Det här är det värsta blogginlägget jag har skrivit. Det känns vemodigt. Konstigt. En saknad. Men det känns också rätt. Jag ska fatta mig kort.

Det kan inte ha undgått någon att inläggen här på bloggen har minskat i kvantitet och kvalitet. Förklaringen är enkel: tiden. De senaste månaderna har jag kämpat med ett annat heltidsjobb, och även om jag har följt den tyska fotbollen med samma brinnande passion så har jag inte haft tid eller ork att skriva initierat om det här.

Efter mycket funderande kom jag fram till att det är dags att säga adjö. Det går inte längre.

Jag har älskat att driva den här bloggen. Jag vill tacka Sportbladet som gav mig chansen att skriva om tysk fotboll för dem. Jag vill tacka er läsare. Vissa av er har varit med från början, andra har kanske just hittat hit. Oavsett har det alltid varit för er som jag har skrivit. Det är ni som har gjort det här jobbet så roligt. Tillsammans har vi diskuterat och funderat över allt som har med tysk fotboll att göra. Vi har haft meningsskiljaktigheter. Vi har delat stora glädjestunder. Vi har fördjupat oss i Tasmania Berlin och vi har undrat vad fasen Joachim Löw håller på med. Tillsammans har vi satt den tyska fotbollen på den svenska fotbollskartan.

Det har varit en ära. Tack till er som har följt den här bloggen och gjort den till vad den har varit.

Nu är det över. Efter tre somrar med maffiga säsongsgenomgångar, en heltysk Champions League-final, en fotbollssaga signerad Jürgen Klopp och ett ständigt struligt HSV är det nu över.

Tysk fotboll fyller fortfarande mitt fotbollshjärta. Därför kommer jag att synas här och var i mån av tid. Här, som i spontana bloggkrönikor, dokument i tidningen eller artiklar om något speciellt. Allt i mån av tid.
Var, som i Euro Talk, Twitter och på andra ställen.

Jag kommer att saknar er,
Pierre Wingren, 2013-11-30.

***

I går spelade Hamburger SV och VfL Wolfsburg 1-1, som vanligt. Av de fem senaste matcherna har fyra slutat just 1-1 mellan lagen. Schalkes inlånade ytterback, Dennis Aogo, missar resten av säsongen då han slet av korsbandet på en träning. Tungt.
Fortuna Düsseldorf meddelade nyligen att Mike Büskens sparkas med omedelbar verkan efter 0-2-förlusten mot Karlsruher SC i går.

Så här spelas resten av Bundesliga omgång 14:

Lördag 15:30
Bayern München – Eintracht Braunschweig
Bayer Leverkusen – 1. FC Nürnberg
TSG Hoffenheim – Werder Bremen
1. FSV Mainz 05 – Borussia Dortmund
Hertha Berlin – FC Augsburg

Lördag 18:30
Schalke 04 – VfB Stuttgart

Söndag 15:30
Hannover 96 – Eintracht Frankfurt

Söndag 17:30
Borussia Mönchengladbach – SC Freiburg

Eftersom något tar slut i dag tänkte jag avsluta det sista riktiga blogginlägget med en kort berättelse: hur något annat började. Det passar i dag.

Den 27 februari 2001. Sportchefen i Mainz, Christian Heidel, mår inte bra. Han kan inte sova, inte slappna av. FSV Mainz 05 har nyss förlorat med 1-3 mot Greuther Fürth i 2. Bundesliga och nedflyttningen till 3. Liga närmar sig. Ingenting har gått som Heidel hade tänkt sig. Relativt profilstarke tränaren René Vandereycken hade tagit över klubben i somras. Efter blott tre segrar på tolv matcher fick belgaren se sig om efter ett nytt jobb.

Eckart Krauzun tar över Mainz. Det ser lite bättre ut, men vändningen kommer aldrig. Nedflyttningsplats. Elva omgångar kvar.

”Jag var tvungen att göra något”, minns Christian Heidel. ”Jag tänkte på en kille i de egna leden. Jag tänkte att det inte kan gå mycket sämre med en sån kille jämfört med någon utifrån”, säger Heidel.

Han tänkte på Jürgen Klopp. Samma kväll funderar Klopp på om han ska förlänga sitt proffskontrakt med ytterligare ett år. Han börjar bli gammal, har flyttat ned i backlinjen och nickar bort de flesta bollarna. 235 matcher i 2. Bundesliga, fler än någon annan spelare i Mainz någonsin. Hänga skorna på hyllan, eller fortsätta ett år till?

Då ringer Christian Heidel. Han kommer med ett förslag. En halvtimme senare är det klart. Klopp förlänger inte sitt kontrakt – han blir tränare i stället. Ett klokt val, skulle det visa sig. Mainz tar sig ur krisen och slipper 3. Liga.

Hösten 2001 sätter han ett nytt startrekord i 2. Bundesliga. FSV Mainz 05 toppar tabellen med 31 poäng efter tolv omgångar. Jürgen Klopp och Zeljko Buvac (ja, de har alltid följts åt) har funderat ut en fotboll de vill att laget spelar. Och de nöter, nöter och nöter. Unga spelare förädlas. En av dem är Manuel Friedrich. Mittbacken stannar kvar i Mainz trots anbud från Manchester City. Han förstår att Jürgen Klopp har något stort på gång. Han förstår att han utvecklas bra i Mainz under Klopp.

Efter två snöpliga missar lyckas så FSV Mainz 05 ta sig upp i Bundesliga våren 2004. En av Tysklands största tränare tar sitt första stora steg.

Om några timmar återvänder Jürgen Klopp och Manuel Friedrich till Mainz. Platsen där allting började för de båda.

/Wingren

Borussia Dortmund kunde ha sålt 500 000 biljetter till den här matchen. Den tv-sänds i mer än 200 länder. Det är ettan mot tvåan. Det är der Klassiker. Det är en tysk jättematch mellan två av Europas bästa lag. Det är en fantastisk fotbollslördag.

Ändå känns det annorlunda inför den här matchen. Det som skulle vara ett möte mellan två av världens bästa tränare och två av världens bästa lag har i stället blivit ett möte mellan två skadeskjutna giganter – och frågan är vem som hanterar situationen bäst.

Det är givetvis tråkigt att Bayern München saknar Bastian Schweinsteiger, Franck Ribéry, Xherdan Shaqiri, Claudio Pizarro och Holger Badstuber. Pep Guardiola hade gärna haft med sin fixstjärna och mittfältsmotor till den här matchen.

Jürgen Klopp hade gärna haft sin backlinje – och regissör. Ilkay Gündogan saknas på mittfältet och sjukt nog har Marcel Schmelzer, Mats Hummels, Neven Subotic och Lukasz Piszczek gått sönder. Det är hela Klopps ordinarie backlinje. Inget optimalt läge.

Båda tränarna är dock överens om att det inte handlar om att hitta på ursäkter. De ska hantera situationen på bästa sätt. Men det blir onekligen ett tufft test för en obeprövad backlinje – och det kan mycket väl bli så att Mario Götze, av alla, måste stå för de matchavgörande situationerna i Ribérys frånvaro.

Det här är nionde gången lagen möts som etta och tvåa i Bundesliga. BVB har tagit fyra segrar, två matcher har slutat oavgjort och FC Bayern har fixat tre trepoängare. De senaste sex ligamatcherna mellan lagen har slutat med fyra Dortmund-segrar och två kryss.

Bayern München vann dock matchen i DFB-Pokal förra säsongen – och framför allt gick de segrande ur Champions League-finalen. I början av den här säsongen körde Dortmund över FC Bayern i tyska supercupen. Det är alltså jämna tillställningar.

Men kan Borussia Dortmund rå på Bayern München den här gången? Som jag skrev i bloggen för ett tag sedan så kan ligan mycket väl avgöras redan i kväll. Om Pep Guardiolas gäng vinner så har de sju poäng ner till Jürgen Klopps Dortmund. Det är mycket, oerhört mycket.

FC Bayern har inte förlorat på 37 raka ligamatcher – en helt otrolig siffra. Men om det är något lag som kan bryta den trenden så är det Borussia Dortmund hemma på Westfalenstadion. 80 645 åskådare kommer att skapa en euforisk stämning.

Det finns många matcher i matchen i kväll. Supertränarna Pep och Klopp möts i en het duell, tyska landslagsmålvakterna Weidenfeller och Neuer ställs mot varandra och Lewandowski ska mäta sig med sin kommande konkurrent (?) Mandzukic.

Men det finns så klart en spelare som kommer att få mest fokus. Det bara är så. Mario Götze, 21.

Ädelteknikern tillbringade tolv år i Borussia Dortmund. Han blev fansens älskling, Tysklands nya gullegris. Sedan kom chocken i april 2013: Mario Götze lämnar Borussia Dortmund för största rivalen Bayern München. Tajmingen på nyheten var vidrig och givetvis tänkte de allra flesta på Götzes ord några månader tidigare, ”jag kommer absolut inte att lämna BVB i sommar”. Det var ett typexempel på den nya fotbollen och den nya sortens fotbollsspelare.

Dortmund-fansen rasade. Mario Götze blev hatad. Och sedan dess har ingenting varit sig likt.

Borussia Dortmund vaknade upp i verkligheten – på riktigt. Tidigare hade Nuri Sahin och Shinji Kagawa lämnat, men den här övergången krossades alla drömmar om ”11 Freunde”. Vem lämnar härnäst? Numera har BVB en personalbudget på nästan 100 miljoner euro, det är mycket pengar för den gul-svarta Ruhrklubben. Men det är ingenting emot Bayern Münchens 200 miljoner.

Men det är inte bara Borussia Dortmunds verklighet som förändrades. Mario Götzes också. Och nu återvänder han för första gången till sin gamla hemmaplan, han möter den gula väggen som motståndare. Som hatobjekt.

Mario Götze tror att det blir ett av de svåraste momenten i karriären, men han räds inte. Jag tror dock att Götze har en hel del tankar i huvudet, inte bara inför återkomsten, utan vad som har hänt sedan sommaren.

Plötsligt blev supermittfältaren utbuad av hemmapubliken i Köln när Tyskland mötte Irland tidigare i höst. Han har blivit en i mängden i ett stjärntätt superlag. Han har kämpat med skador, han har haft svårt att hitta rätt i FC Bayerns spel. Även han har vaknat upp i en verklighet som skiljer sig från den tidigare. Och nu ställs han inför det ultimata provet när han, i Ribérys frånvaro, ska lösa knutarna i Bayern Münchens spel. På Westfalenstadion. En ganska häftig utmaning för en 21-årig kille.

Affären infekterade förhållandet mellan Bayern München och Borussia Dortmund. De flesta i Tyskland, som inte är FC Bayern-supportrar, avskyr klubben. Om det beror på avundsjuka eller inte kan man diskutera. Men det finns en tradition i södra Tyskland att försvaga värsta konkurrenten i Bundesliga. Det har gjorts förr, men ett tag verkade det som att det inte skulle lyckas den här gången. Men så gick Mario Götze-affären i lås. Pep Guardiola ville ha Neymar, Bayern-ledningen insisterade på Götze. Affären väckte starka känslor.

Det finns stora skillnader mellan de här klubbarna, mellan folket som står bakom klubbarna. Det finns olika förutsättningar. Borussia Dortmund och Schalke 04 avskyr varandra, rivaliteten är mer än bara sportslig. Den finns alltid. Men klubbarna är faktiskt lika varandra på många sätt, så även fansen.

Borussia Dortmund och Bayern München är dock inte alls lika varandra. De senaste åren har så den sportsliga rivaliteten tilltagit och nu kulminerat. Därför är det lätt att förstå varför matchen väcker så starka känslor. Det här kommer att bli en het kväll i ett kallt Dortmund. Så mycket känslor, så mycket vilja.

Giganterna Bayern München, Europas bästa lag, ställs mot ett löpstarkt och revanschsuget Borussia Dortmund. Känslorna vilar tungt över staden Dortmund. Westfalenstadion kommer att koka. Europas hetaste match där så mycket står på spel – på alla plan.

Är ni redo för supermatchen?

En snabb kommentar är på sin plats. Det är kontraktens dag i Tyskland. Den stora bomben är förstås att Jürgen Klopp förlänger till 2018 med Borussia Dortmund. Men sett ur ett svenskt perspektiv är det oerhört kul och spännande med Jiloan Hamad, 22, till TSG Hoffenheim.

Vi börjar med en snabb titt på Hamad och Hoffenheim. Ni som har följt bloggen ett tag vet vad jag har för känslor för TSG Hoffenheim – det är knappast min favoritklubb. Som förening.

Men sedan Markus Gisdol tog över tränaruppdraget i slutet av förra säsongen har saker hänt rent spelmässigt. Hoffenheim är en bra klubb för unga spelare att utvecklas i, det är ett lag som står för attraktiv, underhållande och offensiv fotboll. Gisdol ger gärna unga spelare chansen.

Laget mår bra igen efter en turbulent sedan tränaren Ralf Rangnick lämnade för flera år sedan. Spelarna har inte presterat, fotbollsmässigt har det varit under all kritik. På ledarsidan likaså. Men Markus Gisdol har injicerat nytt liv i klubben – än en gång är TSG Hoffenheim en fräck uppstickare i Bundesliga med många unga talanger.

Det är ett lag, likt Werder Bremen under Thomas Schaaf, som hellre spelar 5-4 än 1-0. Målsättningen har blivit realistisk igen, lugnet har kommit tillbaka. Det är en perfekt miljö för Jiloan Hamad att utvecklas i. Det trodde jag aldrig jag skulle säga – men det är faktiskt känslan. Ralf Rangnick-känslan har återvänt till TSG Hoffenheim. Det är viktigt för klubben och för spelarna. Och det är viktigt för ett 22-årigt svenskt nyförvärv.

22-årige Hamad har lett sitt Malmö FF till ett allsvenskt guld. Han har imponerat stort. Nu får han chansen att visa upp sig på en av fotbollsvärldens största scener, men ändå i en klubb som känns helt rätt.

Så här säger sportchefen Alexander Rosen om Hamad:

”Jiloan är en ung, ambitiös och utvecklingsbar spelare som redan visat upp sina färdigheter i Sverige. Vi är mycket glada över att han har valt att spela för oss”.

Det är inte den roligaste klubben han kommer till. Inga supportrar värda namnet (åtminstone inte i tyska mått), ingen tradition och ingen historik. Men som jag har varit inne på tidigare är Markus Gisdols Hoffenheim-projekt något fräscht och spännande. Det är helt rätt av Hamad att inte tänka på hur stor klubben är utanför fotbollsplanen. Miljön är den viktiga – och den känns helt rätt för tillfället (även om det kan svänga snabbt i klubbar som Hoffenheim).

Det ska bli fantastiskt spännande att se vad Jiloan Hamad kan uträtta i ett piggt och offensivt Hoffenheim. Det känns helt enkelt fruktansvärt kul med ännu en spännande svensk spelare i Bundesliga.

Välkommen till ett fotbollsälskande land. Välkommen till en liga med högt tempo och anfallsglad fotboll. Välkommen till Bundesliga – där publiktrycket är öronbedövande och de stora arenorna är fullsatta.

Och lycka till, Jiloan Hamad.

***

I Tyskland är inte Jiloan Hamad den stora nyheten förstås. På dagens presskonferens inför matchen mot VfB Stuttgart valde Borussia Dortmund att släppa bomben: tränaren Jürgen Klopp (och hela tränarstaben) förlänger till 2018. Sportchefen Michael Zorc förväntas göra likadant.

Det är en stor seger för BVB. Jag förstår varför Hans-Joachim Watzke såg så nöjd ut när han fick snacka om förlängningen. Jürgen Klopp är en av de bästa tränarna i världen. Han har en personlighet som går hand i hand med Borussia Dortmund. Han är verkligen den perfekte tränaren för klubben.

Det kvittar hur många nyckelspelare som lämnar för de europeiska storklubbarna så länge Jürgen Klopp är kvar. Det är känslan i Dortmund. Och det är känslan i min mage.

Han har förvandlat klubben från ett kaotiskt konkurslag till ett briljant storlag. Han står för en fotboll som är medryckande. Om inte fotbollen väcker känslor är den inte värd att spela, enligt Klopp. Det har genomsyrat killarna i laget, publiken, ja, hela Europa egentligen.

Det är ett av fotbollsvärldens mest spännande projekt Jürgen Klopp har. I dag blev det ännu lite mer spännande och mer långvarigt.

Nyheten betyder förstås oerhört mycket för BVB som tappar sina bästa spelare till andra klubbar. Men tränaren får de behålla åtminstone fram till 2018, trots stort intresse från klubbar i Europa. Det är ett positivt tecken för Borussia Dortmund, Bundesliga och fotbollen.

/Wingren

Champions League-omgången slutade bra för de tyska lagen. Det vara bara Schalke 04 som åkte på en svidande förlust när Chelsea vann med 3-0 i Gelsenkirchen. Borussia Dortmund besegrade Arsenal med 2-1, Bayern München krossade Viktoria Plzen med 5-0 och Bayer Leverkusen körde över Sjachtar Donetsk med 4-0.
Låt oss ta en snabb titt på hur det gick till.

I Gelsenkirchen tog gruppens topplag Schalke 04 emot José Mourinhos Chelsea. Hemmalaget hann knappt gå ut på gräset innan första kallduschen rann över spelarna. Fernando Torres gjorde 0-1 efter bara sex minuter.
Det här fick dock Schalke att vakna och hemmalaget fick se mer av bollen, men de hade svårt att skapa chanser. Det var först mot slutet av första halvlek som Boateng, Meyer och Neustädter fick fina chanser – men något mål blev det inte.

I andra halvlek var Chelsea nära att chocka Schalke igen, men den här gången kom tyskarna undan. Torres gjorde 0-2 när det var 20 minuter kvar av matchen och efter det satte Mourinho och Chelsea upp ett betongförsvar som Schalke inte lyckades forcera. I stället blev siffrorna onödigt stora när Hazard kontrade in 0-3-målet.

Det var helt klart en välförtjänt seger för Mourinhos gäng. Schalke hängde inte riktigt med och var inte smarta och kyliga nog att slå till när de väl fick chansen. 0-3-förlusten speglar väl kanske inte riktigt matchbilden dock. Precis som väntat gäller det för Schalke att framför allt säkra andraplatsen i den här gruppen.

Nu blir det intressant att se hur laget reagerar – sticker de huvudet i sanden eller reser de sig? Det väntar trots allt ett stekhett Ruhrderby mot Borussia Dortmund på lördag.

På tal om Dortmund – de spelade också fotboll i tisdags. Ett formtoppat Arsenal tog emot Jürgen Klopps lag i London. Matchen blev ett tydligt kvitto på Dortmunds utveckling. På sätt och vis var det fascinerande att se.

För två år sedan möttes Arsenal och Borussia Dortmund i Champions League. Första mötet mellan lagen var i Tyskland. Hemmalaget spelade bättre, skapade bra målchanser och spelade en trevlig fotboll. Men inte tillräckligt smart, inte tillräckligt kyligt. Inte tillräckligt moget, helt enkelt.

Den matchen vann Arsenal med 2-1. Nu var det ombytta roller.

Jürgen Klopp har utvecklat det här laget på ett mäkta imponerande sätt. De har förvandlats från ett gäng energiska busungar till ett europeiskt topplag av högsta klass. Och det har gått snabbt.

Den här gången, två år senare, var det Arsenal som spelade bättre fotboll sett över 90 minuter. Men det var Borussia Dortmund som vann med 2-1 i en match som enligt rättvisans regler kanske borde ha slutat oavgjort. Det gjorde den inte. Dortmund utnyttjade sina chanser, var sylvassa i sina lägen. De försvarade sig mestadels bra, lät Arsenal bli mer och mer självsäkra. Sedan slog de till. Pang. 1-1 blev 2-1 med åtta minuter kvar av matchen. Den tiden rann ut i sanden när bortaspelarna spelade av tiden.

Det var verkligen ombytta roller. Den här gången var Dortmund det smartare, kyligare och mer mogna laget.

Dortmund öppnade matchen bäst och styrde spelet den första kvarten eller så. Efter 16 minuter hade Henrich Mchitarjan gjort 1-0 på pass från Lewandowski.

Över huvud taget hade Arsenal svårt att skapa chanser i den här matchen. Och hemmalagets mål kom mycket riktigt till när Neven Subotic och Roman Weidenfeller missförstod varandra och Giroud kunde trycka in 1-1-målet.

Den gul-svarta segern var oerhört viktig efter den inledande förlusten mot Napoli. Nu har vi tre lag på sex poäng i dödens grupp. Rysligt.

***

Bayer Leverkusen och hemmaspel i Champions League-gruppspelet är en riktig succé. Den säkra 4-0-segern mot Sjachtar var den åttonde segern i rad på hemmaplan i gruppspelet. Starkt.

Bortalaget inledde med ett defensivt tänk och lät Leverkusen föra spelet, men den första kvarten av matchen bjöd inte på några nämnvärda målchanser. Donetsk läste av situationen och flyttade fram positionerna, men då slog Kiessling till i matchens 22:a minut. Den här gången satt nicken i mål, bollen tog inte någon obskyr omväg. Känslan är också att det här var väldigt viktigt för Leverkusen och Kiessling – äntligen lossnade målskyttet även i Champions League.

Sjachtar försökte svara på Leverkusens ledningsmål, men det var mest halvlyckade individuella prestationer det bjöds på. Bernd Leno fick dock göra några räddningar i slutet av första halvlek.

I andra halvlek försökte bortalaget spela offensivare, men den planen gick snabbt åt skogen när Leverkusen bjöds på en billig straff. Simon Rolfes var säker från straffpunkten. 2-0.

Kort därefter nickade Kiessling ner bollen till Son som serverade Sam – 3-0. Matchen avgjord.

Bayer Leverkusen gjorde en suverän match och det känns som att Sami Hyypiä finjusterar det här laget till det bättre hela tiden. En fin utvecklingskurva som nu toppas med en 4-0-seger mot Sjachtar. Stefan Kiessling gjorde matchens sista mål.

En viktig seger för Bayer Leverkusen som så klart vill ta sig vidare från gruppspelet, nu har de lyckats resa sig efter den inledande 2-4-förlusten i Manchester. Värt att notera är förstås att tyskarna redan har spelat två hemmamatcher och att gårdagens Sjachtar knappast kan liknas med fjolårets. Trots det en stark insats av Hyypiäs Leverkusen. Framtiden känns intressant.

Bayern München hade lekstuga mot tjeckerna – och än en gång fick vi ett kvitto på att Mario Götze minsann är på gång. Fotbollsgeniet ser ut att vara på fötter igen efter skadeeländet. Galet vilken trupp Pep Guardiola förfogar över.

Det finns egentligen inte så mycket att säga om den här matchen. Plzen var underlägsna fotbollsspelare, underlägsna löpare, ja, underlägsna i allt. Och då är ändå inte det här Bayern München färdigt i utvecklingen. De har mer att ge – ändå krossade de tjeckerna med 5-0 på Allianz Arena. Det säger en del om bredden i Champions League, men också en del om FC Bayerns galna kvalitet.

Franck Ribéry och David Alaba gjorde matchens mål i första halvlek. Minut för minut ökade FC Bayern tempot och kvalitén i allt de gjorde. Mario Götze kom in och gav motståndarna ännu en virvelvind att hålla koll på. Bortalaget kunde inte freda sig mot anstormningen.

Ribéry, Schweinsteiger och Götze noterades i målprotokollet. Bayern München har nu nio poäng efter tre spelade matcher och kommer givetvis att finnas med i vårens åttondelsfinaler. Just nu känns det inte alls omöjligt att Bayern München kan lyckas med det omöjliga – att försvara Champions League-titeln.

/Wingren

Ber om ursäkt för sen återkoppling. Vi kan väl säga att jag har varit i chock sedan ”målet” i fredags. Stefan Kießling kom högst på en hörna och nickade bollen mot mål vid ställningen 0-1. Tidigare hade hemmalaget TSG Hoffenheim fått ett mål bortdömt – felaktigt. Bayer Leverkusen ledde alltså lite smått orättvist när lagets bäste anfallare tryckte huvudet mot bollen.

Till allas förvåning låg plötsligt bollen i mål. Jag trodde att Kießling hade missat, men jag började tveka på mina fotbolls-ögon. Situationen såg lustig ut, det var inget spontant lyckofirande. Domaren Felix Brych menade att det var mål och Hoffenheim-spelarna fick kila upp till mittlinjen för att ta hand om avsparken.

Stefan Kießlings mål var inget mål. Bollen hade letat sig in genom det trasiga nätet på sidan av målet. Ett ganska otroligt och smått sjukt mål. Galet, att nätet var sönder. Sjukt, att domaren faktiskt inte såg att bollen var en bra bit utanför stolpen innan den letade sig in. Katastrofalt, att en fotbollsmatch kan avgöras på det sättet 2013.

Matchen slutade 2-1 till Bayer Leverkusen. Domaren bjöd Hoffenheim på en kompenstationsstraff (som Firmino brände), men till sist fick hemmalaget in reduceringen. Efter matchen höjde Hoffenheim-ledarna sina röster: matchen borde spelas om!

Hela Tyskland diskuterade målet som inte var något mål. De flesta är rörande överens om att matchen ska spelas om, precis som den gjorde 1994. Hoffenheim satte genast tryck på förbundet när de sa att ”om en Bayern München-match spelas om måste även en Hoffenheim-match göra det”.

Ärendet ligger dock hos Fifa och jag utgår från att det inte blir något omspel. I så fall måste det tyska fotbollsförbundet ta en tung och svidande strid med Fifa.

Det är en knepig fråga. Målet är ett skämt, ett dåligt skämt i en kommersiell fotbollsvärld där mål, eller inte mål, betyder fruktansvärt mycket. Men vad är egentligen skillnaden mot mål som borde ha blivit mål?

Hur många mål vinkas bort per omgång? Hur många bollar är över linjen, men domaren missar det? Det är många lag som har druckit ur orättvisans bittra bägare, men det är ingen som skriker på omspel. Man besvärar sig över domaren och går vidare. Vad är egentligen skillnaden på ett mål, som inte var, och ett mål, som borde ha varit?

Det är fruktansvärt irriterande. Det håller jag gärna med om. Det är lite smått bisarrt att jag ens behöver skriva den här texten och fundera över situationen. Jag är lite inne på Bayer Leverkusens linje – om matchen ska spelas om borde den återupptas vid ställningen 1-0 och lite mer än 20 minuter kvar.

Men ska alla lag kräva omspel i fortsättningen om målen felaktigt döms bort? Det går inte.

Det här väcker förstås på nytt diskussionen om målkameror. Tyskland valde att inte köra på samma linje som Premier League. Hur påverkar fredagens händelse den här debatten?

Jag tycker synd om Hofenheim-spelarna som först fick se sitt regelrätta mål bortdömt, och sen se på när Kießling gjorde ett mål som inte var ett mål. Jag tycker synd om Felix Brych som måste ta svåra beslut på några sekunder.

Vidare hade jag önskat mig ett ärligare agerande från Leverkusen. Jag förstår varför de inte erkände att det inte var mål, tre poäng betyder så fantastiskt mycket. Men fotbollsvärlden hade varit lite finare, lite bättre. Kießling visste mycket väl hur ”målet” hade gått till, om han inte vill erkänna det kunde han åtminstone nöjt sig med ”inga kommentarer”.

Det blev en mörk fredag för fotbollen. Fortsättning följer.

***

1. FC Nürnberg har hittat en ny tränare: Gertjan Verbeek. Holländaren kommer att bli officiellt presenterad i dag. På fredag gör han debut som tränare för der Club när laget möter VfB Stuttgart på bortaplan.

Gertjan Verbeek, 51, kan nog passa in ganska bra. De senaste tre åren hade han hand om finansiellt svaga AZ Alkmaar. Han förde klubben till spel i Europa tre säsonger i rad. Han fick sparken i september efter en seger mot tabellettan PSV Eindhoven, uppenbarligen ska kemin mellan spelartruppen och tränaren varit svag.

Verbeek skriver på för två och ett halvt år och tar med sig ett tränarteam till Nürnberg. Klubbikonen Marek Mintal kommer dock att ingå i ledarstaben även i fortsättningen.

Det återstår att se om Verbeek kan få samma positiva effekt på Nürnbergs spel som Thomas Schneider har fått på Stuttgart och som Bert van Marwijk har fått på Hamburger SV.

Resultat Bundesliga omgång 9:

TSG Hoffenheim – Bayer Leverkusen 1-2
Borussia Dortmund – Hannover 96 1-0
Bayern München – FSV Mainz 05 4-1
Werder Bremen – SC Freiburg 0-0
Eintracht Braunschweig – Schalke 04 2-3
Eintracht Frankfurt – 1. FC Nürnberg 1-1
Hertha Berlin – Borussia Mönchengladbach 1-0
Hamburger SV – VfB Stuttgart 3-3
FC Augsburg – VfL Wolfsburg 1-2

***

Åter dags för Champions League i kväll. André Schürrle återvänder till Tyskland med sitt Chelsea när de möter Schalke 04. Borussia Dortmund har rest till London för att ta sig an Arsenal. Två matcher som lovar god fotboll.

Schalke 04 har fått en drömstart på Champions League-äventyret efter två raka segrar. Till skillnad från Chelsea lyckades tyskarna besegra FC Basel och ligger därmed på en trevlig förstaplats i gruppen. Men nu ställs de mot riktigt tufft motstånd och en hemmavinst hade varit mer än viktig.

”Klart det är härligt att återvända till Tyskland: mot Schalke, i den här arenan med de grymma fansen. Och så möter jag en av mina bästa fotbollskompisar i Adam Szalai. Det blir en fin match för mig. Givetvis handlar det om mycket för oss rent sportsligt”, säger André Schürrle som hade stor gala i Stockholm när Tyskland besgrade Sverige med 5-3.

Då tog André Schürrle hand om vänsterplatsen på mittfältet i stället för Julian Draxler. Nu ställs landslagsspelarna mot varandra. Schalke har lite problem med knäskadade spelare: Marco Höger och Klaas-Jan Huntelaar har opererats och missar givetvis matchen.

Även nyckelspelaren Kevin-Prince Boateng har dragits med knäproblem på sistone och tränade äntligen med laget i går. Frågan är i vilken form Boateng är i, men i den här typen av matcher är han oerhört viktig. Det är då han lever upp och visar hela sitt fotbollsregister på planen.

Schalke måste hitta rätt i försvarsspelet, precis som de har gjort tidigare i Champions League. Det kan bli en fartfylld historia med två lag som trivs med snabba omställningar.

Trolig startelva:

Hildebrand
Uchida, Höwedes, Matip, Aogo
Neustädter, Goretzka
Boateng, Meyer, Draxler
Szalai

Borussia Dortmund är i en klart sämre sits än grannlaget Schalke. Förlusten mot Napoli svider fortfarande och har satt Jürgen Klopps lag i en besvärlig sits i en obehaglig grupp. Det största problemet är förstås att Dortmund inte har nått sin potential ännu, de har inte hittat helt rätt i spelet. Ilkay Gündogan saknas stort och Henrich Mchitarjan har inte lyckats ersätta Mario Götze i offensiven ännu.

Spelet är inte lika bra som under fjolåret. Nu väntar ett formtoppat Arsenal på hemmaplan. Borussia Dortmund hade mått bra av minst en poäng, men då krävs bättre spel än mot Napoli eller Hannover 96 senast. De har en bit kvar helt enkelt. Samtidigt vet vi alla hur bra det här laget kan spela – en spännande match är att vänta.

”Vi måste spela vår bästa fotboll på tisdag om vi vill vinna matchen”, säger Jürgen Klopp på presskonferensen. Tränaren kommer dock att sitta på läktaren då han har en matchs avstängning kvar att avtjäna.

Förutom Ilkay Gündogan saknas även Sebastian Kehl och Lukasz Piszczek.

Trolig startelva:

Weidenfeller
Grosskreutz, Subotic, Hummels, Schmelzer
Bender, Sahin
Blaszczykowski, Mchitarjan, Reus
Lewandowski

/Wingren

Så är det dags för ännu en härlig ”tåg-blogg”. Den bästa sortens bloggande. Nja.

Säsongens första Champions League-omgång är spelad – med minst sagt blandade resultat för Bundesliga-lagen.

I tisdags vann Bayern München med 3-0 mot CSKA Moskva. Samma kväll förlorade Bayer Leverkusen, på ett hopplöst sätt, med 2-4 mot Manchester United.

I går vann Schalke 04 med 3-0 mot Steaua Bukarest. Samma kväll förlorade Borussia Dortmund, på ett hopplöst sätt, med 1-2 mot Napoli.

Omgångens största segrare är för mig Schalke 04. Inte bara för att de vann den viktiga hemmamatchen mot Bukarest, utan också för Chelsea gick och förlorade mot FC Basel. Ett drömresultat för Jens Kellers lag.

Det krävdes en gnutta tur för Schalke. I andra halvlek slog Uchida ett inlägg som ingen spelare nådde, målvakten hade kommunikationsproblem med sin backlinje och otroligt nog stod det 1-0 till hemmalaget. Efter det var matchen enkel för Schalke. De kunde spela ut. Kevin-Prince Boateng placerade in 2-0 och Julian Draxler avrundade det hela till 3-0 med ett mycket vackert mål.

Än en gång höll Schalke nollan. Än en gång spelade de med tålamod. Nu har spelarna tankat ordentligt med självförtroende och det ska bli oerhört intressant att se hur de kan matcha Bayern München på lördag.

Tokigt viktiga poäng för Schalke alltså. Och till Horst Heldts glädje kan vi än en gång konstatera att Boateng var ett utomordentligt bra köp – en avgörande affär.

BVB är inte längre BVB skrev jag i går. Jag fick rätt på mer än ett sätt. Att det inte passar Borussia Dortmund att gå in som favoriter mot lag visste vi – och mycket riktigt hade laget stora problem med Napolis fina försvarsspel. De skapade inte särskilt många chanser, hade svårt att hitta ytor.

Men BVB var inte BVB alls. Det saknades mycket. De hade en riktigt dålig dag på jobbet. Samtidigt gjorde Napoli det oerhört bra.

Dortmund inledde matchen ganska bra, men det syntes snabbt att Napoli var det något vassare laget. Sen missade Robert Lewandowski ett bra läge, minuten senare gjorde Higuain 1-0 för Napoli. Neven Subotic hade, inför målet, stått och trampat vid sidlinjen. Han ville släppas in efter omplåstring.

Jürgen Klopp lever på sina känslor – det är hans grej. Han lever fotboll. Problemet är att han ibland kokar över. Det gjorde han i går – och skämde ut sig ordentligt. Domaren visade givetvis upp honom på läktaren och efter det var matchen förlorad. Allt som kunde gå snett gick snett. Mats Hummels klev av skadad, Roman Weidenfeller fick ett korrekt rött kort efter att ha använt händerna utanför straffområdet. Ridå.

I andra halvlek gjorde BVB trots allt en helt okej insats. Men det räckte inte långt. Matchen slutade till sist 2-1 till Napoli. En otroligt tung start för Borussia Dortmund. Nu gäller det att vinna mot Marseille – men även där kommer Jürgen Klopps gäng få spela den typ av fotboll som i går. Det passar dem inte särskilt väl. Det gäller verkligen att de gör sin läxa om de inte vill åka ut ur Champions League innan vintern.

Två vinster och två förluster för de tyska lagen. Två övertygande segrar och två solklara nederlag.

***

Ytterligare två tyska klubbar mäter sina krafter med europeiskt motstånd i kväll. Det är dags för Europa League. Eintracht Frankfurt har hittat formen och brinner inför comebacken i Europa. Franska Bordeaux kommer på besök. Känslan är att Armin Vehs Frankfurt har goda chanser, men att det blir en jämn match. Matchstart 19:00.

För SC Freiburg kan kvällens äventyr bli en befrielse. I Bundesliga-vardagen är det inte mycket som fungerar för Christian Streichs nybyggda lag. En smak av framgång i EL kan betyda mycket för säsongen. Freiburg välkomnar tjeckiska Slovan Liberec. Matchstart 21:05.

/Wingren

”Rättvis förlust. När du spelar mot Manchester United får du inte göra några misstag. Men inte domaren heller”, säger Bayer Leverkusens sportchef Rudi Völler efter matchen.

”Jag tycker inte att vi gjorde vår bästa match i dag. Och vi spelade inte som vi kan”, analyserar mittbacken Ömer Toprak.

Ja. Det var en besvikelsens afton för Bayer Leverkusen. Men det var också en kväll i lärdomens tecken. Champions League var något nytt för den här backlinjen och för flera andra spelare på planen. Det var något nytt för Sami Hyypiä, som ändå försökte efterlikna Sir Alex med sitt eviga tuggummituggande på Old Trafford. De fick sig en läxa. Något som de kan dra lärdom av.

Det var framför allt försvarsspelet som var för svagt i går. Toprak och Spahic hade stora problem med hemmalagets anfallsspel, de fick för lite hjälp av ytterbackarna och mittfältet spelade inte tillräckligt resolut. Att Bayer Leverkusen spelade en aning passivt förvånar inte – det var snarare självklart med tanke på inramningen och motståndet.

Det första målet skulle givetvis inte ha godkänts. Bernd Leno blir klart störd, och rörd, av Antonio Valencia som är offside. Det måste domaren se. Men det är inte det målet som avgör matchen. Det var klasskillnad mellan lagen och Leverkusen kom inte alls upp i förväntad nivå. Stackars Stefan Kießling fick inte några vettiga bollar att jobba med och nyförvärvet Emre Can hör inte hemma på den här nivån än. Försvarsspelet var ihåligt, det egna spelet var stressat och slarvigt.

Manchester United vann välförtjänt med 4-2. Nu gäller det för Sami Hyypiä och spelarna att dra lärdom av det här. Vi såg för två år sedan hur mycket Champions League-rutin betyder när Borussia Dortmund kom sist i sin grupp. Leverkusen fick ett tidigt, och viktigt, uppvaknande.

Toprak och Simon Rolfes gjorde bortalagets mål.

***

”Vi spelade bra. Jag är väldigt nöjd med lagets insats. Det är alltid svårt när man har vunnit flera titlar. Därför är jag väldigt stolt”, säger Pep Guardiola efter matchen mot CSKA Moskva.

Det blev aldrig någon riktig fotbollsmatch. FC Bayern-spelarna kände mer att gräset på Allianz Arena i själva verket var en park – som de lugnt och stillsamt promenerade genom. Hemmalaget bjöd på en ny fotboll, en bättre fotboll. Tidigare har Pep varit väldigt mån om att hans spelsystem, bara hans spelsystem, ska appliceras. Mot CSKA Moskva tycks han ha sagt till sitt lag att mixa till det lite. En del av den brutalt raka anfallsfotbollen var tillbaka, men bollinnehavet förblev trots det Bayern Münchens.

Philipp Lahm gjorde en strålande match på det centrala mittfältet framför backlinjen. Kantspelarna i FC Bayern var som vanligt lysande. Först när spelarna började slappna av i andra halvlek lyckades CSKA Moskva skapa några halvchanser, de fick delta mer i spelet. Men mest av allt var det en lektion i hur fotboll ska spelas – bortaspelarna tittade på med beundran.

David Alaba satte en frispark efter bara fyra minuter. Mario Mandzukic utökade innan halvtid. Målet borde ha dömts bort – men det hade inte spelat någon större roll i den här matchen.

Med lite mer än 20 minuter kvar bestämde sig FC Bayern för att göra ett mål till. Och det var ohyggligt vackert. David Alaba plockade in en boll från Franck Ribéry, vände upp, och lobbpassade till Arjen Robben som avslutade säkert. Ridå.

Ett aggressivt press-spel, raka anfall och stor säkerhet med bollen. En helgjuten insats.

Då passade det också bra att Karl-Heinz Rummenigge, liksom Uli Hoeneß tidigare, tillbakavisade Matthias Sammers kritik mot det egna laget. ”En fantomdiskussion”.

***

Borussia Dortmund är inte längre Borussia Dortmund. De är fjolårets Champions League-finalister i stället. En roll som jag inte tror passar Jürgen Klopps gäng vansinnigt bra. De kommer inte att gå in i någon match som underdogs. Det blir en ny utmaning för BVB att bemästra detta i Champions League – omställningen var nog så jobbig i Bundesliga.

Givetvis blickar de glatt fram mot kvällens höjdpunkt och den kommande utmaningen i turneringens värsta grupp.

På presskonferensen framgick det att Jürgen Klopp erbjudits tränarjobbet i Napoli. Dortmund-tränaren tackade nej och nu sitter i stället Europa-räven Benitez på tränarbänken. Borussia Dortmund och Napoli har inlett säsongerna bra och ligger etta i sina respektive ligor. De har båda byggt om, och förstärkt, spelartrupperna. De nya anfallsuppsättningarna ha levererat.

Det mesta talar för en härligt fartfylld match med ett galet tryck på läktarna. Spelarna och Klopp ser fram emot att få spela på San Paolo.

”Tränaren påminde oss om att Maradona har spelat här. Därför är det en stor ära för oss att få spela här”, säger Nuri Sahin.

Jakub Blaszczykowski är åter redo för spel, även om Pierre-Emerick Aubameyang säkert får chansen från start efter sin fina insats mot HSV. Värre kan det bli i backlinjen. Neven Subotic fick en smäll i lördags och är tveksam till spel, nyförvärvet Sokratis fick en smäll på foten under gårdagens träning och även han är tveksam till spel.

Det ska bli intressant att se hur Borussia Dortmund tar sig an kvällens uppgift, hur de hanterar sin nya ställning i fotbollsvärlden. Om det är något vi vet med säkerhet så är det att Jürgen Klopps Dortmund aldrig upphör att utvecklas. Räcker den korta lärostunden mot Malaga?

Trolig startelva:

Weidenfeller
Großkreutz, Sokratis/Subotic, Hummels, Schmelzer
Bender, Sahin
Aubameyang, Mchitarjan, Reus
Lewandowski

***

”Vi har en hemmamatch och måste vinna den här matchen”, säger Horst Heldt.

Det är klart att förväntningarna är höga i Gelsenkirchen. Efter en tung start på säsongen har hoppet återvänt. Kevin-Prince Boateng har kommit in och redan blivit prinsen i det kungsblå riket. Han har avlastat Julian Draxler, som faktiskt såg en aning nedtyngd ut av all press, och han för med sig internationellt format till Schalke 04. Jens Keller förfogar över en väldigt stark och bred trupp. De vann bortamatchen i Grekland och tog sig till Champions League. Sedan dess har de gjort två bra – framför allt stabila – matcher mot Bayer Leverkusen (2-0) och FSV Mainz 05 (1-0).

Nu tycker förvisso Jens Keller att Boateng-hajpen är överdriven. Det håller jag med om. Boateng kommer inte att skjuta Schalke till succé på egen hand, men hans närvaro har lyft ett gäng pressade spelare till ett fungerande lag. Någonting har hänt i Gelsenkirchen. Laget har tagit ett steg framåt.

Vi har dock blivit lurade förr. Jag ser fortfarande inte Jens Keller som en man för Schalke. Jag ser fortfarande vissa brister i spelet. Men de tycks vara inne i en positiv trend, och det är just vad laget behöver. Här finns så mycket talang och potential, framgångar kittlar fram mer och mer av det.

Steaua Bukarest står för kvällens motstånd. Den rumänska klubben gjorde det bra i Europa League förra säsongen och slog ut Ajax innan Chelsea blev ett nummer för stort. Och om spelarna lyssnar på den förre BVB-ikonen, Marcel Raducanu, kan Kevin-Prince Boateng få det tufft i afton.

”Steauas spelare måste attackera Boateng. När man ligger tätt på honom tappar han huvudet. Då börjar han med vårdslösa tacklingar”, säger han.

Bukarest har ett tufft lag – kan de lyckas reta Boateng till ett rött kort?

Även rumänen, tillika förre Schalke-spelaren, Ciprian Marica försöker störa Schalke-spelarna inför matchen. ”Höwedes är kapten, men han gör många taktiska och tekniska misstag”, säger han.

Läge för Schalke att ge svar på tal i kväll. Det här är första gången som Ruhr-klubben är med i CL två år i rad. Det kan visa sig betyda oerhört mycket (lex Leverkusen och Dortmund).

Klaas-Jan Huntelaar är fortsatt skadad, men det hade varit ett tyngre tapp för ett år sedan. Adam Szalai anslöt i somras och börjar verkligen hitta rätt. Nu ska han få göra sina debut i Champions League, ”en stor ära”, säger han och ler.

Om vi får se samma bestämda och disciplinerade Schalke i kväll så går det här vägen.

Trolig startelva:

Hildebrand
Uchida, Höwedes, Matip, Aogo
Neustädter, Höger
Farfan, Boateng, Draxler
Szalai

Ännu en fantastisk kväll väntar på oss. Auf geht’s!

/Wingren

Årets hetaste fotbollsfest står för dörren. Ja, okej då, det blir även nästa års hetaste fotbollsfest för att vara korrekt. På fredag slår Bundesliga åter upp portarna när de regerande mästarna Bayern München tar sig an Borussia Mönchengladbach. Äntligen är det dags igen.

Tysk fotboll och Bundesliga har fått mycket uppmärksamhet på sistone. Borussia Dortmund och Bayern München hyllades stort efter sagoäventyret i Champions League. Jürgen Klopp har blivit en eftertraktad och älskad ikon. Supportrarna har fått mycket positiv uppmärksamhet och framför allt många engelsmän har börjat titta mot Tyskland med stor avund. Bundesliga har gått en annan riktning än de andra toppligorna i Europa. Det är fint. Härligt. Så har det dock varit länge.

När de tyska lagen plötsligt började skörda framgång i Europa hände något. Nu var det inte bara de fullsatta arenorna, de högljudda supportrarna och de medlemsägda klubbarna som lockade. Nej, titta, det gick ta mig fan att lyckas på absolut toppnivå också.

Och spelet sen. Det fartfyllda, riviga och intensiva spelet. Matcher i ett rasande tempo, med en drivkraft att vinna. Man blir svettig bara av titta på det.

Visst är det trevligt att Bundesliga tas på större allvar ute i världen.

Det allra bästa är dock att bara få följa den som alltid förr. Ryckas med av klubbarna och alla berättelser, fotbollsgalenskapen bland supportrarna och den stora dramatiken. Bratwurst, öl, ett gäng vänner och en stor betongklump till arena räcker för att göra helgen komplett. Det är så du genomlider vardagen.

Den här säsongen ser ut att bli mer spännande än någonsin. Pep Guardiola gör entré i tysk fotboll och Bayern München, Dortmund påbörjar livet utan Götze och i Schalke 04 hittar vi ett otroligt intressant projekt. Bayer Leverkusen har också något riktigt spännande på gång och i Mönchengladbach kokar det.

Bundesliga är en av de jämnaste ligorna, det är också anledningen till att så få lag lyckas etablera sig i Europa. Du kan göra en bra säsong och hamna femma, året därpå kan du göra en lika bra säsong men hamna elva. Det är det som är så lockande. Men det är också det som gör ett säsongstips närmast omöjligt. I mina ögon har nästan alla 18 lag det som krävs för en Europa-plats och de har alla gjort mycket bra och spännande affärer i sommar.

Jag vågar definitivt räkna bort nyuppflyttade Eintracht Braunschweig, de har inte vad som krävs. Bayern München är den andra klubben som alltid är enkel att placera i en tabell. Men i övrigt? Tja, ni får helt enkelt läsa min laggenomgång nedanför.

En otroligt härlig säsong väntar på oss – det är jag övertygad om. Årets upplaga av Bundesliga känns hetare och mer intressant än på länge.

1. Bayern München
Truppens snittålder: 25,5
Placering 2012/13: 1
Resultat köp/försäljningar: -38,5 miljoner euro

In: Thiago Alcantara (FC Barcelona), Jan Kirchhoff (1. FSV Mainz 05), Mario Götze (Borussia Dortmund), Mitchell Weiser (1. FC Kaiserslautern, åter från lån).

Ut: Emre Can (Bayer Leverkusen), Mario Gomez (Fiorentina), Anatoliy Tymoshchuk (Zenit St. Petersburg), Nils Petersen (Werder Bremen), Maximilian Riedmüller (Holstein Kiel).

Kommentar på transferaktiviteter: Vad ska man säga? FC Bayern gör precis vad de känner för. De är på den där toppen av näringskedjan och kan välja och vraka bland världens spelare, och de behöver inte sälja någon som de vill ha kvar. Jag förstår varför Gomez ville lämna och det är snyggt agerat att lyssna till spelarens önskemål – trots det anser jag att Bayern München har begått ett stort misstag i den här affären.

I övrigt har truppen givetvis blivit ännu bättre. Mario Götze är en av Europas hetaste spelare och Thiago har potential att bli det. Två superbt bra värvningar, även om behovet kan ifrågasättas.

Kirchhoff kan spela som mittback och som defensiv mittfältare, en bra spelare just nu men det finns en hel del utvecklingspotential i honom. En jättebra spelartrupp har blivit ännu bättre. Nu är det upp till Pep att få ihop laget.

Motivering: Pep Guardiola. Pep Guardiola. Mario Götze. Thiago Alcantara. Pep Guardiola. Att stå still är att gå baklänges, utveckling kräver förändring. Bayern München nöjer sig inte med att ha vunnit trippeln en säsong – de vill befästa sina plats som nummer ett i världen. Därför valde man att agera när Pep Guardiola blev tillgänglig, därför valde man att investera stora pengar i Götze och Thiago. Laget ska bli ännu bättre. Och chansen är faktiskt stor att Bayern München blir första klubb att försvara Champions League-titeln. Chansen är väldigt stor att de också försvarar de inhemska titlarna (förutom Supercupen då).

Men det finns också en risk att det här går snett. Det här blir Pep Guardiolas första uppdrag som tränare utanför Barcelona. Han arbetar med ett lag som har enorma krav på sig, han jobbar nu i en liga där även de mindre lagen kan sticka upp och straffa ordentligt genom typiskt tyska omställningar. Han har en fantastiskt stor och kvalitativ spelartrupp med många stjärnor, stjärnor som kan bli griniga om de inte får spela. Nog finns det en risk med Pep Guardiola – hur passar hans filosofi ens in i Tyskland?

Å andra sidan är den här spelartruppen så vansinnigt bra och inte alls känslig för skador. Rimligtvis ska det inte gå att missa förstaplatsen. En svajig start kan förstås sätta några käppar i hjulen. FC Bayern har en mittfältsuppsättning av absoluta världsklass, de har en världsmålvakt och de har två av världens bästa ytterbackar i Alaba och Lahm. De har en härförare på mitten i Schweinsteiger, stenhårda bollvinnare i Dante och Martinez. De har fart, teknik, målfarlighet och kreativitet i överflöd i Götze, Thiago, Müller, Robben, Ribéry, Shaqiri, Mandzukic och Kroos.

Det här laget är på papperet ett av de starkaste jag någonsin har skådat. Det borde vara omöjligt att misslyckas.

Vi kommer att få se ett FC Bayern som vill hålla mer i bollen, jobba med sidledspassningar och sedan blixtra till. Ett FC Bayern som antagligen spelar med en så kallad falsk nia i många matcher. Det gäller dock att Uli Hoeneß-affären inte får det att storma i klubben, att Pep snabbt når resultat och att den nya fotbollen går hem hos supportrarna. Annars kommer BVB vara där och hugga som en giftkobra, dra fram som en getingsvärm.

Om Pep är ödmjuk inför uppgiften, om han får spelarna med sig – då är Bayern München fortsatt världens bästa lag.

Håll ögonen på: Robben, Ribéry och Müller. Det är främst de här tre spelarna som tycks ha blivit bättre av Peps nya spelidé. Positionsbyten, läckerheter och briljanta passningar kombinerat med mängder av mål. En offensiv trio som kan sätta skräck i de flesta försvaren. Och så ska ju den där Götze in i det hela också.

2. Borussia Dortmund
Truppens snittålder: 24,8
Placering 2012/13: 2
Resultat köp/försäljningar: -5,3 miljoner euro

In: Henrich Mchitarjan (Sjachtar Donetsk), Pierre-Emerick Aubameyang (AS St. Etienne), Sokratis (Werder Bremen), Hendrik Bonmann (RW Essen).

Ut: Marvin Bakalorz (Eintracht Frankfurt), Lasse Sobiech (Hamburger SV), Leonardo Bittencourt (Hannover 96), Moritz Leitner (VfB Stuttgart, lån), Julian Koch (1. FSV Mainz 05), Daniel Ginczek (1. FC Nürnberg), Felipe Santana (FC Schalke 04), Mario Götze (FC Bayern München), Patrick Owomoyela (klubb ej klar).

Kommentar på transferaktiviteter: Borussia Dortmund förkunnade ordentliga investeringar – det var innan Götze såldes. Med andra ord har de inte investerat så våldsamt, snarare täckt upp positionen och breddat truppen med Aubameyang. Hel rätt agerat och absolut nödvändigt. Det är två affärer som kommer att göra Dortmund till ett starkare och mer svårläst lag.

Sokratis ersätter Santana rakt av men höjer kvaliteten. Dessutom kan den löjligt tuffa greken spela högerback, vilket blir nödvändigt då Lukasz Piszczek saknas hela hösten.

Tappet av Mario Götze smärtar klubben, men inte så mycket spelmässigt tack vare fina nyförvärv. Leitner, Koch, Bittencourt och Sobiech får chansen att visa upp sig i andra Bundesliga-lag. Bra, klokt och lugnt agerat på transfermarknaden av Dortmund även om en ytterback saknas.

Ytterligare en talang för den offensiva lagdelen kan vara på ingång.

Motivering: Näst bäst i ligan, näst bäst i Europa. Borussia Dortmund spelade en utomordentligt bra säsong och visade att Jürgen Klopps fotboll visst det fungerar mot internationellt motstånd. I ligan led dock spelarna av ett klassiskt Bayern-syndrom: efter några titlar var det inte längre lika roligt att spela mot Fortuna Düsseldorf i ligan efter att ha mött Manchester City i Champions League. Misstagen blev fler, de släppte in billiga mål och ofta saknades den där absoluta insatsviljan som Klopps fotboll kräver. Det problemet kommer inte att finnas den här säsongen. Den totala hungern har återvänt och med all sannolikhet blivit större efter Mario Götze-affären.

Borussia Dortmund ska ta en andraplats och rimligtvis kunna hota Bayern München om Pep Guardiola har lite problem inledningsvis. Det givna målet är förstås att ta en direktplats till Champions League.

Bredden i truppen har blivit bättre på nästan samtliga positioner. Ytterligare en kvalitetsspelare till anfallet och en ytterback hade behövts för att på allvar kunna utmana om ligatiteln och gå långt i Champions League. Det är åtminstone känslan.

Klopp och Dortmund vill gå tillbaka ett steg och åter hitta det där vansinniga presspelet med vindsnabba omställningar. Laget släppte in för många mål och gjorde för få kontringsmål förra säsongen. BVB klarar av det mesta förutom skador på Lewandowski eller ytterbackarna. Julian Schieber håller inte måttet och det är oklart hur väl Aubameyang passar in som ensam anfallare i detta Dortmund – som kantspelare kommer han dock berika kontringsspelet. Nuri Sahin är pånyttfödd, mittbackar finns det gott om, Weidenfeller håller hög klass i mål och de offensiva mittfältarna är riktigt bra. Lägg därtill att talanger som Jonas Hofmann och Marvin Ducksch lurar i vassen, i backlinjen får vi kanske se Marian Sarr få sina första Bundesliga-minuter. En Hummels-liknande 18-åring.

Tappet av Mario Götze kommer inte att smärta så mycket spelmässigt, tvärtom tror jag att Mchitarjan kommer att göra det bättre. Men affären smärtar på ett helt annat plan. En Dortmund-fostrad spelare har lämnat för den största ligarivalen. Och sätter han gjorde det på var inte snyggt. Bilden av klubben har rubbats. Lewandowski är på väg ut och Santana hamnade i Schalke. Echte Liebe?

Trots det är Dortmund ett av Europas klart bästa lag och de ska inte ha några problem i Bundesliga. Ett frågetecken kvarstår dock: hur presterar Robert Lewandowski efter turbulensen?

Håll ögonen på: Henrich Mchitarjan, 24. Offensiv mittfältare som har tagit över Götzes nummer tio. Har redan tokhyllats av lagkamraterna och ledarna i Dortmund. En kille som täcker stora ytor men som också har offensiva toppkvaliteter. Påminner mer om Kagawa än Götze – vilket passar Dortmund som handen i handsken. 25 ligamål för Sjachtar förra säsongen och jag tror vi får se en hel del fotbollsgodis.

3. Borussia Mönchengladbach
Truppens snittålder: 24,7
Placering 2012/13: 8
Resultat köp/försäljningar: -5,9 miljoner euro

In: Raffael (Dynamo Kiev), Christoph Kramer (Bayer Leverkusen, lån), Max Kruse (SC Freiburg).

Ut: Matthias Zimmermann (SV Sandhausen, lån), Matthew Leckie (FSV Frankfurt), Mike Hanke (SC Freiburg), Igor de Camargo (1899 Hoffenheim), Niklas Dams (FC Servette Genf), Tolga Cigerci (VfL Wolfsburg, lån avslutat), Alexander Ring (HJK Helsingfors, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Det har inte hänt så mycket, truppen har finjusterats till det bättre. Det här blir tredje gången Favre arbetar tillsammans med den offensive mittfältaren Raffael. Christoph Kramer har redan imponerat under försäsongen och blir ett viktigt tillskott till det centrala mittfältet – en spelare som verkligen trivs med bollen. Sist men inte minst har klubben värvat den nyblivne landslagsspelaren Max Kruse. En spelare som kan agera anfallare eller offensiv mittfältare, har ett härligt avslut och rör sig över stora ytor.

Det här är värvningar som Mönchengladbach behövde. De saknade rörlighet i anfallet förra säsongen. Luuk de Jong lär få mer att jobba med och kan således göra fler mål. Inga tunga tapp då Cigerci ersätts av Kramer, jag tror dock att Hanke kommer att saknas när laget behöver en murbräcka. Bra jobbat.

Motivering: Den lilla skrällen i säsongsprognosen. Om Borussia Mönchengladbach fixar den här tredjeplatsen så har de lyckats riktigt bra. Jag får en känsla av att det är möjligt. Det var så rätt av sportchefen Max Eberl att hålla fast vid tränaren Lucien Favre när orosvindarna blåste förra säsongen. Många klubbar hade antagligen sparkat tränaren och hoppats på ett snabbt resultat. Gladbach tänker långsiktigt – och det med all rätt. Favre är en tränare som älskar detaljer, en kille som kan säga åt en spelare att ta emot bollen en centimeter längre in på högerfoten och helt plötsligt växer spelaren ut till en stjärna. Han är en tränare som kan få ett lag att försvara sig superbt och spela effektiv anfallsfotboll.

Den förra säsongen blev dock övermäktig för Favre och Gladbach. Marco Reus, Dante och Roman Neustädter lämnade. Tre nyckelspelare från tre lagdelar. De värvade till synes bra ersättare, men det blev ett för stort projekt. Laget åkte på en tung start i samband med kvalförlusten mot Dynamo Kiev i CL-kvalet, Europa League stal sedan fokus och laget hann aldrig växa ihop.

Nu är en ny säsong här. En säsong utan enorma krav, en säsong utan spel i Europa. Mönchengladbach har gjort nödvändiga förstärkningar och får antagligen fart på den lite statiska offensiven. Fjolårets nyförvärv har fått en säsong på sig att komma in i klubben och Bundesliga. Lucien Favre är fortfarande en mycket bra tränare.

Om Dominguez och Stranzl bildar ett bra mittbackspar har Gladbach alla förutsättningar att lyckas. Marc-André ter Stegen är en mycket duktig målvakt, de centrala mittfältarna kan kontrollera spelet och det finns fart på kanterna. Luuk de Jong gör fler mål än förra säsongen och i Max Kruse har de fått in en lovande och målfarlig spelare.

Vi ska inte heller glömma bort hur duktiga Gladbach är på att fostra talanger. Räkna med ett par spelare som får sitt genombrott i år.

Håll ögonen på: Mahmoud Dahoud, 17. Häh, vem? Defensiv mittfältare som jag hoppas får en del speltid den här säsongen. Han kommer inte att vara lagets stjärna, men när han spelar vill jag att ni tittar noga. Syrien-födde Dahoud spelar trots sina ålder oerhört moget och klokt, har en bra översikt och har definitivt potential att slå igenom i Bundesliga. Grymt spännande spelare.

4. Schalke 04
Truppens snittålder: 24,6
Placering 2012/13: 4
Resultat köp/försäljningar: -11,4 miljoner euro

In: Leon Goretzka (VfL Bochum), Adam Szalai (1. FSV Mainz 05), Christian Clemens (1. FC Köln), Felipe Santana (Borussia Dortmund), Tim Hoogland (VfB Stuttgart, åter från lån), Anthony Annan (Osasuna, åter från lån), Philipp Hofmann (SC Paderborn, åter från lån).

Ut: Michel Bastos (Olympique Lyon, lån avslutat), Philipp Hofmann (FC Ingolstadt, lån), Sergio Escudero (FC Getafe), Jose Manuel Jurado (Spartak Moskva), Christoph Moritz (FSV Mainz 05), Christoph Metzelder (karriärsslut), Raffael (Dynamo Kiev, lån avslutat), Ibrahim Afellay (FC Barcelona, lån avslutat), Ciprian Marica (klubb ej klar).

Kommentar på transferaktiviteter: Som så många andra lag har även Schalke gjort det mycket bra i sommar. Det viktigaste sportchefen Horst Heldt har gjort är att värva Adam Szalai från Mainz. Äntligen får Huntelaar avlastning i anfallet. Vi vet att Szalai är god för tio eller fler mål på en säsong och att han har mycket kvar att utveckla. Skador har stört den ungerske anfallaren, nu är han redo att ta nästa steg på karriärstegen.

Goretzka är en av landets hetaste mittfältstalanger, Clemens har gjort det bra i Köln och Santana är en mittback av hög klass (om han struntar i att bjuda på plattmatcher som han stundtals gjorde förra säsongen). Schalke har även lyckats bli av med några Magath-spelare.

Tappet av Bastos smärtar inte då brasilianaren aldrig riktigt kom till rätta – nu har klubben i stället chansen att göra ytterligare en genomtänkt och bra värvning.

Motivering: Ett Schalke som känns mer spännande än på länge. Och hade det inte varit för tränaren Jens Keller, som jag fortfarande är tveksam till, hade jag placerat klubben ovanför Mönchengladbach. Kanske till och med ovanför Borussia Dortmund. Det här är ett lag med sprängkraft och en otrolig potential, ett lag som har skaffat bredd på tidigare utsatta positioner. Ett lag som kan gå från bra till fantastiskt tack vare en bra säsongsstart.

Talanger som Max Meyer, Leon Goretzka, Christian Clemens, Sead Kolasinac och Joel Matip har så mycket i sig, de kan nå absoluta toppnivå. De är dock inte där än, och det är där Jens Keller kommer in i bilden. Han är otroligt framgångsrik som ungdomstränare, men på seniornivå har det sett lite svajigare ut. Spelidén tycks inte vara solklar, den absoluta vinnargenen verkar saknas och den sista, men ack så viktiga, taktiska förståelsen. Jag kan ha fel, Keller kan mycket väl ha anpassat sig och utvecklat sig. Men han är den främsta anledningen till Schalkes fjärdeplats, givetvis tror jag också att Champions League-äventyret spelar in och gör att Schalke stundtals bjuder på svagare insatser.

Det är ju det här med svagare insatser. Schalke har länge varit ett topplag, ett lag som kan slå vilket motstånd som helst. Men de har aldrig varit tillräckligt konstanta. Nu har de fått behålla sitt fina lag från fjolåret, Julian Draxler har tagit ett jättekliv och Jupp Heynckes assisterande tränare Peter Hermann har hämtats in. Kan detta vara medicinen som Keller och Schalke behöver?

Vidare är det en sak som talar emot det här laget: målvakterna. De har tre bra målvakter i Fährmann, Hildebrand och Unnerstall. Men de har ingen målvakt som för nuvarande hör hemma i ett topplag. Det kan kosta poäng.

Här finns dock det som behövs för att lyckas den här säsongen, det gäller bara att de får ut maximalt av spelarna.

Håll ögonen på: Julian Draxler, 19. Den offensive mittfältaren har länge visat sin finfina talang, men när Lewis Holtby försvann i vintras och Draxler fick flytta in centralt så exploderade han. Han har nu tagit flera kliv framåt tack vare sitt nyvunna självförtroende. En kille som kan göra otroliga saker med en fotboll.

5. Bayer Leverkusen
Truppens snittålder: 24,7
Placering 2012/13: 3
Resultat köp/försäljningar: +13,4 miljoner euro

In: Emre Can (Bayern München), Roberto Hilbert (Besiktas Istanbul), Emir Spahic (FC Sevilla), Giulio Donati (Inter), Heung Min Son (Hamburger SV), Andres Palop (FC Sevilla), Robbie Kruse (Fortuna Düsseldorf), Konstantinos Stafylidis (PAOK Saloniki).

Ut: Andre Schürrle (FC Chelsea), Michal Kadlec (Fenerbahce), Daniel Carvajal (Real Madrid), Christoph Kramer (Borussia Mönchengladbach, lån), Michael Rensing (Fortuna Düsseldorf), Hajime Hosogai (Hertha BSC), Daniel Schwaab (VfB Stuttgart), Nicolai Jörgensen (FC Köpenhamn), Manuel Friedrich (klubb ej klar), Carlinhos (Desportiva Brasil Porto Feliz), Junior Fernandes (Dinamo Zagreb, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: André Schürrle är ingen förluster som svider nämnvärt, han tog aldrig på sig den rollen i laget som klubben hade önskat. Nu fick de i stället en ordentlig summa pengar som de har investerat klokt i Son och Kruse. Att Carvajal däremot försvinner efter bara en säsong är jobbigt, här har Leverkusen värvat modigt och spännande för att ersätta honom och också förstärka bredden på ytterbackspositionerna. Hilbert kommer in som ett rutinerat alternativ.

Emre Can är givetvis ett spännande namn för mittfältet och kanske kan han få sitt stora genombrott i Leverkusen, om inte annat blir han en bra reserv. Mittbacken Emir Spahic blir en välkommen förstärkning. Ser bra ut, och Leverkusen vill förstärka ytterligare.

Motivering: Bayer Leverkusen har etablerat sig i ligans toppskikt och spelat i Europa i åtta säsonger av de senaste tio. Klubbens mål är att ta en Champions League-plats den här säsongen, vilket är allt annat än omöjligt. Jag är dock osäker på om de räcker hela vägen. Det blir antagligen en tuff kamp mellan Schalke, Gladbach, Wolfsburg och eventuellt Dortmund. Det finns bra spelare på samtliga positioner i det här laget och Sami Hyypiä har bevisat att han kan det här med ledarskap.

Men ändå är det något som inte stämmer. Försvaret är bra, men håller inte högsta Bundesliga-nivå individuellt. Stefan Kießling är en fantastisk anfallare och pålitlig målskytt, men bredden på denna position är inte optimal. Det centrala mittfältet med spelare som Lars Bender, Simon Rolfes, Stefan Reinartz, Jens Hegeler och nu också Emre Can håller en otroligt hög klass. I Levin Öztunali har Leverkusen värvat Uwe Seelers barnbarn, en 17-årig stortalang. När vi kikar på de offensivare delarna av mittfältet börjar dock orosklockorna att ringa. Tappet av André Schürrle smärtar inte då Heung-Min Son och Robbie Kruse ersätter honom. Sam, Castro och Bellarabi är trevliga och nyttiga spelare precis som nyförvärven, men känslan är att de inte håller den höga klass som Leverkusen behöver.

En trupp med många bra spelare, men jag ser det inte räcka hela vägen då Leverkusen dessutom ska spela i Champions League. Det blir tufft att nå de där CL-platserna.

Bayer Leverkusen bjuder på många unga och spännande spelare dock. Om en handfull av dessa kan ta steget och bli Bundesliga-bra så ser det plötsligt mycket bättre ut. Den starkaste lagdelen är helt klart det centrala mittfältet.

Vi ska inte heller glömma att det här blir Sami Hyypiäs första säsong som ensamt ansvarig för laget. Tidigare hade han Sascha Lewandowski vid sina sida, men han har tagit klivet ner till ungdomsverksamheten igen. Om det blir en positiv eller negativ effekt återstår att se.

Leverkusen kommer att beblanda sig med topplagen och säkert pendla lite upp och ner, när vi summerar säsongen tror jag dock att de får nöja sig med en Europa League-plats på grund av för svag offensiv bredd och ingen försvarare som gör anspråk på att vara bäst i landet.

Håll ögonen på: Lars Bender, 24. Tvillingbrodern Sven slog först igenom i Bundesliga, men sedan dess har Lars varit den bättre av dem två. Central mittfältare som inte räds någon närkamp, som alltid ger allt och som dessutom har en förmåga att skapa farligheter. En vinnare.

6. VfL Wolfsburg
Truppens snittålder: 25,8
Placering 2012/13: 11
Resultat köp/försäljningar: -5,4 miljoner euro

In: Timm Klose (1. FC Nürnberg), Kevin Scheidhauer (VfL Bochum, åter från lån), Max Grün (SpVgg Greuther Fürth), Daniel Caligiuri (SC Freiburg), Stefan Kutschke (RB Leipzig), Felipe Lopes (VfB Stuttgart, åter från lån), Rasmus Jönsson (FSV Frankfurt, åter från lån), Giovanni Sio (FC Sochaux, åter från lån), Ibrahim Sissoko (Panathinaikos Athen, åter från lån), Ja-Cheol Koo (FC Augsburg, åter från lån), Patrick Ochs (TSG Hoffenheim, åter från lån), Akaki Gogia (FC St. Paui, åter från lån), Tolga Cigerci (Borussia Mönchengladbach, åter från lån).

Ut: Junior Malanda (SV Zulte Waregem, lån), Ibrahim Sissoko (AS St. Etienne, lån), Emanuel Pogatetz (1. FC Nürnberg), Mateusz Klich (PEC Zwolle), Marco Russ (Eintracht Frankfurt), Michael Schulze (Energie Cottbus), Vaclav Pilar (SC Freiburg, lån), Yohandry Orozco (Deportivo Tachira FC), Sebastian Polter (1. FSV Mainz 05), Marwin Hitz (FC Augsburg), Thomas Kahlenberg (klubb ej klar), Sotirios Kyriakos (klubb ej klar), Alexander Madlung (klubb ej klar), Simon Kjaer (OSC Lille), Kevin Pannewitz (klubb ej klar), Fagner (Vasco da Gama, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: En ovanligt lugn sommar med Wolfsburg-mått mätt. Visst har det återvänt mängder med spelare och visst har mängder med spelare lämnat klubben. Precis som det ska vara dock. Arbetet med att skapa en sammansvetsad och balanserad trupp har kommit en bra bit och det är nödvändigt.

Samtidigt har Allofs och Hecking agerat smart och plockat in en trevlig mittback i form av Timm Klose, schweizaren har gjort det riktigt bra i Nürnberg och kommer garanterat att ta en startplats intill Naldo. Även Caligiuri är ett genomtänkt och smart köp som berikar truppen. Klokt och bra.

Den sista pusselbiten i det här bygget tycks heta Luiz Gustavo – och jag kan förstå varför de vill ha en defensiv mittfältare av hög Bundesliga-klass. Lyckas Wolfsburg lösa honom ser det lovande ut.

Motivering: Nu ska det väl ändå gå vägen? Nog tusan borde det här laget fixa en Europa-plats. Dieter Hecking känns som helt rätt man för VfL Wolfsburg så till vida att han satsar på en sammansvetsat lag med moral, i stället för viljelösa stjärnor. Det behövs i den här klubben. Det har varit alldeles för många felbeslut, ogenomtänkta värvningar och kortsiktigt tänkande. Med sportchefen Klaus Allofs och tränare Hecking känns den tiden som bortblåst, även om truppen fortfarande är obehagligt stor.

Naldo får en ny lekkamrat i Timm Klose och det kan mycket väl bli ett av ligans bästa mittbackspar. Mittfältet ser fint ut och i nyförvärvet Daniel Caligiuri får de in en riktig lagspelare som säkert kan spela en betydande roll över 34 matcher. Ett stort gäng spelare har kommit tillbaka från framgångsrika låneperioder och kommer att sätta press på de givna spelarna i startelvan.

Här finns spännande talanger i Maximilian Arnold, Tolga Cigerci, Robin Knoche med flera. Här finns etablerade proffs som Naldo, Marcel Schäfer, Diego, Ivica Olic och Patrick Helmes. Här finns spelare redo att explodera i Ivan Perisic, Ja-Cheol Koo, Vieirinha, Bas Dost och Ricardo Rodriguez. Vi ska inte heller glömma bort rävar som Jan Polak och Makoto Hasebe. En finfin målvakt i Diego Benaglio. Det ser bra ut.

Den här truppen har länge saknat en långsiktig strategi och rätt vägledning, jag tror att de har fått det nu. Nu är det dags att utmana toppen av Bundesliga. En målskytt av rang (som har bevisat sig) saknas i mitt tycke, Bas Dost är dock en spännande spelare som borde kunna leverera fler mål. Och en Patrick Helmes ska aldrig räknas ut, även om han har en tung försäsong bakom sig.

Truppen är bred och det finns kvalitet över allt. Jag är inte så säker på att det räcker hela vägen till Champions League den här säsongen dock. Dieter Hecking behöver mer tid att anpassa sig till den nya nivån, spelarna behöver mer tid att anpassa sig till den Hecking och det nya tänket. En nyckel blir också att Diego faktiskt spelar konstant på Bremen-nivå den här säsongen.

Håll ögonen på: Diego? Nae, tråkigt. Håll i stället ögonen på 25-årige Daniel Caligiuri som säkerligen får inleda säsongen på bänken. Jag tror dock att han blir en viktig kugge i det här laget. Vänstermittfältaren har en fantastisk inställning till den här sporten, vill vinna varje boll och alltid skapa farligheter.

7. VfB Stuttgart
Truppens snittålder: 24,8
Placering 2012/13: 12
Resultat köp/försäljningar: -2,9 miljoner euro

In: Moritz Leitner (Borussia Dortmund, lån), Mohammed Abdellaoue (Hannover 96), Sercan Sararer (SpVgg Greuther Fürth), Marco Rojas (Melbourne Victory), Konstantin Rausch (Hannover 96), Thorsten Kirschbaum (Energie Cottbus), Daniel Schwaab (Bayer Leverkusen), Patrick Funk (FC St. Pauli, åter från lån).

Ut: Tamas Hajnal (FC Ingolstadt), Raphael Holzhauser (FC Augsburg, lån), Shinji Okazaki (1. FSV Mainz 05), Federico Macheda (Manchester United, lån avslutat), Felipe Lopes (VfL Wolfsburg, lån avslutat), Tim Hoogland (FC Schalke, lån avslutat), Marc Ziegler (karriärsslut), Mamadou Bah (klubb ej klar), Konstantin Fuhry (Hannover 96), Kevin Stöger (1. FC Kaiserslautern, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Fantastiskt bra. Jag har varit lyrisk hela sommaren. Stuttgart har spetsat och breddat truppen ordentligt – och det till en minimal kostnad, helt i linje med klubbens ekonomiska förutsättningar. Leitner ska stå för kreativitet och offensivt hot på det centrala mittfältet, Abdellaoue är god för mål och kan avlasta Ibisevic, Rojas beskrivs som Australiens Messi, Rausch är en flexibel vänsterlöpare, Schwaab blir ett trevligt alternativ till backlinjen och Sararer besitter stor talang som yttermittfältare. Wow, ärligt talat.

Spelarförlusterna svider dessutom inte. Lysande agerat, Stuttgart.

Motivering: Bruno Labbadia vill inte erkänna det – men alla andra i Stuttgart är överens: nu är det dags, nu finns tillräcklig kvalitet här. VfB Stuttgart ska åter klättra upp från gråzonen och utmana de större lagen. Vi talar givetvis inte om en ligatitel eller ens en Champions League-plats. En Europa League-plats i tabellen bör dock vara målet, men konkurrensen är mördande och i samband med troligt Europa-spel tror jag inte att Stuttgart orkar gå hela vägen i Bundesliga. Jag tror dock att det blir en trevligare säsong.

Jag måste alltid sätta ett litet frågetecken bakom Labbadias namn, han tycks aldrig hålla ut en hel säsong med sina klubbar. Men nu har han genomlevt tunga perioder med Stuttgart och förhoppningsvis lärt sig något på vägen. Han har ett bättre material att jobba med nu, den tidigare tunna truppen har blivit mycket bredare och den genomgående kvaliteten har höjts. Bara det faktum att Ibisevic äntligen har fått konkurrens igen bådar gott.

Det här laget är bra nog att fixa hamna på den övre halvan. Redan förra säsongen visade vinterköpet Maxim hur viktigt det är med kreativitet och rörlighet på små ytor, något som laget kan bygga vidare på nu. En notorisk målskytt finns i truppen och en duktig målvakt. Ledargestalter i backlinjen och en härlig nyckelspelare i Gentner på mitten. Truppen börjar kännas komplett och bjuder dessutom på stor utvecklingspotential på flertalet positioner. Det ska bli mycket roligt att följa det här VfB Stuttgart den här säsongen.

Håll ögonen på: Alexandru Maxim, 23. Rumänsk offensiv mittfältare som kom till Stuttgart i vintras. Det tog ett tag för honom att hitta sin plats i laget och vänja sig vid tysk fotboll, men sedan blev han en absolut nyckel för Stuttgarts anfallsspel. Gillar små ytor, bjuder på tekniska läckerheter och är ett ständigt hot när han har bollen.

8. Hannover 96
Truppens snittålder: 25,1
Placering 2012/13: 9
Resultat köp/försäljningar: -3,6 miljoner euro

In: Leonardo Bittencourt (Borussia Dortmund), Edgar Prib (SpVgg Greuther Fürth), Salif Sane (AS Nancy-Lorraine), Florian Ballas (1. FC Nürnberg), Christopher Avevor (FC St. Pauli, åter från lån), Konstantin Fuhry (VfB Stuttgart).

Ut: Sergio da Silva Pinto (UD Levante), Daniel Royer (Austria Wien), Mohammed Abdellaoue (VfB Stuttgart), Mario Eggimann (FC Union Berlin), Konstantin Rausch (VfB Stuttgart), Niko Gießelmann (SpVgg Greuther Fürth), Johan Djourou (Arsenal, lån avslutat), Samuel Radlinger (Rapid Wien, lån), Sofian Chahed (klubb ej klar).

Kommentar på transferaktiviteter: Pinto, Eggimann, Abdellaoue, Rausch och Chahed har länge känts typiskt Hannover, typiskt för det nya Europa-Hannover. Nu lämnar de klubben och truppen byggs om. Det behövdes för att åter ruska liv i laget som såg lite stelt ut förra säsongen. Stortalangen Bittencourt har fin teknik och en härlig fart, tanken är att han ska sätta eld i baken på de offensiva mittfältarna. Prib blir en ny Rausch, men dessutom mer mångsidig. Ballas och Sané förstärker den utsatta mittbackspositionen.

Dufner och Slomka kan vara nöjda med vad de har uträttat hittills. Men ytterligare ett par spelare lär tillkomma innan fönstret stänger. Ser bra ut.

Motivering: Vi kommer att få se ett bättre Hannover den här säsongen – men frågan är hur långt det räcker? Mirko Slomka har präglat det här laget på tre sätt: ett kompakt försvar, ett offensivt mod och efter bollvinst har spelarna tio sekunder på sig innan tränaren vill att bollen går mot motståndarnas mål. Förra säsongen var det framför allt försvarsspelet som var under all kritik. De släppte in alldeles för många mål och backlinjen förändrades ofta.

Nu har nye sportchefen Dirk Dufner hämtat in ett monster i luftrummet i Salif Sané. Frågan är givetvis vem som bildar mittbackspar med honom. Bortsett från det ser resten av laget bra ut, trots ombyggnaden av spelartruppen. Huszti är äntligen skadefri och kommer att bära det här laget långt. Bittencourt och Prib kommer också att tillföra ny energi till laget.

Sedan tidigare vet vi att Hannover alltid kan göra mål, mycket tack vare Diouf och Huszti som är riktigt vassa. Mittfältet kämpar och fördelar boll. Nu är det bara backlinjen som ska se stabil ut igen.

Till skillnad från de två tidigare säsongerna ”slipper” Hannover Europa League och kan fokusera fullt ut på Bundesliga. Det gör laget gott. Om Leon Andreasen dessutom kan hålla sig skadefri och hitta formen igen så har klubben ett utmärkt ”nyförvärv” i dansken.

En fartfylld och spännande säsong väntar, det gäller bara att pussla ihop försvarsspelet först.

Håll ögonen på: Szabolcs Huszti. Vem kunde tro att vänstermittfältaren Huszti skulle bli lika bra som han var innan han lämnade Hannover? Inte jag. I Zenit St. Petersburg lyckades han aldrig riktigt, men på 21 matcher för Hannover gjorde han nio mål och elva assist förra säsongen. Nu är 30-åringen redo att åter sätta skräck i Bundesliga.

9. 1. FC Nürnberg
Truppens snittålder: 24
Placering 2012/13: 10
Resultat köp/försäljningar: +2 miljoner euro

In: Josip Drmic (FC Zürich), Emanuel Pogatetz (VfL Wolfsburg), Mariusz Stepinski (Widzew Lodz), Daniel Ginczek (Borussia Dortmund), Martin Angha (Arsenal), Nick Weber (Borussia Dortmund U19), Almog Cohen (Hapoel Tel Aviv, åter från lån), Philipp Klement (Hansa Rostock, åter från lån).

Ut: Almong Cohen (FC Ingolstadt), Timm Klose (VfL Wolfsburg), Julian Wießmeier (SV Wehen Wiesbaden, lån), Timmy Simons (FC Brügge), Manuel Zeitz (SC Paderborn, lån), Sebastian Polter (VfL Wolfsburg, lån avslutat), Wilson Kamavuaka (klubb ej klar).

Kommentar på transferaktiviteter: Drmic och Ginczek kommer att berika Nürnbergs offensiv på en gång, Stepinski och Weber kommer att få tid på sig för att bli alternativ i framtiden. Tanken är att Pogatetz ska bli en ledargestalt i backlinjen tillsammans med Nilsson. Angha är en högerback för framtiden.

Tappen av Timm Klose och Timmy Simons kan komma att betyda mycket, men samtidigt har Nürnberg investerat pengarna på ett smart sätt. Spännande och bra agerat på transfermarknaden.

Motivering: Om jag hade haft lite mer mod hade jag placerat Nürnberg högre upp och därmed utsett der Club till säsongens stora överraskning. Men plats nio hade minsann inte varit fy skam det heller. Jag är lite osäker på hur laget hanterar förlusten av nyckelspelarna Klose och Simmons, samtidigt är jag helt övertygad om att det här kan bli en fin säsong för Nürnberg.

Michael Wiesinger tog över laget i vintras när Dieter Hecking drog till Wolfsburg – han visade omgående ett starkt ledarskap och petade även fixstjärnan Kiyotake då han visade för lite motivation på träningarna. Känslan under fjolåret var att grundspelet satt, att försvaret klarade sig bra och att viljan fanns där. Kunnandet. Men framåt såg det alldeles för tunt ut med orörliga och inte så målfarliga anfallare i Pekhart och Polter. Lagets bäste målskytt hette Pelle Nilsson – den svenske mittbacken gjorde fem mål. Om någon hade kunnat berika spelet i och alldeles omkring straffområdet så hade Nürnberg hamnat högre upp.

Nu har klubben hämtat in två riktigt talangfulla anfallare. Dortmunds Daniel Ginczek var på lån i St. Pauli och gjorde 18 mål, Stepinski spås en lysande framtid. Dessutom tillkommer yttermittfältaren Drmic som gjort det mycket bra i Zürich och lovordats av ingen mindre än Ottmar Hitzfeld.

Jag tror på det här laget. Grunderna finns sedan tidigare och nu har den offensiva avdelningen berikats. Många i truppen är löpstarka och tuffa, i Kiyotake finns en lysande passningsfot. Vi ska också hålla lite extra koll på 20-årige Sebastian Gärtner, en central mittfältare med overklig fysik. Han kan ta det där viktiga klivet den här säsongen.

Nu är det upp till Wiesinger att göra ett vinnande lag av den här spännande truppen.

Håll ögonen på: Daniel Ginczek, 22. Anfallaren fick aldrig chansen i Borussia Dortmund och gjorde det ganska bra i VfL Bochum för två år sedan. Förra säsongen lånades han ut till St. Pauli, laget hade det tufft i 2. Bundesliga men Ginczek öste in mål. Kan bli en av överraskningarna den här säsongen.

10. Eintracht Frankfurt
Truppens snittålder: 24,3
Placering 2012/13: 6
Resultat köp/försäljningar: -3,1 miljoner euro

In: Marvin Bakalorz (Borussia Dortmund), Joselu (1899 Hoffenheim, lån), Stephan Schröck (1899 Hoffenheim), Marco Russ (VfL Wolfsburg), Felix Wiedwald (MSV Duisburg), Johannes Flum (SC Freiburg), Jan Rosenthal (SC Freiburg).

Ut: Martin Amedick (SC Paderborn), Vadim Demidov (klubb ej klar), Olivier Occean (1. FC Kaiserslautern, lån), Karim Matmour (1. FC Kaiserslautern), Julian Dudda (Werder Bremen II), Oka Nikolov (Philadelphia Union), Heiko Butscher (VfL Bochum).

Kommentar på transferaktiviteter: Frankfurt har värvat riktigt bra i sommar och också höjt lönebudgeten ordentligt. Veh har fått en betydligt bredare trupp, men också en högre klass på bänkspelarna. Klubben vill dock ha tag på ytterligare en duktig anfallare innan fönstret stänger. Om de lyckas med det ser truppen oförskämt bra ut med tanke på att de spelade i 2. Bundesliga så sent som säsongen 2011/12.

Inga tunga spelarförluster, klokt att låna ut Occean till andraligan. Nostalgiskt smärtar det förstås att Nikolov lämnar klubben efter 20 års målvaktsspel.

Sammanfattningsvis en riktigt bra sommar som blir komplett när anfallaren presenteras. En trupp som kan räcka till mer.

Motivering: En tuff uppgift väntar. Eintracht Frankfurt var fjolårets överraskningslag och fixade en Europa-plats som färska nykomlingar. Känslan är att det kan ha gått för snabbt. Laget ska nu dansa på tre bröllop och förväntningarna från omgivningen har ökat. Vi ska inte heller glömma bort att överrasknings- och underskattningsfaktorn har blåst bort.

Armin Veh har dock fått sitt Frankfurt att spela en härlig och underhållande fotboll. Han har själv sagt att Frankfurt är ”Dortmunds lillebror”. Han vill se mycket rörelse, ordentlig press och snabba omställningar. Det blir tufft i Europa League för Frankfurt och troligtvis ännu tuffare i ligan då Hannover, Stuttgart, Mönchengladbach och Nürnberg har lovande lagbyggen och kan fokusera fullt ut på Bundesliga.

Truppen har förstärkts och breddats, spelarmässigt bör Frankfurt klara av en hel del. Men jag är fortfarande inte helt övertygad när jag tittar på backlinjen, det gäller verkligen att hela laget orkar spela lika energiskt som förra säsongen. I Kevin Trapp har de dock en utomordentligt bra målvakt och ett fint alternativ i Felix Wiedwald.

Spännande mittfältstalangen Marc Stendera skadade sig dessvärre under försäsongen och blir borta i ett halvår. Tråkigt, men det bör inte påverka klubbens resultat nämnvärt. Om Veh lyckas skola in de nya spelarna och få tag i en anfallare som garanterar 10-15 mål på en säsong ska det här kunna bli en rolig, spännande och trygg resa.

Håll ögonen på: Jag hyllade Alex Meier för ett år sedan och hade gärna gjort det igen, men det känns lite fantasilöst. Låt oss i stället titta lite extra på den offensive mittfältaren Takashi Inui. Han gjorde sin första Bundesliga-säsong för ett år sedan och växte direkt med uppgiften. Snabb, teknisk och ettrig spelare som gärna söker vägen mot mål med hjälp av sina trevliga en-mot-en-egenskaper. Gör mål själv och hittar sina lagkamrater bra, men behöver skaffa sig en lite bättre överblick och spelförståelse. Ett spännande namn som med sina 25 år har mycket potential kvar.

11. Hamburger SV
Truppens snittålder: 25
Placering 2012/13: 7
Resultat köp/försäljningar: +7,1 miljoner euro

In: Lasse Sobiech (Borussia Dortmund), Johan Djourou (Arsenal, lån), Jacques Zoua (FC Basel), Hakan Calhanoglu (Karlsruher SC, åter från lån), Kerem Demirbay (Borussia Dortmund), Paul Scharner (Wigan Athletic, åter från lån), Robert Tesche (Fortuna Düsseldorf, åter från lån).

Ut: Jacopo Sala (Hellas Verona), Heung Min Son (Bayer 04 Leverkusen), Jeffrey Bruma (Chelsea, lån avslutat), Marcus Berg (Panathinaikos).

Kommentar på transferaktiviteter: Nye sportchefen Oliver Kreuzer hämtades in från Karlsruher SC – något som behövdes efter Frank Arnesens mindre framgångsrika satsningar och filosofi. Kreuzer är också mycket glad över att han sålde Calhanoglu till just HSV och Arnesen i vintras.

I sommar har klubben gjort klart med det stora mittbackslöftet Lasse Sobiech, han får också sällskap av Arsenal-lånet Djourou. Två förstärkningar som Hamburg verkligen behövde göra, försvaret måste se bättre ut den här säsongen. Demirbay hade en framträdande roll i det Dortmund II som klarade sig kvar i 3. Liga. En smart central mittfältare som blir ett bra alternativ till de ordinarie spelarna på positionen. Sala och Berg är två spelare man ville bli av med, Son smärtar givetvis mer, men HSV mår bra av pengarna de fick in.

Det finns ytterligare några oönskade spelare i truppen och om Kreuzer kan bli av med dem blir sommarens agerande klart godkänt.

Motivering: Hamburg och Bremen. Två jättar från norra Tyskland. På dekis. Hade det inte varit för den individuella kvalitet som finns i truppen så hade jag trott på kval eller nedflyttning. Men Adler, van der Vaart, Badelj, Rudnevs, Jansen med flera hade haft en startplats i flera Bundesliga-lag, och de kommer inte att tillåta en sådan katastrofsäsong.

Men Thorsten Finks Hamburg har sällan sett ut som ett lag. De har sällan sett ut som ett lag med en tydlig spelidé. Runt klubben viner orosvindar sedan några år tillbaka och det blir aldrig riktigt lugnt. Försvarsspelet var svagt förra säsongen, där har man dock agerat inför den här säsongen och förstärkt på ett bra sätt.

Badelj, Jircek och van der Vaart ska rimligtvis kunna styra ett mittfält på ett mycket bra sätt, Rudnevs är ett monster i straffområdet och i Aogo samt Beister finns pålitliga yttrar. Ändå så är det något som inte stämmer. Det slarvas, saker ser svårare ut än vad de är och många poäng försvinner ut i tomma intet.

Är Thorsten Fink rätt man för detta HSV? Jag har inte sett de tendenserna än i varje fall. Truppen kan utmana om Europa-platserna, men jag ser det inte hända.

Spännande ungdomar som Calhanoglu, Demirbay, Sobiech, Tah och Zoua blir spännande att följa. Nye sportchefen Oliver Kreuzer känner som ett mycket friskare alternativ än Frank Arnesen. Återvänder lugnet till HSV snart?

Håll ögonen på: Milan Badelj. Central mittfältare som definitivt var en anledning till att Hamburg slutade sjua i tabellen. Spelar med ett härlig lugn, fin översikt och en ordentlig närvaro på mittfältet. Hjälten i skuggan av van der Vaart – vad kan han uträtta den här säsongen?

12. SC Freiburg
Truppens snittålder: 23,9
Placering 2012/13: 5
Resultat köp/försäljningar: +8,3 miljoner euro

In: Francis Coquelin (Arsenal, lån), Gelson Fernandes (Sporting Lissabon), Christopher Jullien (AJ Auxerre), Vaclav Pilar (VfL Wolfsburg, lån), Mike Hanke (Borussia Mönchengladbach), Nicolas Höfler (Erzgebirge Aue, åter från lån), Erich Sautner (Hallescher FC, åter från lån), Felix Klaus (SpVgg Greuther Fürth), Admir Mehmedi (Dynamo Kiew, lån).

Ut: Denis Perger (SV Wehen Wiesbaden, lån), Beg Ferati (FC Sion), Erik Jendrisek (Energie Cottbus), Simon Brandstetter (Rot-Weiß Erfurt), Cedric Makiadi (Werder Bremen), Max Kruse (Borussia Mönchengladbach), Daniel Caligiuri (VfL Wolfsburg), Johannes Flum (Eintracht Frankfurt), Jan Rosenthal (Eintracht Frankfurt), Ivan Santini (NK Zadar, lån avslutat), Ezequiel Calvente (Real Betis Sevilla, lån avslutat), Marc Lais (SV Sandhausen, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Vad ska man säga? Det var ett omöjligt uppdrag och sett till de förutsättningarna har Freiburg givetvis gjort det bra. Viktiga och bra spelare lämnade klubben till ordentliga reapriser och Freiburg har valt den förnuftiga vägen och tänkt på framtiden. Samtidigt innebär det att de inte har lyckats kompensera spelarförlusterna. Spännande namn har dock anslutit och om de bara kan hitta in i spelet och få ut all potential ser det ganska bra ut. Pilar, Hanke, Fernandes och Mehmedi är spelare som måste slå in.

Freiburgs ungdomsarbete ska aldrig underskattas och vi lär få se några nya, spännande spelare slå sig in i Bundesliga.

Motivering: Christian Streich. Vilken fantastisk tränare. En härlig typ. Duktig. Bygger sammansvetsade lag. Det skulle egentligen inte förvåna mig om han lyckas trotsa alla odds med detta Freiburg och parera äventyret i Europa med en hygglig tabellplacering i Bundesliga. Rimligtvis ska det dock inte gå.

Det är inte konstigt att lilla Freiburg jobbar med utköpsklausuler, men det blev riktigt jobbigt den här sommaren efter lagets succésäsong. Mängder med nyckelspelare och inspelade killar lämnade klubben. Freiburg visade upp en lysande försvarsfotboll, stor vilja och ett smart spel förra säsongen. Kan de verkligen få till det med så många nya spelare, på så kort varsel? Inte ens Streich borde klara av det.

Det blir en rolig säsong för Freiburg som spelar i Europa för första gången sedan 2001, men det kommer också att bli jobbigt. En äkta utmaning. Om de kan fixa min tippade tolfte plats kan samtliga i klubben känna sig nöjda.

Nyförvärvet Mike Hanke får ta ett stort ansvar, kantlöparen Schmid blir löjligt viktig precis som lagkaptenen Julian Schuster. Backlinjen är intakt och i Ginter har de en spelare som kan blomma ut och bli en riktig nyckel. Men hur mycket orkar Freiburg? Hur lång tid tar det innan nyförvärven känner sig hemma?

Ett äventyr och en stor utmaning.

Håll ögonen på: Jonathan Schmid, 23, fick sitt stora genombrott förra säsongen. Nu blir han extremt viktig för Freiburg. Högerspringare som spelar med mycket hjärta, men också fin finess. Elva mål och sex assist förra säsongen, en kille som aldrig ger upp.

13. TSG Hoffenheim
Truppens snittålder: 23,9
Placering 2012/13: 16
Resultat köp/försäljningar: -5,3 miljoner euro

In: Anthony Modeste (Girondins Bordeaux), Tarik Elyounoussi (Rosenborg), Knowledge Musona (FC Augsburg, åter från lån), Joseph-Claude Gyau (FC St. Pauli, åter från lån), Edson Braafheid (Twente Enschede, åter från lån), Kevin Akpoguma (Karlsuher SC), Tobias Strobl (1. FC Köln, åter från lån).

Ut: Igor de Camargo (Standard Lüttich), Luis Advincula (Associacaqo Atletica Ponte Preta, lån), Joselu (Eintracht Frankfurt, lån), Stephan Schröck (Eintracht Frankfurt), Daniel Williams (FC Reading), Chris (klubb ej klar), Takashi Usami (Gamba Osaka, lån avslutat), Heurelho Gomes (Tottenham, lån avslutat), Patrick Ochs (VfL Wolfsburg, lån avslutat), Sandro Wieser (SV Josko Ried, lån), Knowledge Musona (Kaizer Chiefs, lån), Denis Thomalla (RB Leipzig), Filip Malbasic (Partizan Belgrad, lån), Michael Gregoritsch (FC St. Pauli, lån), Alexander Junior Ponce Pardo (Alianza Lima, lån), Afriyie Acquah (FC Parma, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: En viss utrensning av överflödiga och opassande spelare har påbörjats. De egna talangerna kommer få mer utrymme den här säsongen, men där det behövs har Hoffenheim valt att förstärka externt. Modeste gjorde ordentligt med mål i Bordeaux och behövs helt klart i laget då Derdiyok och Joselu inte alls lyckades förra säsongen. Elyounoussi en spännande vänsterytter som passar in i klubben.

Akpoguma är en riktigt spännande talang som kan spela mittback, ytterback och yttermittfältare. Blott 18 år gammal och hämtades in från Karlsruher SC. Bra handlat av Hoffenheim.

Motivering: Att TSG Hoffenheim klarade sig kvar är ett mindre under – laget var fullständigt uselt nästan hela säsongen. Först när Markus Gisdol tog över laget med några veckor kvar av säsongen kom vändningen och Hoffenheim höll sig kvar.

Nu tror jag faktiskt att det här laget lyfter igen och lämnar den direkta bottenstriden. Gisdol vill ta tillbaka klubben till de moderna rötterna där det satsas mer på de egna talangerna. Det gör gott för den bleka lagandan. Dessutom är den här truppen spetsad med kvalitet. Den offensive mittfältaren Firmino lär få sitt stora genombrott i år och överraska många motståndare, Modeste bör kunna gör de där målen och i Volland har Hoffenheim en av de mest spännande tyska talangerna.

Målvakten Casteels är för svag, men de får nog mindre att göra den här säsongen tack vare ett starkare och mer samspelt lag. Friska vindar blåser i Hoffenheim. Nyckelordet för klubben stavas entusiasm – och den tycks ha återvänt.

Håll ögonen på: Kevin Volland i all ära – men den här säsongen kommer att tillhöra brassen Roberto Firmino. 21-åringen har en strålande försäsong i bagaget och har visat prov på sina kvaliteter förr. Med nye tränaren Gisdol tycks han dock ha hittat sin roll, ställt sig i ledet och ser trygg ut. Målfarlig, rörlig, teknisk och passningsskicklig offensiv mittfältare.

14. Werder Bremen
Truppen snittålder: 23,8
Placering 2012/13: 14
Resultat köp/försäljningar: +1,5 miljoner euro

In: Luca Caldirola (Inter), Cedric Makiadi (SC Freiburg), Nils Petersen (FC Bayern München), Denni Avdic (PEC Zwolle, åter från lån).

Ut: Denni Avdic (AZ Alkmaar), Sokratis (Borussia Dortmund), Kevin De Bruyne (Chelsea, lån avslutat), Christian Vander (karriärsslut).

Kommentar på transferaktiviteter: Werder Bremen måste hushålla med resurserna och det märks på spelarmarknaden. Petersen gjorde många viktiga mål för laget och har nu köpts loss från FC Bayern. Makiadi känner Dutt från deras gemensamma tid i Freiburg och kommer att berika laget med sitt stora slit och sin härliga spelstil. Caldirola ett spännande namn, men kan han verkligen ersätta Sokratis som avstyrde många faror förra säsongen?

Bremen hade behövt ytterligare en anfallare med viss kvalitet samt en offensiv mittfältare som kan axla Kevin de Bruynes roll.

Motivering: Ett nytt kapitel. En ny start. En ny tränare (Robin Dutt). Gamla problem. Werder Bremen släppte in 66 mål förra säsongen – klart underkänt. Efter väldigt många år med Thomas Schaaf som tränare valde klubben till sist att börja på ny kula, men försäsongen skvallrar om att problemen kvarstår. Mielitz håller inte riktigt Bundesliga-format i målet och lagets främste mittback, Sokratis, har ersatts av U 21-landslagsmannen Luca Caldirola från Italien. Det ser virrigt ut i de defensiva linjerna och offensivt har Bremen problem. Petersen är god för 10-15 mål även den här säsongen, men Kevin de Bruyne har återvänt till Chelsea och Bremen saknar konstant kreativitet.

Robin Dutt kan nog, om han får tid till det, få det här laget att spela en stabilare och säkrare fotboll. Hade det inte varit för spelare som Ekici, Hunt, Petersen, Makiadi, Fritz och eventuellt Arnautovic så hade Bundesliga-kontraktet varit i stor fara. Nu bör den individuella kvaliteten, och känslan av nystart under Dutt, räcka för att rädda säsongen. Men Werder Bremen är långt från de forna glansdagarna. En tuff uppgift för hela klubben väntar – men hur länge har de tålamod?

Det verkar vila någon slags förbannelse över Bremen-spelarna. För här har egentligen funnits tillräckligt bra spelare för stabila mittenplaceringar de senaste åren, men det har aldrig riktigt klickat. Viktigt att sätta försvarsspelet så snart som möjligt och börja därifrån.

Håll ögonen på: Zlatko Junuzovic. Den 25-årige österrikaren växte faktiskt ganska ordentligt under krissäsongen. En offensiv mittfältare som är viktig för Bremens centrala spel, visade upp en härlig inställning när det behövdes som mest. Kan han ta nästa steg och styra detta Bremen?

15. FSV Mainz 05
Truppen snittålder: 26,6
Placering 2012/13: 13
Resultat köp/försäljningar: +6 miljoner euro

In: Joo-Ho Park (FC Basel), Dani Schahin (Fortuna Düsseldorf), Shinji Okazaki (VfB Stuttgart), Julian Koch (Borussia Dortmund), Sebastian Polter (VfL Wolfsburg), Johannes Geis (SpVgg Greuther Fürth), Christoph Moritz (FC Schalke 04), Malik Fathi (1860 München, åter från lån)

Ut: Anthony Ujah (1. FC Köln), Deniz Yilmaz (Elazigspor), Adam Szalai (Schalke 04), Marcel Risse (1. FC Köln), Jan Kirchhoff (FC Bayern München), Andreas Ivanschitz (UD Levante), Radoslav Zabavnik (SV Sandhausen), Ivan Klasnic (klubb ej klar), Marco Caligiuri (Eintracht Braunschweig).

Kommentar på transferaktiviteter: Szalai och Kirchhoff är svidande förluster på olika sätt. Szalai var en målgarant, Kirchhoff en mångsidig och ung spelare för defensiven. Ivanschitz lämnar och så gjorde även Polanski i vintras. Det blir alltså ett nytt Mainz, ett Mainz med en offensiv som inte känns imponerande. Trevliga nyförvärv i Koch, Geis och Moritz – ett gäng defensiva spelartyper som kan ta stora kliv. Okazaki passar som handen i handsken på en kant, men räcker det verkligen med Schahin och Polter som nyförvärv till anfallspositionen?

Motivering: Sorry Thomas Tuchel och Mainz, jag tror inte på det här. Försvaret börjar bli gammal och en ny offensiv ska spelas in. Jag flikar dock med glädje in att Mainz alltid är ett lag som kan överraska positivt under Tuchels ledning, och kanske sitter jag här med en dumstrut när säsongen är slut. Jag har dock svårt att se något annat än bottenkamp för Mainz den här säsongen.

Lagets bäste målskytt, Szalai, återfinns nu i Schalke. Han var osynlig i ett gäng matcher, men laget och motståndarna visste att han kunde slå till när som helst. Han har inte ersatts på ett adekvat sätt, i mina ögon börjar Mainz likna fjolårets Nürnberg: ett stabilt och trevligt lag som kommer falla på för få mål. Mainz kommer att springa, pressa, kontra och vara allmänt jobbiga att möta – men jag tror inte att det räcker så långt den här gången.

Baumgartlinger och Müller får viktiga roller på mittfältet i det här nybyggda Mainz. Okazaki kommer att passa in bra, men saknar ett visst mått av effektivitet. Bra målvakter och ett rutinerat, men aningen gammalt, försvar.

Håll ögonen på: Nicolai Müller, 25. Jag får en känsla av att den offensive mittfältaren får sitt riktiga genombrott den här säsongen. Han bidrog med fart, vilja och målfarlighet redan förra säsongen, men nu är det verkligen upp till honom att ta ansvar för det offensiva spelet.

16. Hertha Berlin
Truppen snittålder: 26,1
Placering 2012/13: 1 (2. Bundesliga)
Resultat köp/försäljningar: -1 miljon euro

In: Alexander Baumjohann (1. FC Kaiserslautern), Johannes van den Bergh (Fortuna Düsseldorf), Hajime Hosogai (Bayer Leverkusen), Sebastian Langkamp (FC Augsburg), Fanol Perdedaj (Lyngby BK, åter från lån).

Ut: Marvin Knoll (SV Sandhausen), Daniel Beichler (Sturm Graz), Marco Djuricin (Sturm Graz), Felix Bastians (VfL Bochum, lån), Alfredo Morales (FC Ingolstadt).

Kommentar på transferaktiviteter: Inga tunga tapp vilket givetvis är det viktigaste. Nyförvärven är helt okej, Hertha har valt att inte ta sig ekonomiskt vatten över huvudet men har ändå lyckats skapa en trupp med riktigt fin bredd. Langkamp är en duktig mittback som säkert kan ta en startplats intill Brooks. Hosogai en viktig mittfältskrigare och jag är säker på att Baumjohann kommer få mycket speltid på det offensiva mittfältet. Ganska bra, men jag sätter inget kaffe i halsen.

Motivering: Tanken är att Hertha äntligen ska etablera sig i Bundesliga efter ett misslyckat försök för två år sedan. Inför den säsongen var jag ganska optimistisk och såg en problemfri säsong framför mig. När soppan med Babbel och sportchef Preetz hade blåst över fanns bara ett lag i spillror kvar. Det ”nya Hertha” känns dock fräscht och de spelade en oförskämt bra säsong i 2. Bundesliga. Precis som andra lag som är nere och vänder så håller truppen en bättre kvalitet än uppstickare som Fürth och Braunschweig.

Publiken, arenan och klubben hör hemma i Bundesliga – men det blir nog via kval de klarar sig kvar. Jos Luhukay är en duktig tränare, truppen är bred och det finns spännande spelare. Men hur klarar Thomas Kraft sig i Bundesliga när han får mer att göra? Hur klarar Ronny av tempot, och vem regisserar annars spelet? Baumjohann? Håller mittfältet för de många påfrestningarna?

Hertha kommer nog att klara sig kvar i Bundesliga på något sätt, men det blir verkligen ingen promenad i parken.

Håll ögonen på: Ronny – av flera anledningar. Den offensive mittfältaren är helt briljant i sina bästa stunder, och han hade många såna stunder i 2. Bundesliga. 18 mål och 14 assist. Men hur blir det med tempot i Bundesliga? Och hur står det till med den fysiska formen som ska ha varit under all kritik när han kom tillbaka från Brasilien? Vilken Ronny får vi se den här säsongen?

17. FC Augsburg
Truppen snittålder: 25,5
Placering 2012/13: 15
Resultat köp/försäljningar: +/- 0

In: Raphael Holzhauser (VfB Stuttgart, lån), Panagiotis Vlachodimos (Olympiakos, lån), Halil Altintop (Trabzonspor), Mathias Fetsch (Kickers Offenbach), Marwin Hitz (VfL Wolfsburg).

Ut: Sebastian Langkamp (Hertha BSC), Stephan Hain (1860 München), Ja-Cheol Koo (VfL Wolfsburg, lån avslutat), Dong-Won Ji (FC Sunderland, lån avslutat), Knowledge Musona (TSG 1899 Hoffenheim, lån avslutat), Simon Jentzsch (klubb ej klar), Marco Thiede (SV Sandhausen), Torsten Oehrl (Eintracht Braunschweig), Milan Petrzela (Viktoria Pilsen), Somen Tchoyi (klubb ej klar).

Kommentar på transferaktiviteter: Tunga tapp i form av Langkamp, Koo och Ji. Klubben jobbar med en fin och respektabel filosofi och vägrar att skriva minus i bokslutet. Känslan är dock att de inte har lyckats kompensera spelarförlusterna riktigt.

Altintop blir en viktig pjäs med sin rutin, och det blir kul att återse honom i Bundesliga. Holzhauser och Vlachodimos lånas in och förstärker mittfältet. Lite tunt och en uppenbar risk för ett lite väl orörligt anfallsspel.

Motivering: FC Augsburg har gjort det omöjliga möjligt två säsonger i rad. Först var det Jos Luhukay som lyckades rädda kvar klubben i Bundesliga, förra säsongen var det Markus Weinzierl som helt plötsligt fick liv i laget under våren. Men går det verkligen att undvika ödet även den här säsongen?

Sydkoreanerna Dong-Won Ji och Ja-Cheol Koo var löjligt inblandade i Augsburgs pånyttfödelse under våren men de saknas nu. Visserligen har många spelare i truppen skaffat sig mer rutin och kyla, men om inte Bremen, Mainz och Hamburg floppar mer än väntat kan jag inte se hur Augsburg skulle kunna undvika ödet.

Målet är givetvis att klara sig kvar i Bundesliga och med lite flyt är det möjligt. Och på tal om mål: målvakten Alexander Manninger har potentialen att rädda kvar klubben på egen hand.

Håll ögonen på: Sascha Mölders. Jag tjatar ofta om Augsburgs 28-årige anfallare, men låt mig göra det igen. Mölders har en spelstil som få anfallare har i Europas toppligor. Han är robust, tar hur mycket stryk som helst, kämpar som en idiot och ser ofta lite klumpig ut. Men han lyckas med mycket – och han är enormt viktig för det här laget. En drömspelare att ha i truppen. Tio mål förra säsongen.

18. Eintracht Braunschweig
Truppen snittålder: 26,5
Placering 2012/13: 2 (2. Bundesliga)
Resultat köp/försäljningar: -0,9 miljoner euro

In: Simeon Jackson (Norwich City), Jan Hochscheidt (Erzgebirge Aue), Marco Caligiuri (1. FSV Mainz 05), Omar Elabdellaoui (Manchester City), Jan Washausen (Kickers Offenbach, åter från lån), Torsten Oehrl (FC Augsburg), Timo Perthel (MSV Duisburg).

Ut: Oliver Petersch (Arminia Bielefeld), Chengdong Zhang (CD Mafra, lån avslutat), Pierre Merkel (Hallescher FC), Randy Edwini-Bonsu (klubb ej klar), Raffael Korte (1. FC Saarbrücken, lån), Emre Turan (klubb ej klar).

Kommentar på transferaktiviteter: Ligans minsta lönebudget, ligans minsta övergångsbudget. Kreativitet, tur och noggrannhet krävs. Tränare Torsten Lieberknecht vill gärna ha in ett par spelare till innan fönstret stänger. Braunschweig har försökt fynda i Holland men affärerna har inte gått igenom. Hochscheidt och Perthel stod för trevliga insatser i andraligan förra säsongen, Caligiuri och Oehrl har med sig Bundesliga-rutin.

Helt okej med tanke på förutsättningarna, men Braunschweigs aktiviteter får inte konkurrensen att svettas.

Motivering: Äntligen tillbaka i Bundesliga, senast klubben spelade i det tyska finrummet var säsongen 1984/85. Dessvärre blir det ingen långvarig vistelse för Braunschweig, som var den första klubben med tröjsponsor i Tyskland (Jägermeister).
Det andas Greuther Fürth om det här laget. Jag gick bet förra säsongen när jag trodde att ett samspelt gäng, med stor framgång i 2. Bundesliga, skulle kunna överleva en säsong i Bundesliga. Braunschweig har inte så mycket pengar att investera, men har å andra sidan fått behålla sin trupp som gjorde det så bra förra säsongen.

Känslan är dock att rutinen är för dålig och högstanivån för låg. Nyförvärven kommer att tillföra en del till ett Braunschweig som var defensivt skickliga förra säsongen, på topp har de härlig anfallare i Domi Kumbela, men kongolesen har missat hela försäsongen på grund av en skada.

Braunschweig kommer få börja om i 2. Bundesliga om ett år, men de kommer säkert vinna några hjärtan på vägen.

Håll ögonen på: Ermin Bicakcic. Den 23-årige mittbacken spelade en dominant höstsäsong när lagets försvar var svårforcerat. Skön spelstil med utvecklingspotential.

Den stora frågan är: vad tror ni om Bundesliga 2013/14?

/Wingren

63 dagar har fått sedan Bayern München vann med 2-1 i Champions League-finalen mot Borussia Dortmund. En vecka tidigare hade den sista Bundesliga-matchen spelats, en vecka senare spelades finalen av DFB-Pokal. Bayern München vann trippeln. En historiskt bra säsong.

Första veckan efter säsongens slut känns det ganska skönt. Man får chansen att andas ut och intressera sig för andra intressen. Det känns välbehövligt. Men dra mig baklänges – fotbollslusten återvänder vansinnigt fort. Jag törstar efter fotboll, tysk fotboll. Spelarna är på semester och medierna försöker blåsa upp ett bråk mellan tysk fotbolls stora giganter, de funderar på vad som händer med Tim Wiese och ett oändligt antal rykten fabriceras, packas om och säljs igen. Långtråkigt.

En varm sommardag. Strålande sol och blå himmel. Det borde vara enkelt att tänka på något annat. Men så fungerar inte fotbollsmänniskan. Nej. Vädret, solskenet och det gröna gräset får en att tänka på en sak: ah, så härligt det hade varit med fotboll.

En regnig sommardag. Grått, blåsigt och tråkigt. Det borde vara enkelt att tänka på något annat. Kanske se en film på bio eller sitta och spela kort på den där utealtanen med tak av plast, som låter så härligt när regnet faller ner. Men så fungerar inte fotbollsmänniskan. Nej. Då börjar jag undra varför jag inte sitter och tuggar på några chilinötter, öppnar en kall öl och myser framför tv-soffan – där det givetvis är fotboll som visas.

Just därför är det så härligt en dag som denna – säsongens första officiella match står för dörren. Visst, Supercupen är knappast den hetaste titeln. Det är egentligen som en riktigt, riktigt bra träningsmatch. Det viktigaste är att spela bra och vinna om en vecka när tyska cupen drar igång, ännu viktigare är det om två veckor när det äntligen är dags för Bundesliga. Men det gör inte så mycket. Vetskapen att säsongen faktiskt inleds på riktigt i dag gör mig lycklig.

Mitt fotbollshjärta får en elchock och börjar plötsligt slå igen. Nu rusar det en härlig cocktail av glädje, spänning och nyfikenhet i kroppen. Nu är säsongen här. Nu jävlar är det dags.

***

Klockan 20:30 spelas Supercupen mellan Borussia Dortmund och Bayern München. Ett fullsatt Westfalenstadion väntar ivrigt på säsongens första, riktigt kraftmätning.

Även om titeln inte har något större värde i Tyskland så blir ändå kvällens match speciell. Det är trots allt de två giganterna som ställs mot varandra, Klopps nya BVB utan Götze mot Pep Guardiolas nya Bayern München. Trippel-segrarna mot ligatvåan och CL-tvåan.

Förra säsongen vann Bayern München med 2-1 hemma på Allianz Arena – hur resten av säsongen gick vet vi. Nu är det Dortmunds tur att spela Supercupen på hemmaplan, som utmanare. Klart de vill tvåla dit världens bästa klubblag, hur skulle man kunna inleda en säsong bättre?

Pep och FC Bayern är förstås lika sugna. De vill visa för hela världen att de inte är mätta och att de fortfarande är ohyggligt bra. Pep vill vinna sin första titel i Tyskland, få ett övertag på Dortmund.

Därför blir matchen intressant trots att titeln i sig inte spelar någon större roll.

Borussia Dortmund får klara sig utan nyförvärvet Henrich Mchitarjan och högerbacken Lukasz Piszczek. Dessutom är Pierre-Emerick Aubameyang och Jakub Blaszczykowski tveksamma till spel.

Bayern München lämnar Manuel Neuer, Franck Ribéry, Mario Götze och Holger Badstuber hemma. Däremot är Bastian Schweinsteiger åter redo för spel.

Matchen går att se på Eurosport 2, Eurosport player eller här på sportbladet.se.

Säsongens första knall. Borussia Dortmund mot Bayern München. Nu kör vi!

Läs del ett här
Läs del två här

En sista titt på hur lagen skötte sig den gångna säsongen – idag kikar vi på topplagen.

6. Eintracht Frankfurt
Betyg: 2
Kommentar: Eintracht Frankfurt spelade en bra höstsäsong för två år sedan, under våren tappade laget allt. Förra säsongen spenderades således i 2. Bundesliga tillsammans med nye tränaren Armin Veh. När Frankfurt mötte lag som VfL Bochum och 1860 München la Veh märke till några intressanta spelare. Frankfurt fixade en Bundesliga-plats och Veh tog med sig spelare som Stefan Aigner och Takashi Inui från tidigare nämnda klubbar – det var en jäkla tur det.

Att som nykomling i Bundesliga virvelvinda sönder flertalet försvar är starkt, att som nykomling i Bundesliga fixa en Europa League-plats är otroligt. Eintracht Frankfurt spelade en näst intill perfekt säsong, men om konkurrensen bakom hade varit lite giftigare hade Frankfurt troligtvis fått nöja sig med en mittenplacering.

Armin Veh fick laget att spela en underhållande och offensiv fotboll, han kittlade fram världsklassprestationer från Alexander Meier och han fick en handfull ynglingar att utvecklas till nyckelspelare: Kevin Trapp, Sebastian Jung, Sebastian Rode och många fler imponerade.

5. SC Freiburg
Betyg: 1,5
Kommentar: Christian Streich är en härlig typ och en fantastisk tränare. Han har gjort så mycket av så lite. Hans SC Freiburg, med ligans näst minsta lönebudget, spelade den näst bästa säsongen i klubbhistorien. Den sista matchen för säsongen spelades mot Schalke 04, Freiburg förlorade förvisso med 1-2 men bara det faktum att de hade kunnat stjäla Champions League-platsen från Schalke är galet. Nu slutade Freiburg i stället femma och får spela i Europa League till hösten. En helt makalös säsong.

Streich har byggt ett riktigt lag, en trupp som trivs. Därför var de också beredda att hela tiden hjälpa varandra på fotbollsplanen och springa mer än vad de trodde – oavsett om de spelade i försvaret eller i anfallet. Det är svårt att inte likna framgångskonceptet med Klopps Dortmund.

En annan stor, och imponerande, faktor till Freiburgs enorma framgång var lagets jämnhet. Blott ett fåtal matcher gick åt skogen, överlag var Freiburg otroligt konstanta under hela säsongen. Max Kruse fick sitt genombrott och stod för elva mål och fick senare chansen i Löws landslag. Försvaret såg mycket bra ut och förutom Kruse delade Freiburg-spelarna på målskyttet. En ljuvligt drömsk säsong.

4. Schalke 04
Betyg: 3
Kommentar: En säsong med en hel del toppar, men också en mänga djupa avgrunder. När allt kommer omkring måste jag ändå konstatera att Schalke har gjort en bra säsong, de fixade trots allt sitt mål i Bundesliga och de tog sig vidare som gruppetta i Champions League. Klaas-Jan Huntelaar var skadad och allmänt formsvag nästan hela säsongen, det vår vi inte glömma. Hur hade det gått för Dortmund utan Lewandowski, exempelvis?

Det började helt fantastiskt under dåvarande tränaren Huub Stevens. Schalke gjorde sina bästa säsongsstart på 41 år och skuggade Bayern München i tabellen. De besegrade Arsenal på bortaplan i Champions League och vann gruppen och de vann minsann derbyt mot Dortmund i Dortmund. Det kunde knappast sett bättre ut.

Men så rasade allt. Schalke tog bara två poäng i de sex sista höstmatcherna. De halkade neråt i tabellen och Horst Heldt valde att avskeda kult-Stevens. Jens Keller lyfte upp från U 17-laget och fick en tung start med en cupförlust mot FSV Mainz. Ojoj.

Jens Keller och hans Schalke inledde dock Rückrunde med ett fyrverkeri – Hannover besegrades med 5-4. Men efter den matchen uteblev segrarna igen och Schalke förnedrades också av FC Bayern. Skulle Keller få sitta kvar? Åsikterna var många. Schalke åkte också lite onödigt ut ur Champions League när de förlorade hemma mot Galatasaray i turneringens åttondelsfinal.

Jens Keller satsade än mer på att få ihop truppen, och han måste ha lyckats med något. Spelet blev bättre och bättre, poängen började trilla in igen. Julian Draxler blommade ut på allvar när han fick chansen att fylla den centrala luckan efter Lewis Holtby som lämnat för Tottenham.

Och jo, efter 34 omgångar ligger Schalke 04 just fyra. En kvalplats till Champions League är säkrad efter en turbulent säsong.

3. Bayer Leverkusen
Betyg: 2,5
Kommentar: Ingen Michael Ballack som stal rubrikerna, ingen Robin Dutt som sades vara illa omtyckt av vissa spelare. I stället en fräsch duo bestående av Sami Hyypiä och Sascha Lewandowski, med sig hade tränarduon en spännande spelartrupp. Stefan Kießling vann skytteligan och gav alltid allt, Lars Bender städade på mitten tillsammans med sina kompisar och Real Madrid-lånet Carvajal slog igenom och gjorde försvaret till ett strålande sådant. Bayer Leverkusen gjorde en mycket bra säsong, en fokuserad säsong, och de tappade aldrig greppet. Champions League-platsen kändes aldrig hotad. Anledningen till att betyget dras ned ett snäpp baseras på lagets oförmåga att ta sig förbi Borussia Dortmund när chanserna gavs.

Leverkusens version av 4-3-3 gör laget farligt. Backlinjen får hjälp av tre centrala krigare samtidigt som ett par yttrar springer fram och tillbaka på kanterna. Ett svårforcerat lag. Bayern München fick smaka på just det när Leverkusen, med en nypa tur förvisso, tog tre poäng mot FC Bayern under hösten. Säsongens största besvikelse var snarare insatsen i Europa League, uttåget mot Benfica kändes onödigt.

En stabil säsong med flertalet höjdpunkter och få blamage – Bayer Leverkusen gjorde det finfint.

2. Borussia Dortmund
Betyg: 2
Kommentar: Jürgen Klopp och hans Borussia Dortmund gick in som regerande tyska liga- och cupmästare. De bar ett ok på sina axlar efter ett par misslyckade insatser i Europa. De avslutade säsong som vicemästare i Bundesliga och Champions League. I DFB-Pokal tog det stop i kvarten mot Bayern München. En utmärkt säsong för BVB – helt klart. Men jag kan inte dela ut ett bättre betyg på grund av ett gäng dåliga ligamatcher där laget inte var tillräckligt fokuserat.

Under sommaren valde Dortmund att agera relativt sparsamt på transfermarknaden. Affischnamnet Marco Reus hämtades in, men annars rörde det sig mest om talanger och utfyllnadsspelare som Julian Schieber och Leonardo Bittencourt. Dortmund kunde inte längre spela den favoriserade typen av kontringsfotboll då de helt plötsligt var favoriter i samtliga matcher och laget tappade ganska många och onödiga poäng. I Champions League gick det bättre och mot slutet av hösten stod klubben som segrare av dödens grupp.

Bredden i truppen var ett problem under hela säsongen, spelarna från startelvan kunde inte ersättas på ett adekvat sätt. Det kostade ytterligare några poäng under våren, men spelet var trots allt stabilare och bättre. Dortmund kunde ganska komfortabelt säkra den där viktiga andraplatsen och hur sagolikt laget spelade i CL minns vi alla.

Det här var säsongen då anfallet var betydligt mycket bättre än försvaret, det här var säsongen då Roman Weidenfeller fick sitt erkännande som en målvakt av världsklass. Det här var säsongen då Dortmund på allvar presenterade sig i Europa. Sammantaget en mycket bra säsong som dock innehöll några för många poängtapp.

1. Bayern München
Betyg: 1
Kommentar: Det känns onödigt att motivera varför FC Bayern tilldelas högsta betyg. De vann Bundesliga i överlägsen stil, de segrade komfortabelt i DFB-Pokal och de fick äntligen plocka hem den där Champions League-titeln. Inte en enda svacka under säsongen (bortsett från några matcher här och var) och en ovanlig harmoni i klubben. Spelarna gjorde alltid sitt jobb, Jupp Heynckes hade filat fram en vinnartaktik. Det gick lika bra med Robben på plan som med Kroos. Mario Gomez blev överflödig och Daniel van Buyten var en mittback av världsklass. Bastian Schweinsteiger var tillbaka och Javi Martinez blommade ut efter några veckors väntan och gjorde FC Bayern till Europas mest svårslagna lag. Franck Ribéry dansade som vanligt av lycka på vänsterkanten.

Superbt, FC Bayern. En fullständigt lysande säsong.

/Wingren