns kvalitet på den tyska bänken, kanske måste Löw våga peta sin mittfältsgeneral? Det är ingen lätt situation och det smartaste är kanske att ge Bastian chansen mot Holland. Jag hoppas att han kan hitta någon energireserv och höja sig – laget behöver en Bastian i form.

Slutligen så är defensiven, ironiskt nog, den lagdel som känns bäst just nu. Det var här jag kände mig orolig, men igår var Neuer och backlinjen lysande. Även om allting givetvis kan bli bättre. Mats Hummels och Holger Badstuber är ett mittbackspar som kan agera giganter för Tyskland tio framöver. Det, om något, är glädjande.

Mot Holland måste vi få se ett annat Tyskland. Ett piggare Tyskland, ett rörligare Tyskland och ett Tyskland med mer självförtroende. Men det allra viktigaste är att landslaget tog tre poäng mot Portugal. På ett oglamoröst och effektivt sätt. Det är bra så.

/Wingren

Det är den centrala frågan, det är nationens krav. Det är inte Joachim Löws krav. Men spelarna vet vad som förväntas av dem, spelarna vet att de måste leverera nu när det verkligen gäller. Det är EM-guld som nationen och medborgarna vill ha. En press som jag inte tror passar Tyskland särskilt bra. Landslagsspelarna har blivit mer rutinerade, skickligare och proffsigare jämfört med VM 2010 – men då var man inte favoriter. Tvärtom. Tyskland var ett ungt lag som skulle sakna Michael Ballack, en nation som skulle åka på stryk mot England eller Argentina. Då spelade Tyskland rollen som underdogs, nu spelar Tyskland rollen som favoriter.

Den här gången frågar sig inte alla om laget klarar sig utan skadade Ballack, tyvärr. Jag tror att det var en bidragande faktor, killarna ville visa att ”vi kan visst det”. Nu är den heta debatten intern istället, och det har väl knappast gynnat många lag i fotbollshistorien. Frågan som experterna och ”amatörtyckarna” ställer sig nu är om det är rätt att peta spelarna från de tyska dubbelvinnarna. Det har varit en het potatis och hur mycket det märks inom laget är det ingen som vet. Hur är stämningen i Joachim Löws trupp egentligen?

Om försvaret håller och matchbilden ser bra ut mot Portugal så kommer den debatten att dö ut, åtminstone för tillfället. Så låt oss hoppas på en finfin insats. Men det som sänker guldchanserna allra mest är att Tyskland inte är Tyskland längre. Landslaget har gått från att vara en fotbollsmaskin som alltid lyckas vinna till ett landslag som ska spela attraktivast fotboll i världen. Tyskland ska spela ett snabbt anfallsspel, bjuda på vackra mål och sätta spelet före resultatet. Det är svårare att vinna turneringar då. Ännu svårare när Löw uttryckligen inte vill fokusera på försvarsspel. Och Tyskland har verkligen en strålande offensiv men en mer tveksam defensiv. Ett gruppspel kan man dansa sig igenom, men inte en semifinal. Där har Tyskland stupat många gånger.

Missförstå mig inte. Jag har länge varit less på inskränkta människor som målar upp Tyskland som en grå, bullrig och stor fotbollsmaskin. Och jag älskar den tyska spelstilen där man värdesätter snabba anfall och en frejdig offensiv. Men fotboll har alltid handlat om att kunna försvara sig, det förändras inte bara för att man kan spela en härlig anfallsfotboll. Men Joachim Löw tycks tro det. 2010 trodde han inte det, då präglades Tyskland av reaktionsfotboll. Smart, effektivt och säkert. Men inget eget spel egentligen. Joachim Löw vill ha ett eget spel, ett alldeles eget. Nu vill han se sitt Tyskland spela aktionsfotboll, och det är den här spelbestämmande filosofin som har uppstått på bekostnad av defensiven. Många gånger är det inget problem – men när man tycker att en ytterback ska klara av Cristiano Ronaldo själv medan mittfältaren tar det lugnt, då är man ute på tunn is.

Så kan Tyskland vinna detta EM då? Klart att de kan. Joachim Löw förfogar över det kanske starkaste laget i hela turneringen. Mesut Özil, Sami Khedira, Miroslav Klose och Per Mertesacker har prövat lyckan i andra ligor sen VM och Bayern-spelarna har blivit äldre och klokare. Allting ska egentligen vara bättre än för två år sedan. Om Tyskland kommer in rätt i det här mästerskapet kan det bli en enkel, fartfylld och roliga resa mot final och guld. Om Tyskland å andra sidan visa upp de brister som vi alla oroar oss för kan det bli en total genomklappning, en genomklappning som kommer att genomsyras av en frätande debatt i media.

Klart att Tyskland kan spela hem ett efterlängtat guld – men min känsla är att Löw är ute på tunn is.

Gårdagens två matcher föll mig i smaken, det lovar gott inför fortsättningen. Det var fotboll där snabba omställningar, precisa genomskärare och överbelastade kanter premierades. En spelstil som dessutom borde passa Tyskland alldeles utmärkt. Gårdagens bänkspelare, inhopparna, spelade en betydande roll. Kanske är det ett sånt mästerskap i år? Kanske är turneringen skräddarsydd för Tyskland trots allt? Joachim Löws bänk är nämligen löjligt stark.

Låt oss ta en titt på några av Tyskland troliga bänkspelare:

Mats Hummels
Bundesligas bäste mittback. En kille som förfogar över alla kvaliteter man kan önska sig, fylld av självförtroende efter Dortmunds lysande säsong. Sorteras ut av Löw och får nöja sig med en bänkplats, vilket säkerligen beror på internationell oerfarenhet. I rättvisans har vare sig Hummels eller Dortmund gjort bra resultat i Europa.

Lars Bender
Löw har ett trumfkort på bänken i Bender. När Tyskland har transformerats till en offensiv kraft hamnar en kille som Bender på bänken istället. Ett utmärkt, löpstarkt och stenhårt alternativ att slänga in när man behöver vinna mittfältet eller stänga ner matcher. Springer mycket, biter spelarna på vaderna och tar sig fram som ett lokomotiv på plan. Den typen av spelare som Uli Hoeneß saknade i CL-finalen.

Toni Kroos
Bayern Münchens unga, men ändå rutinerade, spelgeni. Kan spela på det centrala mittfältet intill Schweinsteiger eller Khedira, men går lika bra att slänga in på det offensiva mittfältet. Har en passningsfot av världsklass. Väldigt nära startelvan men blir ett lite väl riskabelt alternativ om han spelar på bekostnad av Khedira. 22-åring med 120 Bundesliga-matcher och 26 insatser i europeiska klubblagsturneringar. Ordinarie i FC Bayern.

Mario Götze
Tyskland störste talang de senaste åren, en av de största talangerna vi någonsin har sett i Tyskland. Är i ordinarie i det lag som vunnit Bundesliga två år i rad. Har vunnit två Fritz Walter-guldmedaljer och även blivit första tyska spelaren att vinna Golden Boy – utmärkelsen som Europas största talang alltså. Teknisk, bra blick för spelet, oberäknelig. Varit skadad länge men får en viktig roll som joker.

André Schürrle
Var fantastisk i Mainz men fick en tung tid när han kom till Bayer Leverkusen. En stigande formkurva i samband med att Hyypiä och Lewandowski tog över klubben. Hans främsta vapen är snabbheten och han påminner egentligen om Arjen Robben. Schürrle älskar att bryta in från sin kant för att söka avslut. Jobbig att möta. 14 matcher i landslaget, varav åtta som inhoppare, ändå har han gjort sju mål som mittfältare.

Marco Reus
Hela Bundesligas bäste spelare enligt många, och det är svårt att argumentera emot. 18 ligamål och elva assist för uppstickarlaget Mönchengladbach. Kan spela på alla fyra offensiva positioner i laget, har ett härligt driv mot mål, bra avslut och en fin teknik. Löw kan tänka sig att utnyttja Reus rörlighet som ensam anfallare mot lag som backar hem.

Mario Gomez / Miroslav Klose
Oavsett vem det blir så behöver jag inte ödsla många ord på någon motivering. Antingen sitter här en Bundesliga-anfallare som har gjort 127 mål på 215 ligamatcher och som är ordinarie i Bayern München. Annars sitter Lazio-anfallaren som alltid imponerar och som snart har raderat Gerd Müllers målrekord i landslaget. Kvalitet.

Det här måste väl vara den starkaste bänken ett tyskt landslag någonsin har haft? Det är förstås alltid svårt att rangordna sånt, men en löjligt bra bänk är det i alla fall. Garanterat bäst i EM, vågar jag påstå. Då har jag ändå inte nämnt att spelare som Marcel Schemlzer och Ilkay Gündogan från de tyska mästarna sitter och trycker någonstans, eller galne målvakten Tim Wiese, eller varför inte Schalkes försvarsledare Benedikt Höwedes.

Joachim Löw har ett fantastiskt kvalitativt lag att arbeta med. Om han spelar sina kort rätt kan det här bli en riktig fest.

Just det ja, fotbollsmagasinet Kicker tror på följande startelva ikväll:

Neuer,
Boateng, Mertesacker, Badstuber, Lahm
Khedira, Schweinsteiger
Müller, Özil, Podolski
Gomez

Dagen vi har väntat på är här – det nya, fräcka och offensivt explosiva tyska landslaget kliver in i EM-turneringen. Nu kör vi!

/Wingren

Först och främst säger vi välkommen till Bundesliga, Branimir Hrgota! Enligt mig är han en av Sveriges mest spännande spelare och 19-åringen ansluter till en bra miljö i Borussia Mönchengladbach. Jönköpings Södra tappar en fenomenal Superettan-anfallare, men det kommer knappast som någon skräll.

Mönchengladbach är en god utvecklingsmiljö för unga spelare, särskilt under Lucien Favres styre. Det är en tränare som är nitiskt noggrann och uppmärksam. Branimir ska inte bli förvånad om han får höra att ”ditt tillslag på bollen borde vara en halv centimeter längre in på foten”. Sån är Favre. Han utvecklar inte bara laget utan även de enskilda spelarna. Lagets storstjärna som lämnar för Dortmund, Marco Reus, har hyllat Favre för alla tips och råd. Tony Jantschke är ett annat bra exempel, eller för all del Patrick Herrmann. Det är unga spelare som har utvecklats enormt på kort tid.

Tanken är förstås inte att Branimir Hrgota ska ersätta Marco Reus nu på en gång, även om förhoppningen säkerligen är att han ska kunna göra det. Favre värdesätter förmågan till samspel och det härliga drivet mot mål – egenskaper som Hrgota förfogar över enligt min uppfattning.

Hrgota kommer att få den tid han behöver. Han kommer säkerligen att få träna med a-truppen direkt, men hans första insatser kan mycket väl bli i Borussia Mönchengladbach II. När han är redo kommer han att få chansen i Bundesliga.

”Branimir Hrgota är en väldigt intressant spelare, en snabb och målfarlig ytteranfallare som vi tror kan slå igenom i Bundesliga”, säger klubbens sportchef, Max Eberl.

På tal om unga svenskar i Tyskland: Mikael Ishak ska nog vara glad över att 1. FC Köln åkte ur Bundesliga. Eller, det får väl framtiden utvisa, kanske är inte Holger Stanislawski det minsta intresserad av Ishak. Men jag hoppas och tror att Ishak får ännu mer speltid och framför allt ännu lite bättre självförtroende. Han visade goda egenskaper redan under våren, det här kan bli en riktigt kul säsong för Ishak.

Och då jag ändå har talat om Gladbach, Favre och Hrgota så bör jag väl avrunda med att lagbygget börjar se mycket intressant ut inför nästa säsong. Granit Xhaka är en fantastisk transfer som jag tror kommer att göra ett utomordentligt bra jobb, bättre än Roman Neustädter som lämnar. Vidare sägs David ”Junior” Hoilett vara så gott som klar för klubben, och då torde han bli Reus ersättare. En mittback och gärna en renodlad anfallare får gärna tillkomma, men det ser redan spännande ut. Kul.

***

Som jag redan har rapporterat så ser det ut som om att Borussia Dortmund-spelarna inte kommer att spela många minuter under EM. Så nu är frågorna lite snävare – exempelvis vart Philipp Lahm spelar? Hur blir det med Klose och Gomez? Vem spelar till höger i backlinjen?

Lahm själv sa i dag på en presskonferens att han med all säkerhet kommer att spela till vänster. Även Löw bekräftar att laget mår bäst av att ha kaptenen till vänster. Så vem spelar då högerback? Löw säger så här:

”Till höger är Boateng förstavalet. Men även Lars Bender har visat att han är ett riktigt bra alternativ på träningarna. Jag kommer att ta mig tid innan jag beslutar vem som spelar där. Jag säger bara att Lars Bender har fallit mig i smaken”.

Boatengs chanser har minskat av två anledningar dock: Lars Bender har imponerat och Joachim Löw är besviken på Jerome Boateng. Bayern-backen valde att tillbringa den sista lediga dagen i Tyskland med en modell i en hotellbar. Det blev stora rubriker, som vanligt. Löw säger att han inte uppskattar Boatengs beteende. Fortsättning följer (?).

En sak är säker i alla fall, och det handlar om tyska ytterbackar. Om Lars Bender och Jerome Boateng är våra bästa alternativ så är det inte bra. Därmed inte sagt att de båda kan göra ett fantastiskt jobb under EM, men lite lustigt är det då ingen av dem är utpräglade högerbackar. Särskilt inte Lars. Uppenbarligen känner Löw att dessa två herrar är våra bästa alternativ för tillfället, det säger ändå en del.

Vi får helt enkelt lita på att Löw fattar de rätta besluten, det är hans jobb att göra det. Och det har fungerat alldeles ypperligt förr. När det gäller ytterbackarna så känner jag mig tryggare med Lahm än med Schmelzer till vänster i alla fall.

I anfallet är det också lite förbryllande – vem kommer att starta egentligen? Miro Klose eller Mario Gomez? Personligen så föredrar jag Klose om han är i någorlunda form, han deltar mer i spelet än Gomez och då känns det mer lockande att kunna slänga in Gomez med 20 minuter kvar av matchen. Känslan är att Löw känner ungefär likadant.

Löw säger på dagens presskonferens att han inte vet om han kommer att rotera på den positionen, han säger bara att alla spelare säkerligen kommer att behövas under turneringen.

Nu är det bara två dagar kvar till den ack så viktiga matchen mot Portugal. Jag hoppas att Löw snart har allt klart för sig – vi andra får nöja oss med att luta oss tillbaka och hålla tummarna.

/Wingren