Jag summerar på sedvanligt vis ihop den gångna ligaomgången med att dela ut ett gäng utmärkelser.

Omgångens mål:
I vanlig ordning fick vi uppleva en hel del vackra mål, men Kokes fullträff mål Levante sticker ändå ut från mängden. Atléticoprodukten väggade sig fram med Diego Costa och knorrade in bollen i målvaktens vänstra kryss. Fantastiskt mål av en fantastisk spelare.

Omgångens överraskning #1:
Real Betis hade inför omgången inte fått en straffspark med sig sedan september 2011 (!). Nu fick man det efter 42 sekunder mot Athletic, och Rubén Castro bevisade, om nu någon mot förmodan hade börjat tvivla, att han också är säkerheten själv från straffpunkten.

Omgångens sexpoängare:
Det vankades bottenmöte i Pamplona när Osasuna tog emot Deportivo i söndags. Och det var hemmalaget som gick vinnande ur striden sedan Kike Sola och Nino frälst laget i 2-1-segern. Osasuna lämnade därmed jumboplatsen som i stället Depor övertog.

Omgångens förnedring:
Nä, det var sannerligen inte Valencias helg. Underläge 0-5 mot Real Madrid i halvtid (!) på Mestalla är inte bara historiskt uselt utan en ny nivå av förnedring. Mer läsning om matchen finns här.

Omgångens miss:
Jesús Navas blev helt frispelad med ett öppet mål mot Getafe – men lyckades mirakulöst fösa bollen rakt på målvakten i stället. Det är en duktig fotbollsspelare Navas, men göra mål, det har han aldrig varit någon höjdare på.

Omgångens överraskning #2:
Det krävdes ett rött kort. Sedan drabbades Barcelona av någonting man annars inte sett till under säsongen – stress. Real Sociedad utnyttjade det på bästa sätt, och vände 0-2-underläge till seger. Imponerande.

Omgångens P12-misstag:
Andrés Palop är en av ligans mest rutinerade målvakter. Ändå tog han ett par steg för mycket när Adrián Colunga skulle skjuta en frispark från lågt avstånd. Resultatet av det? Getafe-anfallare såg möjligheten, och satte bollen över Palop rakt in i nät.

Det har inte hänt särskilt mycket på transferfronten i Spanien än. Daniel Larsson till Valladolid, Miguel De Las Cuevas till Osasuna och Paulo Assuncão till Deportivo är bra nyförvärv, men inga värvningar som får någon att hoppa av stolen. Därför kom nyheten om Chelsea-talangen Lucas Piazóns lånövergång till Málaga som en positiv nyhet. Ja, man ramlar förstås inte av stolen nu heller, men det är ändå ett spännande namn och han har av vissa hyllats väldigt mycket på de brittiska öarna.

Jag gissar att han lånas in för att använda som spjutspets i anfallet. Som offensiv mittfältare – en position jag annars förknippar brassen med i första hand – är det redan fullt. Med spelare som Joaquín, Isco, Eliseu, Francisco Portillo och Diego Buonanotte är konkurrensen redan stentuff, och jag har svårt att se varför Manuel Pellegrini skulle vilja få in ytterligare en spelare som kan utmana på den positionen. Och då har vi dessutom inte ens tagit upp Júlio Baptista, som beräknas vara spelklar väldigt snart (även om det är ett unikt skadefall och man aldrig kan vara säker på något).

Piazón måste vara en värvning som är tänkt att användas som spjutspets. Med Roque Santa Cruz och Javier Saviola kan den unge brasilianaren definitivt konkurrera, och kanske rentav ta en plats i startelvan.

För Málaga väntar ett dubbelmöte mot Barcelona i Copa del Rey inom den närmsta veckan. Får vi se Lucas Piazón göra debut mot de blåröda?

—

Omgångens awards från den 19:e ligaomgången.

Omgångens comeback:
Wow, vilken comeback! Valladolids succéman Patrick Ebert var tillbaka efter en dryg månads skadefrånvaro – och vilken comeback det blev. Mot Mallorca stod tysken för två drömmål, och en vacker assist. Han tar med sin insats även hem priset som omgångens spelare.

Omgångens frånvaro:
Senast Real Madrid var utan Cristiano Ronaldo i en ligamatch förlorade man. Samma visa var det gången innan det. Och mot Osasuna var det inget undantag. Portugisen saknades på grund av avstängning – och Madrid fick bara 0-0.

Omgångens straffskytt:
Radamel Falcaos stenhårda straff i all ära. Guilherme Siqueiras två straffmål borta mot Getafe blev direkt avgörande och räddade en poäng åt Granada – en ytterst viktig sådan.

Omgångens varningsfinger:
Thiago Alcántara äntrade planen för sitt Barcelona med drygt 20 minuter kvar mot Málaga, och hann bevisa att han är redo att på allvar ta upp kampen om en startplats på det annars stjärnfyllda mittfältet. Cesc Fàbregas – i första hand – måste jobba stenhårt och inte tillåta sig själv att stanna upp och kolla bakom axeln för många gånger. Då kommer han bli omsprungen.

Omgångens nummer nio:
Jag listade för bara några dagar sedan ligans hetaste ”nummer nio”-spelare. Roberto Soldado var en av dessa, och han var också omgångens absolut hetaste på sin position. Med två mål fixade han segern för sitt Valencia i mötet med Sevilla. Hårdast konkurrens gav Rubén Castro – som svarade för ett mål och en assist mot Levante.

Omgångens historiska:
Det händer mycket med historiska mått i Rayo Vallecano just nu. Faktum är att man aldrig gjort en bättre inledande halva i La Liga än man nu gjort. Med 31 poäng ligger man sexa i tabellen. Detta efter en ny skalp – lagets fjärde raka i ligaspelet – mot Athletic Club.

Omgångens trend #1:
Vilka missar vi har upplevt under den gångna omgången. Víctor Casadesús var först ut mot Athletic, Álvaro Negredo brände rejält ett läge som i princip var öppen bur mot Málaga, och i måndags stod både Diego Salomão och Mario Bermejo för brutala missar. Det verkar helt enkelt vara inne att stå för fasansfulla missar. Något som också spelar den här omgången – som bara bjudit på 17 mål.

Omgångens trend #2:
Efter 0-2 hemma mot Málaga i det andalusiska derbyt sjöng Sevilla-publiken att man ville få bort president José María Del Nido. Och det var inte första gången under säsongen. Därefter fyllde Valencia-supportrarna på med samma melodi när man sjöng om sin egna president Manuel Llorente. Detta efter en ny hemmaförlust. Precis som det verkar trendigt att missa brutala målchanser verkar det också vara inne att kräva presidentens avgång. Vem står näst på tur?

Omgångens drömträff:
Tidigare under säsongen var jag på plats när Barcelona slog Valencia med 1-0 på Camp Nou. Då avgjorde Adriano med ett riktigt drömmål. Mot Atlético stod brassen för en ny makalös fullträff, som var ganska snarlik den mot Valencia. Den stora skillnaden var att han nu i stället använde vänsterfoten, och vek in från motsatt kant.

Senast en försvarare gjorde fem mål på de 16 inledande omgångarna var 18 år sedan. Även då var det en Barcelona-försvarare, nämligen Ronald Koeman. Men holländaren hade en stor fördel med tanke på att han var så giftig på fasta situationer. Adriano har alltså gjort fem spelmål som ytterback – trots att han inte ens är ordinarie i Barça.

Omgångens spelare:
Han kom till La Liga som ett osäkert kort. I alla fall om ni frågar mig. Men Málaga-ledningen kanske hade sett Martín Demichelis gömda potential. Nu har han i alla fall bevisat att den finns, och hela säsongen har han varit en gigant i Málagas backlinje. Matchen mot Sevilla var inget undantag, där han i andra halvlek också gick upp som defensiv mittfältare och bemästrade även den rollen mästerligt. Kryddade sin insats med ett väldigt avgörande mål dessutom.

Omgången ”släkten är värst”:
Han värvades till Valencia efter att ha gjort stor succé i Rubin Kazan. Men framgångarna uteblev i Spanien för Chori Domínguez, och trots flera chanser lyckades han aldrig i Valencia. I somras bröt man kontraktet och i stället valde Chori att få till Rayo Vallecano. I söndags var det just komiskt nog Chori som stod för matchens enda mål på Mestalla och sänkte därmed sitt förra lag. Släkten är allt värst ibland.

Omgångens yngling:
Förra omgången stod Levantes ungtupp Rubén García för en strålande insats när Mallorca kördes över med hela 4-0. Då gjorde mittfältare, som är född 1993, också ett av målen. I söndags vann Levante på nytt, detta borta mot Zaragoza med 1-0, och García stod på nytt för en eminent insats. Dessutom gjorde han matchens enda mål vilket gav tre poäng till Valencia-klubben.

Omgångens historiska:
För första gången genom La Liga-historian gick hela sju av tio hemmalag mållösa från sin match. Något som alltså aldrig tidigare hänt. Varken Mallorca, Granada, Sevilla, Zaragoza, Valencia, Deportivo eller Celta Vigo lyckades få hål på sina motståndare den gångna omgången.

Omgångens ”jag är inte förvånad längre”:
Levante fortsätter sväva på sitt framgångsmoln som startades förra hösten. Och spelarna verkar inte se något slut på det. Man går ut på planen varje helg, och har förbaskat roligt. Det är inte mer komplicerat än så. Lyckas man ta tre poäng kan det hända att det firas med en öl eller en pizza. Kanske båda delar, om man har vunnit stort. Något man definitivt gjorde mot Mallorca, där slutresultatet 4-0 talar sitt tydliga språk. Och nej, Levante var inte väldigt överlägsna spelmässigt. Men de var effektivare, smartare och spelade utan någon som helst press. Levante kommer bli att räkna med även den här säsongen.

Omgångens enmansshow:
Han placerade in bollen, han dundrade in bollen, han nickade in bollen. Radamel Falcao gjorde mål på de flesta olika sätt när han ensam hade stor show mot Deportivo La Coruña. Fem mål fick räcka för colombianen, som än en gång bevisade vilken världsspelare han är. Det är bara lyfta på hatten!

Omgångens flyt:
Barcelona gjorde visserligen en riktigt start första halvlek på Benito Villamarín, men jag har inte sett Titos manskap så tillbakapressade någon gång under säsongen som man var under den andra halvleken. Real Betis satte hög press, man spelade ett rappt passningsspel och gjorde alltid något vettigt. Det enda som saknades var marginalerna, för virket räddade Víctor Valdés tre gånger från att hämta bollen i nät i den andra halvleken.

Omgångens frispark:
I ett direkt avgörande läge, vid ställningen 2-2, fick Mesut Özil chansen att skjuta en frispark före Cristiano Ronaldo. Nu i efterhand förstår vi alla varför. Tysken gjorde det nämligen på bästa tänkbara sätt, då han skruvade in bollen i första krysset – via ribban och in. Fantastiskt snyggt, och det innebar också tre poäng till ”marängerna”.

Omgångens förlösande seger:
Ernesto Valverde fick en drömstart som tränare i Valencia. Tja, spelmässigt var det kanske ingen fröjd för ögat, men det är trots allt tre poäng som räknas – något som man bärgade borta mot Osasuna. Och det var en förlösande bortaseger för Valencia. Senast man vann på bortamark i ligaspelet var mot Athletic (0-3, där Soldado för övrigt gjorde hattrick) i mars. Med andra ord kom segern som ett brev på posten.

Omgångens miss:
Som välbetald fotbollsspelare med bland annat en EM-guldmedalj hemma i prisskåpet kan jag tycka att man borde kunna sätta en boll i nät från en meters avstånd. Jordi Alba bevisade motsatsen. Fråga mig inte hur, men han drog bollen i ribban i stället för att sätta den i mål. Nu kom ju Barcelona undan med blotta förskräckelsen ändå, och det var väl tur det. För Alba alltså.

Omgångens Muñiz:
Det finns de som bänkar som framför TV:n enbart för att Muñiz Fernández dömer en match. Fel anledning kan tyckas, men visst blir det ofta en rejäl show där det mesta kan hända. Det var inget undantag i matchen mellan Espanyol och Sevilla, där Muñiz hann med att blåsa straffar och dela ut tio gula kort. Han gjorde på nytt ingen vidare insats, och belönas som tack för det med en avstängning i veckan. Han skulle nämligen dömt Osasuna-Valencia i Copa del Rey. Det är dags att lära sig snart, Muñiz. Tyvärr tror jag han är egen art som inte kan räddas oavsett medicin.

Omgångens mål:
Real Betis gick upp i en 2-0-ledning borta mot Deportivo, men galicierna kom tillbaka på bara några minuter. Det var dock Betis, genom Joel Campbell, som skulle få sista ordet. Det med en fantastisk träff som inte bara var omgångens snyggaste mål, utan också innebar tre nya poäng till de grönvita och en fjärdeplats i tabellen.

Omgångens kross:
Barcelona slog förvisso Athletic hemma med 5-1, vilket utan tvekan måste betraktas som kross. Men att Real Sociedad skulle göra fem baljor på Mestalla, det hade nog ingen tippat på. ”La Real” tar därmed hem både omgångens kross och omgångens skräll.

Omgångens premiärpoäng:
Javier Aguirre fick en pinne i sin debut som ny Espanyol-tränare, och den inkasserades borta mot Granada. Med tanke på hur det sett ut tidigare under säsongen så får man, med Espanyol-ögon sett, ändå anse att det är ett steg i rätt riktning.

Omgångens Levante:
Vara lite sämre hela matchen, ha lite flyt med sig, för att sedan sticka upp och göra ett avgörande mål. Nej, jag blev inte alls förvånad när den inbytte ynglingen Roger Martí kvitterade för Levante borta mot Celta. Det kändes helt enkelt så genuint Levante.

Omgångens kämpainsats:
Med en man utvisad i stort sett hela matchen, var ändå Real Zaragoza snubblande nära att roffa åt sig samtliga poäng på partyön Mallorca. Roberto storspelade i målet, men kunde till slut inte hålla tätt utan släppte in en kvitteringsboll. Zaragoza skall dock ha en stor eloge för sin kämpainsats.

Omgångens fulknep:
Man kommer aldrig ifrån fulknepen inom fotbollen. Men det finns gränser även där. Att spotta någon i nacken, som Sergio Ramos gjorde på Diego Costa i Madrid-derbyt, är att gå för långt. Brassen hade förvisso provocerat Real Madrid-spelarna matchen igenom, men det är också en del i det stora hela att behålla fötterna på marken och inte segla i väg. Det ska tilläggas att Costa försökte kasta någonting (oklart exakt vad) mot Ramos precis därefter. Apropå att tappa fotfästet alltså. Om det var ett smärre under att ingen spelare visades ut, var det ett minst lika stort mirakel att varken Ramos eller Costa fick syna det gula kortet under matchen.

Omgångens derbykung:
Det snackades om många matcher i matchen inför El derbi Madrileño. Den största och kanske mest självklara var så klart den mellan Cristiano Ronaldo och Radamel Falcao. En kamp som portugisen fullkomligt lekte hem, med ett fantastiskt frisparksmål (för övrigt hans första sedan i april i år, mot just Atlético) och en assist. Och det kunde/borde blivit ett par mål till.

Omgångens revansch, droppe, respektlösa, läckraste, spelare och överkörning står på agendan när jag delar ut utmärkelserna från den gångna spelomgången.

Omgångens revansch:
Förra helgen blev Real Betis totalt överkörda av Sevilla i det stekheta stadsderbyt. I lördags vann man mot de regerande mästarna Real Madrid med 1-0. Samtidigt revanscherade sig målvakten Adrián, som stod för en katastrofal insats mot Sevilla, då han var en av planens giganter och räddade Betis gång efter annan.

Omgångens droppe:
Ännu en blytung hemmaförlust för Espanyol blev droppen för Mauricio Pochettino – som nu kan söka efter en ny arbetsgivare. Och det kanske var lika bra, för argentinaren har inte fått med sig spelarna den här säsongen.

Omgångens mest respektlösa:
Efter matchen mellan Atlético och Sevilla framkom uppgifter gällande att Frente Atlético (en supportergrupp) skulle ha ropat nidramsor gällande Antonio Puertas död (Puerta är en gammal Sevilla-spelare som dog i hjärtinfarkt 2007 bara 22 år gammal). Detta dementerades senare då det kom fram att det var besvikna Sevilla-supportrar som helt hade hittat på det här i hopp om att Atlético skulle straffas. Dessa supportrar skapade precis en helt ny definition av att gå över gränsen. Det är både pinsamt, obegripligt och fullständigt respektlöst.

Omgångens överkörning:
Det var många lag som mäktade med att fullständigt köra över sina motståndare den gångna omgången. Barcelona vann med 4-0 mot Levante, Atlético gjorde detsamma mot Sevilla. Men att även Málaga lyckades vinna med 4-0 mot Valencia får ändå klassas som den största skrällen vad gäller överlägsenhet. Speciellt då 4-0 i rejäl underkant. Matchen på La Rosaleda hade kunnat sluta med det dubbla – så mycket bättre var Málaga än Valencia.

Omgångens spelare:
Han slog perfekta genomskärare, han lirkade fram bollen med yttersidan, han gjorde makalösa nedtagningar, han chippade bollen över sina motståndare, och bjöd som grädden på moset på ett fantastiskt mål. Andrés Iniesta spelade på en nivå över alla andra i matchen mot Levante. Till och med världens främste stod i skuggan och kunde bara se på när Iniesta lekte fotboll.

Omgångens läckraste:
Oavsett hur många fina moment som Andrés Iniesta stod för i mötet med Levante, överskuggades han ändå av Iscos magiska sekunder mot Valencia. Ta en titt här, och njut själva av när 20-åringen gjorde lite som han ville med sina forna lagkamrater.

Omgångens sämsta:
Adrián, som annars presterat bra i Betis-målet, stod för omgångens mest katastrofala insats. Han serverade Reyes som gjorde 1-0 redan efter tolv sekunder. Han bjöd på returer, spelade osäkert med fötterna och ingav inget lugn i målet.

Omgångens spelare:
Gör man två vackra mål och en assist behöver man per automatik inte vara omgångens bästa spelare. Är man däremot också spelmässigt överlägsen sina motståndare finns inte mycket att snacka om. Enligt Manolo Jimenez hade hans Real Zaragoza vunnit om Lionel Messi burit deras färger. Och det läskiga är att det inte går att utesluta – så bra var argentinaren.

Omgångens nostalgi:
José Antonio Reyes i toppform, en högerkant med extrem fart och fantasi, anfall med mycket folk, hög press och snabbt passningsspel. Ja, i derbyt mot Betis levererade verkligen Sevilla som om det vore 4-5 år sedan.

Omgångens flax/rån:
Ja, det är upp till er själva att avgöra vad som egentligen hände på Mestalla. För spelmässigt var Valencia knappast värda tre poäng. Samtidigt gjorde Espanyol en bra insats och skulle åtminstone haft en poäng, sett till det spelmässiga. Men bollen verkar inte studsa Espanyols väg den här säsongen, och kanske var det precis det där lilla flytet som Valencia behövde för att komma igång på allvar?

Omgångens krossar:
Förutom att Sevilla gjorde mos av Betis, inträffade ju ytterligare ett par överkörningar den gångna omgången. Real Madrid hade inga problem att besegra Athletic med 5-1 – medan Real Sociedad under måndagskvällen enkelt överbemannade Rayo hemma på Anoeta. Där skrevs slutresultatet till 4-0.

Omgångens krigarseger:
Spelmässigt kommer Atlético Madrids insats mot Granada knappast gå till historien som den mest spektakulära. Man hade varken mest boll eller flest målchanser – men man vann matchen. Arda Turans segermål en kvart in i andra blev matchens enda, och efter målet ”grisade” Madrid-laget sig till alla tre poäng. Småfult, rutinerat och på riktigt krigarsätt roffade man åt sig samtliga poäng. Ungefär så som vi lärt känna Atlético under Simeone, med andra ord.

Som vanligt var det mycket som hände i den spanska ligafotbollen den gångna omgången. Här tar jag upp några av omgångens vändningar, mål, kalldusch, inhopp, revansch och naturligtvis skrattfest.

Omgångens vändning #1:
Iago Aspas x2 i första halvleken gav Celta Vigo ett utmärkt läge att få med sig poäng ifrån Vallecas. Sedan drog Gustavo Cabral på sig sitt andra gula – och Rayo tog över helt. Léo Baptistão, Tito och Piti fullbordade vändningar och Rayo fortsätter att gå mycket starkt.

Omgångens vändning #2:
Om Cabrals utvisning blev förödande för Celta, blev Pizzis otroligt skumma utvisning för Deportivo minst likaså. Portugisen fick sin andra varning för en filmning, som kan tyckas vara väldigt hårt dömd. Någonstans måste väl domaren ha lite känsla i sina bedömningar. Vid det läget hade Real Zaragoza visserligen redan hunnit reducera till 2-1 på straff – men därefter rann det i väg ordentligt. På 20 minuter i andra halvlek gjorde man fyra mål, och mycket har man Víctor Rodríguez för, som på nytt stod för en fenomenal insats. Slutresultatet skrevs senare till 5-3.

Omgångens kalldusch:
Málaga-spelarna tycktes dröja sig kvar i Champions League-drömmen, för på tårna mot Real Sociedad var man åtminstone inte. Det tog bara 45 sekunder innan Carlos Vela kunde styra in ledningsmålet på La Rosaleda – och då hade inte ens Real Sociedad tagit avsparken.

Omgångens mål:
Som vanligt var det många väldigt vackra mål som vi kunde njuta av den gångna omgången, men jag måste erkänna att jag redan är svag för Leo Messis 4-2-mål mot Mallorca. Hela anfallet, från Dani Alves inlägg, vidare till Alexis Sánchez som bröstade ner bollen till Messi, var oerhört vackert. Att argentinaren sedan väljer att ta emot bollen, och i momentet senare dunka upp den i Dudu Aouates första kryss är ett mästerverk i sig.

Omgångens revansch:
Budskapet var tydligt – ta poäng, helst tre, eller försvinn direkt. José Luis Mendilibar tog åt sig, och fick sitt Osasuna att rycka upp sig. 3-0-segern borta mot Espanyol var både välbehövlig och imponerande.

Omgångens skrattfest:
Jag kunde lika gärna valt att kalla den här utmärkelsen för omgångens idiot, då den gode Muñiz Fernández på något märkligt vänster valde att fullfölja matchen mellan Levante och Real Madrid. Detta på en plan som mest liknade en vattenåker, och bollen levde sitt egna liv och gjorde lite som den ville. Visst, det blev en ordentlig skrattfest för oss åskådare, men någon ärlig fotbollsmatch blev det inte.

Omgångens inhopp:
Utan Cristiano Ronaldo (eller Gonzalo Higuaín & Karim Benzema för den delen, som var skadade) var det märkbart tydligt att Real Madrid hade svårt att få dit bollen mot Levante. Sedan kom canteranon Álvaro Morata, 20, in och styrde in 2-1-målet med sin första touch i hela matchen. Målet gav Los Blancos tre poäng. Hyfsat inhopp, inte sant?

Omgångens mål:
Ja herrejösses, vilket mål du bjöd oss på, Roberto Soldado. Att uppfatta passningen, tajma löpningen perfekt, och sedan även hinna med att slå en blick vart målet är innan volleyskottet satt helt perfekt i Courtois högre kryss – det är mäkta imponerande. Det är sällan ett skott är så otagbart. Tack för den mumsbiten, Roberto.

Omgångens frispark:
Frisparkskungen från förra säsongen, Beñat, slog mot Getafe till med en ny pärla. Detta från ett läge där de flesta hade testat inspel, men inte Beñat. Han drog bollen stenhårt i bortre krysset, vilket blev ett högst avgörande mål i Betis 4-2-seger. Vinsten ledde för övrigt laget upp på en fjärdeplats i tabellen, imponerande!

Omgångens måldebutanter:
Både Michael Essien och Luka Modric hittade för första gången nätmaskorna sedan respektives flytt till den spanska huvudstaden. Äen Diego Colotto premiärmålade när han med sitt 1-0-mål på Anoeta fixade tre poäng för sitt Espanyol.

Omgångens trendbrytningar:
Detta var sannerligen en omgång där trender bröts. Málagas förlorade hemma för första gången under säsongen medan Espanyol & Athletic vann för första gången på bortaplan. Dessutom bröts Atlético Madrids 23 matcher långa svit som obesegrade när man torskade mot Valencia. Men som den gamla klyschan säger så är ju trender trots allt till för att brytas.

Omgångens passning:
David Villa klackar i all ära, spana in assisten som inhopparen Paco Alcácer stod för vilket ledde fram till 1-1 i matchen mellan Getafe och Betis. Tajming, balansen och helt makalöst känsligt. Wow!

Omgångens tolfte spelare:
Publiken på Mestalla var verkligen fantastisk under mötet mellan Valencia och Atlético. På förhand var Madrid-laget knappa favoriter, och de flesta trodde nog de skulle ta minst en poäng på Mestalla. Publiken på den så fascinerande arenan ville annorlunda, och bjöd först på ett mäktigt tifo inför matchen, innan fladdermössen på planen sjöngs fram under 90 minuter. Jag är övertygad om att det blev en extra tändvätska för Valencia – kanske rentav matchavgörande?

I sedvanlig ordning har det hänt en hel del i den spanska ligafotbollen. Detta tvingar mig till åtta awards efter omgång nio.

Omgångens flax:
Inte nog med att det var trassligt på vägen fram – när bollen till slut nådde Mario Bermejo i Galicien-derbyt och han fick öppet mål, så fick han, trots tid och öppet mål, snedträff och slog bollen på sitt eget stödjeben. Turligt nog för Bermejo så letade sig bollen ändå in i nätmaskorna. Tänk om han missat den chansen!

Omgångens spelare:
Jag har redan nämnt honom i bloggen under helgen. Gonzalo Higuaín stod för en storartad insats mot Mallorca, där inte bara hans mål blev utmärkande. Även hans fantastiska speluppfattning, som ledde fram till två mycket eleganta assist, var storstilade och ett stort kvitto på enorm speluppfattning.

Omgångens målvakt:
Adrián i Betis-målet höll nollan mot Valencia och räddade tre poäng till andalusierna hemma på Benito Villamarín. Valencia fick ett litet tryck i andra halvlek, men gång efter annan stod Adrián i vägen – även om avsluten kunde varit bättre.

Omgångens Golazos:
Ja jösses, vad många fina mål vi fick skåda den gångna omgången. Eller vad sägs om Helder Postigas solomål? Radamel Falcaos patenterade volley? Eller varför inga Antoine Griezmanns fantastiska strut mot Valladolid? Och då har vi inte ens gått in på Álvaro Vázquez debutmål i Getafe-tröjan, när han cykelsparkade in 2-0 mot Athletic.

Omgångens 0-5:
Både Barcelona och Real Madrid vann på bortagräs med hela 5-0. Och även om det var tydliga skillnader och aldrig något snack om saken, var det mer två effektiva lag som gjorde fem mål, än två lag som fullständigt spelade ut sina motståndare. Det är också en styrka.

Omgångens filmning:
Zaragozas succéman Víctor Rodríguez, som ni kommer få läsa lite mer om senare i veckan, stod för omgångens absolut värsta tilltag. Hans absurda filmning mot Sevilla var något av det löjligaste på länge. Mycket riktigt belönades han också med en ostskiva av domaren.

Omgångens sömnpiller:
Den mållösa matchen mellan Espanyol och Málaga innehöll inte mycket av värde. Därför lämnar vi det där.

Omgångens ryck:
Tre av huvudkonkurrenterna i form av Málaga, Valencia & Sevilla tappade poäng, medan Atlético vann igen – och gjorde därmed ett ordentligt ryck i kampen om de åtråvärda Champions League-platserna. För det är trots allt en CL-plats som huvudstadsklubben i första hand satsar på.