Jodå, visst har vi bjudits på några skrällar redan.

Ingen i samma klass som förra året, men likväl skrällar.

Här är vad som hänt i Wimbledon hittills.

Den allra första tävlingsdagen var relativt skrällfri. Den enda matchen som kvalar in i den kategorin var egentligen Maria Kirilenkos seger över Sloane Stephens i raka set: 6-2, 7-6(6). Ingen jättestor överraskning, dock.

Visst, hon har bara spelat enstaka matcher i år på grund av skadeproblem, men jag varnade för henne redan inför turneringen, både i min blogganalys och i Tennispodden. Så pass bra är hon på gräs. (Kirilenko åkte sedan ut mot Shuai Peng, en annan spelare jag varnade för i min förhandsanalys, i 2R.)

Fler seedade spelare föll redan i första omgången, däribland Fernando Verdasco. Fick stryk av formstarke Marinko Matosevic: 6-4, 4-6, 6-2, 6-4. Svagt av fjolårskvartsfinalisten, men det ska poängteras att Matosevic varit osedvanligt bra på gräset i år. Föll i en tajt femsetare mot Jeremy Chardy i andrarundan: 6-7(5), 7-6(7), 7-6(9), 4-6, 7-5.

Toppspelarna seglade däremot planenligt igenom sina förstarundor lekande lätt.

* * *

Andra speldagen var det dags för Rafael Nadal, som inför sin öppningsmatch mot Martin Klizan bokfört tre raka nederlag och sex raka setförluster på gräs (sedan torsken mot Lukas Rosol i Wimbledon 2012). Tappade ett sjunde raka set innan han trampade i gång och bärgade sin första grässeger på två år: 4-6, 6-3, 6-3, 6-3. Klizan kämpade på bra i slutet, men de första två-tre seten var inte direkt någon höjdare spelmässigt.

Viktig seger för Nadal – som möter Rosol i 2R. Oh, the irony!

Caroline Garcia slog Sara Errani (2-6, 7-6, 7-5) och Kaia Kanepi körde över Jelena Jankovic (6-3, 6-2), men det var inga dunderskrällar tycker jag. Kanepi är bra på alla underlag, medan Jankovic är som mest sårbar på gräs.

Oförutsägbara Svetlana Kuznetsova gick på pumpen redan i 1R även hon: 3-6, 6-3, 6-1 mot Michelle Larcher De Brito (som slog ut Maria Sjarapova i Wimbledon förra året).

Att Dusan Lajovic slog Guillermo Garcia Lopez var lite överraskande. Tycker i och för sig att Lajovic på det hela taget gjorde en bra match mot Feliciano Lopez i Queen’s, och Garcia Lopez är inte direkt livsfarlig på gräs, men styrkeförhållandet dem emellan talade likväl för spanjoren.

Att Halle-finalisten Alejandro Falla föll mot 162-rankade Ante Pavic, dessutom i raka set, var en ännu större överraskning. 6-4, 6-3, 7-5, det är inga trevliga siffror för en så pass skicklig grässpelare som Falla normalt ändå är. Kanske stördes av skada, eller bara var sliten? Inte omöjligt.

Sist men inte minst åkte Ivo Karlovic ut med huvudet före – mot Kanadatrean Frank Dancevic: 6-4, 7-6(5), 7-6(4).

* * *

Men de största skrällarna fick vi i går.

En av dem var en skräll av dignitet: Andreij Kuznetsovs triumf mot världssjuan David Ferrer: 6-7(5), 6-0, 3-6, 6-3, 6-2. 118-rankade 23-åringens första seger mot en topp 10-spelare. En helt fantastiskt match, gjorde han. Ska dock påpekas att Ferrer haft magproblem inför turneringen och tydligen gjorde sig illa någon gång under matchen. Kom in först i tredje set och zappade mellan den matchen och Tomás Berdych mot Bernard Tomic, men Ferrer gjorde inte direkt en dålig insats.

Satte ju Kuznetsov på plats 10 på min lista över 15 lovande framtidslöften för nästan två år sedan, i slutet av säsongen 2012, trots att han egentligen inte gjorde så mycket väsen av sig det året. Det har han egentligen inte gjort sedan dess heller, men jag har följt honom och tycker ändå att han utvecklats ganska stadigt (även om resultaten inte backar upp det påståendet).

Och så åkte åttondeseedade Victoria Azarenka ut mot 22-åriga framtidslöftet Bojana Jovanovski: 6-3, 3-6, 7-5. Dock inget mer än en skräll på papperet. Azarenka har trots allt varit frånvarande i flera månader på grund av skada, och personligen satte jag därför inget hopp till henne inför Wimbledon.

Förra årets stora sensation Sergej Stakhovskij mosade världstian Ernests Gulbis i raka set: 6-4, 6-3, 7-6(5). Skräll? Nja. Jag är inte det minsta förvånad. Flaggade för detta tidigt, att Gulbis inte är en spelare att räkna med i Wimbledon. Han är helt enkelt inte tillräckligt bra på gräs.

16-åriga Ana Konjuh är klar för 3R! Riktigt kul. Kvalade sig in till huvudturneringen, slog Marina Erakovic i 1R och följde upp det med att plocka Yanina Wickmayer i tre set: 3-6, 6-2, 6-2. Mycket imponerande. En spelare som jag och Andreas Käck snackat en del om i Tennispodden. Hon går en ljus framtid till mötes.

Mikhail Juzjnyj, som var i kvartsfinal i Wimbledon så sent som 2012, fick stryk mot 147-rankade Jimmy Wang: 7-6(1), 6-2, 6-7(5), 6-3. Jisses, vilken kanondålig form Juzjnyj är i nu.

Att Marcos Baghdatis fick spö mot Lenoardo Mayer i fyra set (7-6, 4-6, 6-1, 6-4) var väl inte en chock, men lite överraskande ändå. Inte mycket som står i vägen för Grigor Dimitrov på hans väg mot kvartsfinal nu. Rutinseger över Luke Saville (som slog Dominic Thiem i 1R) i går: 6-3, 6-2, 6-4.

Bra match mellan Berdych och Tomic inledningsvis, men så föll Australiens problembarn illa i tredje set och hade svårt att röra sig under resten av matchen (har precis kommit tillbaka efter höftoperation). 4-6, 7-6(5), 7-6(3), 6-1 blev matchsiffrorna för Berdych. Trist inramning på en så pass underhållande tillställning.

Och vad säger vi om Novak Djokovic? Ruggigt stabil inledningsvis. Kändes på förhand som att Radek Stepanek skulle kunna störa honom ordentligt. Inte vinna, det ska mycket till, men ändå lite förvånande att Djokovic gick upp till 2-0 i set så relativt enkelt.

Sen vaknade tjecken till liv, och i takt med att han spelade bättre blev Djokovic mer och mer försiktig. Han kan verkligen se ruggigt osäker ut på gräs ibland, serben. Inte speciellt imponerande, men likväl starkt att avstyra ett avgörande set och ta hem det i fyra: 6-4, 6-3, 6-7(5), 7-6(5).

Ska bli väldigt intressant att fortsätta följa hans äventyr här. Jag tror ju som bekant inte på honom i årets Wimbledon, men hoppas att han lyfter under turneringens gång. Vill väldigt gärna se en repris på fjolårets final mellan honom och Andy Murray i semin.

* * *

Alla gårdagens resultat hittar ni här

Äntligen Wimbledon – och äntligen podd!

I 22:a avsnittet av Tennispodden går vi igenom lottningarna, nördar ner oss i gräs i allmänhet, listar 2000-talets största skrällar i Wimbledon och tar tempen på svensk tennis.

I vanlig ordning analyserar vi också toppspelarnas och deras främsta utmanares form, och försöker plocka ut dark horses. Är 2014 året då Rafael Nadal får sin stora gräsrevansch? Kan någon stoppa hemmahoppet och regerande mästaren Andy Murray?

Har Roger Federer en till Grand Slam-buckla i sig, nu när han fått en så trevlig lottning? Kommer Serena Williams att studsa tillbaka efter floppen i Paris – eller blir det två skrällfinalister även i år?

Detta och ännu mer i det här matiga (och lååånga) avsnitt av Tennispodden.

Mycket nöje!

För iPhone/iPad, klicka på länken nedan.
https://itunes.apple.com/se/podcast/sportbladets-tennispodcast/id556031810?l=en
iTunes öppnas och där kan man ladda ned avsnitt. När avsittet är nedladdat öppna appen ”Musik”. Under fliken ”Mer” så kan du lyssna på avsnittet.

På dator med iTunes, klicka på länken nedan.
https://itunes.apple.com/se/podcast/sportbladets-tennispodcast/id556031810?l=en
iTunes öppnas då och för att prenumerera på podcasten så trycker du på ”Prenumerera” knappen.

För att prenumerera på Android telefon/tablet kan du installera t.ex apparna BeyondPod eller Google Listen. Dessa appar är gratis och finns i Google Play. Skapa en ny prenumeration i appen och klistra sedan in denna adress:
http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$

För att prenumerera på podcasten på annat program/enhet använd denna adress:
http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$

Om du vill ladda ned avsnittet utan att prenumerera på podcasten så går det att ladda ned ljudfilen från denna länk:
http://www.podtrac.com/pts/redirect.mp3/ss11i01.stream.ip-only.net/podcasts/tennispodcasten/Tennispodcast_avsnitt22.mp3

Herrarnas har vi redan gått igenom.

Dags nu att syna damernas lottning i Wimbledon 2014!

* * *

DAMER

ÖVRE HALVAN:

FÖRSTA SEKTIONEN:

Serena Williams halva – och återigen blir hon lottad mot Maria Sjarapova i kvartsfinalen. Kuriosa: När Williams och Sjarapova kvartsfinallottas mot varandra i Grand Slams brukar Williams åka ut tidigt i turneringen (åttondelsfinalen i Wimbledon 2011, dito i Australiska öppna 2012, förstarundan i Franska öppna samma år, andrarundan i Franska öppna 2014).

Så, vem tror vi på den här gången?

Det är måhända extremt förutsägbart och på gränsen till tröttsamt att lyfta fram Williams, men det handlar till viss del om att jag inte alls tror på Sjarapova. De senaste sju åren har hon faktiskt bara tagit sig förbi åttondelsfinal en gång, 2011 (och den gången gick hon hela vägen till final, men föll mot Petra Kvitová). Formen är det så klart inget fel på, men jag finner det likväl svårt att lyfta fram henne som finalist i Wimbledon.

I övrigt inget direkt getingbo, den här sektionen. Eugenie Bouchard hoppas man så klart på, men hon har fått en tuff öppningsmotståndare i Daniela Hantuchova. Angelique Kerber är i fin form (gick till final, men föll i en tresetare mot Madison Keys). Tamira Paszek, som milt uttryckt gått kräftgång den här säsongen, lyckades kvala sig in i huvudturneringen och möter fjolårssemifinalisten Kirsten Flipkens i 1R. Kan bli en kul match.

Enbart sett till lottningen tycker jag att Williams ska ta sig till semifinalen. Största hoten är Sjarapova, Flipkens och möjligen Kerber som största hot. Några dark horses? Vad sägs om Camila Giorgi? Aggressiv, offensiv och duktig på gräs.

Hon går till semifinal: Williams.
Skrällvarning: Sjarapova, Flipkens, Kerber.
Bubblare: Giorgi, Bouchard, Hantuchova.

* * *

ANDRA SEKTIONEN:

Simona Haleps sektion. Och ser man till vilka seedade spelare hon fått så har hon en rätt bra lottning. På papperet kommer första riktiga hotet först i en eventuell kvartsfinal, mot typ Ana Ivanovic, fjolårsfinalisten Sabine Lisicki eller Kaia Kanepi. Av de tre känns Ivanovic på förhand som det mest troliga alternativet.

Lisicki är visserligen giftig på gräs men tvingades avbryta sin andrarunda mot Mona Barthel i Franska öppna med skada. Hennes fysiska status är därmed aningen oklar. Tung säsong har hon haft hittills också, i vanlig ordning. Kanepi har inte direkt briljerat i år (9-12 i matchfacit är inte mycket att hänga i julgranen) men är en skicklig grässpelare och hade två färska magplask i bagaget inför Wimbledon förra året, där hon likväl gick till kvartsfinal.

Jag tror hur som helst på Halep här, med Ivanovic som främsta utmanare. Dark horse? Madison Keys, kanske? Att hon vann sin första WTA-titel i karriären i Eastbourne ska man i och för sig inte dra alltför stora växlar på, och Monica Puig är en knepig öppningsmotståndare… Likväl svårt att lyfta fram någon annan.

Hon går till semifinal: Halep.
Skrällvarning: Ivanovic, Lisicki.
Bubblare: Kanepi, Keys.

* * *

UNDRE HALVAN

TREDJE SEKTIONEN

Äntligen får vi se Victoria Azarenkas namn i en Grand Slam-lottning igen! Gjorde ju comeback i Eastbourne förra veckan, föll i en tresetare mot Camila Giorgi (4-6, 6-4, 7-5). Känner hon sig pigg och kry har hon givetvis potential att gå hyfsat långt, även om jag personligen inte sätter något hopp till henne.

Rätt bra lottning för henne, dock. Mjukstartar med Mirjana Lucic-Baroni och möter sedan (förhoppningsvis) Johanna Larsson eller (troligen) framtidslöftet Bojana Jovanovski. I tredjerundan väntar sedan Garbine Muguruza, Coco Vandeweghe eller kanske Su-Wei Hsie. Vet faktiskt inte hur pass bra Muguruza är på gräs. Vandeweghe och Hsie har kapacitet att ställa till det för Azarenka (särskilt Hsie är på många sätt en mardröm att möta), men brukar inte prestera på den här nivån.

I åttondelsfinal ser det ut som att hon får Dominika Cibulkova. Var i kalasform tidigare i år men har hamnat i en liten liten svacka under grusvåren. Dags att vända skutan i rätt riktning igen? Bra lottning, får man ju säga. Inte minst för att Azarenka förmodligen inte kommer hinna hitta storformen på så få matcher.

Kvarten då?

Jo, den sektionen är ju ett litet getingbo. Världstrean Agnieszka Radwanska kan möta Svetlana Kuznetsova i tredjerundan, och sedan troligen Ekaterina Makarova i åttondelen (eller Sara Errani, men hon är ju inget geni på gräs direkt). Jobbig lottning för Radwanska, med andra ord. Makarova har en kanonchans att gå långt här, men jag tror ändå på Radwanska. Har haft en okej säsong hittills, varken mer eller mindre, men när det vankas gräs och snabb hardcourt brukar hon kunna maxa sin kapacitet.

Hon går till semifinal: Radwanska.
Skrällvarning: Makarova, Kuznetsova.
Bubblare: Azarenka, Cibulkova, Muguruza.

* * *

FJÄRDE SEKTIONEN

Li Na, Petra Kvitová, Sloane Stephens, Venus Williams, Samantha Stosur, Caroline Wozniacki… Stjärnspäckad sektion, det här. Långt ifrån alla av de där har potential att gå långt, så klart. Men likväl stjärnspäckat.

Kvitová har en tillräckligt bra lottning för att ta sig till semifinal relativt obekymrat, tycker jag. Williams i en tredjerunda och Stephens (eller Maria Kirilenko, om hon är i spelbart skick) i en åttondel känns inte så skräckinjagande. Lauren Davis är i bra form och kan eventuellt stöka till det i lottningen. Peng Shuai duktig på gräs och kan störa både Stephens och Kirilenko i 2R.

Längst ner hittar vi alltså Li Na. På papperet en mer eller mindre busenkel lottning för världstvåan. Varken Stosur eller Wozniacki, som är åttondelsseedade, är att räkna med på gräs. Stor skrällpotential här. Håll ett särskilt öga på 16-åriga 188-rankade Ana Konjuh. Var borta i fyra månader i början av året efter en armbågsoperation men fått med sig några segrar (5-4 i matchfacit sedan comebacken) och kvalade sig in till huvudturneringen. Förvänta er inga underverk, men väl värd att hålla lite koll på.

Li Na borde hur som helst skaka av sig de senaste flopparna och gå vidare till kvartsfinal – där det tar stopp mot Kvitová? Jo, så känns det på förhand i alla fall.

Hon går vidare till semifinal: Kvitová.
Skrällvarning: Li Na, Kirilenko.
Bubblare: Davis, Stephens.

SEMIFINALERNA: Williams slår Halep, Kvitová slår Radwanska.

FINALEN: Kvitová slår Williams.

Haha, så knäppt. Men tänk vilken match det skulle kunna bli? Williams mot Kvitová. Och om någon kan slå Williams på gräs utan att världsettan har en dålig dag så är det ju Kvitová. Om hon bara överlever de tidiga rundorna…

Slut på sötebrödsdagarna.

Nu har man latat sig alldeles för länge.

Dags att syna lottningarna i årets Wimbledon!

Grigor Dimitrov har vunnit sin tredje titel i år (efter seger över titelsumparen Feliciano Lopez i Queen’s), Benjamin Becker är i skrivande stund klar för sin första final sedan 2009, Rafael Nadal har återigen visat prov på sin oförmåga på gräs, Roger Federer har vunnit Halle för hundrafemtielfte gången och Richard Gasquet har börjat hitta formen.

Och nu står Wimbledon för dörren.

I vanlig ordning ska vi givetvis dyka ner i lottningarna.

* * *

HERRAR

ÖVRE HALVAN:

FÖRSTA SEKTIONEN

Världstvåan Novak Djokovic är alltså förstaseedad. Detta är inte på något sätt konstigt och inte heller resultatet av någon godtycklig, subjektiv bedömning, utan beror helt enkelt på att serben har mycket bättre gräsresultat att falla tillbaka på de senaste två åren än Rafael Nadal. Om ni vill veta mer om Wimbledons seedningssystem – klicka här och/eller här.

Ganska tuff lottning för fjolårsfinalisten. Radek Stepanek har visat god form på gräset (slog ut Andy Murray i Queen’s) och kan irritera i andrarundan. I åttondelsfinal väntar troligen Jo-Wilfried Tsonga, Mikhail Juzjnyj, Jürgen Melzer eller Sam Querrey. Mest sannolikt blir det Tsonga, eller kanske kanske Melzer. Juzjnyj i risig form och Querrey är långt ifrån stabil, även om han börjat kravla sig ur sin avgrundsdjupa formsvacka.

Enbart sett till spelstyrka kan främst Tsonga och Juzjnyj hota. Skickliga grässpelare. Lyckligtvis för Djokovic är ingen av dem i bra form.

Även i kvarten finns det ett gäng med skrällpotential. Främst då Tomás Berdych, Marin Cilic och Fernando Verdasco (som pressade Murray till fem set i kvartsfinalen förra året).

Ernests Gulbis då? kanske någon undrar. Nja. Gulbis är inget unikum på gräs, om man säger så. Han slog visserligen Tsonga i 2R förra året, men fransmannen tvingades kasta in handduken på grund av skada. Vidare har letten åkt ut i förstarundan i Queen’s fyra gånger i rad (2009, 2011, 2012, 2014, totalt matchfacit: 2-6) och har bara mäktat med 8 segrar totalt på gräs i karriären (14 förluster). Hans enda riktigt imponerande resultat kom i Wimbledon 2012, när han slog ut en formsvag Berdych i raka set.

Hans främsta svaghet på gräs är hans långa sving. Den är helt enkelt alldeles för yvig, han behöver mycket mer tid att förbereda den än underlaget ger honom. Dessutom har han, som så många andra, problem med den låga studsen. Om vi ska göra en lång historia kort.

Även Cilic formsvag. Torskade mot Marinko Matosevic i raka set i Queen’s (Matosevic slog även Tsonga i den turneringen). Känns spontant som att det är mycket formsvackor inför årets Wimbledon. Öppnar ju för många (läs: ännu fler) skrällar.

Tror hur som helst på Berdych i kvarten, med Verdasco och Cilic som främsta utmanare.

Sen väntar troligen Murray i semin.

Som sagt, ingen busenkel lottning för Djokovic.

Han går vidare till semifinal: Djokovic.
Skrällvarning: Berdych, Tsonga, Verdasco.
Bubblare: Cilic, Gulbis, Melzer.

* * *

ANDRA SEKTIONEN

Andy Murrays kvartsfinalsektion. David Goffin duktig på gräs, men ska så klart inte kunna rubba regerande mästaren. Roberto Bautista Agut (spelar final i s-’Hertogenbosch i dag) och Steve Johnson i bra form, men det ska inte räcka för att slå Murray på gräs. Kevin Anderson eller Fabio Fognini är de två seedade spelare han kan möta i åttondelsfinal. Inte jätteskrämmande. Så långt en mycket fin lottning för titelförsvararen.

Sen då? Ja, det är egentligen först i kvarten som han eventuellt kan få lite problem. Om ens då. På papperet ska det här verkligen inte vara några bekymmer för Murray. Förlusten mot Stepanek i Queen’s ska man inte dra några jättestora växlar på tycker jag. Torskade trots allt i förstarundan mot Nicolas Mahut 2012, men gick till final i Wimbledon och vann London-OS.

Dimitrov bärgade som sagt titeln i Queen’s men har fortfarande oerhört mycket kvar att bevisa i Grand Slam-sammanhang. David Ferrer brukar kunna maxa sina prestationer men har likväl stora problem på gräs. Andreas Seppi är underskattad på underlaget och Alexandr Dolgopolov är alltid oförutsägbar.

Men nej, på förhand är det här smooth sailing för skotten.

Dustin Brown mot Marcos Baghdatis i förstarundan, förresten. Kan bli en riktigt kul match! 78-rankade Brown slog som bekant ut Nadal i raka set i Halle (6-4, 6-1) och Baghdatis har ju gjort en katastrofalt svag säsong hittills, men är en mycket bra grässpelare.

Hur som helst: om ingenting extraordinärt händer (som att han blir skadad) ska Murray utan större besvär dansa vidare till semifinal.

Han går till semifinal: Murray.
Skrällvarning: Dimitrov.
Bubblare: Ferrer, Dolgopolov.

* * *

UNDRE HALVAN:

TREDJE SEKTIONEN

Om någon av toppspelarna fått en så kallad drömlottning så får man nog säga att det är Roger Federer. Autobahn fram till åttondelsfinal, och väl där möter han förmodligen Jerzy Janowicz (som inte direkt levt upp till förväntningarna i år) eller gamle rivalen och gräsräven Lleyton Hewitt. 

Kan Gilles Müller störa redan i andrarundan? Tja, varför inte. Kan Sergej Stakhovskij spöa världsfyran i 2R i Wimbledon så kan Müller göra det. Här hade man också kunnat lyfta fram Julien Benneteau som ett litet hot, men fransmannen är i så extremt dålig form. Federer kan få maratonmannen Nicolas Mahut i tredjerundan också.

Men nej, på papperet är det enkel väg till åttondel för schweizaren. Därefter ska man vara försiktig med förhandstippningen. När man bara granskar lottningen tycker jag att Federer har relativt enkel väg ända fram till semifinal, men han har inte direkt levererat i Grand Slam-turneringar de senaste två åren. Att han vinner i Halle är inte särskilt övertygande – det gjorde han trots allt förra året också, när han åkte ut i andrarundan. Stor risk att Federer blir en av de tunga pjäser som faller före kvarten.

Stan Wawrinka då? Ptja. Han är verkligen ingen grässpelare av rang, men gjorde några bra matcher i Queen’s. Dessutom passar det honom uppenbarligen mycket bättre att vara underdog, som han generellt alltid är på gräs, jämfört med att vara en av huvudutmanarna (som i Franska öppna). Förväntar mig dock inga underverk från världstrean.

Tycker han ska vara nöjd om han tar sig förbi tredje omgången. Det är trots allt grässkickliga spelare i hans sektion: Yen-Hsun Lu, Denis Istomin, Dmitrij Tursunov, Feliciano Lopez och Alejandro Falla, för att nämna några. John Isner? Han borde åtminstone ta sig till 3R.

Han går till semifinal: Federer.
Skrällvarning: Janowicz, Lopez.
Bubblare: Hewitt, Istomin, Tursunov.

* * *

FJÄRDE SEKTIONEN

Martin Klizan. En av de klart svåraste öppningsrundorna för en seedad spelare (Samuel Groth mot Dolgopolov och Melzer mot Tsonga kvalar också in där, tycker jag). Och i andrarundan väntar sannolikt Lukas Rosol.

Mardrömslottning för Nadal, med andra ord. Överlever han första omgången den här gången? Det är inte alls säkert. Klizan är en mycket bra spelare, och har dessutom tagit sig ur sin formsvacka. Han maxar inte sin kapacitet på gräs på samma sätt som Dustin Brown eller Steve Darcis, men är en slugger med vapen att bomba spanjoren av banan.

Nej, 2014 blir nog inte året då Nadal får sin stora gräsrevansch. Skulle han mot förmodan överleva både Klizan och Rosol (förutsatt att tjecken slår Benoit Paire i sin öppningsmatch) lurar Ivo Karlovic i skuggorna. Klizan-Rosol-Karlovic. På rak arm känns det inte som att Nadal klarar det i nuläget.

Stjärnspäckad sektion överlag, förresten. En av de mest svårtippade. Milos Raonic är lite av en Bambi på gräs, men sett till lottningen tycker jag att han har goda chanser att ta sig till 3R – och väl där möter han Guillermo Garcia Lopez eller Lukasz Kubot. Kubot till åttondelsfinal? Inte omöjligt.

Philipp Kohlschreiber mot Igor Sijsling är enligt min mening en av de mest intressanta öppningsmatcherna i årets Wimbledon. Mycket bra grässpelare båda två. Kei Nishikori möter Kenny De Schepper i sin öppningsmatch. Ingen kul lottning för Nishikori, även om jag tycker att han borde greja det. De Schepper har ju förvisso sin serve och… ja, han har sin serve. Tycker japanen såg rätt bra ut i Halle, så han bör som sagt reda ut det där.

Gasquet är på gång igen, äntligen. Möter troligtvis Gaël Monfils i 3R. Det kan bli en mycket trevlig tillställning. Nu är inte Monfils en gräskonstnär direkt, men alltid rolig att titta på.

Som sagt extremt svår sektion att tippa, men jag tror att det blir Gasquet eller Kohlschreiber som tar sig till semifinal, med Nishikori som främsta utmanare.

Han går till semifinal: Gasquet.
Skrällvarning: Kohlschreiber, Nishikori.
Bubblare: Monfils, Karlovic, Klizan, Raonic.

SEMIFINALERNA: Murray slår Djokovic, Federer slår Gasquet.

FINALEN: Murray slår Federer.

Finalrepris från 2012, är det egentligen så troligt? Nja. Murrays enda riktigt svåra hinder är Djokovic, så att någon av de två går till final känns givet. Men Federer? Nej, han är för instabil i Grand Slam-sammanhang. På papperet har han sin bästa chans på ett par år att gå till final i sitt gamla vardagsrum, men det tyckte vi förra året också. Som sagt, väldigt stor risk att han åker ur tidigt även den här säsongen. Frågan är bara vem som i så fall tar hans plats i finalen?

Rött grus blir grönt gräs.

Och i svallvågorna efter Rafael Nadals nionde Franska öppna-titel passar vi givetvis på att prata ikoniska rivaliteter, diskutera begreppet GOAT och syna Swedish Opens startfält.

Är rivaliteten mellan Rafael Nadal och Novak Djokovic den bästa i tennishistorien?

Bör Nadal betraktas som GOAT, Greatest of All Time nu när han bärgat sin 14:e Grand Slam-buckla – eller måste han först tangera Roger Federers rekord på 17 innan den diskussionen är aktuell?

Detta och mycket mer i nytt rykande färskt avsnitt av Tennispodden!

För iPhone/iPad, klicka på länken nedan.
https://itunes.apple.com/se/podcast/sportbladets-tennispodcast/id556031810?l=en
iTunes öppnas och där kan man ladda ned avsnitt. När avsittet är nedladdat öppna appen ”Musik”. Under fliken ”Mer” så kan du lyssna på avsnittet.

På dator med iTunes, klicka på länken nedan.
https://itunes.apple.com/se/podcast/sportbladets-tennispodcast/id556031810?l=en
iTunes öppnas då och för att prenumerera på podcasten så trycker du på ”Prenumerera” knappen.

För att prenumerera på Android telefon/tablet kan du installera t.ex apparna BeyondPod eller Google Listen. Dessa appar är gratis och finns i Google Play. Skapa en ny prenumeration i appen och klistra sedan in denna adress:
http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$

För att prenumerera på podcasten på annat program/enhet använd denna adress:
http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$

Om du vill ladda ned avsnittet utan att prenumerera på podcasten så går det att ladda ned ljudfilen från denna länk:
http://www.podtrac.com/pts/redirect.mp3/ss11i01.stream.ip-only.net/podcasts/tennispodcasten/Tennispodcast_avsnitt21.mp3

Gyllengrönt. Exotiskt.

Spelarna har knappt hunnit borsta bort gruset från skorna innan det är dags för nästa äventyr.

Tänk att någonting kan kännas nästan exakt lika exotiskt år efter år som grästennisen gör. För det är verkligen en alldeles speciell känsla när grässäsongen drar i gång.

Hade det spelats ett gäng 250-turneringar på grus direkt efter Franska öppna hade ingen brytt sig. Det hade till och med varit lite svårt att engagera sig i tävlingar på hardcourt.

Men nu är det alltså, redan, dags för gräs.

Och visst är det helt perfekt att denna del av säsongen inleds i just Queen’s? Oerhört fina banor och familjär, mysig stämning. Lite som att gå från en Metallica-konsert på Friends Arena till en intim klubbspelning på Fryshuset med, säg, Construcdead. Och under två timmar bort, i Birmingham, spelas WTA:s motsvarighet till Queen’s.

Halle, med sina gräsliga (ursäkta ordvitsen) banor, är väldigt mycket av en motpol till det lite mer snofsiga London, men brukar ha ett nästan lika bra startfält.

Nåväl.

Riktigt kul att grässäsongen är i gång.

Ska vi ta en titt på lottningarna?

Klart vi ska.

* * *

QUEEN’S CLUB CHAMPIONSHIPS, LONDON

Mycket bra startfält, precis som alltid. Fyra topp 10-spelare: trean Stan Wawrinka, femman (och titelförsvararen) Andy Murray, sexan Tomás Berdych och tian Ernests Gulbis. Dessutom 13-rankade Grigor Dimitrov och ett helt koppel andra intressanta namn: Jo-Wilfried Tsonga, Alexandr Dolgopolov, Marin Cilic, Dominic Thiem, Igor Sijsling, Denis Istomin, Lleyton Hewitt. För att nämna några.

Och problembarnet Bernard Tomic är här. Åkte ju ut i första omgången förra året, men krånglade sig förbi Tim Smyczek i dag: 6-4, 3-6, 7-5.

Marcos Baghdatis har fått wild card. Jösses, vad många han fått i år. Inte så konstigt just den här gången, dock. Stod över hela grussäsongen efter förlusten i 1R mot Alejandro Gonzalez i Houston, och vann sedan Challenger-turneringen i Nottingham, på gräs, förra veckan – utan att tappa set. Kan bli mycket farlig för Wawrinka i 2R, om han slår Bradley Klahn (vilket jag tycker att han borde göra).

Dimitrov möter James Ward i sin öppningsmatch. 155-rankade Ward brukar inte göra så mycket väsen av sig under säsongen – förutom just när det vankas gräs. Håller mest till på Challenger-touren till vardags, men var framme i semifinal här i Queen’s så sent som 2011. Kan absolut störa Dimitrov, som hade problem med omställningen från grus till gräs förra året.

Tror hur som helst inte att Wawrinka tar sig långt här. För många skickliga grässpelare på hans halva. Ryker han inte mot Baghdatis i 2R så kan han mycket väl få stryk mot Sam Querrey eller Denis Kudla i tredjerundan. I kvarten väntar troligen Tsonga eller Cilic. Krokig väg för Wawrinka. Står nog mellan Tsonga och Cilic, med Baghdatis eller Querrey som utmanare. Ska även bli intressant att se vad Thiem kan åstadkomma mot Tsonga, om han tar sig förbi David Goffin i sin förstarunda.

Dimitrov ska på papperet ta sig till semin, men jag tror att det blir Sijsling eller Istomin. Om inte Dolgopolov blixtrar till. Han är absolut inte oäven på gräs.

Cilic/Tsonga mot Sijsling/Istomin känns inte helt orimligt. Dimitrov har faktiskt inte varit i form på ett tag och imponerade som sagt inte på gräset förra året.

På den undre halvan har Berdych en fin chans att gå till semin. Största hindret är i mina ögon gräsräven Lleyton Hewitt. Tror inte att Gulbis följer upp sin succé i Paris redan här i London. Han brukar dessutom behöva lite tid på sig att hitta rytmen på gräs. Hans sving är inte direkt anpassad för de snabba förhållandena på underlaget. Feliciano Lopez är också en utmanare här.

Tror hur som helst att det blir Berdych eller Hewitt.

Och ställs mot?

Andy Murray, så klart. Busenkel lottning för regerande mästaren, som dessutom är i kalasform. Paul-Henri Mathieu i öppningsmatchen, därefter Tomic, Radek Stepanek eller Mikhail Kukusjkin. I åttondelen kan det bli typ Kevin Anderson eller kanske Daniel Evans. Inte särskilt skräckinjagande.

Semi känns helt givet. 18 raka segrar har han på gräs, Murray. 24-1 i matchfacit från och med Wimbledon 2012. Han är verkligen ”the man to beat” på det gyllengröna underlaget.

En finalrepris mellan Murray och Cilic känns inte helt otrolig. Finns ett gäng utmanare i mixen, däribland redan nämnda Tsonga, till exempel. Och vem vet, kanske får Dimitrov feeling? Eller Dolgopolov? Personligen hoppas jag faktiskt på Sijsling. En spelare som verkligen får maximal utdelning på gräs.

Tror hur som helst att Murray tar hem det här i år igen.

* * *

GERRY WEBER OPEN, HALLE

Startfältet ser ut ungefär som förra året. Skillnaden är väl toppen, om nu inte Rafael Nadal hoppar av i år igen (verkar dock inte så, eftersom han är på plats i Halle). Nadal förstaseedad, Federer andraseedad, världsnian Milos Raonic tredjeseedad. Och så Kei Nishikori, Richard Gasquet, Mikhail Juzjnyj, Jerzy Janowicz, Philipp Kohlschreiber. Inget nytt under solen.

Tuff lottning för Nadal. Slipper visserligen Janowicz, som åkte ut mot Pierre-Hugues Hebert (7-6, 6-2) men möter sannolikt Kohlschreiber i kvarten. Kohlschreiber som ju slog ut spanjoren i Halle 2012. I semin väntar förmodligen Raonic eller Gasquet. Spontant skulle man ju säga Gasquet eftersom han är den bättre grässpelaren, men han har fortfarande skadebekymmer, vilket vi blev varse i Paris.

Raonic lite av en Bambi på gräs, men får hög utdelning på sin serve. Mycket vunnet redan där på snabba underlag, förstås.

Federer ska väl egentligen inte behöva oroa sig förrän i en eventuell semi mot Nishikori eller Gaël Monfils. Båda har tillräckligt hög kapacitet för att kunna störa om de har en bra dag på jobbet. Nu är väl inte Nishikori något unikum på gräs, men det var han inte på grus heller inför den här säsongen.

Federers 12:e start i Halle förresten. Spelade Queen’s 1999 men har sedan dess valt Tyskland. Oklart varför, men måste ju ha med tradition att göra. Har trots allt vunnit här sex gånger, på totalt åtta finaler.

Det går ju inte att sticka under stolen med att det ska bli mest intressant att se vad Nadal ger för besked i den här turneringen. 2012 åkte han som sagt ut i kvarten och fick därefter stryk i andrarundan i Wimbledon, mot Lukas Rosol. Förra året drog han sig ur Halle och åkte på däng i raka set redan i förstarundan i Wimbledon, mot Steve Darcis.

En final mellan Nadal och Federer hade varit kul, men oklart hur bra spanjoren är på gräs i år. Tack vare sina magplask i Monte Carlo och Barcelona har han inte spelat lika mycket i år som i fjol. Kanske att det kan ha en liten positiv effekt.

Federer måste hur som helst göra en dålig turnering för att inte ta sig till final. Joao Sousa ska han göra slarvsylta av i öppningsmatchen, formsvage Mikhail Juzjnyj eller skadehämmade Ivo Karlovic skrämmer inte i kvarten, Nishikori eller Monfils är högst överkomliga i semin.

Om inte Nadal tar sig till final på den övre halvan tror jag att det blir Kohlschreiber, med Raonic som främsta utmanare. För många frågetecken kring den självklara utmanaren Gasquet, som sagt.

* * *

BIRMINGHAM CLASSIC, BIRMINGHAM

Hyfsat bra startfält, om än inte lika många toppspelare som i herrarnas turneringar. Ana Ivanovic toppseedad, följd av Samantha Stosur, Sloane Stephens och Kirsten Flipkens. Bättre än förra årets uppställning, då oseedade Daniela Hantuchova (seedad 7:a i år) slog oseedade Donna Vekic (som fick stryk redan i 1R i går) i finalen.

Den här turneringen brukar kunna vaska fram oväntade vinnare, kan mycket väl bli så även i år. Känns så i alla fall. Bra bredd på startfältet, nämligen. Skiljer trots allt bara 36 rankningsplaceringar mellan toppseedade Ivanovic och 16:e-seedade Casey Dellacqua.

Ska bli mest intressant att se vad Stephens, Madison Keys och hemmahoppet Heather Watson (som fått wild card) kan åstadkomma. Hantuchova har god chans att ta sig till final igen, om hon tar sig förbi formstarka Stosur i kvarten. Inget mission impossible direkt, med tanke på att Stosur inte är så överdrivet bra på gräs.

Ivanovic i bra form, men har ju haft en del bekymmer på underlaget de senaste åren.

Känns som att den här titeln är lite up for grabs, om man säger så. Jättesvårt att plocka ut en vinnare.

Ny vecka, nya strider.

Men innan vi pratar om något annat måste vi förstås ta en titt på världsrankningen.

ATP-RANKNINGEN

• Rafael Nadal fortsatt världsetta – och lär så vara fram till hardcourt-säsongen under sensommar/höst. Tvåan Novak Djokovic har nämligen en final i Wimbledon att försvara, medan spanjoren som bekant åkte ut redan i första omgången i fjol. Andy Murray topp 5 igen, för första gången sedan januari. David Ferrer trillar ner till plats 7 eftersom han inte lyckades försvara sin finalplats i Franska öppna från förra året.

• Det mest intressanta hittar vi dock utanför topp 5. Här är nämligen Ernests Gulbis ny världstia. Hans hittills högsta rankning i karriären. Petar ner Kei Nishikori, som återfinns på plats 12. Grigor Dimitrov och Richard Gasquet på plats 13 och 14. Jo-Wilfried Tsonga tappar tre placeringar och är nu rankad 17. Kevin Anderson rankad 18 tack vare sin åttondelsfinal i Paris – hans högsta notering i karriären.

• Alexandr Dolgopolov tillbaka på topp 20 efter en nästan ett och ett halvt år lång ökenvandring. Föll ju ur i slutet av januari förra året och han störtdyka ner till plats 57 innan vändningen kom. Störst skutt efter Franska öppna är det dock Gaël Monfils som tar. Forne världssjuan ligger nu på plats 20, efter två rankningsmässigt katastrofala år. Hjärtligt välkommen tillbaka, Le Monf! Även spanjorerna Marcel Granollers och Guillermo Garcia Lopez har fått stor utdelning rankningsmässigt i Paris: Granollers hoppar nio placeringar, till plats 30, och Garcia Lopez tio, till plats 31.

• Veteranerna Tommy Haas och Tommy Robredo fortsätter sjunka på världsrankningen: 21:a och 22:a nu. Haas på grund av skador, Robredo på grund av formsvacka.

• 20-årige Dominic Thiem gjorde ingen minnesvärd insats mot Nadal på Roland Garros, men hans andrarunda ger honom två placeringar. Plats 55 nu. Riktigt bra. Särskilt med tanke på att han klättrat drygt 200 platser på bara ett år. Martin Klizan på plats 57. Glädjande även det. Han har ju alldeles för hög kapacitet för att ligga och skvalpa utanför topp 100, som han gjort ett tag.

* * *

… och så tar vi en titt på säsongsrankningen:

• Nadal börjar dra ifrån. 1,200 poäng före tvåan Djokovic nu. Nästan 3,000 före trean Stan Wawrinka. Samtidigt har ju hans insatser på gräs de senaste två åren lämnat mycket kvar att önska. Blir intressant att följa hans äventyr på det gyllengröna underlaget i år.

• Roger Federer fortfarande fyra, tätt före Tomás Berdych. Gulbis sjua, knappt 100 poäng före Nishikori. Svänger snabbt på säsongsrankningen, av förklarliga skäl. Tian Dimitrov fortfarande nästan 400 poäng före elvan Milos Raonic, men kanadensaren börjar knappa in. Kan bli ett tajt race mellan dem under återstoden av året.

• Garcia Lopez på plats 21. Har alltså chansen att slå sig in på topp 20 under året. Sjukt bra utdelning, i så fall. Tycker egentligen inte riktigt att han har topp 20-kapacitet.

• Fernando Verdasco upp tio placeringar, till plats 25. Borde ta sig tillbaka in på topp 20 under säsongen. Har sett bra ut på sistone (sedan Thomas Enqvist anslöt sig som tränare).

* * *

WTA-RANKNINGEN

• Simona Halep ny världstrea. Så otroligt välförtjänt. Visade ju i Franska öppna att hon är i toppen för att stanna. Agnieszka Radwanska halkar alltså ner till plats 4. Har hänt en del i toppen det senaste året. Först sluggade sig Li Na fram till en position som världstvåa, nu är alltså Halep trea. Den gamla Big Four (Serena Williams, Victoria Azarenka, Maria Sjarapova, Agnieszka Radwanska) är ett minne blott. Sjarapova världsfemma förresten. På tiden.

• Azarenka faller ner till plats 8. Har alltså inte spelat sedan förlusten mot Lauren Davis i Indian Wells. Riktigt tråkigt när en säsong spolieras på grund av skada på det här sättet.

• Flavia Pennetta världselva efter sin tredjerunda i Franska öppna. Och Eugenie Bouchard världstolva! Fantastisk utdelning för henne och Halep. Båda var ju rankade utanför topp 50 för bara ett år sedan. Sämre går det för Sara Errani, som är nere på plats 14 nu.

• Andrea Petkovic hoppar upp sju placeringar, från 27 till 20. Och Garbine Muguruza plockar åtta pinnar – från 35 till 27.

* * *

… och så säsongsrankningen:

• Grussäsongen har verkligen varit succé för Maria Sjarapova, som faktiskt leder årsracet. Helt sjukt egentligen, med tanke på hennes tunga säsongsstart. Hade ju förhållandevis svaga 13-5 i matchfacit inför Stuttgart. Under grusvåren har hon 19-1. Makalöst.

• Li Na fortsatt tvåa, trots ett gäng svaga insatser de senaste månaderna. Skuggas av Halep, som i sin tur ligger nästan 800 poäng före Serena Williams. Och då har Halep ändå bara spelat en turnering mer än Williams. Faktum är att amerikanen spelat 10, medan Sjarapova bara spelat 9 och Li Na 8. Suveräna Serenas dominans börjar helt klart mattas av, med andra ord.

• Bouchard sjua. Mycket glädjande. Som jag har väntat på hennes stora genombrott. Två kvartsfinaler på lika många Grand Slam-turneringar är ju ett rysligt bra facit så här långt i år. Hoppas hon håller tempot uppe. Då kan faktiskt till och med nosa på en plats inom topp 5 på den officiella världsrankningen innan årets slut.

• Petkovic nio placeringar upp, till plats 14. Fortsätter hon spela som hon gjorde i Franska öppna kan hon absolut slå sig in på topp 10 under säsongen. Kapaciteten finns där. Det visade hon redan för flera år sedan.

Den blev inte fullt så episk som förra årets semifinal.

Men årets Franska öppna-final mellan Rafael Nadal och Novak Djokovic hade många av de ingredienser som kännetecknar deras rivalitet.

Och i slutänden var det återigen Nadal som höll ihop sitt spel bäst när det gällde som mest.

Till att börja med: Novak Djokovic mådde inte bra i de två sista seten. Det började egentligen i slutet av andra, men framför allt i tredje var han trögfotad och hängde ofta med huvudet på samma vis som han gjorde i semifinalen mot Ernests Gulbis. I fjärde set kräktes han mitt på banan.

Det är omöjligt att svara på hur matchbilden sett ut om Djokovic varit på topp fysiskt.

Men faktum är att serben fick en flygande start och bärgade första set med 6-3. Att han hängde med riktigt bra även i andra och långa stunder hade ett litet spelmässigt övertag. Han var inte långt ifrån att få med sig en 2-0-ledning – och då hade det här kunnat sluta väldigt annorlunda. Kräkningar till trots.

Inte heller Nadal presterade hela tiden på toppen av sin förmåga. Eurosports förträffliga kommentator Maria Strandlund Tomsvik och bisittaren Thomas Enqvist spekulerade i att spanjoren troligen hade känningar i ryggen. Jag tyckte mig inte se några sådana tendenser i hans spel (hans serve brukar bli väldigt lidande när han har ryggbesvär), men det är möjligt att han bet ihop och körde på trots smärtor.

Precis så som Djokovic bet ihop i främst fjärde set, när han spelade helt makalös tennis trots uppenbara svårigheter, som troligen berodde på vädret. Det var förvisso ”bara” 28 grader i Paris, men vi ska komma ihåg att de första 9-10 speldagarna var väldigt svala. Värmen kom plötsligt. Sådant påverkar givetvis. De må vara atleter på absoluta toppnivå, men de är inga maskiner (och till och med maskiner påverkas ju av plötsliga väderomställningar).

Om vi fokuserar enbart på spelet så gjorde Nadal en taktiskt mycket bra match. Han spelade aggressivt, tog bollen tidigt och gick för sina slag redan från start – så även Djokovic – men hittade inledningsvis inte riktigt bollträffen när han försökte slå sin raka backhand, ett av dagens nyckelslag.

I takt med att Nadal hittade sin bollträff tog han också över matchbilden. Ja, det stämmer att Djokovic var den som huvudsakligen drev på spelet, men så brukar det se ut. Nadal försöker inte alltid ta kommandot med blixtrande offensiv. Precis som jag skrev inför matchen handlar det i många fall främst om att vara aggressiv i defensiven, för att jobba fram lägen där man kan komma åt sin pådrivande motståndare.

Många gånger trillade Djokovic rakt i fällan. Som när han envisades med att styra spelet mot Nadals backhand. Nadal läste spelet och kunde kontra med sin raka backhand i öppen bana. Såg många gånger likadant ut på forehandsidan: Djokovic attackerade med tunga grundslag i spanjorens forehandruta, men Nadal var med på noterna och kunde ofta kontra med rak forehand. Det var förvisso i grunden helt rätt av Djokovic att attackera Nadals forehand, men hans spel var många gånger förutsägbart. Det drog Nadal nytta av.

Det stressade Djokovic, som ofta såg sig själv tvingad att ta onödiga risker. Det är extremt svårt att spela med så små marginaler men samtidigt så otrolig precision som Djokovic gjorde. Särskilt när man känner en oro över att motståndaren när som helst kan överraska. Lyckas man så ett frö av tvivel hos Djokovic så är mycket redan vunnet.

Jag tror att Djokovic togs lite på sängen av Nadals aggressivitet. Han brukar som bekant försöka spela mer aggressivt mot Djokovic än han normalt gör, men inte riktigt i den här utsträckningen, med så här stort risktagande. Framför allt tror jag inte att Djokovic kunde förutse att Nadal skulle trycka på så mycket med sin backhand, ett slag där han i vanliga fall håller tillbaka lite, för att han helst vill jobba sig fram till lägen där han kan avlossa sin forehandbössa.

Det var inte riktigt samma geist hos Djokovic när han tog första set som jag hade förväntat mig. Det kändes redan då som att han bara tagit några steg i en brant uppförsbacke. Det kanske bara är inbillning, en sorts projicering nu när man har facit i hand, men jag trodde att han skulle vara med tänd efter första set. Ännu ett tecken på att allt inte stod rätt till.

De två första seten var hur som helst riktigt bra. Inte fullt lika många magiska dueller som i tidigare möten, men de fanns där. Och det är så otroligt fascinerande att se vad de här två spelarna plockar fram hos varandra. Det märktes att Nadal planerat den här matchen in i minsta detalj. Han hade sin taktik klar för sig, och den skilde sig mot många av deras tidigare 41 möten. Inte mycket, det handlar om små detaljer här, men det räcker för att skapa en annorlunda dynamik mellan de båda.

På ett spelmässigt och taktiskt plan var Djokovics många felbeslut det enda smolket i bägaren. (Utöver det snöpliga dubbelfelt på matchboll förstås. Snacka om anitklimax – och tråkig repris från 2012 års final.) Nadals missar kom huvudsakligen när serben satte för hög press på honom, så att han helt enkelt inte fick tag i bollen, eller när han försökte sig på riskfyllda slag med låg utdelning. Det fanns en tydlig tanke bakom varje slag. Det bar inte alltid frukt, men det var en kalkylerad felmarginal.

Djokovic, däremot. Vissa av hans eskapader kändes direkt desperata. Som när han körde två serve & volley med bara några poängs mellanrum. Eller de där horribla stoppbollarna. Eller när han försökte bomba in cross court-forehands långt ut på sin högra planhalva, som Nadal läste som en öppen bok och kunde kontra med otagbara raka inside out-forehandwinners (samma gällde även från backhandsidan).

Nadal var knappast felfri. Visst tog även han en del felbeslut. Det är nog ingen som kan spela en match på den här nivån utan att ibland ”tänka fel”. Men det kom oftare från Djokovic. Och i slutänden kostade det honom matchen.

För som han spelade, trots sin fysiska status… Han var faktiskt långt ifrån chanslös i den här matchen. 130-116 i poäng totalt skvallrar om hur jämn den här matchen ändå var. Bara 14 poängs skillnad trots klara 3-6, 7-5, 6-2, 6-4, det är att betrakta som jämnt.

Som sagt, vi har ingen aning om hur matchbilden sett ut om Djokovic varit fysiskt hundraprocentig. Kanske hade han fått med sig andra set. Kanske hade han klappat ihop ändå. Who knows.

Det vi vet är att Rafael Nadal vunnit sin nionde Franska öppna-titel. 66-1 har han i matchfacit. 98,5 i vinstprocent. En enda match har han förlorat på Roland Garros, mot en viss Robin Söderling för fem år sedan. Och nu har han vunnit minst en Grand Slam-buckla varje år under tio säsonger. Det är han faktiskt ensam om. Rod Laver mäktade med nio (1960-69), tre spelare har fått med sig minst en Slam åtta år på raken: Björn Borg (1974-81), Pete Sampras (1993-2000) och Roger Federer (2003-2010).

Han tangerar så klart också Sampras gamla rekord på 14 Grand Slam-bucklor och går upp på en delad andraplats, bakom Federer som har 17.

Tre kvar så tangerar han sin gamla rival.

Har han det i sig?

För tidigt att säga. Mycket kan förstås hända på vägen. Hur många år till kommer hans kropp att hålla, till exempel? Kanske inte jättemånga, om han ska fortsätta spela med samma intensitet. Det är dock knappast en omöjlighet att 28-åringen plockar fyra till. Eller fler.

Men en sak är i alla fall säker: hans dominans i Franska öppna saknar motstycke. Federer tog sig till sju raka finaler i Wimbledon (2003-2009) och vann sex av dem. Tangerade sedan Sampras rekord på sju totalt tre år senare.

Nadal har tagit sig till totalt nio finaler på Roland Garros, fem på raken – och vunnit varenda en.

Om ”Rafas” kungakrona hamnade på sned efter den svaga grussäsongen som ledde fram till Franska öppna så rättade han till den i Paris.

The King of Clay’s regime continues…

128 spelare har återigen blivit två.

Och det är de två mest överlägsna spelare som återstår: Rafael Nadal och Novak Djokovic.

Vi förväntar oss inget annat än tennishistoria i deras totalt 42:a möte, som på ett eller annat sätt kommer att skrivas i dag – oavsett hur matchen blir.

Har vi någonsin haft två så extremt överlägsna spelare i en Grand Slam-final?

Om vi grävde ordentligt i arkiven skulle vi säkert kunna hitta någon, på Björn Borgs eller Ivan Lendls eller Pete Sampras tid. Men i modern tid har det förmodligen bara hänt en gång: Franska öppna 2007, när Rafael Nadal och Roger Federer tappade sammanlagt ett set inför finalen. Det enda setet kom i kvartsfinalen för Federer, mot Tommy Robredo. Nadal tappade sitt enda set först i finalen.

Räknar vi game hade Nadal förlorat 51 inför finalen. Federer 69.

Siffrorna i år är 40 för Nadal och 66 för Djokovic. Nadal har berövats ett set, Djokovic två.

Det är ju faktiskt helt bisarrt.

Ingen spelare har varit i närheten av att rubba någon av dem, och då har Nadal ändå mött spelare som David Ferrer och Andy Murray, medan Djokovic tampats med bland Marin Cilic, Jo-Wilfried Tsonga, Milos Raonic och Ernests Gulbis. Det är inga dussinspelare som avfärdats så här pass enkelt, och på löpande band (även om rätt få nog på allvar trodde att Ferrer eller Murray skulle mäkta med en skräll av den digniteten).

Inför den här turneringen var vi väldigt många som pekade ut Novak Djokovic som knapp favorit (själv formulerade jag det som 55-45 fördel Djokovic, baserat på hans monstruösa form under våren).

Nu, drygt två veckor senare, känns läget annorlunda. Om Djokovic varit lika omutlig mot Gulbis som mot till exempel Tsonga, eller för all del Raonic, så hade känslan varit 50-50. Eller kanske 51-49. Väldigt öppet, med andra ord.

Men i dag, söndag, finaldagen, känns det som att bollen ligger på Nadals planhalva. Han har inte haft en lika tuff väg till finalen, men den tennis han presterat är verkligen snudd på omänsklig. Så bra att Ferrer inte såg någon annan utväg än att mer eller mindre ge upp i kvartsfinalen. Trots att han fick med sig första set var han chanslös. Han kunde inte matcha den intensitet och glöd som Nadal visade upp. Han visste att loppet var kört i samma sekund som Nadal slog in setbollen vid 5-4 i andra set.

Och då var han ändå tvungen att justera en del skavanker i sitt spel.

Samtidigt är Djokovics insats mot Gulbis lite oroväckande. Han såg inte ut att må bra och bekräftade också efter matchen att han inte gjorde det. Han kände sig ”utmattad” efter två och ett halvt set.

Visserligen starkt att vinna som han gjorde, men det duger så klart inte mot Nadal.

Är det någon sorts semifinalförbannelse som vilar över Djokovic? Hans senaste tre har varit jobbiga på ett eller annat sätt: I Wimbledon pressades han till fem set i en mentalt och fysiskt utmattande maratonmatch mot Juan Martín del Potro, i US Open blev det en ny slitsam femsetare mot Stan Wawrinka och nu i Franska öppna mådde han alltså inte bra mot Gulbis.

Addera handledsskadan, som stoppade honom från spel i Madrid och som han fortfarande verkar bära bandage för till och från, och det där förhandstipset för två veckor sedan känns rejält svajigt.

Om han är 100% fit, då tror jag att det här blir en match som avgörs i ett femte set och där minsta lilla detalj kan få enorm betydelse. Tennisens motsvarighet till ”the butterfly effect”, kanske man kan säga.

Ska vi gräva ner oss i lite siffror? Klart vi ska!

Rafael Nadal:

• 133 winners, i genomsnitt 22 per match.

• 109 oprovocerade misstag, i snitt 18 per match. Vilket alltså ger 22/18 i winners/unforced-ratio.

• Slår i genomsnitt in 66,5% förstaservar per match. Vinner 77% av dem, och 63% i andraserve. Har slagit totalt tre ess.

• Har vunnit totalt 45 returgame, vilket ger i genomsnitt 7,5 servegenombrott per match.

Nu har ju procenten på vunna andraservar dippat lite i de två sista matcherna, men det är likväl sanslösa siffror det här. 77/63 i första- och andraserve. Rysligt bra. Winners/unforced-ration är väl inte överväldigande, men likväl övertygande.

Novak Djokovic:

• 189 winners, i genomsnitt 31,5 per match.

• 148 oprovocerade misstag, i snitt 24 per match. Vilket alltså ger 31/24 i winners/unforced-ratio.

• Slår i genomsnitt in 66,3% förstaservar per match. Vinner 72,6% av dem, och 61% i andraserve. Har slagit totalt 30 ess.

• Har vunnit totalt 37 returgame, vilket ger i genomsnitt 6 servegenombrott per match.

Galet överlägsna siffror även detta.

Om de har någon betydelse för matchbilden?

Jodå. Det har de ju alltid på ett eller annat vis.

Till att börja med är det väldigt positiva siffror för båda, men främst för Nadal. Regerande mästaren hade vissa problem med sin serve inledningsvis och klagade på ryggont, men har inte haft några besvär alls på den fronten i sina senaste två matcher. Mycket viktigt för Nadal att ha gott självförtroende i egen serve, eftersom Djokovic är en så exceptionellt bra returtagare.

För Djokovic är winners/unforced-ration viktig. Mot Nadal måste han spela med lite mindre säkerhet än mot andra spelare och ändå hålla de oprovocerade misstagen på ett minimum. Det är ett extremt svårt uppdrag, men ett som Djokovic lyckats med förr.

De allra viktigaste faktorerna syns dock inte i just de här siffrorna.

För Djokovics del handlar det om att hela tiden utmana Nadals forehand, vilket faller sig naturligt för honom eftersom backhand cross court är ett av hans paradslag (likaså rak backhand, ett av hans nyckelslag, vilket öppnar för fina poängkonstruktioner).

Även för Nadals del handlar det om att utmana på forehanden, men det faller sig inte lika naturligt för honom eftersom hans backhand är en av hans svagheter. Nadal måste därför hela tiden ligga på aggressivt för att stressa fram korta bollar som han kan gå runt och attackera med sin forehand.

Jag har redan skrivit om det här otaliga gånger, men detta är själva grundbulten i Nadals problematik gentemot Djokovic: spanjoren vill konstruera sina poäng med sin forehand cross court, mot motståndarens backhand. Det är en taktik som funkar bra mot snart sagt alla spelare – utom just Djokovic. Därför måste han kliva ur sin bekvämlighetszon (som är någon meter bakom baslinjen, där han har gott om tid på sig att förbereda sin sving, utan att bli alltför passiv).

Mot Djokovic måste han ta bollen tidigt för att bryta världstvåans mönster. Serben vill styra spelet. Får han göra det hamnar till och med en krigare som Nadal lätt i bakvattnet.

Nadal har begagnat den här mer aggressiva (det handlar inte alltid om att vara mer offensiv, utan mer om att inte bli passiv i försvarsarbetet) strategin med gott resultat många gånger genom åren, inte minst på grus.

En matchbild som påminner om finalen 2012 vore därför inte en gigantisk överraskning. Så bra är Nadals självförtroende just nu, efter att äntligen ha lyckats omsätta sin magiska tennis på träning även i skarpt matchläge. Inte heller en matchbild som påminner om semifinalen från i fjol skulle dock förvåna, om Djokovic är i gott slag.

Förmodligen får vi ett mellanting.

För när Djokovic är så här nära, inte fan tänker han väl lägga sig ner utan strid?

Nej, det kommer han så klart inte att göra.

Snubblade över en parallell (minns inte var) till Wimbledon 2008, året då Nadal slutligen fällde Federer efter två raka finalförluster.

Den parallellen hade jag skrivit under för två veckor sedan. Kanske till och med om Djokovic inte varit trött mot Gulbis.

För om Djokovic är i lika bra form som i Rom-finalen, och som han varit under drygt två veckor på Roland Garros, då anser jag fortfarande att han har en riktigt god chans att slå kungakronan av Nadals huvud.

Det är mycket mer som talar för Nadal nu.

Men det känns fortfarande ganska öppet. Det Nadal och Djokovic presterar i tennisväg när de står på samma bana, det är verkligen från en annan planet. Ingen annan kan pressa fram den där extra lilla nivån ur Djokovic, och ingen annan kan vara så dominant mot Nadal när alla bitar faller på plats.

1,78 i odds på Nadal. 2,05 på Djokovic. Det skvallrar ändå om styrkeförhållandena mellan dessa båda giganter.

Djokovic har fyra raka segrar och bara tappat ett set mot sin största rival. Nadal har 5-0 på Roland Garros mot serben.

Det bäddar för ett episkt avgörande, som på ett eller annat sätt kommer att gå till historien.

Antingen som dagen då Nadal satte tänderna i en Franska öppna-buckla för nionde gången.

Eller som dagen då Djokovic fullbordade sin Career Grand Slam.

Sent i eftermiddag vet vi hur historien formuleras.

Jodå.

Vi visste det redan, men i går befäste hon den sanningen:

Maria Sjarapova är grusdrottningen.

Statistiken ljuger inte. 132-24 i matchfacit totalt på grus och 54-4 sedan 2012 är helt osannolika siffror för en spelare som kallat sig själv ”cow on clay”.

Men så här är det: Maria Sjarapova är Queen of Clay. Hon har gjort det till ett obestridligt faktum.

Finalen, turneringens överlägset bästa match – och årets bästa på damsidan över huvud taget, är vi nog många som hävdar – hade allt: magnifikt spel kryddat med magiska dueller, dramatik, nerv.

Till och med lite obligatoriskt smolk i bägaren. Det blir ofta så i matcher som har allt, att även mindre trevliga saker smyger in i matchbilden.

I det här fallet handlar det främst om Sjarapovas sölande.

Det sju minuter långa toabesöket mellan andra och tredje set var en sak, och egentligen bara en detalj i sammanhanget. Det var kronan på verket, om man vill vara lite ordvitsig.

Men även dessförinnan bände hon på reglerna in absurdum. Hon tog ofta långt över 30 sekunder på sig mellan poängen, trots att reglerna säger max 20:

”A maximum of twenty (20) seconds shall elapse from the moment the ball goes out
of play at the end of the point until the time the ball is struck for the first serve of the
next point. If such serve is a fault then the second serve must be struck by the server
without delay.”

Många gånger tog det över 30 sekunder mellan första- och andraserve. Det är ju verkligen under all kritik. Det hände till och med vid ett antal tillfällen att hon störde Haleps serve genom att ta tid på sig att ställa sig i rätt position. Som grädde på moset avbröt hon dessutom sin serve efter uppkast fler gånger än Halep gjort under hela året.

Om Sjarapova gjorde detta medvetet och således kan beskyllas för osportslighet?

Ja, till viss del. Klart det var medvetet. Inte nödvändigtvis för att störa Halep, utan snarare för att samla sig och hålla huvudet kallt i vissa lägen. Sjarapova gör alltid så, och det kan inte ha kommit som någon chock för Halep. Så länge inte domaren ingriper (vilket han borde ha gjort) måste man som spelare försöka slå undan alla tankar kring sånt här, fokusera på sitt eget spel och inte låta sig påverkas.

Men om nu Sjarapova var osportslig, var då hennes seger ”orättvis”?

Nej. Absolut inte. Även om Sjarapova hållit sig inom tidsgränserna och inte försvunnit iväg som hon gjorde mellan andra och tredje set så hade hon troligen vunnit.

Incidenten vid 4-4 i tredje set, där en boll först dömdes ut men dömdes in av huvuddomaren, som sedan gav poängen till Sjarapova i stället för att låta poängen spelas om, var visserligen olycklig. Halep kollapsade mentalt efter det och tog inte en enda poäng. En snöplig inramning på en i övrigt fantastisk match.

Till syvende och sist var dock Sjarapova den bättre spelaren. Halep var imponerande lugn och solid, väldigt många spelare hade nog vikt ner sig och förlorat matchen i raka set i ren frustration. Men det går inte att sticka under stol med att Maria Sjarapova var den generellt snäppet vassare av de båda kombattanterna i den här finalen. Hon gjorde sin överlägset bästa match när det gällde som allra mest – i turneringens sista.

När man står där på Court Philipp Chatrier efter två veckors slit, då spelar det liksom ingen roll att vägen dit har varit krokig.

Då laddar man alla puffror man har i arsenalen, vässar alla svärd, smörjer rustningen. Sen går man ut på slagfältet och kämpar som om livet hängde på det.

Maria Sjarapova gjorde just det.

Tre timmar senare stod hon med sin femte Grand Slam-buckla i karriären. Den andra i Franska öppna. Kronan på huvudet, spiran i knät.

Maria Sjarapova.

The Queen of Clay.