Lördagens stora final närmar sig med stormsteg. Bayern München mot Chelsea på Allianz Arena. Uli Hoeneß, Karl-Heinz Rummenigge, spelarnas och hela klubbens drömfinal. Och Bayern är verkligen där. Resan har varit lång men till sist fixade man uppgiften. På lördag är det allt eller inget som gäller – för båda klubbarna egentligen. Den inhemska säsongen har varit en besvikelse för båda klubbar och en drös med spelare börjar komma upp i åren. Då är det dags att vinna Champions League-finalen. Men mer om det i morgon.

Nu tänkte jag istället bjuda på ett utdrag från Spox intervju med Patrik Andersson – som givetvis befinner sig i Tyskland när finalen ska spelas i München. Det var ju han som med en frispark krossade Schalkes drömmar om en ligatitel 2001, och några dagar senare vann han Champions League med Bayern München.

Patrik Andersson om…

…vad som händer just nu: ”I december fick jag min tränarlicens i Sverige och för just nu samtal med förbundet om en eventuell roll. Vilken roll det handlar om kan jag inte avslöja”.

…Roy Hodgson: ”Hodgson är väldigt duktig på att utbilda unga spelare och är en väldigt duktig taktiker. Hans problem är dock att han egentligen bara har varit framgångsrik med lag där pressen inte har varit så stor. Det blir nytt för honom att inte dagligen kunna arbeta med laget. Och man känner ju till engelsmännen: media lägger sig i och det råder ständig oro. Det gillar jag med er tyskar: hela landet står bakom laget”.

…John Guidetti: ”John Guidetti är riktigt bra. I Feyenoord gick det riktigt bra för honom, men han måste bekräfta sina prestationer i en bättre liga. Jag kan tänka mig honom som Marco Reus ersättare i Gladbach”.

…CL-festen 2001: ”Jag kunde inte släppa loss besten. Tre dagar senare hade jag en viktig kvalifikationsmatch med det svenska landslaget, och ville förstås inte vara helt förstörd när jag sprang ut på plan. Det var synd, jag kunde inte riktigt njuta av segern just då”.

…CL-finalen 2012: ”I de båda mötena med Real Madrid så blev jag verkligen övertygad av Bayern. Särskilt i returmötet, det var en grym laginsats. Chelsea är dock ett lag, som spelar väldigt tillbakadraget i Champions League och som gör ytorna väldigt små. Bayern har ofta haft problem med det den här säsongen”.

…Resultatet: ”Jag tippar med hjärtat: 2-1 för Bayern”.

Källa: spox.com

Vad tycker ni, har Patrik rätt? Slutar matchen med Bayern-seger? Skulle Guidetti passa i Gladbach?

/Wingren

Så var det äntligen dags för de tyska ungdomarna att spela final i kväll. Istället för sedvanlig blogg slänger jag in en artikel som jag har skrivit ihop:

”Dagsformen avgör”

För tredje gången på fyra år ställs Tyskland mot Holland i finalen av U17-EM.
Holland är regerande mästare, men tyskarna har vunnit 28 av 29 matcher under tränare Stefan Bögers ledning.
– Jag är väldigt glad över att vi är här igen och att vi har chansen att försvara titeln. Förra årets match har dock inget med den här att göra, allting är annorlunda, säger Albert Stuivenberg, Hollands tränare.

U17-EM i Slovenien avgörs i kväll. Klockan 18:00 blåser domaren igång matchen mellan två av Europas största fotbollsnationer. Det här är tredje gången på fyra år som lagen ställs mot varandra i en final. Förra året vann de unga holländarna med 5-2. Men det är ett annat Tyskland som väntar i kväll.
Den tyske U17-förbundskaptenen, Stefan Böger, har vunnit 28 av 29 matcher som ansvarig för laget. Och han har inte behövt förlora någon match ännu. I årets turnering har tyskarna inte ens behövt hämta bollen ur eget mål.

– Förhoppningsvis får vi lön för vårt arbete och vår otroliga statistik i kväll. Men det här blir en tuff uppgift. Båda lagen är precis lika bra. Dagsformen kommer att avgöra, säger Böger till förbundets hemsida.

”Vi är inte favoriter”
På gårdagens presskonferens lät det som om endast en person blev intervjuad. De båda förbundskaptenerna och lagkaptenerna hade egentligen bara samma sak att säga: inget lag är favoriter, spelarna ska njuta och det kommer att bli jämnt.

– Vi måste ta oss an den här matchen som vilken match som helst. Vi måste behålla lugnet, spela vårt egna spel och hjälpa varandra. Bara för att vi är regerande mästare så ser vi inte oss som favoriter, det här är ett nytt lag, precis som Tyskland, säger Nathan Ake, Hollands lagkapten, på presskonferensen.

Turneringens stjärna
Spelaren som har stått för årets genombrott är den tyske mittfältaren Maximilian Meyer, 16, till vardags i Schalke 04. Den offensive mittfältaren förfogar över en strålande teknik och speluppfattning. Så här långt har det blivit tre mål och ett assist på fyra matcher för Meyer, som leder skytteligan inför finalen.
– Vi litar på Max på plan, och han har en speciell karaktär då han är väldigt tyst. Han har spelat bra den här turneringen och vi är glada över att ha honom, säger lagkapten Leon Goretzka.

Slovaken Ivan Kruzliak, 28, dömer kvällens match.

***
Angående gårdagens kvalkaos kan ni läsa en artikel som sammanfattar en del av läget här. Själv är jag alldeles för matt för att även blogga om det just nu. Jag laddar för kvällens final istället, det känns bra mycket roligare. Men vad jag kan konstatera är att den icke skötsamma minoriteten än en gång har spottat, sparkat och våldfört sig på den stora, fotbollsälskande massan. I tyska tidningar går det inte att läsa om annat än alla utredningar som ska startas, diskussionen om ståplats, pyroteknik och vandaler.

Fortuna Düsseldorf förtjänade verkligen att vinna det här kvalet. Tyvärr uppmärksammas deras bedrift i andra hand. Och det är så tråkigt.

/Wingren

Ett kort, väldigt kort inlägg bara (som blev längre): jag finns på twitter. Har aldrig varit något fan av det, men vill sprida vad som händer inom tysk fotboll på så många sätt jag kan. Alltså kan ni alltid kika där för snabbare uppdateringar av det mesta. Tiden räcker inte alltid till för att det omgående ska komma ett inlägg här, vilket jag hoppas att ni förstår.

Men när jag ändå har er på tråden: Fortuna Düsseldorf går helt välförtjänt upp i Bundesliga efter 2-2 (4-3) mot Otto Rehhagels Hertha Berlin. Återigen står Tyskland, som enda storliga, utan representation av huvudstaden i högstaligan. Jag vill ha Hertha där, men Michael Preetz vansinnesstyre gör att jag känner att de hör hemma i Zweite Bundesliga. Åtminstone en säsong.

Fortuna Düsseldorf har gjort en fantastisk säsong och förtjänar platsen i Bundesliga. Die Toten Hosen är lyckliga, fansen är lyckliga och spelarna är lyckliga. Det har varit en lång säsong, men den slutade på bästa sätt.

Efter dryga 25 sekunder gjorde höstens bäste spelare 1-0. Maximilian Beister lurade bort en virrig Hubnik och satte bollen i mål. ”Hjältebock” för Berlin blev Änis Ben-Hatira som först gjorde mål, men som sen drog på sig två onödiga gula kort. Försvarsmisstag och fina passningar ledde till matchens andra tre mål.

Berlin-fansen kastade in Bengaler. Början på kaoset denna kväll.

 

Det blev 28 minuters tilläggstid efter en för tidig planstormning av Fortuna-fansen. Oerhört onödigt och inte alls vackert. Skamligt. Och jag förstår att Rehhagel beordrade sina spelare att stanna kvar i omklädningsrummet. Men till sist kom de ut och spelade av matchen. Men vad annat kunde de göra? Domaren ville spelare vidare, alla andra på arenan ville spela vidare. Så vad kunde Herthas killar göra?

Efter matchen fick vi höra att ”Herthas spelare fruktade sina liv, och ingen beskyddade oss”.

Hertha lär överklaga det här, för det var inget värdigt eller vackert slut. DFB lär bötfälla Fortuna – kraftigt. Men jag tror att Fortuna Düsseldorf kvarstår som kval-mästare. Det är Fortuna som vi får se i Bundesliga nästa år. I en fin fotbollsarena med plats för cirka 54 000 åskådare.

Jag har svårt att se ett omspel då matchen spelades klart, samtidigt spelades den klart under vidriga omständigheter. Hertha skulle bara göra ett mål till. Ett mål. Allt kan hända i fotboll, det vet vi. Nu fick spelarna dock vila i 20 minuter och den resterande tilläggstiden speldes bara av. Det var inte korrekt.

Samtidigt bör kanske Hertha skylla på sina egna supportrar som orksade tilläggstiden på sju minuter från första början, då de kastade in bengaler och smällde knallskott.

Men vilken match det var, vilka känslor, vilka mål, vilka misstag, vilka störda supportrar, vilka ledsna supportrar, vilka glada supportrar. Vilken fotboll.

Men kaos, det var det. Fruktansvärt tråkigt och onödigt. Tysk fotboll sörjer den här kvällen, samtidigt som man gläds med Fortunas sportsliga bedrift. Ståplats-hatarna får vatten på sin kvarn nu. Det mesta fungerar ypperligt, men när sånt här inträffar drar debatten igång med full kraft. Trots att det nu inte var ståplatsens fel, så lär ändå motståndarna propagera för arenor utan stämning samt med 55 000 säkerhetsvakter. Det är bedrövligt.

Det som skulle vara en fest, en glädjens kväll, slutade med säsongens kanske tråkigaste scener och efterspel.

Wolfgang Stark agerade modigt tycker jag ändå, men om det var korrekt? Han väntade ut kaoset i 20 minuter och lät sedan matchen gå vidare. Men vilken ovärdig kväll på alla vis. Inte värdigt den så ofta hyllade tyska fotbollen. Vi ska inte heller glömma att Hertha-supportrar kastade in bengaler under matchen. Nej, det här var bedrövligt.

Men en jäkla match.

/Wingren

Okej, en sak i taget. Vi börjar med en snabb notis från Bundesliga: Werder Bremens målkung Claudio Pizarro, 33, meddelade i dag att han inte kommer att förlänga sitt kontrakt. Sedan tidigare har Bayern München och Borussia Mönchnengladbach nämnts som möjliga adresser. Igår menade dock Kicker att Schalke 04 och Borussia Dortmund är de hetaste alternativen. För Bundesligas utländske målkung kan det förstås även bli aktuellt med Qatar, Usa eller Kina.

Jag hoppas att han stannar i Bundesliga – Pizarro är en ikon.

Och för den som har missat det: Sascha Lewandowski och Sami Hyypiä har förlängt sina kontrakt till 2015. Tränarduon får alltså fortsatt förtroende i Bayer Leverkusen efter 14 av 18 poäng på sex matcher.

Så var det det här med kval. Ikväll gör Hertha Berlin och Fortuna Düsseldorf upp om vilket lag som ska få spela i Bundesliga nästa säsong. Matchen spelas i Düsseldorf och sparkas igång klockan 20:30. Fortuna vann det första mötet med 2-1 i Berlin, alltså får vi ge Norbert Meiers lag en viss fördel mot Otto Rehhagels dito.

För Fortuna hade det förstås varit otroligt härligt att få kliva upp i finrummet igen efter en lång frånvaro. För Hertha vore det förkrossande bedrövligt att åka ur. Men det hade känts typiskt efter en sån här säsong. En säsong som började på topp och slutade i avgrunden. Det brukar vara svårt att hämta sig ifrån. I det första mötet syntes det också tydligt att Fortuna var mer av ett lag, ett lag där spelarna peppade varandra, ett lag som aldrig gav upp. Hertha spelade bättre fotboll de första 60 minuterna, men sen såg det nattsvart hopplöst ut.

Hertha måste visa en annan inställning i kvällens dramatiska match. En match som kommer att bjuda på mycket spänning och heta känslor. En match som faktiskt avslutar den här Bundesliga-säsongen.

”Två mål på bortaplan, det har vi gjort några gånger förr den här säsongen! Vi åker trots allt inte till Barcelona”, skriver Hertha-tuffingen Maik Frantz på Facebook.

Han har förstås rätt, och Hertha har varit bättre på bortaplan än hemma på Olympiastadion. Men förhoppningsvis har spelarna en hälsosam respekt inför kvällens uppgift.

Fortuna Düsseldorf kommer att ha ett otroligt hemmastöd och någon extra motivation behövs förstås inte. Men det finns dock mycket att se fram emot vid en succé. Inte bara att laget trotsar oddsen och spelar bort Bundesliga-representanten – utan även att Die Toten Hosen kommer att köra en spontankonsert för sin älskade klubb och att resebolaget Vietentours tänker bjuda 18-mannatruppen på en EM-resa. Euforin är stor i Düsseldorf just nu, det är helt klart.

I huvudstaden är läget mer spänt. Det blir en jäkla knall ikväll, det känns säkert.

***

Kravaller var det också ja. Igår såg SSV Jahn Regensburg till att spela bort Karlsruher SC från Zweite Bundesliga. En jätteframgång för Regensburg och ett superfiasko för KSC. Efter 1-1 i Regensburg räckte 2-2 i Wildparkstadion igår. Det var ett Regensburg som spelade med hjärtat, som kämpade frenetiskt. Ett bevis på det är väl de två utvisningarna (gul-rött) i slutminuterna. Det oavgjorda resultatet skulle helt enkelt försvaras till varje pris.
Men det är inte helt enkelt för någon inom klubben att bara slappna av och njuta. Det finns stora problem att ta tag i.

”Jag befarar att det här laget kommer att falla samman. Det är synd. Vi börjar om på noll”, säger sportchefen Franz Gerber.

Och så illa ser det ut att vara. När laget äntligen fick komma hem så firades det givetvis – men uppgiften som väntar Gerber känns övermäktig. Det känns tyvärr som om att Regensburg tar Karlsruhers plats bara för att trilla ner igen. Eller? Franz Gerber har stått för ett strålande arbete och förtjänar mycket beröm. Kanske underskattar jag hans prestation, kanske löser han det hela. Men Zweite Bundesliga är ingen lekplats.

Inte nog med att stadion måste rustas upp för att hålla andraliga-klass, dessutom måste laget byggas om och kanske måste tränaren, Markus Weinzierl, ersättas. Han ryktas nämligen vara mycket nära jobbet som Jos Luhukays efterträdare i FC Augsburg.

Lagkapten, tillika målkungen i Jahn, Tobias Schweinsteiger är redan klar för Bayern München II. Rutinerade Stefan Binder inleder en karriär som spelande tränare i Bezirksliga. Christian Bickel och Ronny Philp är redan avskrivna i Gerbers notisblock. Sammanlagt är det bara sex spelare, av de 14 som stod för bragden mot KSC, som har kontrakt med klubben nästa säsong.

Och tro inte att det här är RasenBall (Red Bull) Leipzig eller någon vidrig olje-klubb. Resurserna är helt enkelt knappa. Franz Gerber har en lång och tuff sommar framför sig. Låt oss se hur det går.

Trots allt får vi gratulera Jahn Regensburg till den här bedriften. Lika mycket känner jag att Karlsruher SC måste sågas. Det var inte någon godkänd säsong, och likt Hertha var kämpaglöden mindre än den som uppstickarna visade upp. Det är trist att ännu en förening som hör hemma i topp-divisionerna lämnar oss.

Det tyckte klubbens fans också. Det utbröt kaos på, och runt, Wildparkstadion igår. En del så kallade supportrar valde att storma planen, en del gav sig på de tillresta fansen och vissa levde jävel utanför stadion. De 200 poliserna hade fullt upp. Totalt 76 personer uppges ha skadats i samband med kravallerna. Det var först klockan tre på natten som det lugnade sig. Tråkigt, oerhört tråkigt.

Scener från gårdagens kaos.

***
Då är det mer glädjande att följa det tyska U 17-lagets framsteg i EM. Jag har twittrat lite om det, men jag har inte nämnt det här. De unga killarna står nu i final mot Holland – en match som spelas i morgon klockan 18:00. Missa inte det. Tyskland har inte släppt in något mål i turneringen än, och Schalkes jättetalang, Maximilian Meyer, bjuder på riktigt sött fotbollsgodis. Som så många andra i laget.

Men först: Fortuna Düsseldorfs kamp mot Hertha Berlin i kvällens stekheta kval!

/Wingren

Borussia Dortmund befäster sin ställning som Tyskland bästa lag. Kanske inte det bästa tyska laget, men det bästa tyska laget i Tyskland. På nationell nivå rockar Ruhr-laget från Dortmund och har klätt av Bayern München fem gånger i rad. Internationellt är FC Bayern fortfarande det största laget i Tyskland. Man har flest landslagsspelare och man gör slarvsylta av motståndet i Champions League. Gårdagens finalförlust mot Dortmund kommer bara att göra Bayern hetare inför finalen mot Chelsea på lördag. En final som Bayern ska vinna, en final som jag tror att de vinner.

Jag har legat under täcket hela dagen, däckad av ett virus. Nu försöker jag bjuda er på en snabbanalys av gårdagens final. Särskilt mycket energi har jag inte. Men något litet ska jag väl kunna bjuda på.

Vad ska man säga? 5-2 till Borussia Dortmund mot Bayern München i cupfinalen, en seger som innebär att Dortmund har tagit sin första dubbel någonsin, en seger som innebär ett tillfälligt tronskifte inom tysk fotboll. När Münchens spelare var upptagna med att hitta på bortförklaringar klev ordförande Karl-Heinz Rummenigge fram och talade sanning. Det var bra och viktigt tycker jag, det är dags för Bayern att vakna och inse allvaret.

”När man förlorar med 2-5 så är det ingen tillfällighet. Då är det inte heller otur, istället måste man vara tydlig och säga: det var skamligt, det vi upplevde i dag”, sa han igår efter finalen.

Borussia Dortmund dansar och ler. Man är giganter i Tyskland för tillfället. Bayern kommer att komma igen, med all säkerhet, man måste haka av arrogansen och känslan av att ”det löser sig självt” och i stället börja jobba och spela med hjärtat – i samtliga matcher i Tyskland. Bayern är inte så överlägset för tillfället att man bara kan ställa ut skorna. En reaktion krävs. Mia san Mia.

Redan på lördag tror jag dock att Bayern får fira en gigantisk framgång som sätter aloe vera-plåster på såren.

Om man ska försöka sammanfatta den helt galna matchen lite snabbt då? Först och främst vidhåller jag att det var en ren och skär stöld av svensk tv som berövade publiken på den här matchen. Vilken fotbollsfest, vilken match, vilken inramning. 5-2-segern speglar inte matchbilden, det gör den inte. Bayern München spelade bättre än Borussia Dortmund, framför allt under första halvlek. Man skapade fler chanser (inte jättefarliga sådana), man ägde mer av spelet och var laget som bestämde.

Kapten Sebastian Kehl får höja pokalen i Berlin-natten.

Men det här var också den första matchen där Borussia Dortmund var som Bayern München och vice versa. Kagawa, Lewandowski (med ett hat-trick) och Hummels var kyliga framför mål. På kanske sju chanser gjorde man fem mål. Bayern München hade ungefär lika många storchanser, men gjorde bara två mål. Det var skillnaden. Båda lagen bjöd på försvarsmisstag och en straff var. Men trots spelmässigt underläge ville Jürgen Klopps Borussia Dortmund mer, man kämpade om bollarna och ville göra mål. Man ville vinna och man var effektiva. Desto längre matchen led, desto mer tog Dortmund över. När domaren blåste av hade man verkligen förtjänat segern och framgången.

Och det med en skadad målvakt. Roman Weidenfeller stötte ihop med Mario Gomez och ficka lämna planen efter 30 minuter. Unge och orutinerade Mitchell Langerak ersatte honom – och det påverkade absolut ingenting. Den här kvällen tillhörde Dortmund.

Borussia Dortmund förtjänade segern, verkligen – men Bayern München ska inte heller målas upp som ett krossat lag. Nog är man stukade nu, ty det här är man inte van vid. Men Chelsea är inte Dortmund och redan på lördag har man en chans till revansch, en chans till en första titel.

Nu säger jag grattis till Borussia Dortmund, grattis till en välförtjänt dubbel, den första i klubbens historia.

Vilken fotbollsfest det var.

/Wingren

798 000 biljettansökningar. 800 journalister. 74 497 supportrar på Olympiastadion i Berlin. Public Viewing i huvudstaden, Waldbühne bland annat. Public Viewing på fem olika ställen i Dortmund – då med en kapacitet för sammanlagt 32 500, vilket ironiskt nog fortfarande är alldeles för lite. I München har jag inga uppgifter på hur det ser ut, men det är garanterat ett jävla drag där med.

De regerande, och nya, tyska mästarna mot de tyska rekordmästarna. Ettan mot tvåan, mästarna mot Champions League-finalisterna. ”En fotbollsfest” (Watzke), ”en av de största matcherna i historien” (Klopp), ”bästa lagen från en av världens bästa ligor spelar en final, det är helt enkelt otroligt” (Klopp), ”det är drömlikt, det är såna matcher man lever för” (Lahm), ”en sån final är fantastisk, det har aldrig hänt att de två bästa lagen står mot varandra” (Hoeneß).

Jaja, ni fattar. Det är en stor jäkla Pokal-knall i morgon. Större än man kanske kan tänka sig när man sitter i ett avskärmat Sverige. Redan i dag strömmade supportrar och journalister in till Berlin. Gatorna färgades gul-svarta och röda, twittrandet visste inga gränser, ständiga uppdateringar, hästar intervjuades – det var ett galet kaos redan i dag. En bubblande stämning av förväntan och ett drag lika påtagligt, mäktigt och stort som inför en VM-final. Tyska media har skrivit och snackat upp matchen i vad som känns som evigheter.

Sa jag förresten att matchen sänds live i mer än 150 länder?

Men inte i Sverige. Svensk tv har valt att beröva oss på en stor, fet, mäktig, rivaliserande och historisk cupfinal. Hur kan man missa det? Jag är inte dum, jag vet mycket väl att tysk fotboll inte är på tapeten i Sverige. Men en sån här match, en sån här drabbning, en sån kokande häxkittel av känslor får man ta mig fasen inte beröva ett fotbollsintresserat land på. Det är skandal. En skam.

Skäms på er, Sveriges tv-chefer.

För er som vill se matchen så gäller det att ha tillgång till ZDF (via parabol eller som tillval i ert tv-abonnemang), leta upp en fulstream eller fixa tyskt ip-nummer så ni kan strömma matchen direkt från zdf.de (som givetvis erbjuder tjänsten utan kostnad).

Räkna alltså inte med svensk tv. Fråga mig inte varför, ty det övergår mitt förstånd. Bara för att nämna några som visar matchen: Norge, Danmark, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland (förstås), Finland, Sudan, Trinidad & Tobago, Yemen, Panama, Oman, Mexico, Chad, Tjeckien, Kroatien, Barbados, Österrike, Bahrain, Albanien, Bahamas, Egypten, Irak, Libyen och Guatemala.

Men inte i Sverige.

Utan att överdriva så är det nästan så att jag skäms över att vara svensk. Vart är vi på väg? Vad är det som händer? Är vi så in i helvetets injicerade med vanföreställningen om att det endast spelas fotboll i Italien, England och Spanien?

Finalen 2008 på Olympiastadion. FC Bayern segrade med 2-1 e.f

 

Dortmund chans på klubbens första dubbel – Bayern vill ha revansch

Det är en jättefinal. Det kommer att bli en jättematch mellan Tysklands två bästa lag. Borussia Dortmund har fyra vinster i rad mot Bayern München och har på lördag chansen att plocka klubbens första dubbel. Snacka om en perfekt avrundning på en historisk säsong. En säsong där Dortmund skrev in sig i historieböckerna som det bästa Bundesliga-laget någonsin.

Bayern München har 15 cuptitlar och är en makt inom tysk fotboll. Den här finalen handlar egentligen mer om att återupprätta statusen som den tyska gigant man är, än om att vinna titeln. En vinst skulle visa hela Tyskland, och framför allt Dortmund, att Bayern fortfarande är bäst. Dessutom skulle vinsten givetvis ge ett härligt självförtroende inför Champions League-finalen nästa lördag.

Borussia Dortmund och Bayern München har mött varandra fyra gånger tidigare i DFB-Pokal. FC Bayern kan stoltsera med tre vinster. Den avgörande frågan inför matchen är vilka lag vi får se. Får vi se CL-Dortmund mot CL-Bayern, eller liga-Dortmund mot liga-Bayern? Som bekant är det Borussia som rockar nationellt, men Bayern som piskar upp hela Europa.

6,25 kilo tung, 52 centimeter hög och smyckad med 42 ädelstenar. Finalens objekt, DFB-Pokal

Det kommer att bjudas på fotbollsgodis – och jag vågar inte tippa hur det slutar.

Är ni redo?

/Wingren

Ungefär en timme. Så länge var Hertha Berlin det bättre laget, det farligare laget, laget som kontrollerade. Laget som hör hemma i Bundesliga. Det var precis som det brukar vara i kvalmatcherna, laget från Bundesliga visade att det är klasskillnad mellan ligorna. Endast en gång tidigare har laget från Bundesliga två vunnit bortamatchen. Och det såg ut som om att Hertha Berlin skulle fixa det här.

Hertha Berlin hade 1-0 efter första halvlek – tack vare ett nickmål från Roman Hubnik. Ni vet, den tragiska figuren som lät Igor de Camargo filma till sig en straff i DFB-Pokal.

I andra halvlek avgjordes matchen inom loppet av sju minuter. Först gjorde Thomas Bröker ett vackert mål, i den 71:a minuten gjorde Adrian Ramos ett självmål. 1-2. Ytterligare ett självmål för Berlin den här säsongen. Hertha spelade bra en timme, helt klart, men Fortuna Düsseldorf gjorde en mycket bra insats och vann egentligen helt välförtjänt – även om det var fruktansvärt onödigt och slarvigt av Hertha. Düsseldorf visade mindre nerver och trodde på sig själva. Spelade som lag. Hertha föll ihop efter de sju tunga minuterna i andra halvlek.

Lyckan i Düsseldorf var förstås total. En bortavinst är löjligt viktigt. Efter 15 års frånvaro kan Fortuna nu gå upp i Bundesliga, samtidigt trillar värsta rivalen ner i Bundesliga två. 1. FC Köln. Jag tror inte att någon Fortuna-supporter hade kunnat drömma om ett mer glädjande scenario. Glädje för det egna laget och skadeglädje. Det får alla lyckodammar att brista.

Men det återstår faktiskt en match. Klar fördel Düsseldorf, men ännu är inget klart. Fast lyssnar man på 73-årige Otto Rehhagel så känns det solklart att Fortuna fixar det här. Jag låter hans ord avsluta:

”Efter matchen nästa vecka är det över. Och jag drar på semester”.

Jahapp…

/Wingren

Hertha Berlin mot Fortuna Düsseldorf i kväll. Inför ett, troligtvis, fullsatt och garanterat kokande Olympiastadion. Det är fotboll i all sin prakt. Två avgörande matcher, känslor som kokar över, allt står på spel och det är här framtiden avgörs. Två matcher, kanske en förlängning och straffläggning. Men ändå. Det är verkligen kniven mot strupen, allt eller inget.

Och det är så grymt, ty vi får alltid en förlorare. En förlorare där alla drömmar krossas på 180 minuter. Men det är bara en lek, invänder någon. Nej, mina vänner. Fotboll är så mycket mer än en lek. Det är en livsstil, en religion, en kärlek. Och allt avgörs nu på två matcher. Inte 34 ligamatcher. Bara två matcher. Det är så fascinerande, så medryckande.

Intressant den här gången är väl att inget av lagen kan känna sig särskilt nöjda med situationen. Sett över en hel säsong, alltså. Hertha Berlin är förstås överlyckliga över det faktum att 3-1-vinsten mot TSG Hoffenheim i säsongens allra sista match gav klubben en andra chans. Man kunde pusta ut och känna glädje.

Fortuna Düsseldorf är förstås överlyckliga över det faktum att endast fyra vinster på 17 matcher under Rückrunde räckte till kval. Att St. Paulis storvinst över SC Paderborn inte ställde till det då ett kryss hemma mot MSV Duisburg räckte för Fortuna. Vilken lycka.

I Hertha Berlin är man optimistiska. Man säger att man nu kan hålla huvudena högt, att man har en bättre spelartrupp och att man är skyldiga staden och fansen en vinst.

I Fortuna Düsseldorf andas optimism. Man säger att pressen ligger på Berlin, att man ska njuta, att man ska kämpa och att en jätteprestation gör allt möjligt.

Men låt oss bara lite snabbt blicka tillbaka. Hertha Berlin vann Zweite Bundesliga suveränt, gjorde några intressanta nyförvärv och inledde en ny säsong i Bundesliga. Med Markus Babbel vid rodret. Det var aldrig så att Hertha var nära att utmana om Europa-platser direkt, men det såg ganska stabilt och tryggt ut, tills dess att Babbel och Michael Preetz började bråka på riktigt. Det blev lite svajigt och Babbel fick också sparken. Sen rasade allt ihop. Michael Skibbe anställdes och sparkades på en månad och Otto Rehhagel fick aldrig riktig fart på laget. Nu är det som det är. Känslan är att det är helt i onödan, och att man har satt krokben för sig själv. Hertha förtjänar att åka ur.

Fortuna Düsseldorf överraksade ett helt land med sin effektiva fotboll och med en Maximilian Beister i högform. En suverän ligaledare mot alla odds. Fortuna spelade så bra, de dryga 50 000 på läktarna njöt. Det här skulle bli Fortunas säsong. Precis som fjolårets Borussia Dortmund väntade alla på en genomklappning. Bara det att den kom aldrig, tycktes det. Det såg så stabilt och bra ut att man på allvar kunde börja drömma om Bundesliga – det tyska finrummet.

Så var det dags för Rückrunde – vårsäsongen. Fortuna Düsseldorf tycktes ha tagit ut något i förskott eller slarvat bort segerreceptet i samband med all julmat som skulle tillagas. Visst, ganska stabilt var det fortfarande. Men bara fyra vinster på 17 matcher alltså. Och en hel del tveksamheter och en Beister ur form.

Och nu står vi här. Kvalspel. Två lag som inte riktigt hade trott på det för ett halvår sen, två lag som faktiskt måste se det som en förlust, som en besvikelse. Hertha mer än Fortuna, tycker jag ändå.

Allt det där kan vi dock stoppa åt sidan nu. Det är två matcher som gäller. Den första i kväll klockan 20:30. Det är bara på planen det avgörs. Vad som har varit, vad som kan bli, spelar inte längre någon roll. Nu är det bara 90 intensiva minuter som räknas.

Och jag vet inte alls vad jag ska tro. Jag vet bara att det blir en härlig kamp och att Hertha har mer att förlora än Fortuna. Jag vet också att laget från Bundesliga klarar sig kvar med 69 procents säkerhet. Men vad är statistik? Inte fan hjälper det mot elva tjurtaggade Fortuna-spelare i varje fall.

/Wingren

Jag är glad och nöjd. Inte för att Bundesliga-säsongen är över för den här gången, utan för att EM fortfarande är någon månad bort. Det ger mig tid att sortera mina tankar, försöka summera säsongen, lyfta fram det bedrövliga och spektakulära, hylla, kritisera och gräva i allt väsentligt. Det görs inte på en dag.

Men så här måndagen efter omgång 34 tänkte jag bjuda på det mest självklara – tabellen i sin helhet efter 34 fantastiska omgångar. Jag tar mig även en snabb titt på mästarna Dortmunds rekordsäsong i siffror, kaoset i Köln och det stundande kvalet mellan Hertha Berlin och Fortuna Düsseldorf.

Vi börjar väl med tabellen då?

Bundesliga säsongen 2011/2012:

1. Borussia Dortmund +55 81p
2. Bayern München +55 73p
3. Schalke 04 +30 64p
———
4. Borussia Mönchengladbach +25 60p
———
5. Bayer Leverkusen +8 54p
6. VfB Stuttgart +17 54p
7. Hannover 96 -4 48p
———
8. VfL Wolfsburg -13 44p
9. Werder Bremen -9 42p
10. 1. FC Nürnberg -11 42p
11. TSG Hoffenheim -6 41p
12. SC Freiburg -16 40p
13. FSV Mainz 05 -4 39p
14. FC Augsburg -13 38p
15. Hamburger SV -22 36p
———
16. Hertha Berlin -26 31p
———
17. 1. FC Köln -36 30p
18. 1. FC Kaiserslautern -30 23p

Vi får tre riktigt starka lag direkt till Champions League, ett spännande Gladbach som åtminstone får spela i Europa League och ytterligare tre stabila och starka klubbar som får chansen i Europa League. Det hade inte kunnat bli mycket bättre, sett till chanserna i Europa. Werder Bremens säsong räddades av sommaren – tio matcher till och jag tror att Bremen hade fått kvala i stället för Hertha.

Hertha Berlin vann mindre snyggt, men effektivt, mot Hoffenheim med 3-1. Det innebär att König Otto och huvudstadslaget lever ännu. I kvalspelet väntar Fortuna Düsseldorf. Det blir ingen lätt uppgift, inte alls. Men chansen att klara sig kvar finns där och då kommer plötsligt sportchefen Michael Preetz billigt undan. Detsamma gäller Otto Rehhagel, som i ärlighetens namn, inte har gjort något starkt intryck. Skulle han nu rädda kvar Hertha så blir det en perfekt avslutning på en sällsynt storslagen tränarkarriär. Men Rehhagels stora räddning var helt enkelt att Köln var ännu sämre än Berlin. Lite synd är det att vi blir berövade på jättederbyt mellan Köln och Düsseldorf – men det kanske är lika bra med tanke på vilket humör Köln-supportrarna har varit på den här säsongen.

Ett stort grattis till framför allt Freiburg (Streich) och Augsburg (Luhukay) som har gjort det omöjliga möjligt och hållit sina lag kvar i Bundesliga. Jos Luhukay kommer dock inte att träna Augsburg nästa säsong då han har valt att träda tillbaka på grund av interna problem.

Kaiserslauterns säsong var aldrig någonsin rolig och det blir återigen dags för nya tag i Zweite. Men vad fasen händer med Köln? Mer om det sen…

***

Skytteligan 2011/2012

Schalkes Klaas-Jan Huntelaar har blivit en trofé och 50 000 euro rikare då han snuvade Mario Gomez på skytteligavinsten.

1. Klaas-Jan Huntelaar, Schalke 04, 29 mål
2. Mario Gomez, Bayern München, 26 mål
3. Robert Lewandowski, Borussia Dortmund, 22 mål
4. Lukas Podolski, FC Köln, 18 mål
-. Claudio Pizarro, Werder Bremen, 18 mål
– Marco Reus, Borussia Mönchengladbach, 18 mål

Klaas-Jan Huntelaar med den symboliska kanonen.

Och det är bara att erkänna: de tre herrar som toppar listan håller absoluta världsklass. Mycket roligt att få följa dem i Bundesliga.

***

Borussia Dortmund tyska mästare 2012 – i siffror

81: Borussia Dortmund är tyska mästare – och det med 81 poäng efter 34 matcher. Aldrig tidigare har en klubb plockat så många poäng i Bundesliga. Därmed är BVB ”rekordmästare” och tar över det rekord som Bayern har hållit sedan början av 70-talet (79 poäng). Stort. Bayern är dock fortfarande tyska Rekordmästare – med överlägset flest ligatitlar.

80: Tyska mästarna 2012 gjorde 80 mål. Det är ett nytt klubbrekord.

47: Borussia Dortmund tog 47 av 51 poäng i Rückrunde. Rekord.

28: BVB är obesegrat i 28 matcher. Ett nytt ligarekord. Hannover slog Dortmund med 2-1 den 18:e september 2011, sen dess har ingen lyckats ta tre poäng mot Klopps lagbygge.

25: Borussia Dortmund tangerar Bayern Münchens rekord på 25 segrar från säsongen 1972/73. Nytt klubbrekord.

15: Så många matcher höll laget nollan, Nytt klubbrekord.

Südtribüne i Dortmund var full med flaggor i lördags.

80 521: Publiksnittet på Westfalenstadion. Sammanlagt besökte 1 368 860 människor Dortmunds hemmaborg den här säsongen. Mäktigt.

Hatten av till Jürgen Klopp och hans lagbygge. En värdigare mästare får vi leta väldigt länge efter.

***

På tal om åskådare och publiksnitt

Bundesliga är fortsatt attraktiv. Här spelas fantastiskt fotboll och spänningen är stor. Det märks även på alla fantastiska supportrar som stöttar sina lag. Än en gång har ett nytt publikrekord satts. I snitt besökte 45 116 åskådare varje match. Totalsumman landar den här säsongen på 13 805 496 besökare, förra säsongen var det 13 057 899. En markant och imponerande ökning.

Borussia Dortmund har satt nytt klubb- och ligarekord med snittet på 80 521 (högst i Europa dessutom). Bayern München kan stoltsera med en fullsatt stadion i samtliga 17 hemmamatcher.

Åskådartoppen:

1. Borussia Dortmund, 1 368 860, 80 521
2. Bayern München, 1 173 000, 69 000
3. Schalke 04, 1 040 714, 61 218
4. VfB Stuttgart, 936 524, 55 090
5. Hamburger SV 908 910, 53 465

Placering, klubb, totalt, snitt

Hur ser det ut i botten då?

Klubbar med mindre än 30 000 i snitt:

15. Bayer Leverkusen, 484 397, 28 494
16. TSG Hoffenheim, 476 450, 28 026
17. VfL Wolfsburg, 469 446, 27 614
18. SC Freiburg, 385 500, 22 676

***
Kaoset i Köln

Det är sant som de säger. Köln är den klubb där mål och verklighet ligger längst ifrån varandra. Klubbledningen och fansen drömmer alltid om fornstora dagar, och sätter höga krav på laget. Hoppas mycket, tror på mycket, vill mycket och begär mycket. Verkligheten är dock en annan, men det är det ingen som vill inse eller erkänna. En omstart känns nödvändig. En riktig, äkta omstart. För man tycker ju att Köln borde sluta fundera på att, rent sportsligt, vara en storklubb. Köln har tvingats ner i Zweite Bundesliga fyra gånger tidigare. Helgens 20:e förlust för säsongen (1-4 mot Bayern) innebär att det blir en femte gång. Och vi snackar om åren 1998, 2002, 2004 och 2006. Kanske är det dags att inse sanningen?

Den här säsongen kanske varit ännu mer kaotisk. Champions League-tränaren Ståle Solbakken misslyckades fatalt och fick sparken bara några veckor efter att sportchefen, Volker Finke, sparkats. 75 insläppta mål gör att Köln dessutom kan stoltsera med att ha ligans sämsta försvar. Någon president fanns inte i klubben under en bra tid och Lukas Podolski har nu gjort sitt. Och man åker som sagt ner i Zweite Bundesliga, man lyckades inte ens fixa kvalplatsen. En ordentlig och kostsam missräkning. Nu måste Köln göra sin läxa.

En tårögd Podolski lämnar sitt Köln som förlorare. En trist avslutning. Tröja nummer tio kommer att pensioneras i Köln så länge Poldi fortfarande spelar fotboll.

Tyvärr har även fansen uppträtt dåligt allt för många gånger. Det har kastats sten på bussar, det har varit slagsmål och allmänt kaos. Inte var det bättre i lördags. Rökbomber och knallskott brändes av på hemmaklackens sektion och domaren valde att blåsa av matchen i förtid. En stor polisinsats krävdes för att hålla läget under viss kontroll när en del huliganer försökte storma planen. Spelarna flydde direkt till omklädningsrummen.

Besvikna ”supportrar” ställde till med kaos.

Mario Gomez till Sky efter matchen: ”Redan 30 sekunder innan slutsignalen så sa domaren till oss att vi skulle ta oss till omklädningsrummen direkt när han blåste av. Det är inte fans, det där är idioter som använder sig av fotbollen”.

Väl talat, Gomez.

Nu ska det bli sanslöst spännande att följa Köln nästa säsong. En klubb som verkligen hör hemma i Bundesliga, men nu är det verkligen dags att stå med båda fötterna på jorden. I media pratas det redan om Fürths succétränare Mike Büskens eller arbetslöse Holger Stanislawski som efterträdare till tillfällige lösningen Frank Schaefer.

Kaotiska Köln, alltså.

***

Zweite Bundesliga 2011/2012

Jag ska väl kunna bjuda på andraligans slutplaceringar också:

1. Greuther Fürth, +46, 70p
2. Eintracht Frankfurt, +43, 68p
– – – – –
3. Fortuna Düsseldorf, +29, 62p
– – – – –
4. St. Pauli, +25, 62p
5. SC Paderborn, +9, 61p
6. 1860 München, +16, 57p
7. Union Berlin, -3, 48p
8. Eintracht Braunschweig, +2, 45p
9. Dynamo Dresden, -2, 45p
10. MSV Duisburg, -5, 39p
11. VfL Bochum, -14, 37p
12. FC Ingolstadt, -15, 37p
13. FSV Frankfurt, -16, 35p
14. Energie Cottbus, -19, 35p
15. Erzgebirge Aue, -24, 35p
– – – – –
16. Karlsruher SC, -26, 33p
– – – – –
17. Alemannia Aachen, -17, 31p
18. Hansa Rostock, -29, 27p

Greuther Fürth har gjort en ”Augsburg”. Inte för att klubben härstammar från Bayern, jag tänker snarare på det tålmodiga och långsiktiga arbetet. Nu står man helt välförtjänt, och välmående, som mästare och är klara för spel i Bundesliga. Äntligen får man väl säga. Nu återstår det att se om man får behålla tränaren Mike Büskens.

Eintracht studsar upp direkt, precis som Berlin gjorde förra säsongen. Även Frankfurts försäsong och agerande på transfermarknaden blir intressant att följa. Tränare Armin Veh ville som bekant ha vissa garantier för att stanna.

Fortuna Düsseldorf har gjort en jättesäsong, men likt Gladbach en division högre, så har det gått tyngre och tyngre. Nu fixade man en kvalplats till sist, även om det var på håret.

St. Pauli har inget att skämmas för, men en del onödiga förluster förstörde säsongen. SC Paderborn förtjänar mycket beröm och en stor eloge. Med en minimal budget var man med och spelade om kvalplatsen. Imponerande.

Imponerad blir jag även av Dynamo Dresden som, likt många andra gamla öst-klubbar, alltid måste brottas med ekonomin. En farlig och delikat balansgång. Dresden kvalade sig upp från trean och slutar på en stark och säker mittenplacering. Kul.

Besviken blir jag på Cottbus, Bochum, Duisburg, Karlsruhe, Aachen och Rostock som kan bättre. Som ska kunna bättre. Nu är det riktigt tufft för Aachen och Rostock som tappar livsviktiga intäkter. Rostock ligger allra värst till och snart får vi ett svar på hur framtiden blir.

Karlsruher SC klarade att hålla fast vid kvalplatsen och ställs nu mot SSV Jahn Regensburg.

För övrigt är det SV Sandhausen och VfR Aalen som tar steget upp till Zweite från Dritte Bundesliga. Carl Zeiss Jena har fortsatta problem och tvingas ner till Regionalliga tillsammans med Rot-Weiß Oberhausen och Werder Bremen II.

***

Kval till Bundesliga och 2. Bundesliga

Alltså, kvalmatcherna ser ut som följer:

10.05.2012
Hertha Berlin – Fortuna Düsseldorf

11.05.2012
SV Jahn Regensburg – Karlsruher SC

14.05.2012
Karlsruher SC – SV Jahn Regensburg

15.05.2012
Fortuna Düsseldorf – Hertha Berlin

Så där, det var åtminstone en början. Puh. Vilken säsong.

Och jag tackar er för ert sällskap så här långt! Det har varit roligt hela vägen.

/Wingren

Nu ska jag inte gå som katten runt het gröt, här har ni Joachim Löws trupp på 27 spelare – som ska reduceras till 23 spelare:

Målvakter:
Manuel Neuer (Bayern München)
Marc-André ter Stegen (Borussia Mönchengladbach) (D)
Tim Wiese (Werder Bremen)
Ron-Robert Zieler (Hannover 96)

Försvarare:
Holger Badstuber (Bayern München)
Jerome Boateng (Bayern München)
Benedikt Höwedes (Schalke 04)
Mats Hummels (Borussia Dortmund)
Philipp Lahm (Bayern München)
Per Mertesacker (Arsenal)
Marcel Schmelzer (Borussia Dortmund)

Mittfältare:
Lars Bender (Bayer Leverkusen)
Sven Bender (Borussia Dortmund)
Julian Draxler (Schalke 04) (D)
Mario Götze (Borussia Dortmund)
Ilkay Gündogan (Borussia Dortmund)
Sami Khedira (Real Madrid)
Toni Kroos (Bayern München)
Thomas Müller (Bayern München)
Mesut Özil (Real Madrid)
Lukas Podolski (FC Köln)
Marco Reus (Borussia Mönchengladbach)
André Schürrle (Bayer Leverkusen)
Bastian Schweinsteiger (Bayern München)

Anfallare:
Cacau (VfB Stuttgart)
Mario Gomez (Bayern München)
Miroslav Klose (Lazio)

Namn, (klubb), (debutant)

27 spelare ska alltså bli 23 efter ett intensivt träningsläger. Den 29 maj vill Uefa har Joachim Löws definitiva EM-trupp. Noterbart är att Löw spolar Dennis Aogo (Hamburg), Simon Rolfes (Leverkusen) och Christian Träsch (Wolfsburg). Det faller mig i smaken, det måste jag säga. Löws största överraskning är förstås unge Julian Draxler samt Marc-André ter Stegen. En del ögonbryn höjdes förstås när det stod klart att Bender-tvillingarna är med och att Ilkay Gündogan knep en plats tack vare en snabbt stigande formkurva.

En snabbt stigande formkurva hjälpte dock inte Wolfsburgs Patrick Helmes. Trotjänaren Cacau fick åter Löws förtroende som tredje anfallare i truppen. Helmes har tio mål på tio matcher den här våren i Bundesliga, Cacau har gjort åtta mål på 33 matcher (13 inhopp).

Jag bjuder på en mer ingående analys när truppen har sorterats och förminskats till 23 namn. Nu nöjer jag mig med att säga att Tyskland har målvakter som håller absoluta världsklass, ett extremt imponerande mittfält och ett träffsäkert anfall. Löws största huvudbry blir att få ihop ett fungerande försvar – för en gångs skull.

Marcel Schmelzer, men inte Aogo, fick en plats i truppen. I min värld tyder det på att Löw skickar tillbaka lagkapten Philipp Lahm till högerbacken. Det känns rätt.

Jag är positivt överraskad, även om jag tycker det är lite onödigt och taskigt att inte ge Helmes chansen innan truppen spikas. I stället väljer Löw en fjärde målvakt, det kan förstås diskuteras.

Löw tycker att det är lite besvärligt att många av hans spelare kommer att anlända sent. Dortmund-spelarna ansluter den 15:e maj, Real-spelarna den 16:e maj och Bayern-spelarna den 25:e maj. Det kommer att bli intressanta förberedelser – vilka spelare tvingas lämna?

Spontant skulle jag gissa på att Marc-André ter Stegen, Sven Bender, Julian Draxler och Ilkay Gündogan får åka hem i slutet av maj.

Vad tycker ni om truppen? Saknar ni någon? Vilka får lämna?

En sak är säker – Europa kan redan nu börja darra och svettas över tanken på Tysklands offensiv.

/Wingren