I dag var dagen då det tyska ligaförbundet, DFL, skrev under fotbollens dödsdom.

I dag var dagen då det tyska ligaförbundet, DFL, skrev under fotbollens framtid.

Varning: osammanhängande och tankspritt inlägg följer!

Det har givetvis funnits många olika synsätt på det säkerhetskoncept som har arbetats fram. ”Sicheres Stadionerlebnis”. Det är detta dokument som är anledningen till supportrarnas 12 : 12 protester. Det är alltså därför det har varit tyst på de tyska arenorna i tolv minuter och tolv sekunder.

I dag är det den 12 december och ett beslut har fattats. Säkerhetspappret innehöll 16 punkter, samtliga 16 gick igenom. De 36 proffsklubbarna i Tyskland samlades i Frankfurt och diskuterade, samt röstade, punkt för punkt. Samtliga ”punkter” fick ett ja med majoritet. Vissa i sin helhet, andra med förändringar.

Jag ska göra ett försök att snabbt delge min syn på saken. I skrivande stund har jag vare sig tid eller tillräcklig insikt i det koncept som har röstats fram. Men jag känner att jag måste kommentera det hela.

De mest brännande punkterna är de som berör strängare kontroller vid arenan och en reducering av antalet bortabiljetter (eller till och med inga biljetter alls). Det hela är ett steg mot den moderna fotbollsupplevelsen, som den vi har i England. Vi lär nu kunna se halvtomma eller till och med tomma bortasektioner på arenorna. Det lär förekomma att en och en annan person tvingas in i ett tält för att visiteras. Kamerabevakning ska utökas och förbättras. Ståplatserna kommer att finnas kvar – men hur länge efter detta första steg?

Det är således en mörk dag för tysk fotboll på många sätt, det går väl inte riktigt att undkomma.

Grunden till den hetsiga debatten kan härledas till en påstådd ökning av våldet i samband med fotboll. Men någon objektiv fakta finns det inte. Pyroteknik är en annan het potatis och det håller jag helt med om. Ibland måste folk förstå att det som inte är tillåtet är inte det – och inte fasen blir det bättre genom att nyttja det då. Politiker har utövat tryck på DFB och DFL, om inte förbunden agerar så kommer politikerna att göra det. Och det hade givetvis varit ännu värre för fotbollen, utan tvekan.

Supportrarna har känt sig utanför debatten, de känner att de inte blir tagna på allvar. Genom protester och andra aktioner har även de utövat tryck på förbunden. Efter dagens beslut kan vi påstå att politikerna vann kampen.

Exakt vad dagens beslut faktiskt kommer att innebära återstår att se. Somliga tror att den tyska fotbollskulturen dör ut, andra tror att det är ett gott steg att ta. Att agera redan nu, för framtiden.

Helt klart är att dagens besked kan komma att skapa akuta problem. Ultras, eller tongivande supportergrupper, kan säkerligen känna sig nertrampade av klubbar och förbund. Hur många som ansluter sig till skaran av ”hardliners” återstår att se, jag fruktar att många överger hoppet om en dialog. Resultatet av det kan bli mer våld, mer pyroteknik och mindre öppenhet, mindre dialog. Det kan skaka om tysk fotbollskultur i grunden.

Redan till helgen kan jag tänka mig att alldeles för många skjuter ett självmål genom att bränna av en pyroshow utan dess like. Men det är där i problemet ligger. Många supportrar har sig själva att skylla, men verkligen inte alla.

Matchbojkotter är också tänkbara, att fansen helt enkelt visar sitt missnöje genom att inte gå på utvalda matcher. Det låter som en klok aktion.

I framtiden finns det alltså en risk för att färre, eller inga bortasupportrar, får biljetter till vissa matcher. Det kan inte sluta bra. Om exempelvis Borussia Dortmund spelar mot Schalke 04 så räknar inte jag med att bortasupportrarna stannar hemma, eller rättare sagt, långt ifrån alla kommer att göra det. Vilka ökade problem innebär det för stadskärnorna, området omkring arenan och andra offentliga platser?

Jag citerar Thomas Feltes, professor i kriminologi, ”Om jag kör bil är risken för en trafikolycka större än risken att bli ett offer på en fotbollsmatch. Stadion är en säker plats”.
Personligen är det just det jag hänger upp mig på: tyska arenor är säkra. Så varför påverkas av politikernas tryck, varför stressa fram beslut som vi kanske lider av om ett, tre eller tio år?

Att problemen har ökat, om de ens har ökat i allmänhet, måste ses i ett större sammanhang. Arbetslösheten i alldeles för många områden och städer ökar, antalet fotbollsbesökare ökar också. Det sociala klimatet förändras.

Det ska bli intressant att få ta del av den bearbetade versionen av ”Sicheres Stadionerlebnis”.

Just nu kan jag inte påstå att masspanik ska utbryta bland folk. De som har något att dölja bör bli svettiga och tyvärr kan många matcher bli avslagna på läktarna på grund av det här med bortabiljetterna. Överlag tror jag inte att gemene man kommer att uppleva något konstigt, de kommer fortsatt att stötta sitt favoritlag och gå till stadion, precis som tidigare.

Det är dock skrämmande att supportrarna inte har varit delaktiga i det hela – å andra sidan har inte terrorister någon talan när säkerheten på flygplatser diskuteras. Vad den här distanseringen från supportrarna innebär i längden återstår att se, klimatet kan bli kallt. Säkerhetsåtgärdspaketet kan också ses som väldigt integritetskränkande, beroende på hur vissa punkter har utformats, och det är ett vidrigt steg att ta. Politiker, media och många andra har blåst upp problemen till något de inte är, det kan få förödande konsekvenser. Frågan är visserligen också vilka baktankar DFL har med det hela, kanske vill de skapa en ”ren” produkt som Premier League. Det hoppas jag inte.

Om de 16 punkterna omsätts i arenorna och nyttjas på en hälsosam nivå så är jag inte särskilt orolig. Kommunikationen mellan DFL, supportrar och politiker har varit på tok för bristfällig för att någon egentligen ska veta någonting.

Bland annat så ska det inte, som befarat, kunna ske så kallade nakenkontoller i tält. Vissa punkter för med sig högst positiva bidrag, som intensivare och tydligare kommunikation mellan förening, supporteransvariga och fans, bättre utbildade säkerhetsvakter och en del annat ”småputs” i sammanhanget.

Frustrationen kommer att vara total, särskilt nu till helgen. Nu hoppas jag att ingen häller vatten på beslutsfattarnas kvarn, då kan det verkligen bli kaos. Men engelsk stämning, sittplatser och skyhöga biljettpriser ligger långt bort i tiden, förhoppningsvis tillräckligt långt för att trenden i politiken och på förbundsnivå ska förändras.

Men en smutsig och ohelig dörr har i dag öppnats, det känns också helt klart.

Känns inlägget rörigt? Det är det också. Sorry.

/Wingren

Jag dundrade på här i bloggen om att årets upplaga av Bundesliga är den kvalitativt bästa på länge – åtminstone trodde jag det inför säsongen. Åtta omgångar in på säsongen har jag börjat tveka. Det är för många huvudlösa misstag, tappade matcher, bortslösade storchanser och taktiska missar. Så här långt sticker förstås ett lag ut ur mängden och det är Bayern München. Åtta suveräna segrar på lika många matcher. Jupp Heynckes har landets dyraste och bredaste trupp till sitt förfogande, de spelar en utomordentligt bra fotboll. Men vad säger det om konkurrensen?

Kanske inte jättemycket ändå. FC Bayern ska kunna gå som tåget.

Men om vi däremot tittar på Borussia Dortmund i stället. Hittills har de regerande mästarnas säsong varit någonstans mellan bra och medelmåttig. Visst har Jürgen Klopp lyckats få fart på laget mot Bayer Leverkusen (3-0) och Borussia Mönchengladbach (5-0).

Väldigt ofta har Dortmund dock bjudit på stora försvarsmisstag, brända målchanser, målvaktstavlor, svagt närkampsspel och en brist på tydliga idéer. Ändå så ligger BVB fyra i tabellen, trots en ganska medelmåttig säsongsinledning. Vad säger det om årets Bundesliga?

Som jag ser det just nu, så säger det just att alldeles för många lag har alldeles för stora svagheter på sina ställen och en ojämn form. Det är charmerande då alla, verkligen alla, kan slå alla. Förutom Bayern München. Förra omgången vann FC Augsburg mot Werder Bremen med 3-1, nu spelade de oavgjort mot 1. FC Nürnberg som i sin tur hade fyra raka förluster inför matchen, men ligger ändå två poäng före Augsburg i tabellen.

Borussia Mönchengladbach vann med 2-0 över ligatvåan Eintracht Fankfurt förra omgången. I helgen förlorade Gladbach med hela 0-4 mot just Werder Bremen, samtidigt som Frankfurt vann mot Hannover 96 med 3-1, Hannover som förra omgången spelade 1-1 mot Borussia Dortmund.

Bayern München vill jag gratulera redan nu – om inget makabert inträffar så landar ligatiteln i München 2013. De spelar i en helt annan division för tillfället och då en nykomling (Frankfurt) ligger tvåa, fem poäng bakom, är det inte mycket som talar för att något lag orkar eller kan utmana Bayern München den här säsongen. Det är tråkigt för Bundesliga då tankarna direkt hamnar i Spanien. Samtidigt måste hatten lyftas för FC Bayern och hur de har knutit näven i byxfickan. Och lagt pengarna på bordet förstås, men pengar köper aldrig ett fungerande lag. Nu är till och med Rafinha lycklig, Jupp Heynckes har gjort det mycket bra.

Men vad säger det om alla andra lag? Att Bayern München är överlägset, det kan vi vara överens om, men de andra lagen? Är det de så kallade bottenlagen som har blivit mycket bättre (vilket jag trodde i somras) eller är det de förmodade topplagen som har blivit sämre? Något är riktigt galet i Tyskland. På ett bra sätt. En mer levande, nervkittlande och fantastisk tabell går inte att uppbringa. Bortsett från FC Bayerns dominans då.

VfL Wolfsburg ligger sist i tabellen och har det riktigt tufft. Endast två mål gjorda på åtta matcher. Felix Magaths superbygge är skakat. Men på något sätt, någon gång, kommer de börja plocka poäng.

***

Revierderbyt mellan Borussia Dortmund och Schalke 04 slutade med en välförtjänt 2-1-vinst för Schalke. Det kändes nog skönt för Huub Stevens och killarna att äntligen få vinna på bortaplan mot Dortmund igen. Och att man var det betydligt mycket bättre laget. Kan har varit startskottet på en mycket fin säsong.

Tyvärr kantades jättederbyt av stora tråkigheter. Det var mycket bråk och stök i Dortmund och polisen hade minst sagt fullt upp. Vi kan bara gratulera idioterna till att de bidrar till demonteringen av tysk fotboll. Ståplatsen är i fara, den personliga integriteten, olika privilegier och klassiska avsparkstider likaså. Det här hjälpte knappast. Det är förbannat tråkigt att se.

***

Positivare supporterscener i Düsseldorf då, där hemmafansen sjöng fram sitt lag med stolthet trots att de blev krossade på fotbollsplanen av Bayern München. Fint.

***

Bundesliga omgång 8:

TSG Hoffenheim – Greuther Fürth 3-3
En galen match och ännu en tung dag på jobbet för ex-landslagsmålvakten Tim Wiese. Den här gången stod han inte för en tabbe, men när till och med Babbel säger att ”för tillfället blir varje skott på mål ett mål”, ja, då vet man att det går tungt för målvakten. Ytterligare ett bevis är att målsnåla Fürth gjorde tre mål i fredags, vilket är ett mer än på de tidigare sju matcherna tillsammans. En händelserik och härlig match med mycket dramatik bjöds vi på. Firmino gjorde 1-0, Stieber 1-1. I andra halvlek fortsatte vansinnet med Joselus 2-1-mål, Pribs 2-2-mål, Joselus 3-2-mål och på tilläggstid nickade Sobiech in 3-3.

Borussia Dortmund – Schalke 04 1-2
Bortsett från de tråkiga scenerna som utspelade sig mellan ”fans” och polis bjöd Ruhrderbyt på en ganska lam första halvlek. Schalke var det klart aggressivare laget med mer passion. Klopp passade på att testa en helt ny uppställning i derbyt och de planerna gick i baklås direkt. Schalke gjorde 0-1 genom Afellay och Unnerstall kunde vila i Schalke-målet. I andra halvlek gjorde Höger 0-2 omgående efter riktigt dåligt försvarsspel av hemmalaget. Men andra halvlek bjöd på snabbare och hårdare spel med fler chanser. Lewandowski gjorde 1-2 men närmare än så kom aldrig Dortmund mot ett skickligt försvarande Schalke.

Bayer Leverkusen – FSV Mainz 05 2-2
Hemmalaget styrde och ställde under första halvlek men hade bara Kießlings mål att visa upp för det. Enligt all fotbollslogik kom Mainz igen under andra halvlek och vände till och med matchen till 1-2 genom Szalai och Risse. Men Castro kämpade in kvitteringen strax innan slutet. Leverkusen är därmed fortsatt obesegrat på hemmaplan och Mainz tog än en gång poäng.

VfL Wolfsburg – SC Freiburg 0-2
Fürths kryss kvällen innan innebar att Magaths Wolfsburg låg sist i tabellen inför matchen – och det gör man även efter omgången. Magath har stora, stora problem med sitt Wolfsburg som ser helt desorienterat ut. Naldo kritiserades av Magath innan matchen och såg, kanske inte helt förvånande, till att göra ner Jendrisek i straffområdet. Caligiuri förvandlade straffen till 0-1. Till sist vann Freiburg välförtjänt med 0-2 efter Schusters mål.

Eintracht Frankfurt – Hannover 96 3-1
Frankfurt fortsätter spela sin fantastiska och respektlösa fotboll. De offensiva spelarna virvlar omkring och laget bjuder på tempo- och händelserikt spel. Matmour och Jung gjorde 2-0 för Frankfurt innan Hannover sakteliga hittade in i matchen. Abdellaoue kunde skapa kontakt för H96 innan halvtid. Andra halvlek var lika händelserik men Frankfurt lyckades inte punktera matchen på chanserna de skapade, det var först när Meier nickade in 3-1 det stod klart att Frankfurt stannar i toppen samtidigt som Slomka och Hannover inkasserade tredje förlusten.

Fortuna Düsseldorf – Bayern München 0-5
Nytt startrekord i Bundesliga. Nu har Bayern München lyckats med det som inget annat lag har lyckats med på 50 år: åtta vinster på de åtta första matcherna. Fortuna Düsseldorf hade inte en chans, ligans näst bästa försvar till trots. De tyska landslagsspelarna visade att 4-4-matchen mot Sverige inte spelade någon roll för FC Bayerns spel. Bortalaget dominerade hela matchen Mandzukic, Gustavo, Müller, Müller och Rafinha gjorde målen. 12 poäng för Dortmund och fem poäng före Frankfurt på andra plats. Livet leker.

Werder Bremen – Borussia Mönchengladbach 4-0
Äntligen kom Werders anfallare till skott, och inte bara skott, det blev ju mål också. Nordtveit hade först ett skott i ribban för Gladbach innan Petersen och Arnautovic gjorde 2-0 för hemmalaget. I andra halvlek hackade Gladbachs spel såväl i defensiven som i offensiven (som under hela säsongen). Bremen sattes inte på några avancerade prov utan kunde i stället utöka ledningen, tillika förnedringen, genom Füllkrug och Junuzovic.

1. FC Nürnberg – FC Augsburg 0-0
Omgångens tråkigaste match. Första halvlek bjöd inte på mycket, andra halvlek var något bättre och Augsburg det lag med flest och bäst chanser. Nürnbergs målvakt, tillika lagkapten, Schäfer tvingades utgå på grund av skada i andra halvlek. Hemmapubliken var missnöjd med spelet, men det blev åtminstone inte en femte förlust.

Hamburger SV – VfB Stuttgart 0-1
Sven Ulreich och Rene Adler var fantastiska i respektive mål. Stuttgart var dock det bättre laget sett över 90 minuter och Vedad Ibisevics mål avgjorde matchen. Ett helt rättvist resultat som ger Labbadia lite välbehövlig arbetstro. HSV som börjat drömma om Europa-spel fick ett uppvaknande efter fyra matcher utan förlust.

/Wingren

Det har redan skrivits så mycket om matchen. Matchen med stort M. Matchen som påminde oss alla om varför vi älskar fotboll. Det finns inget jävla manus, inga gråa självklarheter. Klyschor mals ner till ordfärs, 60 minuters fotbollsporr och en mirakulös upphämtning. Ett pendlande mellan frustration, depression, glädje, tårar, andnöd och hjärtflimmer.

Det är inte konstigt att vi älskar fotboll. Gårdagens match gav oss så mycket hopp. Den visade att fotboll spelas under 90 minuter, att psykologin inom sporten är brutalt viktig och den visade att vi aldrig kan vara riktigt säkra på någonting. Det är glädjande på så många sätt.

Mindre glädjande är förstås Tysklands uppträdande de sista 30 minuterna. I Sverige talar vi om bragden, miraklet, undret. Jag vill inte beröva det svenska fotbollslandslaget på något, det var en moraliskt stark prestation. Det var härligt att se. Så länge matchen lever, lever också hoppet. Det visade svenskarna i Berlin i går.

Men ärligt talat: 4-4-resultatet ska tillskrivas Tyskland och inte Sverige. Det var Tyskland som gav bort den där säkra 4-0-ledningen. De flesta fotbollsnationerna – bortsett från bottenskrapet – hade gjort fyra mål på Tyskland i går. Jag kan inte förklara varför Joachim Löw och hans landslag lät det gå så långt, men det gjorde man. Tacka fan för att Sverige är bra nog för att utnyttja det.

Under första halvlek bjöd inte Sverige på något som helst motstånd. Det såg katastrofalt ut. Man ställde bara ut skorna på Berlins gräsmatta och tittade uppgivet på när tyskarna rullade runt bollen. När tyskarna målade modern fotbollskonst. Under 60 minuter var det ett konstverk, en sjudundrandes fotbollsshow. Kanske den bästa fotbollen Tyskland har spelat under Joachim Löws ledning.

Att Tyskland har en offensiv av absoluta världsklass råder det inget tvivel om. När man då inte sätter emot något blir det förstås lätt tre mål i en halvlek. Marco Reus och Miroslav Klose skrev fotbollspoesi när 2-0-målet föll, Klose hade dessförinnan gjort 1-0 och är nu väldigt nära evigheten. Det var förstås Reus som assisterade även den gången. Store Mertesacker gjorde 3-0. Sverige hade inget att säga till om – men det verkade inte som att Sverige försökte göra det heller. Man kan inte låta Tyskland spela sitt spel, man kan inte släppa mittfältet bara så där.

Mesut Özil smällde in 4-0 i andra halvlek. Hamrén hade dock gjort två smarta byten, man ökade risktagandet och man var galet effektiva framför Manuel Neuers mål. Kacaniklic löpte smart på kanten, gjorde livet svårt för Boateng. Källström kom in och kunde utnyttja det faktum att Kroos och Schweinsteiger inte alls fungerar ihop på det centrala mittfältet, det blir för framtungt. Zlatan kunde äntligen manövrera framför en ensamlämnad backlinje, Sebastian Larsson gjorde precis som Kacaniklic och pressade ner längs kanten. Målen började komma.

Vad svarade Tyskland och Löw med?

Inget. Absolut ingenting. De offensiva spelarna (inklusive ytterbackarna och främst Kroos) fortsatte framåt. Mindre koncentrerat, lite slarvigare och ännu mindre jobb i det defensiva. Det lämnade Schweinsteiger och några försvarare väldigt ensamma samtidigt som Sverige fick gott om tid på sig i anfallen. Det blev tyskt kaos. Klart som korvspad att det också blev svenska mål.

När det började krisa satte Löw in underbarnet och finteknikern Mario Götze för slitvargen Thomas Müller. Jag förstår att Löw ville få nya impulser offensivt, att han ville försöka hämta tillbaka matchen. Men varför inte ta ut Özil eller Reus då? Hur i hela fridens namn kunde han låta Toni Kroos och Bastian Schweinsteiger få spela vidare på ett tappat mittfält? Varför fick inte Höwedes komma in för en allt svagare Boateng? Alla tecken fanns där. Allt tydde på katastrof. Det syntes tydligt för de allra flesta. Men inte för Löw, han valde att inte inse faran.

Inte hjälpte det att Holger Badstuber kanske gjorde sin sämsta match i landslagströjan. Detsamma gäller Manuel Neuer. Men det är inte enskilda spelare som ska hängas, det är inte så enkelt (även om Marcel Schmelzer nog önskar att just, låt säga Badstuber, får offentlig kritik av Löw).

När det behövdes som mest fanns det ingen ledare, ingen klarsynt taktiker, ingen tuff benknäckare. Lagkapten Philipp Lahm såg ut som en skrämd mus och kom med värdelösa floskler efter matchen. Bastian Schweinsteiger, som gärna vill vara en ledare, var knäpptyst. Det bästa han kom på var att försöka maska. I Berlin. Det fanns ingen som tryckte till Zlatan Ibrahimovic som bara växte och växte. Ingen tog tag i taktpinnen. Och på bänken satt Joachim Löw och…ja, vad gjorde han egentligen?

Som jag skrev inför matchen är Tyskland ett landslag med problem. Ganska ordentliga sådana. Backlinjen är inte bra nog för att rädda en match på egen hand, positionsspelet i defensiven är fortsatt under all kritik. En hönsgård är många gånger organiserad i jämförelse. Psyket är sviktande, segermentaliteten (detta diffusa begrepp) är borta. Mittfältarna tar inte defensivt ansvar. Det håller inte. Jag kan inte se någon organisation, någon enhetlig tanke om vad som ska göras under 90 minuter.

Och jag kan inte se någon riktig ledare. Någon som visar sig när det behövs som allra mest.

Något är allvarligt fel i Tyskland. Det här är en generation som charmerar och imponerar. En generation spelare som bjuder på det bästa man kan tänka sig i offensiv väg. Men det bär aldrig hela vägen. Gång på gång faller man på mållinjen. Och de där bakomliggande problemen blev smärtsamt tydliga i går.
Något har gått förlorat i den tyska fotbollstransformeringen. Fotboll är inte längre ett spel där 22 man jagar en boll i 90 minuter och där Tyskland till sist står som segrare.

Offensivt leker förstås livet för Tyskland. Det är en sylvass lagdel – med mängder av alternativ. Men det räcker inte när man slutar spela fotboll efter 60 minuter.

All heder till Sverige för hur man tog matchen i hamn de sista 30 minuterna. Men mest av allt är Tyskland som det ska bockas och bugas för.

Tack för en sjuhelsikes fotbollsmatch. En show, sådan underhållning, något som vi sent kommer att glömma. Fotbollen lever i allra högsta grad. Det pratades om Braveheart inför matchen. Strunta i all världens filmer – de blir aldrig lika bra, dramatiska eller underhållande som en sådan här fotbollsmatch. Samtliga Oscarspris bör landa i Berlin och Olympiastadion.

Vad som egentligen hände i Berlin kommer jag dock aldrig att förstå. Men det är därför jag älskar den här sporten.

/Wingren

Så har vi fått Joachim Löws startelva. Den ser precis ut som jag gissade i förra blogginlägget – bortsett från att Philipp Lahm har bytt kant och att Jerome Boateng kliver in till höger i backlinjen. Marcel Schmelzer, som skulle ha försvarat till vänster, har fått en smäll på foten och missar alltså matchen mot Sverige på grund av skada. Bittert för en kille som så gärna vill bevisa att han duger, bittert för ett skadedrabbat Borussia Dortmund.

Vad förändringen betyder för själva matchen? Inte mycket.

Boateng spelade till höger mot Irland och kan positionen, Lahm kan spela till vänster utan några som helst problem. Jag vill nästan påstå att Tyskland blir defensivt starkare. Men det är klart att förändringar strax innan match alltid är jobbigt – i det här fallet bör det dock inte skapa några större problem.

Med Marco Reus från start till vänster på det offensiva mittfältet gäller det nu för Lustig att inte vara ett dugg lustig försvarsspelet.

Så här startar alltså Tyskland:

Neuer
Boateng, Mertesacker, Badstuber, Lahm
Kroos, Schweinsteiger
Müller, Özil, Reus
Klose

Tysklands U21-landslag vann för övrigt den svettiga och avgörande matchen mot Schweiz med 3-1. Målen gjordes av Holtby (Schalke), Sobiech (Fürth/Dortmund) och Polter (Nürnberg/Wolfsburg).

Nu hoppas vi på en finfin tillställning i Berlin om ungefär 40 minuter.

/Wingren

Joachim Löws tyska landslag är oslagb..nej, vänta nu. Vadå oslagbart? De senaste dagarna har det här snacket inför matchen nästan blivit absurt här i Sverige. Det är väl klart att Tyskland har ett otroligt bra landslag och även jag tror att Tyskland segrar över Sverige i kväll. Men oslagbart? Matchen redan avgjord, Hamrén luftar spelare? Vad hände med den runda fotbollen? Med den rätta inställningen? Hjältar som föds?

Tyskland är ett av världens klart bästa landslag. Det är ett riktigt tufft motstånd som väntar i Berlin – de svenska spelarna har en svår uppgift framför sig. Men det finns hopp för Sverige, det finns svagheter i det tyska landslaget.

Låt oss titta på tre nycklar som Erik Hamrén bör nyttja för att låsa upp matchen:

1. Försvarsspelet

Den här nyckeln är egentligen två i en. Det tyska försvarsspelet har inte övertygat på länge, det saknas en riktig jätte till mittback och det saknas adekvat understöd från mittfältet. Här kan Zlatan Ibrahimovic se till att röra om ordentligt och ofta söka upp en ensam mittback. Vidare ser Sami Khedira ut att missa matchen vilket betyder att FC Bayerns bollgeni Toni Kroos spelar i stället på det centrala mittfältet.
Den här killen har förvisso hittat formen och börjat jobba mer över hela planen men han är fortfarande nonchalant från och till – och någon defensiv hårding är han absolut inte. Här finns alla chanser i världen, förutsatt att Sverige vågar spela fotboll när man har bollen.

Samtidigt så handlar nyckeln om det svenska försvarsspelet – som i ärlighetens namn har sett katastrofalt ut alldeles för många gånger. Irland gjorde misstaget att försöka mura igen i eget straffområde, det får Sverige inte göra. Ett tätt och intensivt försvarsspel krävs över hela planen, hela tiden. Så är det bara, det finns inga genvägar här. De tyska spelarna måste känna svensk kontakt hela tiden, det går inte att bara parkera bussen i straffområdet.

2. Fasta situationer

Går det inte att göra mål, får man inte till spelet? Ja, då är det upp till alla fina fötter att skrida till verket vid fasta situationer. Sebastian Larsson, Rasmus Elm och Zlatan Ibrahimovic kan leverera bollar som hotar – och om det är något som länge har sett bristfälligt ut i det tyska spelet så är det markeringsspelet. En välslagen hörna skapar ofta oro i det tyska straffområdet.

3. Kanterna

Tysklands högerkant är välbalanserad med Thomas Müller och Philipp Lahm, här gäller det bara att störa och vara tuff. Men på vänsterkanten finner vi Marcel Schmelzer, ytterbacken som till och med fick offentlig kritik av Joachim Löw. Det är här Sverige ska försöka ta sig fram. Sebastian Larsson kommer få chansen att slå inlägg, överbelasta den här kanten. Schmelzer hade stora problem mot Österrike och lär få det i dag också om svenskarna fokuserar spelet här.

I gengäld gäller det dock för Larsson att hjälpa Lustig i defensiven. Marco Reus är en raket, ett hot nära mål likväl som långt ifrån mål. Det går undan och det är livsfarligt. En ensam lämnad Lustig mot Reus – det kan resultera i många baklängesmål.

Det där är tre saker som Hamrén bör fokusera på. Det finns helt enkelt svagheter i det tyska landslaget.

Givetvis så är Tyskland stora favoriter till att vinna den här VM-kvalmatchen, men jag har minsann hört talas om betydligt mycket större skrällar. Problemet för Sverige är förstås att Joachim Löw gott och väl kan plocka fram sju, nio eller tolv nycklar till hur Tyskland ska slå Sverige. Samtidigt befinner sig det tyska landslaget i en mindre kris. Jag har varit inne på det förr i bloggen men det är värt att poängtera igen: det här landslaget vet inte hur det ska bete sig.

Joachim Löw har kritiserats av fler än mig, hans ledarskap är ifrågasatt. Och samtidigt som förbundskaptenen talar om att Tyskland måste bli aggressivare i press-spelet, vinna bollen högre upp och gå till attack snabbare, ja, då säger lagkapten Philipp Lahm i en intervju med SZ att laget måste tillbaka till det gamla igen. Det finns absolut ingen spricka mellan Lahm och Löw – men det är helt uppenbart att något är fel.

Vilket spel ska Tyskland spela? Är Löw rätt man för det här jobbet? Finns det problem mellan Bayern- och Dortmund-blocket i landslaget? Har vinnarmentaliteten gått förlorad?

Frågorna är många och för tillfället är svaren faktiskt ganska få. 6-1-vinsten mot Irland gör förstås gott, men det finns inget som talar för att vi inte får se Tyskland spela som i 2-1-vinstmatchen mot Österrike. Och det var minsann inget bra Tyskland. Det var ett Tyskland som knappt uppträdde som ett lag, ett Tyskland som fick kämpa hårt för offensiva chanser och det var ett Tyskland som släppte till chans efter chans. Det var ett Tyskland som fick med sig en tursam vinst från Wien.

Oavsett vad hoppas jag på en fotbollsfest i Berlin i kväll – som plåster på såren för att de här jäkla landskamperna river sönder ligaspelet.

Sammanfattningsvis då: Tyskland har ett bättre lag och lär vinna den här matchen. Men det är klart som tusan att Sverige har en chans, och förutom att springa, springa, springa och springa så ligger den chansen i att utnyttja de tyska svagheterna.

Och avslutningsvis bjuder jag på en trolig tysk startelva:

Neuer
Lahm, Mertesacker, Badstuber, Schmelzer
Kroos, Schweinsteiger
Müller, Özil, Reus
Klose

Glöm för all del inte att det tyska U21-landslaget spelar en oerhört viktig match mot Schweiz klockan 17:30. Efter 1-1 i Tyskland gäller det att vinna, eller få ett bättre resultat, om man vill spela U21-EM i Israel 2013. Upp till Leitner och Holtby att vara kreativa nav i kväll.

/Wingren

Irland – Tyskland 1-6

Vilken kross, vilken fullständig förnedring. Joachim Löw behövde den här storsegern. Nu är det lite lugnare i det tyska fotbollslägret igen. Nu har förbundskaptenen lite arbetsro. Löw passade även på att göra ”en pudel” – han försökte ta tillbaka den kritik han tidigare hade riktat mot Marcel Schmelzer. Det tyder på att ett uns harmoni har infunnit sig. Det här var ett steg i rätt riktning, jämfört med de senaste matcherna såg det så mycket bättre ut.

Inte för att Irland bjöd på något utmanande motstånd, men lättheten i det tyska spelet var tillbaka. De öppnande löpningarna, viljan att hålla ihop laget och de snabba kombinationerna var tillbaka. Kanske har Löw försökt gå tillbaka till en äldre och tryggare spelfilosofi. Jag vet inte, jag vet bara att det här var bra för hela landslaget.

Och det är förstås dåliga nyheter för Sverige och Erik Hamrén. Tyskland vill avsluta tävlingsåret på bästa sätt i Berlin på tisdag. De vill vinna på samma sätt som man gjorde i går. Och om Sverige försvarar sig som man gjort på sistone, ja, då blir det en enkel seger för Tyskland. Det är jag övertygad om.

Kan ni se det framför er? Lustig mot Reus…vilken lekstuga Dortmund-stjärnan kommer ha.

Det viktigaste från gårdagen var inte att Marcel Schmelzer gjorde en bra match mot ett offensivt svagt Irland, det viktigaste var att Bastian Schweinsteiger var tillbaka. Och att han var tillbaka som Bastian Schweinsteiger och inte som hans osynlige tvillingbror.

Bayern München-stjärnan styrde och ställde mot Irland. Det var han som bestämde tempot, höll upp defensiven och satte igång det offensiva spelet med fantastiska passningar. Han är oerhört viktig för detta tyska landslag.

Det här var ett steg i rätt riktning för Tyskland och för Joachim Löw. Förbundskaptenen köpte sig tid och försökte åtminstone att rulla omkring på golvet, likt en pudel. Det får vi vara nöjda med.

Ni såg inte matchen? Missade målen? Klicka här.

Målen gjordes av: Reus, Reus, Özil (straff), Klose, Kroos, Kroos.

Tänk vilket sparkapital det finns i detta tyska landslag. Toni Kroos kommer in för en skadad Khedira och dundrar in två bollar, Reus spelar i stället för Podolski och avgör matchen redan i första halvlek, en reservbacklinje gör inga misstag i en VM-kvalmatch. Hörnan på tilläggstid skulle förstås ha försvarats bättre, men annars finns det inte så mycket att anmärka på.

Och Miroslav Klose – vilken fantastisk fotbollsspelare. Relativt osynlig 34-åring i 45 minuter, sen fixar han en straff och gör ett mål själv. Låt oss hoppas att den gode Klose håller i minst åtta år till.

Zlatan kan komma.

/Wingren

Joachim Löw har inte många potatisar kvar i säcken – och snart kan han ha satt sin sista. Jag har länge riktat kritik mot den gode Löw, men det har alltid varit svårt att spy galla över honom. Han har trots allt tillfört det tyska landslaget något. En tro på att man kan spela lika fin och fantastisk fotboll som de riktigt stora konstnationerna, han har pressat upp passningsspelet till en vansinnigt snabb nivå och han har varit fantastisk på att få fram nya stjärnor i landslaget.

Men nu får det snart vara nog. Nu är tålamodet snart slut och Löws felsteg blir bara fler och fler – samtidigt som landslaget rimligtvis borde bli bättre och bättre.

Tyskland har en helt fantastisk trupp, Löw har så många utomordentligt bra spelare att välja mellan så det nästan är löjligt. Ändå har landslaget börjat gå på knäna, det börjar se jobbigt ut.

Och det kanske största problemet av alla: när det väl gäller så har Joachim Löw fegat ur.

EM 2012 i Polen och Ukraina var knappast någon katastrof resultatmässigt. Tre raka segrar i dödens grupp, Grekland rullades bort men sedan blev Italien ett för tufft och taktiskt motstånd i semifinalen. Men spelet, det var inte mycket att hurra för. Löw vågade inte ta de där viktiga besluten som kan avgöra ett mästerskap. Han vågade inte peta en närmast usel Bastian Schweinsteiger, han vågade inte spela en formtoppad Marco Reus och han förstod aldrig vikten av att spela ett bra försvarsspel. Löw ville hoppa över den där detaljen, han ville på hederligt Werder Bremen-vis göra fler mål än motståndaren.

VM-kvalet har inletts med två raka segrar. Frid och fröjd igen då? Nja, knappast. Vinsten mot Färöarna var vare sig bu eller bä, men när Österrike stod för det första riktiga testet så vann Tyskland lite turligt. Österrike förtjänade minst en poäng i den matchen, men den här gången hade ett fantasilöst och lojt Tyskland tur.

Ett av de största problemen med Joachim Löws Tyskland är lagandan – och framför allt beredskapen att hjälpa varandra. Löw har kritiserat sitt försvar ett antal gånger, jag har länge hävdat att det är hela lagets fel och inte backlinjens. Det verkar äntligen Löw ha insett, han har nött presspel och försvarsspel med hela laget de senaste landslagssamlingarna. Hela laget måste aktivt delta i försvarsspelet, hjälpa varandra och stå upp för varandra. Det vore ett steg i rätt riktning om vi får se tecken på detta under matcherna mot Irland och Sverige.

Så när man tror att Joachim Löw har lärt sig sin läxa, när man tror att han än en gång ska bygga ett självsäkert och urstarkt kollektiv spetsat med individuell världsklass, tja, då går han ut och demonterar en av sina spelare. Han krossade Marcel Schmelzer. Fullständigt. Offentligt. Senare försökte han ta tillbaka det, men då var skadan redan skedd.

Joachim Löw visade än en gång att han hellre hänger ut sina spelare än skyddar dem, att han hellre skyller på sina spelare än själv tar ansvaret, att han helt enkelt brister i sitt ledarskap. Han visade, tycker jag, att han inte är rätt man för det nya tyska landslaget. Det här var ett felsteg, ett steg över gränsen.

Joachim Löw börjar tappa det.

Låt media sköta kritiserandet och stå till svars då, Joachim Löw. Det är inte du som ska sprida osäkerhet i laget, du ska stärka spelarna.

Givetvis är det helt befogat och helt rätt att kritisera sina spelare när det behövs. Men det måste för guds skull ske internt. Jag är den förste att hålla med Löw om att Marcel Schmelzer var dålig mot Österrike och att han inte håller landslagsklass. Åtminstone inte för tillfället. Men snacka med honom öga mot öga, förklara läget och försök att stärka stackars Schmelzer självförtroende.

En kille som inte är ordinarie i landslaget får en uttalad chans av förbundskaptenen av visa upp sig under hösten. Några veckor senare säger förbundskaptenen att ”mot Österrike gjorde han ingen bra match. Det finns inte så många alternativ just nu, alltså måste vi arbeta vidare med Schmelzer de närmaste två, tre, fyra eller fem månaderna”.

Grattis Joachim Löw, precis så krossar man en spelare.

Då hjälper det inte att Löw senare på kvällen ångrar sig och säger ”Senast i augusti mot Argentina var han jättebra i landslaget. Han tillhör landslagstruppen med all rätt”.

Så, låt oss skriva av Marcel Schmelzer. Jag trodde inte själv på honom i landslaget, nu tror jag absolut inte på honom längre. Men jag tror inte på Joachim Löw heller längre.

Match mot Irland i kväll alltså. En match som Tyskland måste, och ska, vinna. Så är det bara. Den irländska publiken kommer att skapa en magisk stämning och det lär nog bli en trevlig VM-kvalkväll. Jag hoppas få se ett Tyskland som jobbar bra mot bollen, och då menar jag hela laget, jag hoppas få se ett Tyskland med ökad rörlighet i offensiven och ökad stabilitet i defensiven.

Jag hoppas få se ett Tyskland som sakta men säkert närmar sig all den potential som finns.

Tysklands troliga startelva:

Neuer
Boateng, Mertesacker, Badstuber, Schmelzer
Schweinsteiger, Khedira
Müller, Özil, Reus
Klose

Matchen börjar klockan 20:45. Upp till bevis då Joachim Löw och Tyskland.

/Wingren

Borussia Dortmund betalade dyrt för ett oavgjort resultat borta mot Hannover 96. Tre spelare utgick skadade: Mats Hummels, Sven Bender och Jakub Blaszczykowski. Trist och jobbigt för Jürgen Klopp och hans lag, men även tufft och jobbigt för Joachim Löw och det tyska landslaget.

Irland och Sverige står för Tysklands motstånd i VM-kvalet och Löw tvingas bygga om i backlinjen och i spelartruppen. Philipp Lahm är sedan tidigare avstängd och missar matchen mot Irland. Nu missar alltså även mittbacken Mats Hummels de båda landskamperna. I dag meddelade Joachim Löw att Hamburgs relativt dåliga mittback Heiko Westermann ersätter Hummels i truppen.

Låt oss hoppas att Holger Badstuber och Per Mertesacker håller sig friska.

Vi lär få följande backlinje mot Irland:

Boateng, Mertesacker, Badstuber, Schmelzer

Där finns det svagheter att utnyttja. Mot Sverige är lagkapten Lahm spelklar igen och tar platsen ill höger i backlinjen.

Men det är inte bara i försvaret och backlinjen som skador och avstängningar stör. Ilkay Gündogan har tvingats lämna återbud, Lars Bender likaså. En naturlig ersättare till Lars hade varit brodern Sven – men även han skadade sig i går. Tur då att Bastian Schweinsteiger är tillbaka i gammal god form. Det bör trots allt inte påverka Tyskland allt för mycket.

***

Bayern München joggade hem segern mot TSG Hoffenheim i lördags och skriver därmed in sig i Bundesliga-historieböckerna. Sju matcher, sju segrar och en målskillnad på hela 21:2. Det är ett nytt rekord mina vänner. Ett fantastiskt rekord, särskilt med tanke på att FC Bayern knappast har förtagit sig i någon match den här säsongen. Jupp Heynckes har ett starkt lag.

***

Sol, glädje och dans i FC Bayern alltså. Precis tvärtom i Fürth. Här har vi regnmoln, sorg och betongfötter. Det går inte riktigt för Mike Büskens Greuther Fürth – lagets allra största problem ligger i offensiven som är sällsynt svag. Nykomlingarnas inledning är faktiskt sämre än Tasmania Berlins inledning, då ska vi ändå ha i åtanke att Tasmania innehar ungefär alla negativa rekord man kan tänka sig.

Greuther Fürth har spelat fyra hemmamatcher i Bundesliga – utan att ha gjort något mål eller tagit någon poäng. Den sämsta inledningen av ett lag någonsin i Bundesliga. Bättring krävs om klubben vill spela i det tyska finrummet även nästa säsong.

***

Bundesliga omgång 7:

FC Augsburg – Werder Bremen 3-1
Werder Bremens försvar bör än en gång kritiseras. Det är lustigt att det alltid ser så svagt ut. Bör Thomas Schaafs tid snart vara förbi? Matchen var rolig och bjöd på många chanser och öppet spel. Werner gjorde 1-0 efter 90 sekunder men Werder växte in i matchen och belgaren de Bruyne kunde också kvittera. Augsburg hade dock svar på tal och Hain gjorde 2-1, Bremen tryckte på för ett andra mål när Mielitz såg svag ut på Baiers frispark: 3-1 för Augsburg och Weinzierl fick äntligen fira sin första seger som Bundesliga-tränare.

Bayern München – TSG Hoffenheim 2-0
Det var väl nästan aldrig någon match egentligen. Bayern München uppträder väldigt dominant för tillfället och Hoffenheim försökte nästan inte ens, de trodde inte på det. Följaktligen slutade matchen med en helt rättvis hemmaseger. Franck Ribéry var matchens lirare och gjorde båda målen.

Schalke 04 – VfL Wolfsburg 3-0
Inför matchen hånade jag Felix Magaths vargar en hel del, och det visade sig vara med all rätt. Schalke som inför matchen hade tappat två ledningar till 2-2 kunde utnyttja Wolfsburg till att åter bygga upp självförtroendet och vinna tillbaka publikens respekt. Farfan, Afellay och Neustädter nätade för hemmalaget. Vinsten betyder också att det här är Schalkes bästa säsongsstart på 12 år. Wolfsburg å andra sidan ser riktigt uselt ut. Hur länge sitter Magath kvar nu?

SC Freiburg – 1. FC Nürnberg 3-0
Äntligen speglar resultatet Freiburgs insats också, även om det var i slutminuterna som matchen avgjordes (2-0 och 3-0). Nürnberg spelade med en nykomponerad backlinje och Freiburg gjorde rättvist matchens första mål. I andra halvlek försökte Freiburg punktera matchen men i stället tog Nürnberg över mer och mer – men i slutet sa det alltså pang, pang. Ingen i Nürnberg minns längre klubbens fina inledning på säsongen, det här var den fjärde förlusten i rad.

FSV Mainz 05 – Fortuna Düsseldorf 1-0
Så förlorade de till sist, Fortuna Düsseldorf. Försvaret var än en gång svårforcerat och bra, Düsseldorf var dessutom det bättre laget i första halvlek. Det var först i andra halvlek som Noveski lyckades nicka in 1-0 för Mainz och Düsseldorf släppte alltså in sitt första bortamål – och förlorade sin första ligamatch den här säsongen.

Greuther Fürth – Hamburger SV 0-1
Endast Greuther Fürth är sämre än Wolfsburg och inte blev någon gladare efter helgens match mot HSV – förutom alla HSV-supportrar då förstås. Son, som verkligen har hittat formen sedan van der Vaart kom in i laget, gjorde 0-1 väldigt tidigt i matchen. Efter det försökte verkligen Fürth men man hade svårt att skapa riktigt heta chanser. Stieber fick dock ett friläge mot Adler, men utan resultat. Även Hamburg lät en hel del chanser gå outnyttjade. Men till sist fick Hamburg äntligen vinna på bortaplan igen.

Borussia Mönchengladbach – Eintracht Frankfurt 2-0
Omgångens kanske vackraste mål stod Juan Arango för när han smekte in bollen från 30 meters håll till 1-0 för Gladbach som var i ett jobbigt läge inför matchen. Arangos mål kom tidigt i matchen och efter ungefär en halvtimme kunde Luuk de Jong utöka till 2-0. Den här gången orkade inte Frankfurt överraska och komma tillbaka igen, den här gången höll Gladbachs försvar nollan. En mycket efterlängtad seger för Favre, Vehs och Frankfurts smekmånad är över.

VfB Stuttgart – Bayer Leverkusen 2-2
Kritiken mot Bruno Labbadia växer, tränaren svarade med ett utbrott på efterföljande presskonferens. Matchen handlade annars mest om vilket målkung som skulle få sista ordet. Kießling gjorde 0-1, Ibisevic gjorde 1-1, Ibisevic gjorde 2-1 men Kießling gjorde så 2-2. Leverkusens anfallare har faktiskt gjort elva mål på de senaste sex matcherna mot Stuttgart. Snacka om mardrömsmotståndare.

Hannover 96 – Borussia Dortmund 1-1
Två lag med hopp om att hänga på Bayern München i toppen, det hela slutade med ett kryss i en synnerligen intensiv tillställning. Domaren hade en urusel dag på jobbet, Piszczek ”krossade” familjejuvelerna mot stolpen, tre Dortmund-spelare skadade sig, storräddningar, stolpskott och ett sent avgörande sammanfattar matchen ganska bra. Glädjande för Hannover att det var just Mame Diouf som fick göra det där viktiga målet. Dortmund har det fortsatt tufft på bortaplan.

/Wingren

Joachim Löw har tagit ut sin tyska VM-kvaltrupp, Hannover 96 vände och vann på ett imponerande vis mot Levante med en man mindre, VfB Stuttgart och Borussia Mönchengladbach var håglösa och förlorade mot Molde respektive Fenerbache, Bayer Leverkusen fick samtliga tre poäng mot Rosenborg tack vare Kießlings mål.

Och om Bayern München vinner på lördag så blir Borussia Dortmund tyska mästare igen – åtminstone om vi ska tro på statistiken. Vid en vinst tangerar FC Bayern ligarekordet på sju vinster i de sju första matcherna, endast 1. FC Kaiserslautern (2001/02), FSV Mainz 05 (2010/11) och Bayern själva (1995/96) har tidigare klarat av det. Samtliga säsonger blev Borussia Dortmund mästare…

Nåja, det var inte helt allvarligt menat förstås. Nu tar vi helt enkelt en titt på helgens matcher.

Bundesliga omgång 7:

Fredag 20:30

FC Augsburg – Werder Bremen
Augsburg är det enda laget i ligan som ännu inte har vunnit någon match den här säsongen – frågan är om det blir någon vinst när vindsnabbe Elia har utlovat en målexplosion? Faktum är att Augsburg faktiskt aldrig har vunnit mot Bremen i en tävlingsmatch på sex försök (fyra av dessa i DFB-Pokal). Bremen å andra sidan har spelat glad och offensiv fotboll, men saknar en notorisk målskytt.

Lördag 15:30

Bayern München – TSG Hoffenheim
Sex segrar på sex matcher. Målskillnaden: 19-2. FC Bayern har minst sagt inlett säsongen positivt och har säkerligen lite extra motivation på lördag efter den dråpliga 1-3-förlusten mot BATE i veckan. Hoffenheim har hittat formen på sistone och har faktiskt spelat in sju av nio poäng i de senaste tre matcherna, men Babbels lag brukar ha det svårt mot Bayern Måünchen. Senast i mars slutade matchen med en 7-1-seger för FC Bayern, upprepas detta måste vi kanske utreda Babbel för spelmanipulation. Kan bli en bra match, Robben skadad.

Schalke 04 – VfL Wolfsburg
Vargarna från Wolfsburg saknar tänder och mördarinstinkt, i den eviga debatten om människan och vargen har vi äntligen fått ett svar: vargen är ett tamdjur som inte utgör någon fara. Nja, skämt å sido, Wolfsburg har inlett säsongen katastrofalt dålig och endast två (!) mål har producerats framåt. En vinst är nästan ett måste för att styra in den här säsongen i rätt riktning. Schalke lär dock vara en motiverad motståndare, dels för att ”den onde Magath” sitter på tränarbänken i Wolfsburg, dels för att Schalke har sovit sig igenom två halvlekar (2-2 mot Düsseldorf, 2-2 mot Montpellier). En koncentrerad insats över 90 minuter står högst upp på Huub Stevens att-göra-lista.

SC Freiburg – 1. FC Nürnberg
I de senaste sex mötena lagen emellan har Freiburg vunnit fyra och två har slutat oavgjort. Och Christian Streichs lag hade mått bra av en vinst då säsongen har varit en berg- och dalbana. Nürnberg är förstås också sugna på en vinst efter att ha inlett säsongen bra men sedan spelat svagt på sistone. Mot Hannover och Stuttgart bjöd man dessutom på alldeles för många misstag, det måste ordnas till. En öppen historia är att vänta.

FSV Mainz 05 – Fortuna Düsseldorf
Fortuna är ännu obesegrat och det var först förra veckan som Fabian Giefer tvingades släppa en boll förbi sig i 2-2-matchen mot Schalke. Düsseldorf har visat upp ett disciplinerat försvarsspel och i Dani Schahin har man en viktig kille: fyra av sex mål har han gjort. FSV Mainz hittade tillbaka till sitt egna spel senast mot Wolfsburg då man vann på typiskt Tuchel-vis. Bra försvarsspel och effektivitet framför mål. Även i Mainz finner vi en viktig aktör som har legat bakom fyra av lagets sex mål: Ivanschitz.

Greuther Fürth – Hamburger SV
Mike Büskens och Fürth väntar ännu på att få göra ett första hemmamål i Bundesliga, över huvud taget första hemmapoängen i Bundesliga. Nykomlingarna har endast spelat in en poäng på de senaste fyra matcherna, HSV å andra sidan har verkligen vaknat till liv efter en oerhört svag inledning. Sju poäng på tre matcher är bra, särskilt när motståndet heter Dortmund, Gladbach och Hannover. I René Adler har man ligans just nu bäste målvakt.

Söndag 15:30

Borussia Mönchengladbach – Eintracht Frankfurt
Gladbach förlorade med 0-5 mot Dortmund, förlorade i EL med 2-4 mot Fenerbache och formen är helt enkelt usel. Det har bättrat sig en aning offensivt, Luuk de Jong börjar bli varm i kläderna – men defensivt ser det på tok för svagt ut. Förra säsongen var just defensiven lagets signum, präglat av Lucien Favres noggrannhet. Den här säsongen har det inte sett alls lika bra ut. Nu väntar ett formtoppat Eintracht och det är en tuff nöt att knäcka. Nykomlingen har överraskat oerhört positivt och ligger tvåa i tabellen inför den här omgången, laget har visat moral, mod och kämpaglöd.

Söndag 17:30

VfB Stuttgart – Bayer Leverkusen
Två lag som inte har hittat spelet ännu. Leverkusen har spelat in fler poäng än Stuttgart och trivs dessutom väldigt bra på bortaplan mot Labbadias lag med hela 13 segrar. Stuttgart har som sagt haft det lika kämpigt som Leverkusen med spelet, men haft ännu större problem med att få med sig goda resultat. I EL mot Molde såg Stuttgart riktigt svagt ut och kanske får herr Labbadia lämna sin post snart.

Hannover 96 – Borussia Dortmund
Målkalas utlovas i det här mötet mellan två formstarka lag. Hannover har inte förlorat på hemmaplan sedan den 30 april 2011 och har gjort tio mål på tre hemmamatcher. Borussia Dortmund uppträdde mycket bra i den bittra 1-1-matchen mot Manchester City. Klopps lag har bara gått mållösa i en av 36 matcher i ligan – med andra ord lär vi få se mål i det här mötet. Gündogan missar matchen, ett tungt avbräck för mästarna. Båda lagen vill förstås vinna för att hänga på i toppen.

/Wingren

Den 12 oktober VM-kvalspelar Tyskland mot Irland i Dublin, den 16 oktober tar man emot Sverige i Berlin. Två riktiga fotbollsfester att se fram emot. Bastian Schweinsteiger är tillbaka i truppen efter att ha vilat mot Färöarna och Österrike, men nu är mittfältsmotorn åter i form och är därmed given på Joachim Löws mittfält.

Schalkes unga stjärnskott Julian Draxler saknas i truppen då han opererade en bruten underarm i onsdags och tvingas vila i några veckor. En het debatt inför laguttagningen har varit Hamburgs målvakt René Adlers vara eller icke vara. Han är tillbaka med besked och har varit en av ligans klart bästa målvakter så här långt under säsongen, och låt oss inte glömma att det faktiskt var han som var tilltänkt nummer ett inför VM 2010. Men Löw väljer alltså att satsa på de yngre förmågorna ter Stegen och Zieler.

Vidare är det anmärkningsvärt att Löw än en gång nöjer sig med enbart Miroslav Klose i anfallsbesättningen. Det är helt uppenbart att Löw inte litar på spelare som Leverkusens Kießling eller Gladbachs Hanke. Nu finns förvisso Podolski, Reus och Schürrle som tänkbara alternativ till Klose – men i mina ögon är det en onödig chansning.

Hur man än ser på Joachim Löws laguttagning så är en sak säker: det här är ett förbannat bra landslag som ännu inte har nått sin fulla potential. Konkurrenssituationen på mittfältet är löjligt tuff, jag ryser av att kika på namnen.

Löw förväntar sig en tuff match i Dublin inför en fantastisk publik som kommer sjunga fram sitt lag, inför matchen mot Sverige säger den tyska förbundskaptenen så här:

”Vi vill avsluta med en seger inför våra fans. Det blir dock inte lätt. Sverige består inte bara av deras världsstjärna Zlatan Ibrahimovic, snarare övertygar de genom truppens sammanhållning”.

Mer om landslaget och de stundande VM-kvalmatcherna till veckan. Först ska vi njuta av ytterligare en Bundesliga-omgång.

Den tyska truppen mot Irland och Sverige:

Målvakter:

1. Manuel Neuer, Bayern München
12. Ron-Robert Zieler, Hannover 96
22. Marc-André ter Stegen, Borussia Mönchengladbach

Försvarare:

3. Marcel Schmelzer, Borussia Dortmund
4. Benedikt Höwedes, Schalke 04
5. Mats Hummels, Borussia Dortmund
14. Holger Badstuber, Bayern München
16. Philipp Lahm, Bayern München
17. Per Mertesacker, Arsenal
20. Jerome Boateng, Bayern München

Mittfältare:

6. Sami Khedira, Real Madrid
7. Bastian Schweinsteiger, Bayern München
8. Mesut Özil, Real Madrid
9. André Schürrle, Bayer Leverkusen
10. Lukas Podolski, Arsenal
13. Thomas Müller, Bayern München
15. Lars Bender, Bayer Leverkusen
18. Toni Kroos, Bayern München
19. Mario Götze, Borussia Dortmund
21. Marco Reus, Borussia Dortmund
23. Ilkay Gündogan, Borussia Dortmund (Just nu: Gündogan lider av smällen i Manchester, tvingas till cirka två veckors vila).

Anfallare:

11. Miroslav Klose

Vad tycker ni om Joachim Löws VM-kvaltrupp?

/Wingren