Schalke 04 och Hannover 96 klev in i Europa League-slutspelet. När vi sammanfattar gårdagen får vi vara nöjda med resultaten.

Viktoria Plzen – Schalke 04 1-1
(Darida – Huntelaar målskyttar)

Hannover 96 – Club Brügge 2-1
(Lestienne – Sobiech, Schlaudraff målskyttar)

Schalke besökte ett kylslaget Tjeckien, flyget var försenat, det var snöstorm och hotellet erbjöd dubbelsängar till spelarna. Inget gick Schalkes väg. Inte heller på plan, åtminstone inte under första halvlek. Tyskarna kom undan med 1-0 i paus, ett ytterst smickrande resultat. Huub Stevens gäng såg trötta och ofokuserade ut. Det kunde ha varit betydligt högre siffror. I andra halvlek ryckte man dock upp sig en aning och efter att inbytte Ciprian Marica missat bollen dök givetvis Klaas-Jan Huntelaar upp och kunde rulla in kvitteringen. Kanske inte välförtjänt sett till 90 minuter, men det var en svår bortamatch och Schalke försökte ju faktiskt i andra halvlek.

Efter matchen sa Huub Stevens att Gladbach-matchen kanske fortfarande spökar i spelarnas huvuden. 1-1 är hur som helst ett fint resultat inför returmötet i Gelsenkirchen.

***

Hannover inledde på hemmaplan och spelade riktigt bra fotboll. Det påminde mycket om förra säsongen, eller början av denna säsong. Det var aggressivt, energiskt och när man vann boll gick det snabbt och finurligt framåt. United-nyförvärvet, Mame Biran Diouf, spelade från start och borde gjort mål tidigt i matchen men sköt på en liggande försvarare. Matchen svängde fram och tillbaka, en fröjd för publiken. Moa Abdellaoue var dock tvungen att avbryta matchen på grund av skadekänning redan innan första halvlek var slut.

Det var dock Daums Brügge som tog ledningen efter att Fredrik Stenman prickat Lestiennes huvud med ett perfekt inlägg. En kalldusch för Hannover och publiken. Men nu växlade hemmalaget upp tempot ordentligt och skapade ett massivt tryck. En straff blev till en frispark, ett mål blev bortdömt. Inget gick Hannovers väg. Det borde ha knäckt vilket lag som helst. Men inte Slomkas sammansvurna trupp.
Till sist kunde Sobiech snubbla in en boll och en stund senare fick Hannover äntligen sin straff. Jan Schlaudraff klev fram och killen måste ha glömt sina nerver i omklädningsrummet. En chipp som till och med hade gjort Totti stolt seglade in i mål. 2-1. Med tanke på hur matchen såg ut borde Hannover ha vunnit med större siffror, å andra sidan är det ett under att de vann över huvud taget – med tanke på hur matchen såg ut.

En vinst är en vinst. 2-1 är trots allt ett okej resultat inför returen.
Förhoppningsvis leder denna länk till Uefas highlights, för den som vill se målen och då framför allt Schlaudraffs läckra straff.

***

Uefa låter ju domarna få hjälp av två extra assistenter i Champions League och Europa League. Förbundet, likväl Fifa, talar väl om försöken. Det är bra med en domare i varje straffområde. Visst, det håller jag med om. Men de gör ju inget? Vad är de då bra för? Hade inte Hannover vunnit till sist så vill jag inte ens veta hur klubbledningen hade agerat. Det var lite så småsaker under matchen, bland annat fick inte Zieler frispark med sig när Akpala dundrade in med dobbar och hela kroppsvikten. Sånt händer. Men det skulle bli värre.

En Hannover-spelare tar sig in i straffområdet, Brügge-backen ligger före i löpningen men halkar. Bollen skickas in i straffområdet och det blir självmål. Eller? Vänta nu, domaren har blåst, mannen på linjen hade redan vinkat för offensiv foul. Det var beklämmande att se. Det måste ha varit åtminstone en meter mellan den spelaren som halkade och Hannovers spelare. Det ser domaren i straffområdet, men linjemannen tar beslutet – och huvuddomaren går på hans beslut. Bedrövligt att se.

Tidigare gjorde svenske Stenman ner en spelare i straffområdet, domaren såg förseelsen och blåste omgående – för frispark. Marginalen var inte extrem, men det var inte heller på linjen. Spelet gick snabbt och jag förstår att huvuddomaren har svårt att se. Men killen i straffområdet då? Han måste se det.

Alltså två horribla domslut som inte kan diskuteras. Det är svårt att döma och se allt, det förstår väl jag det. Men om inte den gode herren i straffområdet kan se till att denna typ av misstag uteblir – vad fasen ska vi ha dem för då?

***

Karl-Heinz Rummenigge och Uli Hoeneß, Bayern-pamparna, har stått för feta rubriker över hela Tyskland. De gick ut stenhårt mot den tyska domarkåren, menade att nivån var för låg samt att Bayern München alltid är det lag som missgynnas vid tveksamheter. Den här kritiken har förstås mötts av oförståelse i Tyskland.

Vad tycker ni? Har Kalle och Uli rätt? Eller är de ute och cyklar?

***

Till allas stora glädje har vi en härlig Bundesliga-omgång att längta efter. Som vanligt förstås. Den här helgen bjuds vi bland annat på Nordderbyt mellan Hamburg och Bremen, Dortmunds skadeproblem, Magaths återkomst till Gelsenkirchen och Babbels första hemmatch med Hoffenheim.

Och vi har ett par spännande sviter att titta på. När Thomas Schaaf hälsar på Thorsten Fink på lördag, så är det den 14:e HSV-tränaren han säger ”hej” till i ett Nordderby. Ikonen Schaaf, som tidigare representerade Bremen som spelare, har suttit på klubbens tränarbänk sedan 1999. Det är två olika världar…

…Och lika olika är Hertha Berlins och Borussia Dortmunds världar. Berlin befinner sig i fritt fall för tillfället, även om en vinst mot Dortmund kan sätta stopp för det. Men när lagen drabbar samman så är det ett möte mellan en klubb som har tagit noll av tolv Rückrunde-poäng, mot en klubb som har tagit maximala tolv av tolv.

Bundesliga omgång 22:

Fredag 20:30
TSG Hoffenheim – FSV Mainz 05
Markus Babbel gör debut som tränare inför de egna fansen. Och dessa supportrar är fortfarande upprörda över att Holger Stanislawski fick sparken. Känslorna börjar koka så smått och kritik riktas mot Dietmar Hopp. Men man ska stötta laget ändå, efter att protesterna är genomförda, heter det.
Hoffenheim har fem oavgjorda matcher i rad på hemmaplan, en trend som Babbel gärna vill bryta. Men gästande Mainz sjuder åter av liv efter Zidans återkomst till klubben. Två mål på två matcher har det blivit, även om det slutade med kryss mot såväl Schalke som mot Hannover.

Lördag 15:30
FC Nürnberg – FC Köln
Frågan är hur säkert Ståle Solbakken sitter? Klubben börjar rasa ihop. Någon kör rattfull och någon annan pratar frikostligt, och utan lov, med tidningar. Hur är stämningen i truppen nu? Solbakken menar att han inte har med dagis-pojkar att göra, vilket ju onekligen är sant. Men ibland undrar man när det gäller välbetalda idrottsmän. Det är två krislag som stöter på varandra helt enkelt, Nürnberg lyckades inte uträtta mer än 0-0 mot Augsburg och bara måste få igång målskyttet. I Köln saknas fortfarande Podolski. En vinst för hemmalaget skulle ta dem förbi gästerna i tabellen.

FC Kaiserslautern – Borussia Mönchengladbach
Samtliga tre topplag tar sig an bottenlag – vilket innebär att två tappade poäng, eller tre, kan få dystra konsekvenser för läget i tabellen. Lucien Favres Gladbach surfar på en enorm framgångsvåg och är sprängfyllt av självförtroende. Och det kan nog behövas. Marco Reus klagar över skadekänningar och är ett högst osäkert kort inför matchen. Dessutom har Gladbach endast tagit ett poäng på de åtta senaste bortamatcherna mot FCK.
Kaiserslautern har förstås inte vunnit på elva matcher, och har ett krävande jobb framför sig även om Reus saknas. Hanke, Herrmann och Arango kan ställa till med problem för hemmalagets försvar.

Hertha Berlin – Borussia Dortmund
Huvudstadsklubben står inför sin 1000:e Bundesliga-match. Vad kan då passa bättre än att de regerande mästarna kommer på besök? Det mesta förstås. Skibbe lämnade sin tränarpost under uppmärksammade former efter bara fem matcher. Före detta Dortmund-spelaren, René Tretschok, tar över det sjunkande skeppet i väntan på en ny tränare. Men kanske är det just det här Berlin behöver? En motståndare som man inte har något att förlora mot, en motståndare som får spelarna att glömma det usla och tänka på annat? Dessutom vet vi alla att Berlin kan, om de vill.
Dortmund å andra sidan är motiverade då Berlin vann förra mötet hemma i Dortmund. Jürgen Klopp tvingas klara sig utan sina kanske viktigaste spelare för defensiven – Mario Götze är skadad sedan tidigare men nu kan vi även räkna in formtoppade Shinji Kagawa. Hur formerar han sitt lag?

Bayer Leverkusen – FC Augsburg
I tisdags var det Barcelona, nu är det bottenlaget Augsburg som gäller för Robin Dutts lag. Om de spelar som de gjorde i andra halvlek mot spanjorerna så känns vinsten säkrad. Men säsongens upplaga av Leverkusen är bara ett enda stort frågetecken. Augsburg har tre matcher i rad utan förlust, och kommer säkerligen att satsa på att göra livet surt nu när Leverkusens fokus kanske driver omkring…ja, jag vet inte vart det är faktiskt. Michael Ballack-soppan lever vidare och klubben har sagt att han får lämna om han vill.

Hamburger SV – Werder Bremen
Dags för der Nordschlager mellan HSV och SVW. Det lär som vanligt bli en fantastisk match. Guerrero och Pizarro går en kamp i anfallet, de är landsmän och goda vänner. Pizarro får väl dock anses vara favorit med sina 14 mål på 19 matcher mot Hamburg. Fink har annars fått ordentlig fart på sitt lag, medan Bremen sakta men säkert dalar nedåt. Det är tre mycket viktiga poäng som står på spel. Hamburg har vunnit sina tre senaste hemmamatcher mot Bremen och är faktiskt min favorit i det här mötet. Känslan är att Fink har något på gång i Hamburg, även om de ibland kastar sig in med huvudet före i matcher.

Lördag 18:30
SC Freiburg – Bayern München
Rekordmästarna från München avslutar Bundesliga-lördagen, och kommer då att veta vad som krävs eftersom att Dortmund och Gladbach redan har spelat. Det kan säkert ge lite extra motivation. Freiburg har bara tagit ett (!) poäng i de senaste 17 mötena med Bayern München. Och det finns faktiskt inte alls mycket som talar för att den serien ska förbättras på lördag. München har gått lite väl dåligt för att Freiburg ska kunna hoppas på att tankarna ligger hos Basel och Champions League. Förra mötet var en kross, då München vann med hela 7-0 på Allianz Arena. Förra veckan kämpade Freiburg tappert mot Wolfsburg men förlorade med 3-2, München vann enkelt mot Kaiserslautern med 2-0 och såg ut att ha hittat balansen i laget igen.
Rekordmästarna har ligans bästa offensiv, med 49 gjorda mål, Freiburg har ligans sämsta defensiv med 47 insläppta.

Söndag 15:30
Schalke 04 – VfL Wolfsburg
Det här kan bli vändpunkten för båda klubbarna. Wolfsburg börjar sakteliga ta form och närmar sig de internationella platserna i ligan. Senast mot Freiburg klev nyförvärvet Petr Jiracek fram och dominerade med två mål, smart spel och enormt stora lungor. Har Magath hittat rätt nu, förstår spelarna honom? För Schalke å andra sidan kan en förlust här innebära att de tappar greppet om toppen – även om fjärdeplatsen fortfarande känns relativt säker. Stevens måste nämligen klara sig utan två avstängda startspelare. Lagkapten Höwedes saknas tillsammans med Obasi – som dock var oerhört blek mot Plzen i torsdags. Förra helgen förnedrades Schalke av Gladbach med hela 3-0. En vinst hade gjort gott för självförtroendet, men när Magath återvänder till sin gamla arbetsplats lär han ha mer än ett ess i rockärmen.

Söndag 17:30
Hannover 96 – VfB Stuttgart
Två lag som antagligen sjuder av självförtroende just nu. Stuttgart fick det äntligen att lossna senast mot Berlin och man krossade den gamla damen med hela 5-0. Efter det fick Michael Skibbe sparken. Hannover gör det mer än godkänt i ligaspelet, men levererade framför allt otroligt bra fotboll mot Brügge i torsdags. Hannover har verkligen kontakt med de internationella platserna, något även Stuttgart skulle få vid en vinst. Jag undrar dock om inte Mirko Slomka är för slug för Bruno Labbadia i denna match. Å andra sidan: frågan är om målkungen Moa Abdellaoue kommer att kunna medverka i hemmalaget? Hannover har inte förlorat på hemmaplan den här säsongen, fem vinster och fem oavgjorda.

I dag bjuder jag dessutom på en bonus. Nämligen:Lika som bär? Jag vet att ni bara har längtat efter det. Så då kör vi:

Felix Magath?                                                   Penfold?

Det har varit en smått euforisk stämning när de tyska klubblagen har bemästrat Europa. Det gick bra ett tag, riktigt bra. Så bra faktiskt att Bundesliga övertog en fjärde Champions League-plats från Serie A. Problemet nu är att man även måste behålla den. De italienska klubblagen går riktigt bra i år, vi fick se Napoli, Inter och Milan ta sig vidare i Champions League. Lazio och Udinese fixade uppgiften i Europa League.

För de tyska lagen däremot har det gått sämre. Det började på sämsta tänkbara sätt när FSV Mainz 05 åkte ut i kvalet till Europa League. Sedan följde Borussia Dortmunds förfall i Champions League. Två riktigt svaga prestationer som givetvis har sårat den tyska fotbollens status. Bayern München däremot har levt upp till de högt ställda förväntningarna och tog sig likande lätt vidare från ”dödens grupp”. München är utan tvekan Tysklands största hopp i Europa och finalen på hemmaplan borde ge lite extra motivation.

Bayer Leverkusen gjorde det bra som tog sig vidare, all heder åt klubben för det. Men i går gick det knappast något vidare. Det var ingen bra insats. 1-3 slutade matchen mot Barcelona i Tyskland – är det någon i hela världen som tror på en skräll nu?

Robin Dutt valde en minst sagt defensiv uppställning mot Barcelona. 4-3-2-1 och André Schürrle ensam på topp. Var det någon som på riktigt trodde att det skulle fungera? Det var för fegt av Robin Dutt, och hans feghet smittade onekligen av sig på spelarna som vare sig vågade gå in ordentligt i närkamperna eller sticka på anfall. Gå gör Barcelona mål förr eller senare, det har vi lärt oss. Leverkusen försvarade sig egentligen väldigt fint under första halvlek, men bristen på ordentlig vilja vid bollvinst saknades och det bäddade givetvis för en Barcelona-seger. 0-1 kom med fyra minuter kvar av första halvlek, Barcas första chans egentligen. Precis som det såg ut mot Borussia Dortmund i lördags.

I andra halvlek vred Leverkusen upp tempot och försökte åtminstone. De fick utdelning omgående när Michal Kadlec kunde nicka in en boll. Sedan kom dödsstöten bara några minuter senare. Och det är väl just det här som är problemet med ett lag som inte är i form, när tränaren är ifrågasatt och Barcelona kommer på besök. Att spela defensivt räcker inte, då den nödvändiga kvaliteten saknas. Och när man försöker trycka på, spela ut, då blir man straffad direkt.

Jag är ändå beredd att berömma Leverkusen för deras andra halvlek. Där visade laget vilja åtminstone. Det var väl egentligen inget fel på den första heller, men Dutt hade givetvis behövt åtminstone en riktig anfallare på plan. Det var löjligt att se. Vi får väl helt enkelt konstatera att äventyret är över för Bayer Leverkusen. Föga förvånande förstås.

Enligt Bild Zeitung får vi en anledning att ifrågasätta spelarnas inställning. Tidningen menar att Stefan Effenberg, Skys tv-expert, ska ha sett hur Michal Kadlec och Manuel Friedrich bråkade om vem som skulle få Lionel Messis tröja efter matchen. I halvtid hölls den här diskussionen alltså. Har man inte redan gett upp då? För övrigt fick Kadlec den, trots att Friedrich vann dispyten under halvtid.

Vidare är det intressant att notera hur jäkla skev och dålig bevakningen av tysk fotboll är. I svensk och utländsk media…

…Barcelonas officiella hemsida hävdade att Bayer Leverkusen var tyska mästare. Ursäkta? Det är för dåligt, hur självupptagen är den klubben?

…I svensk media heter det att ”Barcelona vann, och det var starkt, för klubben saknade Xavi, Iniesta och Piqué”. Okej, det är väl jättebra av Barcelona att vinna ändå. Men är det någon som nämner att Leverkusen saknade Sidney Sam och Eren Derdiyok, detta är spelare som i högsta grad är viktiga för Robin Dutt om man vill slå Barcelona. Även Michael Ballack saknades, och han hade säkert fått speltid i en sån här match. Visst känns det lite arrogant ibland?

…Vidare kan man ju diskutera kommentatorers och studiofolks insatser så fort det gäller lag som inte är från Italien, Spanien eller England. I viss mån upplever jag till och med att de har bättre koll på storlagen från Frankrike. Men visst, man kan inte veta allt, det är det ingen som begär heller. Men ett försök åtminstone? Det spelas faktiskt fotboll i Tyskland.

Och för övrigt dök ytterligare en fundering upp. Hur kan Barcelona jämnt och ständigt få konstiga domslut med sig? Det här var ingen match där det var av avgörande betydelse, eller särskilt frekvent. Men det är likväl irriterande att se. Det är väl bara Sergio Busquets som får frispark och dessutom gult kort på motståndaren i en situation där det inte är något egentligen.
Och hur kunde Kießling få frispark emot sig när de gick in axel mot axel? Kom inte och påstå något annat än att det är lite lustigt i varje fall.

Jag tror att jag har gnällt klart nu, ursäkta. Givetvis förtjänade Barcelona segern. Spanjorerna ville anfalla, ville föra matchen, ville uträtta något. Och framför allt: det var klasskillnad. I andra halvlek tycker jag ändå att Leverkusen gav det en ärlig chans. Det vore förstås lustigt om det inte var klasskillnad, med tanke på klubbarnas olika ekonomiska världar.

Då fortsätter vi vandringen genom Europa. Hannover 96 och Schalke 04 har ju faktiskt tagit sig vidare i Europa League. Det behövde tysk fotboll efter Dortmunds och Mainz debacel.

På torsdag väntar Viktoria Plzen på Schalke, medan Hannover tar emot Christoph Daums Club Brügge. Daum har ju tidigare tränat Bayer Leverkusen, Eintracht Frankfurt, VfB Stuttgart och FC Köln. Så nog känner han till Hannover alltid.

När Pavel Vrba tog över jobbet som tränare i Plzen 2008 injicerade han nytt liv i föreningen – utan några större stjärnor. Han vann den inhemska cupen med Plzen 2010 och i somras blev man alltså också ligamästare. Givetvis blev dock Barcelona och Milan lite väl svårt i gruppspelet. Därför återfinner vi nu klubben i Europa League. I Schalke har man respekt för motståndet, som sålde sig ganska dyrt i Champions League trots allt. En av de viktigaste spelarna har dock lämnat klubben – Petr Jiracek spelar nu för VfL Wolfsburg (han gjorde två mål mot Freiburg).

Även försvararen David Bystron kommer att saknas för Plzen. Han testades positivt under en dopningskontroll efter matchen mot Bate Borisov. Uefa valde att stänga av 29-åringen i två år.
Schalke inleder på bortaplan.

Hannover 96 är för första gången kvar i en europeisk turnering efter jul. Över huvud taget är detta klubbens blott andra försök. Mirko Slomkas lag har inte förlorat på hemmaplan ännu vilket bådar gott inför morgondagens match. I Hannover oroar man sig för att det ska bli stökigt när Brügges supportrar kommer till staden. Låt oss hoppas att det går lugnt till.

Christian Schulz är tillbaka från sin skada och kommer att kunna hjälpa laget, även den i ligan avstängde Pogatetz är tillgänglig.

Magkänslan säger att Schalke och Hannover har goda chanser till avancemang. Och det hade varit roligt för tysk fotboll.

/Wingren

Så var omgång 21 av Bundesliga färdigspelad. Och ännu en tränare har fått gå. Hertha Berlin levererade värdelös fotboll mot VfB Stuttgart i lördags och förlorade med 5-0. Michael Skibbe får nu lämna klubben, efter bara sju och en halv vecka. Fem tävlingsmatcher och fem förluster. Klubben söker efter en ny tränare men under tiden kommer René Tretschok att sitta på tränarbänken. Nästa helg väntar ligaledarna från Dortmund, en klubb som Tretschok var aktiv i under sin spelarkarriär.
Runt 200 Hertha-supportrar tog sig i dag in på klubbens anläggning och var mycket upprörda. Till sist fick de prata lite med några av spelarna. Och Skibbe försvann.

Veckans sparkade tränare (Hoffenheims Holger Stanislawski och Berlins Michael Skibbe) får mig dock att tänka till. Man tar sig en funderare. Nämligen: sportchefen då? Visst händer det att även dessa typer ryker, men då brukar det krävas extraordinärt dåliga resultat och felbeslut. Sportchef. Läs ordet igen, sportchef. Chef för det sportsliga. Det vill säga för tränare och spelare. Är det inte så att sportcheferna oftast kommer billigt undan när ett lag ligger pyrt till?

Samtidigt är det givetvis så att även den mest kompetente personen kan fatta felbeslut. Och det är ju lättare att göra sig av med en tränare än ett helt lag eller för all del sportchefen. Ett av de bästa exemplen på senare tid är väl Borussia Dortmunds Michael Zorc. Den förre storspelaren sadlade om efter karriären och satte sig i klubbens ledning – som sportchef.

Leonardo Dede, en av de mest älskade fotbollsspelarna i Dortmund någonsin, var Zorcs första nyförvärv. Så långt allt väl. Men när ekonomin började bli körig, och kraven på resultat allt större, så började Zorc ifrågasättas. Fansen undrade om han verkligen var rätt man för uppgiften. Tränarna han anställde (Bert van Marwijk, Jürgen Röber och Thomas Doll bland annat) blev aldrig så framgångsrika med laget som supportrarna hoppades på. Det ledde till att tränarna fick gå, en efter en. Och spelarna som värvades in ifrågasattes ofta. Även affärer som Mladen Petrics övergång till Hamburg i utbyte mot pengar och Mohamed Zidan möttes av hård kritik. Michael Zorcs avgång krävdes av flertalet supportrar. Och det var nog tusan nära, tror jag.

Men så hämtade Zorc in Jürgen Klopp. En tränare från zweite Bundesliga skulle ersätta Thomas Doll och få Dortmund på fötter. Hm. Äsch, ni vet alla hur det gick. Storartad succé på alla sätt och vis. Klubben lever som aldrig förr och supportrarna kan äntligen identifiera sig med laget igen. Även om man förlorar så kämpar man. Det är det viktigaste. Med Klopp började även spelarna att blomstra ut. Det är ett fungerande koncept nu, sportchefen och tränaren har samma tankar kring fotboll och vad som behövs och inte behövs. Nu är Michael Zorc hyllad av allt och alla och anses vara en av de bästa sportcheferna i hela Tyskland. Så snabbt kan det gå. Så rätt kan det bli. Det var då en jävla tur att Dortmund inte sparkade Zorc trots allt…

Det var ett positivt exempel som motarbetar min tes. Nu är jag mer intresserad av Ernst Tanner (Hoffenheim) och Michael Preetz (Berlin). Jag hävdar att dessa herrar borde kastas ut med huvudet före. Det blir bara strul och kaos när de ska ta hand om det sportsliga i klubben. Innan Preetz tog över posten i Berlin basade Dieter Hoeneß där. Under den perioden fick Hertha Berlin uppleva mycket fina framgångar. Bland annat med Lucien Favre som tränare och laget tog nästan hem hela ligan.

Nu styr Preetz i stället. Spelarna han värvar kan jag inte säga mycket om. Han gör bra värvningar sett till de förutsättningar han har. Men vad händer med tränarna? Favre, Funkel, Babbel och Skibbe har nu fått kicken. Babbel tog upp Berlin till Bundesliga efter störtdyket, men ville inte förlänga sitt utgående kontrakt. Av detta skapade Preetz en osmaklig soppa av sällan skådat slag. Det utbröt nästan kaos i klubben och det hela slutade med att Babbel fick gå innan jul. Michael Skibbe flögs in från Turkiet där han gjorde succé. Men fem förluster och sju och en halv vecka senare har han alltså fått sparken. Preetz kan onekligen inte ha anställt Skibbe som en långsiktig lösning där man var överens om ett koncept. Han hämtades in i den panik som rådde. Nu ska alltså ytterligare en tränare hämtas in till huvudstadsklubben som känns allt mer som en nedflyttningskandidat för varje dag som går.

Preetz kunde ha låtit Babbel vara kvar säsongen ut – ty spelet fungerade och Berlin kändes som ett stabilt mittenlag. Men nej då, Preetz ville visa vem som bestämmer, i stället för att i lugn och ro fundera ut ett lämpligt namn till sommaren. Nu är det hela havet stormar i klubben i stället. Vad förväntar han sig av en tränare, när han själv har skapat det kaos som råder? Att sju veckor ska råda bot på det? Och varför skriva kontrakt till 2014, om man inte ens har tålamod i sju veckor?

Visst är det hemskt att se Berlins spel på sistone, men den som såg cupmatchen mot Gladbach vet att Skibbes Berlin kan spela bra fotboll men att harmonin och flytet kanske saknas just nu.

Ernst Tanner i Hoffenheim är nästan ännu värre. Hela projektet med Stanislawski skrotades trots att Hoffenheim var ett stabilt bottenlag. Med dålig form förvisso, men fråga Frankfurt ifall det hjälper att sparka tränaren då (stackars Skibbe). Man gav egentligen aldrig Stanislawski chansen att sätta sin prägel på hela föreningen. Det hela var bara ett halvhjärtat försök. Men inte nog med det – han kastar ut de bästa spelarna och förväntar sig ändå resultat. Något är ruttet i Hoffenheim. Att Dietmar Hopp utövar ett stort tryck på de anställda står klart – så det är säkert inte lätt att vara sportchef i den klubben.

Jag känner att det är många lösa trådar jag kastar ut här. Min uppfattning är dock att en herr Preetz inte har skött sitt jobb – och då ska han inte vara kvar heller. Det är väl det jag försöker säga egentligen, att det alltid är tränaren som får skiten. I min värld är Michael Skibbe en kompetent tränare, åtminstone. Men nu kastas han ut som en använd brandfilt – smutsig, fläckig och vanärad i tron om att han har gjort sitt. Fortfarande fullt fungerande.

Jag är inte dum, givetvis kan jag förstå varför Skibbe får ta smällen efter denna usla inledning av 2012. Men jag tycker att det är intressant.

Vad tycker ni? Är jag helt ute och cyklar? Eller lever sportchefer oftast i en skyddad verkstad?

Bundesliga omgång 21:

VfL Wolfsburg – SC Freiburg 3-2
Spela defensivt när du är i behov av stabilitet och poäng? Icke! Full fart framåt från båda lag och Wolfsburg tog ledningen två gånger om i första halvlek, men Freiburg replikerade. Först i andra halvlek avgjordes matchen när Wolfsburg gjorde 3-2. Freiburg försökte verkligen komma igen, och kunde ha gjort något mål, men det ville sig helt enkelt inte. Magath kan njuta av nyförvärvet Jiracek som sprang snabbt, mycket och gjorde två mål för hemmalaget. Tungt för Freiburg givetvis som än en gång spelade bra fotboll men utan att få resultat.

Bayern München – FC Kaiserslautern 2-0
Bayern gjorde jobbet och fortsätter att skugga Dortmund i tabellen. Målsprutan Gomez gjorde första målet efter en mycket fint förarbete av först Lahm och sedan Ribéry. Glädjande nog fick även Müller bryta sin måltorka när han kunde nicka in 2-0 på nära håll. Det var Müllers första mål sedan den sjunde omgången. Bayern var det dominanta laget och Kaiserslautern hade inget att säga till om. Trapp stod för ett par bra räddningar, bland annat på Robbens friläge, och förhindrade på så viss en kross. München börjar, utan Robben från start, hitta tillbaka till det bländande spel som man visade upp under hösten.

Werder Bremen – TSG Hoffenheim 1-1
Markus Babbel tog alltså plats på Hoffenheims bänk. Det blir onekligen intressant att se hur det utvecklar sig. Det är nog svårt att vara tränare i den klubben. Men var det verkligen Hoffenheim som var Babbels dröm när han valde att inte förlänga med Hertha? Babbel fick dock en smakstart på sitt nya jobb när dansken Vestergaard gjorde mål på en hörna efter bara fyra minuter. Sedan försvarade sig Hoffenheim alldeles utmärkt och Pizarro saknades verkligen för Bremen. Men Arnautovic, framspelad av Rosenberg, kvitterade i slutminuterna. Hur länge håller Bremen? Och kommer Hoffenheim att klättra eller dala?

Borussia Dortmund – Bayer Leverkusen 1-0
Jürgen Klopps lag försvarade ligaledningen efter en, sett till 90 minuter, ganska komfortabel vinst. Leverkusen hade faktiskt bara tre skott, vilket är den lägsta noteringen för klubben sedan man började mäta. Dortmund var det bättre laget, det aktivare laget. Men den riktiga farligheten framför mål infann sig sällan. Bernd Leno såg dock till att matchen bara slutade 1-0, i stället för kanske 3-0. Shinji Kagawa gjorde mål precis innan halvtid efter en fenomenal soloprestation. Robin Dutt ställde upp väldigt defensivt med sitt Leverkusen men det räckte in för att hämta poäng på Westfalenstadion.

VfB Stuttgart – Hertha Berlin 5-0
Ja, ni vet ju redan att Skibbe fick sparken efter detta förnedrande nederlag. Och det var sannerligen en kross, en utspelning. Stuttgart drog det längsta strået helt enkelt i detta möte mellan två ångestfyllda lag. Det här var för övrigt Stuttgarts första vinst sedan den 20 november då man slog Augsburg med 2-1. Hemmalaget spelade bra fotboll och när Ibisevic fick premiär-måla för klubben lossnade det för alla och resultatet rann iväg. Berlins Andreas Ottl drog även på sig ett rött kort, ganska tydlig frustration i det läget. Matchen blev aldrig någon match, men oj så viktigt detta var för Labbadia och Stuttgart.

FSV Mainz 05 – Hannover 96 1-1
Mohamed Zidan fortsätter att göra succé i sin ny-gamla klubb. Övergången blev precis den fullträffade som man kunde ana. Egyptiern gjorde tidigt 1-0 efter ett tjusigt förarbete av Polanski. Matchen var tempofylld och lagen turades om att hålla i stafettpinnen i en väldigt trevlig match. Sommarens polska nyförvärv, Sobiech, gjorde målet för Hannover i slutminuterna.

Borussia Mönchengladbach – Schalke 04 3-0
Oj oj oj vilken överkörning. Vilken total dominans. Och så vackert, så strålande vackert. Reus gör 1-0 efter två minuter när han på något magiskt vis hittar en vinkel att avsluta i. Hanke väggspelar två gånger innan han knorrar in 2-0 efter en kvart och Arangos frispark är redan en klassiker. Helt välförtjänt seger för hemmalaget som verkligen ser hur bra som helst ut. Det här kan räcka långt, riktigt långt. Schalke å andra sidan var pinsamt dåliga, viljelösa och helt vilsna i försvarsspelet. Och Huub Stevens hade inga goda idéer vid sidlinjen. Det är svårt att veta vart vi har Schalke för tillfället, de känns för svaga för toppen men likväl ligger de där.

FC Augsburg – FC Nürnberg 0-0
Säsongens tråkigaste 80 minuter. De sista tio minuterna av matchen var betydligt bättre med ett böljande spel och två lag som ville avgöra. Augsburg hade sina lägen i första halvlek och Nürnberg i andra halvlek. Ett rättvist, men meningslöst, kryss.

FC Köln – Hamburger SV 0-1
En match som Köln var med i, men där HSV ändå var det bättre laget och skapade de farligaste målchanserna. Det kunde ha varit ett svenskt anfallsmöte men Marcus Berg är fortsatt skadad och Mikael Ishak satt på bänken hela matchen för Köln. Målet kom med bara några minuter kvar av matchen när Petric serverade Guerrero. Peruanen hittade den lilla ytan som fanns och la in boll in i mål till Geromels stora förtret – då mittbacken i ärlighetens namn borde ha kunnat rensa undan bollen men missbedömde situationen. En välförtjänt seger för HSV som klättrar i tabellen och nosar lite på Europa-platserna. Solbakkens framtid känns allt mer osäker, särskilt efter ett destruktivt byte på hemmaplan i stället för offensiv kraft. Även om jag då förstod hans tanke, men med facit i hand kommer han att få skit för det.

/Wingren

Pokal-veckan är över och nu väntar en otroligt smaskigt omgång av Bundesliga. Bland annat har vi ett ljuvligt möte mellan topplagen Borussia Mönchengladbach och Schalke 04. Samtidigt ska serieledarna från Dortmund försvara sin plats i tabellen mot fjolårstvåan Bayer Leverkusen. Det här kan inte bli annat än en ytterst intressant och njutbar fotbollshelg.

Och det händer mycket. Bland annat kan vi, lite i efterhand, konstatera att säsongens Hinrunde (hösten) har bjudit på det högsta publiksnittet någonsin. Närmare bestämt har i snitt 44 345 åskådare sökt sig till arenorna.

TSG Hoffenheim har sparkat sin tränare Holger Stanislawski, som jag skrev en artikel om i går för den som har hållit utkik. I dag rapporterar Kicker att Markus Babbel kommer att presenteras. Före detta Berlin-tränaren får ett kontrakt som sträcker sig till 2014. Jag måste erkänna att jag inte är alls säker på att det är rätt man för denna Hoppiska utmaning. Å andra sidan – vem tusan hade känns rätt? Babbel är ett bra namn med tanke på att han är ledig. Frågan är om han vet vad som väntar när han tar över ett Hopplöst Hoffenheim? Såg ni vad jag gjorde där?

Borussia Dortmund inledde säsongen dåligt, och var efter förlusten mot Hannover 96 den 19 september den sämsta titelförsvararen på 27 år. Det har dock ändrats nu. BVB har inte förlorat på 14 matcher, och har inkasserat 36 av 42 poäng. Nu är Jürgen Klopps lag plötsligt den femte bästa titelförsvararen någonsin i Bundesliga.

Endast Bayern München (1972/73, 1980/81, 2005/06 och Borussia Dortmund (1995/96) har varit mer framgångsrika vid samma tidpunkt. I slutet av säsongen har även Salladsskålen, mästartiteln, stannat hos de regerande mästarna. Vad kan det betyda? Inte mycket som det ser ut just nu i den alldeles galna tabellen. Men Dortmund är bra, riktigt bra.

Dystra nyheter från Bayern-lägret kunde jag också rapportera om i går. Bastian Schweinsteiger är skadad och tvingas gå i gips i en vecka innan han kan påbörja rehabiliteringen. Ska vi tro på drygt en månads skadefrånvaro? Tungt för rekordmästarna givetvis. Men det gick väldigt bra mot ett svagt Stuttgart i cupen, även utan härföraren på mitten. Kroos var tillbaka som tia, och Robben förpassades till bänken. Då var det åter fart och fläkt i Münchens spel. Och Gustavo dammsög på det centrala mittfältet. Bra tänkt, Jupp Heynckes.

Och så en uppföljning på Igor de Camargos omtalade filmning. Jag behöver inte dra historien eller mina åsikter igen – de finns nedan. Hertha Berlins tränare Michael Skibbe är fortfarande otroligt upprörd och förbannad på domaren. Detsamma gäller sportchef Michael Preetz. Jag vill här tillägga att domaren har ett otacksamt jobb och att de Camargo snarare borde kritiseras. Som tidigare nämnt borde dock inte Hubnik agerat som han gjorde, och det erkänner även Preetz.

Felix Brych, domaren, har även han brutit tystnaden efter cup-skandalen. ”Jag är inte beredd att ta på mig skulden för allt. Men jag erkänner att jag agerade olyckligt”, säger han till Bild.

Sekunderna innan filmningen och Hubniks utbrott, får Hubnik en onödig knuff i ryggen av de Camargo. Solklar frispark. Och det tycker även Felix Brych, men ”Jag dömde fördel. Jag ville ge Herthas målvakt möjligheten att snabbt sätta igång spelet”.

Och avslutningsvis säger han att ”då var jag väldigt säker på att mitt beslut var det rätta”.

Vad kan man säga? Det är inte lätt att vara domare. Det är ta mig fan riktigt svårt. Särskilt när spelare faktiskt filmar, förstärker och delar ut tjuvnyp.

Angående Igor de Camargo kan han alltså inte straffas för det han gjorde – eftersom att domaren redan har bedömt situationen. Då finns det inget att göra. Det är i såna här fall jag vill införa saftiga böter och en lång avstängning i efterhand.

Men jag ska sluta brusa upp. I stället blickar vi framåt mot helgens matcher – och låt oss hoppas att vi slipper fler såna här situationer.

Bundesliga omgång 21:

Fredag 20:30
VfL Wolfsburg – SC Freiburg
Freiburg dras med nya tunga skador på Krmas och Putsila. Intressant i det här mötet är att Wolfsburg har använt flest spelare – inte bara den här säsongen utan någonsin i Bundesliga – medan Freiburg har använt näst flest. Hemmalaget har skickat ut 36 spelare, bortalaget 29. Oavsett bör det här kunna bli en ganska jämn match då faktiskt Wolfsburg och Freiburg har gjort det ganska bra sedan serien vände. Lagen stod för fina resultat när Freiburg kryssade mot Bremen, och Wolgsburg spelade oavgjort mot Gladbach.

Lördag 15:30
Bayern München – FC Kaiserslautern
Även om Stuttgart var riktigt blekt i cupen i onsdags så spelade Bayern bra mycket bättre än vad de har gjort på sistone. Kan de leverera samma spel mot ett målsnålt Kaiserslautern så blir det här en promenad i parken. Det gäller bara att spelarna inte har den inställningen. Marco Kurz FCK har inte vunnit på tio ligamatcher, och München har inte förlorat mot Kaiserslautern sedan 1997. Dessutom har Mario Gomez skrämmande nog gjort fler mål än hela FCK tillsammans (17/15). Det här ska bara kunna gå på ett sätt, även utan Bastian Schweinsteiger.

Werder Bremen – TSG Hoffenheim
Markus Rosenberg och Marko Arnautovic bildar anfallspar för Bremen då lagets bäste målskytt, Claudio Pizarro, är avstängd. Och just Rosenberg hade nog behövt ett mål efter att ha bränt en hel del bra chanser. Hela laget behöver en vinst för att inte glida nedåt i tabellen. I Hoffenheim blåser nya vindar och kanske sitter Babbel på bänken redan på lördag. Han tvingas dock klara sig utan avstängda Babel och Salihovic. Känns på förhand som en tät kamp det här.

Borussia Dortmund – Bayer Leverkusen
Leverkusen dras fortfarande med skadeproblem och Ballack-frågan. En vinst hade gjort gott för självförtroendet, men även för tabelläget. Laget som ska möta självaste Barcelona i Champions League riskerar att glida ned i ingenmansland. Inte ens en plats i Europa League känner säker. Borussia Dortmund å andra sidan strålar av självförtroende, men tvingas klara sig utan mittfältsstjärnorna Sven Bender och Mario Götze. Således blir det dessvärre ingen tvilling-kamp mellan Lars och Sven Bender denna gång. Men en jäkligt bra fotbollsmatch borde det bli ändå.

VfB Stuttgart – Hertha Berlin
Den 20 november visade kalendern senast Stuttgart lyckades vinna. Då vann man med 2-1 mot Augsburg. I cupen mot München såg Labbadias lag riktigt viljelöst och dåligt ut. Tvärtom gäller för Hertha Berlin som såg riktigt starkt och piggt ut mot Gladbach i cupen. Michael Skibbe behöver verkligen en vinst, men så även Bruno Labbadia. Den här matchen skriker ångest – och det lag som kämpar mest lär vinna.

FSV Mainz 05 – Hannover 96
Hannover börjar likna det lag som vi fick se förra säsongen – och detsamma gäller faktiskt Mainz. Hannover målvakt, Ron-Robert Zieler, är den enda målvakten i Bundesliga som har hållit nollan sedan serien vände. Det här blir en kamp mellan två lag som åter har hittat sig självt. Hannover har två raka vinster i ryggen och Mainz kommer från en överkörning av Freiburg samt ett respektabelt kryss mot Schalke.

Lördag 18:30
Borussia Mönchengladbach – Schalke 04
Woho! Vilken match. Och vilken ångest det förlorande laget kommer att ha. Och ett kryss kommer att kännas som en förlust. Egentligen har Favres lag ingen press på sig och inget att förlora, men det är svårt att hävda det när man ligger så bra till i ligan och efter att ha spelat så fantastiskt dessutom. Schalkes försvar brukar se ganska dåligt ut och det kan bli lekstuga för Reus och Hermann. Å andra sidan var inte Gladbach att känna igen mot Berlin, som fick skapa förvånansvärt mycket. Och i Schalke finns Huntelaar som är en säkrare målskytt än Berlin Lasogga.
Högintressant match. Kvällens höjdpunkt.

Söndag 15:30
FC Augsburg – FC Nürnberg
Källarstrid. Och Nürnberg har som vana att vinna mot Augsburg. Nürnberg gjorde egentligen en väldigt bra match mot Dortmund sist, åtminstone första halvlek, men något mål blev det aldrig. Nu står tre viktiga poäng på spel för båda lag. Tre poäng som i förlängningen kan betyda nedflyttning eller nytt kontrakt.

Söndag 17:30
FC Köln – Hamburger SV
Här har vi två lag som vid en vinst kan få tillräckligt med poäng och självförtroende för att starta en serie och faktiskt få känning på Europa League-platserna. Så jämnt är det. Men då gäller det att ta chansen. Hamburg blir min förhandsfavorit då Köln saknar Podolski och det börjar kännas allmänt rörigt i klubben även om man vann mot Kaiserslautern sist. HSV spelade som bekant oavgjort mot Bayern München. Det luriga med mötet, och tabellen, är givetvis att en förlust innebär svindel och illamående. Plötsligt är avgrunden nära.

/Wingren

Omgång 20 av Bundesliga säsongen 2011/2012 skriver vi in i historieböckerna – åtminstone på ett mindre framskjutet ställe. Det här var blott den femte omgången någonsin i Bundesliga som spelades klart utan att ett enda hemmalag lyckades vinna. Inte en enda hemmaseger. Det säger allt om hur jämnt det är ligan. Det behövs väl egentligen inga andra ord för att beskriva det tyska fotbollsfenomenet. Det är strålande. Det är nervkittlande underhållande. Det är magiskt. Alldeles fantastiskt.

Inte nog med att hemmalagen kryssade eller förlorade. Vi har även en tabell som kan kastas om totalt på bara en eller två matcher. Visst, de fyra topplagen har ett ordentligt försprång men i gengäld är det extremt jämnt mellan just dessa lag. Sedan vill jag nästan påstå att resterande lag har en fullt rimlig chans att nå Europa League-platserna – men även en lika stor risk att faktiskt åka ur. Och det mina vänner är fotbollsunderhållning när den är som bäst.

Under den gångna helgen fick vi även en ny serieledare i Borussia Dortmund. Jürgen Klopps unga lag var det enda topplaget som lyckades slå sitt motstånd. Schalke, Bayern München och Borussia Mönchengladbach spelade intensiva en-poängs-matcher.

Redan nästa omgång kan Dortmund förstås halka ned till en delad tredjeplats med Gladbach. I fotboll kan det gå fort.

Precis under toppen har Bayer Leverkusen och Werder Bremen haft en ganska bekväm position. Men båda klubbar slarvar betänkligt med spelet och plötsligt är Hannover väldigt nära att ta över en av platserna som ger kval till Europa League. Markus Rosenbergs klockrena stolpträff är symboliskt för ett Bremen som inte lyckas vinna mot lilla Freiburg, medan Moa Abdellaoues viktiga mål är detsamma för ett Hannover som lyckas vinna trots att spelet inte flyter på som Mirko Slomka kanske önskar.

I botten vägrar Freiburg och Augsburg att ge upp – vilket plötsligt gör bottenstriden synnerligen raffinerad. Inget lag kan känna sig säkert och alla lag har möjligheten att göra en förträfflig säsong. Men alla slår alla och det råder egentligen totalt kaos i tabellen. Men för oss åskådare ett väldigt njutbart kaos.

Bayern München uppges vara så gott som överens med både FC Basel och Xherdan Shaqiri själv om en övergång. Den härlige teknikern uppges kosta cirka 10-12 miljoner euro enligt Kicker. En nyttig och spännande värvning som säkert kommer att hjälpa rekordmästarna en bra tid framöver. Det känns även helt rätt då det Bayern egentligen saknar är spets bland sina breddspelare.

Och vet ni vad? Nu sitter ni förstås där hemma och bara längtar efter nästa helg – och det gör jag med – men redan i morgon inleds kvartsfinalerna av DFB-Pokal. Kan det bli bättre?

Bundesliga omgång 20:

FC Nürnberg – Borussia Dortmund 0-2
De regerande mästarna är nu obesegrade i 14 matcher och leder ligan med två poäng. Segern satt dock långt inne i ett iskallt Nürnberg och det var först i andra halvlek som Dortmund verkligen kopplade greppet efter ett tidigt ledningsmål från kapten Kehl. Stort jubel utbröt när Barrios fick avsluta måltorkan. Men Nürnberg gjorde riktigt bra ifrån sig och kunde mycket väl ha snuvat Dortmund på poängen. En klassisk arbetsinsats från Dortmund räckte dock – och det är en styrka.
Det som dämpade Dortmund-lyckan var givetvis fantastiske Sven Benders skada.

Hertha Berlin – Hannover 96 0-1
Michael Skibbe, Berlins nye tränare, har fått en mardrömsstart på sitt nya jobb med tre raka förluster. Mirko Slomkas livförsäkring heter Moa Abdellaoue och givetvis var det just han som avgjorde matchen. Det var norrmannens elfte mål och han fortsätter att imponera. Berlin kunde mycket väl ha tagit ledningen i första halvlek men brände sina chanser. En stund efter Moas mål i andra halvlek fick så debuterande Neumann sitt andra gula kort och ridån gick ner för Skibbes Berlin. Hannover däremot fortsätter att plocka poäng även om spelet inte alltid övertygar.

Schalke 04 – FSV Mainz 05 1-1
När Mohamed Zidan lämnade Dortmund för Mainz förra veckan lovade han att försöka sänka rivalen från Gelsenkirchen. Han höll sitt ord och gjorde 0-1 under första halvlek. Över huvud taget kan Thomas Tuchel vara mycket nöjd med sitt nyförvärv som verkligen tog för sig – även om han kanske skulle ha gjort något mer mål. Mainz såg piggare ut än Schalke, men precis som vi har vant oss vid så besitter Huub Stevens lag en otrolig förmåga att ta sig in i matcher. Obasi dansade i straffområdet och kvitterade för Schalke i andra halvlek. Sedan böljade matchen fram och tillbaka med målchanser för båda lag.

Bayer Leverkusen – VfB Stuttgart 2-2
En galen och härlig match som vållar problem för Leverkusen men som skänker Stuttgart lycka. Bortalaget hade fyra raka förluster på kontot och matchen inleddes bedrövligt när Keißling nätade efter bara elva minuter. Schieber kvitterade innan första halvlek var över. Men så fick Rolfes förvalta en straff tidigt i andra halvlek och Stuttgart kändes uppgivet. Men Kadlec drog på sig sitt andra gula och gästerna växlade upp tempot och fick in en kvittering genom Harnik precis i slutminuterna. Stuttgarts Molinaros lyckades sedan bli utvisad på tilläggstid.
För övrigt fick nyförvärvet Corluka spela från start för Bayer, medan Ballack än en gång satt fastklistrad på bänken.

VfL Wolfsburg – Borussia Mönchengladbach 0-0
Alla vet vem Felix Magath är. Och nu är han åter historisk. När tränar-ikonen bossade över Frankfurt använde han 35 spelare säsongen 2000/2001 – ett nytt Bundesliga-rekord. I lördags slog han det själv då Sissoko blev hans 36:e spelare den här säsongen. Något säger mig att vi får se Magath utöka det rekordet redan den här säsongen. Första halvlek var en försvarskamp med få målchanser där enda målet dömdes bort för offside. Lite öppnare var andra halvlek där Marco Reus definitivt skulle ha gjort mål men brände chansen. Ett kryss som andas taktisk utmanövrering.

TSG Hoffenheim – FC Augsburg 2-2
Det går verkligen inte alls något vidare för Stanislawski och hans Hoffenheim för tillfället. Spelarna verkar inte vilja uträtta det som ”Stani” begär. Bottenlaget Augsburg lyckades kämpa till sig en viktig poäng som gjuter liv i bottenstriden. Hoffenheim hämtade in 0-1 till 2-1 men Langkamp fixade kvitteringen 20 minuter innan slutsignal.

Hamburger SV – Bayern München 1-1
Nye tränaren Thorsten Fink, tidigare spelare i Bayern, var övertygad om att han skulle kunna störa rekordmästarna. Och visst lyckades han. HSV kämpade och slet som ett lag och lyckades för en gångs skull minimera antalet individuella misstag. En fantastisk insats helt enkelt som unge Sala krönte med ett otagbart mål i fösta halvlek. Det här var en riktigt rolig fotbollsmatch med högt tempo och många målchanser. Även Bayern bjöd upp till dans och Drobny fick göra ett par mästerliga räddningar. Men Bayern ser svagare ut än under hösten – och man måste fråga sig om inte Kroos borde få spela för Müller som tia, och kanske borde Gustavo få ta plats bredvid Schweinsteiger. Rekordmästarna behöver nog det, särskilt då pressen plötsligt har ökat. Nu är Bayern ett av de jagande lagen. Inbytte ex-HSV:aren Olic fixade dock kvitteringen efter en ganska massiv Bayern-press i andra halvlek. Efter det böljade matchen än en gång fram och tillbaka.

SC Freiburg – Werder Bremen 2-2
Efter den blytunga förlusten i Mainz visade Freiburg att man är redo att ta kampen för överlevnad. Och att man ska göra det genom en gedigen kollektiv insats utan målmaskinen Cissé. Två gånger hämtade hemmalaget upp underläget som Pizarro fixat. Freiburg var faktiskt riktigt bra, det känns som att Streich har blåst nytt liv och jävla anamma i laget. Rosenberg borde, än en gång, ha gjort mål. Och i takt med Guidettis framfart i Holland glider kanske EM-biljetten ur handen nu? Lite synd om Rosenberg som faktiskt har utvecklat sitt spel på plan. Ösi-Özil – Junuzovic – debuterade för Bremen och assisterade Pizarro till 0-1-målet.

FC Kaiserslautern – FC Köln 0-1
Ståle Solbakken kan äntligen andas ut en aning efter denna viktiga vinst, medan det i Kaiserslautern börjar bli allt mörkare och dystrare. Även utan Podolski lyckades alltså Köln vinna en ganska svårspelad och halvtråkig match. I första halvlek åkte Kaiserslauterns nyförvärv, Borysiuk, på en ganska billig utvisning av den omstridde domaren Stark. Köln hade redan greppet och nu orkade inte hemmalaget svara på samma sätt som tidigare och initiativet i matchen togs allt mer över av Köln – även om hemmalaget skapade ett par farliga lägen. Men det var först när inbytte Roshi målade på en hörna som segern kändes säker för Solbakken.
Tränare Marco Kurz såg för övrigt extremt förbannad ut vid utvisningen, och hamnade även i ett verbalt bråk med Solbakken.
Svenske Ishak fick åter förtroendet som inhoppare.

/Wingren

Transferfönstret har äntligen stängt. Åter råder det lugn i Bundesliga. Sportchefernas telefoner får sig välbehövlig vila och tränarna vet vilka spelare som ingår i truppen. Förutsatt att inte någon rysk klubb, exempelvis, norpar någon kille.

Felix Magath har fått köpa av sig och stillat sitt begär, Freiburgs anfallsstjärna har lämnat tysk fotboll och Bayern München gjorde inte ett enda drag på marknaden. Stackars Omar Gonzalez lånades ut till Nürnberg men fick flyga hem igen då han omedelbart slet av korsbandet. Mycket har hänt men ändå inget som får oss att höja på ögonbrynen. Och så har det sett ut i hela Europa – egentligen.

Trevligast av allt egentligen är att se de tyska klubbarna ta ansvar. Runt om i Europa rapporteras det om miljon- och miljardförluster hit och dit. Det tror väl jag det, ofta ser det så förbannat ansvarslöst ut. I Tyskland är det bara Felix Magath som svävar iväg – å andra sidan har han pengar, då kan man göra lite som man vill.

För att göra övergångarna så överblickbara som möjligt har jag sammanställt och kommenterat lagens aktiviteter. Här följer klubbarna i den ordningen som de ligger placerade i tabellen:

Bayern München
+/- 0 €
In: –

Ut: –

Kommentar: Det finns väl egentligen inte så mycket att säga. Klubbledningen gick tidigt ut och sa att det inte skulle bli några nyförvärv, och de talade faktiskt sanning. Jag hade dock trott på att vi skulle få se någon ny mittback då Daniel van Buyten bröt foten mot Borussia Mönchengladbach. Tiden får utvisa om München handlade rätt eller ej. Klubben har satt upp höga mål för den här säsongen då man vill ta sig till final i Champions League samt återerövra ligatiteln från Dortmund.
Jag gillar att man låter laget vara som det är, att man litar till de resurser man har. Men nu är försvaret onekligen tunt och kvaliteten på spelarna är faktiskt diskutabel. Om Jupp Heynckes å andra sidan kan få laget att spela lika suveränt fantastisk fotboll som i början av säsongen bör det inte bli några större problem.

Borussia Dortmund
+ 400 000 €
In: –

Ut: Marc Hornschuh (lån, FC Ingolstadt), Thomas Eisfeld (från Dortmund U 19, Arsenal), Damien Le Tallec (Nantes), Mohamed Zidan (Mainz 05).

Kommentar: Det ryktades in i det sista om att Lucas Barrios skulle lämna klubben. Han har själv sagt att han är missnöjd med att sitta på bänken, men ett tillräckligt bra bud nådde aldrig Dortmund. Klubben ville åtminstone ha tio miljoner euro för den petade anfallsstjärnan, Fulham uppges ha bjudit åtta. I går skrev anfallaren på twitter att han var lycklig över att stanna och att det är supportrarnas förtjänst. Säkert inte helt sant, men skönt för klubben att han inte vädrar sitt missnöje. Tack vare, eller på grund av, att Barrios stannar så fick Mohamed Zidan sin önskan om en ny klubbadress uppfylld. Ingen större förlust för klubben då flera spelare går före, detsamma gäller Le Tallec – talangen som aldrig blev något.
Nej, det som stör de flesta supportrarna mest är säkerligen Eisfelds övergång till Arsenal. Förvisso hade han egentligen ingen chans till en plats i seniorlaget, men att tappa en så lovande kille är aldrig kul.
I övrigt gäller samma för Dortmund som för München – man är nöjd med den spelartrupp man har. Jag tycker att man handlade helt rätt. Det viktigaste som skedde i föreningen var egentligen att Jürgen Klopp och Michael Zorc förlängde sina kontrakt till 2016.

Schalke 04
– 25 000 €
In: Chinedu Obasi (lån, Hoffenheim).

Ut: Jan Morávek (lån, Augsburg).

Kommentar: Även Schalke har legat ganska lågt den här vintern, särskilt konstigt är det kanske inte. Huub Stevens förfogar fortfarande över en väldigt bred trupp sedan Felix Magath styrde och ställde i föreningen, detta gör även att lönekontot är ganska duktigt belastat. Obasi kom på lån från Hoffenheim och sägs trivas väldigt bra i Gelsenkirchen. Av det vi har fått se på plan hittills verkar det onekligen stämma. Obasi har fått en nytändning och blir ett fullgott alternativ till Farfan. Och Schalke behöver dessa spelartyper då Huntelaar och Raul ska få jobba ifred centralt i banan.
Även Schalke har gjort bra ifrån sig tycker jag. Man ligger bra till i tabellen och man undviker att skapa oro eller få en ny dynamik i truppen.
Jan Moravek har inte fått mycket speltid, men jag har alltid gillat hans speltid och därför är det helt rätt att åter låna ut honom.

Borussia Mönchengladbach
+ 950 000 €
In: Tolga Cigerci (lån, Wolfsburg), Alexander Ring (lån, HJK Helsingfors).

Ut: Logan Bailly (lån, KRC Genk), Elias Kachunga (lån, Osnabrück), Raúl Bobadilla (Young Boys), Lukas Rupp (lån, SC Paderborn), Joshua King (avslutat lån, Manchester United).

Kommentar: Överraskningslaget håller fanan högt. Så många har trott på ett ras men gång på gång överbevisar dem experterna. Gladbach är ett galet stabilt lag och spelarna har helt tagit till sig Lucien Favres filosofi. Det man givetvis kan sakna är en bredare trupp – men ha då i åtanke att Gladbach fick kvala sig kvar förra säsongen. Truppen är konstruerad efter det. Men med två smarta lån har man faktiskt skapat sig en trupp som åtminstone är hyggligt resistent mot skador och avstängningar. Ring har redan imponerat som central mittfältare under försäsongen och i Cigerci har man lagt vantarna på ytterligare en talangfull mittfältare.
Det ser helt enkelt bra ut, och man har handlat efter sina resurser. Till sommaren strömmar Reus-pengarna in på kontot och då kommer förstås mer att ske. Men jag älskar att se en klubb som inte går händelserna i förväg utan i stället väljer den sunda vägen.
De spelare som har lämnat var aldrig aktuella för spel – förutom möjligtvis Bobadilla men här är man bara nöjda med att ha fått sälja av flopp-värvningen.

Werder Bremen
+ 200 000 €
In: Francois Affolter (lån, Young Boys), Zlatko Junuzovic (Austria Wien).

Ut: Sandro Wagner (lån, Kaiserslautern), Andreas Wolf (AS Monaco).

Kommentar: Det är så trevligt att se ytterligare en klubb som tar ansvar för den ekonomiska situationen. I Bremen har man ingen skattkista för tillfället och lever därefter. Nu har man gjort två smarta nyförvärv. Framför allt ska det bli otroligt intressant att se vad Junuzovic går för i en bättre klubb och en bättre liga. Han brukar beskrivas som ”Ösi-Özil” – alltså Österrikes Özil. En sådan spelartyp är precis vad Bremen har saknat sedan den riktiga Özil lämnade för Real Madrid. Mehmet Ekici som kom i somras har dessvärre inte lyckats ta hand om den rollen ännu. Bremen har länge behövt mer kreativitet på mittfältet och kanske kan Junuzovic stå för just det.
Affolter är en smart affär, en ung och talangfull mittback. Jag hade gärna sett någon mer rutinerad spelare förstås, då just försvaret är Bremens akilleshäl. Redan nu ligger klubben bättre till i ligan än vad de egentligen borde. Rimligtvis borde den enda vägen vara nedåt. Men kanske kan Affolter slå igenom och stoppa blödningen.
Två truppspelare lämnade – helt i sin ordning.

Bayer Leverkusen
– 7 500 000 €
In: Bernd Leno (löst från lån, Stuttgart), Vedran Corluka (lån, Tottenham).

Ut: Nicolai Jörgensen (lån, Kaiserslautern), Hanno Balitsch (Nürnberg).

Kommentar: Bernd Leno har varit i klubben sedan i somras, men han är nu löst från sitt lån och tillhör laget på riktigt nu. Inte heller Leverkusen behöver gräma sig över nämnvärda förluster och för Jörgensen blir det nyttigt med mer speltid. Corluka-affären gick i hamn igår och den kan visa sig vara viktig då man har problem på högerbacken. Robin Dutt behöver några spelare att lita på, några han alltid kan ha i startelvan. Lars Bender är en sån, om även Corluka kan visa sig så stark blir det mycket nyttigt för klubben.
Leverkusens största förlust är egentligen det som inte skedde. Michael Ballack är fortfarande kvar och han sprider dålig stämning och media är inte dåliga på att hjälpa till. Han är rubrikernas man och Dutts mardröm. Så känns det åtminstone. Den största utmaningen blir att få lugn och ro inom truppen, att få Ballack på gott humör. Men när till och med klubbledningen säger att ”det var ett misstag att värva Ballack”, då känns det svårt.
Champions League-matchen mot Barcelona ser ut att kunna bli en tung historia och laget får främst inrikta sig på att ta en Europa League-plats i ligan. Det måste vara prio ett.

Hannover 96
– 1 800 000 €
In: Mame Biram Diouf (Manchester United).

Ut: –

Kommentar: Så fick Mirko Slomka en anfallare till sist. Som han har längtat och tjatat. Intressant nog har Slomka aldrig sett Mame Biram Diouf spela – men han litar helt på Jörg Schmadtkes omdöme. Hannover har ett stabilt lag, om än något tunt, men grundspelet är väldigt säkert och fint. Det största problemet har varit vem som ska avlasta Moa Abdellaoue som målskytt. Förhoppningsvis har man hittat rätt här. Om inte annat är det en hyfsat billig lösning.
Än en gång måste jag bara påpeka att det är trevligt att se vilket ansvar de tyska klubbarna tar. Hannover hade ju kunnat satsa allt på ett kort för att vinna Europa League. Men man lever inte över sina tillgångar.

TSG Hoffenheim
+ 3 500 000 €
In: Sandro Wieser (FC Basel), Stefan Thesker (Twente II), Srdjan Lakic (lån, Wolfsburg), Wellington (åter från lån, Goiás).

Ut: Chinedu Obasi (lån, Schalke), Gylfi Sigurdsson (lån, Swansea), Vedad Ibisevic (Stuttgart).

Kommentar: Härligt att se hur även Dietmar Hopp sakteliga tar handen ifrån klubben. Man går fortfarande med stor förlust men nu försöker man på egen hand att göra något åt det – Stanislawski fick inte några 30 miljoner euro som herr Magath direkt. Annars hade vi sett mer spektakulära nyförvärv, eftersom att det behövs.
Man tror fortfarande på Sigurdsson men för hans eget bästa lånades han ut för mer konstant speltid, och han såg ganska pigg ut mot Chelsea ändå. Även Obasi behövde ett miljöombyte då han helt har kört fast i Hoffenheim. Vi får väl se om Schalke köper loss honom när lånetiden är över.
Hopp var inte glad över att låta Ibisevic gå, men så skedde till sist för en skön summa pengar. Efter en period av ovisshet blev det till sist klart att Srdjan Lakic kommer till klubben på lån från Wolfsburg. Lakic var en firad anfallare i Kaiserslautern förra säsongen men har fått dålig med speltid hos Magath. En bra lösning på anfallsproblemet. Wieser från Basel är endast 18 år, men anses vara väldigt talangfull. Det återstår att se om Stanislawski planerat att använda honom redan den här säsongen. Ett spännande namn, oavsett.

VfL Wolfsburg
– 29 525 000
In: Petr Jiracek (Viktoria Pilsen), Slobodan Medojevic (Vojvodina), Ferhan Hasani (Skendija Tetovo), Vieirinha (PAOK Salonki), Giovanni Sio (FC Sion), Ibrahim Sissoko (Coimbra), Felipe Lopes (Nacional), Ricardo Rodriguez (FC Zürich).

Ut: Tolga Cigerci (lån, Mönchengladbach), Thomas Kahlenberg (lån, Évian), Srdjan Lakic (lån, Hoffenheim), Ja-Cheol Koo (lån, Augsburg), Sotirios Kyrgiakos (lån, Sunderland), Aleksandr Hleb (avslutat lån, Barcelona).

Kommentar: Haha, ja, vad ska man säga egentligen. Magath är en shoppingkungen. Utan tvekan. Han hämtade in en drös med spelare i somras, det gick knackigt i ligan, han fick pengar till vintern och vips – åtta nya spelare på plats. Och en jäkla massa pengar har lämnat bilstaden Wolfsburg. Samtidigt har en hel del spelare lämnat laget – samtliga på lån dock. 20 spelare har Magath plockat in sammanlagt den här säsongen för övrigt. Det går att tycka vad man vill om det, som spelare är det förstås inte det minsta roligt att vara i Wolfsburg (förutom de som tar en plats förstås). Samtidigt är det så här Magath arbetar och det har burit frukt för. Vi vet att han inte är en idiot, nåväl, ibland är han, men han har en fantastiskt kunnande också. Det har han bevisat flera gånger. Magaths taktik är också att hämta in så här många spelare i hopp om att två eller tre blommar ut och slår igenom. Och nog har vi sett flera bra spelare växa under Magath.
I det här fönstret föryngrade han även laget och det känns helt riktigt. Nu ska han bara sortera in samtliga i truppen – sen borde det bära uppåt ett par placeringar.

VfB Stuttgart
+ 3 100 000
In: Gotoku Sakai (lån, Albirex), Vedad Ibisevic (Hoffenheim).

Ut: Bernd Leno (Leverkusen), Ermin Bicakcic (Eintracht Braunschweig), Pavel Pogrebnyak (Fulham).

Kommentar: Stuttgart har ofantliga problem med spelet just nu. Det är idéfattigt och ganska dåligt. Ostrukturerat. Hur länge blir Labbadia kvar? Stuttgarts stora nyförvärv är Ibisevic som dock inte lyckades i sin debut under helgen. Men vi vet vad han kan sedan tiden i Hoffenheim och kan han bara få en nytändning i Stuttgart blir han mycket nyttigt. Klubben har handlat helt rätt då de verkligen behöver en anfallare med stor närvaro i straffområdet och som dessutom kan Bundesliga. Priset kan förstås diskuteras. Pogrebnyak var aldrig Labbadias favorit och kommer säkerligen inte att saknas heller.
Nu gäller det bara att få ordning på spelet – och få igång Ibisevic.

Hamburger SV
+/- 0 €
In: –

Ut: Leonard Sowah (lån, Millwall).

Kommentar: Fink hade säkerligen velat plocka in någon för att ytterligare forma laget efter hans tänk. Men efter sommarens spelarkarusell fanns det vare sig lust eller pengar. Hamburg har dock rest sig från botten och nu när det äntligen börja råda lite lugn och ro så känns det givetvis helt rätt att ta det lugnt på marknaden. Det är bättre att spara pengar till sommaren för att i lugn och ro låta Fink önska sig något. Sowah lånas ut för speltid vilket är helt rätt, förstås.
Truppen HSV förfogar över är bra – men spelarna behöver tid. Det får dem nu.

FSV Mainz 05
– 400 000 €
In: Stefan Bell (åter från lån, Frankfurt), Lorius Karius (Manchester City), Mohamed Zidan (Dortmund).

Ut: Florian Heller (FC Ingolstadt).

Kommentar: Kanske en av de största vinnarna den här vintern. Klubben plockar tillbaka sin älskade Zidan som nu gör sin tredje sejour i Mainz. 22 mål på 41 matcher är hans facit i föreningen. Dessutom fick man honom för en väldigt resonabel summa som inte innebär någon större risk. Thomas Tuchels största problem med Mainz har egentligen varit det faktum att ingen spelare har lyckats förvalta målchanserna. Nu har visserligen duktige Szalai varit skadad, men när nu även Zidan kommer ser Mainz anfall helt plötsligt väldigt bra ut. Och någon jobbig förlust har man inte tvingats till. En förhoppningsvis smart förstärkning som mycket väl kan innebära att man slipper den absoluta bottenstriden.
För den som undrar vem Karius är, så är det en målvaktstalang som tidigare varit på lån i Mainz men som nu har skrivit på för klubben – utan kostnad. Grattis, Mainz.

1. FC Nürnberg
– 1 000 000 €
In: Adam Hlousek (FK Jablonec), Hanno Balitsch (Bayer Leverkusen).

Ut: Rubin Okotie (lån, Sturm Graz).

Kommentar: Omar González från LA Galaxy lånades in för att förstärka backlinjen – men direkt på träningslägret slet han av korsbandet. Det var bara till att åka hem igen. Som det kan bli. Balitsch känns inte som ett dumt nyförvärv utan kommer säkert att kunna bidra med välbehövlig tyngd på det centrala mittfältet. Hlousek har spelat Bundesliga tidigare – då med Kaiserslautern utan att imponera. Hur Hecking och Nürnberg har tänk här förstår jag inte. Visst behöver de förstärka men nog hade de kunnat hitta något bättre? Men kanske har 23-åringen mognat till i Jablonec och kan tillföra något.

1. FC Köln
– 680 000 €
In: Mikael Ishak (Assyriska), Chong Tese (Bochum).

Ut: Alexandru Ionita (lån, Rapid Bukarest), Tomoaki Makino (lån, Urawa Reds), Adam Matuschyk (lån, Düsseldorf), Thiemo-Jérôme Kialka (Jahn Regensburg), Sebastian Freis (Freiburg).

Kommentar: Att ytterligare en svensk har anslutit till Bundesliga är superkul. Nu blir det kanske inte så överdrivet med speltid för talangen, åtminstone inte den här säsongen. Dock lär det definitivt bli en hel del inhopp, han såg pigg ut när han fick chansen. Chong Tese är omöjlig att inte gilla, han är en stark karaktär – och faktiskt ganska stark på plan. Men om han håller för Bundesliga ställer jag mig mycket tveksam till, särskilt då han är värvad för att kompensera för Podolskis skada.
Inga tunga tapp i Köln heller, även om jag tycker att Matuschyk kunde ha fått chansen att bevisa sig för Ståle Solbakken. Däremot rapporteras det om en liten spricka mellan sportchef Finke och Solbakken. Tydligen ska inte Solbakken ha vetat om att Tese skulle komma för Poldi. Vad detta betyder i förlängningen återstår att se då ”projekt-Solbakken” är Finkes idé…

Hertha Berlin
– 100 000 €
In: Felix Bastians (Freiburg).

Ut: –

Kommentar: Det finns väl inte mycket att säga. Berlin tog sig upp till Bundesliga i somras och värvade klokt – dessa spelare har man kvar. Truppen håller tillräckligt god kvalitet för att man ska klara sig kvar i Bundesliga, vilket är det uppenbara målet. Felix Bastians är en härligt talangfull ytterback som hamnade i kläm i Freiburg. Nu ska han få chansen i Berlin och kan han bara hamna rätt igen kan Hertha ha lagt beslag på näste landslagsback.
Det viktiga för Berlin nu är att börja vinna igen. Michael Skibbe kom in som ny tränare för sparkade Babbel men har redan två raka förluster mot lag man borde vinna mot, eller åtminstone ta poäng.

1. FC Kaiserslautern
– 2 420 000 €
In: Nicolai Jörgensen (lån, Leverkusen), Jakub Swierczok (Polonia Bytom), Sandro Wagner (lån, Werder Bremen), Anthar Yahia (Al-Nasr), Ariel Borysiuk (Legia Warszawa).

Ut: Stiven Rivic (kontraktslös), Chadli Amri (lån, FSV Frankfurt), Ilian Micanski (lån, FSV Frankfurt), Clemens Walch (lån, Dynamo Dresden), Jiri Bilek (Zaglebie Lubin), Adam Nemec (FC Ingolstadt), Gil Vermouth (lån, De Graafschap), Martin Amedick (Eintracht Frankfurt).

Kommentar: Kaiserslautern är det målsnålaste laget i hela ligan. Man har köpt och lånat in kraft framåt. Värvningarna är av en chansartad karaktär då det är svårt att förutspå huruvida dessa killar kan leverera eller ej. För Wagner, som var anfallare i det U 21-lag som vann EM, blir det här kanske sista chansen att slå igenom. Två mycket spännande polacker har hämtats in dessutom. Det är riktigt roliga, och förhållandevis kloka, värvningar som FCK har gjort. Frågan är om de slår igenom – för klubben behöver hjälp nu och inte om ett år.
Varför Amedick lämnade för Frankfurt har jag svårt att förstå då han länge har varit en stöttepelare i försvaret, till och med lagkapten (inte den här säsongen dock).

FC Augsburg
– 450 000 €
In: Jan Morávek (lån, Schalke), Matthias Ostrzolek (VfL Bochum), Ja-Cheol Koo (lån, Wolfsburg).

Ut: Uwe Möhrle (Energie Cottbus), Michael Thurk (FC Heidenheim), Patrick Mayer (lån, FC Heidenheim).

Kommentar: Augsburg vet att de ligger illa till, men det är knappast någon chock. Klubben kämpar mot all logik och har absolut inte misslyckats. Under vintern har man varit smarta och värvat spelare som definitivt kan hjälpa klubben på en gång – men som inte heller innebär någon ekonomisk risk om man åker ur vid säsongens slut. Moravék gjorde ett gott intryck på mig när han var utlånad till Kaiserslautern förra säsongen och Koo kommer säkert att kunna hjälpa till på mittfältet. Ostrzolek är en billig men hyfsad breddspelare till försvaret, som har varit skadedrabbat.
Det jag saknar är en anfallare, men kanske fanns det inget alternativ som passade de ekonomiska ramarna. Då är det bara till att hoppas på att Mölders kommer igång igen.
Michael Thurk lämnar efter att ha hamnat i onåd redan i somras, vilket är lite synd. Han var fantastisk i andraligan för Augsburg.

SC Freiburg
+ 11 300 000 €
In: Alexander Schwolow (Freiburg II), Immanuel Höhn (Freiburg II), Oliver Sorg (Freiburg II), Matthias Ginter (Freiburg U 19), Fallou Diagné (Metz), Sebastian Freis (Köln), Karim Guédé (Slovan Bratislava), Ivan Santini (lån, NK Zadar).

Ut: Yacine Abdessadki (kontraktslös), Felix Bastians (Hertha Berlin), Heiko Butscher (Eintracht Frankfurt), Papiss Demba Cissé (Newcastle), Maximilian Nicu (1860 München), Christian Bickel (Jahn Regensburg).

Kommentar: Det är svårt att veta vad man ska säga här. Freiburg framstår som en av de största vinnarna – men också största förlorarna. Men har tappat en av Bundesligas bästa anfallare och nu ser det tunt ut offensivt. Åtminstone när det gäller anfallare som har en förmåga att näta match efter match. Samtidigt har man tryggat klubbens ekonomi för en tid framöver. Man har hållit klokt i pengarna från Cissé-övergången och bara spenderat en bråkdel av intäkterna på nya spelare. Affären med Santini blev klar igår och han känns faktiskt väldigt intressant. Tio mål på 16 matcher i Kroatien. Freis kan säkert bidra han med, om inte annat med sin rutin. Man har varit vettiga helt enkelt.
Bastians och Butscher försvinner väldigt överraskande, precis som tränare Sorg gjorde. Freiburg har agerat olikt sig självt – frågan är om det bär frukt.

/Wingren

Det händer mer och mer i den tyska spelarkarusellen. Vissa klubbar ligger lågt och förbereder sig inför den kommande våren – men i andra klubbar handlas det friskt. VfL Wolfsburg och Felix Magath har hämtat in hela åtta spelare och är på så sätt det mest extrema exemplet. Men de senaste dagarna har vi fått se några intressanta övergångar. Bland annat har Felix Bastians blivit helt klar för Hertha Berlin. Killen är en väldigt spännande spelare med stor potential – men den här säsongen i Freiburg var ingen succé. Nystart?

VfB Stuttgart har hårt arbetande anfallare men saknar den typ av anfallare som ständigt är på plats i straffområdet – och gör mål. Nu hoppas klubben att man har hittat rätt. Vedad Ibisevic lämnar TSG Hoffenheim för Stuttgart i utbyte mot 5,5 miljoner euro. En relativt saftig summa då det är svårt att veta vad man får av Ibisevic nuförtiden. Men skulle Ibisevic, som har gjort 49 mål på 116 matcher i Bundesliga, få en nytändning blir han väldigt nyttig. Ni kommer väl ihåg Hoffenheims första säsong i Bundesliga 2008/09? Då gjorde bosniern 18 mål på 17 matcher innan den tråkiga skadan stoppade både honom och Hoffenheim från total succé.
Med största sannolikhet får vi se Ibisevic göra startdebut redan till helgen mot Borussia Mönchengladbach. Samtidigt ryktas utsorterade Srdjan Lakic vara på väg från Wolfsburg till Hoffenheim. Går den affären känns det som att spelare och klubbar kan vara nöjda med det hela. Lite miljöombyte är aldrig fel.

En annan klubb som har varit aktiv på transfermarknaden är Werder Bremen. Sandro Wagner har lånats ut till Kaiserslautern och Andreas Wolf har sålts till AS Monaco. Klaus Allofs har hämtat in Francois Affolter från Young Boys. Den unge mittbacken är ett relativt oprövat kort – men han anses vara en av Schweiz största försvarstalanger. Nog för att det är spännande med unga killar, men jag vet inte hur rätt det här var ändå. Werder Bremens försvar är redan skakigt och nu ska Affolter alltså försöka styra upp det hela. Kan bli succé, kan bli en flopp. Affolter har nämligen fått snålt med speltid i Young Boys sedan Bundesliga-bekantingen Christian Gross tog över tränarsysslan i somras. Francois Affolter har skrivit på ett lånekontrakt som sträcker sig till vintern och Bremen har dessutom förhandlat in en utköpsklausul.

Klaus Allofs vill dock förstärka truppen ännu mer. I dag uppger Kicker att ”Ösi-Özil”, Zlatko Junuzovic, är så gott som klar för klubben. Endast detaljer återstår innan övergången blir helt officiell, men hans förra klubb Austria Wien har redan bekräftat det hela. 24-årige Junuzovic är onekligen en intressant kille, och kan mycket väl vara precis vad Bremen har letat efter sedan Mesut Özil lämnade för Real Madrid. Han ska vara Österrikes Özil. Jag är inte så begeistrad över sådana jämförelser, men faktum är att Bremen behöver en spelare som syr ihop anfallet med mittfältet. Kan Junuzovic lyckas? Måste kännas trist för Mehmet Ekici dock.

Den här affären innebär även att vi nu återfinner tre österrikiska landslagsmän i Werder Bremen. Sebastian Prödl, Marko Arnautovic och Zlatko Junuzovic. Det är inte en helt dum strategi faktiskt, framför allt när man kanske inte har resurser nog att ha ett tyskt ”landslagsblock”. Ser vi på Bayern München är vi vana vid att de har en rad tyska landslagsspelare som därmed spelar tillsammans konstant. Nu får vi det i Bremen, fast med österrikare. Precis som Borussia Dortmund (eller Polonia Dortmund) har det polska landslagets nyckelspelare i truppen. Jakub Blaszczykowski, Lukasz Piszczek och Robert Lewandowski. Det är inte dumt, inte alls dumt.
Det ska bli spännande att se vart Werder Bremens säsong leder. Risk för ras.

Vissa lag har än så länge varit iskalla på marknaden (om vi talar om vinterövergångar). Bayern München, Borussia Dortmund, Hannover 96 och Hamburger SV har vare sig handlat, sålt eller lånat spelare. Mirko Slomka i Hannover vill dock ha in en anfallare – men det är ont om pengar. När det gäller Dortmund får vi väl se vad som händer då Barrios ryktas vara på väg bort, precis som Zidan. Om Barrios skulle lämna är det väl inte otänkbart att Michael Zorc tvingas ut på spelarjakt.

Det återstår ännu några dagar av transferfönstret – det känns väl inte alls omöjligt att vi får något mer att prata om.

Men nu: Bundesliga omgång 19.

Fredag 20:30
Hannover 96 – FC Nürnberg
Vill ni veta något galet? På 31 matcher i Bundesliga har detta möte aldrig slutat med ett kryss. För första gången kanske det gör det förstås, då Hannover är mästare på just oavgjorda matcher – nio stycken närmare bestämt. Dieter Heckings Nürnberg fick en drömstart på Rückrunde när man inkasserade en viktig vinst mot Hertha Berlin. Hannover har inte vunnit på åtta matcher. Här kan vi räkna med en intensiv, men antagligen målsnål tillställning.

Lördag 15:30
Bayern München – VfL Wolfsburg
Efter 3-1-nederlaget mot Mönchengladbach är det bara en seger som räknas för rekordmästarna. Fantastiske Franck Ribéry återvänder till startelvan efter en onödig avstängning. Jupp Heynckes säger att han vill se en större arbetsinsats av sina spelare, vilket han säkert kan få då revanschlustan kokar i södra Tyskland. För Wolfsburg är det mission impossible då laget aldrig har vunnit borta i München. Det har varit mycket snack om Bayern PR-kupp, men jag tror absolut inte att det påverkar spelarna.

Werder Bremen – Bayer Leverkusen
Oerhört intressant möte mellan två lag som vill ut i Europa – allra helst i Champions League. Och båda lag ligger bra till i tabellen för just det. I Bremen råder försvarskris då Naldos knä åter krånglar och Sebastian Prödl fick en otäck spark i huvudet förra helgen. Andreas Wolf har sålts till Monaco och nye Affolter lär få göra debut. I Leverkusen borde det vara frid och fröjd efter 3-2-vinsten mot Mainz. Men Robin Dutt står likväl i skottlinjen för supportrarnas kritik. Och hur hanterar man Ballack-frågan? Känslan är att det här blir en riktigt underhållande match.

Hertha Berlin – Hamburger SV
Ett möte som ska bestämma vart säsongen bär för dessa lag. Berlins nye tränare Michael Skibbe fick en tuff start på jobbet och Thorsten Fink återvände till verkligheten efter att hans Hamburg fullkomligt krossades av Dortmund. Felix Bastians har anslutit till Berlin från Freiburg. Berlin lever i realiteten, medan jag tycker att Fink och Arnesen tar för lätt på lagets problem. Dags att kavla upp ärmarna.

FC Augsburg – FC Kaiserslautern
Bottenmöte. Augsburg kom igång mot slutet av Hinrunde men inledde med en blytung förlust mot Freiburg. Nu väntar katastrofalt uddlösa Kaiserslautern, som dock har hämtat in Sandro Wagner på lån från Werder Bremen och han lär vilja visa hela Tyskland att han är den talang som alla en gång trodde. Tiden börjar dock rinna ut för store Wagner som plötsligt blivit 24 år.

Borussia Dortmund – TSG Hoffenheim
Mario Götze tvingas vila i drygt två månader på grund av en skada. Väldigt surt för de regerande mästarna förstås, men om ”Kuba” kan bibehålla den form han har visat på sistone bör det inte vara några större problem. Weidenfeller kan åter vakta målet. I Hoffenheim har Stanislawski ett anfallsproblem då klubben ännu inte har kontrakterat någon ersättare för Ibisevic. Dortmund har aldrig vunnit på hemmaplan mot Hoffenheim i Bundesliga. Och man frågar sig om några nya supporterskandaler står för dörren – Dietmar Hopp är inte omtyckt i Dortmund. Stanislawski och Hoffenheim lär vara taggade för att åter sätta Dortmund på plats, och hemmalaget vill visa att de visst kan vinna mot TSG.

Lördag 18:30
FC Köln – Schalke 04
Schalke dras med lite skadeproblem inför matchen. Raúl är tveksam till spel, Farfan kanske kan göra comeback. Höwedes, Holtby, Kluge och Fährmann saknas på grund av skador, och Jones är avstängd. Glädjande besked för Solbakkens Köln är att Podolski står redo för spel. Det mesta talar för att det här blir en väldigt underhållande match med böljande spel – om inte Solbakken gör om ”München-misstaget” där laget helt enkelt inte ens försökte. Schalke vill förstås spinna vidare på den senaste tidens succé.

Söndag 15:30
FSV Mainz 05 – SC Freiburg
Mainz Thomas Tuchel dundrade att han inte längre ”känner igen sitt Mainz”. I detta viktiga bottenmöte gäller det att laget har slickat såren efter förlusten mot Leverkusen. Szalai lär väl få chansen från start och för Mainz del är det viktigt att han kommer igång snarast möjligt. Freiburg var så uträknat av väldigt många efter att Cissé lämnade för Newcastle. Men nye tränaren Christian Streich tog en välförtjänt seger mot Augsburg senast. En positiv anda råder och en vinst skulle blåsa nytt liv i lilla Freiburg.

Söndag 17:30
VfB Stuttgart – Borussia Mönchengladbach
Precis som i matchen mellan Dortmund och Hoffenheim stöter ett topplag här på en riktig ångestmotståndare. Mönchengladbach har endast vunnit en av de senaste 27 matcherna mot Stuttgart. Och som jag tidigare har varit inne på tyder det mesta på att Ibisevic får spela från start för Stuttgart – och lär vara väldigt sugen på att visa upp sig. Hemmalagets stora problem är att man är så ojämna – det är inte Mönchengladbach. Kan Lucien Favres lag leverera samma spel som mot Bayern vet vi att det mesta är möjligt, även mot skräckmotståndarna från Stuttgart.

/Wingren

Den tyska fotbollen har åter dundrat igång. Passionen, skönheten, galenskaperna, smällarna, skrällarna – allt är tillbaka. Omgång 18 av Bundesliga kan inte ha gjort någon besviken. Allt man vill få ut av titta på fotboll finns här i Tyskland. Helgen var det renaste vansinnet. Redan nu vågar jag påstå att en oländigt spännande och euforisk vår väntar på oss. Inget känns självklart, inget känns avgjort. Allt känns ovisst.

Det hände så mycket under helgen. Smått som stort, fint som fult och galet som genialiskt. Svenske Mikael Ishak gjorde en stabil debut för Köln, Herrmann och Reus hade lekstuga mot Bayern, Dortmund körde över Hamburg och ansikten gick i kras. Det är nu så olidlig jämnt i tabelltoppen att det nästan är löjligt. Vi har München, Dortmund och Schalke på 37 poäng. Mönchengladbach skuggar på 36. Det är ta mig fan otroligt. Sedan går Bremen och Leverkusen en kamp om platserna bakom. Bremen har 30 poäng, Leverkusen 29.

Inte är livet lättare för bottenlagen. Ingen klubb har lyckats bli avsågad – eller lyfta från botten. Vi har Augsburg på 15 poäng, Freiburg på 16, Kaiserslautern på 17, Mainz på 18, Hamburg på 19, Berlin på 20 och Nürnberg samt Köln på 21. Nu är jag plötsligt uppe i mitten av tabellen, men så vansinnigt mycket kan förändras på bara en eller två matcher. Och det är väl det som är tjusningen med den här ligan. Ovissheten, bedrifterna, hjältarna och syndarna. Alla kan slå alla – oberoende av det andra lagets prestationer.

Så vad kunde då vara mer passande än att omgången, efter det fem veckor långa uppehållet, inleddes med allt det vi älskar? Det som gör Bundesliga till Bundesliga, det som gör tysk fotboll till en livsstil och en romans. Vi fick se galna matchresultat, fantastiskt vackra mål, hårda närkamper, ett vimmel av unga talanger, gamla härförare och misstag från rutinerade herrar. Allt förpackat i en och samma produkt. Häpnadsväckande, nagelbitande och närmast religiösa upplevelser.

Fredagen inleddes med Borussia Mönchengladbach spelade ut ett svagt Bayern München. Hemmalaget stod rätt under nästan 90 minuter – bortsett från Schweinsteiger mål på hörna. Gladbach försvarade sig så bra att Mario Gomez nästan blev osynlig och Bayern sköt långskott i ren desperation. Matchen slutade 3-1. Manuel Neuer gjorde en lika fatal tavla som under mötet på Allianz Arena då Igor de Camargo kunde göra 0-1 och därmed fastställa slutresultatet. Den här gången utnyttjade Marco Reus landslagsmålvaktens tabbe. Just Reus av alla. Dramatiskt.

Det resultatet följdes sedan upp av att de direkta toppkonkurrenterna, Schalke och Dortmund, vann sina matcher på ett storartat vis. Det går inte att önska sig en bättre och mer dramatisk inledning av Rückrunde. Bayern München och dess supportrar kan givetvis presentera 1000 scenarion som är bättre – men inte för ligans skull. Bundesliga lever.

Bundesliga omgång 18:

Borussia Mönchengladbach – Bayern München 3-1
Bastian Schweinsteiger gjorde comeback och allt skulle vara frid och fröjd. Så blev det inte. Favres gäng spelade med vilja och extrem disciplin. När man sedan fick chanser framåt så utnyttjade man dem iskallt. Reus och Herrmann x 2 stod för målen. Schweinsteiger tröstmålade för Bayern och Daniel van Buyten ådrog sig dessvärre en allvarlig fotskada. Jupp Heynckes har lite att fundera på, men en snabb replik till helgen mot Wolfsburg vore bra för rekordmästarna.
Och så undrar man: var det inte efter en liknande tabbe mot Hannover som Thomas Kraft fick veta att han inte var önskad längre?

Schalke 04 – VfB Stuttgart 3-1
Hemmalaget spelade en effektiv kontringsfotboll och utnyttjade två hörnor till 2-0 innan Draxler stack iväg på egen hand och fixade 3-0. Mycket vackert. Stuttgart hade svårt att skapa något mot ett fint Schalke-försvar och när chanserna väl uppstod såg det uddlöst ut. Labbadia kunde inte ha önskat en sämre start för snart kommer snacket att börja gå. Stevens däremot kan vara väldigt nöjd då hans Schalke är robust och stabilt. Den riktiga stjärnglansen saknas ofta men ibland blixtrar killarna från Gelsenkirchen till och nu har man samma poäng som Bayern München. Framför allt har man fått avancera lite i smyg.
Lagkapten Benedikt Höwedes nickade ihop med en lagkamrat och drog på sig en fraktur, men operationen har gått bra och han kan möjligen spela nästa vecka.

FC Nürnberg – Hertha Berlin 2-0
Jag trodde inte alls på Nürnberg, men med ett taktiskt försvarsspel överlistade Dieter Heckings lag Hertha Berlin. Det här var Nürnbergs 1000:e match i Bundesliga – det kunde inte ha gått bättre. Det här var en superviktig vinst, tillika en blytung förlust för nye tränaren Michael Skibbe. Berlin kom aldrig riktigt igång även om chanserna till 1-1 fanns, men Nürnbergs Maroh fastställde resultatet till 2-0 i slutminuterna.

SC Freiburg – FC Augsburg 1-0
En perfekt start för nye tränaren Christian Streich. Den här segern innebär att Freiburg nu har kontakt med övriga bottenkonkurrenter – och än viktigare var väl att man visade att man faktiskt kan även utan Papiss Demba Cissé på topp. Egna talangen Ginter fick avgöra – och denne har nu ett proffskontrakt. Ibland går det snabbt i fotbollens värld. Freiburg var överlägset hela matchen men målet kom först mot slutet.

TSG Hoffenheim – Hannover 96 0-0
En ganska så händelserik men tillknäppt tillställning, där Hoffenheim var det bättre laget trots allt. Dock var det uppenbart att båda lag har svårt med målproduktionen för tillfället.

VfL Wolfsburg – FC Köln 1-0
Solbakkens Köln har haft defensiva problem – och det märktes att man nog har tränat intensivt på detta under vintern. Det såg riktigt kompakt ut och Novakovic borde till och med ha gett Köln ledningen under första halvlek. I stället var det Magaths ädeljoker Polter som avgjorde i 78:e minuten. Många nyförvärv debuterade i Wolfsburg men spelet sitter inte riktigt än. Svenske Ishak kom in för Köln och gjorde det trots allt bra.

FC Kaiserslautern – Werder Bremen 0-0
En match med mycket kamp, men inga mål. Hemmalaget träffade målramen vid två tillfällen och Bremen vid ett. Så nog kunde det ha blivit mål. Den stora snackisen är i stället Kouemahas cykelspark som träffade Sebastian Prödl i ansiktet. Bremen fick ingen straff, men Prödl fick lämna planen och blödde kraftigt. Försvarskris i Bremen då Andreas Wolf i skrivande stund är officiellt klart för Monaco. Kommer Alexander Milosevic?

Hamburger SV – Borussia Dortmund 1-5
Utklassning från första sekund – utan att Dortmund egentligen tog hand om spelet. Klopps unga gäng spelade ett vansinnigt press-spel som stressade Hamburg till misstag. Hemmalaget hade stora problem med att skapa målchanser och åt andra hållet kom Dortmund till gång efter annan. Två drömmål signerade Lewandowski, två kyliga mål från ”Kuba” samt ett mål från Dortmund-sonen Großkreutz. Det ska dock sägas att bortalaget borde ha gjort ännu fler mål, man spelade ut HSV totalt. Samtidigt måste Fink fundera över hur det ligger till med hans lag, det såg inte alls bra ut.

Bayer Leverkusen – FSV Mainz 05 3-2
En härligt svängig match som såg avgjord ut efter första halvlek då Leverkusen hade det relativt enkelt och ledde med 2-0. Men efter halvtid växlade Tuchels killar upp och skapade farliga målchanser. Bortalaget fick även utdelning två gånger om och plötsligt lutade det åt en Mainz-seger. Men Dutt fick fart på sitt lag igen när han plockade ut Ballack. Lars Bender avgjorde och tre mycket viktiga poäng stannade i Leverkusen.

För att på något vis illustrera just hur bra de båda Borussia-lagen var under helgen, tänkte jag avsluta det här inlägget med omgångens elva från bundesliga.de:

ter Stegen – Piszczek, Stranzl, Hummels, Daems – Blaszczykowski, Herrmann, Kagawa, Großkreutz – Reus, Lewandowski.

Samtliga spelare är alltså hämtade från Borussia-lagen. Det är galet. Jag kan dessutom instämma med det mesta. Personligen hade jag kanske lyft in Schalkes Papadopoulos för Hummels och kanske borde Lars Bender fått en plats på mittfältet.

/Wingren

Vinteruppehållet tär på mig. Abstinensen växer. Å andra sidan är det alltid lika kul att se vad Felix Magath hittar på när transferfönstret står på glänt. Blickar vi framåt blir det även intressant att se vad Skibbe kan göra med Hertha Berlin, och om det kommer bli lugna tider i lilla SC Freiburg igen.
Jag har gett mig på ett omöjligt uppdrag för att få tiden att gå – jag har gjort ett helhjärtat försök med att ta ut ”höstens elva” i Bundesliga. Det är förstås en närmast omöjlig uppgift, men lite kul ändå. Och säkert ett ämne som är enkelt att diskutera kring. Reglerna är enkla: spelarna i fråga måste ha spelat tio matcher eller mer för sitt lag (korta inhopp räknas förstås inte).

Så här ser min höst-elva ut (efter mycket funderande):

Sven Ulreich
Benedikt Höwedes, Dante, Mats Hummels, Philipp Lahm
Sven Bender, Bastian Schweinsteiger
Marco Reus, Mario Götze, Franck Ribéry
Mario Gomez

Kommentar: Det hade för all del varit roligare att plocka ut fler anfallare, men jag valde att hålla mig till 4-2-3-1-formationen som favoriseras av många tränare i Bundesliga. Samtliga spelare förutom Ulreich kommer från de absoluta topplagen i ligan, vilket kanske kan anses vara tråkigt. Men det är helt i sin ordning då dessa lag har varit klart spelstarkast.

Spelarna:

Sven Ulreich, målvakt, Stuttgart: har verkligen tagit flera kliv framåt i utvecklingen. Spelar inte heller i ett absolut topplag och får därför jobba mer än Manuel Neuer eller Roman Weidenfeller. Gör finfina parader och ser allmänt säker ut – även om han måste utvecklas ytterligare för att kunna konkurrera i landslaget.

Benedikt Höwedes, försvarare, Schalke 04: tyska landslaget har lite problem med högerkanten. Joggi Löw vet inte vem som lämpar sig bäst för uppgiften. Höwedes kan spela mittback men även högerback – och gör det med bravur. Kämpar, sliter och vinner det mesta i luften. En mycket bra mittback som helt enkelt får acceptera att ta steget ut till höger.

Dante, försvarare, Borussia Mönchengladbach: spelar kanske inte alltid med schyssta metoder, men är väldigt effektiv i sitt agerande. Är livsviktig för Mönchengladbachs fina försvarsspel. Stor, stark, snabb och dessutom målfarlig.

Mats Hummels, försvarare, Borussia Dortmund: är egentligen ganska ohotad på den här positionen. Är trots sin unga ålder redan nu en världsback som är brytningssäker och kylig. Utstrålar pondus och besitter fina ledaregenskaper. Lägger gärna några smörpass eller stöter framåt själv. En stor försvarsgeneral.

Philipp Lahm, försvarare, Bayern München: har den här säsongen varit ganska ohotad. Kaptenen har egentligen inte gjort sin bästa säsong men han överglänser allt som oftast sina kollegor i Bundesliga. För Bayerns del får han gärna jobba på sitt ledarskap, men är en rutinerad försvarare som gärna rusar framåt och gör livet surt för motståndarna.

Sven Bender, mittfältare, Borussia Dortmund: håller rent och snyggt på mittfältet. Småskador sätter inte stopp för den här killen – bollen ska bort och smärtan kommer i andra hand. Har stora lugnor och enorm vilja. Har dessutom utvecklat det offensiva spelet den här säsongen. En ansiktsfraktur har hållit honom borta från spel på sistone.

Bastian Schweinsteiger, mittfältare, Bayern München: med Bastian och Bender på det centrala mittfältet blir det inte lätt för motståndarna att bygga upp något anfall. Även Bastian har en extrem vilja men är en bättre box-till-box-spelare än Bender. Bidrar med fina passningar och bra skott. En härförare som kan bygga upp egna anfall men även förstöra motståndarnas.

Marco Reus, offensiv mittfältare, Borussia Mönchengladbach: har en gigantisk del i klubbens succésäsong. Har tagit flera kliv i utvecklingen och jagas snart av en hel fotbollsvärld om vi ska lita på medierna. Är otroligt målfarlig, snabb och oberäknelig. Oavsett vad som händer är Reus som gjuten för uppgiften: han kan springa på kontringar, dra upp anfall helt själv och avsluta själv eller smeka fram bollen.

Mario Götze, offensiv mittfältare, Borussia Dortmund: fick massmedial uppmärksamhet i överflöd förra säsongen när han slog igenom. Det verkar ha hämmat honom en aning. Har dock lagt på sig lite muskler under sommaren och är fortfarande en alldeles fantastisk fotbollsspelare som kan leka med de flesta. Gör mål själv eller passar fram. Likt en av hans större konkurrenter, Toni Kroos, kan han försvinna ur matcher men är ändå livsviktig för sitt lag.

Franck Ribéry, offensiv mittfältare, Bayern München: har sett precis lika bra ut som han gjorde under sin första säsong med rekordmästarna. Verkar ha hittat glädjen igen under Heynckes ledarskap. Springer och sliter för laget men är också ett löjligt stort hot framåt när han tar sig fram med vilja och teknik. Målfarlig, men är lika effektiv i passningsspelet.

Mario Gomez, anfallare, Bayern München: konkurrensen på den här positionen är ovanligt stor den här säsongen. Men Gomez är den som har imponerat allra mest. Vet alltid var han ska stå för att kunna rulla in bollen i mål. Ruskigt effektiv i straffområdet men jobbar ändå en hel del för sitt lag. Ibland är det nästan löjligt att se hur många chanser Gomez bränner, men det är något han får jobba på. Det som gör honom till kung är helt enkelt att han vet precis vart målchanserna dyker upp, och i den bemärkelsen är han nästan unik.

Givetvis ska min elva även ha en tillhörande bänk:

Bernd Leno, målvakt, Bayer Leverkusen:
Slog igenom med dunder och brak den här säsongen. Leno lånades in från Stuttgart II när Leverkusen hade målvaktsproblem. Han tog verkligen chansen och har nu köpts loss och fått ett långtidskontrakt. Han har gått från okänd talang till seriös utmanare om titeln ”Bundesligas bästa målvakt”.

Lukasz Piszczek, försvarare, Borussia Dortmund:
Hade det inte varit för att Piszczek bjudit på några billiga baklängesmål hade han säkert kunna ta en plats i startelvan. Men polacken har faktiskt sett mindre slipad ut i sitt försvarsspel, men är å andra sidan ett effektivt vapen i offensiven.

Holger Badstuber, försvarare, Bayern München:
Har helt klart växlat upp under Jupp Heynckes ledning. Badstuber ser bättre och bättre ut men är fortfarande en aning för oslipad i mina ögon. Visst är han en smartare mittback än Dante – men i Bundesliga är Dantes spel effektivare. För tillfället.

William Kvist, mittfältare, VfB Suttgart:
Stuttgart har hittat väldigt rätt med sina nyförvärv. Kvist har gjort spelet betydligt mycket mer stabilt och det finns nog ingen som tycker att det är kul att möta dansken. Får undan de flesta bollarna och står dessutom mycket klokt i försvarsspelet.

Toni Kroos, offensiv mittfältare, Bayern München:
Kroos hade kunnat gå in på Götzes position, eller på den centrala mittfältet. Därför sätter jag honom på bänken i stället. Den unge tysken förfogar över ett alldeles otroligt passningsspel, men ser tyvärr nästan lite arrogant ut ibland. Vision och känsliga fötter.

Lukas Podolski, offensiv mittfältare, FC Köln:
Har en liknande roll som den Reus har i Mönchengladbach. Det vill säga att han är offensiven. Han är målfarligheten. Podolski har gjort sin bästa säsong på evigheter och glöder verkligen.

Claudio Pizarro, anfallare, Werder Bremen:
Peruanen har varit avgörande för Bremen flera gånger. När bollen inte vill leta sig in så kliver plötsligt Pizarro fram och gör mål. Är stor, stark, teknisk och målfarlig. Som att kombinera bubblarna Lewandowski och Huntelaar: han gör jobbet, han gör målen.

Och visst bjuder jag alltså även på några bubblare som mycket väl kunde ha tagit plats i höst-elvan: Marc-André ter Stegen, Felipe Santana, Martin Stranzl, Lars Bender, Jefferson Farfan, Klaas-Jan Huntelaar, Robert Lewandowski.

Kort kommentar: Ter Stegen är väldigt lovande, men har överglänsts den här säsongen. Santana och Stranzl ser ståtliga ut på plan och har utvecklats fint den här säsongen. Bender blir allt bättre i Leverkusen men står fortfarande i Svens skugga. Farfan har varit lysande men skadad allt för länge, dessutom kan han ibland bli lite för låst i sitt spel. När det gäller anfallarna ryker Huntelaar då han gör alldeles för lite för laget, medan Lewandowski nästan gör för mycket – han måste göra fler mål för att ta sig förbi Gomez.

Hur hade er elva sett ut?

Framöver kommer det att bli lite mer ”höst-snack”. Bland annat tänkte jag slänga en blick på tabellen och försöka att lite kort analysera lagens insatser.

/Wingren