• Roger Federer hade inga större problem mot tioseedade Marin Cilic: 6-3, 6-4.
• Novak Djokovic förvägrade Tommy Haas 500:e segern i karriären i två komfortabla set: 6-3, 6-3.
• Andy Murray darrade på manschetten, men kom undan i tre set mot veteranen Radek Stepanek: 4-6, 6-2, 6-3.
• Tomás Berdych var full av spellust och slog Jo-Wilfried Tsonga i raka set: 6-3, 7-6(4).
Detta innebär alltså att samtliga av de fyra högst seedade spelarna är vidare till semifinal i Shanghai Masters.
Kunde det egentligen bli bättre? Nej, jag tror inte det. Inte under rådande omständigheter.
Tyckte på förhand att mötet Berdych-Tsonga var lite hugget som stucket. Båda har uppåtpekande formkurvor och har sett ut att trivas på tennisbanan igen efter diverse svackor (en ganska lång sådan i Berdychs fall). Lika starka semifinalkandidater, helt enkelt. Nu drog Berdych det längsta strået, vilket är helt i sin ordning – och bäddar för en härlig jakt på revansch för Tsonga i Stockholm Open.
I övrigt: visst hade det varit kul med en skräll från exempelvis Haas, men på lång sikt är det så mycket roligare att se Djokovic i semifinal. Samma sak med Murray. Nu hade jag i och för sig inte varit överdrivet förtjust i att se föredettingen Stepanek i en Masters-semifinal över huvud taget, men det är på det stora hela bra att de toppseedade spelarna – som alla har mycket att spela för så här på säsongens upplopp – är de sista fyra kvar i turneringen.
Nu kommer vi ju att bjudas på en episk semifinalbatalj mellan Federer och Murray. Så känns det i alla fall på förhand. Känns också som att det faktiskt kan sluta lite hur som helst, trots att jag är aningen bekymrad över att Murray tappade det där första setet mot Stepanek. Båda lär hur som helst vara jäkligt taggade att vinna – Federer för att få revansch efter OS-nederlaget, Murray för att hämnas Wimbledon-finalen.
Och mötet med Berdych kommer att ge en fingervisning om exakt hur stark Djokovics formtopp är. Kan tjecken skrälla? Tja, varför inte. Har i och för sig svårt att se det, givet hur dominant och tankad med självförtroende Djokovic varit de senaste två veckorna – men märkligare saker har skett.
Står dock fast vid mitt ursprungliga tips att Djokovic och Federer möts i finalen.
Det har av olika skäl gått några veckor mellan avsnitten, men nu är det äntligen här – Sportbladets Tennispodcast avsnitt 4.
Den här gången gästas podden av Grand Slam-vinnaren, forne världssjuan och Stockholm Opens turneringsdirektör Thomas Johansson. Vi tar givetvis tempen på Stockholm Open, diskuterar spelarnas dagsform, förutspår vem som vinner turneringen och växlar några ord om Shanghai Masters.
Dessutom bjuder Thomas på några härliga anekdoter och berättar hur det gick till när dåvarande världstian Nicolás Almagro bad om ett wildcard.
För att prenumerera på Android telefon/tablet kan du installera t.ex apparna BeyondPod eller Google Listen. Dessa appar är gratis och finns i Google Play. Skapa en ny prenumeration i appen och klistra sedan in denna adress: http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$
Det var ingen dans på rosor, men Roger Federer lyckades knipa den där viktiga kvartsfinalplatsen i Shanghai Masters. En kvartsfinalplats som cementerar hans position som världsetta i ytterligare en vecka – vilket innebär att Federer seglar förbi den magiska gränsen 300 veckor totalt som världsetta.
Schweizaren fick dock ingenting att funka i första set mot landsmannen Stanislas Wawrinka. Hans backhand felade konstant och han uppträdde lojt – vilket kostade honom setet (Wawrinkas blott fjärde vunna set över Federer på 13 matcher!).
I andra set krånglade han sig ur underläge 0-30 och 30-40 i egen serve vid ställning 4-4, medan Wawrinka räddade en setboll vid ställning 5-6 och tvingade på så vis fram ett tiebreak.
Där svajade det fram och tillbaka, tills Federer slutligen vann efter att Wawrinka skickat en backhand över linjen vid ställning 6-4.
I tredje var det match mot ett mål, och efter 4-6, 7-6(4), 6-0 kunde Federer så äntligen bärga den viktiga segern.
– Det är så klart en fantastisk siffra och jag trodde aldrig att det skulle hända när jag var liten. Jag hoppades bara att min dröm om att spela på (ATP-)touren en gång skulle bli verklighet. Men nu står jag här med 300 veckor [totalt som världsetta] och det är förmodligen en av mina största bedrifter och något jag är väldigt stolt över. Ingen tvekan om det, säger han efter triumfen.
Världsettan möter tioseedade Marin Cilic, som slog Fernando Verdasco i tre set (4-6, 6-1, 6-4), i kvartsfinalen. Då gäller det för schweizaren att få ordning på både backhanden och attityden ute på banan. En formstark Cilic har potential att rubba en sviktande Federer på ett helt annat sätt än Wawrinka, som har en osunt stor respekt för sin landsman.
* * *
Novak Djokovic sluggade sig ganska obekymrat vidare till kvartsfinalen: 6-3, 6-3 mot Feliciano Lopez. Svårt att i nuläget se vem som ska kunna rubba världstvåan.
Djokovic slog tolv servess och vann 27 av 29(!) poäng i sin förstaserve.
– Jag försöker njuta av min effektiva serve. Jag är inte direkt känd på touren för tungt servande. Men så här långt i turneringen, och i Peking, så har det fungerat riktigt bra för mig. Det har gett mig många gratispoäng och mycket självförtroende i matcherna, säger han.
Djokovic möter Tommy Haas, som skrällslog Janko Tipsarevic (6-2, 6-1), i kvartsfinalen. En skräll, ja – men inte särskilt förvånande. Varnade tidigt för Haas och har inte trott på Tipsarevic, trots att han faktiskt spelar för en plats i World Tour Finals.
Matchen mellan Haas och Djokovic kan bli riktigt intressant. Haas var den enda spelaren som lyckades störa Djokovic i Toronto och har sett sjukt taggad ut i Shanghai.
* * *
Även tredjeseedade Andy Murray är klar för kvartsfinal, efter enkel seger över Alexandr Dolgopolov: 6-2, 6-2. Världstrean ser stark ut han också, trots ”baksmällan”.
En semifinal mellan Murray och Federer vore onekligen ruggigt spännande.
Först måste skotten dock ta sig förbi veteranen Radek Stepanek, som skrällde mot mammutservaren John Isner: 6-4, 6-7(5), 6-3. Nog för att 33-årige Stepanek verkar vara ordentligt i gasen, men att förlora mot honom i en Masters-turnering är så klart inte direkt ett styrkebesked.
Förlusten kan dessutom stänga dörren för en plats i World Tour Finals – Isner ligger bara på 14:e plats på säsongsrankningen med sina 2,115 inspelade poäng hittills i år, och han får bara ynka 90 poäng för sitt kortlivade äventyr i Shanghai.
* * *
Femteseedade Jo-Wilfried Tsonga trummar på. Slog Marcos Baghdatis i raka set: 6-2, 7-6(2). Möter fjärdeseedade Tomás Berdych, som med en del bekymmer kämpade ner kanonservaren Sam Querrey: 6-2, 6-7(3), 6-4.
Turneringens mest intressanta kvartsfinal? Ja, den har onekligen potential att bli det – och kanske en liten fingervisning om vad vi har att vänta oss i Stockholm Open.
Roger Federer räddade den enda breakbollen han hade emot sig och säkrade en plats i åttondelsfinalen efter seger över kvalspelaren Lu Yen-Hsun i sin öppningsmatch: 6-3, 7-5.
– Det var en bra match för mig. Att inte tappa sin serve är så klart bra så här tidigt i turneringen. Du hoppas att det sätter en trend framöver, säger han efter segern.
Federer möter landsmannen Stanislas Wawrinka, som han leder över med förkrossande 11-1 i inbördes möten, i nästa omgång. Wawrinka slog formsvaga Denis Istomin i tre set: 6-4, 4-6, 6-4.
Istomin har nu föga imponerande 5-10 i matchfacit sedan Wimbledon, där han nådde åttondelsfinalen (förlust mot Mikhail Youzhny).
* * *
Även andraseedade Novak Djokovic avancerade till nästa omgång, efter en komfortabel seger över 21-årige Grigor Dimitrov: 6-3, 6-2.
Djokovic behövde bara 54 minuter för att stänga matchen. Han tappade blott fem poäng i egen serve och har nu överlägsna 49-1 i matchfacit mot spelare utanför topp 10 (den enda lägre rankade spelaren som besegrat honom är John Isner, som var världselva vid segern i Indian Wells).
– Jag är väldigt nöjd med mitt servande i Peking och i öppningsmatchen i dag. Det är någonting jag jobbat på. Att förlita sig på sin serve i dagens tennis ger ett stort övertag. Så jag försöker ta så många gratispoäng som möjligt. I dag gjorde jag det. Det hjälpte mig mycket att besegra min motståndare, säger Djokovic efter promenadsegern.
Världstvåan möter Feliciano Lopez, som slog Philipp Kohlschreiber (6-3, 6-4), i nästa omgång.
* * *
Titelförsvararen Andy Murray är klar för åttondelsfinal efter att Florian Mayer lämnat walkover på grund av en revbensskada.
Murray möter 23-årige Alexandr Dolgopolov, som han leder över med 3-0 i inbördes möten, i nästa match. Dolgopolov slog 18-rankade Gilles Simon i raka set: 6-3, 6-4.
* * *
Servekanonen Sam Querrey vände setunderläge mot en skadad Kei Nishikori: 2-6, 6-2, 6-4.
Fotskadan ådrog sig Nishikori redan under Japan Open, som han vann förra veckan.
– Jag försökte spela, men han hade en bra serve. Jag bröt honom i tredje set men kunde inte stänga matchen. Det är en besvikelse, men jag var nära att vinna trots den här skadan, säger Nishikori efter nederlaget.
* * *
Femteseedade Jo-Wilfried hade, precis som jag trodde, vissa bekymmer med 52-rankade och talangfulle 23-åringen Benoit Paire men lyckades till slut stänga matchen i raka set: 7-6(7), 7-5.
Tsonga möter 36-rankade cyprioten Marcos Baghdatis i åttondelsfinalen. Baghdatis slog 21-årige Milos Raonic i den andra matchen i turneringen som gått till trippla tiebreak: 7-6(4), 6-7(5), 7-6(3).
Raonic slog ”bara” 15 servess, Baghdatis tolv. Matchen var över efter drygt två timmar och 40 minuter.
Givetvis en stor besvikelse för Raonic, som kämpar för att ta en plats i World Tour Finals – dock inte särskilt förvånande. Raonic har fortfarande en hel del att bevisa i de större turneringarna och jag hade redan i Japan Open-finalen mot Nishikori på känn att han är på väg ner i en liten formsvacka. Återstår att se om han kan studsa tillbaka snabbt och slå sig in på topp 10 före årets slut.
Kanadensaren har nu 44-18 i matchfacit den här säsongen.
Bernard Tomic är i blåsväder igen. Efter förlusten i första omgången av Shanghai Masters erkänner 19-årige talangen att han inte gjorde sitt bästa när Florian Mayer mosade honom i raka set: 6-4, 6-0.
Tomic berättade för reportrar på plats att han bara spelade på ”ungefär 85 procent” av sin kapacitet.
– Jag gav 100 procent i första set. I andra set kände jag att mina 100 procent inte ens var i närheten av var de borde vara… den mentala biten är ett av mina största bekymmer.
Det är inte första gången Tomic beskylls för (och mer eller mindre erkänner) att inte göra sitt bästa och till och med ge upp matcher.
Redan 2008 skapade han rabalder och skandalrubriker när han klev av banan mitt under en match mot landsmannen Marinko Matosevic, som ledde med 6-2, 3-1.
I årets Wimbledon blev han utbuad av publiken efter sitt allt annat än sportsliga uppträdande i förlustmatchen mot David Goffin i första omgången.
Och i årets US Open blev han hårt kritiserad av legendarerna John McEnroe och Patrick Rafter, som menade att han gav upp mot Andy Roddick i andra omgången.
– Det har varit ett långt år. Jag har spelat många turneringar och inte haft tid att vila. Jag tror att jag bara vilade en vecka efter Franska öppna. Jag tror att det var ett felbeslut av mig, och att jag fått betala priset de senaste månaderna. Mina insatser har inte varit så bra, säger Tomic.
– Jag kände aldrig av pressen när jag växte upp, när jag var runt 16-17. Nu tror jag att det börjar slå mig: topp 5-killarna har en hel del att försvara. Jag kan inte ens föreställa mig pressen de har på sig.
Nu tror jag i och för sig att Tomics uttalande i Shanghai var helt oskyldigt och borde inte ge upphov till en utredning kring reglerna att en tennisspelare alltid måste göra sitt yttersta för att vinna en match, utan ett ärligt försök till öppenhet. En något klumpig offentlig självkritik, helt enkelt.
Däremot är hans beteende på banan en smula oroväckande. Du kan ha hur mycket talang som helst, men det kommer aldrig att leda någonstans om man inte adderar blod, svett och tårar (läs: hårt arbete och disciplin) till ekvationen.
Fråga Richard Gasquet, till exempel.
Vore ju väldigt synd om Tomic fortsätter att kasta bort sin talang på det här sättet. Hoppas att han snart börjar inspireras i stället för att avskräckas av topp 5-killarna.
Andy Murray – framtidens världsetta? FOTO: BILDBYRÅN
Legendaren Roger Federer ser gärna att nuvarande världstrean Andy Murray så småningom klättrar upp på toppen av rankningslistan. Murray är för närvarande långt från att på allvar utmana om tronen (drygt 3,700 poäng bakom Federer).
– Han borde kunna uppnå det målet. Han har resultat som backar upp hans chanser att bli världsetta, kanske till och med i slutet av året, kanske i början av nästa år. Om inte då så har han chansen till nästa års Wimbledon om han skulle vinna där. Hans kommande nio månader blir extremt intressanta att följa. Jag tycker att han har gjort så bra ifrån sig, hans reaktion var fantastisk efter att han inte vann Wimbledon mot mig och sedan kom tillbaka direkt och vann OS, kämpade sig igenom Toronto och Cincinnati, sedan bärga sin första Grand Slam i US Open. Jag är väldigt imponerad, säger Federer.
Och fortsätter:
– Jag är säker på att det ger honom självförtroende för vad som ska hända. När kommer Rafa (Nadal) tillbaka, hur stark [kommer han att vara]? Hur bra kommer jag att spela? Hur bra kommer Novak (Djokovic) att spela? Det har så klart lite betydelse. Jag hoppas att han kan uppnå det så småningom.
Så typiskt Federer att säga ”när han inte vann Wimbledon mot mig” i stället för ”när han torskade Wimbledon mot mig”. Ödmjukhet in absurdum.
Hur som helst.
Att döma av Murrays motivation både efter Wimbledon-förlusten och US Open-triumfen kommer han faktiskt att vara en kraft att räkna med i den absoluta toppen framöver. Precis som Federer poängterar var det otroligt imponerande att han lyckades studsa tillbaka och bärga OS-guldet så nära inpå det svidande nederlaget inför hemmafansen i Wimbledon.
Nästan lika imponerande var det faktiskt att se honom i Japan Open förra veckan. Trots ”baksmällan” efter guldet och karriärens första Grand Slam tog han sig till semifinal. Inte så dåligt för en spelare som genom åren blandat och gett i turneringar utanför GS- och Master-sfären, och som ofta åkt på rejäla käftsmällar och tidiga respass mot svagt motstånd efter stora tävlingar.
Han förlorade visserligen mot mammutservaren Milos Raonic i den där semifinalen, men i en match där Raonic gjorde nästan allting rätt och hade marginalerna på sin sida.
Att Murray tappade huvudet några gånger och drämde racketen i golvet ser jag som lite av ett sundhetstecken – Murray vill fortfarande vinna till varje pris, trots att ingen i det här läget hade klandrat honom om han trappat ner lite efter den euforiska Grand Slam-triumfen i New York.
Att Murray tar över tronen som världsetta redan under nästa säsong är därför inte alls långsökt. Blir riktigt intressant att följa hans fortsatta utveckling under slutet av den här säsongen och början på nästa.
Fernando Verdasco kan ha grusat Juan Mónacos chanser att kvalificera sig för World Tour Finals i november, efter en 6-4, 6-2-seger i deras öppningsmatch i Shanghai.
Verdasco avfärdade världstian Mónaco – som är elva på säsongsrankningen – på drygt en timme och en halv timme. Han förlorade bara 16 poäng i egen serve och förvaltade tre av sju breakbollar.
För två veckor sedan vann Mónaco sin fjärde titel för säsongen i Kuala Lumpur, efter finalseger över Julien Benneteau.
Även Nicolás Almagro, som ligger ett hack ovanför Mónaco på säsongsrankningen, förlorade sin öppningsmatch (mot Tommy Haas) – vilket gör att hoppet om en plats i Londonslutspelet lever för Mónaco. Almagros ledning är just nu blott 85 poäng, men flera spelare (Richard Gasquet, Milos Raonic, John Isner) eldar på underifrån.
Skadade Rafael Nadal kommer med största sannolikhet inte att spela i London och mycket talar för att även Juan Martín del Potro missar slutspelet på grund av en handledsskada. Därför är i skrivande stund Janko Tipsarevic och Almagro (nia respektive tia på säsongsrankningen) kvalificerade för tävlingen.
* * *
En match helt utan servegenombrott. Ja, det bjöd monsterservarna John Isner och Kevin Anderson på i sin öppningsmatch: 7-6(3), 6-7(8), 7-6(7). Isner räddade tre breakbollar, Anderson fyra. Isner slog 24 servess, Anderson 21.
– Kvaliteten var bra beträffande servandet. Men bortsett från det tycker jag att vi båda kunde ha spelat lite bättre. Jag antar att det var spännande från publikens perspektiv. När det går till tiebreak i tredje set blir det alltid spännande, sammanfattar Isner matchen.
Isner visar således återigen att det i den moderna tennisen är fullt möjligt att vinna en match med enbart stabilt servande, och att monsterservarnas dagar är långt ifrån räknade. Blir intressant att se vad amerikanske världselvan kan åstadkomma i Shanghai.
* * *
Kei Nishikori trummar vidare efter sin härliga seger i Tokyo förra veckan. 6-2, 6-4 blev det mot 21-årige, 179-rankade hemmaspelaren Di Wu.
– Det är inte lätt att spela direkt efter att ha vunnit en turnering. Man vill vila. Men jag hade en bra dag i dag, säger den ödmjuke japanen efter segern.
* * *
Forne världsettan Lleyton Hewitt, som firade en av karriärens största triumfer i Shanghai 2002 då turneringen var en föregångare till World Tour Masters (Tennis Masters Cup) föll mot veteranen Radek Stepanek i raka set: 7-5, 6-1.
Stepaneks första seger över Hewitt på fyra möten.
– Det var länge sedan [jag vann i Shanghai]. Det är ett väldigt kärt minne för mig. Jag avslutade året som världsetta igen efter den turneringen och avslutade den med att vinna turneringen mot några kvalitetsspelare. För mig är det alltid fantastiskt att återvända till Shanghai. Det här är bara andra gången jag spelat turneringen som en Master. Det är en av mina favoritturneringar under året, säger Hewitt efter förlusten.
* * *
13-seedade Stanislas Wawrinka hade en hel del bekymmer med 46-rankade Albert Ramos, men vann slutligen i två raka tiebreak: 7-6(1), 7-6(5).
* * *
19-årige framtidshoppet Bernard Tomic hade inte mycket att säga till om i sin match mot tyske Florian Mayer: 6-4, 6-0.
Har ynglingen tröttnat på att spela tennis? Det är inte utan att man undrar emellanåt. Den 43-rankade och ofta till synes omotiverade australiern har nu 13 förluster på sina 20 senaste matcher och 26-26 i matchfacit totalt under säsongen.
Lite oroväckande. Han har ju en enorm talang, Tomic.
Några öppningsmatcher har redan avverkats, men än har inte de stora bjässarna presenterat sig i Shanghai Masters. Låt oss därför gå igenom lottningen sektion för sektion och försöka oss på att gissa hur turneringen slutar:
FÖRSTA SEKTIONEN
Precis som i US Open har Roger Federer åkt på nitlotten – det vill säga Andy Murray (i Rafael Nadals frånvaro). I New York blev det, på grund av Federers tillkortakommande mot världssjuan Tomás Berdych i kvartsfinalen, aldrig någon episk semifinal. Mycket talar för att den i stället kommer i Shanghai, i alla fall om man kollar på Federers lottning. Varken 62-rankade kvalspelaren Yen-Hsun Lu eller 154-rankade wildcard Ze Zhang kan i rimlighetens namn bjuda på överdrivet starkt motstånd i öppningsmatchen, och Federer har aldrig haft särskilt stora problem med landsmannen Stanislas Wawrinka (som lär ta sig till åttondelsfinal). Har svårt att se vare sig Marin Cilic eller Juan Mónaco (mest troligt att någon av dem tar sig till kvarten) kan rubba en utvilad och motiverad världsetta.
Han går vidare till semifinal: Roger Federer. Skrällvarning: Marin Cilic. Bubblare: Juan Mónaco.
ANDRA SEKTIONEN
Andy Murray medgav nyligen att han känt något av en baksmälla efter sin gyllene sommar, som gett honom ett Wimbledon-silver, ett OS-guld och karriärens första Grand Slam-titel i US Open. Trots det tog han sig till semifinal i Japan Open i förra veckan. Murray är säkerligen mån om att avsluta säsongen med flaggan i topp, men det finns faktiskt en del spelare på hans planhalva som kan kasta lite grus i maskineriet för skotten: John Isner, som haft semester efter sina två förluster i Davis Cup för snart en månad sedan. Räkna med att han har laddat om batterierna och är redo att jaga poäng i slutstriden om de sista åtråvärda platserna till World Tour Finals i november. Räkna också med att han är lika oförutsägbar som alltid och kan åka ut redan i första omgången mot Kevin Anderson lika gärna som han kan serva sig fram till en semifinal. I övrigt är det framför allt formstarka Richard Gasquet och den något mindre formstarka Alexander Dolgopolov som kan hota världstrean. Florian Mayer? Tja, han har skrällt förut, men om inte Isner står för motståndet i kvarten borde Murray rimligtvis ta sig till semifinal förhållandevis enkelt (och har han väl fått i gång maskineriet lär inte heller Isner kunna ställa till med några besvär).
Han går vidare till semifinal: Andy Murray. Skrällvarning: John Isner. Bubblare: Richard Gasquet.
TREDJE SEKTIONEN
Jo-Wilfried Tsonga har sett stark ut efter det tidiga respasset i US Open, med en titel i Metz och final i China Open, men har en tuff öppningsmatch mot svårspelade Benoit Paire. Här trängs också formstarka Kei Nishikori, hans finalmotståndare i Japan Open Milos Raonic, kanonservaren Sam Querrey och världsjuan Tomás Berdych. Kan bli lite av ett getingbo, alltså. Tveklöst den svåraste sektionen att tippa. Skulle gissa att kvartsfinalen står mellan Tsonga och Nishikori, om han lyckas upprepa sin bedrift i Tokyo och slå ut Berdych på vägen. Inte helt säker på att han gör det dock. Dels på grund av den extra vila Berdych fått, hans hämndlystnad och den eventuella mentala utmattning Nishikori drabbats av efter sin euforiska seger i Tokyo (första japanen någonsin att vinna Japan Open). Kan inte heller helt räkna ut Raonic, men dels tycker jag att hans kollaps i finalen mot Nishikori är oroväckande och dels brukar han ha problem med att leverera i de större turneringarna. Dessutom tror jag inte att han kan rubba Tsonga i en eventuell åttondel.
Han går vidare till semifinal: Jo-Wilfried Tsonga. Skrällvarning: Kei Nishikori. Bubblare: Tomás Berdych.
FJÄRDE SEKTIONEN
Nicolás Almagro är alltså redan utslagen (förlorade i första omgången mot veteranen Tommy Haas). Att Janko Tipsarevic förlorar mot Mikhail Youzhny eller landsmannen Viktor Troicki finns så klart inte på kartan, men det är inte heller särskilt troligt att han kan ge Novak Djokovic en match i en eventuell kvart. Haas har onekligen potential att skrälla, likaså Philipp Kohlschreiber. Dock inte troligt att den sistnämnde lyckas ta Djokovic redan i andra omgången. Skulle kanske inte påstå att Djokovics lottning är busenkel, men den är långt ifrån skräckinjagande.
Han går vidare till semifinal: Novak Djokovic. Skrällvarning: Tommy Haas. Bubblare: Janko Tipsarevic.
Nu chansar jag hejvilt här på sluttampen. Väldigt svårt att säga hur en eventuell final mellan Federer och Djokovic skulle sluta, särskilt med tanke på att Federer inte spelat sedan US Open.
Att Djokovic är on a roll säger egentligen inte så mycket eftersom han kollapsade totalt i Cincinnati-finalen mot just Federer efter att veckan innan ha bärgat titeln i Toronto. Federer brukar dessutom komma tillbaka starkare efter vila.
Samtidigt är det allt annat än bombsäkert att han slår Murray i en eventuell semifinal – och en final mellan Djokovic och Murray kan även den sluta precis hur som helst. Att Tsonga (eller Berdych/Nishikori) skulle slå Djokovic i en semi har jag dock svårare att föreställa mig.
Well well. Mycket står hur som helst på spel i årets upplaga av Shanghai Masters. Förutom viktiga poäng i kampen om järntronen (positionen som världsetta, alltså) har Roger Federer chansen att bli ensam om rekordet i totalt antal Masters-titlar (21, lika många som Nadal) och i samma veva tangera Ivan Lendls gamla rekord på 22 titlar (fast på den tiden gick turneringarna under namnet Grand Prix Championship Series).
Andy Murray är dessutom titelförsvarare och tvåfaldig mästare. Om han vinner titeln i år stärker det hans dominans i turneringen (har vunnit två av tre år som turneringen varit en Master).
Och Novak Djokovic är säkerligen sugen på att bärga säsongens femte titel och karriärens totalt tolfte Masters-buckla.
Roger Federer vill avsluta året som världsetta. FOTO: BILDBYRÅN
Först en liten brasklapp: vid den här tiden på året, när alla Grand Slams är överstökade och endast ett fåtal intressanta turneringar återstår, faller det sig naturligt att se fram emot säsongens grädde på moset, World Tour Finals, försöka förutspå vilka som ta sig dit och framför allt spekulera i vem som avslutar året som världsetta.
Lite tjatigt kan tyckas, men icke desto mindre fascinerande. Att avsluta året på den absoluta toppen av världsrankningen är laddat med oerhört mycket prestige.
Jag har redan skrivit om Novak Djokovics och Andy Murrays strävan efter att (för Djokovics del återigen) bli världsetta.
Nu har turen kommit till Roger Federer. Efter minisemestern direkt efter US Open har den nuvarande världsettan kommit tillbaka från ritbordet, där han fnulat på vad som är viktigast för honom under resten av året.
Att nå drömgränsen 300 veckor totalt som världsetta står uppenbarligen högt upp på priolistan, eftersom han valt att ställa upp i Shanghai Masters (ska i och med detta väldigt mycket till för att han ska snubbla på mållinjen, trots att även Djokovic finns med i startfältet) – men att sluta året på topp är även det ett delmål.
– Jag hoppas att jag är världsetta vid slutet av året. För mig handlar det om att göra mitt allra bästa här i Shanghai och fortsätta därifrån. Om precis allt hade handlat om att vara världsetta [vid årets slut] så hade jag med största säkerhet åkt till Tokyo eller Peking, säger Federer.
Och fortsätter:
– Jag nådde mitt mål i somras, att bli världsetta igen. Det var målet för mig, att komma tillbaka dit och vinna en Grand Slam, särskilt Wimbledon. Jag känner mig väldigt tillfreds och är glad. Jag måste alltid titta tolv månader framåt också, säkerställa att jag håller mig fri från skador och hungrig efter mer. Om det funkar så är det fantastiskt, och om det inte gör det finns det någon som spelar bättre. Jag är här nu, så jag ska göra mitt bästa och så får vi se hur det går.
Ett delmål, alltså – inte ett huvudmål. Förmodligen har det med de drygt 1,500 poängen Djokovic leder med på säsongsrankningen efter sin seger i China Open (slog Jo-Wilfried Tsonga i finalen i dag: 7-6, 6-2).
Novak Djokovic vill också avsluta året som världsetta. FOTO: BILDBYRÅN
För övrigt Djokovics fjärde titel i år. Väntad seger, särskilt med tanke på den enkla lottningen i turneringen.
Så, vad kan vi utröna av Federers uttalande? Ger det oss de sista bitarna till pusslet?
Både ja och nej. Spontant får man lätt för sig att Federer insett att Djokovics ledning är för stor och att han således gett upp racet.
Det är så klart helt fel.
Även om Federers chanser kan tyckas små, dels givet Djokovics ledning och att schweizaren själv uttryckt känslor av utbrändhet, döljer sig en stark drivkraft och en smart taktik i hans uttalande: drivkraften att avsluta en säsong som världsetta för sjätte gången i karriären (och på så vis tangera Pete Sampras rekord) och taktiken att utse sig själv till underdog.
Kastar vi dessutom in ytterligare en ingrediens, att han i Shanghai eller Paris Masters har chansen att bli ensam om rekordet i antalet Masters-titlar (22, och då samtidigt tangera Ivan Lendls gamla rekord, med skillnaden att turneringarna på den tiden gick under namnet Grand Prix Championship Series), och plötsligt har vi en riktigt intressant soppa till höstsäsong.
Federer har en tendens att bjuda på riktigt starka säsongsavslutningar, och efter alla finalförluster och missade mål är Djokovic mer taggad än någonsin att spela tennis efter september månad.
Även om jag tror att Djokovic tar tillbaka sin kungakrona före årets slut och med stor sannolikhet får med sig en Masters på vägen vore det dumt att räkna ut Federer i denna Clash of Kings.
* * *
Och så var det det där med China Open-finalen, ja. Första set mellan Djokovic och Tsonga var rätt så underhållande, men världssjuans ibland komplett idiotiska beslut i första sets tiebreak blev helt matchavgörande. Drev på och gasade som en dåre i helt fel lägen. Riktigt dålig tajming där.
Och han hämtade sig aldrig efter det där. Tsonga, som normalt brukar prestera som allra bäst när han sätts under stor press, vek ner sig totalt och fick ingenting att stämma i andra set.
7-6(4), 6-2, Djokovics 14:e seger i turneringen och säsongens fjärde titel kändes som sagt fullt logisk. Styrkebesked inför Shanghai? Nja. Alltid ett styrkebesked i sig att bärga en titel, men det relativt svaga motståndet ger egentligen inte en så tydlig bild av hans chanser i årets näst sista Master.
* * *
På damsidan slog Victoria Azarenka rivalen Maria Sjarapova i raka set: 6-3, 6-1 på drygt en och en halv timme.
– Jag gjorde de rätta sakerna, lät inte Maria spela det spel hon gillar, att alltid ha kontrollen och dominera. Det var självklart inte möjligt för mig att göra det i varenda poäng, men större delen av matchen försökte jag hålla samma rytm, och när jag hade chansen försökte jag kliva på och ta kontrollen själv. Jag försökte ta den möjligheten och jobba framåt, säger Azarenka efter segern.
– Att vinna i China Open är en dröm för mig, för jag har aldrig lyckats göra så bra ifrån mig här. Så att övervinna det och vinna en så stor titel i slutet av året är helt otroligt. Jag är väldigt glad över att jag kom hit och triumferade.
