Samtidigt som Spotify ständigt växer och blir bättre (förra veckans allians med Metallica får ses som en stor fjäder i hatten för streamingtjänsten) så börjar utmanarna tuppa upp sig i jakt på internetlyssnarna. Och i förlängningen intäkterna som kommer av att folk månadsprenumererar till ett pris som ligger under en vanlig cd-skiva.

För mig personligen känns den norska tjänsten Wimp för stunden aktuell. Ganska mycket beroende på att bolagets huvudägare heter Schibsted, en norsk mediekoncern som i förlängningen även äger min röv med tanke på dess majoritetsposition i Aftonbladet. Det innebär en del nyheter som snart kommer att lanseras, och som jag för stunden inte kan säga mycket om. Med tanke på att jag, enligt gammal god börsbolagstradition, är inblandad på ett hörn utan att för den skull veta exakt vad som är på gång eller vad min roll i det hela blir.

En annan person som sent omsider har gått igång på gratisstreaming är Nine Inch Nails/How To Destroy Angels-visionären Trent Reznor.

I en intervju med The New Yorker har 47-åringen nämligen avslöjat att han ämnar gå i allians med Beats Electronics (bolaget som ligger bakom de ganska så populära Beats by Dr Dre-hörlurarna) i syfte att lansera streamingtjänsten Daisy.

I en beskrivning till alliansen blommar (dagens Göteborgsskämt) Reznor ut med sitt huvudsyfte: Som tydligen är att Daisy ska erbjuda nyttjaren musikrekommendationer baserade vad man de facto lyssnar på och är intresserad av.

Självklart ett välkommet val. Speciellt med tanke på att Spotify i sitt nuvarande utförande har för vana att tipsa mig om låtar och artister som jag inte bryr mig ett skvatt om, i stället för att basera rekommendationerna utifrån mina lyssningsvanor eller spellistor.

Men, och det här är ett viktigt sådant. Vid samma presskonferens som streamingjätten avslöjade sitt samarbete med Metallica på presenterades även ett flertal andra nyheter som kommer i nästa version av produkten, däribland något som kallas ”Discover” och som erbjuder nyttjaren möjlighet att göra just det. Alltså upptäcka ny musik som ligger nära ens intressesfär.

En uppdatering som med andra ord skulle göra Daisy ganska så onödigt.

Självklart är det ändå för tidigt att döma ut satsningen. Exakt vad som kommer att bli dess så kallade usp (unique selling point) får visa sig då mer detaljerad information offentliggörs. Något jag emellertid skulle uppskatta är en satsning på ljudkvaliteten – och en möjlighet att på exempelvis sin smartphone kunna välja de equalizerinställningar som lyssnarens öra trivs bäst av. En funktion jag länge har saknat hos de nu tillgängliga tjänsterna.

Om det ingår i gränssnittet kan Daisy måhända bli en riktigt skön upplevelse. Speciellt för oss som inte ser någon egentlig motsättning mellan ett skönt sound och moderna lyssningsvanor.

Källor: The New Yorker, Aftonbladet, Nyheter24.se.

Fotomontage: Metalsucks.net

Erkänn – listor är kul. Och då inte bara när de kan diskuteras utifrån högst personliga smakparametrar (exempelvis de bästa skivorna någonsin, tuffaste scenproduktionerna och så vidare) utan också då de går att grunda på rena siffror.

Som exempelvis vilken rockare som är den mest inkomstbringande.

Det är i alla fall vad sajten Celebrity Networth har ägnat sig åt och sedermera också presenterat i en överskådlig sammanställning över de mest burgna sångarna i världen.

Och själva utfallet är inte så förvånande – i topp finner vi pengamaskinen Paul McCartney som värderas till svindlande 800 miljoner dollar (en ungefärlig summa i svenska kronor skulle bli 5,2 miljarder) medan andraplacerande U2-Bono bara uppges ha en inkomst på 600 miljoner USA-valuta – på grund av en felaktig investering i Facebookaktier.

Det här är emellertid en hårdrocksblogg, med diverse utvikningar inom sånt som härtill kan relateras. Vilket innebär att jag i stället fokuserar på de frontmän som jag anser anmälningsvärda. Och det är inte direkt få de heller.

Vi kör från start (med den beräknade förmögenheten i dollar inom parantes):

6. Gene Simmons (Kiss, 300 miljoner)

11. Dave Grohl (Foo Fighters med flera, 225 miljoner)

17. James Hetfield (Metallica, 175 miljoner)

19. Axl Rose (Guns ’N Roses, 150 miljoner)

22. Steven Tyler (Aerosmith, 130 miljoner)

23. Jon Bon Jovi (Bon Jovi, 125 miljoner)

24. Paul Stanley (Kiss, 125 miljoner)

26. Sammy Hagar (Chickenfoot/ex-Van Halen med flera, 120 miljoner)

27. Robert Plant (ex-Led Zeppelin, 120 miljoner)

28. Bruce Dickinson (Iron Maiden, 115 miljoner)

30. Brian Johnson (AC/DC, 90 miljoner)

31. Ozzy Osbourne (Black Sabbath, 90 miljoner)

40. Joe Elliott (Def Leppard, 70 miljoner)

48. Chris Cornell (Soundgarden/ex-Audioslave, 60 miljoner)

53. Vince Neil (Mötley Crüe, 50 miljoner)

54. Billy Corgan (Smashing Pumpkins, 50 miljoner)

57. Maynard James Keenan (Tool med flera, 45 miljoner)

58. Jonathan Davis (Korn, 45 miljoner)

60. David Lee Roth (Van Halen, 40 miljoner)

62. Trent Reznor (Nine Inch Nails/How To Destroy Angels, 40 miljoner)

63. Kid Rock (37 miljoner)

67. Scott Stapp (Creed, 30 miljoner)

68. Chad Kroeger (Nickelback, 30 miljoner)

70. Geddy Lee (Rush, 28 miljoner)

71. Marilyn Manson (25 miljoner)

72. Zack de la Rocha (Rage Against The Machine, 25 miljoner)

73. Rob Halford (Judas Priest, 25 miljoner)

74. Chester Bennington (Linkin Park, 25 miljoner)

75. Dave Mustaine (Megadeth, 20 miljoner)

77. Geoff Tate (ex-Queensrÿche, 17 miljoner)

79. Tom Araya (Slayer, 14 miljoner)

80. Jacoby Shaddix (Papa Roach, 12 miljoner)

81. Bret Michaels (Poison, 12 miljoner)

82. Scott Weiland (Stone Temple Pilots/ex-Velvet Revolver, 10 miljoner)

83. Phil Anselmo (Down/ex-Pantera, 8 miljoner)

84. Fred Durst (Limp Bizkit, 8 miljoner)

Exakt hur dessa siffror har räknats fram orkar jag inte fördjupa mig i. Men visst finns det några uppseendeväckande inslag här ovan. Som visar att rockvärlden är väldigt orättvis – och att det gäller att satsa på lukrativa kringverksamheter om man ska kunna dollargrina sig igenom livet.

Eller, vad säger du Gene?

Det här har ju varit en sjuk vecka. Inte för att något extraordinärt har inträffat, utan snarare för att jag faktiskt har varit tvungen att plocka ut mina första sjukdagar sedan … minns inte riktigt när, om jag ska vara ärlig.

Typiskt slutet av november med andra ord. Det började redan i måndags och tisdags, då bemanningen tunnades ut märkbart genom att reporter efter reporter tvingades vika ner och gå hem. Stursk som jag var så trodde jag att jag skulle klara mig. Och struntade i att det kändes lite halvpurket i tisdags och gick och körde ett kvällspass på gymmet.

Mindre smart gjort, tydligen.

I onsdags morse kändes det som att någon hade kört ner en ananas i svalget och att hostan tog sats någonstans söder om naveln. Smart som jag är så ignorerade jag detta, körde mitt avtalade bankmöte på morgonen och jobbade sen på redaktionen som om allt var frid och fröjd.

Och det var ju inte så genomtänkt. När jag väl slutade var tanken att jag skulle gå hem i någon timme och sen göra intervju med Jamey Jasta från Hatebreed på Warner Musics kontor. Men så fort jag fick sofftyg under ryggen så blossade febern upp, energin liksom förångades – och jag var helt enkelt tvungen att ställa in den planerade frågestunden. Vilket var trist som fan, men samtidigt inget att göra något åt. Kändes sådär lockande att sitta och analysera metalcore samtidigt som attackhosta och sprängande huvudvärk härjar fritt, vilket säkert intervjuobjektet i sig är tacksam över att ha fått slippa.

I vilket fall som helst har det varit grundläget för de gångna dagarna. En rent fysisk påminnelse om varför jag hatar dessa månader innerligt och ärligt.

Icke desto mindre finns det väl därför anledning att kurera sig med några färska munterhetspiller i form av nyanlända videoklipp.

Denna vecka har jag hittat febernedsättande injektioner från Sylosis, Gotthard, High On Fire, Daemonicus, Dropkick Murphys, Evocation, God Seed, Enter Shikari, Cancer Bats och Kreator. De lindrar skönt och roar när övrigt är trist och jobbigt.

Dessutom kan vi syna hur det såg ut och lät då Alice Cooper i veckan gästade Conan O’Briens tv-show, ett akustiskt liveklipp där White Lions Mike Tramp framför en av gruppens stycken, en utökad trailer för Metallicas kommande live-dvd ”Quebec magnetic”, en tung liveupptagning med Saint Vitus samt ett streamat smakprov från kommande plattan ”Sole creation” med underskattade Kongh.

Det får räcka för stunden. Nu väntar intensiva förhandlingar med mig själv och samvetet angående om det är fysiskt klokt att gå och se Morbus Chron och Nifelheim på Debaser Slussen i kväll. Det är det troligtvis inte. Men jag är å andra sidan inte känd för att ständigt göra det som är bäst för mig.

Kom ihåg – snart är det jul.

http://www.youtube.com/watch?v=vav-7o-M-4E

http://www.youtube.com/watch?v=MR0jV1Af3MI

Jag gillar inte att diskriminera. Vare sig du är kvinna, man, gammal, ung, pursvensk, blattelover eller hen ska du ha samma rättigheter och skyldigheter som jag. Det anser jag bara vara humanitär grundkurs, även om jag förstår att det kan sticka i ögonen på människor med samma empatiska förmåga som en Tolkienorch.

Därför var det kanske sent omsider jag slog slag i saken, men nu är det gjort. Vilket från just i dag innebär att månadens spellista – som samlar mycket av den musik som har släppts inom min intressesfär de senaste 30 dagarna på ett och samma ställe – i fortsättningen även kommer att vara tillgänglig via Wimp.

Någon exakt spegling av varandra är listorna emellertid inte. När det gäller licenser skiljer sig tjänsterna åt, vilket innebär att exempelvis vissa låtar som finns på Spotify inte är tillgängliga på Wimp. Eller tvärtom.

På Wimp hittar du listan på denna länk, medan Spotifyvänner i stället klickar sig in här.

Hoppas detta är en förbättring som uppskattas.

Som tidigare har uppmärksammats just i detta forum var det den gångna helgen rena rama julafton för den kanadensiske auteurens alla beundrare.

Under en specialkomponerad afton betitlad ”The retinal circus” på The Roundhouse i London tog 40-åringen från Vancouver ett generöst famntag om hela sin karriär, och levererade ett set på närmare tre timmar.

Vissa av er var kanske där. Jag var det inte. Så för mig och alla andra kommer det ju som en trevlig överraskning att en proffsfilmad rekapitulation av konserten – bestående av såväl överraskande arkivrensningar likt Strapping Young Lads ”Love?” och ”Detox” bredvid valda delar av allt det som huvudpersonen har gjort under eget namn.

Youtubefilmen nedan mäter två timmar och fyrtiotvå minuter. Lagom länge för att få träsmak om sittkomforten inte är den bästa. Så, bulla upp med en extra kudde under baken och njut av hela konkarrongen i ett svep.

En så kallad smaklig uppladdning för Townsends kommande Sverigebesök kommande helg och nästa, med andra ord.

http://www.youtube.com/watch?v=WtGmvRrDTdM

Se på fan. Där kan vi ju ta tillfället i akt att lägga ännu en arbetsvecka bakom oss.

Fem dagar som har bjudit på alltifrån djurparksskandaler, chockavhopp ifrån thrashlokomotivet The Haunted, muthärvor inom den absolut högsta EU-toppen till sedvanligt plaskande i den svenska kändisankdammen.

Kanske få händelser som får just vecka 42 att profilera sig utöver det extra i världshistorien. Men som sådan en trygg förvissning om att jorden fortsätter att snurra runt sin egen axel och att mänskligheten fortsätter att vara minst lika snurrig.

Nu är det emellertid fredag. Och vanan trogen blir det då, så här på den tidiga kvällskvisten videodags här i bloggen. Och lika traditionsenligt blir det en väldigt blandad kompott som får serveras till helgmyset.

Just den här veckan rekommenderas ytterligare inspektion av färska klipp från exempelvis Cradle Of Filth, Atreyu/Bleeding Through-anknutna I Am War, Sister Sin, Antromorphia, Linkin Park, Enslaved, Issa och tidigare Anthrax-gitarristen Dan Spitz nya grupp Red Lamb.

Och som extra veckoslutsgrädde på helgmoset går det alltid att ägna en stund åt ytterligare ett smakprov från kommande albumet med Parkway Drive, en trailer för kommande Nightwish-filmen (baserad på senaste albumet ”Imaginaerum”) samt färska spåret ”Nocturne” från intressanta djentcombon Tesseract.

Det får duga gott för stunden.

Och kom ihåg: Snart är det jul.

Redan 1988 ställde Public Enemys Chuck D frågan ”bass, how low can you go?” i låten ”Bring the noise”.

Nu tycks den forne Nine Inch Nails-visionären Trent Reznor försöka utröna ett slutgiltigt svar på detta tvisteämne.

Ett färskt spår med hans nya grupp How To Destroy Angels – som även består av frugan Mariqueen Maandig, Atticus Ross och designern Rob Sheridan – söker sig nämligen mot ett rent av fysiskt kännbart frekvensdjup. Det liksom rör om i magen. Slätrakar benen och tonblästrar örongångarna.

”Keep it together” är hämtad från den visuellt drivna gruppens kommande sexspårsgiv ”An omen ep”, som också blir dess debututgåva för nya samarbetspartnen Columbia Records.

How To Destroy Angels har tidigare släppt en självbetitlad ep som kunde laddas ned gratis i högkvalitets-mp3 från kvartettens hemsida, samt bidragit med Bryan Ferry-covern ”Is your love strong enough?” till Hollywoodversionen av Stieg Larssons ”Män som hatar kvinnor”.

”An omen ep” sägs få sin officiella release den 13 november.