Hälften av åttondelsfinalerna är överstökade.

I dag ska förhoppningsvis resten avverkas (om inte vädrets makter har några invändningar).

Ja, vädret är ju som alltid en faktor i utomhusturneringar i allmänhet och Wimbledon i synnerhet.

Alla gårdagens matcher kunde så småningom spelas, efter diverse avbrott. Blev inte många skrällar. Egentligen bara två ordentliga: Ekaterina Makarova mosade Agnieszka Radwanska (6-3, 6-0) och Barbara Zahlavova Strycova följde upp sin skrällseger mot Li Na med att köra över forna världsettan Caroline Wozniacki i raka set (6-2, 7-5).

Varnade visserligen för Makarova i min förhandsanalys, men tippade likväl att vi skulle få se Radwanska i kvarten:

”Jobbig lottning för Radwanska, med andra ord. Makarova har en kanonchans att gå långt här, men jag tror ändå på Radwanska.”

Och så bjöds vi på en miniskräll: Sabine Lisicki slog Ana Ivanovic i tre set: 6-4, 3-6, 6-1. Enda anledningen till att det ens betraktas som en liten skräll är att Ivanovic var hyfsat klar favorit hos oddssättarna. Själv tippade jag Lisicki.

I övrigt då?

Madison Keys kastade in handduken mot Jaroslava Sjvedova och deras match, som sköts upp i lördags, spelades aldrig färdigt. Trist.

Regerande mästaren Andy Murray hade inga större problem mot Kevin Anderson: 6-4, 6-3, 7-6(6). Imponerande insats av Murray, som verkligen går från klarhet till klarhet. Anderson har sett bra ut hittills i turneringen och gjorde inte en dålig match. Murray var helt enkelt bara för bra. För Andersons del handlade det egentligen aldrig om att fokusera på att hålla sin serve, eftersom det är snudd på omöjligt att inte bli bruten mot Murray, utan mer om att hitta sätt att bryta Murray. Där var han dock aldrig nära – och som storservare vill man nog gärna ha mer utdelning än han fick i egen serve: slog in 65% förstaservar, vann blott 64% av dem och 50% bakom andraserve. Dessutom ”bara” 10 ess.

Även Novak Djokovic var för bra i går, och han avfärdade Jo-Wilfried Tsonga nästan lika enkelt som Murray utmanövrerade Anderson: 6-3, 6-4, 7-6(5). Lite jämnare match än den mellan Murray och Anderson, men Djokovic var likväl överlägsen. Hade hoppats på lite mer från Tsonga, som trots allt är en i grunden väldigt bra grässpelare, men det vill sig inte riktigt för fransmannen.

I kvarten möter Murray hur som helst Grigor Dimitrov, som körde över Leonardo Mayer planenligt (6-4, 7-6, 6-2), och Djokovic möter Marin Cilic, som utmanövrerade Jeremy Chardy (7-6, 6-4, 6-4).

Många raka set här alltså. En till blev det på herrsidan: Stanislas Wawrinka mosade en märkbart seg Denis Istomin: 6-3, 6-3, 6-4. Istomin kallade på läkare redan i mitten av första set och klagade på att han kände sig matt. Fick sedan vätskeersättning i andra set, men till ingen nytta. Nåväl. Bra match av Wawrinka. Inte helt enkelt att hantera sådana matcher, eftersom man lätt slår av på takten själv när ens motståndare inte presterar på topp.

Kei Nishikori vann avgörande set mot Simone Bolelli (stod 3-3 när deras match avbröts i lördags) utan krusiduller och har nu chansen att ta sig till sin andra Grand Slam-kvartsfinal i karriären (första kom i Australiska öppna 2012) efter 3-6, 6-3, 4-6, 7-6(5), 6-4.

Dessutom slog formstarka Feliciano Lopez världselvan John Isner i en fyrsetare: 6-7(8), 7-6(6), 7-6(3), 7-5. Totalt 85 ess (34 för Lopez och 52 för Isner, vilket innebär att han slår Joachim ”Pim-Pim” Johanssons gamla rekord på 51 ess i en fyrsetsmatch, mot Andre Agassi i Australiska öppna 2005) och bara ett enda servegenombrott – i matchens näst sista game.

På damsidan seglar världssexan Petra Kvitová och 13:e-seedade Eugenie Bouchard vidare till kvarten: 6-3, 6-2 för Kvitová mot Shuai Peng och 7-6(5), 7-5 för Bouchard mot Alize Cornet, som alltså inte lyckas följa upp sin skräll mot Serena Williams. Dessutom körde Lucie Safarova över Tereza Smitkova: 6-0, 6-2.

Det var det om i går – nu kollar vi på dagens buffé!

* * *

MILOS RAONIC (9) – KEI NISHIKORI (12)

Faktiskt tredje gången i år som de båda talangerna hamnat på samma halva i Grand Slam-sammanhang: I Australiska öppna kunde de ha mötts i kvarten (Nishikori föll mot Rafael Nadal i åttondelsfinalen, Raonic fick stryk mot Dimitrov redan i tredjerundan) och i Franska öppna var de lottade mot varandra i åttondelsfinal (Nishikori gick på pumpen i raka set mot Martin Klizan, Raonic förlorade mot Djokovic i kvarten).

Nu möts de alltså i åttondelen här i Wimbledon. Det hade nog inte jag gissat i början av året. Att Raonic tagit så stora kliv framåt på grus i år kom ju som något av en överraskning, och jag trodde inte att han redan samma år skulle kunna justera sitt spel så pass bra även på gräs. Men tydligen har han höjt sig så mycket generellt att det ger utdelning på samtliga underlag.

Om båda får hålla sig friska och hela under återstoden av sina karriärer är det här en rivalitet jag tror kommer bli mycket intressant att följa de kommande åren. Nishikori leder för tillfället med 2-0 i inbördes möten. Tror dock inte att det räcker för att han ska ha utvecklat ett mentalt övertag på kanadensaren. Det är snarare Nishikoris returer som stör Raonic, som hela tiden måste serva på topp och inte ge bort något billigt.

73 ess har han slagit på tre matcher, Raonic, och vunnit 88,6% i förstaserve (68% i andraserve) och dessutom fått med sig 9 servegenombrott. Nishikori har spelat två set fler än Raonic (som vunnit sina matcher i raka set) men ”bara” plockat 11 breaks. Har däremot servat stabilt även han: 77% vunna poäng bakom förstaserve, 66% i andraserve.

Siffrorna talar hur som helst för Raonic. Så även formen. Nu gjorde visserligen Bolelli en bra match, men Nishikori övertygade inte. Han har inte riktigt hittat sitt spel på gräset än i år. Samtidigt är Raonics självförtroende på absolut topp. Jag tror att det blir väldigt svårt för Nishikori att hantera kanadensarens serve i dag. Större chans att Raonic, med sitt aggressiva returtagande, fladdrar med sig ett break eller så.

* * *

SIMONA HALEP (3) – ZARINA DIYAS (72)

20-åriga Diyas är tveklöst turneringens stora sensation hittills. Detta är hennes blott tredje huvudturnering i en Grand Slam och hon har alltså tagit sig till åttondelsfinal. Riktigt bra.

Här bör det dock ta stopp. Simona Halep är en av tourens stora framgångssagor (med Bouchard på en god andraplats) och har under året tystat skeptikerna, en efter en. Halep hade inga problem när de möttes i tredjerundan i Australiska öppna tidigare i år (6-1, 6-4 – Diyas första GS-huvudturnering) och även om jag tror att det kan bli lite kämpigare här så ska inte Diyas kunna hota om Halep har en bra dag.

* * *

STANISLAS WAWRINKA (3) – FELICIANO LOPEZ (26)

Personligen trodde jag att Wawrinka skulle få problem mot Istomin, men så blev det ju inte. Tror i och för sig att det hade blivit en mycket tätare match om inte Istomin varit sjuk, men nåväl.

Mot Lopez borde Wawrinka få vissa bekymmer. Lopez är i kalasform och har sett riktigt bra ut. Nu är visserligen Wawrinka en bättre returnerare än Isner, men han är inget unikum i det avseendet han heller.

Wawrinka knapp favorit enligt oddsättarna, av förklarliga skäl. Känns ändå som att Lopez ska ha en riktigt god skrällchans här. Han har verkligen höjt sig rejält på det mentala planet och är numera inte samma darrande asplöv när det vankas tiebreak.

Ska bli intressant att se hur Wawrinka hanterar Lopez frenetiska serve & volley. Tror han kan bli rätt frustrerad om han inte hittar några sätt att ta sig förbi honom, och då kan han tappa självförtroendet.

Vad säger ni, tror vi på Lopez? Jag gör nog det, faktiskt. Eller underskattar jag Wawrinka nu?

* * *

SABINE LISICKI (19) – JAROSLAVA SJVEDOVA (65)

Första riktiga hindret för Lisicki, Ana Ivanovic, är avklarad. Ska hon då låta Sjvedova sätta punkt för hennes äventyr i Wimbledon i år?

Inte helt omöjligt faktiskt. Sjvedova har sett solid ut hittills och är inte på något sätt en oäven spelare. Lisicki är förvisso generellt sett bättre på gräs, men hennes högriskspel lämnar öppningar som Sjvedova kan exploatera. Pressade faktiskt tysken till tre set när de möttes på gräset i London-OS för två år sedan.

Tror ändå på Lisicki. Det här är hennes turnering, och hon lär ha fått en rejäl självförtroendeboost efter segern mot Ivanovic.

* * *

ROGER FEDERER (4) – TOMMY ROBREDO (22)

Det har hänt förut att Federer sett helt omutlig ut i de inledande Grand Slam-rundorna, för att sedan falla platt så fort det vankas lite svårare motstånd (Lex US Open 2013, där han föll mot just Robredo).

Men att det ska hända igen, här i Wimbledon… nej, det känns osannolikt. Tidigare har man ändå kunnat skymta vissa problem. Som i Franska öppna, där han var väldigt blek i sina matcher mot Diego Sebastian Schwartzman och Dmitrij Tursunov, innan han föll mot Ernests Gulbis i åttondelen.

Nu har han inte visat några som helst negativa tecken.

Robredo kanske kan irritera schweizaren med sin täta defensiv, men på papperet ser det här ut att bli enkel seger för Federer.

* * *

MARIA SJARAPOVA (5) – ANGELIQUE KERBER (7)

Intressant matchup. Visserligen 4-1 i inbördes möten för Sjarapova, och tre av segrarna kom i raka set, men Kerber imponerade mot Kirsten Flipkens i tredje omgången.

Kerber är visserligen bra på gräs men har varit ruggigt ojämn sedan succésäsongen 2012. Samtidigt har Sjarapova detroniserat allt motstånd hittills.

Hoppas på en bra match, och visst finns det viss skrällpotential, men tror Sjarapova fixar det här relativt enkelt.

* * *

RAFAEL NADAL (1) – NICK KYRGIOS (144)

Nadal åker alltså på ännu en hardhitter. Han städade ju undan Klizan i 1R och Lukas Rosol i 2R ganska enkelt (efter vissa svårigheter inledningsvis) och frågan är hur 144-rankade Kyrgios ska kunna stoppa världsettan.

Ja, det skulle ju vara med serven då. 76 ess hittills och 76,6% vunna poäng i förstaserve. Inga uppseendeväckande siffror i årets Wimbledon (som bjudit på många ess), men likväl mycket bra.

Kyrgios bästa chans är att släppa alla hämningar och spela ut hela sitt kraftfulla register som om det inte fanns någon morgondag. Typ som Rosol, Steve Darcis och Dustin Brown, för att nämna några exempel. Största hindret, förutom Nadal himself, är pressen. Hur hanterar han ett eventuellt övertag? Hittills har motståndarna stått mer eller mindre handfallna när Nadal trampat i gång. Kan Kyrgios hålla emot?

19-årige Kyrgios har spelet för att störa spanjoren, men visst är det här en match som världsettan ska vinna.

* * *

EKATERINA MAKAROVA (22) – LUCIE SAFAROVA (23)

En av dagens två kvartsfinaler. Många likheter mellan dessa spelare: ingen av dem har varit förbi tredjerundan i Wimbledon, båda är vänsterhänta, båda är rankade precis utanför topp 20, båda är 27 år gamla, de bärgade varsin skräll i förra veckan (Makarova pulvriserade världsfyran Agnieszka Radwanska, Safarova mosade världstian Dominika Cibulkova) och de har 1-1 i inbördes möten.

Svårtippad match. Oddssättarna säger Makarova, och jag är benägen att hålla med. Egentligen mest för att hon slagit snäppet vassare spelare än Safarova och helt enkelt sett lite lite bättre ut.

* * *

PETRA KVITOVÁ 6) – BARBORA ZAHLAVOVA STRYCOVA (43)

Den andra av dagens två kvartar.

Bra utdelning för Zahlavova Strycova i år. Har haft det tufft periodvis, kvalat in till vissa turneringar och faktiskt spelat två på ITF-nivå – men på gräset har hon sett stark ut (bortsett från torsken i ’s-Hertogenbosch, mot Carla Suarez Navarro).

Men även Kvitová har sett oerhört fokuserad ut. Och när hon har en bra dag är hon mycket svårslagen.

Har ju tippat Kvitová som slutsegrare och ser ingen anledning till att ändra den tippningen just i dag.

Regnet sköljde bort en hel drös matcher.

Ändå bjöds vi på turneringens hittills största skräll.

Det var inte veckans bästa tävlingsdag i går, men det hade inte så mycket med spelarnas insatser att göra.

I stället var det vädrets makter som satte käppar i hjulet i Wimbledon. Ett antal matcher fick avbrytas, ett gäng skjutas upp helt och hållet.

Men nåväl.

Turneringens hittills överlägset största skräll bjöd 24-åriga Alize Cornet på. Efter att ha torskat första set i totalt underlägsen stil, 1-6, skickade hon ut Serena Williams med huvudet före: 1-6, 6-1, 6-4. Servade för matchen vid 5-2 i tredje set men darrade lite på manschetterna, medan Williams skakade av sig det negativa kroppspråket och bestämde sig för att fokusera.

På tok för sent, förstås. I Cornets nästa servegame bjöd Williams på två billiga returmissar, vilket gav fransyskan självförtroendet att stänga gamet blankt – och därmed servera en repris på hennes bedrift i Dubai tidigare i år.

Williams då? Hon svarade inte för en särskilt bra insats, men inte heller en total plattmatch. Hennes största problem var den strulande serven och Cornets variation. Det sistnämnda hade hon kunnat hantera mycket bättre om hon haft sin serve att falla tillbaka på. Det blir i sådana här lägen extremt tydligt hur viktig serven är för Williams.

Ska så klart sägas att det var mycket imponerande av Cornet, som verkar trivas bra med att spela i Williams tempo. Jagade världsettan i djupled med sina oförutsägbara stoppbollar, som Williams inte alls hittade några svar på. Möter nu Eugenie Bouchard, som slog Andrea Petkovic i raka set (6-3, 6-4), i åttondelsfinalen. Kan bli en kul match.

För övrigt Williams tredje raka magplask i Grand Slam-sammanhang. Fortfarande världsetta även efter Wimbledon, men det är på väg neråt för henne nu. Ordentligt. Dessutom väldigt mystiskt att det återigen går dåligt för henne i en GS där hon är kvartsfinalseedad mot Maria Sjarapova.

Får se om hon kan studsa tillbaka och reparera lite av skadan under hösten.

* * *

Övriga toppspelare hade inga problem alls i sina matcher: Roger Federer körde över Santiago Giraldo (6-3, 6-1, 6-3), Maria Sjarapova mosade Alison Riske (6-3, 6-0), Milos Raonic avfärdade Lukasz Kubot (7-6, 7-6, 6-2) och Simona Halep släppte bara ifrån sig fem game mot Belinda Bencic (6-4, 6-1).

Rafael Nadal var den enda högt seedade spelaren på herrsidan som tappade set: 6-7(4), 6-1, 6-1, 6-1 mot Mikhail Kukusjkin. Inte jätteövertygande att tappa set mot Kukusjkin, även om han kan ha spelat sin livs match. Dock ingen anledning att dra på några stora växlar. Han har ju trots allt tappat första set i alla sina matcher hittills.

Och Angelique Kerber fick problem mot Kirsten Flipkens: 3-6, 6-3, 6-2. Inte ett dugg överraskande. Flipkens är bra på gräs. Nästan mer förvånande att tredje set inte blev tätare.

* * *

Nick Kyrgios!

Jäklar så han imponerar i London. Slog som bekant ut Richard Gasquet i andra omgången och följde upp den succén med en förhållandevis enkel seger över Jiri Vesely: 3-6, 6-3, 7-5, 6-2. Mycket bra match av 19-åringen. Och underhållande. Ofta väldigt högt tempo (båda är ju kraftfulla spelare).

Han är bara rankad 144 i världen, Kyrgios, som alltså är klar för åttondelsfinal i Wimbledon (kommer dessutom att klättra minst 50 placeringar). Eller ja, bara och bara. Killen hade bara spelat totalt 6 matcher på ATP-nivå (vunnit en, i Australiska öppna tidigare i år) inför Wimbledon.

Även Vesely ska ha en eloge. Båda har tagit enorma kliv framåt på kort tid. De går en ljus framtid till mötes, dessa unga pågar.

* * *

Ett annat framtidslöfte, Jerzy Janowicz, fortsätter dock gå kräftgång. Polacken lyckades inte upprepa sin bedrift från i fjol, då han tog sig till semifinal, utan föll i en femsetare mot Tommy Robredo i sin tredjerunda: 6-2, 6-4, 6-7(5), 4-6, 6-3.

* * *

20-åriga Zarina Diyas, den stora sensationen på damsidan, ångar vidare: 7-6(1), 3-6, 6-3 mot rutinerade Vera Zvonareva (som dock halkat ner till plats 566 på rankningen på grund av skadebekymmer). Slog ut Kristina Mladenovic i 1R och Carla Suarez Navarro i 2R. Ingen av dem är särskilt bra på gräs, men Navarro var likväl seedad 15. Det är inte illa pinkat.

* * *

Simone Bolelli spelade riktigt bra mot en trögfotad Kei Nishikori innan matchen avbröts på grund av mörker: 6-3, 3-6, 6-4, 6-7(4), 3-3 stod det då. Bolelli hade ett spelmässigt övertag hela vägen in i fjärde set, men väl där var Nishikori tillräckligt kylig och smart för att få med sig tiebreaket. Lite tur hade han också. Bolelli bjöd på två avgörande, ganska enkla, missar i slutet av det där setet.

Skrev på Twitter under fjärde set att Nishikori skulle vinna om han fick med sig ett tiebreak. Nu fick han ju det, men frågan är om han har momentum när matchen väl återupptas. Svårt att bedöma vem av dem som gynnas mest.

Sabine Lisicki ledde med 6-4, 1-1 och Jaroslava Sjvedova hade lite oväntat fått med sig första set mot Madison Keys: 7-6(7), 6-6 i den matchen.

* * *

I dag är det vilodag. Som det alltid är på söndagen under den första spelveckan i Wimbledon. En gammal tradition.

Vi får se om det kanske bjuds på något härligt i bloggen under denna tennispaus. En tävling? Ett gästinlägg?

Den som lever får se.

* * *

Alla gårdagens resultat hittar du här

Vi är snart inne i andra Wimbledons andra tävlingsvecka.

Men först ska ett gäng tredjerundor städas undan.

Vi tar en titt på dagens meny.

Till att börja med måste vi prata lite om ett gäng matcher, och då främst två:

Petra Kvitová mot Venus Williams och Grigor Dimitrov mot Alexandr Dolgopolov.

Den förstnämnda var något av en serve- och sluggerfest. Bakom matchsiffrorna 5-7, 7-6(2), 7-5 döljer sig blott två servegenombrott. Williams fick med sig ett i första set och Kvitová plockade sitt break i matchens allra sista game. 11 ess och 48 winners bombade hon in, Kvitová. Williams hade 6 och 25.

Endast tre breakbollar totalt bjöds vi på under hela matchen. Williams förvaltade sitt enda, medan Kvitová brände en i första set.

Oerhört spännande match, i alla fall. Känns som att den hade kunnat sluta lite hur som helst, även om jag tycker att Kvitová på det hela taget var snäppet vassare.

Dimitrov-Dolgopolov var inte riktigt lika spännande, men däremot underhållande. Dolgopolov spelade otroligt bra. Långa stunder spelmässigt överlägsen Dimitrov, som dock var både smartare och kyligare, sett till helheten. Tappade andra set efter ett enda svagt servegame, men avgörandet kom i fjärde: hade momentum hela setet, så kom återigen en liten dipp i egen serve – och han smackade in ett dubbelfel på breakboll.

I tredje set hade bubblan spruckit och Dimitrov dansade därifrån komfortabelt hem matchen: 6-7(3), 6-4, 2-6, 6-4, 6-1. En ganska klassisk Dolgopolov-insats. I sina bästa stunder är han ruggigt explosiv och bra, i sina sämsta är han lite… dum. Lägstanivån är helt enkelt på tok för låg och det taktiska kunnandet bristfälligt. Så det var bara för Dimitrov att ha tålamod och vänta på dipparna, som nästan alltid kommer. Väldigt sällan som Dolgopolov kan spela på topp genom en hel match.

Novak Djokovic körde visserligen över Gilles Simon i sin tredjerunda (6-4, 6-2, 6-4), men gjorde illa sig typ i mitten av matchen. Enligt läkarna var det dock inget allvarligt. Vi får hoppas att de har rätt.

Även Andy Murray sprang igenom sin match lekande lätt: 6-2, 6-3, 6-2 mot Roberto Bautista Agut.

Två större skrällar bjöds vi på i går: Världstvåan Li Na fick stryk av 43-rankade Barbora Zahlavova Strycova i raka set: 7-6(5), 7-6(5). Och världssexan Tomás Berdych gick samma öde till mötes mot Marin Cilic: 7-6(5), 6-4, 7-6(6).

Cilic är visserligen en skicklig grässpelare, men kan det vara så att vi överskattar Berdych på underlaget? Med tanke på att han alltid lyfts fram som en potentiell finalkandidat i Wimbledon och andra grästurneringar han ställer upp i så känns det lite så där att han torskar i raka set. Mot en bra spelare, ja, men likväl i raka set.

Nåväl.

Alla gårdagens resultat hittar ni här.

Nu tittar vi på dagens schema!

* * *

RAFAEL NADAL (1) – MIKHAIL KUKUSJKIN (63)

2-0 i inbördes möten till Nadal, men den statistiken behöver man knappt ens kolla på (Nadal vann båda totalt överlägset). I stället räcker det med att konstatera att Kukusjkin inte har samma offensiva vapen som Martin Klizan och Lukas Rosol, vilket krävs här. På papperet enkel seger för Nadal.

* * *

SERENA WILLIAMS (1) – ALIZE CORNET (24)

3-1 i inbördes möten till Williams, men Cornet slog världsettan i Dubai tidigare i år. Har vi en skopa kallserverad hämnd på menyn i dag? Lutar åt det. Williams har sett ruggigt fokuserad ut hittills.

* * *

JIRI VESELY (68) – NICK KYRGIOS (144)

Någon av dessa ynglingar – 20 respektive 19 år gamla – kommer alltså att spela sin första Grand Slam-åttondelsfinal i årets Wimbledon. Det är riktigt imponerande.

Svårtippad match, det här. Båda är kraftfulla spelare och mycket kretsar kring serve och offensiv. Vi kan nog se fram emot korta poäng och snabba game. Kyrgios är nog den som imponerat mest hittills. Slog ut Richard Gasquet i en femsetsrysare i 2R. Vesely slog visserligen Gaël Monfils i sin andrarunda, men ”Le Monf” är inte i närheten av lika bra på gräs.

Kyrgios hålls som favorit av oddssättarna. Jag är benägen att hålla med.

* * *

EUGENIE BOUCHARD – ANDREA PETKOVIC

Petkovic plockade ju Bouchard på gruset i Charleston tidigare i år, men i Franska öppna-semifinalen var Bouchard överlägsen. Petkovic är inte alls trygg på gräset. Hennes klart sämsta underlag. Borde bli seger i raka set för kanadensaren.

* * *

STAN WAWRINKA (3) – DENIS ISTOMIN (45)

När det stod klart att Istomin skulle möta Wawrinka i tredjerundan tänkte jag spontant ”jahopp, då var det roliga över för Istomin”. Detta eftersom Wawrinka tagit sig förbi de jobbiga inledande matcherna och hittat sitt spel på gräset.

Men ju mer jag tänker på det, desto mer tycker jag att Istomin borde ha en god chans att skrälla. Hans enda seger över Wawrinka (2-1 i inbördes möten för schweizaren) kom trots allt just i Wimbledon, för fyra år sedan. Det var dock i första omgången, och matchen gick till fem set. Wawrinka har utvecklats en del sedan dess, om man säger så.

Istomin är en skicklig grässpelare, det råder det absolut ingen tvekan om. Frågan är om det räcker? Wawrinka är trots allt mycket bättre i grunden. Missgynnas av underlaget, men har som sagt sett riktigt bra ut hittills.

Jag hoppas på en riktigt välspelad – och lång – match. På papperet borde Wawrinka vinna, men skrällpotentialen finns här.

* * *

ANA IVANOVIC (11) – SABINE LISICKI (19)

Riktigt jobbig lottning för Ivanovic. Lisicki har visserligen (i vanlig ordning) haft en hel del skadeproblem efter succén i Wimbledon förra året, men har sin vana trogen sett grym ut så här långt i turneringen. 2,60 i odds på Lisicki känns nog väldigt frestande för många bettare.

Ivanovic har varit i bra form hela året, så hon lär inte direkt ge sig utan strid. Tror dock att Lisicki bjuder på en miniskräll.

* * *

MILOS RAONIC (9) – LUKASZ KUBOT (72)

Lite samma scenario här som mellan Wawrinka och Istomin: Kubot är en bättre grässpelare än Raonic, men sämre överlag. Frågan här blir då om Kubot gynnas – och Raonic missgynnas – tillräckligt mycket för att den här matchen ska sluta i en skräll.

Ja, vad säger ni?

Själv har jag ju imponerats av Raonic så här långt, och det lär bli enormt svårt för Kubot att komma åt hans mammutserve. Men i tiebreak kan vad som helst hända. Så ja, det finns en liten skrällchans här, men om Raonic har en bra dag på jobbet borde han vinna.

* * *

MARIA SJARAPOVA (5) – ALISON RISKE (44)

Har bara mötts en gång tidigare, på gräset i Birmingham för fyra år sedan, och den gången vann Sjarapova i tre set. Kan bli en intressant match.

Likt Sjarapova slår Riske hårt och flackt, så kan mycket väl bli en sluggerfest deluxe. 7,00 gånger pengarna på Riske säger ändå något om det generella styrkeförhållandet dem emellan. Vill ändå utfärda en liten skrällvarning här.

* * *

JOHN ISNER (11) – FELICIANO LOPEZ (26)

Matchsiffrorna lär ju bli något i stil med 7-6, 6-7, 6-7, 7-6, 7-6. Typ.

2-1 i inbördes möten, men de har aldrig spelat mot varandra på gräs. Lopez i fenomenalt bra form, efter final i Queen’s och titel i Eastbourne. Isner har väl inte stött på något jättestort motstånd hittills, men har trots allt vunnit i raka set.

Jag tror på Lopez här.

* * *

SIMONA HALEP (3) – BELINDA BENCIC (71)

Nutid mot framtid, more or less. Halep, som nått milstolpe efter milstolpe det senaste året, är kanske WTA-tourens allra mest allroundiga spelare. Hon behärskar liksom alla underlag. Hennes spetsiga offensiv och täta försvar har visat sig lika effektivt på grus som på gräs. Hon har inte de tyngsta vapnen i arsenalen, som andra framgångsrika grässpelare, men väger upp det med sitt oerhört solida grundspel.

Belinda Bencic kan mycket väl vara en framtidens Simona Halep, men i dag bör 22-åriga Haleps rutin väga mycket tyngre än 17-åriga Bencics talang.

* * *

ROGER FEDERER (4) – SANTIAGO GIRALDO (35)

Blev faktiskt överraskad av att Giraldo slog Marcel Granollers i andrarundan, trots att Giraldo var förhandsfavorit hos oddssättarna (tycker generellt att han övervärderats en smula i år). Nu är inte Granollers något unikum på gräs direkt, men i grunden bättre på underlaget än Giraldo.

Federer och Giraldo har hur som helst bara mötts en gång tidigare, i US Open 2011. Den gången blev det seger i raka set för schweizaren. Borde bli det nu också. Federer har sett mycket stabil ut och avfärdade Gilles Müller – en avsevärt bättre grässpelare än Giraldo – relativt enkelt i tre set.

Jodå, visst har vi bjudits på några skrällar redan.

Ingen i samma klass som förra året, men likväl skrällar.

Här är vad som hänt i Wimbledon hittills.

Den allra första tävlingsdagen var relativt skrällfri. Den enda matchen som kvalar in i den kategorin var egentligen Maria Kirilenkos seger över Sloane Stephens i raka set: 6-2, 7-6(6). Ingen jättestor överraskning, dock.

Visst, hon har bara spelat enstaka matcher i år på grund av skadeproblem, men jag varnade för henne redan inför turneringen, både i min blogganalys och i Tennispodden. Så pass bra är hon på gräs. (Kirilenko åkte sedan ut mot Shuai Peng, en annan spelare jag varnade för i min förhandsanalys, i 2R.)

Fler seedade spelare föll redan i första omgången, däribland Fernando Verdasco. Fick stryk av formstarke Marinko Matosevic: 6-4, 4-6, 6-2, 6-4. Svagt av fjolårskvartsfinalisten, men det ska poängteras att Matosevic varit osedvanligt bra på gräset i år. Föll i en tajt femsetare mot Jeremy Chardy i andrarundan: 6-7(5), 7-6(7), 7-6(9), 4-6, 7-5.

Toppspelarna seglade däremot planenligt igenom sina förstarundor lekande lätt.

* * *

Andra speldagen var det dags för Rafael Nadal, som inför sin öppningsmatch mot Martin Klizan bokfört tre raka nederlag och sex raka setförluster på gräs (sedan torsken mot Lukas Rosol i Wimbledon 2012). Tappade ett sjunde raka set innan han trampade i gång och bärgade sin första grässeger på två år: 4-6, 6-3, 6-3, 6-3. Klizan kämpade på bra i slutet, men de första två-tre seten var inte direkt någon höjdare spelmässigt.

Viktig seger för Nadal – som möter Rosol i 2R. Oh, the irony!

Caroline Garcia slog Sara Errani (2-6, 7-6, 7-5) och Kaia Kanepi körde över Jelena Jankovic (6-3, 6-2), men det var inga dunderskrällar tycker jag. Kanepi är bra på alla underlag, medan Jankovic är som mest sårbar på gräs.

Oförutsägbara Svetlana Kuznetsova gick på pumpen redan i 1R även hon: 3-6, 6-3, 6-1 mot Michelle Larcher De Brito (som slog ut Maria Sjarapova i Wimbledon förra året).

Att Dusan Lajovic slog Guillermo Garcia Lopez var lite överraskande. Tycker i och för sig att Lajovic på det hela taget gjorde en bra match mot Feliciano Lopez i Queen’s, och Garcia Lopez är inte direkt livsfarlig på gräs, men styrkeförhållandet dem emellan talade likväl för spanjoren.

Att Halle-finalisten Alejandro Falla föll mot 162-rankade Ante Pavic, dessutom i raka set, var en ännu större överraskning. 6-4, 6-3, 7-5, det är inga trevliga siffror för en så pass skicklig grässpelare som Falla normalt ändå är. Kanske stördes av skada, eller bara var sliten? Inte omöjligt.

Sist men inte minst åkte Ivo Karlovic ut med huvudet före – mot Kanadatrean Frank Dancevic: 6-4, 7-6(5), 7-6(4).

* * *

Men de största skrällarna fick vi i går.

En av dem var en skräll av dignitet: Andreij Kuznetsovs triumf mot världssjuan David Ferrer: 6-7(5), 6-0, 3-6, 6-3, 6-2. 118-rankade 23-åringens första seger mot en topp 10-spelare. En helt fantastiskt match, gjorde han. Ska dock påpekas att Ferrer haft magproblem inför turneringen och tydligen gjorde sig illa någon gång under matchen. Kom in först i tredje set och zappade mellan den matchen och Tomás Berdych mot Bernard Tomic, men Ferrer gjorde inte direkt en dålig insats.

Satte ju Kuznetsov på plats 10 på min lista över 15 lovande framtidslöften för nästan två år sedan, i slutet av säsongen 2012, trots att han egentligen inte gjorde så mycket väsen av sig det året. Det har han egentligen inte gjort sedan dess heller, men jag har följt honom och tycker ändå att han utvecklats ganska stadigt (även om resultaten inte backar upp det påståendet).

Och så åkte åttondeseedade Victoria Azarenka ut mot 22-åriga framtidslöftet Bojana Jovanovski: 6-3, 3-6, 7-5. Dock inget mer än en skräll på papperet. Azarenka har trots allt varit frånvarande i flera månader på grund av skada, och personligen satte jag därför inget hopp till henne inför Wimbledon.

Förra årets stora sensation Sergej Stakhovskij mosade världstian Ernests Gulbis i raka set: 6-4, 6-3, 7-6(5). Skräll? Nja. Jag är inte det minsta förvånad. Flaggade för detta tidigt, att Gulbis inte är en spelare att räkna med i Wimbledon. Han är helt enkelt inte tillräckligt bra på gräs.

16-åriga Ana Konjuh är klar för 3R! Riktigt kul. Kvalade sig in till huvudturneringen, slog Marina Erakovic i 1R och följde upp det med att plocka Yanina Wickmayer i tre set: 3-6, 6-2, 6-2. Mycket imponerande. En spelare som jag och Andreas Käck snackat en del om i Tennispodden. Hon går en ljus framtid till mötes.

Mikhail Juzjnyj, som var i kvartsfinal i Wimbledon så sent som 2012, fick stryk mot 147-rankade Jimmy Wang: 7-6(1), 6-2, 6-7(5), 6-3. Jisses, vilken kanondålig form Juzjnyj är i nu.

Att Marcos Baghdatis fick spö mot Lenoardo Mayer i fyra set (7-6, 4-6, 6-1, 6-4) var väl inte en chock, men lite överraskande ändå. Inte mycket som står i vägen för Grigor Dimitrov på hans väg mot kvartsfinal nu. Rutinseger över Luke Saville (som slog Dominic Thiem i 1R) i går: 6-3, 6-2, 6-4.

Bra match mellan Berdych och Tomic inledningsvis, men så föll Australiens problembarn illa i tredje set och hade svårt att röra sig under resten av matchen (har precis kommit tillbaka efter höftoperation). 4-6, 7-6(5), 7-6(3), 6-1 blev matchsiffrorna för Berdych. Trist inramning på en så pass underhållande tillställning.

Och vad säger vi om Novak Djokovic? Ruggigt stabil inledningsvis. Kändes på förhand som att Radek Stepanek skulle kunna störa honom ordentligt. Inte vinna, det ska mycket till, men ändå lite förvånande att Djokovic gick upp till 2-0 i set så relativt enkelt.

Sen vaknade tjecken till liv, och i takt med att han spelade bättre blev Djokovic mer och mer försiktig. Han kan verkligen se ruggigt osäker ut på gräs ibland, serben. Inte speciellt imponerande, men likväl starkt att avstyra ett avgörande set och ta hem det i fyra: 6-4, 6-3, 6-7(5), 7-6(5).

Ska bli väldigt intressant att fortsätta följa hans äventyr här. Jag tror ju som bekant inte på honom i årets Wimbledon, men hoppas att han lyfter under turneringens gång. Vill väldigt gärna se en repris på fjolårets final mellan honom och Andy Murray i semin.

* * *

Alla gårdagens resultat hittar ni här

Äntligen Wimbledon – och äntligen podd!

I 22:a avsnittet av Tennispodden går vi igenom lottningarna, nördar ner oss i gräs i allmänhet, listar 2000-talets största skrällar i Wimbledon och tar tempen på svensk tennis.

I vanlig ordning analyserar vi också toppspelarnas och deras främsta utmanares form, och försöker plocka ut dark horses. Är 2014 året då Rafael Nadal får sin stora gräsrevansch? Kan någon stoppa hemmahoppet och regerande mästaren Andy Murray?

Har Roger Federer en till Grand Slam-buckla i sig, nu när han fått en så trevlig lottning? Kommer Serena Williams att studsa tillbaka efter floppen i Paris – eller blir det två skrällfinalister även i år?

Detta och ännu mer i det här matiga (och lååånga) avsnitt av Tennispodden.

Mycket nöje!

För iPhone/iPad, klicka på länken nedan.
https://itunes.apple.com/se/podcast/sportbladets-tennispodcast/id556031810?l=en
iTunes öppnas och där kan man ladda ned avsnitt. När avsittet är nedladdat öppna appen ”Musik”. Under fliken ”Mer” så kan du lyssna på avsnittet.

På dator med iTunes, klicka på länken nedan.
https://itunes.apple.com/se/podcast/sportbladets-tennispodcast/id556031810?l=en
iTunes öppnas då och för att prenumerera på podcasten så trycker du på ”Prenumerera” knappen.

För att prenumerera på Android telefon/tablet kan du installera t.ex apparna BeyondPod eller Google Listen. Dessa appar är gratis och finns i Google Play. Skapa en ny prenumeration i appen och klistra sedan in denna adress:
http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$

För att prenumerera på podcasten på annat program/enhet använd denna adress:
http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$

Om du vill ladda ned avsnittet utan att prenumerera på podcasten så går det att ladda ned ljudfilen från denna länk:
http://www.podtrac.com/pts/redirect.mp3/ss11i01.stream.ip-only.net/podcasts/tennispodcasten/Tennispodcast_avsnitt22.mp3

Herrarnas har vi redan gått igenom.

Dags nu att syna damernas lottning i Wimbledon 2014!

* * *

DAMER

ÖVRE HALVAN:

FÖRSTA SEKTIONEN:

Serena Williams halva – och återigen blir hon lottad mot Maria Sjarapova i kvartsfinalen. Kuriosa: När Williams och Sjarapova kvartsfinallottas mot varandra i Grand Slams brukar Williams åka ut tidigt i turneringen (åttondelsfinalen i Wimbledon 2011, dito i Australiska öppna 2012, förstarundan i Franska öppna samma år, andrarundan i Franska öppna 2014).

Så, vem tror vi på den här gången?

Det är måhända extremt förutsägbart och på gränsen till tröttsamt att lyfta fram Williams, men det handlar till viss del om att jag inte alls tror på Sjarapova. De senaste sju åren har hon faktiskt bara tagit sig förbi åttondelsfinal en gång, 2011 (och den gången gick hon hela vägen till final, men föll mot Petra Kvitová). Formen är det så klart inget fel på, men jag finner det likväl svårt att lyfta fram henne som finalist i Wimbledon.

I övrigt inget direkt getingbo, den här sektionen. Eugenie Bouchard hoppas man så klart på, men hon har fått en tuff öppningsmotståndare i Daniela Hantuchova. Angelique Kerber är i fin form (gick till final, men föll i en tresetare mot Madison Keys). Tamira Paszek, som milt uttryckt gått kräftgång den här säsongen, lyckades kvala sig in i huvudturneringen och möter fjolårssemifinalisten Kirsten Flipkens i 1R. Kan bli en kul match.

Enbart sett till lottningen tycker jag att Williams ska ta sig till semifinalen. Största hoten är Sjarapova, Flipkens och möjligen Kerber som största hot. Några dark horses? Vad sägs om Camila Giorgi? Aggressiv, offensiv och duktig på gräs.

Hon går till semifinal: Williams.
Skrällvarning: Sjarapova, Flipkens, Kerber.
Bubblare: Giorgi, Bouchard, Hantuchova.

* * *

ANDRA SEKTIONEN:

Simona Haleps sektion. Och ser man till vilka seedade spelare hon fått så har hon en rätt bra lottning. På papperet kommer första riktiga hotet först i en eventuell kvartsfinal, mot typ Ana Ivanovic, fjolårsfinalisten Sabine Lisicki eller Kaia Kanepi. Av de tre känns Ivanovic på förhand som det mest troliga alternativet.

Lisicki är visserligen giftig på gräs men tvingades avbryta sin andrarunda mot Mona Barthel i Franska öppna med skada. Hennes fysiska status är därmed aningen oklar. Tung säsong har hon haft hittills också, i vanlig ordning. Kanepi har inte direkt briljerat i år (9-12 i matchfacit är inte mycket att hänga i julgranen) men är en skicklig grässpelare och hade två färska magplask i bagaget inför Wimbledon förra året, där hon likväl gick till kvartsfinal.

Jag tror hur som helst på Halep här, med Ivanovic som främsta utmanare. Dark horse? Madison Keys, kanske? Att hon vann sin första WTA-titel i karriären i Eastbourne ska man i och för sig inte dra alltför stora växlar på, och Monica Puig är en knepig öppningsmotståndare… Likväl svårt att lyfta fram någon annan.

Hon går till semifinal: Halep.
Skrällvarning: Ivanovic, Lisicki.
Bubblare: Kanepi, Keys.

* * *

UNDRE HALVAN

TREDJE SEKTIONEN

Äntligen får vi se Victoria Azarenkas namn i en Grand Slam-lottning igen! Gjorde ju comeback i Eastbourne förra veckan, föll i en tresetare mot Camila Giorgi (4-6, 6-4, 7-5). Känner hon sig pigg och kry har hon givetvis potential att gå hyfsat långt, även om jag personligen inte sätter något hopp till henne.

Rätt bra lottning för henne, dock. Mjukstartar med Mirjana Lucic-Baroni och möter sedan (förhoppningsvis) Johanna Larsson eller (troligen) framtidslöftet Bojana Jovanovski. I tredjerundan väntar sedan Garbine Muguruza, Coco Vandeweghe eller kanske Su-Wei Hsie. Vet faktiskt inte hur pass bra Muguruza är på gräs. Vandeweghe och Hsie har kapacitet att ställa till det för Azarenka (särskilt Hsie är på många sätt en mardröm att möta), men brukar inte prestera på den här nivån.

I åttondelsfinal ser det ut som att hon får Dominika Cibulkova. Var i kalasform tidigare i år men har hamnat i en liten liten svacka under grusvåren. Dags att vända skutan i rätt riktning igen? Bra lottning, får man ju säga. Inte minst för att Azarenka förmodligen inte kommer hinna hitta storformen på så få matcher.

Kvarten då?

Jo, den sektionen är ju ett litet getingbo. Världstrean Agnieszka Radwanska kan möta Svetlana Kuznetsova i tredjerundan, och sedan troligen Ekaterina Makarova i åttondelen (eller Sara Errani, men hon är ju inget geni på gräs direkt). Jobbig lottning för Radwanska, med andra ord. Makarova har en kanonchans att gå långt här, men jag tror ändå på Radwanska. Har haft en okej säsong hittills, varken mer eller mindre, men när det vankas gräs och snabb hardcourt brukar hon kunna maxa sin kapacitet.

Hon går till semifinal: Radwanska.
Skrällvarning: Makarova, Kuznetsova.
Bubblare: Azarenka, Cibulkova, Muguruza.

* * *

FJÄRDE SEKTIONEN

Li Na, Petra Kvitová, Sloane Stephens, Venus Williams, Samantha Stosur, Caroline Wozniacki… Stjärnspäckad sektion, det här. Långt ifrån alla av de där har potential att gå långt, så klart. Men likväl stjärnspäckat.

Kvitová har en tillräckligt bra lottning för att ta sig till semifinal relativt obekymrat, tycker jag. Williams i en tredjerunda och Stephens (eller Maria Kirilenko, om hon är i spelbart skick) i en åttondel känns inte så skräckinjagande. Lauren Davis är i bra form och kan eventuellt stöka till det i lottningen. Peng Shuai duktig på gräs och kan störa både Stephens och Kirilenko i 2R.

Längst ner hittar vi alltså Li Na. På papperet en mer eller mindre busenkel lottning för världstvåan. Varken Stosur eller Wozniacki, som är åttondelsseedade, är att räkna med på gräs. Stor skrällpotential här. Håll ett särskilt öga på 16-åriga 188-rankade Ana Konjuh. Var borta i fyra månader i början av året efter en armbågsoperation men fått med sig några segrar (5-4 i matchfacit sedan comebacken) och kvalade sig in till huvudturneringen. Förvänta er inga underverk, men väl värd att hålla lite koll på.

Li Na borde hur som helst skaka av sig de senaste flopparna och gå vidare till kvartsfinal – där det tar stopp mot Kvitová? Jo, så känns det på förhand i alla fall.

Hon går vidare till semifinal: Kvitová.
Skrällvarning: Li Na, Kirilenko.
Bubblare: Davis, Stephens.

SEMIFINALERNA: Williams slår Halep, Kvitová slår Radwanska.

FINALEN: Kvitová slår Williams.

Haha, så knäppt. Men tänk vilken match det skulle kunna bli? Williams mot Kvitová. Och om någon kan slå Williams på gräs utan att världsettan har en dålig dag så är det ju Kvitová. Om hon bara överlever de tidiga rundorna…

Slut på sötebrödsdagarna.

Nu har man latat sig alldeles för länge.

Dags att syna lottningarna i årets Wimbledon!

Grigor Dimitrov har vunnit sin tredje titel i år (efter seger över titelsumparen Feliciano Lopez i Queen’s), Benjamin Becker är i skrivande stund klar för sin första final sedan 2009, Rafael Nadal har återigen visat prov på sin oförmåga på gräs, Roger Federer har vunnit Halle för hundrafemtielfte gången och Richard Gasquet har börjat hitta formen.

Och nu står Wimbledon för dörren.

I vanlig ordning ska vi givetvis dyka ner i lottningarna.

* * *

HERRAR

ÖVRE HALVAN:

FÖRSTA SEKTIONEN

Världstvåan Novak Djokovic är alltså förstaseedad. Detta är inte på något sätt konstigt och inte heller resultatet av någon godtycklig, subjektiv bedömning, utan beror helt enkelt på att serben har mycket bättre gräsresultat att falla tillbaka på de senaste två åren än Rafael Nadal. Om ni vill veta mer om Wimbledons seedningssystem – klicka här och/eller här.

Ganska tuff lottning för fjolårsfinalisten. Radek Stepanek har visat god form på gräset (slog ut Andy Murray i Queen’s) och kan irritera i andrarundan. I åttondelsfinal väntar troligen Jo-Wilfried Tsonga, Mikhail Juzjnyj, Jürgen Melzer eller Sam Querrey. Mest sannolikt blir det Tsonga, eller kanske kanske Melzer. Juzjnyj i risig form och Querrey är långt ifrån stabil, även om han börjat kravla sig ur sin avgrundsdjupa formsvacka.

Enbart sett till spelstyrka kan främst Tsonga och Juzjnyj hota. Skickliga grässpelare. Lyckligtvis för Djokovic är ingen av dem i bra form.

Även i kvarten finns det ett gäng med skrällpotential. Främst då Tomás Berdych, Marin Cilic och Fernando Verdasco (som pressade Murray till fem set i kvartsfinalen förra året).

Ernests Gulbis då? kanske någon undrar. Nja. Gulbis är inget unikum på gräs, om man säger så. Han slog visserligen Tsonga i 2R förra året, men fransmannen tvingades kasta in handduken på grund av skada. Vidare har letten åkt ut i förstarundan i Queen’s fyra gånger i rad (2009, 2011, 2012, 2014, totalt matchfacit: 2-6) och har bara mäktat med 8 segrar totalt på gräs i karriären (14 förluster). Hans enda riktigt imponerande resultat kom i Wimbledon 2012, när han slog ut en formsvag Berdych i raka set.

Hans främsta svaghet på gräs är hans långa sving. Den är helt enkelt alldeles för yvig, han behöver mycket mer tid att förbereda den än underlaget ger honom. Dessutom har han, som så många andra, problem med den låga studsen. Om vi ska göra en lång historia kort.

Även Cilic formsvag. Torskade mot Marinko Matosevic i raka set i Queen’s (Matosevic slog även Tsonga i den turneringen). Känns spontant som att det är mycket formsvackor inför årets Wimbledon. Öppnar ju för många (läs: ännu fler) skrällar.

Tror hur som helst på Berdych i kvarten, med Verdasco och Cilic som främsta utmanare.

Sen väntar troligen Murray i semin.

Som sagt, ingen busenkel lottning för Djokovic.

Han går vidare till semifinal: Djokovic.
Skrällvarning: Berdych, Tsonga, Verdasco.
Bubblare: Cilic, Gulbis, Melzer.

* * *

ANDRA SEKTIONEN

Andy Murrays kvartsfinalsektion. David Goffin duktig på gräs, men ska så klart inte kunna rubba regerande mästaren. Roberto Bautista Agut (spelar final i s-’Hertogenbosch i dag) och Steve Johnson i bra form, men det ska inte räcka för att slå Murray på gräs. Kevin Anderson eller Fabio Fognini är de två seedade spelare han kan möta i åttondelsfinal. Inte jätteskrämmande. Så långt en mycket fin lottning för titelförsvararen.

Sen då? Ja, det är egentligen först i kvarten som han eventuellt kan få lite problem. Om ens då. På papperet ska det här verkligen inte vara några bekymmer för Murray. Förlusten mot Stepanek i Queen’s ska man inte dra några jättestora växlar på tycker jag. Torskade trots allt i förstarundan mot Nicolas Mahut 2012, men gick till final i Wimbledon och vann London-OS.

Dimitrov bärgade som sagt titeln i Queen’s men har fortfarande oerhört mycket kvar att bevisa i Grand Slam-sammanhang. David Ferrer brukar kunna maxa sina prestationer men har likväl stora problem på gräs. Andreas Seppi är underskattad på underlaget och Alexandr Dolgopolov är alltid oförutsägbar.

Men nej, på förhand är det här smooth sailing för skotten.

Dustin Brown mot Marcos Baghdatis i förstarundan, förresten. Kan bli en riktigt kul match! 78-rankade Brown slog som bekant ut Nadal i raka set i Halle (6-4, 6-1) och Baghdatis har ju gjort en katastrofalt svag säsong hittills, men är en mycket bra grässpelare.

Hur som helst: om ingenting extraordinärt händer (som att han blir skadad) ska Murray utan större besvär dansa vidare till semifinal.

Han går till semifinal: Murray.
Skrällvarning: Dimitrov.
Bubblare: Ferrer, Dolgopolov.

* * *

UNDRE HALVAN:

TREDJE SEKTIONEN

Om någon av toppspelarna fått en så kallad drömlottning så får man nog säga att det är Roger Federer. Autobahn fram till åttondelsfinal, och väl där möter han förmodligen Jerzy Janowicz (som inte direkt levt upp till förväntningarna i år) eller gamle rivalen och gräsräven Lleyton Hewitt. 

Kan Gilles Müller störa redan i andrarundan? Tja, varför inte. Kan Sergej Stakhovskij spöa världsfyran i 2R i Wimbledon så kan Müller göra det. Här hade man också kunnat lyfta fram Julien Benneteau som ett litet hot, men fransmannen är i så extremt dålig form. Federer kan få maratonmannen Nicolas Mahut i tredjerundan också.

Men nej, på papperet är det enkel väg till åttondel för schweizaren. Därefter ska man vara försiktig med förhandstippningen. När man bara granskar lottningen tycker jag att Federer har relativt enkel väg ända fram till semifinal, men han har inte direkt levererat i Grand Slam-turneringar de senaste två åren. Att han vinner i Halle är inte särskilt övertygande – det gjorde han trots allt förra året också, när han åkte ut i andrarundan. Stor risk att Federer blir en av de tunga pjäser som faller före kvarten.

Stan Wawrinka då? Ptja. Han är verkligen ingen grässpelare av rang, men gjorde några bra matcher i Queen’s. Dessutom passar det honom uppenbarligen mycket bättre att vara underdog, som han generellt alltid är på gräs, jämfört med att vara en av huvudutmanarna (som i Franska öppna). Förväntar mig dock inga underverk från världstrean.

Tycker han ska vara nöjd om han tar sig förbi tredje omgången. Det är trots allt grässkickliga spelare i hans sektion: Yen-Hsun Lu, Denis Istomin, Dmitrij Tursunov, Feliciano Lopez och Alejandro Falla, för att nämna några. John Isner? Han borde åtminstone ta sig till 3R.

Han går till semifinal: Federer.
Skrällvarning: Janowicz, Lopez.
Bubblare: Hewitt, Istomin, Tursunov.

* * *

FJÄRDE SEKTIONEN

Martin Klizan. En av de klart svåraste öppningsrundorna för en seedad spelare (Samuel Groth mot Dolgopolov och Melzer mot Tsonga kvalar också in där, tycker jag). Och i andrarundan väntar sannolikt Lukas Rosol.

Mardrömslottning för Nadal, med andra ord. Överlever han första omgången den här gången? Det är inte alls säkert. Klizan är en mycket bra spelare, och har dessutom tagit sig ur sin formsvacka. Han maxar inte sin kapacitet på gräs på samma sätt som Dustin Brown eller Steve Darcis, men är en slugger med vapen att bomba spanjoren av banan.

Nej, 2014 blir nog inte året då Nadal får sin stora gräsrevansch. Skulle han mot förmodan överleva både Klizan och Rosol (förutsatt att tjecken slår Benoit Paire i sin öppningsmatch) lurar Ivo Karlovic i skuggorna. Klizan-Rosol-Karlovic. På rak arm känns det inte som att Nadal klarar det i nuläget.

Stjärnspäckad sektion överlag, förresten. En av de mest svårtippade. Milos Raonic är lite av en Bambi på gräs, men sett till lottningen tycker jag att han har goda chanser att ta sig till 3R – och väl där möter han Guillermo Garcia Lopez eller Lukasz Kubot. Kubot till åttondelsfinal? Inte omöjligt.

Philipp Kohlschreiber mot Igor Sijsling är enligt min mening en av de mest intressanta öppningsmatcherna i årets Wimbledon. Mycket bra grässpelare båda två. Kei Nishikori möter Kenny De Schepper i sin öppningsmatch. Ingen kul lottning för Nishikori, även om jag tycker att han borde greja det. De Schepper har ju förvisso sin serve och… ja, han har sin serve. Tycker japanen såg rätt bra ut i Halle, så han bör som sagt reda ut det där.

Gasquet är på gång igen, äntligen. Möter troligtvis Gaël Monfils i 3R. Det kan bli en mycket trevlig tillställning. Nu är inte Monfils en gräskonstnär direkt, men alltid rolig att titta på.

Som sagt extremt svår sektion att tippa, men jag tror att det blir Gasquet eller Kohlschreiber som tar sig till semifinal, med Nishikori som främsta utmanare.

Han går till semifinal: Gasquet.
Skrällvarning: Kohlschreiber, Nishikori.
Bubblare: Monfils, Karlovic, Klizan, Raonic.

SEMIFINALERNA: Murray slår Djokovic, Federer slår Gasquet.

FINALEN: Murray slår Federer.

Finalrepris från 2012, är det egentligen så troligt? Nja. Murrays enda riktigt svåra hinder är Djokovic, så att någon av de två går till final känns givet. Men Federer? Nej, han är för instabil i Grand Slam-sammanhang. På papperet har han sin bästa chans på ett par år att gå till final i sitt gamla vardagsrum, men det tyckte vi förra året också. Som sagt, väldigt stor risk att han åker ur tidigt även den här säsongen. Frågan är bara vem som i så fall tar hans plats i finalen?

Om Wimbledon trampade i gång i morgon, hur högt seedad skulle då regerande mästaren Andy Murray vara?

Nu ligger turneringen visserligen nästan två månader fram i tiden, men frågan är på intet sätt irrelevant. Särskilt inte med tanke på Wimbledons seedningssystem.

Så jag plockade fram kalkylatorn och tog reda på svaret.

I senaste avsnittet av Tennispodden diskuterar jag och min poddkollega Andreas Käck världsåttan Andy Murrays fall på världsrankningen, sedan hans comeback efter ryggoperationen i höstas.

I något skede reser vi frågetecken kring hans fortsatta säsong, och jag nämner att han kanske till och med bara blir kvartsfinalseedad i Wimbledon (där han är regerande mästare).

Men.

Kan han verkligen bli så lågt seedad i Wimbledon? Andreas väckte frågan, och jag ska i ärlighetens namn erkänna att jag inte hade räknat på det innan vi spelade in podden. Det var något jag bara målade upp som tänkbart scenario, om han skulle trilla ur topp 10 på världsrankningen.

Nu, sedan Andreas påpekat att risken att han blir så lågt seedad kanske inte är så speciellt stor, har jag grävt djupare – och kan konstatera att det faktiskt ser väldigt ljust ut för skotten.

Murray har förvisso bara spelat in drygt 1,000 poäng under 2014, men han har 4,040 på världsrankningen och bara knappt 200 poäng att försvara under grussäsongen (stod ju över Franska öppna förra året).

Han har sedan en titel att försvara i Queen’s men den är bara värd 250 poäng, så chansen är med andra ord stor att han ligger på runt 4,000 poäng (eller mer) på rankningen när det är dags för seedning inför Wimbledon 2014.

Och som många av er redan vet funkar ju seedningen lite annorlunda än de andra Grand Slam-turneringarna. Nämligen så här:

• Ta aktuell poäng på världsrankningen (i seedningssammanhang kallat ATP Entry System Position, ESP).
• Addera 100% av alla poäng spelaren inkasserat på gräs under de senaste 12 månaderna.
• Addera 75% av alla poäng spelaren inkasserat på gräs ytterligare 12 månader bakåt i tiden.

För en spelare som Andy Murray gör det här givetvis enorm skillnad, eftersom han är regerande mästare i Wimbledon, Queen’s och OS, och dessutom finalist i Wimbledon 2012.

Om vi målar upp ett scenario där Andy Murray står kvar på samma poäng han har nu, det vill säga 4,040, inför Wimbledon-seedningen så landar han på cirka 7,700 poäng – eftersom han får drygt 3,700 extra ”gräspoäng” (2,000 från Wimbledon 2013, 250 från Queen’s 2013, 900 från Wimbledon 2012 och 562 från OS 2012).

Utgår vi ifrån att samtliga topp 8-spelare har samma poäng som nu inför seedningen kommer den att se ut ungefär så här:

1. Novak Djokovic – 12,980 (11,040 + 1,940)
2. Rafael Nadal – 12,955 (12,900 + 55)
3. Roger Federer – 7,937 (5,805 + 2,132)
4. Andy Murray – 7,752 (4,040 + 3,712)
5. Stanislas Wawrinka – 6,750 (6,580 + 170).
6. David Ferrer – 5,782 (4,910 + 872)
7. Juan Martín del Potro – 5,370 (4,215 + 1,155)
8. Tomás Berdych – 5,125 (4,720 + 405)

Med reservation för eventuella småfel. Men ja, det där är på det hela taget korrekt. Kanske diffar på några enstaka poäng.

Det mest intressanta här är att Novak Djokovic alltså blir förstaseedad om världsrankningen skulle se ut precis som i dag, trots att världsettan Nadal i skrivande stund är nästan 2,000 poäng före. Detta har så klart att göra med Nadals fiaskon i Wimbledon de två senaste åren, medan Djokovics final förra året, semifinal 2012 och fjärdeplats i London-OS ger honom en drös värdefulla ”gräspoäng”. (Älskar för övrigt det här seedningssystemet. Passar perfekt för just Wimbledon.)

Och Murray då?

Ja, som ni ser har han alltså extremt goda chanser att bli semifinalseedad i Wimbledon. Särskilt med tanke på att han stod över Franska öppna förra året och därför kan håva in en del poäng där. Känns dock som att Federer bör kunna behålla den här i nuläget imaginära tredjepositionen, så han sitter ju inte helt säkert, den gode Murray.

Wawrinka har nämligen förvisso en kvartsfinal på Roland Garros och en final i Madrid att försvara, men han kommer ju att vara högt seedad och därför troligen gå långt i alla turneringar han spelar fram till Wimbledon. Inte alls otroligt att han tar sig till semifinal, final eller kanske till och med går hela vägen i Paris och i Rom finns det fina poäng att plocka.

Vad jag försöker komma fram till är att Wawrinka mycket väl kan bli fjärdeseedad. Sannolikheten att Murray blir det är större, eftersom de där siffrorna bygger på att han inte spelar in några poäng alls under grussäsongen, men 1,000+ poäng är inte ett oöverstigligt berg att klättra för schweizaren.

David Ferrer bör däremot rimligtvis inte utgöra ett hot. Han har en final i Franska öppna att försvara och det blir extremt svårt för honom att spela in över 2,000 färska poäng till Wimbledon.

För övrigt väldigt intressant även på andra plan om det skulle se ut så här. Det skulle till exempel bli första gången sedan 2010 som en världsetta inte är förstaseedad (den gången petades ettan Nadal ner av tvåan Roger Federer) och bara andra gången totalt sedan nuvarande systemet infördes 2002 (2003 var världstvåan Lleyton Hewitt förstaseedad, ettan Andre Agassi andraseedad).

Det skulle också bli en av de största ommöbleringarna i topp 10 under hela 2000-talet. Minns att Jo-Wilfried Tsonga blev seedad 12 i Wimbledon 2011 trots att han bara var rankad 19, men jag skulle tro att det var länge sedan en världsåtta blev semifinalseedad. Brukar mest handla om enstaka placeringar upp eller ner, och då ofta utanför topp 4. Till exempel tappade Ferrer två placeringar i förhållande till sin rankning i Wimbledon 2012, men det gjorde ju varken till eller från eftersom han ändå blev kvartsfinalseedad (5 till 7).

Nåväl.

Nu vet ni i alla fall hur det ligger till med Andy Murrays eventuella seedning i Wimbledon 2014. Det finns en risk för att han bara blir kvartsfinalseedad, men sannolikheten att han som sämst blir fjärdeseedad är större.

Alla älskar statistik, eller hur?

Tja, kanske inte riktigt alla, men älskar man en sport som tennis borde man åtminstone ha ett litet intresse för siffror, data, kolumner och statistiska analyser.

På Twitter, i bloggar och krönikor brukar det ju gå inflation i listor över vilka spelare som har bäst forehand, backhand, serve, slice, volley, offensiva kvaliteter, defensiva kvaliteter, und so weiter.

Inget fel i det. Sådana listor är i regel väldigt underhållande, inte minst eftersom de alltid väcker debatt.

I alla fall i vissa avseenden, där det är svårt att göra undersökningar av det mer vetenskapliga slaget. I andra avseenden är det bara att se till statistiken – slår man flest serve-ess (John Isner) eller har högst procent i antal vunna servegame (Milos Raonic) är det svårt att argumentera för att personen i fråga inte har en av tourens bästa servar. Till exempel.

På samma sätt borde man genom siffror och data kunna fastslå vem som har ATP-tourens bästa defensiv, tänkte jag. Det är visserligen många avgörande faktorer här, men visst känns det som att det borde vara möjligt?

Sagt och gjort.

Jag funderade en liten stund över vad som kännetecknar ett riktigt bra försvarsspel, och insåg att vi tennisskribenter ofta pratar om att vissa spelare är ”svårpenetrerade”/”svåra att slå igenom” alternativt har ”ogenomtränglig försvarsmur”.

Vad innebär då egentligen termen ”svår att slå igenom”?

Det innebär, precis som uttrycket antyder, att det är svårt att slå vinnande slag (winners) mot spelaren i fråga. Det är dels svårt att få med sig winners över huvud taget mot defensiva specialister, och när man väl får det har man i regel tvingats stånga sig blodig. Ska man dra en parallell till ishockey är den här datan som att titta på antal insläppta mål för att avgöra vilket lag som har bäst försvarsspel.

Detta är så klart bara en parameter som avgör hur bra defensiva egenskaper en spelare har, men jag tyckte ändå att det vore intressant att grotta ner sig i den här statistiken för att se om det gick att urskilja några signifikanta tecken.

Det gjorde det.

* * *

Så här gick jag tillväga:

Jag valde att begränsa mig till fjolårets fyra Grand Slam-turneringar och dess totalt fyra finalister Novak Djokovic, Rafael Nadal, Andy Murray och David Ferrer, eftersom det är just denna kvartett som alltid förekommer i diskussioner om vem som har den tätaste defensiven på touren. Jag har tittat på antal winners varje spelare släppt förbi sig i varje enskild match, lagt ihop siffrorna och tagit fram ett genomsnitt per match, per set och per game i varje enskild Grand Slam-turnering, och totalgenomsnitt för alla fyra turneringar sammanlagda.

* * *

DAVID FERRER

AUSTRALISKA ÖPPNA: 

Totalt antal spelade matcher: 6 (semifinal).
Totalt antal spelade set: 21.
Totalt antal spelade game: 192.

Winners mot sig: 189.

Genomsnitt/match: 31,5.
Genomsnitt/set: 9,0.
Genomsnitt/game: 0,98

————————————————————

FRANSKA ÖPPNA:

Totalt antal spelade matcher: 7 (final).
Totalt antal spelade set: 31.
Totalt antal spelade game: 181.

Winners mot sig: 169.

Genomsnitt/match: 24,14.
Genomsnitt/set: 5,45.
Genomsnitt/game: 0,93.

————————————————————

WIMBLEDON:

Totalt antal spelade matcher: 5 (kvartsfinal).
Totalt antal spelade set: 20.
Totalt antal spelade game: 200.

Winners mot sig: 222.

Genomsnitt/match: 44,4.
Genomsnitt/set: 11,1.
Genomsnitt/game: 1,11.

————————————————————

US OPEN:

Totalt antal spelade matcher: 5 (kvartsfinal).
Totalt antal spelade set: 20.
Totalt antal spelade game: 182.

Winners mot sig: 179.

Genomsnitt/match: 35,8.
Genomsnitt/set: 8,95.
Genomsnitt/game: 0,98.

————————————————————

TOTALT ANTAL WINNERS MOT SIG I SAMTLIGA GS: 759.
GENOMSNITT/MATCH: 33 (23 spelade matcher).
GENOMSNITT/SET: 8,25 (92 spelade set).
GENOMSNITT/GAME: 1,0 (755 spelade game).

————————————————————

* * *

RAFAEL NADAL

FRANSKA ÖPPNA:

Totalt antal spelade matcher: 7 (final).
Totalt antal spelade set: 25.
Totalt antal spelade game: 243.

Winners mot sig: 243.

Genomsnitt/match: 34,7.
Genomsnitt/set: 9,7.
Genomsnitt/game: 1,0.

————————————————————

WIMBLEDON:

Totalt antal spelade matcher: 1 (första omgången).
Totalt antal spelade set: 3.
Totalt antal spelade game: 36.

Winners mot sig: 53.

Genomsnitt/match: 53.
Genomsnitt/set: 17,6.
Genomsnitt/game: 1,47.

————————————————————

US OPEN:

Totalt antal spelade matcher: 7 (final).
Totalt antal spelade set: 23.
Totalt antal spelade game: 201.

Winners mot sig: 187.

Genomsnitt/match: 26,7.
Genomsnitt/set: 8,1.
Genomsnitt/game: 0,93.

————————————————————

TOTALT ANTAL WINNERS MOT SIG I SAMTLIGA GS: 483.
GENOMSNITT/MATCH: 32,2 (15 spelade matcher).
GENOMSNITT/SET: 9,47 (51 spelade set).
GENOMSNITT/GAME: 1,0 (480 spelade game).

————————————————————

* * *

ANDY MURRAY

AUSTRALIAN OPEN:

Totalt antal spelade matcher: 7 (final).
Totalt antal spelade set: 24.
Totalt antal spelade game: 228.

Winners mot sig: 208.

Genomsnitt/match: 29,7
Genomsnitt/set: 8,6.
Genomsnitt/game: 0,91.

————————————————————

WIMBLEDON:

Totalt antal spelade matcher: 7 (final).
Totalt antal spelade set: 24.
Totalt antal spelade game: 239.

Winners mot sig: 247.

Genomsnitt/match: 35,2.
Genomsnitt/set: 10,3.
Genomsnitt/game: 1,03.

————————————————————

US OPEN:

Totalt antal spelade matcher: 5 (kvartsfinal).
Totalt antal spelade set: 17.
Totalt antal spelade game: 158.

Winners mot sig: 158.

Genomsnitt/match: 31,6.
Genomsnitt/set: 9,3.
Genomsnitt/game: 1,0.

————————————————————

TOTALT ANTAL WINNERS MOT SIG I SAMTLIGA GS: 613.
GENOMSNITT/MATCH: 32,2 (19 spelade matcher).
GENOMSNITT/SET: 9,43 (65 spelade set).
GENOMSNITT/GAME: 0,98 (625 spelade game).

————————————————————

* * *

NOVAK DJOKOVIC

AUSTRALISKA OPEN:

Totalt antal spelade matcher: 7 (final).
Totalt antal spelade set: 25.
Totalt antal spelade game: 249.

Winners mot sig: 210.

Genomsnitt/match: 30
Genomsnitt/set: 8,4.
Genomsnitt/game: 0,84.

————————————————————

FRANSKA ÖPPNA:

Totalt antal spelade matcher: 6 (semifinal).
Totalt antal spelade set: 21.
Totalt antal spelade game: 210.

Winners mot sig: 188.

Genomsnitt/match: 31,3.
Genomsnitt/set: 8,95.
Genomsnitt/game: 0,89.

————————————————————

WIMBLEDON:

Totalt antal spelade matcher: 7 (final).
Totalt antal spelade set: 23.
Totalt antal spelade game: 236.

Winners mot sig: 208.

Genomsnitt/match: 29,7.
Genomsnitt/set: 9,0.
Genomsnitt/game: 0,88.

————————————————————

US OPEN:

Totalt antal spelade matcher: 7 (final).
Totalt antal spelade set: 25.
Totalt antal spelade game: 210.

Winners mot sig: 152.

Genomsnitt/match: 21,7.
Genomsnitt/set: 6,08.
Genomsnitt/game: 0,72.

————————————————————

TOTALT ANTAL WINNERS MOT SIG I SAMTLIGA GS: 758.
GENOMSNITT/MATCH: 28,1 (27 spelade matcher).
GENOMSNITT/SET: 8,06 (94 spelade set).
GENOMSNITT/GAME: 0,84 (905 spelade game).

————————————————————

* * *

Så, vilka siffror ska man fokusera på – och vad drar vi för slutsatser?

Till att börja med är genomsnitten per match och set givetvis relevanta på ett generellt plan, men de är lite mer grovhuggna än genomsnittet per game. Anledningen är så klart att antal set och game varierar från match till match och antal game varierar från set till set. Genomsnittet per game är å andra sidan lite svårare att förhålla sig till eftersom talen är så små. Det skiljer till exempel mycket mer mellan 0,84 och 0,98 än vad det kanske ser ut att göra på papperet – 758 winners mot sig på 905 spelade game är så klart väldigt mycket bättre än 613 på 625 spelade game.

Jag gjorde också en kontrollräkning mot Roger Federer, som är en i grunden mycket offensivare spelare än de fyra ovan nämnda men ändå anses ha ett försvarsspel av världsklass, för att säkerställa att den här datan är solid och tillförlitlig. Jag valde att enbart titta på hans siffror i Australiska öppna 2013, eftersom det var hans överlägset bästa Grand Slam-turnering.

Så här ser det ut för Federer:

Totalt antal spelade matcher: 6 (semifinal).
Totalt antal spelade set: 22.
Totalt antal spelade game: 222.

Winners mot sig: 245.

GENOMSNITT/MATCH: 40,8.
GENOMSNITT/SET: 11,13.
GENOMSNITT/GAME: 1,10.

I klass med David Ferrers Wimbledon, som var spanjorens klart sämsta turneringen utifrån denna parameter. Utgår kallt ifrån att siffrorna i främst Wimbledon och US Open (men även Franska öppna) dessutom drar ner Federers genomsnitt på samma sätt som Rafael Nadals katastrofala Wimbledon-sejour drar ner hans. Personligen tycker jag att denna kontrollräkning validerar den här pseudovetenskapliga undersökningens relevans.

* * *

Och så slutsatsen:

• Novak Djokovic har den överlägset bästa defensiven på ATP-touren. Hans sämsta genomsnitt per game (Franska öppna) är bättre än de bästa noteringarna av Andy Murray (Australiska öppna), Rafael Nadal (US Open) och David Ferrer (Franska öppna).

 • Andy Murray kniper som ni ser silvret, men hans ledning över Nadal hade nog blivit betydligt mer knapp om det inte vore för att katastrofsiffrorna i Wimbledon drar ner världsettans genomsnitt. Hyfsat likvärdiga bästa resultat mellan dessa båda herrar.

• David Ferrer på delad bronsplats med Nadal om vi enbart ser till dessa siffror, men det hade blivit en fjärdeplats om Nadal stått över Wimbledon. Har överlägset bästa genomsnittet per set (Franska öppna: 5,45) men så spelade han ju också otroligt få game i den turneringen (i snitt 25 per match). Lika bra bästa resultat och genomsnitt totalt som Nadal, men klart efter både Djokovic och Murray.

Återigen: Det här är ju bara en av många parametrar att titta på när man avgör frågor av den här digniteten, men jag tycker ändå att den här lilla analysen är relevant nog för att dra en slutsats. Att räkna oprovocerade misstag hade inte känts lika relevant eftersom både offensiva och defensiva missar räknas in i den statistiken. Dessutom är det snarare ett tecken på hög bollsäkerhet än tät defensiv, tycker jag (även om de ofta av naturliga skäl hänger ihop). Av samma anledning hade det inte heller varit relevant att räkna oprovocerade misstag från motståndarna, trots att det är en vital del av en defensiv specialists taktik att stressa fram missar. Kom gärna med synpunkter!

Nästa steg blir att undersöka ration mellan winners och insläppta winners (tycker det är ett lite roligt korsbegrepp mellan tennis och hockey/fotboll), men det får bli ett eget inlägg.

Vad hände egentligen?

Det är svårt att inte se igenom krutröken, förbi Andy Murrays fantastiska prestation, igenom britternas Wimbledon-eufori – och ställa sig just den frågan.

Den här matchen höll oftast fantastiskt hög kvalitet. Framför allt Murray men även rivalen Novak Djokovic slog helt omöjliga slag och bjöd på några av årets mest gastkramande dueller.

Men trots det, trots att matchen hade så löjligt högt underhållningsvärde, så var det någonting som inte riktigt stod helt rätt till.

Detta något var Novak Djokovic.

När det gällde som mest, då var Djokovic som sämst. Som när han gick fram till 4-1 i andra set, efter en lite svajig inledning, och sedan tappade sex av de kommande sju gamen.

Eller när han hade break och spelmässigt övertag i tredje set – och tappade till 4-5 i Murrays serve.

Enda gången som Djokovic egentligen kom upp i den där rysligt höga nivån vi är vana vid att se honom under ett helt game var i matchens absolut sista.

Murray hade 40-0 och tre matchbollar – i egen serve. Då plockar Nole fram några av sina absolut mest blixtrande returer och offensiva slag, utjämnar och skaffar sig breakbollar.

Att Murray lyckades hålla nerverna så pass mycket i styr att han räddade de där breakbollarna (tror det blev tre totalt) med tanke på den enorma press som vilade på hans axlar i det läget är outsägligt imponerande.

Och på något vis kändes det nästan som att även Novak Djokovic drog en lättnadens suck när Andy Murray slutligen bärgade Storbritanniens första Wimbledon-buckla på 77 år.

Jag menar inte att han vek ner sig där, för det gjorde han verkligen inte. Nej, det kändes bara som att Djokovic någonstans visste att han i det skedet av matchen, när han bränt de där breakbollarna och återigen hade matchboll mot sig, denna dag inte hade det i sig att vända på den här steken.

Jag vet inte riktigt varför Djokovic underpresterade som han gjorde. Strösslade banan med oprovocerade misstag (det blev 40 till slut, mot skottens 21) och gav Murray flera bjudgame.

Den gassande solen kan vara en del av förklaringen, även om det känns lite osannolikt. Jag menar, han var ju långa stunder helt underlägsen Murray i alla tre set, även det första.

Att han hade en fysiskt och psykiskt krävande långkörare mot Juan Martín del Potro i semifinalen i kroppen kan vara en annan förklaring. Tycker inte att det känns som en helt rimligt förklaring det heller. Han har trots allt haft mer tid än Murray att återhämta sig (Murrays semifinal mot Jerzy Janowicz var dock betydligt enklare).

Finalnerver? Inte helt omöjligt. Kan inte vara helt lätt att både ha en taggad Murray och 15,000 förväntansfulla hemmasupportrar mot sig i en Grand Slam-final.

Det mest sannolika är att det helt enkelt handlade om en kombination. Han var fortfarande en aning trött efter semin mot del Potro, vilket förvärrades av det stekheta vädret, och kände av en viss nervositet.

Framför allt tror jag inte att han hade hunnit återhämta sig från den mentala urladdningen mot del Potro. Tror faktiskt att den matchen naggade lite på hans självförtroende, trots att han vann den. Han kände sig helt enkelt hotad av del Potro och visste att Murray kan hota honom ännu mer om han inte gör en snudd på fläckfri match.

Så kom han helt fel in i matchen och lyckades inte jobba sig in i den mentalt.

I takt med att Djokovics självförtroende sjönk steg ju dessutom Murrays som en luftballong. Ett tag kändes det som att varenda slag han slog, oavsett från vilken position i banan han slog den, gick in.

Det blev mycket snack om Djokovic nu, och det är ju kanske en smula orättvist mot Murray.

För vilken match han gjorde.

Vid sidan av alla de där magiska passeringarna och de omöjliga vinklarna visade han återigen prov på sin taktiska briljans. Spelade oerhört balanserat genom hela matchen. Växlade tempo i precis rätt lägen, störde hela tiden Djokovics matchrytm med sitt varierade slagregister och var vattentät i försvarsspelet. Framför allt hans makalösa kontringsslag var en fröjd för ögat.

6-4, 7-5, 6-4 är fantastiska siffror i en Grand Slam-final mot världsettan. Att han gör en av sina absolut bästa matcher det här året just i finalen (efter att ha vänt 2-0-underläge i kvartsfinalen mot Fernando Verdasco och varit relativt illa ute i semifinalen mot Janowicz) är ruggigt imponerande.

Alla vi som höll Novak Djokovic som favorit inför den här matchen får ställa oss i skamvrån med dumstruten på.

Andy Murray satte oss verkligen på plats i dag. Oss och Novak Djokovic.

Han visade att Nole måste spela på topp även mot honom om han ska vinna deras finaldrabbningar. Precis som han gjorde i US Open förra året (och även i årets Australiska öppna, där han tog första set och hade möjligheter att plocka en 2-0-ledning).

Svårt att inte vara glad för Murrays skull en dag som denna. Inte bara för att han fick bärga Storbritanniens första Wimbledon-buckla på 77 år, utan också för att han suddar bort stämpeln som eventuell engångsvinnare i Grand Slam-sammanhang.

Nu har han vunnit OS-guld, US Open och Wimbledon. Varit finalist i fyra av de fem senaste GS-turneringarna (vunnit två, stod över Franska öppna i år).

Jag räknar kallt med att han kommer befästa sin roll som en av de främsta utmanarna om Grand Slam-titlarna ännu mer framöver.

Nu när han inte bara utmanar om dem.

Utan faktiskt vinner dem.