Det känns sannerligen som de spanska gudarna lyssnat på oss La Liga-älskares önskningar för vilken galen omgång vi har fått uppleva.

Omgångens sjukaste:
Nio mål, varav flera drömmål, en målvaktstavla, ett ofattbart läckert självmål, ett gäng gula kort, en utvisning, domarmisstag, ramträffar… ja, matchen mellan Deportivo och Barcelona innehöll det mesta. För en person som gillar bra defensivt spel var det en pina – för folk som gillar målrika tillställningar med både spänning och finess, då var det här rena drömmen.

Omgångens comeback:
Det kunde sannerligen inte slutat på ett bättre sätt för Éver Banega i comebacken. Med kvarten kvar för han göra entré på Mestalla då Valencia var i brygga hemma mot Athletic, och låg under med 2-1. Banegas intåg gjorde att man befäste spelet mer på offensiv planhalva, och skapade ett rejält tryck mot Iraizoz mål. Det ledde också senare till Tino Costas kvittering, inann Nelson Valdez knoppade in segermålet i 90:e matchminuten. Välkommen tillbaka, Éver!

Omgångens ”släkten är värst”:
Och när vi ändå är inne på Valencia-Athletic. Nu blev det trots allt ett lyckligt slut för Valencia – men stekhete Aritz Aduriz, förra säsongen i just Valencia, var snubblande nära att skjuta samtliga poäng till Baskien. Släkten är värst, som man brukar säga.

Omgångens revansch:
Matchminut 85. Málaga får straffspark, om än en billig sådan, efter att ha tryckt på mot Valladolids mål i en hel halvlek. Ställningen är 1-1. Joaquín stegar upp, och drar bollen högt över. Hemmasupportrarna på La Rosaleda tror inte sina ögon. Men, bara två minuter senare revanscherar han sig. Han snappar upp sin egen retur, och helt ensam med Dani Hernández i Valladolid-målet fintar han bort honom, innan han iskallt rullar in bollen i öppet mål. Snacka om revansch!

Omgångens trepoängare:
Det fanns gott om mäktiga vändningar och förödande sista minuter den gångna omgången. Men även om Málaga, Valencia & Sevilla stod för sanslösa vändningar samtidigt som Atlético – återigen – vann på tilläggstid, var Espanyols seger den allra viktigaste, i alla fall om man tänker utifrån klubbens perspektiv. Men noll segrar på de sju inledande omgångarna, var trean mot Rayo under söndagen så mycket mer än bara välkommen.

Omgångens Gary Lineker:
Engelsmannen Gary Lineker sa en gång: ”Fotboll spelas 90 minuter, sedan vinner Tyskland”. Med tanke på hur det har sett ut de senaste månaderna, känns det befogat att snart ändra det uttrycket till: ”fotboll spelar 90 minuter, sedan vinner Atlético Madrid”.

I söndags tog Atlético sin sjunde raka seger i ligan, och den tredje i följd där man avgjorde på tilläggstid. Den här gången – som så många gånger förr – genom Radamel Falcao.

Omgångens assistkung:
Cesc Fábregas har blivit hårt tagen av både media och supportrar sedan nyår, då han inte presterat lika bra som han gjorde under sin första höst sedan han vände hem till Barcelona. I lördags visade han sig dock från sin bästa sida, genom att svara för hela tre assist mot Deportivo, och därmed också gå upp i ensam ledning i assistligan.

Radamel Falcao. Smaka på det namnet. Mäktigt, inte sant? Jag kan tala om för er att vi också pratar om en mäktig spelare. Ja, faktiskt något ännu större.

Det stod 0-0 mellan Real Sociedad och Atlético Madrid på Anoeta i San Sebastian i 90 minuter. Sedan klev han fram, den övermäktige besten från Colombia, och skruvade en frispark bakom en chanslös Zubikarai i Sociedad-målet. Detta gav Atlético tre nya poäng – och man fortsätter haka på Barcelona i tabelltoppen där båda lagen just nu står på 22 poäng.

Atlético Madrid har avgjort de tre (!) senaste matcherna på tilläggstid. I kväll, som så många gånger förr, var det just Radamel Falcao som stod för det avgörande målet.

Colombianen har nu för övrigt nätat i tio raka matcher, både landslag och klubblag inräknade. På dessa tio matcher har han stött för sanslösa 16 mål.

Den ständiga följetongen kring vem som är bäst av Leo Messi och Cristiano Ronaldo känns i nuläget mer löjlig än någonsin. Det går inte nämnda dessa två utan att stoppa in Radamel Falcao någonstans i meningen. För på den nivån är han.

Herregud vilken spansk fotbollsdag. Det verkar som gudarna i Spanien lyssnat på oss i högt behov av La Liga-underhållning – för lördagens fyra matcher innehöll ta mig tusan allt och lite till.

Vi kan väl börja på Riazor. Drömanfall, läckra kombinationer, straffmål, frisparksmål, målvaktstabbe, stolpträff, rött kort, ett antal gula kort och ett läckert självmål. Jag tror aldrig uttrycket ”en match som innehöll allt – och lite till” kommer bättre till användning än nu. För matchen mellan Deportivo och Barcelona innehöll verkligen allt man kan tänka sig i en fotbollsmatch.

Annars började det helt skrämmande bra för gästande Barcelona – som till en början hade lekstuga med Deportivo. Man lockade upp hemmalagets backlinje gång på gång, och utnyttjade ytan där bakom. Alba gjorde 1-0, Tello ökade på till 2-0 och Messi samspelade med Fàbregas för att avsluta ett drömanfall med att dunka in 3-0 i nättaket. Och precis som Depor-tränaren José Luis Oltra kikade på klockan och förmodligen tänkte ”det här kommer bli en tuff kväll”, tänkte nog de flesta övriga att det skulle rinna iväg rejält för Barcelona.

Sedan hände något. Riki föll enkelt över Mascheranos ben, och Pizzi var, precis som alla gånger tidigare under säsongen, säkerheten själv från elva meter. Sedan schabblade Víctor Valdés in Álex Bergantiños skott och helt plötsligt levde matchen i högsta grad.

Därefter trevade det fram och tillbaka målmässigt i matchen. När Messi prickade in 5-3 med kvarten kvar trodde nog de flesta det skulle sätta punkt för tillställningen. Då replikerade Alba med en oerhört elegant lobb över en helt oförstående Valdés. Ja, ni hör själva. Den här matchen fanns inte. Jag undrar hur Lasse Granqvist hade mått efter att ha kommenterat – som tur var gjorde han inte det. Och det säger jag för hans eget välmående – som kommentator är han oslagbar.

Barcelona vann ändå matchen, och sett över totalt 90 minuter var det inget annat än rättvist. Däremot läckte man rejält bakåt, och jag undrar fortfarande vad Tito Vilanova har emot unge Marc Bartra, som inte fått spela en enda minut hittills under säsongen. Ynglingen som var kanske lagets bästa spelare under försäsongen, och som flyttats upp permanent till A-truppen. Utan speltid vet alla att man inte utvecklas, och när han både är snabbare, bättre i luftrummet och besitter en vassare passningsfot än Alexandre Song, ja då undrar jag vad det är som saknas. Och rutinen är inte allt, någonstans måste man börja. Dessutom var inte Song särskilt bekant med spansk fotboll heller för en månad sedan.

Deportivo å sin sida fortsätter leverera både baklängesmål och mål framåt. Kan man bara täta till defensiven någorlunda så tror jag man har bra chans att fixa nytt kontrakt. Sett till spelarmaterial har man ett lag som bör återfinnas i mitten av tabellen när säsongen summeras. Fast fotboll spelas ju som bekant på planen – inte på pappret. Och tur är väl det.

—

Redan trötta? Äh, vi har knappt kommit igång. Matchen innan Deportivo-Barcelona innehöll också det mesta man kan önska.

Släkten är värst, brukar man ju säga. Ett ordspråk som passar matchen som utspelades på Mestalla – där förre Valencia-spelaren Aritz Aduriz tystade hemmapubliken både en och två gånger i den första halvleken. Vid ställningen 2-1 för gästande Athletic, sedan Roberto Soldado nätat på straff för Valencia, var hemmalaget i brygga. Då byttes Éver Banega in – efter åtta månaders skadefrånvaro – och gav Valencia en ny dimension i spelet. Man pressade Athletic rejält, som samtidigt hade fått Ander Herrera utvisad, men det dröjde ända tills matchminut 88 innan det skulle rassla till bakom Gorka Iraizoz igen.

Tino Costa rakade först in en retur, innan han två minuter senare slog en frispark som inhopparen Nelson Valdez nådde högst på och knoppade in segermålet.

Hade Valencia tappat poäng här hade man dels tappat mark mot toppkonkurrenterna, och Pellegrino hade nog inte suttit bergssäkert som tränare.

Hemmaspelarna gick från utbuade i paus till hyllade hjältar efter slutsignalen. Valencia hade, ur många aspekter, inte råd att tappa poäng i den här matchen.

—

Den tredje riktigt galna matchen under lördagen var den som utspelade sig mellan Málaga och Valladolid. Gästande Valladolid tog tidigt ledningen på La Rosaleda, och det tog ett tjugotal minuter innan hemmalaget kom in i matchen. Därefter började man dominera ordentligt. Underbarnet Iscos 1-1 strax innan paus kom därför väldigt logiskt.

I en andra halvlek, där matchbilden var som i slutet av andra, jagade Málaga länge ett segermål. När man då blev tilldömda straff fem minuter från slutet kom så läget. Joaquín, som gjort mål på samtliga strafförsök hittills under säsongen, stegade upp, och skickade bollen mot månen istället för på mål. När han sedan slitit av sig håret och svurit ett antal gånger, revanscherade han sig per omgående, då han till och med fintade av Dani Hernández i Valladolid-målet innan han petade in segermålet. Det betyder också att Málaga fortsätter att haka på i toppen, och befäster sin position som trea i tabellen.

—

För Real Madrids del blev kvällen betydligt lugnare när man tog emot Celta Vigo hemma på Santiago Bernabéu. Michael Essien blev svaret på vänsterbacksfrågan – där Mourinho hade en del problem inför matchen. Gonzalo Higuaín svarade för ett drömmål efter tio minuter, och Cristiano Ronaldo punkterade matchen med att göra sitt 28:e straffmål för Real Madrid – något som gjorde honom historisk, då han passerade Michels notering på 27 fullträffar från elva meter. Ja, samme Michel som idag tränar Sevilla.

—

Man kan åtminstone inte klaga på underhållningsvärdet som lördagen bjöd på. Snacka om att bota La Liga-abstinensen och det på ett brutalt sätt. Söndagen har en del att leva upp till. Blir Radamel Falcao målskytt för tionde matchen i följd när hans Atlético tar sig an Real Sociedad på Anoeta? Kan Espanyol ta första segern för säsongen när Rayo gästar Cornella El Pràt?

Men innan vi kan plocka fram svaren på de frågorna behöver jag en god natts sömn.

Den 28 november 1998. Dagen då två av spansk fotbolls största bollgenier någonsin möttes för första gången.

Xavi Hernández är fostrad i Barcelonas ungdomsakademi, La Masía, han har gått igenom samtliga ungdomsled, och kämpat sig till A-laget. Väl där stod han i skuggan av Pep Guardiola, men förväntningarna var skyhöga på Xavi. Han skulle bli den nye Pep, den nye spelmotorn, den framtida kaptenen och ledaren. Och det var lätt att dra parallellerna katalanerna sinsemellan. Xavi och Pep spelade på samma position, hade båda en extraordinär högerfot, och besatt ett spelsinne utom denna värld.

Xavi gjorde sin A-lagsdebut för Barcelona samma säsong, när han fick hoppa in i en match mot Mallorca i augusti, där han också gjorde mål. Då handlade det om den spanska Supercupen. Sina första minuter i ligaspelet gjorde han mot Valencia på Mestalla samma höst – blott 18 år gammal.

Men om vi spolar fram bandat några år, så har saker och ting ändrats. När Frank Rijkaard kom till Barcelona tyckte han att Xavi spelade på fel position. Han skulle inte spela så pass långt ner i banan, som Pep gjorde. Han skulle bidra med så mycket mer, om han fick mer utrymme i offensiven, resonerade Rijkaard. Och efter många om och men, där Xavi var väldigt skeptisk, blev också så fallet. Katalanen flyttades upp ett steg på mittfältet – där han revolutionerat en hel fotbollsvärld med sin makalösa passningsfot.

Juan Carlos Valerón förknippas med Deportivo La Coruña. Enbart, nu för tiden. Men innan tiden i Depor, en klubb han skrev på för inför säsongen 2000/01, hann han med hela 101 ligaframträdanden för Mallorca och Atlético Madrid tillsammans. Han var alltså inte purung när han kritade på för Deportivo – även om det är den klubb han numera är en levande legendar i, och där han skördat sina absolut största framgångar.

Valerón föddes på Las Palmas 1975. Det var också i Las Palmas han inledde sin fotbollskarriär, varpå han flyttade till Mallorca, som senare också ledde till Atlético Madrid. Efter flera säsonger av bländade spel, där han visade upp ett spelsinne och ett passningsspel som få andra klarade av, värvades han inför säsongen 2000/01 till Deportivo La Coruña. Säsongen efter att Depor vann sin första, och hittills enda, ligatitel. Eftersom många associerar Valerón så djupt med Deportivo, är det lätt att tro att han också var en ledande figur i ligatiteln 2000. Så var alltså inte fallet. Han kom först säsongen därpå, men ni som känner till historien vet att Depors framgångssaga inte tog slut vid den där ligatiteln. Det var bara början.

Valerón blev snabbt en publikfavorit på Riazor. Han har varit en nyckelspelare och ett ansikte utåt för Deportivo under alla år han varit i klubben. Under eran som fick namnet ”Euro-Depor”, där klubben frekvent spelade i Champions League och bland annat stod för den makalösa vändningen mot Milan i säsongen 2003/04, när man vände en 4-1-förlust på San Siro i Milano, till seger efter 4-0 hemma på Riazor.

När Depor ramlade ur La Liga 2010/11, bestämde sig Valerón snabbt för att fortsätta ytterligare en säsong. Han skulle hjälpa klubben upp igen. Han höll sitt ord – och var en av nyckelspelarna i det som blev en rekordsäsong i Segundan – man slog nämligen poängrekord med 91 inspelade poäng. Efter uppflyttningen stod Valerón återigen inför ett val – fortsätta, eller lägga skorna på hyllan? Men om jag känner Valerón rätt, så tror jag aldrig det var några tvivel att fortsätter ytterligare en säsong.

Den där novemberkvällen 1998 ställdes en 18 år gammal blyg pojke vid namn Xavi, som hade skyhöga förväntningar på sig, mot Atlético Madrids nye playmaker, Juan Carlos Valerón, för första gången. Då visste nog ingen vilka enormt begåvade fotbollsspelare som befann sig på samma gräsmatta.

Efter fem år tillsammans i landslaget, och mängder av duster spelarna emellan genom åren, ställs i kväll, drygt 14 år sedan den där novemberkvällen, Xavi Hernández och Juan Carlos Valerón öga mot öga igen. Barcelona gästar Riazor, och vem vet, kanske är det sista gången spansk fotbolls två kanske största bollgenier – någonsin – befinner sig på samma fotbollsplan.

När det spanska fotbollsförbundet, LFP, presenterade statistik över bollinnehav efter de sju inledande omgångarna under onsdagen var det nog många som stannade upp lite extra. Barcelona toppade listan medan tokoffensiva Athletic ledda av Marcelo Bielsa var tvåa. Men trea var ingen annan av storheterna, utan istället Rayo Vallecano – något som var en överraskning för många. Huvudstadsklubben som inför säsongen tippades bli en slagpåse – men som motbevisat sig och inlett densamma på ett riktigt bra sätt.

Detta mycket tack vare nye tränaren Paco Jémez sätt att tänka fotboll. Han har vågat föra in sin spelfilosofi i Rayo till hundra procent – och hittills har den funkat väldigt bra. Den kan tyckas vara något chansartad – men när det väl går hem, ja då är det både vackert och underhållande.

Paco Jémez har spelat med trebackslinje i fyra av de sju inledande ligamatcherna. Detta bland annat på tuffa arenor som Benito Villamarín mot Real Betis, och Vicente Calderón mot Atlético Madrid. Mot Betis fungerade den offensiva uppställningen – och Rayo bärgade samtliga poäng. Mot Atlético blev man till en början överkörda – för att på slutet vara snubblande nära att lyckas med en vändning i stil med det Sverige i dagarna mäktade med mot Tyskland. Med andra ord hämta upp ett 4-0-underläge – mot en motståndare som på pappret är tre gånger så bättre, på dennes hemmaplan. Men matchen slutade 4-3.

De senaste matcherna har Jémez gått över till en mer traditionell fyrbackslinje – detta med högst blandade resultat. Frågan hur han kommer ställa upp fortsättningsvis är omöjlig att svara på, och jag tror inte det bara finns ett svar. Paco Jémez har på sju omgångar bevisat att han både vågar och tror på sin spelidé, och känslan säger att han även skulle kunna ställa upp med två försvarare, om han skulle ana att det vore det bästa.

Rayos inledande sju omgångar;

Rayo – Granada 1-0 (fyrbackslinje)
Real Betis – Rayo 1-2 (trebackslinje)
Rayo – Sevilla 0-0 (trebackslinje)
Atlétco – Rayo 4-3 (trebackslinje)
Rayo – Real Madrid 0-2 (fyrbackslinje)
Valladolid – Rayo 6-1 (trebackslinje)
Rayo – Deportivo 2-1 (fyrbackslinje)

På söndag fortsätter La Liga för Rayos del när man åker till Barcelona för att ta sig an tabelljumbon Espanyol. Hur man ställer upp då vet nog bara Paco Jémez – om ens han – svaret på.

—

Real Madrid återfinns på fjärdeplats enligt statistiken. I övrigt är det noterbart att lag som Sevilla, Real Betis & Mallorca – som inlett säsongen väldigt positivt – inte haft alls mycket bollinnehav i sina matcher.

 
Hela listan:
1. Barcelona: 66%
2. Athletic Bilbao: 58%
3. Rayo Vallecano: 56%
4. Real Madrid: 56%
5. Málaga: 54%
6. Valladolid: 53%
7. Celta Vigo: 52%
8. Atlético Madrid: 51%
9. Osasuna: 50%
10. Espanyol: 50%
11. Valencia: 49%
12. Real Sociedad: 49%
13. Deportivo La Coruña: 48%
14. Getafe: 48%
15. Zaragoza: 48%
16. Granada: 46%
17. Sevilla: 43%
18. Real Betis: 43%
19. Mallorca: 41%
20. Levante: 41%

Snart är det dags för Copa del Rey-äventyret att dra igång på allvar. Idag lottades nämligen sextondelsfinalerna i säsongens upplaga – vilket också betyder att La Liga-lagen kliver in i turneringen.

På sedvanligt vis lottades lagen från Segunda B (tredjedivisionen) mot de spanska lag som är aktiva ute i Europa. Det finns ett par matcher som ser väldigt jämna och öppna ut på förhand, medan en del ser ganska lättippade ut. Även spelträdets framtida utveckling lottades fram under dagen, vilket bland annat avslöjar att Real Madrid och Barcelona först kan ställas mot varandra i en eventuell semifinal. Det kan alltså inte bli något el Clásico i finalen, som var faktumet för ett par säsonger sedan. En repris av finalen förra säsongen är inte heller möjlig – då Barcelona och Athletic, om båda tar sig vidare, redan stöter på varandra i en eventuell kvartsfinal.

Nedan följer hela lottningen;

Almería – Celta Vigo
Almería har inlett sin säsong i Segundan på ett övertygande sätt, och kommer definitivt ge Celta en rejäl match här. Känslan säger att gänget från Vigo kommer gå in mer för att fixa nytt kontrakt i ligan – så en varning för Almería är utdelad.

Alcoyano – Real Madrid
Bör naturligtvis bli busenkelt för Real Madrid – men ni som känner till historien vet att lag från tredjedivisionen slagit ut Real Madrid förr.

Sporting Gijón – Osasuna
Återigen en oviss match på förhand. Två lag som blandar och ger väldigt mycket, och är starka på respektive hemmaplan. Osasuna knappa favoriter.

Llagostera – Valencia
Semi-amatörerna Llagostera blev överlyckliga när de lottades mot storklubben från östkusten. Och det som för Llagostera kommer bli århundrades match lär bli en vanlig dag på jobbet för Valencia, som enkelt bör ta sig vidare.

Alavés – Barcelona
Det forna La Liga-laget Alavés, som även spelade UEFA Cup-final 2001, är nu nere och harvar i den spanska tredjedivisionen. Ska inte innebära några problem för Barças reserver att ta sig vidare här.

Córdoba – Real Sociedad
En öppen match där Real Sociedad, som på pappret har ett klart bättre lag, ändå står som favoriter. Men Córdoba gjorde en bra fjolårssäsong – både i ligan och i Copa del Rey – och bör inte räknas ut.

Eibar – Athletic Club
Bielsas offensiva Athletic var förra säsongens stora behållning i såväl Copa del Rey som Europa League. Men att tyda av deras inledning i EL den här säsongen kommer inte den inhemska cupen sluta i succé. Fast Eibar ska ändå inte innebära några problem för lejonen från Bilbao.

Cacereño – Málaga
Så som Málaga inlett säsongen finns väl inga skäl att tro att de inte springer hem det här på enklast möjliga sätt. Men med tanke på den hårda matchningen i både ligaspel och Champions League, kan det mycket väl bli så att Pellegrini låter ett väldigt reservbetonat lag få speltid, vilket också öppnar för en eventuell skräll. Men nej, inte den här gången. Málaga har alldeles för bra reserver för det.

—

Real Jaén – Atlético Madrid
Säsongens Atlético har bevisat att det egentligen inte spelar särskilt stor roll vilka som spelar – spelidén och upplägget från Simeones sida kommer vara detsamma oavsett. Därför ser jag ingen annan utväg än att Madrid-klubben tar hem det här mötet.

Ponferradina – Getafe
Ett Getafe som hittills blandat och gett, mot Segunda-nykomlingen Ponferradina, som mestadels förlorat under säsongsupptakten. Det lutar åt Getafe-avancemang, men Ponferradina, som slogs ut av Real Madrid förra säsongen och då bjöd upp till rejäl kamp, ska inte underskattas.

Las Palmas/Racing* – Rayo Vallecano
Oavsett om det blir Las Palmas eller Racing som ställs mot Rayo kommer det vara ett öppet dubbelmöte. Rayo har inlett säsongen förvånansvärt bra, men blandar också höga berg med djupa dalar. Helt ovisst.

Valladolid – Real Betis
På pappret är Real Betis det klart bättre laget, men Valladolid har sina stunder då allt klaffar, och då är man svårslagna. Hade dock satt mina pengar på Betis.

Melilla – Levante
Den stora frågan här är egentligen hur mycket Levante väljer att satsa på Copa del Rey, då de även har Europa League att tänka på. Även om Melilla på pappret inte ska ha mycket till chans och aldrig varit högre än Segunda B i seriesystemet vill jag ändå dela ut en skrällvarning.

Zaragoza – Granada
På förhand ett mycket jämnt möte som kommer avgöras på tillfälligheter. De som gör bäst ifrån sig på hemmaplan tar sig förmodligen vidare.

Deportivo – Mallorca
Ännu ett svårtippat möte mellan två på pappret jämnstarka lag. Deportivo spelar mer offensiv och frejdig fotboll, medan Mallorca, lett av Caparrós, håller på sitt defensiva tänk med snabba omställningar. Det kan sluta hur som helst.

Sevilla – Espanyol
Med tanke på det sättet som Espanyol inlett ligaspelet på finns ingen anledning att tro på någon ändring i Copa del Rey. Nej, här vinner Sevilla. När andalusierna samtidigt inte har något Europa-spel att tänka på kommer man satsa hårt på cupen.

Av topplagen syns Real Madrid, Valencia, Athletic, Barcelona & Málaga på samma sida spelträdet (de åtta första matcherna) – medan lag som Atlético & Sevilla huserar på den andra sidan. Och jag är ganska övertygad om att både Atlético & Sevilla är väldigt nöjda med den här lottningen – där båda känns som heta finalkandidater redan nu. Kanske kommer det bli en direkt strid mellan just de lagen om en av de åtråvärda finalplatserna?

Copa del Rey-äventyret tar sin början den 31 oktober, då den första matchen i samtliga dubbelmöten spelas. Returerna går den 28 november.

*Fotnot: Las Palmas – Racing Santander spelas ikväll torsdag.

Landslagsuppehållet är över. Åtminstone för den här gången. I sedvanlig ordning har tränare hoppat av glädje samtidigt som andra sparkat sönder en grästuva i ren ilska. Den som under det här landslagsuppehållet drog den allra största nitlotten var dock ingen tränare som befunnit sig vid sidlinjen och varit aktiv. Nej, han har förmodligen tagit några dagar ledigt, eller om möjligt börjat fila på vad som komma skall för sitt Real Madrid.

Jag pratar naturligtvis om José Mourinho. Anledningen till hans förskräckelse är alla djupt svåra skadeproblem som drabbat flera Madrid-spelare under landslagsuppehållet. Marcelo blir borta tre månader, Fábio Coentrão & Álvaro Arbeloa i en månad. Även Sami Khedira är otillgänglig för Mourinho ett tag framöver samtidigt som både Karim Benzema och Gonzalo Higuaín lämnade sina respektive landslag med skador – om än av lindrigare grad.

Det som skapat störst oro och huvudbry är förstås krisen kring vänsterbacksplatsen. En position där annars två väldigt duktiga spelare i form av Marcelo och Coentrão konkurrerar med varandra. Vid behov finns också Arbeloa, som har erfarenhet av spel i den positionen, att använda sig av. Nu finns alltså ingen av dessa tre till Mourinhos förfogande en månad fram i tiden. Då blir den självklara följdfrågan; vem ska gå in som vänsterback?

Redan har det börjat surrats om Ángel Di María. Den tokoffensive yttern, som var en av Real Madrid-spelarna som inte lämnade landslagsuppehållet med en skada. Det fanns faktiskt ett par stycken sådana, även om det är svårt att tro. Di María förknippas i stort sett alltid med offensiv, men han bemästrar även ett bra defensivt arbete. Hur han skulle klara sig som vänsterback låter jag däremot vara osagt, men om det skulle bli han som får ansvaret känns det både logiskt och inte helt dumt.

Samtidigt försvinner ju också Arbeloa som högerback – där Madrid inte har någon självklar backup. Naturligtvis finns Sergio Ramos att använda sig av, men det lämnar i sin tur en plats centralt i backlinjen. Är det dags för någon av ungtupparna Raphael Varane och/eller Nacho Fernández att få mer regelbunden speltid framöver? Kommer Mourinho flytta ner någon mittfältare till backlinjen?

Bara framtiden kan utvisa svaren. För jag tror inte ens självaste Mourinho sitter inne på den faktadelen just nu.

—

Om jag får chansa på en möjlig startuppställning i backlinjen mot Celta Vigo kommande helg tror jag ändå Ramos blir placerad till höger i backlinjen, Varane gör Pepe sällskap centralt, medan Di María får chansen till vänster.

—

Slutligen. Visst är det, trots att man är svensk, hiskeligt skönt att landslagsuppehållet äntligen är över? Känns som en tung sten har fallit ifrån en och att man äntligen kan börja se ljus i tunneln igen. Till helgen väntar ny full spansk ligaomgång. Visst är det härligt.

I La Ligas frånvaro är det åtminstone tur att Segundan finns att falla tillbaka på. Eller Liga Adelante, som den ofta också kallas. På svenska kan vi säga den spanska andradivisionen. För den har knappast tagit något uppehåll. Även om Villarreal brukar få klara sig utan landslagsmännen Hernán Pérez (Paraguay) och Ikechukwu Uche (Nigeria) har det faktiskt spelats full omgång – något som var den nionde i ordningen för säsongen. Ja, i skrivande stund är det faktiskt en match som saknas. Real Madrid Castilla får besök av Las Palmas under måndagskvällen vilket sedermera summerar omgång nio.

Vad har då hänt under säsongsinledningen? Det stora utropstecknet har Elche stått för. Man har, på nio matcher, vunnit åtta och spelat en oavgjord. Ett otroligt imponerande facit, och man leder tabellen med fem pinnar ner till tvåan Almería. Men man ska aldrig ropa hej, det är något som Elche lärt sig sedan tidigare. Förra säsongen var man och nosade på en topplacering. Man ledde faktiskt Segundan vid årsskiftet – sedan fallerade allt, och man blev till slut omsprungna av hela tio lag när säsongen summerades. Kanske har man lärt sig av sina misstag den här gången?

Jag tror faktiskt det. Med ett fartfyllt spel och flera individuellt otroligt skickliga spelare har Fran Escribá fått rejäl ordning på Elche. Den 47-årige tränaren gör faktiskt sitt första uppdrag som huvudtränare, efter att ha sett och lärt under några år som en av figurerna i Quique Sánchez Flores tränarstab. Och hittills finns få saker att klaga på. Elche har spelat vackert, aggressivt och effektivt. Man är ligans målgladaste lag med 21 fullträffar – och har dessutom släppt in minst antal mål, bara sex stycken.

En annan styrka laget verkar ha den här säsongen är att man har flera spelare som kan kliva fram och stå för det där lilla extra. Den duktiga keepern Manu Herrera, veteranen Edu Albácar (som gjort fyra mål som vänsterback under säsongsupptakten), pådrivaren tillika lagkaptenen David Generelo, liraren Jordi Xumetra och Espanyol-bekantingen Ferran Corominas är några namn som utmärkt sig positivt. Även 19-årige Carles Gil har gjort en strålande inledning. Gil som är inlånad från Valencia har hittills stått för tre mål och en assist från sin ytterposition – och har verkligen bevisat att han är ett namn för framtiden.

Det känns som att det är Elches säsong – hela vägen i i kaklet den här gången.

—

För vår ende proffssvensk i Spanien, Olof Mellberg, har det gått helt okej i Villarreal. Den gula ubåten ligger just nu på en tredjeplats efter att ha tappat poäng två omgångar i följd, efter en annars fin inledning på säsongen. Och med spelare som Marcos Senna, Bruno Soriano, Cani, Fernando Cavenaghi & Mateo Musacchio ska det naturligtvis inte vara annat än raka vägen upp för Villarreal. Men, det är lättare sagt än gjort.

De två övriga lagen, utöver Villarreal, som ramlade ut högsta divisionen i våras har däremot haft det kämpigt. Racing Santander och Sporting Gijón ligger på 15:e respektive 17:e plats i ligatabellen, vilket naturligtvis är för dåligt då de har höga ambitioner. Båda klubbarna har dock tappat flera viktiga spelare och kvalitén är så pass hög i Segundan att det därför kommer bli svårt att direkt ta klivet upp i finrummet igen. Men visst ska de klara av bättre än att harva i botten. Fast jag vet inte om det säger mer om Racing och Sporting än om övriga lag i Segundan egentligen.

—

Två andra lag som imponerat så här långt är Almería och Girona. De förstnämnda tippades hamna högt – medan Girona inte var lika favorittippade. Den katalanska klubben ligger just nu fyra, och är ligans näst målgladaste lag med 20 bollar i nät. Efter några år med blandade resultat kanske det äntligen är dags för lite framgång för Girona?

—

De två B-lagen i Segundan, Real Madrid Castilla och Barça B, har faktiskt redan ställts mot varandra i ett mini-Clásico. Den striden gick Castilla vinnande ur efter 3-2 på hemmaplan i en match där man var betydligt mer effektiva än sina antagonister. Och nykomlingen Real Madrid Castilla har klarat sig bra även i övrigt, och lär inte ha några större problem att fixa nytt kontrakt. Samma visa gäller Barça B, som bortsett från förlusten mot Castilla inlett säsongen väldigt övertygande och ligger på en femte plats i tabellen. Även de så omtalade supertalangerna Jesé Rodríguez (född 1993, Castilla) och Gerard Deulofeu (född 1994, Barça B) har hittills levt upp till förväntningarna och levererat. De må fortfarande vara väldigt unga, men det är redan namn som är värda att lägga på minnet.

Tidigare har Lionel Messi enbart gjort två frisparksmål under en och samma säsong. Nu, den här säsongen, har han redan mäktat med fyra frisparksmål – och då har han ungefär spelat en sjättedel i förhållande till antal matcher han spelade i fjol.

När Argentina mötte Uruguay i VM-kvalet natten till lördag, hade Messi och hans lekkamrater i anfallet – Di María, Agüero och Higuaín – stor lekstuga. Efter en mållös halvlek satte Messi 1-0 från nära avstånd, innan man gav Uruguay en rejäl lektion i hur fotboll spelas och hur ett mål görs. Agüero sist på bollen till 2-0 men Messi & Di María stod för det så eleganta förarbetet.

Sedan kom då målet som redan är, och kommer bli så omtalat. Leo Messi fick ett frisparksläge strax utanför straffområdet, i ett perfekt läge för en vänsterfot. Men istället för att curla den över muren gjorde han som sin läromästare en gång gjorde – smekte den under muren. Resultatet? Spiken i kistan vilket betydde 3-0 för Argentina.

Jag har aldrig associerat Messi som en vass frisparksskytt – förrän nu. Man har tidigare aldrig känt att det är riktigt farligt när den lilla loppan lagt upp bollen för att skjuta en frispark. Han har en fantastisk vänsterfot, men det har tidigare snarare varit undantag än regel att smälla in frisparkar. Nu är det andra bullar. Fyra mål på hittills 14 matcher är imponerande. Och med det fantastiska målet mot Uruguay är det enkelt att dra kopplingar till hans läromästare – Ronaldinho. Ni minns väl när han charmade fotbollsvärlden med att slå in en frispark under muren mot Werder Bremen i Champions League för en herrans massa år sedan?

—

Spanien körde planenligt över Vitryssland och vann bekvämt med 4-0. Det blev däremot en väldigt speciell kväll för Pedro Rodríguez, som gjorde sitt livs första hattrick. Dessutom hälklackade han fram till Jordi Albas 1-0-mål. En hyfsad match, som gav Vicente Del Bosque rejäla problem inför matchen mot Frankrike. Kan han lämna en stekhet Pedro utanför startelvan? Vem skall i sådana fall bort? Det är inte alltid så lyxigt som det låter att träna Spaniens landslag.

—

Apropå spelare i form. Radamel Falcao gjorde två nya baljor när hans Colombia slog Paraguay med 2-0. El Tigre har nu gjort mål i nio (!) raka matcher: Athletic (3 mål), Chelsea (3), Uruguay, Chile, Rayo, Valladolid, Real Betis (2), Málaga & Paraguay (2). Makalöst.

—

En annan som under landslagsuppehållet bevisade att målformen håller i sig var Mallorcas Tomer Hemed, som hittills stått för fem mål i ligaspelet, eftersom han slog till med ett hattrick när hans Isreal enkelt besegrade Luxemburg. Samme Hemed som förra säsongen i stort sett bara kunde göra mål på straff. Vilken uppryckning!

När Vicente Del Bosque tog ut sin preliminära EM-trupp i maj var det ett par namn som stack ut från mängden. Ett av dessa var 25-årige Beñat Etxebarria från Real Betis. Mittfältaren hade visserligen en stark säsong i Betis i ryggen, men att få en plats på det redan så konkurrenskraftiga innermittfältet är imponerande. Det ska dock tilläggas att varken spelare från Barcelona, Athletic eller Chelsea, som fortfarande hade Copa del Rey- respektive CL-final att spela innan deras säsonger kunde summeras, fanns tillgängliga. Därför föll en del givna namn på mittfältet bort direkt – men samtidigt blev Beñat vald före mer etablerade namn som Borja Valero och Mikel Arteta.

– Det var en dröm som gick i uppfyllelse när jag fick representera landslaget. Det kom verkligen som en överraskning för mig, jag hade inte väntat mig det, säger Betis-mittfältaren till Marca.

Den 26 maj gjorde Beñat, som han kort och gott väljer att kalla sig, landslagsdebut. Detta i en träningsmatch mot Serbien. När den slutliga EM-truppen togs ut var Beñats namn inte med. Ändå hade han imponerat så pass mycket på Del Bosque att han var reserv. Det var nämligen så att Cesc Fábregas var småskadad inför mästerskapet och inte var helt hundra på att kunna delta. Ni som känner till historien vet att Cesc spelade – och blev en viktig pusselbit i det som blev Spaniens andra raka EM-guld.

Tillbaka till Beñat. Efter EM-slutspelet har Betis guldklimp varit frekvent återkommande i den spanska landslagstruppen. En spelare som Juan Mata har däremot varit utanför densamma.

Betis håller hårt i stjärnan
För ett par månader sedan var det däremot inte helt självklart att Baskien-födde Beñat skulle bli kvar i Betis. Intresset var stort från flera håll, bland annat Athletic, klubben som fostrade honom, men även Atlético Madrid. Sevilla-klubben hänvisade dock varenda gång till spelarens utköpsklausul på 20 miljoner euro – något som gjorde att de intresserade klubbarna backade. Och det är nog Betis väldigt glada över, med tanke på såväl mittfältaren som lagets succéartade säsongsinledning. Klubben ligger för närvarande på en storstilad fjärdeplats i ligaspelet. Det har synts i alla matcher att Beñat vuxit som spelare och tagit ytterligare ett steg framåt. I ligapremiären mot Athletic var han planens gigant. Släkten är värst, som man brukar säga. Med sina fyra assist står han också ensam på tronen i assistligan efter sju omgångar.

– Beñat är en vital spelare för oss. Det är han som styr lagets rytm. Han vet när tempot behöver höjas eller när vi kan ta det lite lugnare, säger Betis-tränaren Pepe Mel vid en TV-intervju.

Basken har dock haft en tuff karriär – och först slagit igenom på senare år. Efter att ha vandrat igenom Athletics ungdomsled fick han aldrig riktigt chansen i A-laget. Det blev bara en match i La Liga för Bilbao-klubben, innan han lånades ut en säsong till Conquense i tredjedivisionen. Därefter bröts kontraktet med Athletic, och sommaren 2009 skrev han på för Real Betis. Vid den tidpunkten låg Betis fortfarande i Segundan – och Beñat visade sig vara precis vad Sevilla-klubben behövde. En kreativ spelare med bra blick för spelet och som kan stå för det där lilla extra.

– Han växte oerhört mycket som spelare i Segundan, det var där han utvecklades till en stor spelare, menar Pepe Mel.

Beñat spelade en nyckelroll när Betis gick raka vägen upp till Spaniens finrum igen. Resten är, som man brukar säga, historia. Debutsäsongen i La Liga i fjol gick som på räls, och Betis, med Beñat som frontfigur, slutade på en hedersam 13:e plats.

– Jag har Betis att tacka för att jag är där jag är idag. De har gett mig allt och trott på mig, säger mittfältaren till Marca.

”Sevilla-dödaren”
Den 2 maj fick Beñat smeknamnet ”Sevilla-dödaren”. Han sänkte nämligen Sevilla FC, Betis bittra stadsrival, på kanske det mest förödmjukande sätt som går. Álvaro Negredo gav tidigt Sevilla ledningen hemma på Ramón Sánchez Pizjuan. Beñat kvitterade med en vacker frispark – som gick via stolpen och in. Därefter tryckte Sevilla på – och hade möjlighet efter möjlighet. Men det var Beñat som skulle få sista ordet. På tilläggstid dök ett nytt frisparksläge upp för Betis strax utanför straffområdet. Beñat stegade upp, och smekte bollen under Sevillas mur och in i mål. Via stolpen, så klart. Vilt firande utbröt, och Beñat hade sänkt värsta rivalen på ett sätt som knappt Betis-fansen kunnat drömma om.

– Det var en av de bästa dagarna i mitt liv, säger han själv om matchen.

Det ska tilläggas att när Sevilla-derbyt gick av stapeln på Benito Villamarin, Betis hemmaarena, förra säsongen slutade matchen 1-1. Även då gjorde Beñat de grönvitas mål – även då på frispark. Basken var faktiskt en av tre spelare förra säsongen som gjorde flest frisparksmål, räknat bland de fem största ligorna i Europa. Santi Cazorla, då i Málaga, och Bruno Grougi, Brest, var de övriga två.

Hur länge Betis får behålla sin guldklimp är oklart. Något som däremot står klart är att han finns tillgänglig för Vicente Del Bosque i kväll när de ställs mot Vitryssland i VM-kvalet. Vid spel skulle Beñat göra sin första officiella tävlingsmatch för Spanien. Och det skulle förmodligen inte bli den sista.

—

Den spanska landslagstruppen som Vicente del Bosque tagit ut till VM-kvalmatcherna mot Vitryssland och Frankrike;

Målvakter: Iker Casillas (Real Madrid), José Manuel Reina (Liverpool) & Víctor Valdés (Barcelona)
Försvarare: Álvaro Arbeloa (Real Madrid), Juanfran (Atlético) Sergio Ramos (Real Madrid), Raúl Albiol (Real Madrid), Javi Martínez (Bayern), Nacho Monreal (Málaga) & Jordi Alba (Barcelona)
Mittfältare: Sergio Busquets (Barcelona), Xabi Alonso (Real Madrid), Xavi Hernández (Barcelona), Beñat Etxebarria (Real Betis), Santi Cazorla (Arsenal), Cesc Fábregas (Barcelona), Andrés Iniesta (Barcelona), David Silva (Manchester City) & Jesus Navas (Sevilla)
Anfallare: Pedro Rodríguez (Barcelona), David Villa (Barcelona), Fernando Torres (Chelsea) & Roberto Soldado (Valencia)

Sett till EM-truppen är det en del ändringar. Piqué är borta på grund av skada – där är Monreal det nya namnet i backlinjen. Annars saknas Mata, Llorente & Negredo medan Beñat, Villa & Soldado gått in i deras ställe.