Det händer mer och mer i den tyska spelarkarusellen. Vissa klubbar ligger lågt och förbereder sig inför den kommande våren – men i andra klubbar handlas det friskt. VfL Wolfsburg och Felix Magath har hämtat in hela åtta spelare och är på så sätt det mest extrema exemplet. Men de senaste dagarna har vi fått se några intressanta övergångar. Bland annat har Felix Bastians blivit helt klar för Hertha Berlin. Killen är en väldigt spännande spelare med stor potential – men den här säsongen i Freiburg var ingen succé. Nystart?

VfB Stuttgart har hårt arbetande anfallare men saknar den typ av anfallare som ständigt är på plats i straffområdet – och gör mål. Nu hoppas klubben att man har hittat rätt. Vedad Ibisevic lämnar TSG Hoffenheim för Stuttgart i utbyte mot 5,5 miljoner euro. En relativt saftig summa då det är svårt att veta vad man får av Ibisevic nuförtiden. Men skulle Ibisevic, som har gjort 49 mål på 116 matcher i Bundesliga, få en nytändning blir han väldigt nyttig. Ni kommer väl ihåg Hoffenheims första säsong i Bundesliga 2008/09? Då gjorde bosniern 18 mål på 17 matcher innan den tråkiga skadan stoppade både honom och Hoffenheim från total succé.
Med största sannolikhet får vi se Ibisevic göra startdebut redan till helgen mot Borussia Mönchengladbach. Samtidigt ryktas utsorterade Srdjan Lakic vara på väg från Wolfsburg till Hoffenheim. Går den affären känns det som att spelare och klubbar kan vara nöjda med det hela. Lite miljöombyte är aldrig fel.

En annan klubb som har varit aktiv på transfermarknaden är Werder Bremen. Sandro Wagner har lånats ut till Kaiserslautern och Andreas Wolf har sålts till AS Monaco. Klaus Allofs har hämtat in Francois Affolter från Young Boys. Den unge mittbacken är ett relativt oprövat kort – men han anses vara en av Schweiz största försvarstalanger. Nog för att det är spännande med unga killar, men jag vet inte hur rätt det här var ändå. Werder Bremens försvar är redan skakigt och nu ska Affolter alltså försöka styra upp det hela. Kan bli succé, kan bli en flopp. Affolter har nämligen fått snålt med speltid i Young Boys sedan Bundesliga-bekantingen Christian Gross tog över tränarsysslan i somras. Francois Affolter har skrivit på ett lånekontrakt som sträcker sig till vintern och Bremen har dessutom förhandlat in en utköpsklausul.

Klaus Allofs vill dock förstärka truppen ännu mer. I dag uppger Kicker att ”Ösi-Özil”, Zlatko Junuzovic, är så gott som klar för klubben. Endast detaljer återstår innan övergången blir helt officiell, men hans förra klubb Austria Wien har redan bekräftat det hela. 24-årige Junuzovic är onekligen en intressant kille, och kan mycket väl vara precis vad Bremen har letat efter sedan Mesut Özil lämnade för Real Madrid. Han ska vara Österrikes Özil. Jag är inte så begeistrad över sådana jämförelser, men faktum är att Bremen behöver en spelare som syr ihop anfallet med mittfältet. Kan Junuzovic lyckas? Måste kännas trist för Mehmet Ekici dock.

Den här affären innebär även att vi nu återfinner tre österrikiska landslagsmän i Werder Bremen. Sebastian Prödl, Marko Arnautovic och Zlatko Junuzovic. Det är inte en helt dum strategi faktiskt, framför allt när man kanske inte har resurser nog att ha ett tyskt ”landslagsblock”. Ser vi på Bayern München är vi vana vid att de har en rad tyska landslagsspelare som därmed spelar tillsammans konstant. Nu får vi det i Bremen, fast med österrikare. Precis som Borussia Dortmund (eller Polonia Dortmund) har det polska landslagets nyckelspelare i truppen. Jakub Blaszczykowski, Lukasz Piszczek och Robert Lewandowski. Det är inte dumt, inte alls dumt.
Det ska bli spännande att se vart Werder Bremens säsong leder. Risk för ras.

Vissa lag har än så länge varit iskalla på marknaden (om vi talar om vinterövergångar). Bayern München, Borussia Dortmund, Hannover 96 och Hamburger SV har vare sig handlat, sålt eller lånat spelare. Mirko Slomka i Hannover vill dock ha in en anfallare – men det är ont om pengar. När det gäller Dortmund får vi väl se vad som händer då Barrios ryktas vara på väg bort, precis som Zidan. Om Barrios skulle lämna är det väl inte otänkbart att Michael Zorc tvingas ut på spelarjakt.

Det återstår ännu några dagar av transferfönstret – det känns väl inte alls omöjligt att vi får något mer att prata om.

Men nu: Bundesliga omgång 19.

Fredag 20:30
Hannover 96 – FC Nürnberg
Vill ni veta något galet? På 31 matcher i Bundesliga har detta möte aldrig slutat med ett kryss. För första gången kanske det gör det förstås, då Hannover är mästare på just oavgjorda matcher – nio stycken närmare bestämt. Dieter Heckings Nürnberg fick en drömstart på Rückrunde när man inkasserade en viktig vinst mot Hertha Berlin. Hannover har inte vunnit på åtta matcher. Här kan vi räkna med en intensiv, men antagligen målsnål tillställning.

Lördag 15:30
Bayern München – VfL Wolfsburg
Efter 3-1-nederlaget mot Mönchengladbach är det bara en seger som räknas för rekordmästarna. Fantastiske Franck Ribéry återvänder till startelvan efter en onödig avstängning. Jupp Heynckes säger att han vill se en större arbetsinsats av sina spelare, vilket han säkert kan få då revanschlustan kokar i södra Tyskland. För Wolfsburg är det mission impossible då laget aldrig har vunnit borta i München. Det har varit mycket snack om Bayern PR-kupp, men jag tror absolut inte att det påverkar spelarna.

Werder Bremen – Bayer Leverkusen
Oerhört intressant möte mellan två lag som vill ut i Europa – allra helst i Champions League. Och båda lag ligger bra till i tabellen för just det. I Bremen råder försvarskris då Naldos knä åter krånglar och Sebastian Prödl fick en otäck spark i huvudet förra helgen. Andreas Wolf har sålts till Monaco och nye Affolter lär få göra debut. I Leverkusen borde det vara frid och fröjd efter 3-2-vinsten mot Mainz. Men Robin Dutt står likväl i skottlinjen för supportrarnas kritik. Och hur hanterar man Ballack-frågan? Känslan är att det här blir en riktigt underhållande match.

Hertha Berlin – Hamburger SV
Ett möte som ska bestämma vart säsongen bär för dessa lag. Berlins nye tränare Michael Skibbe fick en tuff start på jobbet och Thorsten Fink återvände till verkligheten efter att hans Hamburg fullkomligt krossades av Dortmund. Felix Bastians har anslutit till Berlin från Freiburg. Berlin lever i realiteten, medan jag tycker att Fink och Arnesen tar för lätt på lagets problem. Dags att kavla upp ärmarna.

FC Augsburg – FC Kaiserslautern
Bottenmöte. Augsburg kom igång mot slutet av Hinrunde men inledde med en blytung förlust mot Freiburg. Nu väntar katastrofalt uddlösa Kaiserslautern, som dock har hämtat in Sandro Wagner på lån från Werder Bremen och han lär vilja visa hela Tyskland att han är den talang som alla en gång trodde. Tiden börjar dock rinna ut för store Wagner som plötsligt blivit 24 år.

Borussia Dortmund – TSG Hoffenheim
Mario Götze tvingas vila i drygt två månader på grund av en skada. Väldigt surt för de regerande mästarna förstås, men om ”Kuba” kan bibehålla den form han har visat på sistone bör det inte vara några större problem. Weidenfeller kan åter vakta målet. I Hoffenheim har Stanislawski ett anfallsproblem då klubben ännu inte har kontrakterat någon ersättare för Ibisevic. Dortmund har aldrig vunnit på hemmaplan mot Hoffenheim i Bundesliga. Och man frågar sig om några nya supporterskandaler står för dörren – Dietmar Hopp är inte omtyckt i Dortmund. Stanislawski och Hoffenheim lär vara taggade för att åter sätta Dortmund på plats, och hemmalaget vill visa att de visst kan vinna mot TSG.

Lördag 18:30
FC Köln – Schalke 04
Schalke dras med lite skadeproblem inför matchen. Raúl är tveksam till spel, Farfan kanske kan göra comeback. Höwedes, Holtby, Kluge och Fährmann saknas på grund av skador, och Jones är avstängd. Glädjande besked för Solbakkens Köln är att Podolski står redo för spel. Det mesta talar för att det här blir en väldigt underhållande match med böljande spel – om inte Solbakken gör om ”München-misstaget” där laget helt enkelt inte ens försökte. Schalke vill förstås spinna vidare på den senaste tidens succé.

Söndag 15:30
FSV Mainz 05 – SC Freiburg
Mainz Thomas Tuchel dundrade att han inte längre ”känner igen sitt Mainz”. I detta viktiga bottenmöte gäller det att laget har slickat såren efter förlusten mot Leverkusen. Szalai lär väl få chansen från start och för Mainz del är det viktigt att han kommer igång snarast möjligt. Freiburg var så uträknat av väldigt många efter att Cissé lämnade för Newcastle. Men nye tränaren Christian Streich tog en välförtjänt seger mot Augsburg senast. En positiv anda råder och en vinst skulle blåsa nytt liv i lilla Freiburg.

Söndag 17:30
VfB Stuttgart – Borussia Mönchengladbach
Precis som i matchen mellan Dortmund och Hoffenheim stöter ett topplag här på en riktig ångestmotståndare. Mönchengladbach har endast vunnit en av de senaste 27 matcherna mot Stuttgart. Och som jag tidigare har varit inne på tyder det mesta på att Ibisevic får spela från start för Stuttgart – och lär vara väldigt sugen på att visa upp sig. Hemmalagets stora problem är att man är så ojämna – det är inte Mönchengladbach. Kan Lucien Favres lag leverera samma spel som mot Bayern vet vi att det mesta är möjligt, även mot skräckmotståndarna från Stuttgart.

/Wingren

Det finns så mycket som talar mot att jag skulle skriva det här inlägget. För det första är det omöjligt att skriva kort om nynazism – och i det närmaste osmakligt att blanda det med Bayern Münchens stora blåsning. Samtidigt vill jag att ni ska kunna ta del av lite intressant information, och när tiden inte riktigt räcker till så blir det på detta vis.

Jag börjar med det tråkiga, så kan vi ta Bayerns skämt på slutet. Tysk fotboll målas ofta upp som den perfekta förebilden. Och på många sätt är den faktiskt det. Arenorna runt om i landet är mer eller mindre sprängfyllda, det finns ståplats, det finns öl och säkerhetsåtgärderna är förhållandevis små. Ändå händer det ytterst lite, det går oftast ganska lugnt till. Därmed inte sagt att det inte finns problem. Här stormas det planer, det kastas flaskor och sten och användandet av pyroteknik strider ständigt mot de bestämmelser som finns.

Jag har aldrig känt mig hotad på en fotbollsmatch i Tyskland. Jag har aldrig sett våld på, eller omkring, arenan. Men nog tusan sker det tråkigheter då och då. Oftast beror det dock på att många människor lever för fotbollen och sin klubb. Då kan känslorna koka över. Totalt sett är det dock väldigt lugnt på de tyska arenorna. Det ska man vara stolt över.

Enligt en färsk rapport har dock våldet ökat en aning – precis som förra året. Vi befinner oss alltså i en negativ spiral. Men man ska ta det med en nypa salt också. Det är fortfarande så lite som händer, löjligt lite egentligen. Vi kan dock vara överens om att även ”löjligt lite” är på tok för mycket. De flesta sammandrabbningar är mellan supportrar och polis.
Våld och fotboll hör inte ihop. Det är förbannat tråkigt att somliga människor ser fotbollen som en perfekt scen för det våld man vill utöva.

Det mest alarmerande – och helt klart sjukaste exemplet – finner vi i traditionsföreningen Alemannia Aachen. Klubben kämpar för sin överlevnad i Bundesliga två, men bortsett från de sportsliga problemen dras Aachen med ett otrevligt Ultras-problem. Synnerligen otrevligt. Det är svårt att ogilla traditionsrika Alemannia och deras täta stadion – Tivoli. Jag önskar att de får rätsida på kräftgången i ligaspelet och klarar sig kvar. Men klubben dras med stora problem på läktarna.

Som jag tidigare har nämnt är det vanligaste våldet i samband med fotboll det som uppstår mellan supportrar och poliser. Och sedan har vi våldet mellan olika lags supportrar. I Aachen lider man av ett annat problem. Ultras-grupperingen Karlsbande består av omkring 180 medlemmar. Det är en gruppering som utger sig för att vara opolitisk – men som mer än gärna beblandar sig med nynazister. Och det är inte bara banderoller, tröjor, sånger och ett fåtal nynazistiska-medlemmar det rör sig om. Gruppen har även synts med anhängare från Kameradschaft Aachener Land – en av de absolut våldsammaste nynazistiska grupperingarna i hela Tyskland. Här talar vi om extremt våld, starka strukturer och sprängmedel. Bland annat.

En annan stor Ultras-gruppering är Aachen Ultras (ACU) som består av drygt 80 medlemmar. Den här grupperingen är vänstervriden och uttalat anti-rasistisk. Och det som händer inom klubben nu är sådant som vi hade hoppats slippa. Anhängare från Karlsbande har på sistone tagit sig in på andra sektioner på Tivoli – för att slå och misshandla anhängare från ACU. När Aachen sedan spelade borta mot Eintracht Braunschweig blockerades ACU:s ingång till arenan av 60 Karlsbande-anhängare, uppger Spiegel. Polisen gick emellan och förhindrade en stundande katastrof. ACU tilldelades sedan sittplatser avskiljt från Karlsbande.
Under samma match hindrades en officiellt supporteransvarig från Aachen att ta sig in på Karlsbandes sektion.

Klubbens egna supportrar slåss alltså med varandra. Fotbollen blir här en scen för extremistisk politik och våld. Alemannia Aachen har fått nog. Man vill vidta åtgärder för att stävja våldet och bli av med de nynazistiska falangerna. Men kan man lyckas? Klubben kämpar i motvind mot en stark, och våldsam, rörelse.

Jag är på något sätt ändå glad att det här har hänt – och att det uppmärksammas. Känslan jag får är att nynazisterna i Tyskland organiserar sig allt starkare, och det har dem fått göra lite i skymundan. Man brukar säga att fotbollen speglar samhället i stort. Nu hoppas jag att man vaknar och tar tag i de växande problem som finns. Det är en samhällspolitisk fråga och jag hoppas att de insatser man gör ger resultat. Först och främst hoppas jag, för hela Alemannia Aachens skull, att man får bukt med supporterproblemen. Innan det går alldeles åt helvete.

Det här är ingen utredande text och den går inte på djupet. Men jag hoppas att jag har lyckats förmedla det viktigaste, att den har kunnat skapa en bild och en medvetenhet.
Så om ni planerar en resa till Tyskland behöver ni inte oroa er – men det kanske vore klokt att undvika besöket på Tivoli. Åtminstone för stunden.

***

Något lite lättsammare då? Jovisst. Bayern Münchens hemsida kraschade i dag på grund av överbelastning. Varför då? Klubben publicerade en nyhet som informerade om en presskonferens klockan 14 i dag. På presskonferensen skulle en storstjärna för offensiven presenteras. Ryktena satte snabbt igång. Är det Drogba, eller kanske Berbatov? Wow, en riktig bomb skulle det åtminstone vara.

När klockan slutligen slog två – efter en lång väntan – strömmade fansen in på FC Bayerns hemsida för att ta del av presskonferensen. Döm av deras förvåning när det visade sig vara ett skämt. Presskonferens kunde man se ”exklusivt” på facebook, och vad som hände var att användarens profilbild dök upp som det stora nyförvärvet. Ett skämt som har lämnat många supportrar tomma och förvirrade. Hur kan man vara så grym mot sina egna fans?

Jag trodde också att jag skulle få skriva en artikel till Sportbladet i dag om Bayerns värvningskupp. Så blev alltså inte fallet. Men jag kan skratta gott åt det, jag är dock inte så säker på att alla München-fans kan göra det. Inte än åtminstone. Festligt.

/Wingren

Precis som eminenta 11 Freunde uppmärksammar, får vi börja vänja oss vid att de allra bästa idéerna härstammar från Norge. Vårt nordliga grannland är väldigt innovativt – utan tvekan den mest innovativa fotbollsnationen. Bundesliga-säsongen 2011/2012 har varit väldigt brutal. Ansikten har sparkats eller armbågats blodiga och var och varannan spelare går runt med en blåtira. Sparkar viner i luften, armbågar kastas omkring och satsningarna är ibland omänskliga.

Bara under den senaste omgången ådrog sig Daniel van Buyten en bruten fot, Sebastian Prödl och Benedikt Höwedes fick uppleva smärtan av diverse ansiktsfrakturer. Och så här kan vi ju inte ha det. Nog ska fotboll vara tufft och hårda närkamper ska tillåtas – men vi kan inte överbelasta den stackars sjukhuspersonalen som redan jobbar under högtryck.

Lösningen då? Den är givetvis enkel. Norge har kommit på en superbra idé:

Klippet är från norska TV 2:s program Golden Goal.

Vad tycker ni? Något för Bundesliga? Nja, nog skulle allt älskvärt med fotboll raderas ut. Men det går inte att klaga på underhållningsvärdet.

/Wingren

Den tyska fotbollen har åter dundrat igång. Passionen, skönheten, galenskaperna, smällarna, skrällarna – allt är tillbaka. Omgång 18 av Bundesliga kan inte ha gjort någon besviken. Allt man vill få ut av titta på fotboll finns här i Tyskland. Helgen var det renaste vansinnet. Redan nu vågar jag påstå att en oländigt spännande och euforisk vår väntar på oss. Inget känns självklart, inget känns avgjort. Allt känns ovisst.

Det hände så mycket under helgen. Smått som stort, fint som fult och galet som genialiskt. Svenske Mikael Ishak gjorde en stabil debut för Köln, Herrmann och Reus hade lekstuga mot Bayern, Dortmund körde över Hamburg och ansikten gick i kras. Det är nu så olidlig jämnt i tabelltoppen att det nästan är löjligt. Vi har München, Dortmund och Schalke på 37 poäng. Mönchengladbach skuggar på 36. Det är ta mig fan otroligt. Sedan går Bremen och Leverkusen en kamp om platserna bakom. Bremen har 30 poäng, Leverkusen 29.

Inte är livet lättare för bottenlagen. Ingen klubb har lyckats bli avsågad – eller lyfta från botten. Vi har Augsburg på 15 poäng, Freiburg på 16, Kaiserslautern på 17, Mainz på 18, Hamburg på 19, Berlin på 20 och Nürnberg samt Köln på 21. Nu är jag plötsligt uppe i mitten av tabellen, men så vansinnigt mycket kan förändras på bara en eller två matcher. Och det är väl det som är tjusningen med den här ligan. Ovissheten, bedrifterna, hjältarna och syndarna. Alla kan slå alla – oberoende av det andra lagets prestationer.

Så vad kunde då vara mer passande än att omgången, efter det fem veckor långa uppehållet, inleddes med allt det vi älskar? Det som gör Bundesliga till Bundesliga, det som gör tysk fotboll till en livsstil och en romans. Vi fick se galna matchresultat, fantastiskt vackra mål, hårda närkamper, ett vimmel av unga talanger, gamla härförare och misstag från rutinerade herrar. Allt förpackat i en och samma produkt. Häpnadsväckande, nagelbitande och närmast religiösa upplevelser.

Fredagen inleddes med Borussia Mönchengladbach spelade ut ett svagt Bayern München. Hemmalaget stod rätt under nästan 90 minuter – bortsett från Schweinsteiger mål på hörna. Gladbach försvarade sig så bra att Mario Gomez nästan blev osynlig och Bayern sköt långskott i ren desperation. Matchen slutade 3-1. Manuel Neuer gjorde en lika fatal tavla som under mötet på Allianz Arena då Igor de Camargo kunde göra 0-1 och därmed fastställa slutresultatet. Den här gången utnyttjade Marco Reus landslagsmålvaktens tabbe. Just Reus av alla. Dramatiskt.

Det resultatet följdes sedan upp av att de direkta toppkonkurrenterna, Schalke och Dortmund, vann sina matcher på ett storartat vis. Det går inte att önska sig en bättre och mer dramatisk inledning av Rückrunde. Bayern München och dess supportrar kan givetvis presentera 1000 scenarion som är bättre – men inte för ligans skull. Bundesliga lever.

Bundesliga omgång 18:

Borussia Mönchengladbach – Bayern München 3-1
Bastian Schweinsteiger gjorde comeback och allt skulle vara frid och fröjd. Så blev det inte. Favres gäng spelade med vilja och extrem disciplin. När man sedan fick chanser framåt så utnyttjade man dem iskallt. Reus och Herrmann x 2 stod för målen. Schweinsteiger tröstmålade för Bayern och Daniel van Buyten ådrog sig dessvärre en allvarlig fotskada. Jupp Heynckes har lite att fundera på, men en snabb replik till helgen mot Wolfsburg vore bra för rekordmästarna.
Och så undrar man: var det inte efter en liknande tabbe mot Hannover som Thomas Kraft fick veta att han inte var önskad längre?

Schalke 04 – VfB Stuttgart 3-1
Hemmalaget spelade en effektiv kontringsfotboll och utnyttjade två hörnor till 2-0 innan Draxler stack iväg på egen hand och fixade 3-0. Mycket vackert. Stuttgart hade svårt att skapa något mot ett fint Schalke-försvar och när chanserna väl uppstod såg det uddlöst ut. Labbadia kunde inte ha önskat en sämre start för snart kommer snacket att börja gå. Stevens däremot kan vara väldigt nöjd då hans Schalke är robust och stabilt. Den riktiga stjärnglansen saknas ofta men ibland blixtrar killarna från Gelsenkirchen till och nu har man samma poäng som Bayern München. Framför allt har man fått avancera lite i smyg.
Lagkapten Benedikt Höwedes nickade ihop med en lagkamrat och drog på sig en fraktur, men operationen har gått bra och han kan möjligen spela nästa vecka.

FC Nürnberg – Hertha Berlin 2-0
Jag trodde inte alls på Nürnberg, men med ett taktiskt försvarsspel överlistade Dieter Heckings lag Hertha Berlin. Det här var Nürnbergs 1000:e match i Bundesliga – det kunde inte ha gått bättre. Det här var en superviktig vinst, tillika en blytung förlust för nye tränaren Michael Skibbe. Berlin kom aldrig riktigt igång även om chanserna till 1-1 fanns, men Nürnbergs Maroh fastställde resultatet till 2-0 i slutminuterna.

SC Freiburg – FC Augsburg 1-0
En perfekt start för nye tränaren Christian Streich. Den här segern innebär att Freiburg nu har kontakt med övriga bottenkonkurrenter – och än viktigare var väl att man visade att man faktiskt kan även utan Papiss Demba Cissé på topp. Egna talangen Ginter fick avgöra – och denne har nu ett proffskontrakt. Ibland går det snabbt i fotbollens värld. Freiburg var överlägset hela matchen men målet kom först mot slutet.

TSG Hoffenheim – Hannover 96 0-0
En ganska så händelserik men tillknäppt tillställning, där Hoffenheim var det bättre laget trots allt. Dock var det uppenbart att båda lag har svårt med målproduktionen för tillfället.

VfL Wolfsburg – FC Köln 1-0
Solbakkens Köln har haft defensiva problem – och det märktes att man nog har tränat intensivt på detta under vintern. Det såg riktigt kompakt ut och Novakovic borde till och med ha gett Köln ledningen under första halvlek. I stället var det Magaths ädeljoker Polter som avgjorde i 78:e minuten. Många nyförvärv debuterade i Wolfsburg men spelet sitter inte riktigt än. Svenske Ishak kom in för Köln och gjorde det trots allt bra.

FC Kaiserslautern – Werder Bremen 0-0
En match med mycket kamp, men inga mål. Hemmalaget träffade målramen vid två tillfällen och Bremen vid ett. Så nog kunde det ha blivit mål. Den stora snackisen är i stället Kouemahas cykelspark som träffade Sebastian Prödl i ansiktet. Bremen fick ingen straff, men Prödl fick lämna planen och blödde kraftigt. Försvarskris i Bremen då Andreas Wolf i skrivande stund är officiellt klart för Monaco. Kommer Alexander Milosevic?

Hamburger SV – Borussia Dortmund 1-5
Utklassning från första sekund – utan att Dortmund egentligen tog hand om spelet. Klopps unga gäng spelade ett vansinnigt press-spel som stressade Hamburg till misstag. Hemmalaget hade stora problem med att skapa målchanser och åt andra hållet kom Dortmund till gång efter annan. Två drömmål signerade Lewandowski, två kyliga mål från ”Kuba” samt ett mål från Dortmund-sonen Großkreutz. Det ska dock sägas att bortalaget borde ha gjort ännu fler mål, man spelade ut HSV totalt. Samtidigt måste Fink fundera över hur det ligger till med hans lag, det såg inte alls bra ut.

Bayer Leverkusen – FSV Mainz 05 3-2
En härligt svängig match som såg avgjord ut efter första halvlek då Leverkusen hade det relativt enkelt och ledde med 2-0. Men efter halvtid växlade Tuchels killar upp och skapade farliga målchanser. Bortalaget fick även utdelning två gånger om och plötsligt lutade det åt en Mainz-seger. Men Dutt fick fart på sitt lag igen när han plockade ut Ballack. Lars Bender avgjorde och tre mycket viktiga poäng stannade i Leverkusen.

För att på något vis illustrera just hur bra de båda Borussia-lagen var under helgen, tänkte jag avsluta det här inlägget med omgångens elva från bundesliga.de:

ter Stegen – Piszczek, Stranzl, Hummels, Daems – Blaszczykowski, Herrmann, Kagawa, Großkreutz – Reus, Lewandowski.

Samtliga spelare är alltså hämtade från Borussia-lagen. Det är galet. Jag kan dessutom instämma med det mesta. Personligen hade jag kanske lyft in Schalkes Papadopoulos för Hummels och kanske borde Lars Bender fått en plats på mittfältet.

/Wingren

Det har varit fem ganska så stillsamma veckor. Fem veckor utan Bundesliga-fotboll, fem veckor utan eufori, dramatik, glädje och sorg. Fem veckor utan fullsatta arenor, fem veckor där de tyska bryggerierna har kunnat arbeta i lugn och ro. Det har också varit fem veckor utan större dramatik. Det har till och med varit lugnt i Bayern – där skandalomsusade mittbacken Breno har skapat de enda rubrikerna. 22-åringen twittrade om sitt missnöje med klubben, och tatuerade sig när han var ”sjuk”. Men ärligt talat är det inget som får oss att höja på ögonbrynen. Bayern München och Jupp Heynckes har i stället pratat om det ”perfekta träningslägret” och saker och ting har gått lugnt till.

När det inte ens händer något i Bayern tvingas vi rikta blickarna åt annat håll för att hitta snackisar. Men det mest uppseendeväckande då är Hannovers Mirko Slomka som bad sina spelare svara på en enkät – som bland annat handlade om deras sexliv. Varför? För att veta hur man ska kunna motivera spelarna. I lilla, perfekta Freiburg fick Marcus Sorg förvånansvärt nog sparken och sex spelare fick veta att de inte var önskade längre. Till råga på allt såldes även klubbens stjärna Papiss Demba Cissé till Newcastle. Grattis till en bra värvning säger vi.
Och vad vore väl ett uppehåll utan en fet inköpslista signerad Felix Magath? Lite drygt 30 miljoner euro har shopping-kungen spenderat på nya spelare under vintern. 41 spelare står nu på Volkswagens lönelista. Men inte heller detta är något att vältra sig i. Det har varit ganska lugnt och tyst i hela Tyskland bortsett från den fortsatta debatten om pyroteknik på arenorna. Kanske är det lugnet före stormen. I kväll inleds Bundesliga igen – och med största sannolikhet kan det blåsa ordentligt i Mönchengladbach. Orkan-varning är utfärdad.

För det är trots allt så att kvällens huvudperson får bli hemmalagets Marco Reus. Det är kring honom det mesta har handlat om under vintern. Vid det här laget vet ni säkert att Rolls-Reus kommer att spela i Borussia Dortmunds gul-svarta tröja till sommaren. Inte i Bayern Münchens röda. Och just det här har skapat rubriker. Mängder.

Borussia Mönchengladbachs sportchef Max Eberl har kritiserat Dortmunds bristande kommunikation. ”Reus har en klausul i kontraktet så de behövde inte förhandla med oss, men det hade varit fint om de åtminstone slog oss en signal”, sa han. Reus själv har varit ganska fåordig om övergången – han är fokuserad på att göra ett så bra jobb som möjligt i sin nuvarande klubb. Det dröjde inte länge innan artiklar publicerades i olika tidningar. Innehållet handlade om att München egentligen inte ville ha Reus – för då hade de fått honom. Vidare hävdades det att Reus hade begärt  spelgaranti om han skulle skriva på för München. ”Kanske gick han till Dortmund för att han hade ångest över att inte få spela i Bayern”, sa Arjen Robben.

Att konkurrensen är mördande på Münchens mittfält är förvisso sant, och det kan absolut ha påverkat Reus beslut – att tro något annat är dumt. Men det låter mest som om att Bayern är upprörda över att Reus valde Dortmund. Rekordmästarna är inte vana vid att inte få som dem vill. ”Bayern München hånar bara Reus eftersom att de är bittra, de har svårt att acceptera hans beslut”, sa Max Eberl. Marco Reus agent dementerade även de rykten som sa att Bayern inte ville ha honom, samt de rykten som florerade kring klausulen om speltid: ”Dumt påhitt. En sådan förfrågan har aldrig varit aktuell, det går inte ens att begära något sådant. Faktum är att Marco bestämde sig för Dortmund tidigt, därför började vi aldrig prata om detaljer med München”.

Borussia Dortmund är givetvis supernöjda med att kunna presentera Marco Reus som klubbens nyförvärv – oavsett om han valde Dortmund för den lite mildare konkurrensen. Reus själv sa inte mer än ”Jag vet vad som verkligen är sant. Det är viktigt.”, när han blev tillfrågad. Och i riktning mot München la han till ”Vi ses på planen”.

Och det är just vad vi har att se fram emot i kväll. Borussia Mönchengladbach tar emot Bayern München i ett redan infekterat triangeldrama. München, Dortmund och Reus har legat i ett litet ordkrig under vintern. Halv nio i kväll ska Reus ge sitt svar på fotbollsplanen. Det blir en kittlande kamp. Så kittlande att Bayern München nu har lugnat ner sig en aning. ”Att Marco har beslutat sig för Dortmund är okej. Ingen här är upprörd eller sur på honom”, säger Bastian Schweinsteiger.

Något säger mig att det sista ordet inte är sagt. Men att vi får ett första svar i kväll när Bundesliga åter drar igång.

Bundesliga omgång 18:

Fredag 20:30
Borussia Mönchengladbach – Bayern München
Det är svårt att tänka sig en bättre öppningsmatch. Förra mötet vann Gladbach efter att Neuer och Boateng fumlat in ett baklängesmål på Allianz Arena. Rekordmästarna har spelat fantastisk fotboll under nästan hela hösten och lär vara duktigt revanschsugna i kväll. Och givetvis vill man markera för Dortmund och Schalke att ”vi är oslagbara”. Mönchengladbach och Reus lär förstås vara minst lika sugna på att upprepa bedriften från hösten. Det mesta talar för en fantastisk fotbollsmatch.

Lördag 15:30
TSG Hoffenheim – Hannover 96
Två lag som inte har fått ut sin fulla potential ännu, men som ändå började vakna till liv mot slutet av Hinrunde. De Afrikanska Mästerskapen orsakar problem för båda lag då Vorsah lämnar Hoffenheims backlinje och Haggui samt Ya Konan lämnar Hannover. Men kvalitet finns det gott om i båda lag och känslan är att det här blir en riktig kamp mellan två lag som vill göra livet surt för sina motståndare. Men vem tusan drar då det längsta strået?

Schalke 04 – VfB Stuttgart
Stuttgarts stora problem har varit att hålla en jämn nivå, och det vill tränare Labbadia ändra på (även om han har en förmåga att prestera sämre med sina lag under våren). Efter Schalke väntar Gladbach och Leverkusen så det blir viktigt att hitta rätt direkt. Schalkes målspruta Huntelaar har under vintern sagt att de absolut kan bli mästare. Förra mötet vann Stuttgart med 3-0, men då satt inte Huub Stevens på tränarbänken. Nyförvärvet Obasi kan få göra debut då Farfan och Holtby är skadade.

VfL Wolfsburg – FC Köln
Felix Magath har åtta nya spelare och konkurrensen om platserna är enorm – vilket är trist för Rasmus Jönsson som redan har det tufft. Och Magath har faktiskt inte förlorat mot Köln på 13 matcher i Bundesliga. Ståle Solbakken har inte shoppat nämnvärt, men har däremot fått tillbaka sin jätte i anfallet. Novakovic och Podolski lär därmed spela från start och ”Poldi” själv säger att ingen tar sig förbi dem två. Men räcker det för att bryta Magaths Köln-svit?

SC Freiburg – FC Augsburg
En äkta bottenmatch mellan Freiburg på 13 poäng, och Augsburg på 15. Kan inte bli annat än nervkittlande och spännande. Cissé har som bekant lämnat Freiburg och det ska bli intressant att se vem som ska försöka ta över hans roll. Nye tränaren Christian Streich hoppas förstås på att laget växer samman och hjälps åt nu när målskytten är borta. Det är inte över än – men en vinst hade varit livsviktig. Augsburg å andra sidan imponerar mer och mer för varje match och har nu hunnit få tillbaka några skadade spelare.

FC Nürnberg – Hertha Berlin
Hecking bara måste få fart på Nürnberg på en gång då laget är en sjunkande sten i de djupaste vatten. Hlousek har hämtats in för att öka på målskörden men jag är tveksam om han verkligen kommer att höja kvaliteten nämnvärt. För Berlin gör nye tränaren Michael Skibbe debut, således är det inte omöjligt att vi får se några förändringar i startelvan. Duktige Raffael saknas på grund av avstängning.

Lördag 18:30
FC Kaiserslautern – Werder Bremen
Bremen har en bedrövlig uppladdning bakom sig, med en förlust mot bland annat Hansa Rostock. En vinst har man orkat med mot Alkmaar – i en match där domaren dömde under falskt namn. Klubbchef Allofs har sagt att han vill se ett bättre Bremen nu, han vill se en reaktion. FCK är starka på Batzenberg men har ligans sämsta anfall, samtidigt saknas bjässen Naldo i det försvar som är tredje sämst i Bundesliga. Oviss utgång.

Söndag 15:30
Hamburger SV – Borussia Dortmund
Intressant möte mellan det lag som har den längsta förlustfria sviten (Dortmund) mot det lag vars tränare inte har förlorat ännu (Fink i Hamburg). Mladen Petric är tillbaka men kreative Töre saknas. I Dortmund är målvakterna Weidenfeller och Langerak tveksamma till spel och underbarnet Götze saknas. Det här blir en het kamp inför en arena som inte är fullsatt då Dortmund protesterar mot för höga biljettpriser. Delar av HSV-fansen stödjer aktionen och kommer att vara tysta mellan 40:e och 55:e minuten. HSV har chans att ge sig in i kampen om Europa-platser – och Dortmund vill sätta fortsatt press på Bayern.

Söndag 17:30
Bayer Leverkusen – FSV Mainz 05
Leverkusen har inte levt upp till de krav laget har på sig, och det vet även den pressade tränaren Robin Dutt. Leverkusen vill givetvis vinna den här matchen, behöver vinna den, för att få lite arbetsro och för Dutt ska sitta lite säkrare på tränarbänken. Men ett nedflyttningshotat Mainz är aldrig lätt att spela ut, särskilt inte när anfallaren Adam Szalai är tillbaka.

/Wingren

Imorgon är det äntligen dags igen. Arenorna ska fyllas, ölet flöda, sångerna skandera och fotbollens mirakel ska vi få uppleva om och om igen. Det finns inte mycket som slår känslan av att det är dags för Bundesliga igen. Sitt hemma och njut när Bayern-spelarna travar ut på plan för att ta sig an Mönchengladbach. Efter den matchen följer en hel helg av fantastisk fotboll. Äntligen. Som utlovat tar jag i dag en titt på den övre halvan av tabellen…

…som ser ut på följande vis:

1. Bayern München (37p)
Kommentar: Rekordmästarna inledde med en lustig 0-1-förlust mot Borussia Mönchengladbach. Men efter den matchen uppträdde München som inte bara Tysklands, utan även Europas, bästa lag. Motståndet i Champions League och Bundesliga pulvriserades. Totalt. Det var nästan obehagligt att bevittna Bayerns dominans och det kändes som om att Bundesliga skulle få ett tidigt avgörande. Schweinsteiger var härförare på plan, Gomez öste in mål, Ribéry var kanske världens bäste spelare och plötsligt var Boateng, van Buyten och Badstuber omutbar. Lägg då till att Neuer vaktade målet (utan att behöva ingripa egentligen) och det fanns spelare som Müller och Lahm som man inte ens tänkte på – för att Bayern var så löjligt bra. Men så kom den snöpliga förlusten på hemmaplan mot Dortmund och plötsligt levde ligan igen. Och plötsligt var inte saker och ting självklara i södra Tyskland. Heynckes hade svårt att kompensera för fantastiske Schweinsteigers skada. När vi summerar det hela kan vi dock konstatera att München gjorde en mycket bra Hinrunde.

Prognos: Det mesta talar för att Bayern München tar hem ligatiteln. Det som talar emot det är att laget kommer att lägga ett stort fokus på hemmafinal i Champions League. Åker Bayern ut tidigt kan man lägga allt fokus på ligan och då borde det vara klart. Men även försvaret håller för låg klass, det såg vi när Schweinsteiger var skadad – då kunde inte Bayern försvara sig lika effektivt högre upp i plan. Det här är dock brister som kanske inte ens kommer att synas. Klubben har en sylvass offensiv med goda alternativ och en stolt tradition av att vinna. Högmod och en ny skada på Bastian är de största hoten – om Dortmund kommer igång på allvar det vill säga. Förutom en stark spelartrupp, en stark vinnarmentalitet och en imponerande stabilitet har man även ytterligare ett ess i rockärmen: en slug och duktig tränare i Jupp Heynckes. En kille som trivs som fisken i vattnet i München.
Wingrens prognos för Bayern lyder alltså: Deutscher Meister 2012.

2. Borussia Dortmund (34p)
Kommentar: Inledde alldeles strålande mot HSV och Tyskland var överens – Dortmund har blivit ännu bättre! Men den fina insatsen följdes upp av en riktig djupdykning med förluster mot bland annat Hertha Berlin och Hannover. Dortmund agerade arrogant, kämpade för lite och sumpade sina målchanser. Det här följdes upp av en usel insats i Champions League där man uppträdde som skolpojkar. Klopp röt till och spelarna tog sig i kragen, sedan dess har det sett mycket bra ut igen. Glädjen är tillbaka, den höga pressen är tillbaka och misstagen har åter blivit färre. Dortmund är obesegrade i elva matcher men hade även mot slutet vissa problem med effektiviteten framför mål. Laget har lyckats kompensera skador på Götze, Subotic, Bender och Barrios. Det tyder på en tillräcklig bredd.

Prognos: Det enda laget som har en realistisk chans att utmana Bayern om titeln. Inte bara i mina ögon – även i succétränaren Ottmar Hitzfelds ögon, killen som har vunnit ligan med Dortmund och München. Anledningen är att Dortmund inte har något spel i Europa att fokusera på, laget har en hög lägsta nivå och även den starkaste truppen näst efter München. Skadorna har varit många och rimligtvis borde de vara färre under våren – även om det inte fungerar så i fotboll. Det känns som om att de tre första matcherna kommer att vara avgörande för Dortmund. Inleder man bra har laget tillräcklig kvalitet för att storma mot toppen, inleder man dåligt kan det bli lite nervöst och det kan dessutom öppna upp ögonen för Schalke och Mönchengladbach. Det mesta talar för att vi har en svettig och intensiv toppstrid att se fram emot i vår.
Dessutom 1: Dortmund har Bremen, Gladbach, Leverkusen och München på hemmaplan. Av topplagen är det bara Schalke som är ett bortamöte.
Dessutom 2: Dortmund Deutscher Meister: 1956, 1957, 1963, 1995, 1996, 2002, 2011, (2012?).

3. FC Schalke 04 (34p)
Kommentar: Schalke har spelat en utomordentligt bra Hinrunde – av flera anledningar. Klubben har överlevt tränarbytet från Rangnick till Stevens och bara det är värt en eloge. Sådant är inte enkelt. Vidare har försvaret åter blivit ett försvar och man har lyckats kompensera Neuers avgång på ett ypperligt vis. Det som kanske har imponerat mest är det faktum att Schalke inte spelar i närheten av toppen av sin nivå – men de plockar ändå rikligt med poäng. Stevens har gång på gång poängterat att Schalke kan bli mycket bättre. Som vi också såg i stormatcherna mot Dortmund och München som båda slutade med en förlust. Huntelaar har vaknat till liv och har tillsammans med Raúl stått för många mål. Under Hinrunde lyckades man även kompensera för Farfans skada.

Prognos: Den värsta perioden borde vara över, tråkiga skador har överlevts och tränarbyte likaså. Nu har Huub Stevens dessutom haft en ostörd månad med laget och har kunnat implementera sina idéer. Chinedu Obasi har hämtats in från Hoffenheim och kan mycket väl bli en fullträff i det spel som Stevens förespråkar. Det finns en tradition som säger att Schalke inte kan vinna Bundesliga, och i år tror jag att det blir för svårt. Men direktplatsen till Champions League bör man absolut kunna försvara då jag har svårt att se att Schalke skulle kunna spela sämre fotboll, det mesta talar för att laget kommer att höja sig. Kan Stevens dessutom få Lewis Holtby att fungera kan våren bli riktigt kul för invånarna i Gelsenkirchen.
Visste ni förresten att laget körde sin teambuilding 1000 meter under jord i gruvan Auguste Victoria? Läckert – och så nattsvart tror jag inte att Rückrunde blir.

4. Borussia Mönchengladbach (33p)
Kommentar: Säsongens stora överraskning. Att möta Mönchengladbach den här säsongen är som att försöka äta sten. Det gör ont och är nästan omöjligt, då och då lyckas du få i dig någon enstaka bit – men det är alldeles för sollit för att pulvrisera. En hemskt jämförelse, men lite så är det. Lucien Favre har fått sitt lag att spela utomordentligt disciplinär, säker och stabil fotboll. Som om inte det vore nog har Marco Reus avgjort ett antal matcher på egen hand. Men spelet har fungerat även utan storstjärnan i laget. Och det är det viktigaste för Mönchengladbach.

Prognos: Man vill gärna tro att Mönchengladbach ska kunna hålla fast vid sin placering. Och det kan dem säkert om inte lagen under vaknar till. Det finns som sagt en orubblig stabilitet i laget – frågan är förstås hur det ser ut nu när prestationerna från hösten har sjunkit in? Kan man behålla fokus? Marco Reus är klar för Dortmund men troligtvis hjälper det laget, då man slipper alla spekulationer om stjärnas framtid. Nu är förutsättningarna glasklara. Alexander Ring har hämtats från HJK Helsingfors och imponerat under uppehållet. En Europa-plats är högst trolig, men snarare Europa League än Champions League. Det ska även påpekas att Mönchengladbach är känsligare för skador än sina konkurrenter.

5. Werder Bremen (29p)
Kommentar: Vi fick se gamla hederliga Bremen igen. Spelarna lekte fotboll i offensiven, men i all hast glömde de att stänga dörren till försvaret. Schaafs lag släpper fortfarande in för många enkla mål, men jämfört med förra säsongen så gör man även rikligt med mål framåt. I Pizarro har klubben en målgaranti. Bremens största problem är deras oförmåga att ta poäng av topplagen (0-5 mot Schalke, 1-4 mot München, 1-2 mot Dortmund och 0-5 mot Mönchengladbach). Det säger allt om Bremens höst egentligen.

Prognos: Ekici börjar vänja sig vid Bremen och kanske kan någon äntligen fylla åtminstone en utav Özils skor i Bremen. Marin närmar sig formen, Pizarro gör mål och Naldo har bestämt sig för att stanna. Det finns många ljuspunkter i Bremen. Men även brister. Försvaret håller inte god Bundesliga-nivå och ingen spelare är bra nog att avlasta Pizarro då Arnautovic och Rosenberg är för ojämna i sina prestationer. Om laget inte lyckas bli smartare i matcherna så leder vägen nedåt mot en mittenplacering.

6. Bayer Leverkusen (26p)
Kommentar: Jupp Heynckes stack till Bayern München – Robin Dutt hämtades in från SC Freiburg där han hade gjort ett mycket bra jobb. Övergången har dock varit allt annat än smärtfri och om inte Leverkusen hade tagit sig till åttondelsfinal i Champions League hade nog inte Dutt varit kvar. André Schürrle har inte riktigt funnit sin plats och mycket har handlat om vem som ska spela av Ballack och Rolfes. Bernd Leno och Eren Derdiyok heter vinnarna, även Lars Bender har betytt mycket. Man kan säga att Leverkusen har spelat bra, men dåligt sett till truppen man förfogar över. Dutt ska vara nöjd med sjätte plats.

Prognos: Michael Ballack kom igång mot slutet och kan komma att betyda oerhört mycket för laget den här Rückrunde – särskilt med tanke på spelet i Champions League. Leno-soppan är löst vilket säkert är skönt för samtliga inom föreningen. Om Schürrle kan hitta farten och formen igen, om Kießling kan börja leverera och om laget kan fokusera i 90 minuter bör Leverkusen kunna lyfta ett par placeringar. En bra start är väldigt viktig då Dutt inte kommer att få någon arbetsro annars.

7. Hannover 96 (23p)
Kommentar: Mirko Slomka hade inte mycket pengar till nyförvärv (bossen Kind vill förändra 50+1-regeln) men fick å andra sidan behålla det lag som gjorde succé förra säsongen. Det började bra och Hannover såg precis lika kompakta och disciplinerade ut som förra säsongen. Schlaudraff och Abedllaoue gjorde sitt för offensiven. Sedan började resultaten bli väldigt ojämna och därmed även spelet. Två fina skalper mot München och Dortmund följdes upp av förluster och en mängd kryss. Den största anledningen var att det inte blev några mål, samt att defensiven inte var lika omutbar. Det finns dock en stabilitet i spelet och klubben avancerade även i Europa League. Starkt.

Prognos: Hannover har redan gjort en drömsäsong. Klubben är för första gången klart för slutspel i Europa och plats sju i Bundesliga är inget att skämmas över. Om Slomka bara kan få igång Ya Konan eller Sobiech kommer säkert vinsterna också. Abdellaoue är på väg tillbaka från sin skada – han är livsviktig för laget. Nog kommer Europa att stjäla lite fokus men det mesta talar för att Hannover kommer att slåss om den plats de befinner sig på nu. Styrkan är stabiliteten, svagheten är avsaknaden av stjärnglans som behövs i tillknäppta tillställningar.

8. VfB Stuttgart (22p)
Kommentar: Det hör inte till vanligheterna att Stuttgart gör en bra höst, men vi är vana vid att tränare Bruno Labbadia gör det. Stuttgart träffade rätt med sina nyförvärv – framför allt danske Kvist som städar på mittfältet. Det syntes också på spelet att Stuttgart hade fungerande lagdelar. Klubbens stora problem har egentligen varit förmågan att vara konstanta. Imponerande insatser kunde följas av oinspirerade sådana. Hur man än ser på det har Stuttgat skaffat sig ett bra utgångsläge – och det helt välförtjänt.

Prognos: Klubben borde börja gå bättre under våren, det har vi vant oss vid. Vi har även vant oss vid att Labbadia tappar fotfästet under våren – och till sist jobbet. Hur kommer denna krock mellan traditioner att arta sig? Japanen Sakai har lånats in, som enligt rapporter har gjort ett gott intryck. Stuttgart har ett bra försvar och ett bra mittfält. Nu gäller det att behålla fokus match efter match – samt få igång Cacau på topp. Det mesta talar dock för att Stuttgart kommer att ligga kvar i mitten och förflytta sig lite nedåt (beroende på Hoffenheim, Hamburg, Wolfsburg och Köln) eller lite uppåt (beroende på Hannover, Leverkusen, Bremen och Mönchengladbach).

9. TSG Hoffenheim (22p)
Kommentar: Holger Stanislawski tog över den nyrika klubben i somras och det kändes helt rätt. Kanske inte i Pauli-supportrarnas ögon, men rent sportsligt. Det har varit uppenbart att Hoffenheim behöver en tränare som kan kommunicera med spelarna, få laget att bli en enhet. Länge verkade det också så under hösten. Hoffenheim spelade aggressivt och frejdigt. Babbel och Firmino lekte fotboll och elva spelare på plan tog jobbet för varandra. Men plötsligt hände något, omkring perioden då man spelade 0-0 mot Bayern München. Det började gnällas, slarvas, slöas och ja..laget föll mer eller mindre ihop. Mot slutet ryckte man dock upp sig en aning, säkert mycket tack vare Stanislawski – som inte fick sparken vid första motgång.

Prognos: ”Stani” har sorterat ut lite i laget, han har valt att inte spela så mycket med de killarna som inte gör jobbet för laget. Kvaliteten i truppen finns, och det verkar även som att den värsta tiden är förbi. Obasi och Sigurdsson har stuckit på lån, Wellington har skickats hem. In har ordentliga Wieser och Thesker kommit – som har imponerat under uppehållet. Hittar Hoffenheim spelet igen bör man kunna klättra ett par placeringar, problemet är att man kan falla lika snabbt.

/Wingren

Rückrunde är mindre än en vecka bort – och den inleds på allra bästa vis när Borussia Mönchengladbach tar emot ligaledarna Bayern München på fredag. Marco Reus kommer säkerligen att vara extra taggad efter alla skriverier om honom.  En allmän kritik har riktats mot honom, där man menar att han inte kommer att göra jobbet för Mönchengladbach längre, utan tankarna är redan i Dortmund. Men så har även mäktiga Bayern München gjort allt i sin makt för att förklara varför Reus gick till Dortmund och inte till Bayern. Reus själv verkar inte vara så förtjust i de uttalanden som härstammar från södra Tyskland. Med andra ord har han säkert inget emot att sänka Bayern på fredag. Å andra sidan, orkar Gladbach det?

Rekordmästarna från München har en ”perfekt” period av förberedelser bakom sig, och härföraren Bastian Schweinstegier är tillbaka (även om ett knä smärtade i dag, men enligt Bayern är det inget att oroa sig för). Rekordmästarna ser ovanligt starka ut, och är som vanligt extremt peppade eftersom att man missade titeln förra säsongen. Vi vet hur det brukar sluta. Salladsskålen lär hamna i Bayern. En seriös utmanare skulle kunna vara Mönchengladbach, då de har varit fantastiskt stabila och Reus kan avgöra matcher på egen hand. Men jag tror inte att Lucien Favres lag räcker längre än till en Europa-plats. Givetvis kan man slå Bayern på fredag om man har en bra dag – jag tror dock mer på en 2-0-vinst för Jupp Heynckes killar.

Borussia Dortmund och Schalke 04 är de andra lagen som skulle kunna utmana Bayern München om ligatiteln. Möjligheterna till detta torde även bli större desto längre Bayern är kvar och kämpar om en plats i Champions League-finalen.

Ärligt talat var det inte alls det här som inlägget skulle handla om dock. Under vintern har idioter skapat kaos under en inomhusturnering, böter för pyro har delats ut här och var och så sent som i söndags var det någon idiot till Dortmund-supporter som brände av en ordentlig smäll i Düsseldorf. Ren idioti givetvis och förhoppningsvis blir han utpekad och får sitt straff. Vad jag ville komma fram till är att vi i stället ska blicka framåt. Mot Rückrunde.

***

I dag börjar vi med den nedre halvan av tabellen. Så här ligger lagen placerade efter första halvan av säsongen:

10. 1. FC Köln (21p)
Kommentar: Ståle Solbakken fick uppleva en turbulent första tid i Köln. Försvaret läckte ordentligt och resultaten uteblev. Lyckligtvis fanns det tålamod och Köln såg allt bättre ut ju längre säsongen led. Solbakken har fortfarande försvarsproblem, han har även problem med match-coachningen i Bundesliga, men det där kommer att bli bättre. Podolski har varit lagets viktigaste spelare och avgör många matcher på egen hand. Men 35 insläppta mål är på tok för mycket.

Prognos: Köln lär bli stabilare för varje dag som går under Solbakkens ledning. Det största orosmomenten ligger kring Lukas Podolskis vara eller icke vara i föreningen. Tränaren finns där, spelarna är där och fansen är där – kommer även stabiliteten att vara där? Om Köln får en positiv inledning på våren kan det här projektet mycket väl räcka till en plats i Europa, men det mest troliga är att man kommer att försvara sin nuvarande placering.

11. Hertha Berlin (20p)
Kommentar: Det är aldrig lätt att återvända till Bundesliga, men Markus Babbel hade ett härligt gäng med sig som han dessutom kompletterade med några nya nyckelspelare. Berlin har spelat och presterat precis som förväntat och befinner sig på en mycket behaglig position i tabellen. I vissa matcher har huvudstadsklubben spelat klokt, i andra med vilja. Resultaten har varit blandade men väl godkända trots allt. Berlin har levt mycket på en relativt oförutsägbar offensiv.

Prognos: Det råder åter lugn i Hertha BSC efter Babbels sorti. In kom i stället Michael Skibbe som i mina ögon är en mycket kompetent tränare. Problemet är förstås att han ansluter under besvärliga former. Dels har Babbel-affären lämnat en sur eftersmak i föreningen, dels har Skibbe lite tid på sig att hitta det rätta spelet. Men Skibbe är klok och Berlin har goda stöttepelare – lär sluta på övre delen av den nedre halvan, så att säga.

12. VfL Wolfsburg (20p)
Kommentar: Felix Magath var tillbaka i Wolfsburg, klubben som han vann Bundesliga med innan han vände upp och ned på hela Schalke. Sin vana trogen verkade Magath närmast galen och hämtade in spelare från höger och vänster. Men Tyskland vet att Magath är ett geni som döljer sig i en dåres kläder. Visst har det blivit en del vinster på vägen, men det har mest handlat om nederlag, disciplinära frågor, hög rotation och besvikna spelare.

Prognos: Magath har kastat ut det gamla och hämtat in nytt och ungt. Vilket känns helt rätt. Wolfsburg har en väldigt spännande trupp och om Magath lyckas integrera de nya spelarna och få in sitt tänk i truppen så kan laget lyfta – helt klart. Med andra ord är det svårt att säga var Wolfsburg står, men känslan är att det ser bättre ut nu. En placering i mitten är inte alls otänkbart.

13. Hamburger SV (19p)
Kommentar: Frank Arnesen anslöt som sportchef. Allt var guld och gröna skogar. Laget föryngrades och förhoppningarna steg. Arnesen lät Michael Oenning vara kvar som tränare, dels för att han kände till klubben, dels för att det saknades pengar. Men mot slutet av september fick det vara nog – Oenning fick sparken. HSV låg då sist och såg helt hopplöst värdelöst ut. Skulle Hamburg åka ur Bundesliga för första gången? Det var nästan skrivet i sten. Men så hämtade Arnesen in Thorsten Fink från Basel och den nye tränaren är fortfarande obesegrad efter åtta matcher.

Prognos: Det ser plötsligt väldigt ljust ut. Fink tycker om HSV, HSV tycker om Fink. Spelarna drar åt samma håll, det finns en vilja och det finns en spelidé. Nu är dessutom Mladen Petric tillbaka från skada och allt ser väldigt trevligt ut. Visst finns det en risk för att de unga spelarna tappar fotfästet, men efter att ha överlevt den värsta krisen har man varit med om det mesta. Fink har nu fått jobba med truppen under vintern och med killar som Bruma, Aogo, Drobny, Töhre, Petric med flera kan det här mycket väl räcka till en Europa-plats.

14. FSV Mainz 05 (18p)
Kommentar: Mainz inledde precis lika bra som förra säsongen. Trots alla spelarförluster var det fart och fläkt, en hög aggressivitet och en god offensiv. Men sedan gick det dåligt, dåligt och dåligt. Mot slutet av Hinrunde stod laget för en bragd mot Bayern München och Thomas Tuchel var inte längre ifrågasatt. Mainz problem var att man spelade bra men saknade en kille där fram som kunde sätta chanserna och helt enkelt vinna matcherna.

Prognos: Vinteruppehållet har nog gjort gott. Euforin från förra säsongen borde nu vara helt bortglömt och man kan inrikta sig på det väsentliga: att överleva. Mainz har en nybyggd arena och behöver Bundesliga. Thomas Tuchel känns som helt rätt man att motivera sina spelare till stordåd. Det viktiga nu blir att ta poäng mot bottenkonkurrenter. Den saga får nog ett lyckligt slut.

15. 1. FC Nürnberg (18p)
Kommentar: Dieter Hecking hade ett tufft jobb framför sig, succén från den tidigare säsongen skulle gärna upprepas men utan de ack så viktiga Mehmet Ekici och Ilkay Gündogan. Ärligt talat har det gått käpp rätt åt helvete. Nürnberg har spelat uddlöst, fantasilöst och uppgivet. Tabellpositionen återspeglar verkligen lagets insatser. Under hösten fanns ett fåtal ljuspunkter, bland annat krossen av Bayer Leverkusen och vinsten mot Köln. Men överlag har det varit fritt fall hela hösten.

Prognos: Jag har länge tvivlat på Dieter Hecking, men efter förra säsongen tog jag mig en funderare. Nu har jag åter bestämt att han inte borde vara kvar i Nürnberg. Givetvis ska klubbledningen vara kyliga och invänta en total kris innan de agerar, men senast efter säsongen borde han gå. Hecking har ett bra försvar att luta sig tillbaka på, men klubben har gjort trötta krisvärvningar som inte lär ge effekt. För Nürnbergs del blir det en kamp för överlevnad.

16. 1. FC Kaiserslautern (16p)
Kommentar: Har inte lyckats hitta kontinuitet i spelet vilket har resulterat i blandade resultat. Kaiserslautern har bland annat stulit poäng av Borussia Dortmund och Schalke 04 – men ligger trots detta i botten av tabellen. Under hösten har det största problemet varit målskyttet. Försvaret har agerat bra och viljan i truppen finns, utan tvivel, men det har bara blivit 13 mål på 17 matcher. Med det är FCK sämst av alla lag i Bundesliga.

Prognos: Det krävs inget geni för att konstatera att Kaiserslautern har ligans största offensiva problem (säkerligen delat med Freiburg när nu Cissé lämnar). Klubbledningen har således hämtat in två spännande anfallare i form av Nicolai Jörgensen samt Jakub Swierczok. Positiva tongångar har ekat från träningsplanerna under vintern och om någon av anfallarna börjar leverera ska FCK kunna klara sig fint – det vill säga hänga kvar i Bundesliga.

17. FC Augsburg (15p)
Kommentar: Jos Luhukay och Augsburg har under en lång tid arbetat för att förverkliga drömmen om Bundesliga. Klubbens första säsong i fotbollens finrum inleddes knackigt – och direkt dömdes laget ut ganska så ordentligt. Jag var en av dem som gjorde det, till sist. Nu undrar man dock, något hände, några nävar knöts i fickorna. ”Vi ska fasen visa att vi kan vi med”. Sagt och gjort, Augsburgs spel har sett allt bättre ut. Man var till och med nära att sno en poäng i derbyt mot Bayern München – den gången räddades rekordmästarna av Manuel Neuers fina reflexer. Sascha Mölders inledde flitigt som målskytt men det har sett tunt ut offensivt – och svajigt defensivt. Augsburg lyckas dock arbeta till sig poäng och det är nog så viktigt. Även en tråkig seger ger tre poäng.

Prognos: Man har skött sig klokt under vintern. Inga stora slevar har plockats fram och rört om i den gryta som faktiskt smakar ganska bra nu. Augsburg har lärt sig att spela tråkig men säker fotboll, det kan till och med räcka så långt att klubben återfinns i Bundesliga även nästa säsong. Det kommer dock bli väldigt tufft, och det gäller att Simon Jentzsch vaktar målet på bästa sätt. Inlånade Jan Moravek från Schalke är en underskattad spelare och kan bli viktig.

18. SC Freiburg (13p)
Kommentar: Lilla Freiburgs högflygande under Robin Dutt är över – och det med besked. Trots att laget har spelat bra fotboll har resultaten uteblivet och det syns smärtsamt tydligt i tabellen. Marcus Sorg försökte med det mesta, fick laget att spela attraktiv fotboll men det slutade oftast med platt fall. Sorg fick kicken och en handfull spelare har fått reda på att de inte är önskade längre. Bortsett från Cissé – som har gjort nio mål – saknar laget spelare som sticker ut match efter match.

Prognos: I skrivande stund bekräftar Freiburg att Demba Cissé, lagets bäste målskytt, är klar för Newcastle (så länge inte läkarundersökningen säger annat). Det är det bästa som kunde hända klubben, men också det värsta. Nu har man chansen att svetsa samman ett lag som kämpar för varandra utan divaliteter. Men man saknar å andra sidan en notorisk målskytt. Framtiden ser mörk ut, men å andra sidan oviss, och det kan vara något gott. Som ni kanske förstår är det alltså svårt att säga något om Freiburg förutom att det mesta faktiskt talar för en blytung vår som torde rendera i degradering eller möjligtvis en kvalplats.

Del två av tabellen kommer upp innan Rückrunde drar igång på fredag.

***

För övrigt vill jag även uppmärksamma den fankongress som ägde rum i Berlin under helgen. Mer än 500 fotbollssupportrar från 62 föreningar diskuterade allt från pyroteknik och våld till tv-rättigheter. Det var fansen själva som organiserade det hela (till en kostnad på mer än 30 000 euro). Det är imponerande, det är vackert. Det visar att det finns en stark vilja hos fansen att nå ut på rätt sätt. Polisen valde dock att tacka nej till inbjudan, i övrigt var samtliga berörda parter på plats. Initiativet har fått mycket beröm från DFL (ligan) och DFB (förbundet). Diskussioner fördes och fansen, däribland ultras, närmade sig de som bestämmer. Det slogs dock fast att pyroteknik är, och kommer förbli, förbjudet. Den diskussionen lär fortsätta i evigheter. Men under helgen tog man ett första steg mot förståelse – gentemot andra fans men även de som bestämmer Bra så.

/Wingren

Vinteruppehållet är ryktenas högtid, skitsnackets oas och mediernas favorittid på året. Det är nu man kan skriva om vad som helst, lansera teorier, skapa konflikter och placera spelare här och var. Det finns säkerligen några klubbchefer där ute som sliter sig i håret av frustration. Men vi har vant oss vid det här – och man kan välja att avskärma sig från det dagliga nyhetsbruset. Dock ska vi komma ihåg att medierna skriver för vår skull, för vårt brinnande intresse. Så vad kan man annat göra än att följa med, ta in det mesta och sedan kritiskt granska med ett leende på läpparna?

Om vi skulle tro på alla rykten skulle samtliga Bundesliga-lag se väldigt annorlunda efter vintern. Det kommer dem förstås inte att göra. Vinterns mest ironiska övergång är Omar Gonzalez utlåning från Los Angeles Galaxy till 1. FC Nürnberg. Försvararen hann inte mer än att anlända till Tyskland innan han fick åka hem igen på grund av ett avslitet korsband. Som det kan gå.

Om vi i stället fokuserar på saker som faktiskt har hänt, och inte kommer att hända, har följande spelare kritat på ett kontrakt:

1. FC Nürnberg: Adam Hlousek (FK Jablonec), Omar Gonzalez (LA Galaxy, lån avslutat direkt), Hanno Balitsch (Bayer Leverkusen).
1. FC Kaiserslautern: Nicolai Jörgensen (Bayer Leverkusen, lån), Jakub Swierczok (Polonia Bytom).
SC Freiburg: Fallou Diagné (Metz).
1. FC Köln: Mikael Ishak (Assyriska).
TSG Hoffenheim: Stefan Thesker (Twente), Sandro Wieser (FC Basel).
VfB Stuttgart: Gotoku Sakai (Albirex).
Schalke 04: Chinedu Obasi (TSG Hoffenheim, lån).
VfL Wolfsburg: Petr Jiracek (Viktoria Pilsen), Slobodan Medojevic (Vojvodina), Ferhan Hasani (Skendija Tetovo), Vieirinha (PAOK Salonki), Giovanni Sio (FC Sion), Ibrahim Sissoko (Coimbra), Felipe Lopes (Nacional).
Borussia Mönchengladbach: Tolga Cigerci (VfL Wolfsburg, lån), Alexander Ring (HJK Helsingfors).
FC Augsburg: Jan Moravek (Schalke 04, lån).

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att Felix Magath som vanligt leder nyförvärvs-ligan. Överlägset. Jag har länge hyllat honom som en skicklig, bestämd och aningen galen tränare. Men nu börjar jag undra om allt står rätt till hos den gode Magath. Positivt är dock att han den här gången har slutat med sina återupplivningsförsök – utan satsar i stället på unga och spännande spelare. Och vi som har följt med ett tag vet att Felix Magaths projekt kan bära frukt. Nu återstår att se vad som händer med Wolfsburg när Rückrunde drar igång.

Topplagen har överlag varit försiktiga och tysta på övergångsmarknaden – vilket tyder på att allt står rätt till, det finns en anledning till att dessa lag ligger bra till. Mönchengladbach har förvisso hämtat in lite förstärkning, men det är mer än förståeligt med tanke på att truppen är designad för att kriga om platserna 8-15. Även Schalke har lånat in en spelare, men med tanke på hela Farfan-situationen kom det inte som någon överraskning. Över huvud taget ser det ut som om att klubbarna har hämtat in vettiga spelare. Men det finns förstås ännu gott om tid att göra transfers. Om jag tar på mig de svenska glasögonen så blir det mest intressanta att se hur Ishak kommer att lyckas i Köln.

Nu återstår det att se vad som blir av alla rykten och spekulationer. Hur förbannade skulle inte Schalke-fansen bli om Bayern München köper loss även Benedikt Höwedes förresten? Under veckan tänkte jag ta en titt på tabellen, och försöka komma med några kommentarer på varför lagen ligger till som de gör.

I övrigt kan vi snabbt notera att…

…Timo Hildebrand ska bli pappa och lämnar Schalkes träningsläger.

…Podolski skadade foten när han spelade fotboll med några kompisar och riskerar nu att missa matchen mot Wolfsburg den 21:a januari.

…Uli Hoeneß utlovar två storvärvningar till sommaren. En mittback och en anfallare.

…HSV:s succéman Gökhan Töre har skadat knäet och blir borta några veckor, för många tycker Fink förstås.

…Mario Götze kan tänka sig att förlänga med Dortmund, samtidigt som Barrios och Zidan vill lämna.

…Leverkusens virvelvind Sidney Sam har gått sönder och kommer att saknas ett bra tag. Klubben söker ersättare.

…Markus Rosenberg gjorde mål i Bremens träningsmatch mot Anderlecht för bara några timmar sedan. Matchen slutade 2-1 till belgarna.

…Marcus Sorg får lämna SC Freiburg, förvånansvärt nog. Det råder nya, bryska tider i den idylliska klubben.

…Felix Bastians, på tal om Freiburg, kommer att gå till Berlin. Huvudstadsklubben gör en bra affär, nu återstår det att se om ytterbacken ansluter redan under vintern eller till sommaren.

/Wingren

Jag ska vara helt ärlig. Jag höll verkligen på att spreja ner hela tåget med kaffe när jag slog på datorn och läste nyheten om Marco Reus, 22. Borussia Mönchengladbachs livlina – tillika kreatör – har alltså bestämt sig för att gå till Borussia Dortmund i sommar. Det är på många sätt en alldeles fantastisk övergång. En övergång som injicerar nytt blod i Bundesliga, en liga som redan lever i allra högsta grad.

Marco Reus har burit Mönchengladbach på sina unga axlar och varit alldeles lysande hittills den här säsongen. Det är inte det minsta konstigt att Bayern München, Real Madrid, Arsenal och Borussia Dortmund har uppgetts vara på jakt efter honom. Jag är dock inte så säker på att någon tog Dortmunds påstådda intresse på allvar – klubben gick nästan i konkurs 2005. Skulle de verkligen kunna slänga ut 17 miljoner euro på sin förlorade son?

22-åringen har växt upp i Dortmund. Hans föräldrar och hans flickvän bor ännu i staden. Enligt Reus, men kanske framför allt de runt omkring honom, slår hans hjärta ännu för Dortmund. Han blev dock utsorterad från Borussia Dortmunds U17-lag, tränaren ansåg att han var för tunn. Samma öde drabbade Kevin Großkreutz och de båda skrev på för RW Ahlen. Kevin återvände dock hem på en fri transfer. Reus stack i väg till Mönchengladbach där han har slagit igenom med dunder och brak. Nu är Reus en matchavgörande mittfältare som passar perfekt in i Jürgen Klopps lagbygge där unga landslagsspelare utvecklas och har kul tillsammans. Men det handlar inte bara om att ha kul – med den här värvningen visar Dortmund att klubben inte är någon klassisk utbildningsförening. Det är en övergång som visar de egna spelarna att det kan vara värt att stanna, och det är en övergång som knallar hela vägen ned till södra Tyskland och Bayern.

Det som gör den här övergången så jäkla rolig är det faktum att Reus inte gick till Bayern – där de eftertraktade spelarna brukar hamna. Det här var ett välbehövligt trendbrott. Kampen mellan Dortmund och München kommer att bli oerhört intressant att följa nästa säsong. Bäst av allt är att i princip samtliga lag i Bundesliga kan utmana om titeln – så jag pratar inte om något La Liga-race här inte. Det är bara glädjande att se att Dortmund är på fötter igen, att tyska spelare vill stanna i landet och att de inte nödvändigtvis måste gå till just Bayern München. Det är bra för ligan, det ger den ytterligare liv och kraft.

Senast Dortmund skulle utmana München slutade som bekant med katastrof. Enligt klubben förfogar man dock över de ekonomiska medel som krävs, vilket är väldigt viktigt.

Ärligt talat: Münchens och Dortmunds offensiva mittfält torde få vilken sportchef som helst att drömma våta drömmar egentligen. I ena lägret finner vi killar som Franck Ribéry, Arjen Robben, Toni Kroos och Thomas Müller. I det andra hittar vi spelare som Mario Götze, Shinji Kagawa, Kevin Großkreutz och Marco Reus. Det är knappast några dussinspelare.

Marco Reus själv säger att trivselfaktorn var viktig. Det ska ha varit en stor anledning till att valet slutligen föll på hemstaden Dortmund.

De som mår allra sämst i dag är förstås Mönchengladbach. Klubben förlorar en grymt duktig fotbollsspelare, men å andra sidan fylls skattkistan på med en ordentlig hög pengar. I längden ska man inte behöva gråta över det här, och lyckligtvis stannar Reus säsongen ut för att hjälpa Borussia Mönchengladbach.

Man kan se på den här övergången hur man vill. Allt jag vet är att den andas framtid, inte bara för Dortmund och Reus själv, utan för hela ligan. Bundesliga mår bra – och ännu bättre efter dagens knall.

/Wingren

Vinteruppehållet tär på mig. Abstinensen växer. Å andra sidan är det alltid lika kul att se vad Felix Magath hittar på när transferfönstret står på glänt. Blickar vi framåt blir det även intressant att se vad Skibbe kan göra med Hertha Berlin, och om det kommer bli lugna tider i lilla SC Freiburg igen.
Jag har gett mig på ett omöjligt uppdrag för att få tiden att gå – jag har gjort ett helhjärtat försök med att ta ut ”höstens elva” i Bundesliga. Det är förstås en närmast omöjlig uppgift, men lite kul ändå. Och säkert ett ämne som är enkelt att diskutera kring. Reglerna är enkla: spelarna i fråga måste ha spelat tio matcher eller mer för sitt lag (korta inhopp räknas förstås inte).

Så här ser min höst-elva ut (efter mycket funderande):

Sven Ulreich
Benedikt Höwedes, Dante, Mats Hummels, Philipp Lahm
Sven Bender, Bastian Schweinsteiger
Marco Reus, Mario Götze, Franck Ribéry
Mario Gomez

Kommentar: Det hade för all del varit roligare att plocka ut fler anfallare, men jag valde att hålla mig till 4-2-3-1-formationen som favoriseras av många tränare i Bundesliga. Samtliga spelare förutom Ulreich kommer från de absoluta topplagen i ligan, vilket kanske kan anses vara tråkigt. Men det är helt i sin ordning då dessa lag har varit klart spelstarkast.

Spelarna:

Sven Ulreich, målvakt, Stuttgart: har verkligen tagit flera kliv framåt i utvecklingen. Spelar inte heller i ett absolut topplag och får därför jobba mer än Manuel Neuer eller Roman Weidenfeller. Gör finfina parader och ser allmänt säker ut – även om han måste utvecklas ytterligare för att kunna konkurrera i landslaget.

Benedikt Höwedes, försvarare, Schalke 04: tyska landslaget har lite problem med högerkanten. Joggi Löw vet inte vem som lämpar sig bäst för uppgiften. Höwedes kan spela mittback men även högerback – och gör det med bravur. Kämpar, sliter och vinner det mesta i luften. En mycket bra mittback som helt enkelt får acceptera att ta steget ut till höger.

Dante, försvarare, Borussia Mönchengladbach: spelar kanske inte alltid med schyssta metoder, men är väldigt effektiv i sitt agerande. Är livsviktig för Mönchengladbachs fina försvarsspel. Stor, stark, snabb och dessutom målfarlig.

Mats Hummels, försvarare, Borussia Dortmund: är egentligen ganska ohotad på den här positionen. Är trots sin unga ålder redan nu en världsback som är brytningssäker och kylig. Utstrålar pondus och besitter fina ledaregenskaper. Lägger gärna några smörpass eller stöter framåt själv. En stor försvarsgeneral.

Philipp Lahm, försvarare, Bayern München: har den här säsongen varit ganska ohotad. Kaptenen har egentligen inte gjort sin bästa säsong men han överglänser allt som oftast sina kollegor i Bundesliga. För Bayerns del får han gärna jobba på sitt ledarskap, men är en rutinerad försvarare som gärna rusar framåt och gör livet surt för motståndarna.

Sven Bender, mittfältare, Borussia Dortmund: håller rent och snyggt på mittfältet. Småskador sätter inte stopp för den här killen – bollen ska bort och smärtan kommer i andra hand. Har stora lugnor och enorm vilja. Har dessutom utvecklat det offensiva spelet den här säsongen. En ansiktsfraktur har hållit honom borta från spel på sistone.

Bastian Schweinsteiger, mittfältare, Bayern München: med Bastian och Bender på det centrala mittfältet blir det inte lätt för motståndarna att bygga upp något anfall. Även Bastian har en extrem vilja men är en bättre box-till-box-spelare än Bender. Bidrar med fina passningar och bra skott. En härförare som kan bygga upp egna anfall men även förstöra motståndarnas.

Marco Reus, offensiv mittfältare, Borussia Mönchengladbach: har en gigantisk del i klubbens succésäsong. Har tagit flera kliv i utvecklingen och jagas snart av en hel fotbollsvärld om vi ska lita på medierna. Är otroligt målfarlig, snabb och oberäknelig. Oavsett vad som händer är Reus som gjuten för uppgiften: han kan springa på kontringar, dra upp anfall helt själv och avsluta själv eller smeka fram bollen.

Mario Götze, offensiv mittfältare, Borussia Dortmund: fick massmedial uppmärksamhet i överflöd förra säsongen när han slog igenom. Det verkar ha hämmat honom en aning. Har dock lagt på sig lite muskler under sommaren och är fortfarande en alldeles fantastisk fotbollsspelare som kan leka med de flesta. Gör mål själv eller passar fram. Likt en av hans större konkurrenter, Toni Kroos, kan han försvinna ur matcher men är ändå livsviktig för sitt lag.

Franck Ribéry, offensiv mittfältare, Bayern München: har sett precis lika bra ut som han gjorde under sin första säsong med rekordmästarna. Verkar ha hittat glädjen igen under Heynckes ledarskap. Springer och sliter för laget men är också ett löjligt stort hot framåt när han tar sig fram med vilja och teknik. Målfarlig, men är lika effektiv i passningsspelet.

Mario Gomez, anfallare, Bayern München: konkurrensen på den här positionen är ovanligt stor den här säsongen. Men Gomez är den som har imponerat allra mest. Vet alltid var han ska stå för att kunna rulla in bollen i mål. Ruskigt effektiv i straffområdet men jobbar ändå en hel del för sitt lag. Ibland är det nästan löjligt att se hur många chanser Gomez bränner, men det är något han får jobba på. Det som gör honom till kung är helt enkelt att han vet precis vart målchanserna dyker upp, och i den bemärkelsen är han nästan unik.

Givetvis ska min elva även ha en tillhörande bänk:

Bernd Leno, målvakt, Bayer Leverkusen:
Slog igenom med dunder och brak den här säsongen. Leno lånades in från Stuttgart II när Leverkusen hade målvaktsproblem. Han tog verkligen chansen och har nu köpts loss och fått ett långtidskontrakt. Han har gått från okänd talang till seriös utmanare om titeln ”Bundesligas bästa målvakt”.

Lukasz Piszczek, försvarare, Borussia Dortmund:
Hade det inte varit för att Piszczek bjudit på några billiga baklängesmål hade han säkert kunna ta en plats i startelvan. Men polacken har faktiskt sett mindre slipad ut i sitt försvarsspel, men är å andra sidan ett effektivt vapen i offensiven.

Holger Badstuber, försvarare, Bayern München:
Har helt klart växlat upp under Jupp Heynckes ledning. Badstuber ser bättre och bättre ut men är fortfarande en aning för oslipad i mina ögon. Visst är han en smartare mittback än Dante – men i Bundesliga är Dantes spel effektivare. För tillfället.

William Kvist, mittfältare, VfB Suttgart:
Stuttgart har hittat väldigt rätt med sina nyförvärv. Kvist har gjort spelet betydligt mycket mer stabilt och det finns nog ingen som tycker att det är kul att möta dansken. Får undan de flesta bollarna och står dessutom mycket klokt i försvarsspelet.

Toni Kroos, offensiv mittfältare, Bayern München:
Kroos hade kunnat gå in på Götzes position, eller på den centrala mittfältet. Därför sätter jag honom på bänken i stället. Den unge tysken förfogar över ett alldeles otroligt passningsspel, men ser tyvärr nästan lite arrogant ut ibland. Vision och känsliga fötter.

Lukas Podolski, offensiv mittfältare, FC Köln:
Har en liknande roll som den Reus har i Mönchengladbach. Det vill säga att han är offensiven. Han är målfarligheten. Podolski har gjort sin bästa säsong på evigheter och glöder verkligen.

Claudio Pizarro, anfallare, Werder Bremen:
Peruanen har varit avgörande för Bremen flera gånger. När bollen inte vill leta sig in så kliver plötsligt Pizarro fram och gör mål. Är stor, stark, teknisk och målfarlig. Som att kombinera bubblarna Lewandowski och Huntelaar: han gör jobbet, han gör målen.

Och visst bjuder jag alltså även på några bubblare som mycket väl kunde ha tagit plats i höst-elvan: Marc-André ter Stegen, Felipe Santana, Martin Stranzl, Lars Bender, Jefferson Farfan, Klaas-Jan Huntelaar, Robert Lewandowski.

Kort kommentar: Ter Stegen är väldigt lovande, men har överglänsts den här säsongen. Santana och Stranzl ser ståtliga ut på plan och har utvecklats fint den här säsongen. Bender blir allt bättre i Leverkusen men står fortfarande i Svens skugga. Farfan har varit lysande men skadad allt för länge, dessutom kan han ibland bli lite för låst i sitt spel. När det gäller anfallarna ryker Huntelaar då han gör alldeles för lite för laget, medan Lewandowski nästan gör för mycket – han måste göra fler mål för att ta sig förbi Gomez.

Hur hade er elva sett ut?

Framöver kommer det att bli lite mer ”höst-snack”. Bland annat tänkte jag slänga en blick på tabellen och försöka att lite kort analysera lagens insatser.

/Wingren