Borussia Dortmund kunde ha sålt 500 000 biljetter till den här matchen. Den tv-sänds i mer än 200 länder. Det är ettan mot tvåan. Det är der Klassiker. Det är en tysk jättematch mellan två av Europas bästa lag. Det är en fantastisk fotbollslördag.

Ändå känns det annorlunda inför den här matchen. Det som skulle vara ett möte mellan två av världens bästa tränare och två av världens bästa lag har i stället blivit ett möte mellan två skadeskjutna giganter – och frågan är vem som hanterar situationen bäst.

Det är givetvis tråkigt att Bayern München saknar Bastian Schweinsteiger, Franck Ribéry, Xherdan Shaqiri, Claudio Pizarro och Holger Badstuber. Pep Guardiola hade gärna haft med sin fixstjärna och mittfältsmotor till den här matchen.

Jürgen Klopp hade gärna haft sin backlinje – och regissör. Ilkay Gündogan saknas på mittfältet och sjukt nog har Marcel Schmelzer, Mats Hummels, Neven Subotic och Lukasz Piszczek gått sönder. Det är hela Klopps ordinarie backlinje. Inget optimalt läge.

Båda tränarna är dock överens om att det inte handlar om att hitta på ursäkter. De ska hantera situationen på bästa sätt. Men det blir onekligen ett tufft test för en obeprövad backlinje – och det kan mycket väl bli så att Mario Götze, av alla, måste stå för de matchavgörande situationerna i Ribérys frånvaro.

Det här är nionde gången lagen möts som etta och tvåa i Bundesliga. BVB har tagit fyra segrar, två matcher har slutat oavgjort och FC Bayern har fixat tre trepoängare. De senaste sex ligamatcherna mellan lagen har slutat med fyra Dortmund-segrar och två kryss.

Bayern München vann dock matchen i DFB-Pokal förra säsongen – och framför allt gick de segrande ur Champions League-finalen. I början av den här säsongen körde Dortmund över FC Bayern i tyska supercupen. Det är alltså jämna tillställningar.

Men kan Borussia Dortmund rå på Bayern München den här gången? Som jag skrev i bloggen för ett tag sedan så kan ligan mycket väl avgöras redan i kväll. Om Pep Guardiolas gäng vinner så har de sju poäng ner till Jürgen Klopps Dortmund. Det är mycket, oerhört mycket.

FC Bayern har inte förlorat på 37 raka ligamatcher – en helt otrolig siffra. Men om det är något lag som kan bryta den trenden så är det Borussia Dortmund hemma på Westfalenstadion. 80 645 åskådare kommer att skapa en euforisk stämning.

Det finns många matcher i matchen i kväll. Supertränarna Pep och Klopp möts i en het duell, tyska landslagsmålvakterna Weidenfeller och Neuer ställs mot varandra och Lewandowski ska mäta sig med sin kommande konkurrent (?) Mandzukic.

Men det finns så klart en spelare som kommer att få mest fokus. Det bara är så. Mario Götze, 21.

Ädelteknikern tillbringade tolv år i Borussia Dortmund. Han blev fansens älskling, Tysklands nya gullegris. Sedan kom chocken i april 2013: Mario Götze lämnar Borussia Dortmund för största rivalen Bayern München. Tajmingen på nyheten var vidrig och givetvis tänkte de allra flesta på Götzes ord några månader tidigare, ”jag kommer absolut inte att lämna BVB i sommar”. Det var ett typexempel på den nya fotbollen och den nya sortens fotbollsspelare.

Dortmund-fansen rasade. Mario Götze blev hatad. Och sedan dess har ingenting varit sig likt.

Borussia Dortmund vaknade upp i verkligheten – på riktigt. Tidigare hade Nuri Sahin och Shinji Kagawa lämnat, men den här övergången krossades alla drömmar om ”11 Freunde”. Vem lämnar härnäst? Numera har BVB en personalbudget på nästan 100 miljoner euro, det är mycket pengar för den gul-svarta Ruhrklubben. Men det är ingenting emot Bayern Münchens 200 miljoner.

Men det är inte bara Borussia Dortmunds verklighet som förändrades. Mario Götzes också. Och nu återvänder han för första gången till sin gamla hemmaplan, han möter den gula väggen som motståndare. Som hatobjekt.

Mario Götze tror att det blir ett av de svåraste momenten i karriären, men han räds inte. Jag tror dock att Götze har en hel del tankar i huvudet, inte bara inför återkomsten, utan vad som har hänt sedan sommaren.

Plötsligt blev supermittfältaren utbuad av hemmapubliken i Köln när Tyskland mötte Irland tidigare i höst. Han har blivit en i mängden i ett stjärntätt superlag. Han har kämpat med skador, han har haft svårt att hitta rätt i FC Bayerns spel. Även han har vaknat upp i en verklighet som skiljer sig från den tidigare. Och nu ställs han inför det ultimata provet när han, i Ribérys frånvaro, ska lösa knutarna i Bayern Münchens spel. På Westfalenstadion. En ganska häftig utmaning för en 21-årig kille.

Affären infekterade förhållandet mellan Bayern München och Borussia Dortmund. De flesta i Tyskland, som inte är FC Bayern-supportrar, avskyr klubben. Om det beror på avundsjuka eller inte kan man diskutera. Men det finns en tradition i södra Tyskland att försvaga värsta konkurrenten i Bundesliga. Det har gjorts förr, men ett tag verkade det som att det inte skulle lyckas den här gången. Men så gick Mario Götze-affären i lås. Pep Guardiola ville ha Neymar, Bayern-ledningen insisterade på Götze. Affären väckte starka känslor.

Det finns stora skillnader mellan de här klubbarna, mellan folket som står bakom klubbarna. Det finns olika förutsättningar. Borussia Dortmund och Schalke 04 avskyr varandra, rivaliteten är mer än bara sportslig. Den finns alltid. Men klubbarna är faktiskt lika varandra på många sätt, så även fansen.

Borussia Dortmund och Bayern München är dock inte alls lika varandra. De senaste åren har så den sportsliga rivaliteten tilltagit och nu kulminerat. Därför är det lätt att förstå varför matchen väcker så starka känslor. Det här kommer att bli en het kväll i ett kallt Dortmund. Så mycket känslor, så mycket vilja.

Giganterna Bayern München, Europas bästa lag, ställs mot ett löpstarkt och revanschsuget Borussia Dortmund. Känslorna vilar tungt över staden Dortmund. Westfalenstadion kommer att koka. Europas hetaste match där så mycket står på spel – på alla plan.

Är ni redo för supermatchen?

Hamburger SV såg håglöst och idéfattigt ut. Då valde klubben att fatta rätt beslut och sparkade tränaren Thorsten Fink. Den rutinerade holländaren Bert van Marwijk ersatte och fick direkt fart på laget. HSV började spela en modig och målglad fotboll, de bjöd på stor kamp och såg mer ut som ett lag. De fick ett uppsving. Inlånade anfallaren Pierre-Michel Lasogga började ösa in mål.

Det var det här laget som Borussia Mönchengladbach spelade mot i lördags. Lucien Favres Gladbach som förstärkte sig fint i somras, ett lag som såg starkt och spännande ut. På hemmaplan har de inte gjort någon besviken. Men inför bortamatchen mot Hamburg hade laget bara tagit ett poäng på bortaplan – mot FC Augsburg.

Nu var det inte så att Gladbach spelade ut HSV i lördags. Matchen var jämn även om bortalaget spelade en bättre fotboll. I första halvlek satte Max Kruse fart när han såg att mittbacken Sobiechs passning hem till målvakten Adler var svag. Anfallaren gjorde 1-0 till Mönchengladbach.

I andra halvlek var Lasse Sobiech i farten igen. Den här gången tappade han bollen på egen planhalva och Raffael var snabb att servera Kruse till 2-0. Därmed åkte van Marwijk på sin första förlust som HSV-tränare – och för Borussia Mönchengladbach innebar resultatet att spelarna kunde fira säsongens första trepoängare på bortaplan.

Om Lucien Favres lag, med svenskarna Oscar Wendt och Branimir Hrgota, kan visa upp ett liknande spel på bortaplan som de gör på hemmaplan så blir de verkligen att räkna med i år. Borussia Dortmund och Bayern München känns givetvis utom räckhåll (BVB krossade Stuttgart, Bayern tog en sedvanlig trepoängare i en jobbig match mot Hoffenheim). Men Bayer Leverkusen, med CL-belastning, får helt klart se upp. Sami Hyypiäs gäng åkte på en svidande 0-1-förlust mot Eintracht Braunscweig.

Men framför allt är det kanske Schalke 04 som ”drabbas värst”. Ruhrklubben behöver en plats i Champions League, men känslan är att Gladbach är det bättre laget. Bakom lurar dessutom storsatsande VfL Wolfsburg som sakteliga tycks hitta formen och stabiliteten.

* Borussia Mönchengladbach har gjort 25 mål på 65 skapade målchanser. 38,5 procent av chanserna blir alltså mål. Ingen annan klubb i Bundesliga är lika effektiv.

* Laget har gjort 25 mål framåt och har därmed gjort ett mer än trippelvinnarna från München. De förfogar över en fruktad kvartett (Herrmann, Arango, Raffael och Kruse) som har varit inblandade i 23 av de 25 målen.

* Gladbach är ett starkt lag i slutet av matcherna. Endast Dortmund har gjort fler mål under de sista 30 minuterna. Dessutom har de bara släppt in ett enda mål under den sista kvarten – ligabäst.

* Precis som Hannover 96 och SC Freiburg har Borussia Mönchengladbach fredat sitt mål när de får hörnor emot sig.

Borussia Mönchengladbach blir helt klart att räkna med. Och det gläder mig.

Bundesliga omgång 11:

Borussia Dortmund – VfB Stuttgart 6-1
1. FC Nürnberg – SC Freiburg 0-3
TSG Hoffenheim – Bayern München 1-2
Hamburger SV – Borussia Mönchengladbach 0-2
Eintracht Braunschweig – Bayer Leverkusen 1-0
Hertha Berlin – Schalke 04 0-2
Eintracht Frankfurt – VfL Wolfsburg 1-2
FC Augsburg – FSV Mainz 05 2-1
Werder Bremen – Hannover 96 3-2

***

Dags för ytterligare en härlig Champions League-vecka. Fyra tyska lag är i farten och först ut är Bayern München och Bayer Leverkusen på tisdag. På onsdag kliver Borussia Dortmund och Schalke 04 in i handlingarna.

Bayern München står inför ett rutinuppdrag då de åker till Tjeckien för att möta ett svagt Viktoria Plzen. FC Bayern är givetvis stora favoriter, och det enda som kan göra gruppen en aning spännande är om Manchester City gör jobbet mot CSKA Moskva. Arjen Robben stannar hemma i München och vilar upp sig inför helgens ligamatch.

I ligan är FC Bayern obesegrat i 36 raka matcher – därmed har de tangerat Hamburgs gamla rekord. Bastian Schweinsteiger och Franck Ribéry har också chansen att tangera ett rekord. 2002-2003 vann David Beckham elva raka Champions League-matcher. Bastian och Franck står på tio raka inför matchen.

Som vanligt gäller det dock att spela med full koncentration. Förra året såg vi vad som hände när Bayern-spelarna slappnade av mot BATE.

Trolig startelva:

Neuer
Rafinha, Boateng, Dante, Alaba
Lahm
Müller, Schweinsteiger, Kroos, Ribéry
Mandzukic

Bayer Leverkusen står inför en fruktansvärt viktig match. Sami Hyypiäs lag är starkt på hemmaplan i Champions League och har följaktigeln vunnit matcherna mot Sociedad och Sjachtar. På bortaplan mot Manchester United såg det inte alls bra ut, och även om Hyypiä skickade ut ett reservbetonat lag mot Braunschweig i lördags så höjde knappast 0-1-förlusten självförtroendet.

Leverkusen har satt sig i en komfortabel och bra sits i gruppen. Men de måste börja vinna på bortaplan. De ska möta Sjachtar Donetsk i kväll och behöver åtminstone en poäng för att det inte ska bli riktigt jobbigt. Ukrainska Sjachtar är dessutom ett lurigt lag, det är svårt att veta hur bra de är. På hemmaplan är de dock starka och Leverkusen måste se upp – dessutom måste de klara sig utan Stefan Reinartz.

Trolig startelva:

Leno
Donati, Toprak, Spahic, Boenisch
Bender, Rolfes, Castro
Sam, Kiessling, Son

***

Schalke 04 fick en kostsam läxa när Chelsea kontrade ut Ruhrklubben i Gelsenkirchen. Matchen slutade 0-3 men Schalke ligger fortfarande bra till i gruppen då de till skillnad från Chelsea vann mot Basel och Bukarest. Är det Schalkes tur att kontra ut Chelsea i London?

José Mourinho känns dock för smart för att gå i den fällan. Och sanningen är trots allt att Schalke får vara nöjda med en andraplats. Nu har dock spelarna fått tanka lite självförtroende efter 2-0-vinsten mot Hertha Berlin i lördags. Anfallaren Adam Szalai har stått över några träningar men hoppas vara redo för spel på onsdag. Även Roman Neustädter ska kunna spela i London.

Schalkes största hopp heter kanske trots allt Julian Draxler. I Berlin sköt han sig ur krisen och såg riktigt het och spelsugen ut igen. Han har haft en tung period, vilket inte är så konstigt, då omgivningen har ställt orimliga krav på den unge stjärnan.

Viktigast blir förstås att hålla ihop försvaret på samma fina sätt som mot Hertha Berlin. Chelsea lär vara revanschsuget, men också i lite gungning, efter 0-2-förlusten mot Newcastle. José Mourinho menar också att startelvan kommer att se ordentligt annorlunda ut.

Trolig startelva:

Hildebrand
Uchida, Höwedes, Matip, Kolasinac
Neustädter, Aogo
Boateng, Meyer, Draxler
Szalai

Borussia Dortmund har klättrat upp till en något behagligare situation i sin grupp. Efter vinsten mot Arsenal har Jürgen Klopps lag avancemanget i egna händer. Men det är långt ifrån klart och en tuff match mot Arsenal väntar hemma på Westfalenstadion. Samtidigt möter Marseille Napoli – en match som är klart intressant då Dortmund, Arsenal och Napoli har sex poäng vardera.

Jürgen Klopp är åter tillbaka på tränarbänken efter sin avstängning och kommer att leda sitt formtoppade Dortmund mot ett formtoppat Arsenal. Det är ett härligt toppmöte mellan ettan i Premier League och tvåan i Bundesliga. Kombinationsspelet såg riktigt bra ut i Dortmunds 6-1-vinst mot VfB Stuttgart, men Arsenal är trots allt ett motstånd av annan kaliber.

De tre poängen som står på spel är oerhört viktiga för båda lagen. Det här är två klubbar som vill gå vidare – men också två klubbar som har pressen på sig. Segraren i det här mötet hamnar i en relativt bekväm situation inför slutspurten. Borussia Dortmund har aldrig förlorat mot engelskt motstånd på hemmaplan – och vill förstås inte börja nu.

Trolig startelva:

Weidenfeller
Grosskreutz, Subotic, Hummels, Schmelzer
Bender, Sahin
Aubameyang, Mchitarjan, Reus
Lewandowski

/Wingren

En snabb kommentar är på sin plats. Det är kontraktens dag i Tyskland. Den stora bomben är förstås att Jürgen Klopp förlänger till 2018 med Borussia Dortmund. Men sett ur ett svenskt perspektiv är det oerhört kul och spännande med Jiloan Hamad, 22, till TSG Hoffenheim.

Vi börjar med en snabb titt på Hamad och Hoffenheim. Ni som har följt bloggen ett tag vet vad jag har för känslor för TSG Hoffenheim – det är knappast min favoritklubb. Som förening.

Men sedan Markus Gisdol tog över tränaruppdraget i slutet av förra säsongen har saker hänt rent spelmässigt. Hoffenheim är en bra klubb för unga spelare att utvecklas i, det är ett lag som står för attraktiv, underhållande och offensiv fotboll. Gisdol ger gärna unga spelare chansen.

Laget mår bra igen efter en turbulent sedan tränaren Ralf Rangnick lämnade för flera år sedan. Spelarna har inte presterat, fotbollsmässigt har det varit under all kritik. På ledarsidan likaså. Men Markus Gisdol har injicerat nytt liv i klubben – än en gång är TSG Hoffenheim en fräck uppstickare i Bundesliga med många unga talanger.

Det är ett lag, likt Werder Bremen under Thomas Schaaf, som hellre spelar 5-4 än 1-0. Målsättningen har blivit realistisk igen, lugnet har kommit tillbaka. Det är en perfekt miljö för Jiloan Hamad att utvecklas i. Det trodde jag aldrig jag skulle säga – men det är faktiskt känslan. Ralf Rangnick-känslan har återvänt till TSG Hoffenheim. Det är viktigt för klubben och för spelarna. Och det är viktigt för ett 22-årigt svenskt nyförvärv.

22-årige Hamad har lett sitt Malmö FF till ett allsvenskt guld. Han har imponerat stort. Nu får han chansen att visa upp sig på en av fotbollsvärldens största scener, men ändå i en klubb som känns helt rätt.

Så här säger sportchefen Alexander Rosen om Hamad:

”Jiloan är en ung, ambitiös och utvecklingsbar spelare som redan visat upp sina färdigheter i Sverige. Vi är mycket glada över att han har valt att spela för oss”.

Det är inte den roligaste klubben han kommer till. Inga supportrar värda namnet (åtminstone inte i tyska mått), ingen tradition och ingen historik. Men som jag har varit inne på tidigare är Markus Gisdols Hoffenheim-projekt något fräscht och spännande. Det är helt rätt av Hamad att inte tänka på hur stor klubben är utanför fotbollsplanen. Miljön är den viktiga – och den känns helt rätt för tillfället (även om det kan svänga snabbt i klubbar som Hoffenheim).

Det ska bli fantastiskt spännande att se vad Jiloan Hamad kan uträtta i ett piggt och offensivt Hoffenheim. Det känns helt enkelt fruktansvärt kul med ännu en spännande svensk spelare i Bundesliga.

Välkommen till ett fotbollsälskande land. Välkommen till en liga med högt tempo och anfallsglad fotboll. Välkommen till Bundesliga – där publiktrycket är öronbedövande och de stora arenorna är fullsatta.

Och lycka till, Jiloan Hamad.

***

I Tyskland är inte Jiloan Hamad den stora nyheten förstås. På dagens presskonferens inför matchen mot VfB Stuttgart valde Borussia Dortmund att släppa bomben: tränaren Jürgen Klopp (och hela tränarstaben) förlänger till 2018. Sportchefen Michael Zorc förväntas göra likadant.

Det är en stor seger för BVB. Jag förstår varför Hans-Joachim Watzke såg så nöjd ut när han fick snacka om förlängningen. Jürgen Klopp är en av de bästa tränarna i världen. Han har en personlighet som går hand i hand med Borussia Dortmund. Han är verkligen den perfekte tränaren för klubben.

Det kvittar hur många nyckelspelare som lämnar för de europeiska storklubbarna så länge Jürgen Klopp är kvar. Det är känslan i Dortmund. Och det är känslan i min mage.

Han har förvandlat klubben från ett kaotiskt konkurslag till ett briljant storlag. Han står för en fotboll som är medryckande. Om inte fotbollen väcker känslor är den inte värd att spela, enligt Klopp. Det har genomsyrat killarna i laget, publiken, ja, hela Europa egentligen.

Det är ett av fotbollsvärldens mest spännande projekt Jürgen Klopp har. I dag blev det ännu lite mer spännande och mer långvarigt.

Nyheten betyder förstås oerhört mycket för BVB som tappar sina bästa spelare till andra klubbar. Men tränaren får de behålla åtminstone fram till 2018, trots stort intresse från klubbar i Europa. Det är ett positivt tecken för Borussia Dortmund, Bundesliga och fotbollen.

/Wingren

Champions League-omgången slutade bra för de tyska lagen. Det vara bara Schalke 04 som åkte på en svidande förlust när Chelsea vann med 3-0 i Gelsenkirchen. Borussia Dortmund besegrade Arsenal med 2-1, Bayern München krossade Viktoria Plzen med 5-0 och Bayer Leverkusen körde över Sjachtar Donetsk med 4-0.
Låt oss ta en snabb titt på hur det gick till.

I Gelsenkirchen tog gruppens topplag Schalke 04 emot José Mourinhos Chelsea. Hemmalaget hann knappt gå ut på gräset innan första kallduschen rann över spelarna. Fernando Torres gjorde 0-1 efter bara sex minuter.
Det här fick dock Schalke att vakna och hemmalaget fick se mer av bollen, men de hade svårt att skapa chanser. Det var först mot slutet av första halvlek som Boateng, Meyer och Neustädter fick fina chanser – men något mål blev det inte.

I andra halvlek var Chelsea nära att chocka Schalke igen, men den här gången kom tyskarna undan. Torres gjorde 0-2 när det var 20 minuter kvar av matchen och efter det satte Mourinho och Chelsea upp ett betongförsvar som Schalke inte lyckades forcera. I stället blev siffrorna onödigt stora när Hazard kontrade in 0-3-målet.

Det var helt klart en välförtjänt seger för Mourinhos gäng. Schalke hängde inte riktigt med och var inte smarta och kyliga nog att slå till när de väl fick chansen. 0-3-förlusten speglar väl kanske inte riktigt matchbilden dock. Precis som väntat gäller det för Schalke att framför allt säkra andraplatsen i den här gruppen.

Nu blir det intressant att se hur laget reagerar – sticker de huvudet i sanden eller reser de sig? Det väntar trots allt ett stekhett Ruhrderby mot Borussia Dortmund på lördag.

På tal om Dortmund – de spelade också fotboll i tisdags. Ett formtoppat Arsenal tog emot Jürgen Klopps lag i London. Matchen blev ett tydligt kvitto på Dortmunds utveckling. På sätt och vis var det fascinerande att se.

För två år sedan möttes Arsenal och Borussia Dortmund i Champions League. Första mötet mellan lagen var i Tyskland. Hemmalaget spelade bättre, skapade bra målchanser och spelade en trevlig fotboll. Men inte tillräckligt smart, inte tillräckligt kyligt. Inte tillräckligt moget, helt enkelt.

Den matchen vann Arsenal med 2-1. Nu var det ombytta roller.

Jürgen Klopp har utvecklat det här laget på ett mäkta imponerande sätt. De har förvandlats från ett gäng energiska busungar till ett europeiskt topplag av högsta klass. Och det har gått snabbt.

Den här gången, två år senare, var det Arsenal som spelade bättre fotboll sett över 90 minuter. Men det var Borussia Dortmund som vann med 2-1 i en match som enligt rättvisans regler kanske borde ha slutat oavgjort. Det gjorde den inte. Dortmund utnyttjade sina chanser, var sylvassa i sina lägen. De försvarade sig mestadels bra, lät Arsenal bli mer och mer självsäkra. Sedan slog de till. Pang. 1-1 blev 2-1 med åtta minuter kvar av matchen. Den tiden rann ut i sanden när bortaspelarna spelade av tiden.

Det var verkligen ombytta roller. Den här gången var Dortmund det smartare, kyligare och mer mogna laget.

Dortmund öppnade matchen bäst och styrde spelet den första kvarten eller så. Efter 16 minuter hade Henrich Mchitarjan gjort 1-0 på pass från Lewandowski.

Över huvud taget hade Arsenal svårt att skapa chanser i den här matchen. Och hemmalagets mål kom mycket riktigt till när Neven Subotic och Roman Weidenfeller missförstod varandra och Giroud kunde trycka in 1-1-målet.

Den gul-svarta segern var oerhört viktig efter den inledande förlusten mot Napoli. Nu har vi tre lag på sex poäng i dödens grupp. Rysligt.

***

Bayer Leverkusen och hemmaspel i Champions League-gruppspelet är en riktig succé. Den säkra 4-0-segern mot Sjachtar var den åttonde segern i rad på hemmaplan i gruppspelet. Starkt.

Bortalaget inledde med ett defensivt tänk och lät Leverkusen föra spelet, men den första kvarten av matchen bjöd inte på några nämnvärda målchanser. Donetsk läste av situationen och flyttade fram positionerna, men då slog Kiessling till i matchens 22:a minut. Den här gången satt nicken i mål, bollen tog inte någon obskyr omväg. Känslan är också att det här var väldigt viktigt för Leverkusen och Kiessling – äntligen lossnade målskyttet även i Champions League.

Sjachtar försökte svara på Leverkusens ledningsmål, men det var mest halvlyckade individuella prestationer det bjöds på. Bernd Leno fick dock göra några räddningar i slutet av första halvlek.

I andra halvlek försökte bortalaget spela offensivare, men den planen gick snabbt åt skogen när Leverkusen bjöds på en billig straff. Simon Rolfes var säker från straffpunkten. 2-0.

Kort därefter nickade Kiessling ner bollen till Son som serverade Sam – 3-0. Matchen avgjord.

Bayer Leverkusen gjorde en suverän match och det känns som att Sami Hyypiä finjusterar det här laget till det bättre hela tiden. En fin utvecklingskurva som nu toppas med en 4-0-seger mot Sjachtar. Stefan Kiessling gjorde matchens sista mål.

En viktig seger för Bayer Leverkusen som så klart vill ta sig vidare från gruppspelet, nu har de lyckats resa sig efter den inledande 2-4-förlusten i Manchester. Värt att notera är förstås att tyskarna redan har spelat två hemmamatcher och att gårdagens Sjachtar knappast kan liknas med fjolårets. Trots det en stark insats av Hyypiäs Leverkusen. Framtiden känns intressant.

Bayern München hade lekstuga mot tjeckerna – och än en gång fick vi ett kvitto på att Mario Götze minsann är på gång. Fotbollsgeniet ser ut att vara på fötter igen efter skadeeländet. Galet vilken trupp Pep Guardiola förfogar över.

Det finns egentligen inte så mycket att säga om den här matchen. Plzen var underlägsna fotbollsspelare, underlägsna löpare, ja, underlägsna i allt. Och då är ändå inte det här Bayern München färdigt i utvecklingen. De har mer att ge – ändå krossade de tjeckerna med 5-0 på Allianz Arena. Det säger en del om bredden i Champions League, men också en del om FC Bayerns galna kvalitet.

Franck Ribéry och David Alaba gjorde matchens mål i första halvlek. Minut för minut ökade FC Bayern tempot och kvalitén i allt de gjorde. Mario Götze kom in och gav motståndarna ännu en virvelvind att hålla koll på. Bortalaget kunde inte freda sig mot anstormningen.

Ribéry, Schweinsteiger och Götze noterades i målprotokollet. Bayern München har nu nio poäng efter tre spelade matcher och kommer givetvis att finnas med i vårens åttondelsfinaler. Just nu känns det inte alls omöjligt att Bayern München kan lyckas med det omöjliga – att försvara Champions League-titeln.

/Wingren

Joachim Löw har nominerat truppen som ska säkra VM-biljetten. Första matchen spelas mot Irland i Köln innan det tyska landslaget åker till Stockholm för att möta Sverige.
Joachim Löws anfallare, Miroslav Klose och Mario Gomez, är skadade. Men tro inte att en av Tysklands bästa anfallare är med för det.

Bayer Leverkusens 29-årige anfallare Stefan Kießling har länge burit klubbens anfallsspel på sina axlar. Han vann skytteligan förra säsongen och han har börjat årets upplaga av Bundesliga lika bra. Han har varit riktigt stark, nyttig och farlig i flera år nu. Och han jobbar alltid för laget.

Joachim Löw väljer dock att än en gång låta Kießling stanna hemma när landslaget spelar. Anfallarens sista match för landslaget var under VM i Sydafrika när Tyskland besegrade Uruguay med 3-2 i bronsmatchen.

Löw har bestämt sig för att plocka med sig en anfallare till VM-kvalmatcherna: Borussia Mönchengladbachs Max Kruse. Det är inget fel med det, Kruse är en jättespännande spelare. Men det är rent ut sagt löjligt att lämna Kießling utanför.

”Det hade inte varit rättvist mot honom att ta med honom en gång, och sedan lämna honom utanför igen. Han har gjort många mål och är nästan 30 år gammal. Därför har vi kommit överens om att han är tillgänglig för mig och landslaget, om vi behöver honom”, säger Löw.

Vad är det för snack? Joachim Löw säger explicit att en spelares insatser inte spelar någon roll. Ta med Kießling i stället och titta på honom, känn av hur han fungerar i truppen. Det måste vara det avgörande.

Än en gång kan man bara skaka på huvudet när Löw är i farten. Inte helt oväntat blev det heller ingen uttagning för Kevin Volland, Kevin Großkreutz eller Roman Weidenfeller.

Här är hela truppen:

Målvakter
René Adler, Hamburger SV
Manuel Neuer, Bayern München
Ron-Robert Zieler, Hannover 96

Försvarare
Jerome Boateng, Bayern München
Benedikt Höwedes, Schalke 04
Mats Hummels, Borussia Dortmund
Marcel Jansen, Hamburger SV
Philipp Lahm, Bayern München
Per Mertesacker, Arsenal

Mittfältare
Lars Bender, Bayer Leverkusen
Sven Bender, Borussia Dortmund
Julian Draxler, Schalke 04
Mario Götze, Bayern München
Sami Khedira, Real Madrid
Toni Kroos, Bayern München
Thomas Müller, Bayern München
Mesut Özil, Arsenal
Marco Reus, Borussia Dortmund
Sidney Sam, Bayer Leverkusen
André Schürrle, Chelsea
Bastian Schweinsteiger, Bayern München

Anfallare
Max Kruse, Borussia Mönchengladbach

***

Champions League-veckan blev en stor succé för de tyska lagen. Aldrig förr har fyra tyska lag håvat in fyra vinster i samma omgång. Det är naturligtvis otroligt roligt och ett fint kvitto på att den tyska modellen fungerar.

Schalke 04 kopplade ett härligt grepp om sin grupp tack vare 1-0-segern borta mot FC Basel. Tyskarna spelade ett säkert försvarsspel och Julian Draxlers långskott i början av andra halvlek såg till att de tre poängen följde med hem till Gelsenkirchen. Det är lustigt att se hur smart och bra Schalke kan spela i Champions League, samtidigt som de ofta säljer sig billigt i Bundesliga.

Slutet av andra halvlek var dock tuff för Schalke. Men de lyckades freda sitt mål när FC Basel tryckte på.

Borussia Dortmund reste sig efter besvikelsen i Neapel. Olympique Marseille hade inte chans på Westfalenstadion när hemmalaget vann med 3-0. Siffrorna som kunde ha varit högre. Robert Lewandowski var tillbaka i toppform och försvarsspelet såg säkert ut igen. Presspelet fungerade riktigt bra och spelet påminde om förra säsongens CL-äventyr. Lewandowski, Reus och Lewandowski nätade för Dortmund.

Dödens grupp ser ut att bli just dödens grupp – ett riktigt getingbo. Arsenal visade fortsatt bra form och besegrade Napoli i London.

Även Bayern München stod för en galaföreställning – mot ett bättre motstånd än Marseille dessutom. Manchester City hade inte en chans på hemmaplan när FC Bayern dominerade spelet. Ett rappt passningsspel, stor rörelse, fin press och ett stort bollinnehav förde Bayern München till en säker 3-1-seger. Även FC Bayern hade kunnat, eller borde ha gjort, fler mål. Det var först i slutet av matchen som Manchester City hittade rätt och började hota de regerande mästarna.

Jerome Boateng drog på sig ett nödvändigt rött kort, City kom aldrig närmre än 1-3. Ribéry, Müller och Robben stänkte in bollarna för Pep Guardiolas lag. En ytterst imponerande insats.

Bayer Leverkusen tog emot Real Sociedad på hemmaplan. Efter den svidande 2-4-förlusten i Manchester ville Sami Hyypiäs lag visa upp en annan sida. Det lyckades de med. Matchens första halvlek tillhörde Leverkusen på alla sätt, men precis som Dortmund och Bayern brände hemmalaget alldeles för många chanser. Det borde ha stått mer än 1-0 efter första 45. Simon Rolfes gjorde målet precis före halvtid.

I andra halvlek hade något hänt med Leverkusen. Kanske hade något hänt med Sociedad också. Plötsligt tog spanjorerna över matchen och tvingade Leverkusen att växla upp för att hänga med. Gästerna fick en straff som de gjorde mål på. En härligt jämn halvlek spelades och avslutades på ett perfekt sätt för tyskarna: inbytte Jens Hegeler drog in en helt fantastisk frispark i krysset. Därmed slutade matchen 2-1 till Bayer Leverkusen. Helt välförtjänt. Välkomna in i Champions League.

***

Tråkigt nog har vi bara två tyska lag i Europa League. SC Freiburg spelade borta mot Sevilla och kämpade fantastiskt. Men än en gång, precis som i ligamatchen mot Dortmund, drog mittbacken Fallou Diagne på sig ett rött kort. Minuten senare gjorde Perotti 1-0. Ett par minuter innan slutsignalen gjorde Bacca 2-0. Det går fortsatt oförtjänt tungt för Christian Streich och SC Frreiburg.

Bättre går det för Eintracht Frankfurt och Armin Veh. De toppar nu grupp F efter 3-0-segern borta mot APOEL Nikosia. Det krävdes dock ett självmål signerat Alexandrou i första halvlek för att Frankfurt skulle vakna till liv. I andra halvlek spelade tyskarna mycket bättre och utökade ledningen genom Lakic och Jung.

***

Bundesliga omgång 8

Fredag 20:30

Hannover 96 – Hertha Berlin
Kvällens hemmalag har vunnit sina fyra hemmamatcher den här säsongen – men de har inte tagit en enda poäng på bortaplan. Huszti är en av hemmakreatörerna med sina tre viktiga mål. Nu kommer Hertha Berlin på besök – men även huvudstadslaget trivs allra bäst på hemmaplan, detsamma går att säga om lagets bäste målskytt, Adrian Ramos, som har gjort samtliga tre mål på Olympiastadion. Berlin har dock tagit poäng på bortaplan den här säsongen, och då Hannover än en gång får klara sig utan Diouf har Jos Luhukays lag ganska goda chanser.

Lördag 15:30

Schalke 04 – FC Augsburg
Nu vann Schalke förvisso mot Basel i Champions League, men i Bundesliga behöver de kungsblå hitta formen igen och visa en reaktion mot Augsburg. 0-4-förlusten mot FC Bayern svider fortfarande, den matchen följdes upp med en tappad 2-0-ledning, två gånger om, mot TSG Hoffenheim. Matchen slutade till sist 3-3. Nu kommer ett stabilt och svårspelat Augsburg på besök till Gelsenkirchen. Augsburg har imponerat så här långt, och samlat in fyra poäng i matcher där de hamnat i underläge.

Borussia Mönchengladbach – Borussia Dortmund
Borussia-lagen i en het duell när ett utvilat Gladbach välkomnar Dortmund. Matchen i matchen blir förstås mellan två ligans bästa anfallare: Max Kruse mot Robert Lewandowski. Hemmalagets anfallare har gjort fyra mål på sju matcher, bortalagets anfallare har stått för sex fullträffar. De är viktiga för sina lag. Dortmund kommer från en 3-0-seger mot Marseille i Champions League och vill förstås göra allt för att besegra ett hemmastarkt Mönchengladbach. En härlig duell väntar.

VfB Stuttgart – Werder Bremen
Stuttgart är en klubb i eufori. Nye tränaren Thomas Schneider har fått laget att plocka tio av tolv poäng, plötsligt ligger Stuttgart på en Europa League-plats. Spelarna fick dessutom tanka härligt med självförtroende när de krossade Braunschweig förra helgen.
Werder Bremen mår också bättre efter derbysegern mot HSV och krysset mot Nürnberg. Det ser lite bättre ut igen och Robin Dutt är nöjd. Det gäller dock att försvarsspelet ser bättre ut borta mot Stuttgart. En underhållande match tycks vänta på oss i södra Tyskland.

VfL Wolfsburg – Eintracht Braunschweig
Niedersachsen-derby när Wolfsburg tar emot tabelljumbon Eintracht Braunschweig. Vilket lag som är favorit till segern behöver jag väl knappast skriva om. Eintracht har haft det fruktansvärt tungt, trots små ljusglimtar i spelet, men de räcker helt enkelt inte till. Största utmaningen för Wolfsburg blir att inte slappna av och ta segern för givet. Räkna med ett offensivt inställt hemmalag.

FSV Mainz 05 – TSG Hoffenheim
Fritt fall för Thomas Tuchels Mainz. Kan de stoppa blödningen mot oberäkneliga Hoffenheim? ”Vi måste vakna nu!”, säger mittfältaren Zimling. Mainz har förlorat de senaste fyra matcherna och släppt in tolv mål. Laget ser inte riktigt ut att tro på sig själva för tillfället – det gör dock Hoffenheim. Markus Gisdols lag spelar en spektakulär fotboll, inte helt olik den fotboll som Bremen spelade för några säsonger sedan. Dessutom har de hittat en målskytt i nyförvärvet Modeste. Poängmässigt måste Hoffenheim bättra sig.

Lördag 18:30

Bayer Leverkusen – Bayern München
Två av de tre topplagen drabbar samman när Leverkusen välkomnar ett formstarkt FC Bayern. Men även Sami Hyypiäs lag har visat fin form. En viktig 2-1-seger mot Real Sociedad i Champions League och dessutom njuter Leverkusen av klubbens bästa ligastart någonsin (sex segrar på sju matcher). Frågan är om de kan stå upp mot Pep Guardiolas FC Bayern? Känslan är att de tyska rekordmästarna spelar så bra de behöver göra, mot Wolfsburg räckte det med sparlåga men mot City växlade de upp. Förra säsongen var det dock just Leverkusen som stal tre poäng från FC Bayern. En toppmatch att se fram emot.

Söndag 15:30

1. FC Nürnberg – Hamburger SV
Nürnberg har fortfarande inte vunnit någon ligamatch den här säsongen, även om de har varit nära i vissa matcher. Laget visade fin moral när de vände underläge till kryss borta mot Werder Bremen för en vecka sedan. Det är alltså två krisande lag som ställs mot varandra i en intressant match. Har Bert van Marwijk hunnit förändra Hamburger SV? I första matchen lyckades de åtminstone spela oavgjort mot Frankfurt. ”Vi måste spela modigare”, säger Heiko Westermann. Vilket lag lyckas spela bort ångesten?

Söndag 17:30

SC Freiburg – Eintracht Frankfurt
De två Europa League-lagen drabbar samman och matchen avslutar omgång åtta. Freiburg, likt Nürnberg, väntar också på första ligavinsten för säsongen. Frankfurt har börjat betydligt mycket bättre och kan dessutom rotera spelartruppen – med framgång. Freiburgs senaste 0-5-förlust mot Dortmund svider fortfarande och spelarna vill ta revansch. Det blir dock inte enkelt att bemästra bortalaget Eintracht Frankfurt. Dessutom saknar Freiburg mittbacken Diagne.

/Wingren

Sju Bundesliga-omgångar är spelade. Inte en enda match har slutat 0-0. Det är ta mig fan smått otroligt. Den enkla förklaringen är att de tyska lagen, överlag, inte är några mästare på det här med försvarsspel. Men den största anledningen, i mitt tycke, är att i princip alla lag har en positiv inställning till fotbollen: vi kan göra mål, vi ska söka oss mot mål. Det finns en anfallslust som är direkt påtaglig.

Torsten Lieberknecht var knäckt efter Eintracht Braunschweigs 0-4-förlust mot VfB Stuttgart. Tränaren lät uppgiven efter matchen och det kändes inte helt otänkbart att hjälten skulle säga upp sig. Hans känslor är logiska – Braunschweig har fått en rekordusel start på säsongen. De är äntligen tillbaka i Bundesliga efter 28 långa år, men laget håller inte Bundesliga-nivå. Supportrarna gör det dock. Det är tämligen vackert och imponerande att se hur de stöttar sitt lag i 90 minuter.

Men i dag meddelar sportchefen Marc Arnold att tränaren Lieberknecht stannar. Detta efter ett längre samtal under morgonen. Det tycker jag är positivt. Det är en härlig typ, den där Lieberknecht, och jag kan inte tänka mig att någon annan hade gjort det särskilt mycket bättre ändå.

På tal om tränare: föga förvånande så sparkar FC Ingolstadt sin tränare, Marco Kurz, efter nio omgångar. Klubben ligger sist i 2. Bundesliga och det fanns inte längre något alternativ. De är dock kvar i DFB-Pokal. Enligt tyska medier kan förre Fortuna Düsseldorf-tränaren Norbert Meier ta över efter Kurz.

Därmed är den fjärde tränaren sparkad. Tidigare har Peter Pacult (Dynamo Dresden), Franco Foda (1. FC Kaiserslautern) och Alexander Schmidt (1860 München) fått sparken från sina klubbar.

***

Den tyska cupen, DFB-Pokal, är lottad. Joachim Löw tog hand om den spännande lottningen som gav oss följande åttondelsfinaler att dregla över:

Eintracht Frankfurt – SV Sandhausen
Union Berlin – 1. FC Kaiserslautern
Schalke 04 – TSG Hoffenheim
1. FC Saarbrücken – Borussia Dortmund
Hamburger SV – 1. FC Köln
SC Freiburg – Bayer Leverkusen
FC Augsburg – Bayern München
VfL Wolfsburg – FC Ingolstadt

Trevliga fotbollskvällar väntar. Jag älskar det.

***

Bundesliga omgång 7

FC Augsburg – Borussia Mönchengladbach 2-2
Hur viktig kan den här poängen bli för Gladbachs säsong? Precis som jag skrev i fredags så hade det börjats viska om en bortaförbannelse, men även om de inte vann mot Augsburg så plockade Lucien Favres lag trots allt sin första bortapoäng för säsongen. Det var en ganska härlig match som Augsburg tog ledning igenom Hahn (hans första Bundesliga-mål). Gladbach kom dock tillbaka i första halvlek tack vare Max Kruses genialitet. Men det var trots allt Augsburg som spelade bättre fotboll och skapade fler chanser. I andra halvlek fick vi se ett fint avslut signerat Hrgota som gav Gladbach ledningen. Men Augsburg kom tillbaka genom Leverkusen-lånet Milik. Augsburg imponerar.

Borussia Dortmund – SC Freiburg 5-0
Efter en lång och tung vecka med förlust mot Napoli, kryss mot Nürnberg och förlängningsavgörande mot 1860 i cupen var det dags för BVB att ta sig an Freiburg. Jürgen Klopps gäng hade lite problem inledningsvis, men kontrollerade matchen. Reus gjorde till sist 1-0, och hann utökade till 2-0 på straff (som kändes något tveksam). Diagne blev utvisad och inför andra halvlek fick bortalaget klara sig med tio spelare. Då spelade Dortmund ut Freiburg totalt och vann välförtjänt med 5-0 efter mål från Blaszczykowski och Lewandowski x 2. Fortsatt delad serieledning med Bayern München.

Bayern München – VfL Wolfsburg 1-0
Kanske hade spelarna varit på Oktoberfest innan matchen? Det var i alla fall en seg tillställning där Wolfsburg satsade på ett tätt försvarsspel och Bayern försökte mödosamt dyrka upp det. Wolfsburg spelade till sig några chanser, men det handlade mest om Bayern. Peps lag lyckades dock inte spela så fin anfallsfotboll som vanligt. Först när Schweinsteiger och Robben fick lämna efter 62 minuters spel hände det något – ett par minuter senare gjorde Müller 1-0 efter fint spel från Shaqiri och Ribéry. Uppdraget slutfört.

Bayer Leverkusen – Hannover 96 2-0
Leverkusen har visat upp ett riktigt bra spel i ligan och har nu tagit sex segrar på sju matcher. Inledningsvis hade Sami Hyypiäs lag det en aning svårt mot ett disciplinerat Hannover. Rolfes kunde dock nicka in bollen på en fast situation och sen kunde Leverkusen spela ut. Sam kom fri med målvakten Zieler och kunde göra 2-0. Hannover saknar fortfarande poäng på bortaplan och dessutom skadade sig Diouf igen. Tung kväll för bortalaget, härlig för hemmalaget.

TSG Hoffenheim – Schalke 04 3-3
Ännu en galen match när Hoffenheim och Schalke till sist nöjde sig med en poäng var. Det var dock hemmalaget som var närmast att göra 4-3 när Schipplock och Firmino brände fina chanser. Matchen började dock i Schalke-favör. Boateng spelade som anfallare i Szalais frånvaro och han gjorde mål efter bara 157 sekunder. Strax därefter gjorde Matip 2-0. Målkungen Modeste kunde dock reducera och hålla kvar Hoffenheim i matchen. Schalkes Marco Höger solosprang in 3-1, men hemmalaget gav inte upp. I andra halvlek gjorde Firmino 2-3 på straff och senare kunde Abraham fixa 3-3 på en frispark. Galen match, trevlig match.

Hertha Berlin – FSV Mainz 05 3-1
Första halvleken var ingen höjdare. Det hände inte särskilt mycket och båda lagen hade problem med spelet. Vi fick dock se en höjdpunkt när Nicolai Müller gjorde sitt sjätte mål för säsongen. 1-0 till Mainz alltså. Hemmatränaren Jos Luhukay valde att byta in Allagui till andra halvlek – och det var en god idé. Han gjorde 1-1 efter bara några minuter och utökade till 2-1. Ben-Hatira fixade 3-1. Därmed förlorade Mainz sin femte tävlingsmatch i rad.

Eintracht Frankfurt – Hamburger SV 2-2
Nye tränaren Bert van Marwijk satsade på säkerhet och ställde upp med ett kompakt lag. Men det märktes tydligt att HSV-spelarna har problem, de såg osäkra ut. Det var också Frankfurt som tog ledningen genom Flum. Precis innan halvtid höll sig Hertha-lånet Lasogga framme och nickade in 1-1. Även i andra halvlek var det Frankfurt som stryde och ställde, men Aigners mål dömdes bort för offside. Dock kunde Russ fixa 2-1 i den 70:e minuten. Nu började också HSV kliva framåt lite mer, men de hade svårt att skapa chanser. Med stor vilja lyckades dock Jansen kvittera med fyra minuter kvar. Ingen hemsk start för Bert, men det finns fortfarande mycket att jobba på.

Werder Bremen – 1. FC Nürnberg 3-3
Omgångens mest underhållande match. Nürnberg inledde svagt, Bremen inledde bra. Hemmalaget styrde nästan hela första halvlek och gjorde helt rättvist två mål genom Dabanlis självmål och Elias tjusiga avslut. Holländaren fick äntligen avsluta den extrema måltorkan. Precis innan halvtid dundrade Kiytake in reduceringen. I andra halvlek tog Nürnberg över och inbytte Drmic fixade 2-2. Nu började matchen bölja riktigt härligt. Elia gjorde 3-2 efter lite försvarsproblem i Nürnberg, men bortalaget kom tillbaka genom Hlousek. Rättvist med oavgjort, även om Bremen totalt sett lämnade ett bättre avtryck.

Eintracht Braunschweig – VfB Stuttgart 0-4
Tabelljumbon och nykomlingen har det fortsatt tungt. Hemmalaget Braunschweig inledde energiskt och bra mot Stuttgart, de skapade några chanser och såg heta ut. Men det var Stuttgart som ledde med 1-0 efter 45 minuter, Ibisevic höll sig framme med huvudet. I andra halvlek tog Stuttgart över mer och mer, Maxim, Traore och Harnik utökade till en säker ledning. Härligt skutt för Stuttgart i tabellen, fortsatt dystert och hopplöst för Braunschweig.

***

Tiden är knapp. Ber om ursäkt för detta. Men jag känner ändå att jag måste uppmärksamma de kommande Champions League-matcherna (ifall jag inte hinner skriva ett separat inlägg).

På tisdag tar Borussia Dortmund emot Olympique Marseille i en riktig måstematch. Samma kväll spelar Ruhr-rivalen Schalke 04 mot FC Basel – på bortaplan.

Bayern München reser till England för att möta Manchester City (som måste vara trötta på tyska lag nu) på onsdag. Bayer Leverkusen tar emot Real Sociedad.

Jürgen Klopp och Roman Weidenfeller är avstängda. Ilkay Gündogan, Sebastian Kehl, Marcel Schmelzer och Lukasz Piszczek är skadade. Inget optimalt läge för BVB alltså. Och det gul-svarta laget är sannerligen pressat att vinna. Efter 1-2-förlusten borta mot Napoli måste tre poäng spelas in hemma på Westfalenstadion.

5-0-segern mot SC Freiburg borde ge energi och självförtroende. Men jag tror inte att Marseille är dumma nog att bjuda upp till anfallsdans. De kommer att vakta sitt straffområde, ligga rätt i positionerna och krympa ytorna. Dortmund kommer att få det svårt. Men de borde, och behöver, vinna. Nervkittlande tillställning i en tokigt galen grupp.

Schalke och Jens Keller har slängt över favoritskapet på hemmalaget FC Basel. Ungefär som en granat utan en sprint som ingen vill hålla i. FC Basel trivs inte med favoritskapet, men är så illa tvungna att bära det efter bortasegern mot Chelsea i första omgången. Schalke har strängt av Jermaine Jones, enligt klubben vill man ge spelaren en liten paus för att återfå perspektivet på saker och ting. Sportchefen Horst Heldt hymlar inte heller med att andra spelare kan se det som en varning.

Tur då att Kevin-Prince Boateng finns i laget. Han har lyft Schalke. Och han själv lyfter i de här sammanhangen. Jag förväntar mig en jämn och trevlig match i Schweiz.

Bayern München hade Manchester City i gruppspelet för två år sedan. City gick inte vidare. Borussia Dortmund hade Manchester City i gruppspelet för ett år sedan. City gick inte vidare.

Nu möts FC Bayern och City i ett riktigt toppmöte i gruppen. De andra lagen är svaga och bör inte ha någon chans till avancemang. Men vad kan hända om Bayern München vinner i England?

Det blir en härlig kamp mellan två finfina målvakter: Joe Hart mot Manuel Neuer. Matchen blir även en chans för FC Bayern att visa upp sitt rätta jag. Pep Guardiola och FC Bayern har överlag inte övertygat rent spelmässigt i Bundesliga. Nu sätts de på prov.

Även Bayer Leverkusen, likt Dortmund, är pressat att vinna. Visserligen är
Leverkusens bortaförlust mot Manchester United mer förståelig och enklare att smälta, men spelet oroade och Sami Hyypiäs lag måste visa samma klass i Europa som i Bundesliga. Lite upp till bevis, helt enkelt.

När Bayer Leverkusen spelar så bra fotboll som de kan så får alla lag i världen problem. Men de var inte ens nära att bjuda på det mot United. Leverkusen har en tuff grupp och behöver plocka segrar på hemmaplan. I ligan har de roterat duktigt och borde ha fräscha ben. Men Sociedad gjorde det bra mot Sjachtar Donetsk, spelarna har blivit varnade. Leverkusens grej ska vara en säker defensiv, snabba omställningar och skärpa framför mål. Det får inte saknas mot Sociedad.

Två fina och fantastiska kvällar väntar ute i Europa.

/Wingren

Helgens Bundesliga-omgång bjöd oss på en hel del smått och gott. Först och främst slog hela ligan ett nytt rekord då ingen match slutade 0-0. På hela sex omgångar har alltså inte någon match slutat mållöst. Helt otroligt.

Vi fick även se ett roterande Borussia Dortmund ha problem med 1. FC Nürnberg. Jürgen Klopps lag saknade en, eller två, spelare som kunde ta hand om det kreativa uppdraget. Som vanligt saknade de säkerhet på defensiva fasta situationer och de saknade farlighet på offensiva fasta situationer. Nürnberg gjorde en taktiskt bra match och spelade smart. Efter 92 minuter stod det 1-1 – vilket också var helt rättvist. Det var Dortmunds första poängtapp för säsongen.

En timme senare vandrade Schalke– och Bayern-spelarna ut på gräset i Gelsenkirchen. Det var dags för toppmöte – och Pep Guardiolas FC Bayern hade chansen att hamna på samma poäng som serieledande Dortmund. Och nog tusan tog de chansen.

Matchen var jämn och spännande i en kvart – sen handlade allt om mäktiga FC Bayern. Schalke 04 gjorde knappast en särskilt bra match de där sista 75 minuterna, men Bayern München var också förkrossande bra. Och retfullt kontrollerande. Schweinsteiger, Mandzukic, Ribéry och Pizarro gjorde målen i de tyska rekordmästarnas storseger. Matchen kändes som ett definitivt besked på att Pep är på helt rätt väg med sitt ohyggligt bra lag, medan Jens Keller har fortsatta problem med ett tryggt och fungerande grundspel i Schalke.

Och i förlängningen innebär att det att Bundesliga bjuder på tre riktigt topplag för tillfället: Borussia Dortmund, Bayern München och Bayer Leverkusen. Borussia Mönchengladbach är helt klart med på ett hörn, precis som Schalke trots allt är.

Av dessa topplag är det dock ett som särskiljer sig: Bayern München. De är på en annan nivå. Det blir tufft för utmanarna att hänga på en hel säsong. Men Bundesliga är Bundesliga – här kan vi inte ta någonting för givet.

Vi fick också se två svenskmål: Oscar Wendt nätade för sitt Gladbach och Pelle Nilsson för sitt Nürnberg.

En bra helg.

Bundesliga omgång 6

VfB Stuttgart – Eintracht Frankfurt 1-1
Hemmalaget firade 120 år som klubb, matchen inleddes lite avvaktande innan Frankfurt ökade tempot och trycket. Bortalaget tog också en välförtjänt ledning genom mittbacken Russ. Stuttgart svarade med att öka tempot och trycket – och de blev också belönade. 17-årige stortalangen Werner nickade in 1-1. I andra halvlek hade Frankfurt fler chanser och spelade bra, mot slutet tog dock Stuttgart över men kvällens syndabock hette Ibisevic: anfallaren stod offside vid 2-1 och brände sedan en straff på tilläggstid. Rättvist resultat.

SC Freiburg – Hertha Berlin 1-1
Väntan tycks bli lång för SC Freiburg – Christian Streich och hans spelare väntar fortfarande på säsongens första vinst i Bundesliga. Än en gång hette Freiburgs målskytt Mehmedi, men Hertha tog över allt mer av matchen och innan första halvlek var slut hade Skjelbred gjort 1-1. Båda lagen gjorde överlag bra andra halvlekar, men några fler mål blev det inte.

Schalke 04 – Bayern München 0-4
Det var en trevlig match att titta på – om inte om man höll på Schalke förstås. Hemmalaget inledde bra och spelade jämnt med Peps drömbygge, de skapade även en del chanser. Men när Schweinsteiger fick nicka in 1-0 efter en kvart, och Mandzukic utökade minuten senare, gick luften ur Schalke-spelarna. Det såg strukturlöst ut, det var klasskillnad. Bayern München trivdes som fisken i vattnet och kontrollerade matchen. Ribéry gjorde 3-0 i andra halvlek och Pizarro utökade. Nu ligger FC Bayern på samma antal poäng som BVB. Schalke och Jens Keller har en hel del att jobba på.

1. FC Nürnberg – Borussia Dortmund 1-1
En ganska tråkig match med ett smart spelande Nürnberg mot ett fantasilöst Dortmund. Jürgen Klopp valde att rotera ordentligt efter 1-2-förlusten mot Napoli och bland annat Durm och Ducksch fick göra sina startdebuter i Bundesliga. Dortmund tog också ledningen i första halvlek när Schmelzer vackert knorrade in en frispark. Nürnberg gillade inte det och kvitterade rättvist genom svenske Per Nilsson. Dortmund tog över matchen, men det var hemmalagets Esswein som borde ha avgjort när han kom fri med Weidenfeller på tilläggstid. Rättvist resultat, första poängtappet för BVB och en fjäder i hatten för Nürnberg.

Hamburger SV – Werder Bremen 0-2
Nordderbyts stora hjälte hette Nils Petersen. Anfallaren gjorde två mål för Robin Dutts Werder Bremen. De båda nordtyska klubbarna hade mycket att spela för inför matchen, men det var bortalaget som var det bättre laget och de vann helt välförtjänt. HSV hade en ny, tillfällig, tränarduo på bänken men de lyckades inte ge laget några positiva impulser. Det såg nervöst och svårt ut, även om det blev mycket bättre i andra halvlek. Efter tre raka förluster kunde Bremen lämna derbyt med positiva känslor, krisen fortsätter för HSV.

Hannover 96 – FC Augsburg 2-1
Hannover fortsätter med sin succé på hemmaplan – Mirko Slomkas gäng har redan spelat in fyra hemmavinster den här säsongen. Det var dock formstarka Augsburg som tog ledningen efter en omdiskuterad handboll som slutade med straff. Känslorna blev heta när Hannover inte fick en straff för hands, men till sist svarade hemmalaget med fotbollens språk. Sobiech kvitterade efter Manningers slarv. Det skulle dock krävas ytterligare en straff: den här gången dömde domaren straff till Hannover efter handspel. Huszti, vem annars, satte den till 2-1.

VfL Wolfsburg – TSG Hoffenheim 2-1
Wolfsburg har haft en skakig start på säsongen, de siktar högt och måste börja spela mer konstant (och bättre). Detsamma går egentligen att säga om Hoffenheim också – men det är en klubb med en helt annan målsättning. Till sist tog dock Wolfsburg en rättvis seger, men det var Hoffenheims nyförvärv Modeste som öppnade målskyttet efter slarv från Koo. Rutinerade Olic gjorde dock mål innan halvtid, och ytterligare ett i andra halvlek.

FSV Mainz 05 – Bayer Leverkusen 1-4
Thomas Tuchel och Mainz fortsätter att falla. Efter tre vinster på de första tre matcherna har de nu förlorat tre matcher i rad. Och de hade aldrig så mycket att säga till om mot ett urstarkt Leverkusen. Sami Hyypiä ville se en trotsreaktion från sina spelare efter den svaga insatsen mot United – och det fick han verkligen. Redan efter första halvlek hade Kruse gjort två mål och Bender ett. Även i andra halvlek var Leverkusen det bättre laget och Kießling gjorde sitt femte mål för säsongen, Malli putsade till siffrorna. Leverkusen har därmed tagit fem vinster på de första sex matcherna. Starkt.

Borussia Mönchengladbach – Eintracht Braunschweig 4-1
Vi bjöds på omgångens första svenskmål när Gladbach tog emot Braunschweig på hemmaplan. Wendt placerade vackert in bollen i mål, även nyförvärvet Raffael nätade innan halvtid. Hemmalaget gjorde en bra första halvlek mot ett Braunschweig som har fortsatta problem. Boland gjorde dock ett chockerande reduceringsmål efter drygt en timme och matchen blev spännande ett tag igen. Kruse satte dock en straff och än en gång höll sig Raffael framme och gjorde 4-1. En välförtjänt seger för Gladbach som ser bra ut i år.

***

I dag står det klart att Hamburger SV anställer holländaren Bert van Marwijk, 61, som ny tränare. Thorsten Finks ersättare har alltså hittats. Den tillfälliga tränarduon, Cardoso och Addo, kommer dock att leda laget under onsdagens cupmatch. För HSV och van Marwijk hade det varit en mardröm om äventyret tar slut redan då – snacka om tung start.

Men Bert alltså. Det är han som ska leda HSV ur krisen. Det är han som ska se till att de inte behöver spela matcher för sin blotta överlevnad, det är han som ska se till att det äntligen kan bli lite lugn och ro runt föreningen och det är han som ska se till att Hamburger SV sakteliga klättrar mot toppen. Ett tufft uppdrag. Modigt av Bert van Marwijk att tacka ja till uppdraget.

Tränaren har ett förflutet i Bundesliga. Mellan 2004 och 2006 tränade han ett ganska så gott krisande Borussia Dortmund. Han gjorde det utan någon större framgång och fick till sist sparken. Men det hade egentligen mer att göra med orealistiska förväntningar än ett dåligt ledarskap. Bert gjorde det, trots allt bra under sin tid i Dortmund.

Oavsett är det givetvis en fördel att han redan känner till Bundesliga. Och han har en hel del annan rutin med sig. Bert van Marwijk förde Nederländerna till en imponerande, och förvånande, andraplats i VM 2010. Hans holländska landslag karakteriserades av organisation, stabilitet och laganda.

Detsamma går förstås inte att säga om hans landslag i EM 2012. Då åkte de ut ur gruppspelet. Med 0 inspelade poäng. I samma mästerskap hann han även bråka med Hamburgs nuvarande lagkapten Rafael van der Vaart. Det kan bli ett oerhört intressant tränarval med andra ord.

Min känsla är trots allt att HSV har gjort ett bra val. Bert van Marwijk har visat sin klass vid flertalet tillfällen. Och han är stark nog att hantera allting runtomkring.

Bert van Marwijk ser samma sak i HSV som vi flesta gör: en stor och traditionsrik klubb med en våldsam potential. När, och om, HSV hittar rätt så har de alla förutsättningar att lyckas.

En sak är säker: det blir förbannat spännande att följa Bert van Marwijk i HSV.

Bert van Marwijks tid i Bundesliga:

2004/05
34 matcher
55 poäng
Tabellplacering: 7

2005/06
34 matcher
46 poäng
Tabellplacering: 7

2006/07
17 matcher
22 poäng
Tabellplacering: 9

Bert van Marwijks tävlingsfacit med det holländska landslaget:

2008/09
8 matcher
24 poäng

2009/10
7 matcher
18 poäng
Nederlag i VM-finalen 2010

2010/11
10 matcher
27 poäng

2011/12
3 matcher
0 poäng
Utslaget i EM-gruppspelet 2012

Bert van Marwijks största framgångar:

2001/02: Feyenoord vinner Uefa-cupen med BvM på tränarbänken.

2007/08: Feyenoord vinner KNVB Beker med BvM på tränarbänken.

2010: Årets tränare i Holland, VM-final med landslaget.

***

På tisdag och onsdag bjuds vi på härlig cup-magi den här veckan. Det är åter dags för DFB-Pokal. Som om inte det vore nog går det att se två av matcherna på svensk tv. Bara en sån sak – då vet man att det är en bra vecka.

Det är dags för cupens andra omgång. Historia kan skrivas – bra fotboll ska spelas. Hjältar kan födas – cup-magin ska flöda. Det är något alldeles speciellt med DFB-Pokal.

Tisdag 19:00

Preußen Münster – FC Augsburg
SC Wiedenbrück – SV Sandhausen
1860 München – Borussia Dortmund (Viasat Sport)
En stor afton för 1860 München som verkligen saknar rampljuset. För första gången sedan 2007 kommer Allianz Arena att vara fullsatt när 1860 spelar. 15 000 BVB-supportrar kommer att vara på plats. Jürgen Klopp vilade spelare i helgen för att kunna matcha pigga spelare i cupmatchen. Givetvis hoppas 1860 München på en skräll.
– Dortmund är ett topplag. Alla vill se den matchen, utan tvekan. För klubben och även för oss spelare är det väldigt bra att stadion är fullsatt i en sån här cupmatch. Vi ser väldigt mycket fram emot, det gör även fansen, säger målvakten Gabor Kiraly.

VfL Wolfsburg – VfR Aalen

Tisdag 20:30

Arminia Bielefeld – Bayer Leverkusen
Hamburger SV – Greuther Fürth
TSG Hoffenheim – Energie Cottbus
FSV Mainz 05 – 1. FC Köln

Onsdag 19:00

1. FC Saarbrücken – SC Paderborn
Eintracht Frankfurt – VfL Bochum
FSV Frankfurt – FC Ingolstadt 04
1. FC Kaiserslautern – Hertha Berlin

Onsdag 20:30

VfL Osnabrück – 1. FC Union Berlin
SV Darmstadt 98 – Schalke 04
Bayern München – Hannover 96 (Viasat fotboll)
FC Bayern ångar på i Bundesliga och spelar bättre för varje match. Men även Hannover har gjort det riktigt bra och ligger fyra i ligan inför cupmatchen på onsdag (som för övrigt är den andra matchen på två dagar på Allianz Arena). Som om det inte vore nog med fotbollsfest så pågår det även en viss Oktoberfest i München. Hektiska dagar. Bayern München vann mötet mot Hannover i ligan med 2-0, men en tuff match är trots allt att vänta. Det är dock ingen tvekan om vilket lag som bör favoritskapet: FC Bayern München.
– Jag tror att det blir svårt, även eftersom det är andra gången på kort tid som vi möter Hannover. Nu vet de mer om oss. Men: vi spelar på hemmaplan, med våra fans i ryggen. Då får segraren bara heta Bayern, säger Mario Mandzukic.

SC Freiburg – VfB Stuttgart

/Wingren

Så är det dags för ännu en härlig ”tåg-blogg”. Den bästa sortens bloggande. Nja.

Säsongens första Champions League-omgång är spelad – med minst sagt blandade resultat för Bundesliga-lagen.

I tisdags vann Bayern München med 3-0 mot CSKA Moskva. Samma kväll förlorade Bayer Leverkusen, på ett hopplöst sätt, med 2-4 mot Manchester United.

I går vann Schalke 04 med 3-0 mot Steaua Bukarest. Samma kväll förlorade Borussia Dortmund, på ett hopplöst sätt, med 1-2 mot Napoli.

Omgångens största segrare är för mig Schalke 04. Inte bara för att de vann den viktiga hemmamatchen mot Bukarest, utan också för Chelsea gick och förlorade mot FC Basel. Ett drömresultat för Jens Kellers lag.

Det krävdes en gnutta tur för Schalke. I andra halvlek slog Uchida ett inlägg som ingen spelare nådde, målvakten hade kommunikationsproblem med sin backlinje och otroligt nog stod det 1-0 till hemmalaget. Efter det var matchen enkel för Schalke. De kunde spela ut. Kevin-Prince Boateng placerade in 2-0 och Julian Draxler avrundade det hela till 3-0 med ett mycket vackert mål.

Än en gång höll Schalke nollan. Än en gång spelade de med tålamod. Nu har spelarna tankat ordentligt med självförtroende och det ska bli oerhört intressant att se hur de kan matcha Bayern München på lördag.

Tokigt viktiga poäng för Schalke alltså. Och till Horst Heldts glädje kan vi än en gång konstatera att Boateng var ett utomordentligt bra köp – en avgörande affär.

BVB är inte längre BVB skrev jag i går. Jag fick rätt på mer än ett sätt. Att det inte passar Borussia Dortmund att gå in som favoriter mot lag visste vi – och mycket riktigt hade laget stora problem med Napolis fina försvarsspel. De skapade inte särskilt många chanser, hade svårt att hitta ytor.

Men BVB var inte BVB alls. Det saknades mycket. De hade en riktigt dålig dag på jobbet. Samtidigt gjorde Napoli det oerhört bra.

Dortmund inledde matchen ganska bra, men det syntes snabbt att Napoli var det något vassare laget. Sen missade Robert Lewandowski ett bra läge, minuten senare gjorde Higuain 1-0 för Napoli. Neven Subotic hade, inför målet, stått och trampat vid sidlinjen. Han ville släppas in efter omplåstring.

Jürgen Klopp lever på sina känslor – det är hans grej. Han lever fotboll. Problemet är att han ibland kokar över. Det gjorde han i går – och skämde ut sig ordentligt. Domaren visade givetvis upp honom på läktaren och efter det var matchen förlorad. Allt som kunde gå snett gick snett. Mats Hummels klev av skadad, Roman Weidenfeller fick ett korrekt rött kort efter att ha använt händerna utanför straffområdet. Ridå.

I andra halvlek gjorde BVB trots allt en helt okej insats. Men det räckte inte långt. Matchen slutade till sist 2-1 till Napoli. En otroligt tung start för Borussia Dortmund. Nu gäller det att vinna mot Marseille – men även där kommer Jürgen Klopps gäng få spela den typ av fotboll som i går. Det passar dem inte särskilt väl. Det gäller verkligen att de gör sin läxa om de inte vill åka ut ur Champions League innan vintern.

Två vinster och två förluster för de tyska lagen. Två övertygande segrar och två solklara nederlag.

***

Ytterligare två tyska klubbar mäter sina krafter med europeiskt motstånd i kväll. Det är dags för Europa League. Eintracht Frankfurt har hittat formen och brinner inför comebacken i Europa. Franska Bordeaux kommer på besök. Känslan är att Armin Vehs Frankfurt har goda chanser, men att det blir en jämn match. Matchstart 19:00.

För SC Freiburg kan kvällens äventyr bli en befrielse. I Bundesliga-vardagen är det inte mycket som fungerar för Christian Streichs nybyggda lag. En smak av framgång i EL kan betyda mycket för säsongen. Freiburg välkomnar tjeckiska Slovan Liberec. Matchstart 21:05.

/Wingren

”Rättvis förlust. När du spelar mot Manchester United får du inte göra några misstag. Men inte domaren heller”, säger Bayer Leverkusens sportchef Rudi Völler efter matchen.

”Jag tycker inte att vi gjorde vår bästa match i dag. Och vi spelade inte som vi kan”, analyserar mittbacken Ömer Toprak.

Ja. Det var en besvikelsens afton för Bayer Leverkusen. Men det var också en kväll i lärdomens tecken. Champions League var något nytt för den här backlinjen och för flera andra spelare på planen. Det var något nytt för Sami Hyypiä, som ändå försökte efterlikna Sir Alex med sitt eviga tuggummituggande på Old Trafford. De fick sig en läxa. Något som de kan dra lärdom av.

Det var framför allt försvarsspelet som var för svagt i går. Toprak och Spahic hade stora problem med hemmalagets anfallsspel, de fick för lite hjälp av ytterbackarna och mittfältet spelade inte tillräckligt resolut. Att Bayer Leverkusen spelade en aning passivt förvånar inte – det var snarare självklart med tanke på inramningen och motståndet.

Det första målet skulle givetvis inte ha godkänts. Bernd Leno blir klart störd, och rörd, av Antonio Valencia som är offside. Det måste domaren se. Men det är inte det målet som avgör matchen. Det var klasskillnad mellan lagen och Leverkusen kom inte alls upp i förväntad nivå. Stackars Stefan Kießling fick inte några vettiga bollar att jobba med och nyförvärvet Emre Can hör inte hemma på den här nivån än. Försvarsspelet var ihåligt, det egna spelet var stressat och slarvigt.

Manchester United vann välförtjänt med 4-2. Nu gäller det för Sami Hyypiä och spelarna att dra lärdom av det här. Vi såg för två år sedan hur mycket Champions League-rutin betyder när Borussia Dortmund kom sist i sin grupp. Leverkusen fick ett tidigt, och viktigt, uppvaknande.

Toprak och Simon Rolfes gjorde bortalagets mål.

***

”Vi spelade bra. Jag är väldigt nöjd med lagets insats. Det är alltid svårt när man har vunnit flera titlar. Därför är jag väldigt stolt”, säger Pep Guardiola efter matchen mot CSKA Moskva.

Det blev aldrig någon riktig fotbollsmatch. FC Bayern-spelarna kände mer att gräset på Allianz Arena i själva verket var en park – som de lugnt och stillsamt promenerade genom. Hemmalaget bjöd på en ny fotboll, en bättre fotboll. Tidigare har Pep varit väldigt mån om att hans spelsystem, bara hans spelsystem, ska appliceras. Mot CSKA Moskva tycks han ha sagt till sitt lag att mixa till det lite. En del av den brutalt raka anfallsfotbollen var tillbaka, men bollinnehavet förblev trots det Bayern Münchens.

Philipp Lahm gjorde en strålande match på det centrala mittfältet framför backlinjen. Kantspelarna i FC Bayern var som vanligt lysande. Först när spelarna började slappna av i andra halvlek lyckades CSKA Moskva skapa några halvchanser, de fick delta mer i spelet. Men mest av allt var det en lektion i hur fotboll ska spelas – bortaspelarna tittade på med beundran.

David Alaba satte en frispark efter bara fyra minuter. Mario Mandzukic utökade innan halvtid. Målet borde ha dömts bort – men det hade inte spelat någon större roll i den här matchen.

Med lite mer än 20 minuter kvar bestämde sig FC Bayern för att göra ett mål till. Och det var ohyggligt vackert. David Alaba plockade in en boll från Franck Ribéry, vände upp, och lobbpassade till Arjen Robben som avslutade säkert. Ridå.

Ett aggressivt press-spel, raka anfall och stor säkerhet med bollen. En helgjuten insats.

Då passade det också bra att Karl-Heinz Rummenigge, liksom Uli Hoeneß tidigare, tillbakavisade Matthias Sammers kritik mot det egna laget. ”En fantomdiskussion”.

***

Borussia Dortmund är inte längre Borussia Dortmund. De är fjolårets Champions League-finalister i stället. En roll som jag inte tror passar Jürgen Klopps gäng vansinnigt bra. De kommer inte att gå in i någon match som underdogs. Det blir en ny utmaning för BVB att bemästra detta i Champions League – omställningen var nog så jobbig i Bundesliga.

Givetvis blickar de glatt fram mot kvällens höjdpunkt och den kommande utmaningen i turneringens värsta grupp.

På presskonferensen framgick det att Jürgen Klopp erbjudits tränarjobbet i Napoli. Dortmund-tränaren tackade nej och nu sitter i stället Europa-räven Benitez på tränarbänken. Borussia Dortmund och Napoli har inlett säsongerna bra och ligger etta i sina respektive ligor. De har båda byggt om, och förstärkt, spelartrupperna. De nya anfallsuppsättningarna ha levererat.

Det mesta talar för en härligt fartfylld match med ett galet tryck på läktarna. Spelarna och Klopp ser fram emot att få spela på San Paolo.

”Tränaren påminde oss om att Maradona har spelat här. Därför är det en stor ära för oss att få spela här”, säger Nuri Sahin.

Jakub Blaszczykowski är åter redo för spel, även om Pierre-Emerick Aubameyang säkert får chansen från start efter sin fina insats mot HSV. Värre kan det bli i backlinjen. Neven Subotic fick en smäll i lördags och är tveksam till spel, nyförvärvet Sokratis fick en smäll på foten under gårdagens träning och även han är tveksam till spel.

Det ska bli intressant att se hur Borussia Dortmund tar sig an kvällens uppgift, hur de hanterar sin nya ställning i fotbollsvärlden. Om det är något vi vet med säkerhet så är det att Jürgen Klopps Dortmund aldrig upphör att utvecklas. Räcker den korta lärostunden mot Malaga?

Trolig startelva:

Weidenfeller
Großkreutz, Sokratis/Subotic, Hummels, Schmelzer
Bender, Sahin
Aubameyang, Mchitarjan, Reus
Lewandowski

***

”Vi har en hemmamatch och måste vinna den här matchen”, säger Horst Heldt.

Det är klart att förväntningarna är höga i Gelsenkirchen. Efter en tung start på säsongen har hoppet återvänt. Kevin-Prince Boateng har kommit in och redan blivit prinsen i det kungsblå riket. Han har avlastat Julian Draxler, som faktiskt såg en aning nedtyngd ut av all press, och han för med sig internationellt format till Schalke 04. Jens Keller förfogar över en väldigt stark och bred trupp. De vann bortamatchen i Grekland och tog sig till Champions League. Sedan dess har de gjort två bra – framför allt stabila – matcher mot Bayer Leverkusen (2-0) och FSV Mainz 05 (1-0).

Nu tycker förvisso Jens Keller att Boateng-hajpen är överdriven. Det håller jag med om. Boateng kommer inte att skjuta Schalke till succé på egen hand, men hans närvaro har lyft ett gäng pressade spelare till ett fungerande lag. Någonting har hänt i Gelsenkirchen. Laget har tagit ett steg framåt.

Vi har dock blivit lurade förr. Jag ser fortfarande inte Jens Keller som en man för Schalke. Jag ser fortfarande vissa brister i spelet. Men de tycks vara inne i en positiv trend, och det är just vad laget behöver. Här finns så mycket talang och potential, framgångar kittlar fram mer och mer av det.

Steaua Bukarest står för kvällens motstånd. Den rumänska klubben gjorde det bra i Europa League förra säsongen och slog ut Ajax innan Chelsea blev ett nummer för stort. Och om spelarna lyssnar på den förre BVB-ikonen, Marcel Raducanu, kan Kevin-Prince Boateng få det tufft i afton.

”Steauas spelare måste attackera Boateng. När man ligger tätt på honom tappar han huvudet. Då börjar han med vårdslösa tacklingar”, säger han.

Bukarest har ett tufft lag – kan de lyckas reta Boateng till ett rött kort?

Även rumänen, tillika förre Schalke-spelaren, Ciprian Marica försöker störa Schalke-spelarna inför matchen. ”Höwedes är kapten, men han gör många taktiska och tekniska misstag”, säger han.

Läge för Schalke att ge svar på tal i kväll. Det här är första gången som Ruhr-klubben är med i CL två år i rad. Det kan visa sig betyda oerhört mycket (lex Leverkusen och Dortmund).

Klaas-Jan Huntelaar är fortsatt skadad, men det hade varit ett tyngre tapp för ett år sedan. Adam Szalai anslöt i somras och börjar verkligen hitta rätt. Nu ska han få göra sina debut i Champions League, ”en stor ära”, säger han och ler.

Om vi får se samma bestämda och disciplinerade Schalke i kväll så går det här vägen.

Trolig startelva:

Hildebrand
Uchida, Höwedes, Matip, Aogo
Neustädter, Höger
Farfan, Boateng, Draxler
Szalai

Ännu en fantastisk kväll väntar på oss. Auf geht’s!

/Wingren

Årets hetaste fotbollsfest står för dörren. Ja, okej då, det blir även nästa års hetaste fotbollsfest för att vara korrekt. På fredag slår Bundesliga åter upp portarna när de regerande mästarna Bayern München tar sig an Borussia Mönchengladbach. Äntligen är det dags igen.

Tysk fotboll och Bundesliga har fått mycket uppmärksamhet på sistone. Borussia Dortmund och Bayern München hyllades stort efter sagoäventyret i Champions League. Jürgen Klopp har blivit en eftertraktad och älskad ikon. Supportrarna har fått mycket positiv uppmärksamhet och framför allt många engelsmän har börjat titta mot Tyskland med stor avund. Bundesliga har gått en annan riktning än de andra toppligorna i Europa. Det är fint. Härligt. Så har det dock varit länge.

När de tyska lagen plötsligt började skörda framgång i Europa hände något. Nu var det inte bara de fullsatta arenorna, de högljudda supportrarna och de medlemsägda klubbarna som lockade. Nej, titta, det gick ta mig fan att lyckas på absolut toppnivå också.

Och spelet sen. Det fartfyllda, riviga och intensiva spelet. Matcher i ett rasande tempo, med en drivkraft att vinna. Man blir svettig bara av titta på det.

Visst är det trevligt att Bundesliga tas på större allvar ute i världen.

Det allra bästa är dock att bara få följa den som alltid förr. Ryckas med av klubbarna och alla berättelser, fotbollsgalenskapen bland supportrarna och den stora dramatiken. Bratwurst, öl, ett gäng vänner och en stor betongklump till arena räcker för att göra helgen komplett. Det är så du genomlider vardagen.

Den här säsongen ser ut att bli mer spännande än någonsin. Pep Guardiola gör entré i tysk fotboll och Bayern München, Dortmund påbörjar livet utan Götze och i Schalke 04 hittar vi ett otroligt intressant projekt. Bayer Leverkusen har också något riktigt spännande på gång och i Mönchengladbach kokar det.

Bundesliga är en av de jämnaste ligorna, det är också anledningen till att så få lag lyckas etablera sig i Europa. Du kan göra en bra säsong och hamna femma, året därpå kan du göra en lika bra säsong men hamna elva. Det är det som är så lockande. Men det är också det som gör ett säsongstips närmast omöjligt. I mina ögon har nästan alla 18 lag det som krävs för en Europa-plats och de har alla gjort mycket bra och spännande affärer i sommar.

Jag vågar definitivt räkna bort nyuppflyttade Eintracht Braunschweig, de har inte vad som krävs. Bayern München är den andra klubben som alltid är enkel att placera i en tabell. Men i övrigt? Tja, ni får helt enkelt läsa min laggenomgång nedanför.

En otroligt härlig säsong väntar på oss – det är jag övertygad om. Årets upplaga av Bundesliga känns hetare och mer intressant än på länge.

1. Bayern München
Truppens snittålder: 25,5
Placering 2012/13: 1
Resultat köp/försäljningar: -38,5 miljoner euro

In: Thiago Alcantara (FC Barcelona), Jan Kirchhoff (1. FSV Mainz 05), Mario Götze (Borussia Dortmund), Mitchell Weiser (1. FC Kaiserslautern, åter från lån).

Ut: Emre Can (Bayer Leverkusen), Mario Gomez (Fiorentina), Anatoliy Tymoshchuk (Zenit St. Petersburg), Nils Petersen (Werder Bremen), Maximilian Riedmüller (Holstein Kiel).

Kommentar på transferaktiviteter: Vad ska man säga? FC Bayern gör precis vad de känner för. De är på den där toppen av näringskedjan och kan välja och vraka bland världens spelare, och de behöver inte sälja någon som de vill ha kvar. Jag förstår varför Gomez ville lämna och det är snyggt agerat att lyssna till spelarens önskemål – trots det anser jag att Bayern München har begått ett stort misstag i den här affären.

I övrigt har truppen givetvis blivit ännu bättre. Mario Götze är en av Europas hetaste spelare och Thiago har potential att bli det. Två superbt bra värvningar, även om behovet kan ifrågasättas.

Kirchhoff kan spela som mittback och som defensiv mittfältare, en bra spelare just nu men det finns en hel del utvecklingspotential i honom. En jättebra spelartrupp har blivit ännu bättre. Nu är det upp till Pep att få ihop laget.

Motivering: Pep Guardiola. Pep Guardiola. Mario Götze. Thiago Alcantara. Pep Guardiola. Att stå still är att gå baklänges, utveckling kräver förändring. Bayern München nöjer sig inte med att ha vunnit trippeln en säsong – de vill befästa sina plats som nummer ett i världen. Därför valde man att agera när Pep Guardiola blev tillgänglig, därför valde man att investera stora pengar i Götze och Thiago. Laget ska bli ännu bättre. Och chansen är faktiskt stor att Bayern München blir första klubb att försvara Champions League-titeln. Chansen är väldigt stor att de också försvarar de inhemska titlarna (förutom Supercupen då).

Men det finns också en risk att det här går snett. Det här blir Pep Guardiolas första uppdrag som tränare utanför Barcelona. Han arbetar med ett lag som har enorma krav på sig, han jobbar nu i en liga där även de mindre lagen kan sticka upp och straffa ordentligt genom typiskt tyska omställningar. Han har en fantastiskt stor och kvalitativ spelartrupp med många stjärnor, stjärnor som kan bli griniga om de inte får spela. Nog finns det en risk med Pep Guardiola – hur passar hans filosofi ens in i Tyskland?

Å andra sidan är den här spelartruppen så vansinnigt bra och inte alls känslig för skador. Rimligtvis ska det inte gå att missa förstaplatsen. En svajig start kan förstås sätta några käppar i hjulen. FC Bayern har en mittfältsuppsättning av absoluta världsklass, de har en världsmålvakt och de har två av världens bästa ytterbackar i Alaba och Lahm. De har en härförare på mitten i Schweinsteiger, stenhårda bollvinnare i Dante och Martinez. De har fart, teknik, målfarlighet och kreativitet i överflöd i Götze, Thiago, Müller, Robben, Ribéry, Shaqiri, Mandzukic och Kroos.

Det här laget är på papperet ett av de starkaste jag någonsin har skådat. Det borde vara omöjligt att misslyckas.

Vi kommer att få se ett FC Bayern som vill hålla mer i bollen, jobba med sidledspassningar och sedan blixtra till. Ett FC Bayern som antagligen spelar med en så kallad falsk nia i många matcher. Det gäller dock att Uli Hoeneß-affären inte får det att storma i klubben, att Pep snabbt når resultat och att den nya fotbollen går hem hos supportrarna. Annars kommer BVB vara där och hugga som en giftkobra, dra fram som en getingsvärm.

Om Pep är ödmjuk inför uppgiften, om han får spelarna med sig – då är Bayern München fortsatt världens bästa lag.

Håll ögonen på: Robben, Ribéry och Müller. Det är främst de här tre spelarna som tycks ha blivit bättre av Peps nya spelidé. Positionsbyten, läckerheter och briljanta passningar kombinerat med mängder av mål. En offensiv trio som kan sätta skräck i de flesta försvaren. Och så ska ju den där Götze in i det hela också.

2. Borussia Dortmund
Truppens snittålder: 24,8
Placering 2012/13: 2
Resultat köp/försäljningar: -5,3 miljoner euro

In: Henrich Mchitarjan (Sjachtar Donetsk), Pierre-Emerick Aubameyang (AS St. Etienne), Sokratis (Werder Bremen), Hendrik Bonmann (RW Essen).

Ut: Marvin Bakalorz (Eintracht Frankfurt), Lasse Sobiech (Hamburger SV), Leonardo Bittencourt (Hannover 96), Moritz Leitner (VfB Stuttgart, lån), Julian Koch (1. FSV Mainz 05), Daniel Ginczek (1. FC Nürnberg), Felipe Santana (FC Schalke 04), Mario Götze (FC Bayern München), Patrick Owomoyela (klubb ej klar).

Kommentar på transferaktiviteter: Borussia Dortmund förkunnade ordentliga investeringar – det var innan Götze såldes. Med andra ord har de inte investerat så våldsamt, snarare täckt upp positionen och breddat truppen med Aubameyang. Hel rätt agerat och absolut nödvändigt. Det är två affärer som kommer att göra Dortmund till ett starkare och mer svårläst lag.

Sokratis ersätter Santana rakt av men höjer kvaliteten. Dessutom kan den löjligt tuffa greken spela högerback, vilket blir nödvändigt då Lukasz Piszczek saknas hela hösten.

Tappet av Mario Götze smärtar klubben, men inte så mycket spelmässigt tack vare fina nyförvärv. Leitner, Koch, Bittencourt och Sobiech får chansen att visa upp sig i andra Bundesliga-lag. Bra, klokt och lugnt agerat på transfermarknaden av Dortmund även om en ytterback saknas.

Ytterligare en talang för den offensiva lagdelen kan vara på ingång.

Motivering: Näst bäst i ligan, näst bäst i Europa. Borussia Dortmund spelade en utomordentligt bra säsong och visade att Jürgen Klopps fotboll visst det fungerar mot internationellt motstånd. I ligan led dock spelarna av ett klassiskt Bayern-syndrom: efter några titlar var det inte längre lika roligt att spela mot Fortuna Düsseldorf i ligan efter att ha mött Manchester City i Champions League. Misstagen blev fler, de släppte in billiga mål och ofta saknades den där absoluta insatsviljan som Klopps fotboll kräver. Det problemet kommer inte att finnas den här säsongen. Den totala hungern har återvänt och med all sannolikhet blivit större efter Mario Götze-affären.

Borussia Dortmund ska ta en andraplats och rimligtvis kunna hota Bayern München om Pep Guardiola har lite problem inledningsvis. Det givna målet är förstås att ta en direktplats till Champions League.

Bredden i truppen har blivit bättre på nästan samtliga positioner. Ytterligare en kvalitetsspelare till anfallet och en ytterback hade behövts för att på allvar kunna utmana om ligatiteln och gå långt i Champions League. Det är åtminstone känslan.

Klopp och Dortmund vill gå tillbaka ett steg och åter hitta det där vansinniga presspelet med vindsnabba omställningar. Laget släppte in för många mål och gjorde för få kontringsmål förra säsongen. BVB klarar av det mesta förutom skador på Lewandowski eller ytterbackarna. Julian Schieber håller inte måttet och det är oklart hur väl Aubameyang passar in som ensam anfallare i detta Dortmund – som kantspelare kommer han dock berika kontringsspelet. Nuri Sahin är pånyttfödd, mittbackar finns det gott om, Weidenfeller håller hög klass i mål och de offensiva mittfältarna är riktigt bra. Lägg därtill att talanger som Jonas Hofmann och Marvin Ducksch lurar i vassen, i backlinjen får vi kanske se Marian Sarr få sina första Bundesliga-minuter. En Hummels-liknande 18-åring.

Tappet av Mario Götze kommer inte att smärta så mycket spelmässigt, tvärtom tror jag att Mchitarjan kommer att göra det bättre. Men affären smärtar på ett helt annat plan. En Dortmund-fostrad spelare har lämnat för den största ligarivalen. Och sätter han gjorde det på var inte snyggt. Bilden av klubben har rubbats. Lewandowski är på väg ut och Santana hamnade i Schalke. Echte Liebe?

Trots det är Dortmund ett av Europas klart bästa lag och de ska inte ha några problem i Bundesliga. Ett frågetecken kvarstår dock: hur presterar Robert Lewandowski efter turbulensen?

Håll ögonen på: Henrich Mchitarjan, 24. Offensiv mittfältare som har tagit över Götzes nummer tio. Har redan tokhyllats av lagkamraterna och ledarna i Dortmund. En kille som täcker stora ytor men som också har offensiva toppkvaliteter. Påminner mer om Kagawa än Götze – vilket passar Dortmund som handen i handsken. 25 ligamål för Sjachtar förra säsongen och jag tror vi får se en hel del fotbollsgodis.

3. Borussia Mönchengladbach
Truppens snittålder: 24,7
Placering 2012/13: 8
Resultat köp/försäljningar: -5,9 miljoner euro

In: Raffael (Dynamo Kiev), Christoph Kramer (Bayer Leverkusen, lån), Max Kruse (SC Freiburg).

Ut: Matthias Zimmermann (SV Sandhausen, lån), Matthew Leckie (FSV Frankfurt), Mike Hanke (SC Freiburg), Igor de Camargo (1899 Hoffenheim), Niklas Dams (FC Servette Genf), Tolga Cigerci (VfL Wolfsburg, lån avslutat), Alexander Ring (HJK Helsingfors, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Det har inte hänt så mycket, truppen har finjusterats till det bättre. Det här blir tredje gången Favre arbetar tillsammans med den offensive mittfältaren Raffael. Christoph Kramer har redan imponerat under försäsongen och blir ett viktigt tillskott till det centrala mittfältet – en spelare som verkligen trivs med bollen. Sist men inte minst har klubben värvat den nyblivne landslagsspelaren Max Kruse. En spelare som kan agera anfallare eller offensiv mittfältare, har ett härligt avslut och rör sig över stora ytor.

Det här är värvningar som Mönchengladbach behövde. De saknade rörlighet i anfallet förra säsongen. Luuk de Jong lär få mer att jobba med och kan således göra fler mål. Inga tunga tapp då Cigerci ersätts av Kramer, jag tror dock att Hanke kommer att saknas när laget behöver en murbräcka. Bra jobbat.

Motivering: Den lilla skrällen i säsongsprognosen. Om Borussia Mönchengladbach fixar den här tredjeplatsen så har de lyckats riktigt bra. Jag får en känsla av att det är möjligt. Det var så rätt av sportchefen Max Eberl att hålla fast vid tränaren Lucien Favre när orosvindarna blåste förra säsongen. Många klubbar hade antagligen sparkat tränaren och hoppats på ett snabbt resultat. Gladbach tänker långsiktigt – och det med all rätt. Favre är en tränare som älskar detaljer, en kille som kan säga åt en spelare att ta emot bollen en centimeter längre in på högerfoten och helt plötsligt växer spelaren ut till en stjärna. Han är en tränare som kan få ett lag att försvara sig superbt och spela effektiv anfallsfotboll.

Den förra säsongen blev dock övermäktig för Favre och Gladbach. Marco Reus, Dante och Roman Neustädter lämnade. Tre nyckelspelare från tre lagdelar. De värvade till synes bra ersättare, men det blev ett för stort projekt. Laget åkte på en tung start i samband med kvalförlusten mot Dynamo Kiev i CL-kvalet, Europa League stal sedan fokus och laget hann aldrig växa ihop.

Nu är en ny säsong här. En säsong utan enorma krav, en säsong utan spel i Europa. Mönchengladbach har gjort nödvändiga förstärkningar och får antagligen fart på den lite statiska offensiven. Fjolårets nyförvärv har fått en säsong på sig att komma in i klubben och Bundesliga. Lucien Favre är fortfarande en mycket bra tränare.

Om Dominguez och Stranzl bildar ett bra mittbackspar har Gladbach alla förutsättningar att lyckas. Marc-André ter Stegen är en mycket duktig målvakt, de centrala mittfältarna kan kontrollera spelet och det finns fart på kanterna. Luuk de Jong gör fler mål än förra säsongen och i Max Kruse har de fått in en lovande och målfarlig spelare.

Vi ska inte heller glömma bort hur duktiga Gladbach är på att fostra talanger. Räkna med ett par spelare som får sitt genombrott i år.

Håll ögonen på: Mahmoud Dahoud, 17. Häh, vem? Defensiv mittfältare som jag hoppas får en del speltid den här säsongen. Han kommer inte att vara lagets stjärna, men när han spelar vill jag att ni tittar noga. Syrien-födde Dahoud spelar trots sina ålder oerhört moget och klokt, har en bra översikt och har definitivt potential att slå igenom i Bundesliga. Grymt spännande spelare.

4. Schalke 04
Truppens snittålder: 24,6
Placering 2012/13: 4
Resultat köp/försäljningar: -11,4 miljoner euro

In: Leon Goretzka (VfL Bochum), Adam Szalai (1. FSV Mainz 05), Christian Clemens (1. FC Köln), Felipe Santana (Borussia Dortmund), Tim Hoogland (VfB Stuttgart, åter från lån), Anthony Annan (Osasuna, åter från lån), Philipp Hofmann (SC Paderborn, åter från lån).

Ut: Michel Bastos (Olympique Lyon, lån avslutat), Philipp Hofmann (FC Ingolstadt, lån), Sergio Escudero (FC Getafe), Jose Manuel Jurado (Spartak Moskva), Christoph Moritz (FSV Mainz 05), Christoph Metzelder (karriärsslut), Raffael (Dynamo Kiev, lån avslutat), Ibrahim Afellay (FC Barcelona, lån avslutat), Ciprian Marica (klubb ej klar).

Kommentar på transferaktiviteter: Som så många andra lag har även Schalke gjort det mycket bra i sommar. Det viktigaste sportchefen Horst Heldt har gjort är att värva Adam Szalai från Mainz. Äntligen får Huntelaar avlastning i anfallet. Vi vet att Szalai är god för tio eller fler mål på en säsong och att han har mycket kvar att utveckla. Skador har stört den ungerske anfallaren, nu är han redo att ta nästa steg på karriärstegen.

Goretzka är en av landets hetaste mittfältstalanger, Clemens har gjort det bra i Köln och Santana är en mittback av hög klass (om han struntar i att bjuda på plattmatcher som han stundtals gjorde förra säsongen). Schalke har även lyckats bli av med några Magath-spelare.

Tappet av Bastos smärtar inte då brasilianaren aldrig riktigt kom till rätta – nu har klubben i stället chansen att göra ytterligare en genomtänkt och bra värvning.

Motivering: Ett Schalke som känns mer spännande än på länge. Och hade det inte varit för tränaren Jens Keller, som jag fortfarande är tveksam till, hade jag placerat klubben ovanför Mönchengladbach. Kanske till och med ovanför Borussia Dortmund. Det här är ett lag med sprängkraft och en otrolig potential, ett lag som har skaffat bredd på tidigare utsatta positioner. Ett lag som kan gå från bra till fantastiskt tack vare en bra säsongsstart.

Talanger som Max Meyer, Leon Goretzka, Christian Clemens, Sead Kolasinac och Joel Matip har så mycket i sig, de kan nå absoluta toppnivå. De är dock inte där än, och det är där Jens Keller kommer in i bilden. Han är otroligt framgångsrik som ungdomstränare, men på seniornivå har det sett lite svajigare ut. Spelidén tycks inte vara solklar, den absoluta vinnargenen verkar saknas och den sista, men ack så viktiga, taktiska förståelsen. Jag kan ha fel, Keller kan mycket väl ha anpassat sig och utvecklat sig. Men han är den främsta anledningen till Schalkes fjärdeplats, givetvis tror jag också att Champions League-äventyret spelar in och gör att Schalke stundtals bjuder på svagare insatser.

Det är ju det här med svagare insatser. Schalke har länge varit ett topplag, ett lag som kan slå vilket motstånd som helst. Men de har aldrig varit tillräckligt konstanta. Nu har de fått behålla sitt fina lag från fjolåret, Julian Draxler har tagit ett jättekliv och Jupp Heynckes assisterande tränare Peter Hermann har hämtats in. Kan detta vara medicinen som Keller och Schalke behöver?

Vidare är det en sak som talar emot det här laget: målvakterna. De har tre bra målvakter i Fährmann, Hildebrand och Unnerstall. Men de har ingen målvakt som för nuvarande hör hemma i ett topplag. Det kan kosta poäng.

Här finns dock det som behövs för att lyckas den här säsongen, det gäller bara att de får ut maximalt av spelarna.

Håll ögonen på: Julian Draxler, 19. Den offensive mittfältaren har länge visat sin finfina talang, men när Lewis Holtby försvann i vintras och Draxler fick flytta in centralt så exploderade han. Han har nu tagit flera kliv framåt tack vare sitt nyvunna självförtroende. En kille som kan göra otroliga saker med en fotboll.

5. Bayer Leverkusen
Truppens snittålder: 24,7
Placering 2012/13: 3
Resultat köp/försäljningar: +13,4 miljoner euro

In: Emre Can (Bayern München), Roberto Hilbert (Besiktas Istanbul), Emir Spahic (FC Sevilla), Giulio Donati (Inter), Heung Min Son (Hamburger SV), Andres Palop (FC Sevilla), Robbie Kruse (Fortuna Düsseldorf), Konstantinos Stafylidis (PAOK Saloniki).

Ut: Andre Schürrle (FC Chelsea), Michal Kadlec (Fenerbahce), Daniel Carvajal (Real Madrid), Christoph Kramer (Borussia Mönchengladbach, lån), Michael Rensing (Fortuna Düsseldorf), Hajime Hosogai (Hertha BSC), Daniel Schwaab (VfB Stuttgart), Nicolai Jörgensen (FC Köpenhamn), Manuel Friedrich (klubb ej klar), Carlinhos (Desportiva Brasil Porto Feliz), Junior Fernandes (Dinamo Zagreb, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: André Schürrle är ingen förluster som svider nämnvärt, han tog aldrig på sig den rollen i laget som klubben hade önskat. Nu fick de i stället en ordentlig summa pengar som de har investerat klokt i Son och Kruse. Att Carvajal däremot försvinner efter bara en säsong är jobbigt, här har Leverkusen värvat modigt och spännande för att ersätta honom och också förstärka bredden på ytterbackspositionerna. Hilbert kommer in som ett rutinerat alternativ.

Emre Can är givetvis ett spännande namn för mittfältet och kanske kan han få sitt stora genombrott i Leverkusen, om inte annat blir han en bra reserv. Mittbacken Emir Spahic blir en välkommen förstärkning. Ser bra ut, och Leverkusen vill förstärka ytterligare.

Motivering: Bayer Leverkusen har etablerat sig i ligans toppskikt och spelat i Europa i åtta säsonger av de senaste tio. Klubbens mål är att ta en Champions League-plats den här säsongen, vilket är allt annat än omöjligt. Jag är dock osäker på om de räcker hela vägen. Det blir antagligen en tuff kamp mellan Schalke, Gladbach, Wolfsburg och eventuellt Dortmund. Det finns bra spelare på samtliga positioner i det här laget och Sami Hyypiä har bevisat att han kan det här med ledarskap.

Men ändå är det något som inte stämmer. Försvaret är bra, men håller inte högsta Bundesliga-nivå individuellt. Stefan Kießling är en fantastisk anfallare och pålitlig målskytt, men bredden på denna position är inte optimal. Det centrala mittfältet med spelare som Lars Bender, Simon Rolfes, Stefan Reinartz, Jens Hegeler och nu också Emre Can håller en otroligt hög klass. I Levin Öztunali har Leverkusen värvat Uwe Seelers barnbarn, en 17-årig stortalang. När vi kikar på de offensivare delarna av mittfältet börjar dock orosklockorna att ringa. Tappet av André Schürrle smärtar inte då Heung-Min Son och Robbie Kruse ersätter honom. Sam, Castro och Bellarabi är trevliga och nyttiga spelare precis som nyförvärven, men känslan är att de inte håller den höga klass som Leverkusen behöver.

En trupp med många bra spelare, men jag ser det inte räcka hela vägen då Leverkusen dessutom ska spela i Champions League. Det blir tufft att nå de där CL-platserna.

Bayer Leverkusen bjuder på många unga och spännande spelare dock. Om en handfull av dessa kan ta steget och bli Bundesliga-bra så ser det plötsligt mycket bättre ut. Den starkaste lagdelen är helt klart det centrala mittfältet.

Vi ska inte heller glömma att det här blir Sami Hyypiäs första säsong som ensamt ansvarig för laget. Tidigare hade han Sascha Lewandowski vid sina sida, men han har tagit klivet ner till ungdomsverksamheten igen. Om det blir en positiv eller negativ effekt återstår att se.

Leverkusen kommer att beblanda sig med topplagen och säkert pendla lite upp och ner, när vi summerar säsongen tror jag dock att de får nöja sig med en Europa League-plats på grund av för svag offensiv bredd och ingen försvarare som gör anspråk på att vara bäst i landet.

Håll ögonen på: Lars Bender, 24. Tvillingbrodern Sven slog först igenom i Bundesliga, men sedan dess har Lars varit den bättre av dem två. Central mittfältare som inte räds någon närkamp, som alltid ger allt och som dessutom har en förmåga att skapa farligheter. En vinnare.

6. VfL Wolfsburg
Truppens snittålder: 25,8
Placering 2012/13: 11
Resultat köp/försäljningar: -5,4 miljoner euro

In: Timm Klose (1. FC Nürnberg), Kevin Scheidhauer (VfL Bochum, åter från lån), Max Grün (SpVgg Greuther Fürth), Daniel Caligiuri (SC Freiburg), Stefan Kutschke (RB Leipzig), Felipe Lopes (VfB Stuttgart, åter från lån), Rasmus Jönsson (FSV Frankfurt, åter från lån), Giovanni Sio (FC Sochaux, åter från lån), Ibrahim Sissoko (Panathinaikos Athen, åter från lån), Ja-Cheol Koo (FC Augsburg, åter från lån), Patrick Ochs (TSG Hoffenheim, åter från lån), Akaki Gogia (FC St. Paui, åter från lån), Tolga Cigerci (Borussia Mönchengladbach, åter från lån).

Ut: Junior Malanda (SV Zulte Waregem, lån), Ibrahim Sissoko (AS St. Etienne, lån), Emanuel Pogatetz (1. FC Nürnberg), Mateusz Klich (PEC Zwolle), Marco Russ (Eintracht Frankfurt), Michael Schulze (Energie Cottbus), Vaclav Pilar (SC Freiburg, lån), Yohandry Orozco (Deportivo Tachira FC), Sebastian Polter (1. FSV Mainz 05), Marwin Hitz (FC Augsburg), Thomas Kahlenberg (klubb ej klar), Sotirios Kyriakos (klubb ej klar), Alexander Madlung (klubb ej klar), Simon Kjaer (OSC Lille), Kevin Pannewitz (klubb ej klar), Fagner (Vasco da Gama, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: En ovanligt lugn sommar med Wolfsburg-mått mätt. Visst har det återvänt mängder med spelare och visst har mängder med spelare lämnat klubben. Precis som det ska vara dock. Arbetet med att skapa en sammansvetsad och balanserad trupp har kommit en bra bit och det är nödvändigt.

Samtidigt har Allofs och Hecking agerat smart och plockat in en trevlig mittback i form av Timm Klose, schweizaren har gjort det riktigt bra i Nürnberg och kommer garanterat att ta en startplats intill Naldo. Även Caligiuri är ett genomtänkt och smart köp som berikar truppen. Klokt och bra.

Den sista pusselbiten i det här bygget tycks heta Luiz Gustavo – och jag kan förstå varför de vill ha en defensiv mittfältare av hög Bundesliga-klass. Lyckas Wolfsburg lösa honom ser det lovande ut.

Motivering: Nu ska det väl ändå gå vägen? Nog tusan borde det här laget fixa en Europa-plats. Dieter Hecking känns som helt rätt man för VfL Wolfsburg så till vida att han satsar på en sammansvetsat lag med moral, i stället för viljelösa stjärnor. Det behövs i den här klubben. Det har varit alldeles för många felbeslut, ogenomtänkta värvningar och kortsiktigt tänkande. Med sportchefen Klaus Allofs och tränare Hecking känns den tiden som bortblåst, även om truppen fortfarande är obehagligt stor.

Naldo får en ny lekkamrat i Timm Klose och det kan mycket väl bli ett av ligans bästa mittbackspar. Mittfältet ser fint ut och i nyförvärvet Daniel Caligiuri får de in en riktig lagspelare som säkert kan spela en betydande roll över 34 matcher. Ett stort gäng spelare har kommit tillbaka från framgångsrika låneperioder och kommer att sätta press på de givna spelarna i startelvan.

Här finns spännande talanger i Maximilian Arnold, Tolga Cigerci, Robin Knoche med flera. Här finns etablerade proffs som Naldo, Marcel Schäfer, Diego, Ivica Olic och Patrick Helmes. Här finns spelare redo att explodera i Ivan Perisic, Ja-Cheol Koo, Vieirinha, Bas Dost och Ricardo Rodriguez. Vi ska inte heller glömma bort rävar som Jan Polak och Makoto Hasebe. En finfin målvakt i Diego Benaglio. Det ser bra ut.

Den här truppen har länge saknat en långsiktig strategi och rätt vägledning, jag tror att de har fått det nu. Nu är det dags att utmana toppen av Bundesliga. En målskytt av rang (som har bevisat sig) saknas i mitt tycke, Bas Dost är dock en spännande spelare som borde kunna leverera fler mål. Och en Patrick Helmes ska aldrig räknas ut, även om han har en tung försäsong bakom sig.

Truppen är bred och det finns kvalitet över allt. Jag är inte så säker på att det räcker hela vägen till Champions League den här säsongen dock. Dieter Hecking behöver mer tid att anpassa sig till den nya nivån, spelarna behöver mer tid att anpassa sig till den Hecking och det nya tänket. En nyckel blir också att Diego faktiskt spelar konstant på Bremen-nivå den här säsongen.

Håll ögonen på: Diego? Nae, tråkigt. Håll i stället ögonen på 25-årige Daniel Caligiuri som säkerligen får inleda säsongen på bänken. Jag tror dock att han blir en viktig kugge i det här laget. Vänstermittfältaren har en fantastisk inställning till den här sporten, vill vinna varje boll och alltid skapa farligheter.

7. VfB Stuttgart
Truppens snittålder: 24,8
Placering 2012/13: 12
Resultat köp/försäljningar: -2,9 miljoner euro

In: Moritz Leitner (Borussia Dortmund, lån), Mohammed Abdellaoue (Hannover 96), Sercan Sararer (SpVgg Greuther Fürth), Marco Rojas (Melbourne Victory), Konstantin Rausch (Hannover 96), Thorsten Kirschbaum (Energie Cottbus), Daniel Schwaab (Bayer Leverkusen), Patrick Funk (FC St. Pauli, åter från lån).

Ut: Tamas Hajnal (FC Ingolstadt), Raphael Holzhauser (FC Augsburg, lån), Shinji Okazaki (1. FSV Mainz 05), Federico Macheda (Manchester United, lån avslutat), Felipe Lopes (VfL Wolfsburg, lån avslutat), Tim Hoogland (FC Schalke, lån avslutat), Marc Ziegler (karriärsslut), Mamadou Bah (klubb ej klar), Konstantin Fuhry (Hannover 96), Kevin Stöger (1. FC Kaiserslautern, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Fantastiskt bra. Jag har varit lyrisk hela sommaren. Stuttgart har spetsat och breddat truppen ordentligt – och det till en minimal kostnad, helt i linje med klubbens ekonomiska förutsättningar. Leitner ska stå för kreativitet och offensivt hot på det centrala mittfältet, Abdellaoue är god för mål och kan avlasta Ibisevic, Rojas beskrivs som Australiens Messi, Rausch är en flexibel vänsterlöpare, Schwaab blir ett trevligt alternativ till backlinjen och Sararer besitter stor talang som yttermittfältare. Wow, ärligt talat.

Spelarförlusterna svider dessutom inte. Lysande agerat, Stuttgart.

Motivering: Bruno Labbadia vill inte erkänna det – men alla andra i Stuttgart är överens: nu är det dags, nu finns tillräcklig kvalitet här. VfB Stuttgart ska åter klättra upp från gråzonen och utmana de större lagen. Vi talar givetvis inte om en ligatitel eller ens en Champions League-plats. En Europa League-plats i tabellen bör dock vara målet, men konkurrensen är mördande och i samband med troligt Europa-spel tror jag inte att Stuttgart orkar gå hela vägen i Bundesliga. Jag tror dock att det blir en trevligare säsong.

Jag måste alltid sätta ett litet frågetecken bakom Labbadias namn, han tycks aldrig hålla ut en hel säsong med sina klubbar. Men nu har han genomlevt tunga perioder med Stuttgart och förhoppningsvis lärt sig något på vägen. Han har ett bättre material att jobba med nu, den tidigare tunna truppen har blivit mycket bredare och den genomgående kvaliteten har höjts. Bara det faktum att Ibisevic äntligen har fått konkurrens igen bådar gott.

Det här laget är bra nog att fixa hamna på den övre halvan. Redan förra säsongen visade vinterköpet Maxim hur viktigt det är med kreativitet och rörlighet på små ytor, något som laget kan bygga vidare på nu. En notorisk målskytt finns i truppen och en duktig målvakt. Ledargestalter i backlinjen och en härlig nyckelspelare i Gentner på mitten. Truppen börjar kännas komplett och bjuder dessutom på stor utvecklingspotential på flertalet positioner. Det ska bli mycket roligt att följa det här VfB Stuttgart den här säsongen.

Håll ögonen på: Alexandru Maxim, 23. Rumänsk offensiv mittfältare som kom till Stuttgart i vintras. Det tog ett tag för honom att hitta sin plats i laget och vänja sig vid tysk fotboll, men sedan blev han en absolut nyckel för Stuttgarts anfallsspel. Gillar små ytor, bjuder på tekniska läckerheter och är ett ständigt hot när han har bollen.

8. Hannover 96
Truppens snittålder: 25,1
Placering 2012/13: 9
Resultat köp/försäljningar: -3,6 miljoner euro

In: Leonardo Bittencourt (Borussia Dortmund), Edgar Prib (SpVgg Greuther Fürth), Salif Sane (AS Nancy-Lorraine), Florian Ballas (1. FC Nürnberg), Christopher Avevor (FC St. Pauli, åter från lån), Konstantin Fuhry (VfB Stuttgart).

Ut: Sergio da Silva Pinto (UD Levante), Daniel Royer (Austria Wien), Mohammed Abdellaoue (VfB Stuttgart), Mario Eggimann (FC Union Berlin), Konstantin Rausch (VfB Stuttgart), Niko Gießelmann (SpVgg Greuther Fürth), Johan Djourou (Arsenal, lån avslutat), Samuel Radlinger (Rapid Wien, lån), Sofian Chahed (klubb ej klar).

Kommentar på transferaktiviteter: Pinto, Eggimann, Abdellaoue, Rausch och Chahed har länge känts typiskt Hannover, typiskt för det nya Europa-Hannover. Nu lämnar de klubben och truppen byggs om. Det behövdes för att åter ruska liv i laget som såg lite stelt ut förra säsongen. Stortalangen Bittencourt har fin teknik och en härlig fart, tanken är att han ska sätta eld i baken på de offensiva mittfältarna. Prib blir en ny Rausch, men dessutom mer mångsidig. Ballas och Sané förstärker den utsatta mittbackspositionen.

Dufner och Slomka kan vara nöjda med vad de har uträttat hittills. Men ytterligare ett par spelare lär tillkomma innan fönstret stänger. Ser bra ut.

Motivering: Vi kommer att få se ett bättre Hannover den här säsongen – men frågan är hur långt det räcker? Mirko Slomka har präglat det här laget på tre sätt: ett kompakt försvar, ett offensivt mod och efter bollvinst har spelarna tio sekunder på sig innan tränaren vill att bollen går mot motståndarnas mål. Förra säsongen var det framför allt försvarsspelet som var under all kritik. De släppte in alldeles för många mål och backlinjen förändrades ofta.

Nu har nye sportchefen Dirk Dufner hämtat in ett monster i luftrummet i Salif Sané. Frågan är givetvis vem som bildar mittbackspar med honom. Bortsett från det ser resten av laget bra ut, trots ombyggnaden av spelartruppen. Huszti är äntligen skadefri och kommer att bära det här laget långt. Bittencourt och Prib kommer också att tillföra ny energi till laget.

Sedan tidigare vet vi att Hannover alltid kan göra mål, mycket tack vare Diouf och Huszti som är riktigt vassa. Mittfältet kämpar och fördelar boll. Nu är det bara backlinjen som ska se stabil ut igen.

Till skillnad från de två tidigare säsongerna ”slipper” Hannover Europa League och kan fokusera fullt ut på Bundesliga. Det gör laget gott. Om Leon Andreasen dessutom kan hålla sig skadefri och hitta formen igen så har klubben ett utmärkt ”nyförvärv” i dansken.

En fartfylld och spännande säsong väntar, det gäller bara att pussla ihop försvarsspelet först.

Håll ögonen på: Szabolcs Huszti. Vem kunde tro att vänstermittfältaren Huszti skulle bli lika bra som han var innan han lämnade Hannover? Inte jag. I Zenit St. Petersburg lyckades han aldrig riktigt, men på 21 matcher för Hannover gjorde han nio mål och elva assist förra säsongen. Nu är 30-åringen redo att åter sätta skräck i Bundesliga.

9. 1. FC Nürnberg
Truppens snittålder: 24
Placering 2012/13: 10
Resultat köp/försäljningar: +2 miljoner euro

In: Josip Drmic (FC Zürich), Emanuel Pogatetz (VfL Wolfsburg), Mariusz Stepinski (Widzew Lodz), Daniel Ginczek (Borussia Dortmund), Martin Angha (Arsenal), Nick Weber (Borussia Dortmund U19), Almog Cohen (Hapoel Tel Aviv, åter från lån), Philipp Klement (Hansa Rostock, åter från lån).

Ut: Almong Cohen (FC Ingolstadt), Timm Klose (VfL Wolfsburg), Julian Wießmeier (SV Wehen Wiesbaden, lån), Timmy Simons (FC Brügge), Manuel Zeitz (SC Paderborn, lån), Sebastian Polter (VfL Wolfsburg, lån avslutat), Wilson Kamavuaka (klubb ej klar).

Kommentar på transferaktiviteter: Drmic och Ginczek kommer att berika Nürnbergs offensiv på en gång, Stepinski och Weber kommer att få tid på sig för att bli alternativ i framtiden. Tanken är att Pogatetz ska bli en ledargestalt i backlinjen tillsammans med Nilsson. Angha är en högerback för framtiden.

Tappen av Timm Klose och Timmy Simons kan komma att betyda mycket, men samtidigt har Nürnberg investerat pengarna på ett smart sätt. Spännande och bra agerat på transfermarknaden.

Motivering: Om jag hade haft lite mer mod hade jag placerat Nürnberg högre upp och därmed utsett der Club till säsongens stora överraskning. Men plats nio hade minsann inte varit fy skam det heller. Jag är lite osäker på hur laget hanterar förlusten av nyckelspelarna Klose och Simmons, samtidigt är jag helt övertygad om att det här kan bli en fin säsong för Nürnberg.

Michael Wiesinger tog över laget i vintras när Dieter Hecking drog till Wolfsburg – han visade omgående ett starkt ledarskap och petade även fixstjärnan Kiyotake då han visade för lite motivation på träningarna. Känslan under fjolåret var att grundspelet satt, att försvaret klarade sig bra och att viljan fanns där. Kunnandet. Men framåt såg det alldeles för tunt ut med orörliga och inte så målfarliga anfallare i Pekhart och Polter. Lagets bäste målskytt hette Pelle Nilsson – den svenske mittbacken gjorde fem mål. Om någon hade kunnat berika spelet i och alldeles omkring straffområdet så hade Nürnberg hamnat högre upp.

Nu har klubben hämtat in två riktigt talangfulla anfallare. Dortmunds Daniel Ginczek var på lån i St. Pauli och gjorde 18 mål, Stepinski spås en lysande framtid. Dessutom tillkommer yttermittfältaren Drmic som gjort det mycket bra i Zürich och lovordats av ingen mindre än Ottmar Hitzfeld.

Jag tror på det här laget. Grunderna finns sedan tidigare och nu har den offensiva avdelningen berikats. Många i truppen är löpstarka och tuffa, i Kiyotake finns en lysande passningsfot. Vi ska också hålla lite extra koll på 20-årige Sebastian Gärtner, en central mittfältare med overklig fysik. Han kan ta det där viktiga klivet den här säsongen.

Nu är det upp till Wiesinger att göra ett vinnande lag av den här spännande truppen.

Håll ögonen på: Daniel Ginczek, 22. Anfallaren fick aldrig chansen i Borussia Dortmund och gjorde det ganska bra i VfL Bochum för två år sedan. Förra säsongen lånades han ut till St. Pauli, laget hade det tufft i 2. Bundesliga men Ginczek öste in mål. Kan bli en av överraskningarna den här säsongen.

10. Eintracht Frankfurt
Truppens snittålder: 24,3
Placering 2012/13: 6
Resultat köp/försäljningar: -3,1 miljoner euro

In: Marvin Bakalorz (Borussia Dortmund), Joselu (1899 Hoffenheim, lån), Stephan Schröck (1899 Hoffenheim), Marco Russ (VfL Wolfsburg), Felix Wiedwald (MSV Duisburg), Johannes Flum (SC Freiburg), Jan Rosenthal (SC Freiburg).

Ut: Martin Amedick (SC Paderborn), Vadim Demidov (klubb ej klar), Olivier Occean (1. FC Kaiserslautern, lån), Karim Matmour (1. FC Kaiserslautern), Julian Dudda (Werder Bremen II), Oka Nikolov (Philadelphia Union), Heiko Butscher (VfL Bochum).

Kommentar på transferaktiviteter: Frankfurt har värvat riktigt bra i sommar och också höjt lönebudgeten ordentligt. Veh har fått en betydligt bredare trupp, men också en högre klass på bänkspelarna. Klubben vill dock ha tag på ytterligare en duktig anfallare innan fönstret stänger. Om de lyckas med det ser truppen oförskämt bra ut med tanke på att de spelade i 2. Bundesliga så sent som säsongen 2011/12.

Inga tunga spelarförluster, klokt att låna ut Occean till andraligan. Nostalgiskt smärtar det förstås att Nikolov lämnar klubben efter 20 års målvaktsspel.

Sammanfattningsvis en riktigt bra sommar som blir komplett när anfallaren presenteras. En trupp som kan räcka till mer.

Motivering: En tuff uppgift väntar. Eintracht Frankfurt var fjolårets överraskningslag och fixade en Europa-plats som färska nykomlingar. Känslan är att det kan ha gått för snabbt. Laget ska nu dansa på tre bröllop och förväntningarna från omgivningen har ökat. Vi ska inte heller glömma bort att överrasknings- och underskattningsfaktorn har blåst bort.

Armin Veh har dock fått sitt Frankfurt att spela en härlig och underhållande fotboll. Han har själv sagt att Frankfurt är ”Dortmunds lillebror”. Han vill se mycket rörelse, ordentlig press och snabba omställningar. Det blir tufft i Europa League för Frankfurt och troligtvis ännu tuffare i ligan då Hannover, Stuttgart, Mönchengladbach och Nürnberg har lovande lagbyggen och kan fokusera fullt ut på Bundesliga.

Truppen har förstärkts och breddats, spelarmässigt bör Frankfurt klara av en hel del. Men jag är fortfarande inte helt övertygad när jag tittar på backlinjen, det gäller verkligen att hela laget orkar spela lika energiskt som förra säsongen. I Kevin Trapp har de dock en utomordentligt bra målvakt och ett fint alternativ i Felix Wiedwald.

Spännande mittfältstalangen Marc Stendera skadade sig dessvärre under försäsongen och blir borta i ett halvår. Tråkigt, men det bör inte påverka klubbens resultat nämnvärt. Om Veh lyckas skola in de nya spelarna och få tag i en anfallare som garanterar 10-15 mål på en säsong ska det här kunna bli en rolig, spännande och trygg resa.

Håll ögonen på: Jag hyllade Alex Meier för ett år sedan och hade gärna gjort det igen, men det känns lite fantasilöst. Låt oss i stället titta lite extra på den offensive mittfältaren Takashi Inui. Han gjorde sin första Bundesliga-säsong för ett år sedan och växte direkt med uppgiften. Snabb, teknisk och ettrig spelare som gärna söker vägen mot mål med hjälp av sina trevliga en-mot-en-egenskaper. Gör mål själv och hittar sina lagkamrater bra, men behöver skaffa sig en lite bättre överblick och spelförståelse. Ett spännande namn som med sina 25 år har mycket potential kvar.

11. Hamburger SV
Truppens snittålder: 25
Placering 2012/13: 7
Resultat köp/försäljningar: +7,1 miljoner euro

In: Lasse Sobiech (Borussia Dortmund), Johan Djourou (Arsenal, lån), Jacques Zoua (FC Basel), Hakan Calhanoglu (Karlsruher SC, åter från lån), Kerem Demirbay (Borussia Dortmund), Paul Scharner (Wigan Athletic, åter från lån), Robert Tesche (Fortuna Düsseldorf, åter från lån).

Ut: Jacopo Sala (Hellas Verona), Heung Min Son (Bayer 04 Leverkusen), Jeffrey Bruma (Chelsea, lån avslutat), Marcus Berg (Panathinaikos).

Kommentar på transferaktiviteter: Nye sportchefen Oliver Kreuzer hämtades in från Karlsruher SC – något som behövdes efter Frank Arnesens mindre framgångsrika satsningar och filosofi. Kreuzer är också mycket glad över att han sålde Calhanoglu till just HSV och Arnesen i vintras.

I sommar har klubben gjort klart med det stora mittbackslöftet Lasse Sobiech, han får också sällskap av Arsenal-lånet Djourou. Två förstärkningar som Hamburg verkligen behövde göra, försvaret måste se bättre ut den här säsongen. Demirbay hade en framträdande roll i det Dortmund II som klarade sig kvar i 3. Liga. En smart central mittfältare som blir ett bra alternativ till de ordinarie spelarna på positionen. Sala och Berg är två spelare man ville bli av med, Son smärtar givetvis mer, men HSV mår bra av pengarna de fick in.

Det finns ytterligare några oönskade spelare i truppen och om Kreuzer kan bli av med dem blir sommarens agerande klart godkänt.

Motivering: Hamburg och Bremen. Två jättar från norra Tyskland. På dekis. Hade det inte varit för den individuella kvalitet som finns i truppen så hade jag trott på kval eller nedflyttning. Men Adler, van der Vaart, Badelj, Rudnevs, Jansen med flera hade haft en startplats i flera Bundesliga-lag, och de kommer inte att tillåta en sådan katastrofsäsong.

Men Thorsten Finks Hamburg har sällan sett ut som ett lag. De har sällan sett ut som ett lag med en tydlig spelidé. Runt klubben viner orosvindar sedan några år tillbaka och det blir aldrig riktigt lugnt. Försvarsspelet var svagt förra säsongen, där har man dock agerat inför den här säsongen och förstärkt på ett bra sätt.

Badelj, Jircek och van der Vaart ska rimligtvis kunna styra ett mittfält på ett mycket bra sätt, Rudnevs är ett monster i straffområdet och i Aogo samt Beister finns pålitliga yttrar. Ändå så är det något som inte stämmer. Det slarvas, saker ser svårare ut än vad de är och många poäng försvinner ut i tomma intet.

Är Thorsten Fink rätt man för detta HSV? Jag har inte sett de tendenserna än i varje fall. Truppen kan utmana om Europa-platserna, men jag ser det inte hända.

Spännande ungdomar som Calhanoglu, Demirbay, Sobiech, Tah och Zoua blir spännande att följa. Nye sportchefen Oliver Kreuzer känner som ett mycket friskare alternativ än Frank Arnesen. Återvänder lugnet till HSV snart?

Håll ögonen på: Milan Badelj. Central mittfältare som definitivt var en anledning till att Hamburg slutade sjua i tabellen. Spelar med ett härlig lugn, fin översikt och en ordentlig närvaro på mittfältet. Hjälten i skuggan av van der Vaart – vad kan han uträtta den här säsongen?

12. SC Freiburg
Truppens snittålder: 23,9
Placering 2012/13: 5
Resultat köp/försäljningar: +8,3 miljoner euro

In: Francis Coquelin (Arsenal, lån), Gelson Fernandes (Sporting Lissabon), Christopher Jullien (AJ Auxerre), Vaclav Pilar (VfL Wolfsburg, lån), Mike Hanke (Borussia Mönchengladbach), Nicolas Höfler (Erzgebirge Aue, åter från lån), Erich Sautner (Hallescher FC, åter från lån), Felix Klaus (SpVgg Greuther Fürth), Admir Mehmedi (Dynamo Kiew, lån).

Ut: Denis Perger (SV Wehen Wiesbaden, lån), Beg Ferati (FC Sion), Erik Jendrisek (Energie Cottbus), Simon Brandstetter (Rot-Weiß Erfurt), Cedric Makiadi (Werder Bremen), Max Kruse (Borussia Mönchengladbach), Daniel Caligiuri (VfL Wolfsburg), Johannes Flum (Eintracht Frankfurt), Jan Rosenthal (Eintracht Frankfurt), Ivan Santini (NK Zadar, lån avslutat), Ezequiel Calvente (Real Betis Sevilla, lån avslutat), Marc Lais (SV Sandhausen, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Vad ska man säga? Det var ett omöjligt uppdrag och sett till de förutsättningarna har Freiburg givetvis gjort det bra. Viktiga och bra spelare lämnade klubben till ordentliga reapriser och Freiburg har valt den förnuftiga vägen och tänkt på framtiden. Samtidigt innebär det att de inte har lyckats kompensera spelarförlusterna. Spännande namn har dock anslutit och om de bara kan hitta in i spelet och få ut all potential ser det ganska bra ut. Pilar, Hanke, Fernandes och Mehmedi är spelare som måste slå in.

Freiburgs ungdomsarbete ska aldrig underskattas och vi lär få se några nya, spännande spelare slå sig in i Bundesliga.

Motivering: Christian Streich. Vilken fantastisk tränare. En härlig typ. Duktig. Bygger sammansvetsade lag. Det skulle egentligen inte förvåna mig om han lyckas trotsa alla odds med detta Freiburg och parera äventyret i Europa med en hygglig tabellplacering i Bundesliga. Rimligtvis ska det dock inte gå.

Det är inte konstigt att lilla Freiburg jobbar med utköpsklausuler, men det blev riktigt jobbigt den här sommaren efter lagets succésäsong. Mängder med nyckelspelare och inspelade killar lämnade klubben. Freiburg visade upp en lysande försvarsfotboll, stor vilja och ett smart spel förra säsongen. Kan de verkligen få till det med så många nya spelare, på så kort varsel? Inte ens Streich borde klara av det.

Det blir en rolig säsong för Freiburg som spelar i Europa för första gången sedan 2001, men det kommer också att bli jobbigt. En äkta utmaning. Om de kan fixa min tippade tolfte plats kan samtliga i klubben känna sig nöjda.

Nyförvärvet Mike Hanke får ta ett stort ansvar, kantlöparen Schmid blir löjligt viktig precis som lagkaptenen Julian Schuster. Backlinjen är intakt och i Ginter har de en spelare som kan blomma ut och bli en riktig nyckel. Men hur mycket orkar Freiburg? Hur lång tid tar det innan nyförvärven känner sig hemma?

Ett äventyr och en stor utmaning.

Håll ögonen på: Jonathan Schmid, 23, fick sitt stora genombrott förra säsongen. Nu blir han extremt viktig för Freiburg. Högerspringare som spelar med mycket hjärta, men också fin finess. Elva mål och sex assist förra säsongen, en kille som aldrig ger upp.

13. TSG Hoffenheim
Truppens snittålder: 23,9
Placering 2012/13: 16
Resultat köp/försäljningar: -5,3 miljoner euro

In: Anthony Modeste (Girondins Bordeaux), Tarik Elyounoussi (Rosenborg), Knowledge Musona (FC Augsburg, åter från lån), Joseph-Claude Gyau (FC St. Pauli, åter från lån), Edson Braafheid (Twente Enschede, åter från lån), Kevin Akpoguma (Karlsuher SC), Tobias Strobl (1. FC Köln, åter från lån).

Ut: Igor de Camargo (Standard Lüttich), Luis Advincula (Associacaqo Atletica Ponte Preta, lån), Joselu (Eintracht Frankfurt, lån), Stephan Schröck (Eintracht Frankfurt), Daniel Williams (FC Reading), Chris (klubb ej klar), Takashi Usami (Gamba Osaka, lån avslutat), Heurelho Gomes (Tottenham, lån avslutat), Patrick Ochs (VfL Wolfsburg, lån avslutat), Sandro Wieser (SV Josko Ried, lån), Knowledge Musona (Kaizer Chiefs, lån), Denis Thomalla (RB Leipzig), Filip Malbasic (Partizan Belgrad, lån), Michael Gregoritsch (FC St. Pauli, lån), Alexander Junior Ponce Pardo (Alianza Lima, lån), Afriyie Acquah (FC Parma, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: En viss utrensning av överflödiga och opassande spelare har påbörjats. De egna talangerna kommer få mer utrymme den här säsongen, men där det behövs har Hoffenheim valt att förstärka externt. Modeste gjorde ordentligt med mål i Bordeaux och behövs helt klart i laget då Derdiyok och Joselu inte alls lyckades förra säsongen. Elyounoussi en spännande vänsterytter som passar in i klubben.

Akpoguma är en riktigt spännande talang som kan spela mittback, ytterback och yttermittfältare. Blott 18 år gammal och hämtades in från Karlsruher SC. Bra handlat av Hoffenheim.

Motivering: Att TSG Hoffenheim klarade sig kvar är ett mindre under – laget var fullständigt uselt nästan hela säsongen. Först när Markus Gisdol tog över laget med några veckor kvar av säsongen kom vändningen och Hoffenheim höll sig kvar.

Nu tror jag faktiskt att det här laget lyfter igen och lämnar den direkta bottenstriden. Gisdol vill ta tillbaka klubben till de moderna rötterna där det satsas mer på de egna talangerna. Det gör gott för den bleka lagandan. Dessutom är den här truppen spetsad med kvalitet. Den offensive mittfältaren Firmino lär få sitt stora genombrott i år och överraska många motståndare, Modeste bör kunna gör de där målen och i Volland har Hoffenheim en av de mest spännande tyska talangerna.

Målvakten Casteels är för svag, men de får nog mindre att göra den här säsongen tack vare ett starkare och mer samspelt lag. Friska vindar blåser i Hoffenheim. Nyckelordet för klubben stavas entusiasm – och den tycks ha återvänt.

Håll ögonen på: Kevin Volland i all ära – men den här säsongen kommer att tillhöra brassen Roberto Firmino. 21-åringen har en strålande försäsong i bagaget och har visat prov på sina kvaliteter förr. Med nye tränaren Gisdol tycks han dock ha hittat sin roll, ställt sig i ledet och ser trygg ut. Målfarlig, rörlig, teknisk och passningsskicklig offensiv mittfältare.

14. Werder Bremen
Truppen snittålder: 23,8
Placering 2012/13: 14
Resultat köp/försäljningar: +1,5 miljoner euro

In: Luca Caldirola (Inter), Cedric Makiadi (SC Freiburg), Nils Petersen (FC Bayern München), Denni Avdic (PEC Zwolle, åter från lån).

Ut: Denni Avdic (AZ Alkmaar), Sokratis (Borussia Dortmund), Kevin De Bruyne (Chelsea, lån avslutat), Christian Vander (karriärsslut).

Kommentar på transferaktiviteter: Werder Bremen måste hushålla med resurserna och det märks på spelarmarknaden. Petersen gjorde många viktiga mål för laget och har nu köpts loss från FC Bayern. Makiadi känner Dutt från deras gemensamma tid i Freiburg och kommer att berika laget med sitt stora slit och sin härliga spelstil. Caldirola ett spännande namn, men kan han verkligen ersätta Sokratis som avstyrde många faror förra säsongen?

Bremen hade behövt ytterligare en anfallare med viss kvalitet samt en offensiv mittfältare som kan axla Kevin de Bruynes roll.

Motivering: Ett nytt kapitel. En ny start. En ny tränare (Robin Dutt). Gamla problem. Werder Bremen släppte in 66 mål förra säsongen – klart underkänt. Efter väldigt många år med Thomas Schaaf som tränare valde klubben till sist att börja på ny kula, men försäsongen skvallrar om att problemen kvarstår. Mielitz håller inte riktigt Bundesliga-format i målet och lagets främste mittback, Sokratis, har ersatts av U 21-landslagsmannen Luca Caldirola från Italien. Det ser virrigt ut i de defensiva linjerna och offensivt har Bremen problem. Petersen är god för 10-15 mål även den här säsongen, men Kevin de Bruyne har återvänt till Chelsea och Bremen saknar konstant kreativitet.

Robin Dutt kan nog, om han får tid till det, få det här laget att spela en stabilare och säkrare fotboll. Hade det inte varit för spelare som Ekici, Hunt, Petersen, Makiadi, Fritz och eventuellt Arnautovic så hade Bundesliga-kontraktet varit i stor fara. Nu bör den individuella kvaliteten, och känslan av nystart under Dutt, räcka för att rädda säsongen. Men Werder Bremen är långt från de forna glansdagarna. En tuff uppgift för hela klubben väntar – men hur länge har de tålamod?

Det verkar vila någon slags förbannelse över Bremen-spelarna. För här har egentligen funnits tillräckligt bra spelare för stabila mittenplaceringar de senaste åren, men det har aldrig riktigt klickat. Viktigt att sätta försvarsspelet så snart som möjligt och börja därifrån.

Håll ögonen på: Zlatko Junuzovic. Den 25-årige österrikaren växte faktiskt ganska ordentligt under krissäsongen. En offensiv mittfältare som är viktig för Bremens centrala spel, visade upp en härlig inställning när det behövdes som mest. Kan han ta nästa steg och styra detta Bremen?

15. FSV Mainz 05
Truppen snittålder: 26,6
Placering 2012/13: 13
Resultat köp/försäljningar: +6 miljoner euro

In: Joo-Ho Park (FC Basel), Dani Schahin (Fortuna Düsseldorf), Shinji Okazaki (VfB Stuttgart), Julian Koch (Borussia Dortmund), Sebastian Polter (VfL Wolfsburg), Johannes Geis (SpVgg Greuther Fürth), Christoph Moritz (FC Schalke 04), Malik Fathi (1860 München, åter från lån)

Ut: Anthony Ujah (1. FC Köln), Deniz Yilmaz (Elazigspor), Adam Szalai (Schalke 04), Marcel Risse (1. FC Köln), Jan Kirchhoff (FC Bayern München), Andreas Ivanschitz (UD Levante), Radoslav Zabavnik (SV Sandhausen), Ivan Klasnic (klubb ej klar), Marco Caligiuri (Eintracht Braunschweig).

Kommentar på transferaktiviteter: Szalai och Kirchhoff är svidande förluster på olika sätt. Szalai var en målgarant, Kirchhoff en mångsidig och ung spelare för defensiven. Ivanschitz lämnar och så gjorde även Polanski i vintras. Det blir alltså ett nytt Mainz, ett Mainz med en offensiv som inte känns imponerande. Trevliga nyförvärv i Koch, Geis och Moritz – ett gäng defensiva spelartyper som kan ta stora kliv. Okazaki passar som handen i handsken på en kant, men räcker det verkligen med Schahin och Polter som nyförvärv till anfallspositionen?

Motivering: Sorry Thomas Tuchel och Mainz, jag tror inte på det här. Försvaret börjar bli gammal och en ny offensiv ska spelas in. Jag flikar dock med glädje in att Mainz alltid är ett lag som kan överraska positivt under Tuchels ledning, och kanske sitter jag här med en dumstrut när säsongen är slut. Jag har dock svårt att se något annat än bottenkamp för Mainz den här säsongen.

Lagets bäste målskytt, Szalai, återfinns nu i Schalke. Han var osynlig i ett gäng matcher, men laget och motståndarna visste att han kunde slå till när som helst. Han har inte ersatts på ett adekvat sätt, i mina ögon börjar Mainz likna fjolårets Nürnberg: ett stabilt och trevligt lag som kommer falla på för få mål. Mainz kommer att springa, pressa, kontra och vara allmänt jobbiga att möta – men jag tror inte att det räcker så långt den här gången.

Baumgartlinger och Müller får viktiga roller på mittfältet i det här nybyggda Mainz. Okazaki kommer att passa in bra, men saknar ett visst mått av effektivitet. Bra målvakter och ett rutinerat, men aningen gammalt, försvar.

Håll ögonen på: Nicolai Müller, 25. Jag får en känsla av att den offensive mittfältaren får sitt riktiga genombrott den här säsongen. Han bidrog med fart, vilja och målfarlighet redan förra säsongen, men nu är det verkligen upp till honom att ta ansvar för det offensiva spelet.

16. Hertha Berlin
Truppen snittålder: 26,1
Placering 2012/13: 1 (2. Bundesliga)
Resultat köp/försäljningar: -1 miljon euro

In: Alexander Baumjohann (1. FC Kaiserslautern), Johannes van den Bergh (Fortuna Düsseldorf), Hajime Hosogai (Bayer Leverkusen), Sebastian Langkamp (FC Augsburg), Fanol Perdedaj (Lyngby BK, åter från lån).

Ut: Marvin Knoll (SV Sandhausen), Daniel Beichler (Sturm Graz), Marco Djuricin (Sturm Graz), Felix Bastians (VfL Bochum, lån), Alfredo Morales (FC Ingolstadt).

Kommentar på transferaktiviteter: Inga tunga tapp vilket givetvis är det viktigaste. Nyförvärven är helt okej, Hertha har valt att inte ta sig ekonomiskt vatten över huvudet men har ändå lyckats skapa en trupp med riktigt fin bredd. Langkamp är en duktig mittback som säkert kan ta en startplats intill Brooks. Hosogai en viktig mittfältskrigare och jag är säker på att Baumjohann kommer få mycket speltid på det offensiva mittfältet. Ganska bra, men jag sätter inget kaffe i halsen.

Motivering: Tanken är att Hertha äntligen ska etablera sig i Bundesliga efter ett misslyckat försök för två år sedan. Inför den säsongen var jag ganska optimistisk och såg en problemfri säsong framför mig. När soppan med Babbel och sportchef Preetz hade blåst över fanns bara ett lag i spillror kvar. Det ”nya Hertha” känns dock fräscht och de spelade en oförskämt bra säsong i 2. Bundesliga. Precis som andra lag som är nere och vänder så håller truppen en bättre kvalitet än uppstickare som Fürth och Braunschweig.

Publiken, arenan och klubben hör hemma i Bundesliga – men det blir nog via kval de klarar sig kvar. Jos Luhukay är en duktig tränare, truppen är bred och det finns spännande spelare. Men hur klarar Thomas Kraft sig i Bundesliga när han får mer att göra? Hur klarar Ronny av tempot, och vem regisserar annars spelet? Baumjohann? Håller mittfältet för de många påfrestningarna?

Hertha kommer nog att klara sig kvar i Bundesliga på något sätt, men det blir verkligen ingen promenad i parken.

Håll ögonen på: Ronny – av flera anledningar. Den offensive mittfältaren är helt briljant i sina bästa stunder, och han hade många såna stunder i 2. Bundesliga. 18 mål och 14 assist. Men hur blir det med tempot i Bundesliga? Och hur står det till med den fysiska formen som ska ha varit under all kritik när han kom tillbaka från Brasilien? Vilken Ronny får vi se den här säsongen?

17. FC Augsburg
Truppen snittålder: 25,5
Placering 2012/13: 15
Resultat köp/försäljningar: +/- 0

In: Raphael Holzhauser (VfB Stuttgart, lån), Panagiotis Vlachodimos (Olympiakos, lån), Halil Altintop (Trabzonspor), Mathias Fetsch (Kickers Offenbach), Marwin Hitz (VfL Wolfsburg).

Ut: Sebastian Langkamp (Hertha BSC), Stephan Hain (1860 München), Ja-Cheol Koo (VfL Wolfsburg, lån avslutat), Dong-Won Ji (FC Sunderland, lån avslutat), Knowledge Musona (TSG 1899 Hoffenheim, lån avslutat), Simon Jentzsch (klubb ej klar), Marco Thiede (SV Sandhausen), Torsten Oehrl (Eintracht Braunschweig), Milan Petrzela (Viktoria Pilsen), Somen Tchoyi (klubb ej klar).

Kommentar på transferaktiviteter: Tunga tapp i form av Langkamp, Koo och Ji. Klubben jobbar med en fin och respektabel filosofi och vägrar att skriva minus i bokslutet. Känslan är dock att de inte har lyckats kompensera spelarförlusterna riktigt.

Altintop blir en viktig pjäs med sin rutin, och det blir kul att återse honom i Bundesliga. Holzhauser och Vlachodimos lånas in och förstärker mittfältet. Lite tunt och en uppenbar risk för ett lite väl orörligt anfallsspel.

Motivering: FC Augsburg har gjort det omöjliga möjligt två säsonger i rad. Först var det Jos Luhukay som lyckades rädda kvar klubben i Bundesliga, förra säsongen var det Markus Weinzierl som helt plötsligt fick liv i laget under våren. Men går det verkligen att undvika ödet även den här säsongen?

Sydkoreanerna Dong-Won Ji och Ja-Cheol Koo var löjligt inblandade i Augsburgs pånyttfödelse under våren men de saknas nu. Visserligen har många spelare i truppen skaffat sig mer rutin och kyla, men om inte Bremen, Mainz och Hamburg floppar mer än väntat kan jag inte se hur Augsburg skulle kunna undvika ödet.

Målet är givetvis att klara sig kvar i Bundesliga och med lite flyt är det möjligt. Och på tal om mål: målvakten Alexander Manninger har potentialen att rädda kvar klubben på egen hand.

Håll ögonen på: Sascha Mölders. Jag tjatar ofta om Augsburgs 28-årige anfallare, men låt mig göra det igen. Mölders har en spelstil som få anfallare har i Europas toppligor. Han är robust, tar hur mycket stryk som helst, kämpar som en idiot och ser ofta lite klumpig ut. Men han lyckas med mycket – och han är enormt viktig för det här laget. En drömspelare att ha i truppen. Tio mål förra säsongen.

18. Eintracht Braunschweig
Truppen snittålder: 26,5
Placering 2012/13: 2 (2. Bundesliga)
Resultat köp/försäljningar: -0,9 miljoner euro

In: Simeon Jackson (Norwich City), Jan Hochscheidt (Erzgebirge Aue), Marco Caligiuri (1. FSV Mainz 05), Omar Elabdellaoui (Manchester City), Jan Washausen (Kickers Offenbach, åter från lån), Torsten Oehrl (FC Augsburg), Timo Perthel (MSV Duisburg).

Ut: Oliver Petersch (Arminia Bielefeld), Chengdong Zhang (CD Mafra, lån avslutat), Pierre Merkel (Hallescher FC), Randy Edwini-Bonsu (klubb ej klar), Raffael Korte (1. FC Saarbrücken, lån), Emre Turan (klubb ej klar).

Kommentar på transferaktiviteter: Ligans minsta lönebudget, ligans minsta övergångsbudget. Kreativitet, tur och noggrannhet krävs. Tränare Torsten Lieberknecht vill gärna ha in ett par spelare till innan fönstret stänger. Braunschweig har försökt fynda i Holland men affärerna har inte gått igenom. Hochscheidt och Perthel stod för trevliga insatser i andraligan förra säsongen, Caligiuri och Oehrl har med sig Bundesliga-rutin.

Helt okej med tanke på förutsättningarna, men Braunschweigs aktiviteter får inte konkurrensen att svettas.

Motivering: Äntligen tillbaka i Bundesliga, senast klubben spelade i det tyska finrummet var säsongen 1984/85. Dessvärre blir det ingen långvarig vistelse för Braunschweig, som var den första klubben med tröjsponsor i Tyskland (Jägermeister).
Det andas Greuther Fürth om det här laget. Jag gick bet förra säsongen när jag trodde att ett samspelt gäng, med stor framgång i 2. Bundesliga, skulle kunna överleva en säsong i Bundesliga. Braunschweig har inte så mycket pengar att investera, men har å andra sidan fått behålla sin trupp som gjorde det så bra förra säsongen.

Känslan är dock att rutinen är för dålig och högstanivån för låg. Nyförvärven kommer att tillföra en del till ett Braunschweig som var defensivt skickliga förra säsongen, på topp har de härlig anfallare i Domi Kumbela, men kongolesen har missat hela försäsongen på grund av en skada.

Braunschweig kommer få börja om i 2. Bundesliga om ett år, men de kommer säkert vinna några hjärtan på vägen.

Håll ögonen på: Ermin Bicakcic. Den 23-årige mittbacken spelade en dominant höstsäsong när lagets försvar var svårforcerat. Skön spelstil med utvecklingspotential.

Den stora frågan är: vad tror ni om Bundesliga 2013/14?

/Wingren