Ja, det blir alltså en drömfinal i Stockholm Open – för första gången på 21 år. Sist de två toppseedade spelarna möttes i finalen var 1991. Den gången slog andraseedade Boris Becker förstaseedade hemmafavoriten Stefan Edberg i fem stenhårda set (3–6, 6–4, 1–6, 6–2, 6–2).

För det kan vi delvis tacka Nicolás Almagro. Han bjöd knappt upp till kamp i sin semifinal mot Tomás Berdych, skopade enkla slag på både forehand och backhand långt över linjerna och tycktes allmänt missnöjd med tillställningen.

Berdych å sin sida var helt oantastlig i egen serve och på tårna i Almagros. Tjecken har verkligen vuxit in i den här turneringen och kanske var den tuffa kvartsfinalen mot Michail Juzjnyj precis vad han behövde för att bli ordentligt varm i matchkläderna.

Världssexan dansar med solklara 6-3, 6-2 vidare till sin första final i Stockholm Open, där han kämpar om sin andra titel i år (första kom i Montpellier i februari) och karriärens totalt åttonde.

I finalen möter han alltså Jo-Wilfried Tsonga, som bjöds på betydligt tuffare motstånd i sin semifinal mot Marcos Baghdatis. Tsonga var återigen mer sugen på att bjuda upp till show än att spela effektivt, vilket en taggad Baghdatis utnyttjade – och bärgade sitt första set någonsin mot världssjuan (andra set, 6-4).

Därefter var det dock slut på det roliga. Tsonga bröt Baghdatis serve omgående och tog en komfortabel 3-0-ledning. Vid ställning 5-2 tvingades sedan Baghdatis bryta matchen på grund av en ljumskskada. Matchsiffrorna blev 6-4, 4-6, 5-2.

Tråkigt, naturligtvis – men desto roligare att vi bjuds på en drömfinal.

Vem som vinner den?

Ja, som det har sett ut på banan borde andraseedade Berdych ta hem det här. Han har gått från klarhet till klarhet, medan Tsonga inte imponerat alls. Ska han ha en chans i morgon måste fransmannen dra ner ordentligt på showandet och bereda utrymme för ett mer effektivt spel.

Kunde dessvärre inte närvara i Kungliga tennishallen i dag på grund av inbokade aktiviteter på annat håll tidigare under dagen och en ihärdig förkylning som gjorde att jag helt enkelt inte orkade åka in på eftermiddagen.

Nåväl. Tur att SVT sänder live.

Tomás Berdych är äntligen klar för semifinal efter något av en maratonmatch mot Michail Juzjnyj: 6-3, 7-6(2). Berdych inledde matchen bra, gick vinnande ur de flesta långa bollduellerna och fixade två break i första set, det andra vid ställning 5-3.

Andra set blev en svängig historia. Berdych inledde piggast och sluggade sig fram till ett break och en trygg 3-1-ledning. Juzjnyj såg hängig ut ett tag men ryckte upp sig, utnyttjade de luckor som började uppstå i Berdychs serve och bröt aningen oväntat tillbaka.

Om första set var ett sluggerfest utvecklades andra set till en duell à la vilda västern – fast med avsågade hagelgevär i stället för revolvrar. Båda dundrade på med tunga grundslag nerifrån respektive baslinje och hoppades på misstag från motståndaren.

Att nästan varenda game tog runt fem minuter att avverka slet på båda spelarna och en bit in i andra set var världssexan Berdych ordentligt trög i fotarbetet.

Båda höll dock sina servar setet ut (med stora bekymmer särskilt för Berdych) och i tiebreak var tjecken den klart kyligare av de båda.

Riktigt kul att se Juzjnyj på så bra spelhumör här i Stockholm. Han vet hur Berdych ska tas och den uttröttande sluggertaktiken har burit frukt tidigare, men i dag nådde han helt enkelt inte hela vägen fram.

För Berdychs del är han nog lättad över att ha slagit sitt personbästa i Stockholm Open, men att den här matchen drog ut så mycket på tiden (över två timmar) kan bli kostsamt i morgondagens semifinal mot Nicolás Almagro.

Den matchen spelas nämligen någon gång under tidig eftermiddag, runt 15-16.00. Inte optimalt, alltså. Frågan är om inte mitt tips inför turneringen kan stå sig med tanke på att Almagro klivar ut på banan utvilad, i god form och full av självförtroende efter promenadsegern mot Lleyton Hewitt i sin kvartsfinal (6-1, 6-4).

Berdych är visserligen även han i god form, men han har inte sett helt hundraprocentig ut på underlaget i Kungliga tennishallen. Bollarna som används i turneringarna är av det tyngre slaget, vilket påverkar tjeckens kraftfulla spel negativt. Att han dessutom kom direkt från Shanghai, och därför tvingats ställa om dygnsrytmen och bekanta sig med banorna på bara några dagar gör sitt till.

Blir därför en riktigt intressant semifinal i morgon och jag tror att Berdych får det riktigt tufft mot Almagro.

* * *

Lär bli en intressant semifinal mellan toppseedade Jo-Wilfried Tsonga och Marcos Baghdatis också. Efter den svajiga starten mot Go Soeda i går avfärdade han i dag Sergej Stakhovskij förhållandevis enkelt: 6-3, 6-4 på drygt en och en halv timme.

Stakhovskij har visat riktigt god form och tog en imponerande pinne här i går, mot Feliciano López (7-6, 6-7, 6-2), så det är givetvis ett kvitto på Tsongas kapacitet.

Baghdatis slog föga förvånande Ricardis Berankis i raka set: 6-3, 7-6(4). Berankis som ju slog ut både Albert Ramos och Florian Mayer var absolut ingen ofarlig spelare, men hade blivit grymt chockad om han lyckats slå Baghdatis. Cyprioten trivs väldigt bra både på underlaget och i Stockholm. Vann här så sent som 2009 (finalseger över Olivier Rochus).

Semifinalen i morgon har potential att bli hyfsat jämn, men Tsonga lär vinna. Förmodligen i raka set, till och med. Baghdatis har aldrig plockat ett set av fransmannen på tre matcher – de två senaste i år (Dubai och Shanghai). Kan dock säkert skaka fram ett tiebreak.

ATP kan inom kort komma rösta om att flytta på Paris Masters från slutet av oktober till någon gång under februari, med start 2014.

Det menar turneringsdirektören Guy Forget.

När ATP genomförde en omstrukturering av kalendern för att blidka spelarnas krav på längre ledighet mellan säsongerna kapades viloveckan mellan Paris Masters och World Tour Finals som numera spelas i början av november.

Detta medför bekymmer för den franska turneringen, som kan få svårare att locka de stora namnen. Turneringen är visserligen obligatorisk, men spelare som redan är kvalificerade för World Tour Finals kan avstå för att undvika skador eller utbrändhet.

– Att fortsätta ligga så nära slutspelet är extremt farligt för oss. När jag började [som turneringsdirektör] sa jag till Gilbert Ysern (chef för Franska Tennisförbundet) att vi måste hitta en alternativ lösning, säger Forget till fransk media.

Att hitta en lucka i februari lär dock inte bli lätt. Nästa år spelas första omgången av Davis Cup i slutet av januari och början av februari – vilket är veckan efter Australiska öppna. Därpå följer fyra turneringsveckor med tre turneringar per vecka, varav fyra är 500-turneringar (Rotterdam, Memphis, Acapulco, Dubai). Sedan är det dags för Indian Wells, normalt sett årets första Master.

För att klämma in en Master under någon av veckorna före Indian Wells så måste tre turneringar flyttas till datum utanför februari.

– Vi skulle gå från en ytterlighet till en annan men jag föredrar det här alternativet, säger Forget.

Årets Paris Masters inleds den 29 oktober. En talesperson för ATP säger till amerikanska Tennis.com att ämnet kommer att diskuteras under ett styrelsemöte i London nästa månad, men att ”absolut ingenting har bestämts”.

Han såg onekligen sargad ut i chockförlusten mot Patrik Rosenholm i tisdags, tog sig för knäet och grimaserade illa under delar av matchen.

I dag låter fransmannen meddela att han ställer in resten av säsongen på grund av känningarna av skadan som hållit honom borta från spel i fyra månader under 2012.

Enligt franska L’Equpie överväger Monfils att operera knäet, men säger till tidningen att han väljer att ställa in resten av säsongen för att han ”är i dålig fysisk form”, inte för att knäet stoppar honom från spel.

Alldeles oavsett så inser nu säkerligen den färgsprakande fransmannen att det var en smula överilat att spela två turneringar efter varandra (Metz och Bangkok, tog sig till semi- respektive kvartsfinal) i sin comeback.

16-rankade Kei Nishikori drar sig ur 500-turneringen Swiss Indoor i Basel nästa vecka på grund av en vristskada.

Nishikori nämnde fotskadan redan efter förlusten mot Sam Querrey i Shanghai Masters förra veckan, en skada han ska ha ådragit sig redan under Japan Open (som han vann efter finalseger över Milos Raonic).

Nishikori var i final i Basel förra året (förlust mot Roger Federer).

Det här borde så klart ha varit den hittills roligaste dagen med tanke på toppseedade Tomás Berdychs och Jo-Wilfried Tsongas entré i turneringen, men stämningen under och efter Patrik Rosenholms skräll mot Gaël Monfils i tisdags är svåröverträffad. Svenskens match mot Michail Juzjnyj i går var helt enkelt mer efterlängtad.

Därmed inte sagt att det inte var gött att se världssexan och -sjuan ute på Kungliga tennishallens centrecourt.

Berdych var först ut, mot 87-rankade Jürgen Zopp. Matchen blev lite av en repris från deras möte i andra omgången av US Open i år. Tjecken styrde och ställde, Zopp fick ytterst liten utdelning i egen serve och var aldrig nära att skrämma Berdych i hans dito.

I alla fall i första (6-2 till Berdych efter dubbla break). I andra set höjde sig Zopp tillräckligt mycket för att skaka fram en breakboll i matchens slutskede, men världssexan var helt enkelt alldeles för stark, solid och stabil. Setet slutade 6-4 och Berdych dansar vidare till en kvartsfinal mot ovan nämnda Juzjnyj i morgon.

Skönt att se Berdych på så pass bra spelhumör. Att Zopp inte bjöd på så överdrivet tufft motstånd hade kunnat vara en ordentlig nackdel för honom, men eftersom även Juzjnyj bärgat enkla segrar (6-3, 6-1 mot Brian Baker, 6-0, 6-2 mot Rosenholm) så har det inte jättestor betydelse.

Blir nog ingen promenadseger för tjecken, dock. Juzjnyj leder med 6-5 i inbördes möten (5-3 på hardcourt), har tillryggalagt en bra säsong med Wimbledon-kvartsfinal som höjdpunkt och har dessutom sett stabil ut i Stockholm.

* * *

Jo-Wilfried Tsonga är alltid Jo-Wilfried Tsonga, vart han än kommer. I fransmannens öppningsmatch mot Go Soeda infann sig tidigt känslan av att Tsonga inte gick för fullt, utan lekte med sin motståndare. Efter diverse spektakulära pajasfasoner (galna lobbar och så vidare) bärgade han första set med solklara 6-2. Hade säkert kunnat bli 6-0, om han velat.

Men Tsonga är en karismatisk och färgstark karaktär, som tycker om att bjuda på show. Därför ”lät han” Soeda tvinga fram ett tiebreak i andra set, efter att japanen fixat ett servegenombrott i setets första game.

Jag skriver ”lät” inom citationstecken eftersom ju Soeda faktiskt stod där ute på banan och skickade tillbaka bollarna han fick emot sig, men en  fokuserad Tsonga hade så klart stängt den här matchen under något mindre dramatiska omständigheter.

Det hade han dock ingen lust med, den gode Tsonga – och bjöd på slarvfel, publikfriande tennisgodis och ren nonchalans om vartannat. Ganska underhållande, men grymt ineffektivt.

Nåväl. Tiebreaket blev väl ungefär så laddat som tiebreak har en tendens att bli, men världssjuan grejade slutligen segern med 7-6(6).

Hej och hå.

Tsonga möter Sergej Stakhovskij, som slog Feliciano López i raka set (7-6, 7-5), i kvartsfinalen. Ukrainarens första ATP-kvartsfinal i år.

* * *

Marcos Baghdatis är vidare till kvartsfinal efter att Alejandro Falla kastat in handduken i andra set på grund av en fotskada. Baghdatis ledde med 6-0, 3-0.

Cyprioten och 2009 års Stockholm Open-titulant möter 95-rankade Ricardis Berankis i kvarten.

Damturneringen i Swedish Open i Båstad har gjort klart med amerikanska giganten Serena Williams till nästa år. Den 15-faldiga Grand Slam-vinnaren och nuvarande världstrean har knutits upp av turneringen som nästa år avgörs med start 8 juli.

– Vi var inte nöjda med årets turnering och kände att något drastiskt behövde hända. Det är fantastiskt kul, säger tävlingschefen Nina Wennerström enligt TT.

Ja, fantastiskt kul är faktiskt helt rätt ordval – förutsatt att hon verkligen dyker upp i Båstad. Williams har på senare år bantat sitt spelschema ordentligt och tenderar att dra sig ur en hel del turneringar med lättare skador.

Men just nu kan vi bara konstatera att det här är en sensationellt stor bokning. Williams är obestridligen den just nu bästa spelaren på WTA-touren, trots att hon ”bara” ligger på tredje plats på världsrankningen. Hennes matchfacit i år, 53-4, står i en klass för sig och förutom två Grand Slam-titlar (Wimbledon och US Open) har hon dessutom bärgat två OS-guld i London i år (i singel och dubbel, i par med storasystern Venus Williams).

Dominansen lär fortsätta nästa säsong, om hon inte hämmas av skador. Och Serena Williams är verkligen en spelare som kan återupprätta hedern för Swedish Open efter en inte alltför lyckad turnering i år.

Att lyckas knyta upp Novak Djokovic, Roger Federer, Rafael Nadal eller Andy Murray på herrsidan vore välsmakande grädde på moset. Bara att börja lobba!

Har ju varit så mycket snack om Stockholm Open i allmänhet och Patrik Rosenholm i synnerhet på sistone att Sofia Arvidssons prestation i Kremlin Cup i Moskva kommit helt i skymundan.

46-rankade Arvidsson har stått för två riktiga kanonmatcher – först 6-2, 6-4 mot 55-rankade Bojana Jovanovski, en seger som hon följde upp med en riktig praktskräll när hon i går skickade ut världstian Marion Bartoli ur turneringen: 6-3, 6-0.

Arvidsson bröt Bartolis serve tre gånger i första set och tappade sin egen vid två tillfällen. I andra set, där svenskan krossade fransyskan fullkomligt, bjöd Bartoli på sex dubbelfel.

– Jag är väldigt glad över att vinna den här matchen och ta mig till kvartsfinal. Marion är en fantastisk motståndare, en topp 10-spelare och jag visste att jag skulle vara tvungen att spela på toppen av min förmåga. Min strategi var att fokusera på att spela så som jag ville spela och tvinga henne att röra sig över hela banan, säger Arvidsson efter skrällsegern.

Världstian Bartoli var inte nöjd med förlusten, som innebär att hon inte kan peta ner Samantha Stosur från niondeplatsen och kommer således att vara andrareserv i prestigefulla WTA Championships nästa vecka i Istanbul.

– Självklart hade det varit bättre för mig att komma till Istanbul som förstareserv, men det är alltid stärkande att bara få chansen att åka dit. I dag vägrade min kropp att utföra det min hjärna sa åt den att göra. Underlaget var väldigt långsamt och det passade inte mitt spel så bra, säger hon.

Arvidsson är således klar för kvartsfinal, där hon antingen möter sjundeseedade Maria Kirilenko eller 29-rankade Jaroslava Sjvedova.

Okej, om vi skulle ta och summera det här lite snabbt då: siffrorna må på papperet inte se särskilt trevliga ut. Snarare brutalt och skoningslöst nattsvarta.

Men bakom 0-6, 2-6 för vårt svenske hopp i årets Stockholm Open döljer sig faktiskt en enorm kämpaglöd och en hedervärd attityd ute på banan.

Patrik Rosenholm hade ju precis alla odds emot sig redan i går, mot regerande mästaren Gaël Monfils – men spände musklerna, kavlade upp ärmarna och levererade en av årets största skrällar i tennisvärlden.

I dag var han om möjligt ännu mer uträknad. Michail Juzjnyj har inte bara varit världsåtta, han spelade dessutom kvartsfinal i Wimbledon så sent som den här säsongen (förlust mot Roger Federer) och har vid sidan av sina åtta ATP-titlar två Grand Slam-semifinaler på meritlistan (US Open 2006 och 2010).

Det var helt enkelt Mission: Impossible för Rosenholm, och frågan på förhand var hur många game han skulle lyckas plocka.

Det blev två – varav det ena blankt, i egen serve.

Och han stod upp bra, vägrade vika ner sig och pressade Juzjnyj så gott han kunde, men rent tekniskt var ryssen helt enkelt flera nummer för stor för 436-rankade Rosenholm i kväll.

Givet allt detta kommer han tveklöst undan med äran i behåll, den tråkiga matchsiffran till trots.

Och ingen kan någonsin ta ifrån honom att han vann sin första ATP-match i karriären. Mot den regerande mästaren i en 250-turnering. Som dessutom varit rankad sjua i världen.

Och nu har han 1-1 och en vinstprocent på 50 i ATP-sammanhang.

Det är inte illa pinkat för en 24-årig doldis.

Det började bättre i andra set för Patrik Rosenholm. Han vände underläge 15-30 i egen serve och plockade sitt första game i matchen – och servade dessutom blankt i matchens sjätte game, vid ställning 4-1 till Michail Juzjnyj.

Svensken hade dock inte mycket att säga till om i ryssens serve och hade snart ett tungt 2-5-underläge att hämta in.

När Juzjnyj spelade till sig sin första matchboll i vad som skulle bli åttondelsfinalens sista game bjöd Rosenholm på sin allra bästa tennis. Han spelade eftertänksamt och tålmodigt, väntade ut Juzjnyj innan han lade in dödsstöten.

40-40 och Rosenholm såg ut att trivas rätt så bra på banan, underläget till trots. Han manade på publiken, men levererade sedan en riktigt slarvig backhand som seglade över linjen.

Vid andra matchbollen tog nerverna överhand och Rosenholm slog en backhand i nät.

Snipp snapp snut, så var sagan slut – men förhoppningsvis var det här bara första kapitlet i Patrik Rosenholms tennishistoria.